RSS Flöde

Feedback

OBS! Länkarna fungerar inte eftersom http://www.kastanjebacken.net snart läggs ned.

© Birgitta Rudenius

Jag har samlat mail från ungdomar på en särskild webbplats.
Många berörs av ungdomarnas oförskyllda, orimliga och oacceptabla svårigheter i vardagen.
Svårigheter som är den verkliga och osminkade vardagen.
Ungdomarna  har gjort ett jättearbete i att berätta ur sina perspektiv.
Här finns nu mailen från några av alla dem som hört av sig.

TACK!


Till Mia den 11 sept 1999 från beslutsfattare    Ulrikas tankar +2/10-99   +3/11-99 
Från Jocke  Från Madelene   Maria-1  Maria-2  I-a till Semlan  Till Mia o Semlan 
Socialstyrelsen  Utan våld 
Marit i Norge(26/10) 2/2 Tack Milka! 5/11 Från Anne 21/12
2000
Från Conny 6/1-00 Från Angela 19/1-00 Jenny B 7/2-00 Pia 9/4  Malin 9/5  Tina 29/8 -00, Tina2 26/10 -00
2002  MW 10/2 2002
m.fl. m.fl.

 ”100-lista” 


Subject: Tack för din sida om Mia
Date sent: Fri, 10 Sep 1999

Hej
Jag är en nykter alkoholist som med glädje mött ditt kloka handlande mot denna flicka. Jag tror att vi är många som vill hjälpa till på samma
grunder. Men allt för många vet inte hur viktigt det är att lyssna till den man ska hjälpa.

Jag hittade sidan genom en blänkare på IOGT:s server Sobernet.

Hälsa Mia. Hon får inte ge upp. Den enda verkliga hjälp hon kan ge föräldrana är att ge dem insikt. En insikt om det missbruk dom lever i. Att inte göra det innebär att hon hjälper dem till en allt för tidig död.
Alkoholismen är ju progresiv som du säkert vet och leder till döden om inte alkoholisten får en verklig insikt och förändrar sitt liv och beteende.
Med vänliga hälsningar
Leif


Subject: Mia

Jag har läst igenom er konversation och jag kan ju inte säga annat än att jag känner igen mej själv något ohyggligt, speciellt det där med att man vill vara liten och bli omhändertagen och inte behöva vara så himla stark och duktig hela tiden.

Jag hamnade i fosterhem när jag var 14. Min pappa drack inte, men jag mådde ohyggligt dåligt ändå, det fanns ingen familjesammanhållning, och jag fick aldrig höra att någon älskade mej, det var ingen som tog med mej för att åka skridskor på vintern. Mitt liv gick upp och ner, och jag har varit med om bra mycket mer än någon annan 25 åring jag känner. Vissa gånger trodde jag att jag skulle gå sönder, men jag gav inte upp.

Nu är jag 25 och jag är så hel man kan vara.

Snälla, berätta för lilla Mia att hon inte är ensam, utan att det finns fler
som har förökt att få hjälp på samma sätt som hon, men inte fått nån respons, att sorgen/ångesten/frustrationen/vreden går över men att vägen dit kommer att vara nästan bara uppförsbackar.

Jag är så glad att en flicka som Mia fick en e-vän som du, önskar att jag
också hade haft det.

/Jenny


Re: Mia

Lägg ut det om du vill 🙂

En sak som jag kommer ihåg från min svåraste tid är att man tänker att det alltid finns någon som har det värre, och därför känns det som om man inte kan ta sina egna problem på allvar. Andra människor backar för de vågar inte lägga
sig i, de anser att det inte är deras problem, och då hamnar man i mitten, alldeles för ung för att egentligen behöva ta allt det där ansvaret. MAn växer upp ”för fort” och det är otroligt enkelt att senare i livet fastna i en slags ond cirkel av martyrdom, att man alltid ska vara stark och duktig, speciellt om man är flicka.

Mia verkar vara en otroligt intelligent tjej, och det är väldigt sorgligt att man redan hennes ålder ska vara insatt i vad ångest är. Det är otroligt sorgligt att hennes lärare inte reagerade.

Mobbing är inte heller speciellt trevligt, jag har varit på båda sidor, själv mobbad för att jag var ”lillgammal” och hade ett större ordförråd än mina jämnåriga. På mej växte hjärnan innan kroppen och det bidrog till att jag blev utstött och fick gå ensam på skolgården. Ingen mobbade mej aktivt, men så snart jag försökte bege mej in i gemenskapen så var det tvärstopp: ”Jag kan inte umgås med dej, för om jag gör det vill ingen annan vara med mej.” Vad som hände var att jag satt hemma och läste mina böcker, eller umgicks med dem som var yngre än jag. Ett tag fick jag vara med en tjej som mobbade en kille i klassen under oss, och detta för att han var överviktig och lite långsam. Det kändes inte heller bra, och jag bad henne att fara och flyga efter ett tag. Jag skulle vilja leta rätt påden här killen och be honom så hemskt mycket om ursäkt, för jag har inte kunnat glömma det där, och hur ledsen han måste ha varit.

Att sitta ensam på bussen från skolan och vara livrädd för att trycka på stopp knappen för man vet att så fort man ska
till att göra det så är det nån liten snorunge längre bak i bussen som trycker ”åt” en. Att inte vilja ha håltimme, för då har alla ”de där” människorna också håltimme, och de kallar en för både det ena och det andra. Att inte vilja ha just det där ämnet för att ”de där” kommer att vara där med. Att inte
vilja gå och äta i skolmatsalen för att ”de där” är där.

I mitt fall var lärarna mer eller mindre inblandade i det hela, och jag förstår inte varför, kanske för att jag bodde i en liten byhåla. En fröken visade upp mitt prov för hela klassen, för att alla skulle se min dåliga handstil, och kommenterade det. En annan tvingade upp mej framför klassen för att sjunga solo. Ännu en rättade min svenska uppsats helt fel och påstod att jag hade stavfel där det inte fanns några, ännu
en frågade mej inför min klass vad min familj försörjde sig på.

Jag förmodar att du redan är insatt i det här, men jag har ju börjat skriva nu så då är det väl lika bra att jag fortsätter 🙂

Vad som händer efter tag är det att tjej som annars skulle ha varit utåtriktad, glad, fantasifull och lycklig, till slut börjar känna sig ful, äcklad av sig själv, oförstående till att ingen tycker om henne, men att de måste ju ha något skäl eftersom det är så många som antingen inte bryr sej, eller uttalat visar sin avsmak. Man går runt i en liten värld som man gör åt sig själv, jag flydde in i mina böcker och Mia flyr in i sin dator (och jag hoppas vid allt bra här i världen att hon får behålla den!!! ) Det är så enkelt då att falla in i alla möjliga olika konstiga beteenden för att döva ångesten eller få folk att få upp ögonen.

Jag försökte att få de vuxna runt omkring mej att förstå hur dåligt jag mådde, men ingen såg, ingen ville se, och till slut var det min far som körde in mej till barnpsykiatriska för att jag hade försökt att skära sönder mej själv. VÄl där och efter ett antal samtal med en psykolog, så togs det stora beslutet att jag skulle till ett fosterhem. Det där stället kan man ju sen säga vad man vill om, men det   bröt ett dåligt mönster åtminstone.

Att läsa om FLingan och Semlan och Mia skickade mej rakt tillbaka till min skoltid och alla de känslor som jag så länge bar på, och det var inte någon direkt trevlig tripp.

Jaha, då har jag också skrivit av mej lite 🙂

/Jenny


Subject: Mias sida

Tårarna sprutar, men en sak vet jag dom där minnena är inte drömmar, Dom är verklighet som är förträngd. Det blir så svårt att leva när man kommer ihåg allt som hänt. Men det är viktigt att komma ihåg. Jag gjorde det först i vuxen ålder. Det är viktigt att börja bearbeta minnena redan tidigt säg det till henne…

Jag håller på Mia och hennes bror att de kan få en lugnare tillvaro och ömhet och trygghet. Kommer tillbaks och vill jätte gärna läsa mer, även om Mia får det bättre, nyfikenheten måste bli stillad om det kommer gå bättre i skolan och om hon får komma till en skola som engagerar sig i henne. Kram En annan Mia


Subject: Tack för att du orkar

ta dig an ett av samhällets olycksbarn!

Hittade just till mias sida via tjejringslistan och har suttit och gråtit och förbannat och kännt med flickan. Och med dig.

Håller nu tummarna för att socialen kommer att hantera Mia och hennes familj bättre än vad resten av omvärlden har gjort.

Tack igen!

/Ulrika


Subject: Vilken fantastisk sida!!!
Date sent: Thu, 9 Sep 1999

Hej!

Har precis last igenom din brevvaxling med Mia. Oerhort skakande, gripande, levande, akta… faan vad jag blir forbannad over hur vi sviker vara barn, vara medmanniskor i egoismens Sverige. Det ar bara Jag, Jag, Jag och mitt skinn alla tanker pa. Vilket under att du finns till for henne, vilket
under att ni hittade varandra. Skicka manga kramar och ”styrkestralar” fran mig till Mia. Fortsatt peppa, hjalpa, stotta- du gor en otrolig insats for Mia. Du raddar livet pa henne och hela hennes familj. Underbart att veta att det finns akta omtanksamma och starka manniskor 🙂

Med vanliga halsningar

Maria


Date sent: Wed, 8 Sep 1999 21:22:31 +0200

Hej igen Birgitta!!
Jag sitter här och gråter, tänk att det finns sådana som du och att det finns sådan som Mia,ge henne en uppmuntrande kram och säg att hon är modig, stark och otroligt duktig som tar sig igenom allt det här. Jag kommer att fortsätta att följa vad som händer med Mia på hennes sida, och nu ska jag ge mig på och läsa flingasn och semlans sidor om jag kan mellan alla tårar, Ni (du och mia) har berört mig väldigt

Linda


Subject: Om Mia.

Tempus? Hur f-n kan man komentera tempus efter en sådan självutlämnande uppsats!!!!
Jag hoppas verkligen att läraren tar sitt ansvar så fort som möjligt och förstår att Mias text var ett stort rop på hjälp och inte ett gramatiskt problem.

Tårarna samlade sig återigen när jag läste om hur helgen varit, om lillebror som blev i lurad sprit för att han ser rolig ut när han dricker…

Jag har inte hunnit läsa allt på Semlans sida ännu men jag ska göra det vid tillfälle. Det är väldigt omskakande berättelser. Hälsa dem så gott och påminn dem att det finns människor ute i cyberrymden som tänker på dem…

Katarina


Re: engagemang för livet

Hej Birgitta!

Jag har precis läst Mias berättelse och är alldeles förstummad. Visst har jag vetat att det finns berättelser som denna men jag har aldrig fått det så rakt in i hjärtat tidigare.

Dessutom är jag djupt imponerad av ditt engagemang!!!

Själv måste jag smälta detta innan jag funderar på vad jag själv skulle kunna göra.

Tack för att du lagt upp detta på xx!

Hälsn.

Clara


Ang: barns väl

Birgitta Rundenius
Ett kortfattat svar. Inom Länsstyrelsen har vi som tillsynsmyndighet att se på hur socialtjänsten kan ge barn och familjer det skydd och det stöd som de kan behöva. Vi försöker att anlägga ett barnperspektiv dels när personer vänder sig till oss med klagomål dels när vi mer allmänt ser på olika verksmheter inom socialtjänsten,. Vi kan också stödja utveckling. Just nu pågår planering för att uppmärksamma barnkonventionen 10 år. Det är ett samarbete mellan frivilligorganisationer, skolor m.fl för att sprida kunskap om denna. Länsstyrelsen skall också i egna beslut uppmärksamma hur våra beslut påverkar barn.

socialddirektör, Länsstyrelsen i XX


Ovanstående var svar på mitt mail nedan 09/04 9:07 >>>
Hej!

Ni verkar inte ha ngn som ansvarar för barns väl så därför skriver jag till dig.
social omvårdnad

Hur garanterar ni att barnkonventionen efterlevs och att barn inte har det så här:
http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mia.htm

Hör av dig med vad du kan göra.
MVH
Birgitta


Re: engagemang för livet
Date sent: Sun, 5 Sep 1999 17:52:03 +0200

Hej, Birgitta!
Jag hittade till hemsidan på din adressangivelse. ….
Förvaltningsdomstolarna i vår del av landet tycks ännu inte ha fattat att de skall sätta ”barnets bästa” före alla de övriga intressen som hävdas. Räknar med ett antal olika aktioner under den närmaste framtiden. En handlar om att sätta domare – eventuellt också andra jurister – på skolbänken. Ett annat handlar eventuellt om att ytterligare skärpa lagtexter på ett sådant sätt att det inte finns någon som helst tvekan om att ”barnets bästa” skall hävdas framför t.ex. föräldrars intressen.
Med vänlig hälsning


Subject: ÚÐÿ°OÓ@

Birgitta!
Var får Du alla bra idéer ifrån?
Det var ju ett JÄTTEBRA drag att skriva till lärarfacken!
Måtte det gå så som Mia tror idag! Och att hon träffar rätt socialsekreterare för henne.
Innerst inne är det nog det hon önskar även om det är svårt.
Att få växa upp i trygga förhållande, borde ju vara varje barns rättighet. Alldeles för ofta möter vi motsatsen.

Kram Birgitta E


Subject: Frågan till webbombudsmannen

Hej Birgitta!
Tack! Det var verkligen tänkvärt. Jag tror och hoppas att denna lärare inte är representativ för lärarkåren. Jag har sett många lärare, som verkligen bryr sig om och är lyhörda för sina elever. Det är viktigt att skolledarna tar upp diskussioner och informerar om hur lärare skall agera vid misstanke om att barn far illa i hemmet. Jag beundrar och uppskattar ditt engagemang och hoppas verkligen att Mia skall få hjälp och ett bättre liv framöver.
Vänliga hälsningar

—————————————————————-
Fråga: Skandal!
Vad göra med lärare som denna?
Läs båda sidorna! Det borde alla lärare göra!
http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mias.htm

http://www.kastanjebacken.net/2/2bris/mia.htm

MVH
Birgitta Rudenius


Subject: Mia!!!!!!!!
Date sent: Thu, 9 Sep 1999
Birgitta!!!!!

Jag har just suttit och läst Mias sida. Vad händer med denna lilla tjej? Vad fruktansvärt allt är. Sänd henne alla varma kramar och tankar jag har. naturligtvis också till hennes lillebror.
Vad denna Regnbågsflicka, vilket underbart namn, är stark och modig i sitt elände. Åh, vad jag tänker och funderar på henne.

En stor kram också till dig som är så engagerad! Jag önskar jag kunde göra något också. Varför är det så svårt att se sådant här? Säkert har jag liknande barn i mitt område, utan att jag har en aning om det.

Kramar till er
Birgitta G


Subject: dikt
Date sent: Fri, 10 Sep 1999

Hej Birgitta!

Den här dikten har jag fått av en god vän. Jag har ingen aning om vem som har skrivit den, men jag tycker den passar så fint på dig. Så nu får du den som en gåva av mig.

Birgitta G-i

STANDING FOR WHAT YOU BELIEVE IN

Standing for what you believe in,
Regardless of the odds against you,
And the pressure that tears at your resistance,
…Means Courage

Keeping a Smile on your face,
When inside you feel like Dying,
For the sake of Supporting others,
…Means Strength

Stopping at nothing,
And doing what’s in your Heart,
You know is Right, .
..Means Determination

Doing more than is Expected,
To make another’s Life a little more Bearable,
Without uttering a single Complaint,
…Means Compassion

Helping a Friend in Need,
No matter the time or effort,
To the best of your ability, .
..Means Loyalty

Giving more than you have,
And expecting Nothing
But nothing in Return,
…Means Selflessness

Holding your head high,
And being the best you know you can be
When life seems to fall apart at your feet,
Facing each difficulty with the Confidence
That time will bring you better Tomorrow’s,
And Never Giving Up,
…Means Confidence.

Birgitta G-i


Re: Vilken kommun?

Nu har jag läst på Din webb-sida.

Det är svårt att finna ord. Mycket svårt.

Allt som jag finner rationellt att påpeka känns futtigt.

Jag tycker att det verkar som att Du är mycket viktig för Mia. En stor insats.

Hur har Mia det idag? Vad tycker Du borde ha gjorts? Och vad tycker Du bör förändras?

Med högaktining
Anders


Jag kommer att göra en särskild sida om hur jag ser på vårt ansvar att se till barnens bästa och efterlevandet av Barnkonventionen.


Subject: Mia
Date sent: Sat, 11 Sep 1999

Hej Birgitta!
Kom just att tänka på, att jag tror det är jätteviktigt att Mia anförtror kontaktfamiljen allt vad hon har berättat för Dig, så att hon får någon som kan stötta henne på hemmaplan och driva hennes rättigheter. Det vore kanske rent av bra om kontaktföräldrarna fick läsa Mias och Din kommunikation på ”Mias” sida. Du har kanske själv tänkt i samma banor, men för säkerhets skull skickar jag över vad jag kom att tänka på. Kram BirgittaE


Till Mia 11/9 1999 från beslutsfattare:

Date sent: Sat, 11 Sep 1999 20:49:58 +0200
Subject: Mia

Hej Birgitta!
Jag har just läst Mia´s hemsida och jag såg hennes kommentarer om
kontaktfamilj och hennes funderingar om att det var mamma och
pappa som skulle avlastas. Vill Du ge henne lite information?

Jag sitter i socialnämndens inivid- och familjeutskott och behandlar liknande ärenden flera gånger i veckan och vi har kontaktfamiljer och vi ser till barnens bästa. (Detta behöver hon inte ha information om.)
Kontaktfamilj: det betyder att barnen ska få leva i ett tryggare
förhållande än i den egna familjen (med stöd och kontroll och
uppföljning av soc) och att det är barnens bästa som ska PRIORITERAS.

Famijen i övrigt ska få hjälp att bli BÄTTRE FÖRÄLDRAR. Hjälp Mia att förstå att hon har tagit had om sin bror och sin familj på det bästa sätt som hon kan göra. Tala med Mia om att hon i detta läge också ska KRÄVA sitt eget utrymme, hon måste få en psykolog eller kurator att få tala med för att själv inte gå under, men framförallt att en kontaktfamilj inte är till för mammans och pappans behov i första hand utan för barnens behov. Något måste denna familj heta, alltså kontaktfamilj och det innebär att familjen ska få ha kontakt med barnen och det utifrån barnens bästa.
TACK BIRGITTA FÖR ALLT DU GJORT OCH TALA OM FÖR MIA ATT DET ÄR DEN MEST VACKRA, FÖRSTÅNDIGA,INTELLIGENTA, MOGNA FLICKA som jag lärt känna på detta sätt via internet. Tala om för henne att vi är flera ”BESUTSFATTARE” som har läst hennes hemsida och att vi kommer att kämpa ännu hårdare för barns rättigheter efter att det vi fått lära känna henne.

Trots alla ”andningsstillestånd och vredeskänslor” andas jag trots allt en ljusning i eländet. Jag följer människoödet, barnaförtvivlan vidre.
Hälsningar från en i Din ”fanclub” (en som tror på en bättre baranavärld).

Hoppas att få höra av Dig vidare.
Rakel Thomasson Lindström


Subject: Mia
Date sent: Wed, 15 Sep 1999 06:46:07

Hej.

Jag läste din sida om Mia och berördes väldigt.
Det är tur att hon har dig, även om det nu verkar ordna sig för henne. Nu tror jag att hennes minnen kommer att ha större plats, och hon kanske kommer att minnas det hon förut förträngt. Då tror jag det är bra att du finns där.

Vad tror du och vad tänker du om allt. Blir du inte lika berörd av detta som jag?
Vad tror du hon kan ha för minnen? Jag tror det är bra om du frågar henne om detta. Kanske inte pressa henne men ändå fråga så hon kommer igång och pratar om det

Ta hand om dig och hälsa henne
Agneta


Re: Mia
Date sent: Wed, 15 Sep 1999 16:28:45

Hej Agneta,

Ja, Mia har berört mig och hela min familj väldigt mycket. Jag är
glad att Mia kom i min väg.
Mia är en fantastisk – underbar flicka. En hjältinna och sann
Regnbågsflicka.
Vilka minnen Mia har kan jag bara ana. De är säkert mycket smärtsamma och jag hoppas att Mia ”lyfter fram” dem. Ju tidigare
desto bättre. Mia avgör själv när.

Take care!
Birgitta


From: Ulrika
Date sent: Fri, 17 Sep 1999

Subject: Mias hemlighet

Känner igen reaktionen. Mias reaktion.
”Jag är en så dålig människa att jag inte borde få…”

Växte upp i en dysfunktionell familj, vart sexuellt utnytjad av pappa och mamma såg inget.
Det var mitt fel…

Det som hjälpte mig ut ur tankarna om att det skulle vara mitt fel var att fundera på om det hade hänt någon annan.
Om någon annan tjej i den ålderna hade drabbats av det, vems fel hade det varit då? Ansvarstagande unga tjejer tar gärna på sig ansvaret för långt mycket mer än de egentligen ska.

Bara tankar jag tänkte när jag läste Mias sida idag.

/Ulrika


Re: Mias hemlighet

Hej Ulrika,
tack för ditt mail.

Hur upptäcktes din situation? Vad kan man göra för att barn inte ska
vara så utsatta?
Hur har du jobbat för att komma igenom?

Kan jag lägga ut ditt mail på mailsidan?

Kram
Birgitta


Date sent: Mon, 20 Sep 1999
From: Ulrika
Re: Mias hemlighet

Ja Birgitta…
Att svara på dina frågor är inte så lätt, men jag försöker i alla fall!

>Hur upptäcktes din situation?
Det gjorde den inte. Jag förträngde den och kom själv inte på att det hade hänt förrän jag var runt 20 år. Då kom jag ihåg att det hade hänt, men känslan av att det var mig det hände kom inte förrän 6 år senare. Först då var jag klar att ta in det sista.
Det var också känslan som var det värsta att ta in. Att inse att jag hade känt lust, att jag hade tyckt det var spännande, att jag hade positiva känslor kopplat till övergreppen.

>Vad kan man göra för att barn inte ska vara så utsatta?
En mycket svår fråga. Men jag tror att det handlar om att våga se barnen.
Att våga lyssna på barnen. Precis som du gjort med Mia. Att möta henne och visa henne att här kan du få prata.
Barn kommer iof inte att bli mindre utsatta av det, men de kommer att känna sig mindre utsatta för att någonstans finns det en människa som mentalt håller i deras händer.

>Hur har du jobbat för att komma igenom?
Jag har pratat mycket. Dels med vänner som jag knutit till mig, och dels i samtalsterapi i olika omgångar.
Jag har också tänkt mycket. Funderat på vem jag är, vem jag vill vara,
varför det är skillnad där och hur jag kan förändra mig så att jag är den jag vill vara istället för den jag blev.
Jag har släppt på många ”hemligheter”- dysfunktionella familjer har ofta många många hemligheter som framförallt barnen måste hjälpa till att hemlighålla.
Jag hjälper inte till där längre. Inte för att jag ställer mig på gator och torg och skriker ut vilka mina föräldrar är, men mina vänner, människor som jag knutit runt mig, de vet. Inte för att de behöver veta, utan för att jag behöver att de vet.

>Kan jag lägga ut ditt mail på mailsidan?
Ja, det är ingen fara för min del. *ler* Hemligheten är inte min juh…

/Ulrika

TACK Ulrika!
Jag är säker på att många finner stöd i att läsa om dina erfarenheter.

19991002
Subject: Mias tankar

Väcker återigen tankar innom mig.
Hur kan någon någonsin älska mig, när inte ens mina föräldrar klarade av att älska mig. Den tanken bär jag fortfarande med mig. Den känslan dyker fortfarande upp i mitt huvud ibland.
Samtidigt så kan jag, på ett intelektuellt plan, förstå att mina föräldrar hade sina känsloliv i trasor.
De kunde inte älska mig för att DE inte kunde älska. Det hade inte med mig att göra, det hade inte alls med hurdan jag var att göra.
Det var, och är, faktiskt deras problem.
Men tanken gnager vidare ändå. Inte alltid. Men ibland.

/Ulrika

Re: Mias tankar
Date sent: Sat, 2 Oct 1999

Hej Ulrika,

Jag tycker det är oerhört värdefullt med dina tankar. Du har ju kommit så långt i ditt arbete med att tackla erfarenheterna.

Jag är säker på att dina reflektioner kan vara många till hjälp.
Jag ska försöka lägga dem i anslutning till sidan på ngt sätt.

Smärtar det dig mycket att läsa och påminnas eller kan det vara ytterligare ett sätt och hjälp vidare?

Kram
Birgitta

Date sent: Sat, 02 Oct 1999
Re: Mias tankar

>Jag tycker det är oerhört värdefullt med dina tankar. Du har ju
>kommit så långt i ditt arbete med att tackla erfarenheterna.

Jag är dubbelt så gammal som Mia. Har alltså haft 14 år till på mig… De flesta hinner tänka ganska så mycket under 14 år. (Även om jag ska erkänna att mitt tankearbete inte satte igång förrän jag var en smula äldre, lite mer åt 22 hållet…)

>Smärtar det dig mycket att läsa och påminnas eller kan det vara
>ytterligare ett sätt och hjälp vidare?

Nej, det smärtar inte för min egen del när jag läser om Mia. Däermot så smärtar det i mig för Mias del. Hon har fått gå igenom så mycket som hon borde ha sluppit. Å andra sidan är det precis de erfarenheter hon nu har som kommer att forma henne.
Det var min uppväxt som lade grunden till den jag är i dag, och idag är jag mig innerligen kär. Jag gillar den jag är och det liv jag lever. Men jag vore inte här om det inte var för vägen jag har gått. (Metamorfoser är alltid trevliga, så länge någon förstår dem)

Hjälpa mig vidare…? Jag vet inte. Kanske – eller så är det ”bara” ett
sätt för mig att själv se hur långt jag faktiskt har kommit.
Om det hjälper eller ej, det vet jag nog först om ett halvår eller så, det är då jag kommit tillräckligt långt ifrån för att se vad det var som ledde mig vidare vid olika tillfällen.

/Ulrika

19991103

Subject: Mia skriver – jag tänker

Mia skriver:
>Det är sant..jag vill inte dö, jag är rädd för döden..men jag är lika rädd för att leva.. en del av mej vill leva en annan vill dö..just nu har den som vill dö övertaget. skadar mej själv hela tiden…men vill inte egentligen..jag är knäpp>

Och jag börjar tänka igen…

Känner igen mig. Kommer så väl ihåg när dödslängtan var nästan lika stark som livslängtan. När livet var så fattigt att det enda som höll mig kvar på jorden var den inre driften som sa att någon gång, någon dag så MÅSTE livet bli bättre, och det vill jag inte missa!
Dödslängtan har ännu inte övergett mig, men mitt liv är så mycket rikare att livet är ett bra alternativ. Döden hinner jag med tids nog.
Döden är jag inte rädd för, har aldrig varit, då det för mig är början på nästa liv. Kanske var det också därför jag aldrig lät min dödslängtan ta överhand, då jag tror att det är något jag behöver lära mig i det här livet som jag endra lär mig nu eller i nästa liv… Bättre att leva igenom skiten nu och ha det överstökat…

Mia:
>Jag tror inte på dej..jag är ful och äcklig…fet..absolut inte klok>

Fet ful och äcklig…
Sådan kan jag fortfarande känna mig i mina mörkare stunder.
Det sorgliga är att jag aldrig var fet som barn eller tonåring. Det var
först när jag flyttade hemifrån som jag blev så fet som jag alltid trott att jag var.
Min kroppsuppfattning justerade min kropp istället för att jag skaffade mig en sund kroppsuppfattning.

Känslan av att vara fet ful och äcklig grundlades av alla. Jag var inte som alla andra, jag var lite för mycket, för lite eller för fel. Så svårt så många gånger.
Så många gånger som jag grät för att jag gjort allt fel trots att jag bara försökt vara till lags.
Det var först när jag slutade att försöka vara sådan att alla skulle gilla mig och började försöka vara sådan som jag själv gillade som alla andra började gilla mig. Det var först då jag vågade tro på att någon kunde gilla mig…

Mitt hjärta värker för Mia. Hon går igenom den svartaste av tunnlar…

/Ulrika

Jag måste säga att jag beundrar Dig Ulrika. Så klok och analytisk Du är. Tack för att Du skriver om de tankar Du får. Det ger ytterligare en dimension åt detta arbete.


From: ”Liten”
Subject: Oj… Vad mycket.
Date sent: Sun, 19 Sep 1999

Hej…. Jag har precis läst om Mia, Semla + Flingan. Är det Semla + Flingan som brukar skriva på xxx? Jag tyckte att det var så bra att de hade varandra… Har de inte det nu längre då? Jag förstod nog inte allt. Du verkar vara en stark och envis, bra person. Jag förstår att du får en fruktansvärt massa brev så du hinner kanske inte läsa det här. Men jag tror att jag bara ville skriva att… Jag vet inte riktigt.

Alla är så starka… svaga, men jättestarka. Starkare än svag. För svag är stark. Eller hur va?
Jättefina allihopa du, flingan, semla, mia… Nu ska jag läsa mer. Hejdå Birgitta.


Från Jocke
Jag skickar vidare Jockes mail till Mia
Subject: (Fwd) ojojoj….
Date sent: Thu, 23 Sep 1999

MIA,

Vi åstadkommer saker! Läs bara detta mail som jag precis har fått.
Världen kommer att bli bättre. Du har bidragit rejält med det.

Det kommer också en tid när du får del av världens goda sida. Det är
säkert.
*Kram till Min Lilla Mia*
Birgitta
***************************
From: J J
Subject: ojojoj….

Hej Birgitta!
Här kommer lite svammel om kvällen…

Mycket bra arbete du gör på ”webben”.
Som lärarstuderande känner jag en viss vanmakt.
Vad är det jag har gett mig in i…
Kommer det att vara så här…
Är mina kollegor vekligen så blinda (se. mias uppsats)
Hur ska jag orka med att lösa alla dessa frågor och problem som jag kommer att ställas inför.

Ja du…jag vet inte… men en sak vet jag med säkerhet. Vi får ALDRIG
acceptera orättvisor och det tycker jag att d u markerar med en
otvivelaktig styrka och engagemang. Hoppas att du inte bränner ut dig själv med ditt arbete… verkar iof. svårt att tro med din passion för barnen 🙂
Jag blir så förbannad när jag läser igenom din hemsida med så många problem och ångestfyllda känslor. För en kille som aldrig upplevt detta själv är det oerhört svårt att sätta sig in i _barnens_ smärta… något som man aldrig trodde existerade, men jag ska ge mig den på att klara det här och jag vill ge dig en fin liten utmärkelse som :

*****En exemplarisk förebild för oss lärare*****

(eller vi som ska bli..iof)
Jag är mycket imponerad… nu skulle jag vilja överösa dig med superlativ men jag tror att du fattat poängen 😉

Till mia
Fy vad orättvist… jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att aldrig
låta någon av mina elever bli behandlad på det sätt som din lärare
behandlade dig. Det var fel, så fel… Jag berättade för mina klasskamrater på lärarlinjen om dig och alla blev förskräckta och arga. Förhoppningsvis kommer vi alla att lära oss något av din historia och ta den som lärdom = ”det får aldrig hända”
Hoppas att det löser sig till det bästa och att du verkligen tror på oss
”surfare” när vi säger att vi bryr oss för det gör vi…
(Med tårar i ögonen) *Lycka till tjejen* 😉

/jocke


19991001
Subject: TACK!

Hej Birgitta!
jag ville bra tacka för svaret och för kodkännandet! nu vet jag ju att det är Ok! det är inte många på webben som är snabba ”svarare” och man vill ju göra rätt för sig, även om det är lätt att inte göra det när det gäller ”nätinfo”.
jag har inte hunnit gå in djupare på sidan, men jag har skummat igenom den, och tycker verkligen att den verkar vara jätte-bra. jag kan ju berätta lite om mitt arbete.

Jag går i 9:an, och vi har en lektionstimme som kallas för elevens val-teori, där vi har möjligheten att höja våra betyg i valfritt teoretiskt ämne, genom att analysera och försöka att hitta en eller ett antal lösningar till ett problem. jag tycker att mobbning är ett väldigt stort problem, och fastnade för det på en gång. Jag har aldrig, vilj´ket jag är glad för aldrig utsats för mobbning, och har aldrig mobbat, och jag ska försöka sprida budskapet vidare, kanske med en hemsida jag oxå, vem vet? jag skriver källa och adressen till din sida på mitt arbete!

Jag ville bara åter igen visa min tacksamhet till dig, som hjälper många personer genom din fina hemsida.
Du har givit mig inspirration!
Många hälsningar
//Madelene

Lycka till i ditt arbete! /Birgitta



19991004

Subject: kärlek m.m

Hej återigen.

Jag sitter här och tänker och försöker tänka mig in i Mias situation. Det måste vara oerhört hemskt att känna sig oönskad och inte känna sig älskad. Den männskliga kontakten såsom kramar och vänliga ord är
ju så viktig. Att inte ha det så måste ju sätta sina spår. Kanske genom att man får dåligt självförtroende eller/och känner sig värdelös.

Frågan är hur det sedan går vidare. Jag har fått för mig att, för att ge kärlek så måste man ha upplevt kärlek. Men så är det kanske inte. Mia verkar vara väldigt omtänksam.För mig är det helt ofattbart att
hon orkar tänka så mycket på andra människor som hon hela tiden gör. Men det är kanske hennes sätt att söka sig till omtanke och kärlek. Synd bara att de i hennes närhet inte förstår det.

Det gör mig ont att läsa att hon vill ta livet av sig.
Det kanske är ett tyst rop på hjälp? Tänk om du inte funnits där för henne. Vågar knappt tänka tanken.

Du är otrolig på att muntra upp och hitta nya lösningar på problemen. Men hur gör du för att orka ?
Det är knappt så jag orkar läsa, men jag känner mig skyldig som människa att inte blunda och lägga det åt sidan. Jag måste läsa för Mias skull. Orkar hon genomleva allt detta så ska jag minsan orka läsa det.

Oj, det blev ett långt mail. Jag tänker ofta på er båda.
Maria


Re: kärlek m.m

Hej Maria,

Det är många kloka tankar och reflektioner du gör.

Visst är det otroligt att Mia kan ge så mycket när hon själv får så
lite (kärlek och omsorg). Hon har haft en fantastisk inre kraft och
självbevarelsedrift. I de svåraste stunderna måste man ändå se mening med sitt liv. Mias bror blev en sådan ”mening”, tror jag. Hon använde sina resurser på ett konstruktivt och inte destruktivt sätt. Just detta tror jag att alla fascineras av hos Mia. Hon är ”outstanding” och en sann överlevnadskonstnär.

Dessutom kunde Mia ”fly” in i fantasin och det tror jag också är en
bra metod. Det kallas att ha ”ett inre rum” dit ingen annan når och kan skada. Jag har också ett inre rum dit jag kan gå när jag behöver. Detta rum är jag rädd om.

Mia behöver kärlek och omsorg men för henne har det inte bara varit
ett problem att inte ha fått detta utan det blir även ett problem att
nu kunna ta emot när det kommer. Det får man jobba på tillsammans
med förstående människor omkring.

Orka …. som förälder kan jag aldrig tänka mig att ge upp om mina
barn har det svårt …. samma känns det med Mia.
Jag har också alltid dragits till de som haft det svårt och upplevt
att jag haft lätt att få kontakt … lätt att förstå … lätt att finna vägar framåt … det är en kompetens jag ständigt arbetat på att utveckla vidare.

När det gäller tankarna på självmord så tror jag mer att det är
hopplösheten som griper tag i Mia. Ibland tror jag Mia har mycket
svårt att se att det skulle kunna bli bra … någonsin.
Men det blir det!
Det hjälper vi henne att se. Du och jag och alla andra som engagerar
sig.

Tack Maria för ditt stöd och ditt engagemang!
Kram
Birgitta



19991015

Subject: Brev till Semlan

Hej Birgitta!

Jag tycker att du gör en underbar insats för de här flickorna som mår dåligt. Jag fick ett tips om dina sidor i måndags och har läst och
blivit djupt gripen. Det har tagit ett tag att få fatt i mina känslor och tankar men jag kände att Semlans berättelse kräver min respons.
Därför har jag skrivit ett brev till henne. Jag är tacksam om du kan
skicka det vidare till henne, särskilt om du tror att det skulle göra
henne gott.
Vet att du lägger ut en del brev på internet. Det får du göra med det
här brevet också om du vill, men ta då bort namn och adress och så.

Hoppas att du får en bra helg!
/I-a

Hej Semlan!

Jag har läst dina sidor på Birgittas Kastanjebacken.
De har berört mig mycket. Det är inte rätt att någon ska få utstå det
bemötande du fått. Jag önskar att jag kunde göra något för att förändra din situation. Varje gång jag hör talas om att någon blir utsatt för mobbning känner jag att jag själv sjunker ner i det hopplöshetens träsk som jag tyckte att jag befann mig i när jag gick i högstadiet.

Du är värd att ha det mycket bättre!
Du är värd att bemötas med respekt för att du är du!
Ingen kan ta sig rätten att bestämma hur du ska vara, hur du ska se ut
eller känna eller tycka eller vara utom DU!
Du har också rätt att bli sedd och omtyckt, populär och älskad!

Det här brevet blir långt, läs bara om du orkar. Känner du att du vill
ta kontakt med mig sedan så gör väldigt gärna det. Jag läser bara min
mail under vardagar på jobbet, men då gör jag det.

Jag tycker att du är oerhört modig som vågar berätta och ta itu med din situation.
Själv tror jag inte att jag vågade berätta om vad jag tyckte och kände om hur mina sk kamrater behandlade mig. Jag tror i och för sig inte att det någonsin gick så långt att jag tappade livslusten eller livsmodet, men jag har faktiskt ganska svårt att minnas vad jag tyckte eller kände eller gjorde under de åren. Jag tror att jag med fjärilar i magen började varje ny skoldag, fasade för varje rast och med stor lättnad klev av bussen efter skolan. Vad jag vet är att under två-tre år av mitt liv pratade jag inte om något jag tyckte var viktigt med någon jämnårig och det dröjde ännu längre innan jag vågade öppna mig helt för någon.
Det är inte skönt att leva med ett skal runt sina tankar.

Men det kan vara skönt att leva!
Det går att komma över även det att andra har förnedrat en. Det går att återfå självförtroende och livsglädje. (Men jag är glad att jag bor över 30 mil från platsen där jag växte upp så jag slipper träffa de människor som gjorde en hel del för att jag skulle må dåligt.)

Jag är 24 år nu. Det har gått 8 år sedan jag slutade högstadiet och kom ifrån den grupp som ville mig illa. Jag har fortfarande en del sår, men de blöder inte längre. Jag är fortfarande försiktig med att berätta allt för mycket om mig själv för människor som inte behöver veta. Jag har lätt att gömma mig bakom dem jag älskar (bildligt talat alltså :-)) när jag ibland inte riktigt vågar.

Jag har tre stora förmåner här i livet. För det första har jag ett par
föräldrar som är helt underbara (men de jobbade mycket i sitt lantbruk när jag var i den åldern och jag ville väl inte göra dem lessna, och förresten visste jag inte vad de skulle kunna göra åt situationen). För det andra, vad som verkligen gjorde att jag lyckades ta mig igenom de där åren utan att bli avsågad jäms med fotknölarna är böcker. Jag läste och läste och läste. Jag tror inte att det direkt förbättrade min situation i skolan. Jag var redan ansedd som plugghäst, märkligt nog eftersom jag sällan pluggade läxböcker utan läste annat, men att alltid fly in i böcker i skolan förstärker väl det intrycket. För det tredje och numera viktigaste har jag hittat en man som älskar mig ( märklig sak, kärlek). Jag har ingen aning om vad det är han ser hos mig. Jag har svårt att förstå det men jag tror att jag har accepterat att det är så att han älskar mig. Jag VET att det är så, men det är fruktansvärt svårt att hitta självförtroendet igen efter att ha fått det borttrollat en gång.

Min församling och min tro på Gud gjorde också att jag aldrig tappade livsmodet helt. Det är kanske stora ord, men så var det och så är det fortfarande. En sång som var viktig för mig då:

Du vet väl om att du är värdefull,
att ingen annan är som du,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Jag har idag ingen direkt kontakt med barn/ungdomar. Jag läser på
universitetet, har kommit igenom en civilingenjörsutbildning och
fortsätter att läsa samma ämne som doktorand (jättekul). Jag kan intyga att en civilingenjörsutbildning ska man bara läsa om man tycker det är roligt med matematik, men visst, det är ett bra och säkert och välbetalt yrke, så din mamma har väl rätt i att tycka det är bra. Däremot tycker jag att det är DU som ska bestämma vad du vill göra med din framtid.

Jag hoppas att du kan se det här som ett försök att muntra upp dig lite. Ganska valhänt om jag får säga det själv. Som sagt om du vill får du skriva till mig. Jag kan lova att jag svarar, men jag har oerhört långt till att bli en så klok människa som Birgitta verkar vara.

Tag vara på dig! Hoppas att du får en skön helg!

Många kramar

/I-a


Subject: Info
Date sent: Thu, 21 Oct 1999

Hej Birgitta !!!
Efter att ha följt dig och Mia, Flingan och Semlan tyckte jag att detta borde läsas av flera.
Jag pratade om det hemma och min dotter som är 14 ville läsa det.
Jag skrev ut alla sidor om Mia och gav henne, hon reagerade och pratade i sin tur om det på skolan.
Hennes lärare blev nyfiken och läste det.
Så hela allt detta slutade med att min dotter gick och informerade rektorn om Mia.
Ville bara tala om att era sidor sprids fort nu.
Hoppas att du tycker det är OK. !!??

Hälsa Mia och tala om att vi alla runt mig följer henne hoppas att hon nästa gång klarar av att stå emot trycket.
Hon är så stark!! Bara hon ser sitt eget värde och inte nervärderar sig
själv. Vilket hon absolut inte ska göra. Hon hjälper hela hennes familj till möjlighet om ett bättre liv. Hade inte hon
reagerat och gjort något åt situationen
så hade alla gått under. Du gjorde helt rätt Mia !!!!!!!! Mia du är
värld all respekt och beundran för dina handlingar !!!!

Krama till Mia
Från M-a

Krama Semlan från mig
Hoppas att det ordnar sig med hennes skolgång så hon slipper sina
plågoandar.

Kan berätta en solskenshistoria som avslutning Den är sann !!

Det satt en mamma med sin 9 åriga dotter på bussen.
Mitt emot på sätet satt det en gammal tant med gips på benet.
flickan satt hela tiden och sparkade på tantens gips.
Till slut så tanten till snällt om hon inte kunde sluta det gör ont !!
Men nej då, flickan fortsatte.
Till slut sa tanten till mamman ( som inte brytt sig tidigare)
Kan du be din dotter att sluta det gör ont !
Svaret hon fick av Mamman var !! Jag håller på fri uppfostran ??!!
Längre bak i Bussen satt en flicka på ca 15 år !
Hon reser sig går fram och sparkar till flickan på benet.
Då reagerar Mamman och frågar var FN håller du på med ???
15 åringen svar blev!!!
Jag har också fått Fri Uppfostran !!
Hela bussen skrattade och Mamman med flickan fick brått av.

Det bevisar att många vuxna inte kan hantera olika situationer.
medans Unga kan komma på ett sätt att lösa situationen.

Ps detta utspelade sig i en buss i Västerås.


SOS
Subject: Ang Barns väl
Date sent: Tue, 19 Oct 1999

1999-10-19            Dnr 62/11005/99

Birgitta Rudenius,

Mycket görs för att bevaka barns trygga uppväxtmöjligheter,men Du har alldeles rätt i att det är inte tillräckligt.

Socialstyrelsens roll i sammanhanget är bl a förmedla kunskap om
utvecklingen både uppåt till regeringen och utåt till landsting och kommuner som ansvarar för olika insatser till barn med behov av hälso- och sjukvård eller socialtjänstens insatser.

Vi kan ge kunskapsunderlag om hur lagar följs, om konsekvenser av
resursfördelningar/nedskärningar osv, men det är politiker som fattar besluten om prioriteringarna och varje organisation som därefter försöker hjälpa och skydda barn efter behov.

Vi sammanställer och sprider också kunskaper om ”bortglömda barn” (det senaste året har vi bl a publicerat kunskapssammanställningar om barn till psykiskt störda föräldrar, om barn som utsätts för sexuella övergrepp, om flyktingbarn som tvingas leva gömda) och stöder olika former av utvecklingsarbete i kommunerna med inriktning på barn och ungdom. Aktuellt just nu är bl a att introducera ett mer systematiskt arbete med de utredningar som ska göras om barn som riskerar att fara illa och med uppföljningen av de barn som samhället/kommunen omhändertagit för vård t ex i familjehem. Bl a är det viktigt att alla sådana aktiviteter också omfattar regelbundna samtal med barnen själva och med deras anhöriga.

Socialstyrelsen arbetar också med utvärderingar av olika insatser för barn och av olika sätt att organisera den sociala barnavården bättre och mera samordnat (t ex försök med familjevårdscentraler och försök med familjerådslag).

På familjerättsområdet ger vi ut information till föräldrar som skiljs, till barn och ungdomar i sådana situationer och vi följer effekterna av lagförändringarna vad gäller gemensam vårdnad mm.

Ytterligare en aspekt är Socialstyrelsens arbete med tillsynsfrågor. Där finns bl a pågående samarbete med länsstyrelserna för att få bättre kriterier för deras tillsyn av hur kommunerna följer lagarna och upprätthåller kvalitet i socialtjänstens insatser.

Det finns mycket mer att berätta om våra ansträngningar att förbättra situationen för barn i allmänhet och i synnerhet för bar och ungdomar som lever i utsatta situationer.

Om Du är intresserad av vårt arbete finns en rad uppgifter bl a om våra publikationer (och flera finns i fulltext) att studera via vår hemsida:
http://www.sos.se
Det är gott att veta att flera i samhället engagerar sig.

Vänliga hälsningar

E B
Socialstyrelsen
Individ- och familjeenheten


Mot Våld

….
Jag kan egentligen skriva hur mycket som helst, men jag blev mycket djupt berörd av din sida, de som dessa tre skrivit om. Vilket gör att jag kommer kämpa ännu mer för att alla barn och ungdomar skall känna sig trygga i och utanför skolan!!!

Tack för att du visade mig dessa sidor och jag hoppas att vi kommer hålla kontakten i framtiden också!
Dessutom måste jag också passa på att uppmuntra och ge dig beröm för den enorma insats som du ger till dessa. Jag beundrar att du orkar och det gör mig glad och ger mig hopp om framtiden när man möter människor som du!!!! Som arbetar ” i det lilla” men uträttar stora ting (vet inte hur jag skall formulera mig , men jag tror att du förstår.

Tack ännu en gång och hälsa att jag tänker på dem och säg till dem att inte ge upp, för det tänker inte jag göra!!!
( P.S. Jag tror att vi så småning om kommer att starta ett ”klotterplank” eller liknande där vem som helst får skriva sina tankar, funderingar kring de ämnen som vi jobbar med. Kanske detta vore något för dig eller någon annan. Det vore ett bra sätt att nå ut till ungdomar i och med att de är inne på våran hemsida.D.S.)

M V H


Från Marit

Subject: Mia
Date sent: Tue, 26 Oct 1999 22:37

Finnes dette fantastiske, tøffe, sterke, intelligente, omtenksomme, lille, herlige mennesket virkelig? Eller er det bare en roman du dikter ihop, Birgitta?

Selvfølgelig vet jeg at slike skjebner finnes! Men er det virkelig en fjortenåring som er så voksen og modig og tør å skrive så ærlig?

Jeg har tusen ting jeg gjerne ville skrive til henne:

F.eks. Hurra for Tanten (hun med kakene). Fortsett å ha kontakt med henne!!!

Og så om å ”førlora greppet”:

Jeg håper virkelig at du klarer å gjøre det, Mia! For det betyr at du har funnet noen du kan stole på. Jeg har også vært en slik tøff jente som du, som skal beholde kontrollen og fikse alt selv. Jeg er fremdeles i hovedsak sånn. Og jeg liker å være det. Men det er bare så slitsomt å være sånn hele tiden! Av og til behøver vi sterke jenter å la noen andre ta kontrollen. Men selvfølgelig BEHOLDER vi kontrollen, med at vi gir den over til noen vi stoler på! Du har funnet en slik person i Birgitta. Hun svikter deg ALDRI, det er jeg overbevist om.

Sterke jenter behøver også en armkrok en gang iblandt. Vi behøver å få være små og bli holdt rundt!

Hilsen Marit (44 år)

P.S. Jeg lover at jeg skal lese Semlans og Flingans sider, når jeg bare har sluttet å grine over dine! D.S.

***

Re: Mia

Marit,

Tack för ditt rara mail. Det var saa gulligt att jag kunde läsa norska på kuppen. (Jag gillar norska)

Ska skicka det till Mia som är verklig, jatteverklig, ”pratar” med henne nu.

Take care!
kram
Birgitta

***

Re: Mia

Å, nå begynte jeg å grine igjen. At du svarte så fort. Og at hun virkelig finnes! Hils henne så mye fra meg! Hvis hun trenger flere å prate med, kan jeg godt stille opp. Men ikke sånn som du. Ikke være der hele tiden. Bare være en sånn ”av-og-til-tante”. Og det er vel ikke det hun behøver akkurat nå. Men kanskje senere. Eller kanskje i tillegg til deg.

Hilsen Marit.

20000202

Till Mia och CC!

Nei, du må ikke bytte blod for å bli ren igjen. Du må bytte tanker. Det er ikke du som er skitten. Det er de handlingene som har blitt gjort mot deg som er skitne. Det hjelper ikke å dusje, skrubbe eller fly bort til et annet sted. Det eneste som hjelper, er å innse at ingenting av det som skjedde var din feil!

Uansett hva du følte, hvilke følelser du har i forhold til den som gjorde disse tingene med deg, DET VAR DERES FEIL! Det var de som var voksne, og du var et barn! Det er de voksne sitt ansvar å sette grenser!!!

Hilsen Marit.


Anne 19991221

 

Subject: God Jul

Date sent: Tue, 21 Dec 1999

Birgitta. Du känner inte mig och inte jag dig mer än det jag läst på dina sidor om regnbågs barnen. Jag tycker att du verkar vara en fantastisk människa och kikar in hos dig nu och då. Jag hör till de såkallade överlevarna som klarade mig igenom en hel del elände i min barndom och det har ju speglat mig som individ. Jag kämpar på mot barnporren på internet och är också väldigt mån om att barnen ska ha det bra och en trygg framtid samt uppväxt. Tyvärr är det ju inte alltid så.

Idag är jag själv xx år. Mamma till en dotter på 16 år och gift med en underbar man.

Livet är inte alltid lätt och jag hoppas att ingen ska behöva utstå det jag fick göra.

Men när jag ser sidor som dina så, blir jag så himla glad.

ha en riktigt skön jul och ett GOTT NYTT år.

Många kramar Anne.





Tack Milka för denna jättefina bilden!

Många skriver smulan men det ska vara Semlan.



Min gästbok ”Tyck till om beslut!” gjordes när familjehemmet tog bort modemet för Mia!! 19991030

http://www.alxbook.com/cgi-bin/guestbook.se.cgi?gb=Y43039


I min gästbok har också gjorts flera inlägg efter att Semlans, Flingans och Mias sidor besökts.

http://www2.bravenet.com/guestbook/show.asp?userid=by38574


**kram* Mia + Flingan + Semlan  *kram**


Min 100-lista för barns bästa.

Bilden ”Obs-Se-Dem”!

 

***


År 2000


Conny 20000106

 

Subject: Mia.

To: mobbning@kastanjebacken.net

Jag fann din sajt nar jag sokt efter web sidor om mobbing.
Men jag blev helt tagen av din web sida om/med Mia, och kunnde inte fortsatta att soka vidare.

Har nu suttit har i 3 timmar och kan inte tro att detta ar sant!
Jag sitter har framfor datorn och ar sa konfunderad. Forst sa blir jag arg over att detta fortfarande forekommer i SVERIGE. Sedan blir jag sa ledsen over att se annu en maniskas upvaxt bli berovad pa sina mest grundlaggande rattigheter.

Nu vilja jag bara aka hem och sla naven i bordet.

Ditt arbete med barn, och utnyttjandet av IT, ar helt otroligt!

/Conny


Angela 20000119

 

Subject: Till Mia

Hej Birgitta!

Jag har nu följt din och dina regnbågsbarns konversation ett tag, inte missat ett mail. Ibland när jag går in och inget nytt blivit infört blir jag orolig. Det arbete du utför här är behjärtansvärt och jag känner ödmjukhet inför dig och din stora uppgift.

När jag läser känner jag ofta en obeskrivlig sorg över hur illa barn kan behandlas. Själv är jag mamma till en liten tös på 9 månader och varken kan eller vill förstå. Hon är mitt liv, min glädje, min stora kärlek. När jag vaggar henne till sömns i min famn tänker jag ofta på Er och kanske då särskilt på Mia. Jag håller då min flicka ännu lite närmare, lyssnar på hennes lugna andetag och känner mig så tacksam för denna stora gåva.

Jag kan känna mig så arg över människors dumhet, ilska över deras själviskhet, förtvivlan över deras hjälplöshet och oförmåga och ofta, ofta är tårarna nära.

Jag skulle önska att du ville vidarebefordra en hälsning till Mia.

(Om du finner något värde i detta får du lägga ut mailet i sin helhet eller i delar på ‘Regnbågsbarnens’ sida)

Stor tack till Dig Birgitta!

Angela

Käraste lilla starka, kloka Mia!

Jag följer Dig här på Dina sidor och förundras över hur mycket Du klarar, mycket mer än det är meningen att ett barn ska behöva klara. Jag tänker så ofta på Dig och undrar hur Du har det.

Är Du trygg där Du är?
Får Du den hjälp Du så förtvivlat behöver? Du ska veta att det finns många här ute som önskar dig allt gott och jag vill sända Dig mina varmaste tankar för att försöka värma Dig lite i nattens mörker. Jag vet hur svårt det kan vara och kännas då jag själv råkat illa ut. Inte på samma sätt som Du men illa ändå. Det finns ett slut och ljuset kommer med gryningen, var säker på det! Det kan kännas omöjligt och hopplöst svårt när mörkret är som tätast men jag vet att du klarar det.

Bortom mörka natten
Bortom ensamhet och sorg
Bortom förtvivlans svarta vatten
gryr en ny morgon.

Ljuset väcker det sovande hoppet
Sorgen klingar av
Tillförsikt vågar gro
Det är dags att riva barriärerna
att börja bygga den bro
som ska bära Dig fram.

Våga tro på Dig själv
Våga veta att Du kan
Våga känna att framtiden är Din.

Du har visat hur klok Du är och Du har kommit så långt redan. De steg Du tagit är inte några vanliga steg de inte, de är ju JÄTTE-kliv. Hur svårt det än kan kännas är Du nu på väg, på väg åt rätt håll!

Någonstans,
inom mig,
viskar en röst
var gång jag vill ge upp:
– Ge ditt liv en chans.
-”Per asperd ad astra”
(Genom svårigheterna mot stjärnorna)
och någonstans,
inom mig,
lyssnar jag.

Du gör det rätta både för Dig och Din bror var säker på det! Ingen, absolut ingen får trampa på Dig! Ingen, absolut ingen har rätt att behandla eller göra Dig illa! Även om Du inte kan tro på det nu eller kanske ens hoppas på det så vet jag att också Din dag kommer precis som den gjorde för mig. Du får tro mig på mitt ord när jag säger att Livet kan vara en sådan underbar gåva när man väl har tagit sig igenom och att det är värt kampen! Kämpa får man nog göra hela livet men inte så hårt och glädjeämnena är mångfaldigt fler än sorgerna! Jag TROR på Dig. Du kommer att växa upp till en stark person som kommer att betyda något för andra. Redan nu betyder Du så mycket för så många och Du gör skillnad!

Från brunnens djup
steg ett vilset eko
ett eko av toner
från en förgången tid.

Letade sig uppåt
mot dagens ljus
för att åter höras
av nya genarationer.

De få toner som var
exploderade i ljuset
till en fulländad symfoni.

Käraste lilla Mia, detta blev ett långt mail kanske för långt? Det är inte mycket jag kan göra för att underlätta Din väg men mina tankar finns ständigt med Dig. Med tiden blir Din börda lättare att bära och Du kommer att få känna lyckan le mot dig också. Jag kommer att fortsätta att följa Dig så länge jag får!

Det är när Regnbågen skimrar
världen blir tvättad ren från fläckar.

(Ovan dikter har jag skrivit under olika perioder av mitt liv och vill gärna tillägna dem till Dig!)

Varmaste kramar,

Angela


20000207

Hej Mia och Birgitta !

Jag heter Jenny B och jag studerar vid Komvux i S-n. Jag går en kurs som heter socialkunskap och där följer vi era samtal på nätet. Jag skulle vilja krama Mia och hjälpa henne på något sätt. Tyvärr är det ju inte möjligt, men jag hoppas att hon orkar läsa alla brev som hon får och på så sätt få lite kraft att fortsätta kämpa ! Det Mia har varit med om är fruktansvärt och jag önskar verkligen att hon ska få all lycka i världen i fortsättningen, för det är hon verkligen värd.

Tack vare att ni lägger ut era samtal på nätet så kanske ni kan hjälpa andra människor som också har det svårt på något sätt. Jag ville bara tala om att vi läser och tänker på dig, Mia, DU är unik och DU behövs här i världen. Dessutom skulle jag vilja tacka dig, Birgitta för att du finns till, jag önskar att det fanns fler som du där ute i världen. Alla människor borde ha som mål att hjälpa andra och inte bara strunta i att många runt omkring oss mår dåligt. Det du gör Birgitta är räddningen för många människor och jag hoppas att du får tid till att må bra själv ibland också, för det är du värd. Vi tänker på er båda. / Kram från Jenny och resten av klassen.



20000409

Hej på dig Birgitta,

Först av allt vill jag tacka dig för att du finns. Finns till som ett bollplank för dem som behöver dig och din styrka. Det har varit jobbigt att läsa dessa berättelser och det känns som om det finns en knut i magen någonstans, ett minne som inte vill fram, en saknad bit, en känsla av att ha varit med om något som hjärnan inte vill belasta mig med.

De här känslorna har funnits hos mig väldigt länge men jag vet inte vad det är, kan inte greppa det. Däremot vet jag att min kropp reagerar som om det fanns en länk till det där onda. Sex har varit en plåga för mig, trots det har jag tre helt underbara barn och är xx år.

Jag känner mig utlämnad och upplever det som om jag inte har rätt att njuta. Jag kan behaga utan att känna. I mitt sista förhållande med en kille fungerade jag äntligen…det var inte obehagligt, jag kunde! Bara han inte ställde krav…det klarar jag inte av…plikten…och Birgitta, han var verkligen öm mot mig och älskade mig och det klarade jag inte av, så jag gjorde slut…

Jag vet att jag blev våldtagen som 14-åring. Våldtäkt var det kanske inte för jag gick med den 10 år äldre killen, men jag förstod ju inte….Håll käften sa han….. Kan detta ha satt så djupa spår?? Nää jag vet inte själv…det finns tidigare minnen…..men jag får ingen kontakt med dem… Kan det verkligen vara så här eller är det inbillning???

Måste ta tag i det här!!

Tack vare dig Birgitta så får jag kanske kraft att söka hjälp för min egen skull. Du vet, jag är den starka som ställer upp för alla och tar hand om.

Jag har svårt att visa mitt lilla svaga jag. Många varma kramar från Pia


20000509 Från Malin

Birgitta,

Jag måste reagera när jag ser att det finns sådana här underbara människor som du och när jag ser sådana grymma människoöden som de du skriver om. Det är helt enormt det du gör, verkligen helt enormt. All den värme du skänker, allt engagemang, all empati, all medkänsla. Du ska veta att du är en stor människa, du har ett stort hjärta.

Har läst det mesta om Mia. Jag grät, det riktigt skär i mitt hjärta när jag läser om hennes grymma öde. Det är så orättvist. Känner mig så hjälplös. Det är så mycket som jag vill göra, men jag kan ju inte göra någonting. Ingen ska behöva ha det som hon har det och har haft det, INGEN. Skickar med en skyddsängel till Mia, vet att det inte är mycket, men jag VILL göra någonting, jag vill. Det är svårt att veta att hon sitter där ute i landet någonstans och mår så dåligt, utan att man kan göra någonting. Vet att jag inte känner henne, men det spelar ingen roll, hon finns i mitt hjärta och jag bryr mig. Jag bryr mig enormt mycket.

Kändes jobbigt att läsa om när hon skriver om att ta livet av sig, vet ju hur det känns, vet hur det svarta känns. Vi har inte samma orsak bakom det svarta, men jag tror att det svarta känns ungefär likadant ändå. Så många gånger som jag har skurit mig, så många ärr som mina armar har…jag vet hur det känns när det är mörkt som natten även fast solen skiner alldeles utanför fönstret, det är hårt.

Sänder er båda mitt hjärtas alla kramar och tankar /Malin


Tina

Hej.

Mitt namn är Tina och jag har följt din och Mias kommunikation under en tid. Jag har ett par gånger känt att jag skulle vilja skriva ett mail både till dig och till Mia. Ett mail som säger att jag tycker att Mia är en kämpe och att jag verkligen hoppas att allt går bra för henne. Hon ska veta det hon upplevt är det inte meningen att någon ska uppleva.

Det är skrämmande att man (samhället, lärare, skola och andra som jobbar med barn) inte tar tag i saker och frågar barnen om hur dom har det. Jag hoppas och tror att Mia tar det som hänt henne och vänder det till något användbart istället…det verkar ju faktiskt som om hon redan har gjort det *ler*,

STARKT.

Jag tycker även att det som du (Bigitta) gör med din kommunikation är helt fantastisk du visar att någon bryr sig, att det finns vuxna som är ok. Fortsätt med ditt arbete du behövs för dessa barn.

Ett litet mail från mig. Tina.


Tina2
20001026

Hej igen.

Jag har skrivit en gång tidigare angående din och Mias kommunikation. Jag har inte varit ute på din sida nu på ett tag men idag var det dags igen.

Jag blev så glad när jag läste Mias inlämningsuppgift. Himmel vad duktig hon är på att skriva. Berättelsen är enormt levande och man ”känner” när man läser. Vad hon än gör så måste hon fortsätta skriva. Den lilla flicka kommer att gå långt en dag. Stavning och sånt ska hon absolut inte tänka på. Det är sekundärt, det viktiga är att skriva och skapa, stavning och meningsbyggnad kommer sen.

Tyvärr har jag en känsla av att skolorna ”kväver” barnens kreativitet då det gäller att skriva (övrigt också för den delen). Tänk bara vad som kan skapas om fantasi och kreativitet får flöda fritt. En pedagog (Vygotski) har en gång sagt att det viktigaste som finns är fantasin. Tänk vad man kan göra med den….uppleva andra världar, man kan färdas i tid och rum med enbart tankens kraft. Om man sedan har förmågan att förmedla detta så som Mia definitivt har så är det bara att gratulera.

Så säg till Mia att hon inte får släppa sitt skrivande. När jag sedan läste vidare i er kommunikation och ser hur Mia ”föll” blir jag så ledsen. Hela mitt hjärta känner att detta är så fel. Den tösen behöver inte det där. Jag vill så gärna att hon ska få känna glädje…för den finns …om inte just nu så säkert runt hörnet. Jag vill säga henne att det löser sig.

Jag tror Mia är en känslomänniska och dessa människor upplever känslor både positiva och negativa starkare än andra. Detta är egentligen en gåva också, för ur det kommer en empati och förståelse för andra människor. Men det kan också leda till att hon själv känner så intensivt när saker händer att det slår bakut. Lär hon sig hantera det så blir det den gåva det ska vara. Undras om hon någonsin har frågat människorna omkring henne (de som gör det svårt för henne) om varför dom gör så och om dom är medvetna om hur det påverkar henne. Mia är en tjej som känner tänker och upplever mycket. Hon vill aldrig vara till besvär (empatin?). Men hon söker så efter någon som kan vägleda henne och hjälp henne på hennes väg genom livet. Du Birgitta är en av dom som hjälper henne att klara ut mycket.

Jag håller tummarna och hoppas att allt löser sig. Jag har en hel del tankar om detta och känner att det blir lite rörigt när jag skriver, men jag kan inte låta bli. Jag vill att både du och Mia ska veta att det finns människor överallt som läser och påverkas av er och som bryr sig.. Jag återkommer nog

*ler*. Tina


Nu är det den 10/2-2002.

Jag undrar så hur det är med Mia.  Läste på sidan 12 sen står det sidan 13, men det går inte att komma vidare. Varför? Mailen slutar 6 november2001.Är allt bra med Mia? Hon och hennes öde har rört så vid mej Jag satt och läste igenom alla mailen häromdagen. Jag grät, log och fascinerades av henne. Vilken tjej!! Så stark, så fantastisk. Och du med Birgitta! Vilken människa du är. Tänk om alla kunde vara så osjälviska, och ha ett sådant hjärta som du. En skydds ängel, det är vad du är.  Jag hoppas att du fortsätter att vara en sådan stark människa. Du behövs verkligen. Och Birgitta hälsa Mia så jätte mycket! Ge henne en riktigt varm kram från mej. Jag har inte kunnat släppa tankarna på henne. Jag tycker att ni skulle göra en bok av de här mailen. Har ni inte funderat på det? Den skulle få så många att tänka efter, och den skulle framför allt hjälpa så många andra människor. Ni kan väl allvarligt fundera på det? Kram på er båda….så otroligt fantastiska människor ni är! Med vänliga, varma hälsningar MW


Länkar:
Annonser
%d bloggare gillar detta: