RSS Flöde

Kategoriarkiv: Timeless 2006

Mias Dikt

I en färgglad luftballong högt över marken vill jag sitta
av Mia

I en färgglad luftballong högt över marken vill jag sitta

Flyga vart jag vill utan hinder

Känna den svaga vinden smeka min hud.

Sluta mina ögon Andas in Andas ut

Flyga över gröna ängar, som en del av himlen vill jag vara

Vara utan hinder

Känna doften av blommor och gräs.

Sluta mina ögon

Andas in

Andas ut

Flyga ut över världen. som en del av mänskligheten vill jag vara

Vara utan hinder

Känna smaken av livet

Sluta mina ögon

Andas in

Andas ut

……  

1 september 1999 – Till Er då!

1 september 1999 – Till Er då!

Till Min Vän Mia … m fl

Begreppet REGNBÅGSBARN skapas denna dag 1/9 1999.

Sidan gjorde jag till Mia genast jag hade läst hennes berättelse (se nedan) om sitt liv. Nu är den lite omarbetad och jag vill dedicera denna webplats till alla barn och alla ungdomar som har det svårt i sin uppväxtmiljö och inte får den uppmärksamhet, gynnsamma utveckling och den omsorg de borde få och har rätt till.
© Birgitta Rudenius

*kram* Flingan, Mia, My, e, Ilse, Emmiz, Edi, Tella, Anna, Emma, Hanna, m. fl. *kram*

”Dagen är synnerligen Orkanartad.”
Nalle Puh

Till Mia

en fantastisk

hjältinna!

******

*KramKram*

Birgitta

************

Tillbaka till Mias sida.

© Birgitta Rudenius
Kastanjebacken    


Länkar denna sida: 
Mias liv i hennes berättelse  Lärarens omdöme!!!!
Läs och förfäras!  Läraren igen!! 


Mias berättelse
—————————————————————-

Min mamma brukar säga att då jag föddes syntes en regnbåge med all dess färger över hela himlen, och denna regnbåge tydde på att jag var en speciell människa. Min mamma brukar ljuga men av allt hon någonsin sagt så drömmer jag om denna regnbåge och önskar att det vore sant. Denna regnbåge har följt mej sedan ett bra tag. När jag varit lessen plockade jag fram denna regnbåge ur minnet och log för mej själv när jag såg den i mitt inre.

Jag sitter här och ska skriva om mitt liv. Jag är 14 år så vad finns det att berätta?
Jag skulle kunna berätta om hur jag brukade följa med alla mina kompisar till havet varje dag när solen stod högt på himelen.
Jag skulle också kunna berätta om när min familj och jag varje helg dukade upp en picknick korg i det gröna gräset och berättade för varandra hur veckan hade varit.
Jag skulle också kunna berätta om alla de kvällar min mamma stoppat om mej och min bror och läst om alla riddare och troll.
Men detta jag skulle kunna skriva om finns bara i mina dagdrömmar. Det jag skulle kunna skriva om är inte min verklighet. Min verklighet är en helt annan

Mina föräldrar dricker. Jag skulle kanske säga eller erkänna att de nog är alkoholister. Fast alkoholister är de nog inte ändå, för alkoholister ligger på en parkbänk med en spritflaska som huvudkudde, eller?

Jag har en bror som är fyra år yngre än jag, jag har aldrig hört honom skratta ett sånt där glatt skratt som barn kan, som man brukar höra om somrarna på stranden. Min bror är min regnbåge. min skatt. Jag vill att min regnbåge ska bevaras lika färglad och glittrande som han var när han föddes, innan han visste till vilken familj han kom till. Just nu börjar färgen försvinna den bleks för var dag. För var dag han får se sin mamma ligga på ett golv oförmögen till att ta sej upp, varje dag han får sej en snyting av hans far som vill att han ska plocka undan alla flaskor som lämmnats dagen före.

Jag har växt upp i en familj där en flaska med sprit styrt 4 stycken människor mot ett liv med svek, besvikelse och rädsla. Ja jag inser det nu, förut gjorde jag det inte. Jag var ju så van med allt så jag såg och kände ingenting. Jag hade stängt av. Nu kan jag inte stänga av längre. Det har blivit glapp i avstängninsgknappen. Ibland stänger jag av och låtsas, jag fantiserar och dagdrömmer. I nästa sekund öppnas kanalerna igen och jag blir otroligt rädd.

Jag är rädd för allt. Ensamhet, mörker, spindlar och död. Mina föräldrar skulle göra bot på min mörker rädsla när jag var liten. De stängde in mej i en liten skrubb över en natt. Det är ett bra sätt om man vill skrämma sina barn till att göra något.

När jag ser framåt på framtiden har jag svårt att se nåt annat än att ta hand om mina föräldrar. Jag kan ju inget annat. Jag har inga intressen. Det enda jag kan är att ta hand om en familj. Ändå vet jag inte om jag gjort ett bra jobb. Ångesten kommer när jag tänker på min bror, tänk om han kommer till mej om 20 år och säger, varför gjorde du inget? Varför lät du din regnbåge få vakna upp varje morgon lika rädd som när han la sej, orolig, rädd och lessen. Varför?

Detta är mitt liv, min verklighet

******

Lärarens omdöme.


” Din text är bra uppbyggd, men slutet är lite avhugget.
Tänk på att hålla tempus genom hela berättelsen.
Rätta vid mina markeringar”


Läraren underlät att göra sin plikt …. anmälningsplikten är ovillkorlig!

Hur gick det sedan?


Mia (inför dagen när berättelsen skulle lämnas tillbaka):

Iallafall, så behövde jag inte vara så himla nervös som jag var inför skolan idag. Det hände inte ett skit.
– Hon sa till oss alla att, ”några av er har skrivit om era liv så som jag bad er,
andra har skrivit uppdiktade liv vilket inte spelar någon roll eftersom
det var skrivandet jag var ute efter”.

– Var det min berättelse hon menade som var uppdiktad? Tror hon att jag hittade på allt?
fast då har vi ju egentligen lyckats rätt bra, min bror och jag, att dölja verkligheten.

!!!!

Ursprungligen publicerad på:

http://www.kastanjebacken.net/1996_2005/regnbagsbarn/till/mias.htm

Så tragiskt

image Ofattbart ….

Tragiskt … Ett livsöde …

Så ofattbart tragiskt! Precis så tänker jag varje gång jag ser ett program med eller om Elvis!

Varför? Varför! Varför? … måste det bli så!

Så onödigt! Så fruktansvärt onödigt!

image


Jag förstår att det är en ofantlig press på många sätt. Dels att vara så populär, dels att vara föremål för orättvis kritik och mediajakt, dels att tvingas ha många omkring sig som man måste lita på men kanske egentligen inte borde lita på, dels att ha så stora krav på sig själv, dels uppvarvningen som en konsert måste innebära, med ofrånkomlig nedvarvning efteråt, dels att tvingas göra banala filmer när man förmår mycket mer kvalificerat, dels att ….., dels att …., ….

image

Jag förstår även om jag ändå aldrig kan begripa omfattningen.

Men varför kan så få artister klara av detta liv? Hur gör de som kan klara av det?


Elvis ansåg inte själv att han var drogmissbrukare. Kanske var han inte det!? Men han vara i alla fall läkemedelsmissbrukare. Varför gjorde ingen något!?

Det är säkert många som lever sig igenom en liknande situation. Lever så man sakta tar sitt eget liv med omgivningen som åskådare. Varför ingriper ingen!?


Jag önskar att någon hade tvingat iväg Elvis till en lugn fin plats där hans hälsa och kondition hade återställts. En plats dit ingen kunde nå. Där han fick återhämta hälsa och krafter ifred.

image


 Skulle Elvis ha velat det?


Eller hade Elvis givit upp?
Hade han kommit till en punkt där livet saknade mening?
Så tragiskt. Så fruktansvärt tragiskt!
Så fruktansvärt tragiskt att han saknade vänner för livet!

image


Det är bara så ofattbart tragiskt!


Det enda som kan ge någon liten tröst i ett så tragiskt livsöde är att Elvis tydligen hade en stark tro.

Människor som har en stark tro har ett rofyllt lugn någonstans inom sig – en slags inre trygghet och förvissning om något …. ja, vad?.


Men jag tror att Elvis plågades av livet ända in i döden och det är så fruktansvärt tragiskt.
Så orättvist!


Livet och döden. Ödet och livsödet. Det nu levande …

image

… lever …

TCB

Tankekraft

image Tankekvalitet och…  Tankekraft …

Min bild av vår tankevärlds olika nivåer:


Högst ligger tankar med förnuftsstyrning. I mellanskiktet ligger organisationstankarna för hur man ser och förstår världen. Längst ned ligger drifterna och där finns inte andra tankar än de driftsstyrda.

Människor fungerar tankemässigt mer eller mindre på dessa nivåer. Kanske modellen är inspirerad av Aristoteles?


image


Det finns människor som tycks vara styrda av sina drifter och som inte låter förnuftet få framträda! Tyvärr är det så!
Det gäller t.ex. alla sexualbrottslingar. De fungerar på en lägre nivå. 
F
inns det ett trappsteg på evolutionstrappan mellan djur och människa.
Driftsnivån ligger ju närmare djurens kanske t.o.m. kräldjurens för vissa handlingar.


Finns det en sund driftsnivå börjar jag fundera kring idag (2006-03-23)?
Om jag bara gör just det jag själv mår bra av och önskar en viss period. En period när jag behöver koppla bort det andra för att det blivit för mycket av ”förnuft” och ”intelligenta” tankar. En drift att äta något gott, göra något slött, klä sig lite slappt ….
Skillnaden är ju att ingen annan kommer till skada och ingen annan kränks. Samtidigt så gör jag lite gott och skönt omkring mig själv. I så fall finns det sund driftsstyrning.
Fast förnuftet finns ju kvar någonstans i luften runtomkring och skulle kunna gripa in.
Tillbaka till ”ruta noll”.


Undrar vad jag tänker nästa gång jag hoppar hit ….?

HTML

image    Jag testar för fullt ….

Min HTML-sida …

En sak skulle jag vilja kunna ändra på och det är färg och mått på rullisten. Det har jag inte löst ännu!
… > lite tid går< …. 
Men nu lördagen den 4 mars 2006. *glad* och *stolt*
Så går det till hela tiden!
Man vill något – drivkraften och envisheten sätter in – sedan lyckas man.
Sådant stärker självkänslan och tilliten till den egna förmågan. Detta är viktigt att uppmuntra hos barn.


Länkar  …
|||CSS-advanced|Fixarna|CSS-effekter|Webbdsignskolan|Färgschema|Färgkoder||

20060302.


Bara så jag har koll på effekterna ….

{ scrollbar-face-color: #ffffff;
scrollbar-arrow-color: #000000;
scrollbar-track-color: #ffffff; 
scrollbar-highlight-color: #ffffff;
scrollbar-3dlight-color: #ffffff;  
scrollbar-shadow-color: ffffff;
scrollbar-darkshadow-color: #ffffff;
scrollbar-base-color: #ffffff; }
scrollbar-highlight+shadow


Idag (2006-03-05) har jag arbetat med färger och färgkoder. Jag gillar färger och kan betrakta mig som lite naivistiskt förtjust i färger. Det visar min gästbok om inte annat. Sedan är det ju nu extra kul att kunna sätta färg även på rulllisterna.
Jobbar ännu mer med färg och färgkoder. Ska även ta en del foton för användbarhet här och för att pigga upp lite.
Färg och form i bildarbete. Kul! Avkopplande! Skönt! Kul! Kul! Kul!

Nu ska jag ta foto på mina rapporter för Bokhandeln.
Det blev inte bra utan kasserades. Däremot lyckades jag lägga en film på en sida. Undrar vilka filmformat som är mest användarvänliga på webbsidor?


image


Vissa sidor här på timeless får nya namn – jag byter namnen när ett annat namn passar bättre på sidan och så som sidan utvecklats att i stället bli.


Lycka igen när jag efter mycket trial and error lyckas få färgglada horisontella linjer mellan gästbokssvar som t.ex. här.
|Tack|Tips|CssFaq|2006-03-31|
|HTML?|AnnicaTiger||||


HTML-koden för avdelare är (del av den) 

hr {align: center; width: 50%; border-top: 6px solid #ccff33; border-bottom: 6px solid #ffcc00; border-right: 5px solid #006600; border-left: 5px solid #000000;}

… men den visar sig inte riktigt så som jag vill ännu ….


En ny utmaning som fixade sig efter en hel lång dag … rullgardinsmeny i ram. www.spjuf.se 

Min strävan är att använda enkla koder men färgglada gladmalliga sidor.


Nu har jag gjort en iframe-sida med denna sidan i …. lustigt … kolla också vad som händer när musen rör sig över länken längst ned!!!!!


 

Kommentar 20120117

:
Lite kul att tänka på hur man gjorde bloggar förr!!!!
Nu är ju allt klart med olika mallar att välja.
Timless skapade jag lite annorlunda med en bokstavlig tidslinje enligt skärmdumparna nedan:

 timeless_start

timeless_end

5 mars 2006

image   Jag skriver för livet …

Publicerad den 5 mars 2006.

Nyfiken på hur detta blir i cyberspace. Det är kul att pröva nytt. Det är kul att komma på hur man måste bygga upp sidan så att den blir just så som man tänkt sig. Denna sidan består av tre ramar och ganska många sidor. Och den fungerar precis så som jag vill.


En sak skulle jag vilja kunna ändra på och det är färg och mått på rullisten. Det har jag inte löst ännu!
Nu lördagen den 4 mars 2006 lyckades jag! *glad* och *stolt*


Today and Tomorrow

Nu har jag gjort ytterligare en modell för webbdesign.
Today finns kanske här. Och Tomorrow kanske här.
På tur står att göra om Mathildas saga. Men det är ett STORT projekt.
Det är så roligt att jobba med bild och färg. Himla kul!
Livsviktigt just nu som kontrast till mitt vanliga jobb.


Fixar lite här och lite där … mest här just nu.

image

Håll utkik Nasse … det kan vara något för tangenterna …


Nu vet jag! ….. vad jag ska göra av denna webbplats. 
Vad är i livet just nu i detta ögonblick … ?


Den ska spegla människan bakom – i perspektivet – Carpe Diem.

Birgitta

Tid Universum

image   Timeless Timeline … and Universe

Det är inte tiden som går eller springer eller försvinner! Det är vi!


Vi rusar omkring på vår planet i rymden som en riktig fartdåre. Man får vara glad att vi lyckas undvika krockar på denna kosmiska rymdstrada.

På stranden – en sommardag – med brusande vågor – då känns det som det borde göra jämt – som om tiden stod stilla. Då är vi ju stilla.

Vi är stilla … då …image


Men …
Jordens hastighet runt den egna axeln – 1700km/h (0,47km/s)
Jordens hastighet runt solen – 30km/s
Solens hastighet runt Vintergatans centrum – 230km/s
Vintergatans hastighet – 100-150 km/s


The great wall är 500 milj ljusår lång, 200 milj ljusår bred och 16 milj ljusår tjock. Vintergatan ligger 260 milj ljusår bort.
Vintergatan är 100 000 ljusår i diameter och 1000 ljusår bred.
Ju längre bort galaxer är från oss desto snabbare avlägsnar de sig.
Universum kan vara 12-15 miljarder år gammalt.

|Universum och hastighet|


2006-03-25.
Kanske vi från början var en ”kanonkula” utskjuten ur en gigantkanon och att vi nu är den söndersprängda kanonkulan vars rester fortfarande är i utskjutet på väg … evighetspåväg med våra mått mätt.
Med andra mått dimper vi kanske ner någonstans en vacker dag.

I stället för en kanonkula kanske det är en ”tidsbomb” – en klocka – i mittens mitt – som skjuter ut universum åt olika håll ungefär som navet i ett hjul. Här nedan finns vårt universum inritat i ett fält. Den stora pricken är The great wall och den lilla blå vid sidan är Vintergatan.

image

I det stora är vi ingenting och i det lilla är vi … vad vi själva definierar oss till …


Eftersom allt snurrar så snurrar detta också. Kanske runt sitt eget centrum  i ett plan eller i flera plan….

image


Kanske rullar det … vi  ….

image image image
… åt ena hållet eller …


… eller åt andra hållet …

image image image


Inte saknas det energi i alla fall!


Det är bara att fortsätta att tänka …

Annorlunda

image   Annorlunda … Ett Favoritord …

Tänk!

Det finns inget engelskt ord som stämmer!
differently – otherwise – different … de räcker inte!

Absolut inte!


differwisely blir bra!
Olik på ett vist sätt – vist olik. Jättebra! Ett nytt ord att föra in i WordNews. Härligt med nya ord!


Nu måste jag göra en bild till differwisely.


Det blev också en differwisely2

image


Jag har alltid gillat det annorlunda. Det annorlunda är mer spännande och mer intressant.
Kan inte komma på någon gång när det inte är det.
T.ex. barn/elever som tänker annorlunda när det gäller matte. Klart att de är mer spännande!! Det ger ju en möjlighet till mer vetskap som kan bli ännu klokare klokskap.
Människor som tänker annorlunda är särskilt spännande. Så är det bara!


Nu blev det lite jobb i alla fall – det skulle det ju INTE!
Fy på mig!


Annorlunda är mer spännande!


Om … om jag hade haft en syrenberså i en hägglund så skulle den platsen fått heta Annorlunda och där hade jag säkert kunna skriva ”min” roman.


Om … om jag hade haft en liten sköldpadda så skulle den fått heta Differwisely.


image


unlikelywise dök upp precis – det ska jag fundera på nu … Jag tror det betyder en sak och samtidigt det motsatta … det tål att tänka mera på … unlikelywise ….


Annorlunda och unika mönster är jätteroligt att konstruera. Ibland lyckas jag kanon och ibland misslyckas jag. Fast jag kommer inte ihåg att jag misslyckats bara att ngt inte blev som jag tänkte. Men misslyckats – nej!
Mest stolt är jag över en dress jag stickade till min yngsta när hon var ca ett år. Den var i mellanblått med ljusa elefanter som promenerade efter varandra ovanför resåren på tröjan. Dressen bestod av pantalånger och en tröja. Inte en söm på ngt plagg. Både tröjan och byxorna stickade jag efter modellen i mitt huvud, på rundstickor och i ett stycke utan söm som sagt. Det var bara trådarna jag behövde fästa.
Jag skrev inte upp hur jag gjorde men dressen finns kvar väl bevarad.


Nu ska jag konstruera ett mönster till en klänning. Ett annorlunda mönster med annorlunda sömmar. Annorlunda och unikt.

 

 

 

image

Drömmar

image Drömmar att uppfylla … 

… eller bara att drömma om

Att drömma utvecklar fantasin.
F
örmåga till fantasi är livsviktigt!


Så tror jag och …
Så här drömmer jag t.ex.
När vi besöker olika platser i världen drömmer jag mig alltid in om hur det skulle vara att bo på just denna platsen. Och hur jag isf skulle vilja bo. Och om jag skulle trivas. Och om vad jag skulle göra, hur jag skulle leva …. mm mm Sedan bor jag i fantasin på denna platsen … tills vi kommer till en ny plats.

Detta är drömmar som inte alls behöver uppfyllas – bara levas i fantasin – drömmas.

image

Drömmar att drömmas.


Drömmar att kanske upplevas …

Skriva en roman någon gång …
R
ida över högslätten i Tibet |xxx|xxx|xxx|xxx|map|
Åka tåg genom Tibet. |xxx|xxx|xxx|xxx|xxx|
Trä snäckhalsband på en Söderhavsö |xxx|
Sitta på en  superstrand med drink med rosa paraply i handen.|xxx|
image
image

Deltaga vid en Nobelfest. Och ha vacker lång mörkblå klänning i sammet och siden. |xxx| eller kanske |denna längst till vänster|


Hemma – en plats att drömma på.


Imagine
By John Lennon

Imagine there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today…

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace…

You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will be as one

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world…

You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will live as one


image


Jag skulle verkligen vilja åka till Nashville och lyssna på countrymusik. Grand ol´ Opera. Köpa krokodilpräglade cowboyboots i vinrött, rosa eller …. Ja det är en dröm jag har och som jag delar med min hälft.


Det kommer mera ….

 

Könsroller

Gender

image

image

Pojkar och Flickor.

Pojkar gillar djur, är äventyrliga och går på upptäcktsfärd.
Flickor är söta med fina frisyrer och tycker om  blommor.


eller


Pojkar gillar att vara stilla och spana in…
Flickor gillar att vara ute nära naturen…


eller


Tänk om ..
Flickan hade haft kikare och papegoja och …
Pojken hade haft en blombukett i handen…



Jämställdheten har utvecklats olika snabbt i olika länder.
Vi tror att vi har kommit långt. Det har vi kanske ytligt betraktat.
Jämställdhet brukar diskuteras i samma andetag som man diskuterar kvinnans förtryckta roll.



Jag tycker västerländska kvinnor lever under ett fruktansvärt förtryck och – det märkligaste av allt – tillåter sig att förtryckas.
S
jälvständigheten har inte kommit särskilt långt med tanke på kropps- och utseendefixering för att behaga och sexuellt attrahera.
Varför låter sig kvinnor styras så? 

Kolla bara musikbranschen! Sjukt ojämlikt!
Sjukt sexfixerat!
Trist om barn ska växa upp med sådana ideal och sådana förebilder!



Alla har möjlighet idag.
Många människor är sitt eget hinder.
Det är också bekvämt och enkelt att skylla på någon eller något utanför sig själv.
Alla kan påverka sitt liv och göra val.



Men!
Det är viktigt att vara vaksam på bemötande. Rannsaka och studera det egna beteendet. Upptäck skillnader och likheter vid bemötande av babyflickor och babypojkar, tonårsflickor och tonårspojkar, eller vuxna kvinnor och män.


Detta var mycket snabbt hoprafsat och jag gör inte anspråk på någon djupdykning inom ämnet.
Ämnesområdet behöver – vid varje tillfälle – belysas ur och vara öppet för många fler perspektiv.
Debatten hos oss är så snäv och med betongfundamentalistisk utgångspunkt. Debattörerna sitter fast med ett stadigt gummiband i sina egna navlar.

Vad menar vi – var och en – med verklig jämlikhet?


Själv växte jag upp som en s.k. pojkflicka. Lekte med pojkar och gick linjer i skolan där det var flest pojkar och få flickor. Det gick utmärkt.
Det där riktigt ”flickiga” har jag missat – som tur är! Inget jag saknar men i vissa kvinnodominerade situationer känner jag mig inte ”hemma”.
Jag är alltså inte drabbad av att bli påmind om att det finns hinder för flickor.
Det hoppas jag inte heller att mina döttrar är.


Det gäller att sätta sina egna mål i livet och sedan jobba för att uppnå dem.
Samtidigt gäller det att visa andra respekt för deras uppsatta mål.
Det har ingen betydelse om vi är pojke eller flicka. Vi kan alla ha egna mål.


Jag stödjer Rädda Barnen!       Gör du?

image

Självkänslan

image   Questions and Reflections … 

Hur kan man förstå …?
Hur kan …. förstås?
Hur olika kan … förstås?
Kan … förstås på motsatt vis? På vilket sätt …
Hur kan en fråga ställas så svaret blir det mest intressanta?


Vad skiljer självkänsla och självförtroende? Vilka olika tolkningar kan göras?

Själförtroende – kan det vara tilliten till den egna förmågan?

Självkänsla – kan det vara hur avgörande man tillmäter tolkningen av hur man själv speglas i andra?

Alltså: Ju mer benägen man är att söka uppskattning från andra och tillfredställa behov av bekräftelse desto mindre självkänsla. Ju mindre man tillmäter andras uppfattning desto större självkänsla.

Eller …?


Konsekvenser i det sociala samspelet – Vem tänker på det!?

Vad skiljer främst hur en människa med hög varseblivning reagerar från hur en  människa med låg varseblivning reagerar i det sociala samspelet?

Känslomässigt mogna barn och vuxna – …

Känslomässigt omogna barn och vuxna – …

Hur olika kan lidandet te sig för barn i skolan när de ser elakheter? Hur olika kan elakheter upplevas bland barnen i samma klass?
Hur ser skalan … helt oberörda barn <-> starkt berörda barn … ut? Vilka konsekvenser kan det få för de olika barnen? Vilka pedagogiska konsekvenser får det för skolan? Vem tänker på det?

När känslomässigt mogna barn ser elakheter i skolan och upplever vanmakt att påverka – vilka konsekvenser får det?

Hur mycket hänsyn behöver pedagoger ta avseende känslomässigt mogna respektive omogna barn? Hur mycket hänsyn tar man? Hur medvetna i frågan är pedagoger? Förväntar man att barn reagerar ungefär lika eller finns det en uppfattad ”mall” som styr förhållningssätt?

Min uppfattning är att man absolut inte tar den hänsyn som man borde avseende barns känslomässiga mognad!

Känslomässigt omogna barn och vuxna borde få mer hjälp till insikt och att utveckla sin förmåga.

Känslomässigt mogna barn borde få mer uppmärksamhet och stöd att hantera sin förmåga.


Stärk självkänslan! Skriv ned – varje dag – bra saker om dig själv!

Börja nu!

image

 

© BirgittaR

Glad

image Glad …

Idag blev jag glad för ….

… trevliga samtal och att bli lite ompysslad. Fick sällskap, present att sätta på kylskåpet och en box att lyssna på.


… blommor från mina kollegor och
… blommor från mina studenter och
… alla rara mail och vykort jag fått från nuvarande och ”gamla” studenter sedan jag blev sjukskriven.


image


… en biltur i solen
… att fläkten lagades
… mina nya bilder och sidor


… mina nya bilder och nya sidor varav två helsidor
… att mitt ben bättras dag från dag
… att mitt äldsta barnbarn låter så glad i telefon
… kort från omtänksamma studenter
… att jag kom på ett nytt ord igen


… för Jacobs skull och Hagrids
… att jag nästan kan gå som vanligt


… att jag hittat flera bra nya ord
… de fina bilderna jag gjorde till ett av orden


… att jag återigen lyckades med en html-kod


… för denna överraskande underbara hälsning på min dators skrivbord –>   Se nedan —>


 

 

Mormor - jag älskar dig!

Hemligheter

image  Secrets in garden of flowers

 

Secrets and weeds …

Hemligheter är egentligen något positivt. Egentligen!
Spännande glada överraskande och framförallt glädjebringande. Då är det hemligheter som delas med någon eller flera eller en hemlighet som skall avslöjas vid ett speciellt tillfälle. Hemlighet som hela tiden skapar glädje och spänning.


Men det finns också många som bär hemligheter för sig själva. Som man inte vill dela eller som man inte har någon att våga dela den med. Detta är ofta hemligheter som borrat sig smärtsamt in i själ och hjärta.
Ingen borde bära omkring sådana hemligheter.

image


……… 

 

 

 

 

 

 

 


image

 

 

 

 

 

image

Jag Utbränd

Jag – Just nu …. 23/2 2006 – …. -2/5 2007- ….

TimeOut … Paus i livet … Gå i väggen … Hjärnstress …  Utmattningssyndrome … Utmattningsdepression … Utarbetad … Utbränd …

Min hjärna fungerar inte som den brukar längre …


Hjärnan kanske behöver defragmenteras?

Att ha arbetat för mycket. Att ha varit för engagerad. Att ”brinna” för jobbet. Under en lång lång mycket lång tid.

Kroppen kan säga ifrån. Varna. Både hjärnan, muskler och leder. Förra året varnade kroppen genom en frusen axel. Nu när jag med hjälp själv kom till insikt så räckte inte det.

Min kropp ville ge mig en läxa och en muskel i vaden gick av vid en promenad. Det gör ont. Mycket ont! Både på dagen och natten. Men jag ville inte ha värktabletter. Dels gillar min kropp inte medicin och dels överensstämmer inte min filosofi med att stoppa i sig farmaka.


Dalai lama säger mycket tänkvärt omkring att känna smärta och lida. Det är olika. Att känna smärta är en sak och fysiologiskt. Att lida är en annan sak och mentalt.

Dalai lama säger mycket tänkvärt omkring mycket i livet och hur man kan/bör leva.


Jag har alltid älskat att läsa. Nu kan jag inte läsa. Jag somnar. Lyckas jag läsa några sidor så har jag ingen aning om vad jag läst. Nu får jag nöja mig med tidningar med bilder. Favoriten är Illustrerad vetenskap. |xxx|

Det räcker att träffa familjen. Bara familjen just nu.

Nu försöker jag använda den andra hjärnhalvan så mycket som möjligt. Det blir att skapa … färg och form …

Men allra mest av att bara vara.

Jag bara är just nu.


Nu har det gått fyra månader (!) och dagarna har sett olika ut. Det gick oväntat bra att avlasta jobbet. Det hade jag oroat mig för väldigt mycket och det tog tre månader för mig (med hjälp) att inse att jag var tvungen att koppla bort mig själv från jobbet. Hade jag inte fått hjälp hade det nog brustit katastrofalt förr eller senare. Jag trivdes ju så med mitt jobb, med mina kollegor, mina studenter … ja, med allt. Ämnet och jobbet har engagerat mig så att det faktiskt slukat upp mig helt. Det fanns ingen tid över för mig själv, för mig Birgitta. Ingen tid alls! Jag ställde inte alls upp på mina egna behov. Jag såg bara alla andras. Jag hade försvunnit mer och mer.

Det värsta var nog de stunder när jag helt plötsligt inte visste var jag var och varför. Jag kunde också köra ut från vårt område och när jag skulle ut på den stora vägen visste jag plötsligt inte vilken sida jag skulle köra på. Detta är ju så hemskt att jag knappt vågar berätta det för någon! Jag tror inte heller att någon hittar hit och läser detta.

Vissa saker kan man dölja och riktigt bra. Jag verkar nog ganska social och kanske till och med trevlig och uppmärksam när jag träffar folk och samspråkar lite. Faktum är att jag hör vad de säger men i nästa sekund kommer jag inte ihåg vad de sagt eller vem de pratat om. Nu behöver jag inte oroa mig för det men när jag jobbade var detta ett ofantligt problem för mig. Ingen märkte! Tänk så bra man kan vara på att dölja!

Jag gillar ju IT och teknik när dess funktion är att skapa möjligheter med praktisk nytta. Jag har en webbkamera, mp3-spelare, digital kamera m.fl. Problemet är att jag glömmer från gång till gång hur jag ska göra, vilken sladd jag ska ha … Detta är så jobbigt!!!! Nu har jag ju dock tiden på mig och dessutom inga krav eller måsten. Så skönt! Allt får gå i min takt = mycket långsamt. Idag t.ex. är det en Pyssla-om-blommorna-dag.

Efter dessa fyra månader kan jag se lite av min Berg-och-dal-bana. Första perioden fortsatte jag att vara kreativ genom att göra denna webbplats, skaffa symaskin, måla stenar mm … Ibland är jag ledsen och lite oföretagsam. Jag har pysslat hemma med sådant jag aldrig tidigare hade tid för. Bakat bröd, lagat mat och fixa lite här och där. Allt som har haft med färg och form har varit skönt. Veckotidningskontot har stigit enormt. Det gör ju inget om jag läser en artikel femtioelva gånger. Böcker tar jag inte i ännu med undantag för reseböcker. Reseböcker har korta notiser och information samt mycket bilder. Jag kan läsa om och om igen för det gör ju inget. Det är en sorg att inte kunna läsa böcker men jag har accepterat det och tror att jag kommer att njuta av böcker någon gång i framtiden igen så som jag gjort tidigare.

Jag vill tro att jag återfår mina gamla funktioner. Jag vet ju att det inte är något fysiskt fel på hjärnan eftersom den är genomgången och scannad. Det är ju en lättnad särskilt sedan min pappa dog av en cancer som satt illa till i hjärnan.

Jag har mått bra av att avlastas alla måsten. Idag förstår jag att det också tagit tid att gå ner i varv. Ja kanske alla dessa fyra månader för nu känner jag mig trött. Trött, trött, trött! Igår lade jag mig före min man vilket aldrig händer annars. Jag är trött och faktiskt lite ledsen också. Utan att veta varför. Men jag tänker: – Det hör väl till!

Ibland prövar jag tanken: – Hur skulle mitt jobb kunna se ut för att jag skulle kunna börja arbeta nu?

Men jag kan inte tänka mig än att kunna klara att jobba. Jag vågar inte fortsätta tanken för jag känner att något vill brista inom mig. Jag skulle inte klara, jag skulle rasa samman.
Å
h, alla dessa måsten tillsammans med alla dessa stunder att koppla av på och som inte finns!

Nu när fyra månader gått där jag kunnat koppla bort alla ”måsten” börjar en konstig djup trötthet. Jag är bara så trött så trött …

Juni månads sista dag.
Min favoritmånad.
Min månad.


Juli bara försvann! Svisch~~!


Lyssnade på en intervju i radion idag. I slutfasen frågades vilka tre ord som karektäriserade personen enligt denne själv … jag funderade … vad hade jag svarat?

Efter ytterligare lite funderande kom jag fram till:

NYFIKEN – OTÅLIG – EMPATISK (= INLEVELSEFÖRMÅGA)

Kanske skriver jag en annan dag varför det blev just dessa orden …

EFFEKTIV borde jag haft med också!


Jag går igenom olika perioder eller faser … verkar det som … Den första var OMSTÄLLNINGSFASEN där färger hade en mycket stor betydelse. Färg och form … bläddra kravlöst i veckotidningar …
Nästa blev DEN TRÖTTA TIDEN när allt går långsamt … så långsamt … och att göra val blir svårt … t.o.m. att välja i glasskiosken
Jag är i DEN TRÖTTA FASEN nu. Tur det kan få ta tid. Allt går väldigt långsamt och det är skönt att det får … Naglarna är viktiga just nu. Då gäller det ju också färg men även smyckning.
Undrar vilken nästa fas blir?


Nu är det sista tredjedelen av september (2006). Valet är sluträknat och vi står inför en ny tid med nytt styre. Spännande! Inte bara för att jag är en sån som gillar förändringar.

Vilken fas är jag i nu? ”Den trötta fasen” är inte avslutad utan antagligen infasad i nästa period. Kanske skulle jag kalla denna fas för TÄNKAREFASEN. Jag funderar mycket, tänker, filosoferar. Fria tankar utan krav. Tankar som kommer och som jag tänker mer omkring, om det faller sig så. Tankar utan krav. Intryck utan krav. Intryck som föder olika tankar hos mig. Jag har följt valet, valdebatten och olika studiosamtal i TV. Jag orkar lyssna. Det känns som intrycken får sväva runt och de fastnar om de vill eller flyger bort. Jag orkar lyssna och titta.

Jag orkar däremot inte lyssna … t.ex. när jag frågat min man hur konferensen/mötet/arbetsdagen har gått och han börjar berätta om alla intressanta delar och människor han mött. Efter en kort stund så känns det som huvudet skulle försvinna och jag bara orkar inte! Det känns hemskt och jag får nästan samvetskval. Det behöver jag dock inte för jag har en mycket förstående man. Hur ska jag förstå att jag fungerar på detta vis? Jag kan bara tolka det som att när jag anstränger mig och koncentrerar mig så funkar inte hjärnan. Den lägger helt enkelt av. Då känns det som huvudet håller på att försvinna och jag blir obehagligt vimmelkantig. Min hjärna vägrar jobba när den utsätts för krav.

… t.ex. när jag pratar i telefon med någon av mina rara kollegor och de berättar om jobbet. Jag låter som jag lyssnar och jag kommer med en och annan stavelse eller mmm-ande. I min ände av telefonen anstränger jag mig till det yttersta för att inte vara ”oartig” och avbryta samtalet, samtidigt som jag önskar att prata om något helt annat. Under sådana samtal ”försvinner jag bort” annars klarar jag det inte.

Vid sådana tillfällen är jag sååååå tacksam för att jag har kontakt med mitt inre rum där bara jag finns.

I TÄNKAREFASEN tänker jag på vad jag skulle kunna arbeta med när jag börjar igen. Hur skulle mina arbetsuppgifter kunna anpassas? Vad skulle jag göra som inte försätter mig i samma situation igen?

Jag prövar att tänka omkring arbetsuppgifter inom jobbet – svårt. Då tänker jag på sysslor som jag mår bra av. Det finns uppgifter jag blir dålig av och sysslor som jag får inre balans genom.

Ibland tänker jag att jag kan nog inte arbeta inom mitt område mer. Jag blir ju dålig. Jag engagerar mig för mycket och kan inte förhindra det. Jag blir uppslukad på ett destruktivt sätt. Dessutom fungerar jag så långsamt nu och det känns så behagligt.

Jag är i TÄNKAREFASEN och LÅNGSAMHETSTIDEN just nu. Den fungerar när den är kravlös.

Det estetiska är viktigast och ger mig mest tillfredställelse. Naglarna är jätteviktiga. Tänk så det kan bli! Dessutom är jag i en rosa period. Lustigt kul. När jag var barn hade jag aldrig en sådan period trots att jag ju är flicka. Jag klädde mig inte eller kläddes inte i flickiga kläder. Jag föredrog snickarbyxor och keps samt fotboll före dockor. Jag har letat hela sommaren efter en krokodilpräglad rosa (gammelrosa) väska. Har ännu inte hittat den. Däremot hittade jag ett rosa skärp med glitter. Supersnyggt!

Naglarna med nagelsmyckning är så himla viktiga! De fick en egen sida här.


Villrådighetens tid är nu över – förbi – så skönt!


Nu har jag kommit in i en ny fas. Jag har kommit fram till viktiga frågors svar. Svar som visar vägen. Nu är villrådighetens tid över! Nu börjar den verkliga återhämtningen och repareringsfasen, nyorienteringen. Det känns mycket bra att ha kommit hit. Det känns som ett lugn sprider sig inom mig. Villrådighetens tid var mycket jobbig. Det kändes som jag tappade fotfästet ideligen. Vad skulle det bli av mig? Det kändes som en obärbar stor sorg.

Nu kan jag lämna Villrådighetens tid bakom mig. Nu ska jag ta ett genomtänkt steg framåt bit för bit. Det blir en lång och mödosam väg men jag tror jag lyckas och jag vill klara av det.

Jag kan fortvarande inte läsa böcker, ta in kravfyllda intryck, … att göra val och planera under minsta lilla press tycks genast blockera hjärnan. Det är märkligt att uppleva att hjärnan bara lägger av. Den bara vägra fungera. Tankarna stannar och är plötsligt upplösta, finns ej längre. Inga tankar finns vid sådana tillfällen.

Jag ska nu hitta olika saker som kan vara med och dela på mig. Det får inte bli så igen att ”jobbet slukar mig” och fullständigt äter upp mig. Den dagen jag är redo att gå tillbaka till jobbet kommer jag att klara av att ge alla delarna inom mig tid, plats och omsorg. Jobbet ska endast få sin rättmätiga del när jag nått fram.

Hittills har jag anmält oss båda till Operaklubben, själv gått med i DIS, en släktforskarförening, börjat måla, börjat få styr på regelbundenhet i mattider, … aktiviteter utan krav … för välbefinnande och aktivitet …

Jag vill inte hamna i passivitet och depression! Absolut inte! Det har jag haft med mig i bakhuvudet hela tiden. Inte! Absolut inte! Men det (sysslorna) får gärna gå långsamt och det gör det. Jag fungerar fortfarande mycket långsamt i allt jag gör. Långsamheten ger mig ett slags lugn i mitt inre.


Snart är det oktober…

Jag trodde det hade vänt! Jag trodde att Nu är jag på väg tillbaka. Så kom ett bakslag. Jag ramlade ner igen. Blev omskakad ordentligt av min kraftiga reaktion. Blir bara så trött … lessen … lessen … lessen …

Tänk så lite jag klarar … eller så dålig motståndskraft jag har … eller så svårt jag har att hantera något oväntat som dyker upp. Så svårt så!


Nu är det november …

Jag är trött, trött trött … och har ont. ont ont … jag blir så lätt lessen. Hamnar jag i en situation jag inte klarar ut blir jag lessen. Som igår när jag skulle knappa in på telefonen när jag ville ha en tid på öron. Instruktionen gick bara inte in eller rättare … min hjärna satte upp en blockad. Det blev bara så tomt. Men hur klarar äldre människor detta? Detta med knapptelefoner och knappa in och hålla en massa i huvudet!? Telefonens andra ände har ingen aning om hur det kan vara! Man får väl låssas att man inte har en knapptelefon.


För inte så värst länge sedan …först!!! … förstod jag att hjärnan faktiskt måste få koppla av helt. Begrep på allvar. Jag hade tills dess inte vågat släppa. Jag var rädd för att hjärnan skulle lägga av helt och ville hålla den igång. Ville ju inte bli senil eller dement eller ”nåt” redan nu. Demens förhindras ju genom att hålla hjärnan igång, ju! Men nu förstår jag, inser. Min hjärna måste få ro helt.

Ett problem i sammanhanget är tinnitusen. När jag ger mig ro så spelar alla dessa miljoners miljoner gräshoppor och det är så jobbigt och jag blir bara så trött. Men jag ska ändå försöka att verkligen ge min hjärna ro.

Idag fick jag en läxa som ska hjälpa detta på traven. Jag ska ”mäta” och värdera från 0 till 10 där 0 är bra och 10 dåligt dels

  1. Hur har hjärnan kunnat vila idag?

  2. Hur har jag allmänt mått idag?

Det ska jag göra och det tror jag är ett bra sätt. Ett sätt som jag däremot inte tycker är bra är att medicinera bort alla probllem. Jag tror inte på medicinering. Jag vill absolut inte ta antidepressiva mediciner. Absolut inte!

En annan sak jag förstått nu också är hur viktigt det är med sömn. Milda makter jag har ju inte alls fungerat när det gäller sömnen! Avsaknad av djupsömn alldeles för länge. Endast snuttifierad sömn under senaste hela överskådliga tid. Nu ska jag se till att försöka sova på riktigt mer och mer. Ska faktiskt prova naturläkemedlet Valeriana. Jag tror inte det är farligt. Tror (här) = känner intuitivt. Det är den känslan som jag ofta förlitar mig på. Min intuition brukar tjäna mig gott och rätt. När jag efterfrågar den. Nu förstår jag att jag har undertryckt den också och denna handling tjänar mig varken gott eller rätt.

Idag har hjärnan fått vila till klassisk musik och sluppit P1 i bilen. Jag har varit mycket ledsen idag och är fortfarande men jag ska ta mig i kragen och gå ut nu. (2006-11-16).


2007-05-02.

Jag har nått långt! Lyckats ta hand om mig själv. Lyckats koppla av i hjärnan och låtit kropp och inre själ få rum och utrymme för vård. Jag har lyckats så väl. Fysiskt mår jag så bra som jag inte har gjort på mycket, mycket länge … vet inte när sist … Under de senaste tre månaderna har hjärnan fått ro. Min energi har i stället gått åt till att hitta de vardagliga viktiga rutinerna såsom mat, vila och motion. Naturens fantastiska undergörande kraft som rehabilitering och som jag tidigare med mitt förnuft har lyft fram i alla sammanhang och jag nu praktiskt också tillämpat för mig själv. Jag har ly6ckats skaffa rutiner för att äta regelbundet och på ett sätt som jag mår bra av. Jag har lyckats hitta mat och maträtter som fungerar. Jag har lyckats få rutin och behov att gå. Nu går jag för att det är så himla skönt. Dessutom är det ju så otroligt levandes grant i naturen. Jag har lyckats finna stunder för total avslappning med ro för själen.

Och jag har lyckats nå min önskevikt på denna hälsosamma stig.

Jag har lyckats bemästra diverse krämpor och värk med olika föreställningar och huskurer. ”Tron” kan försätta berg sägs det … jag har prövat både beprövat och oprövat. Vitlök hjälper ett tag men inte i längden – blir man immun? Ingefära, kardemumma, gurkmeja mm – i stort sett enligt Anna Skippers blandning – fungerar – än så länge. Intas med flera teskedar per dag.
Tinnitusen har dämpats betydligt. Visst finns den där (ibland) men inte alls på det där påtagliga sättet som tidigare. Vilken befrielse det är kan bara den föreställa sig som själv upplevt ihållande Tinnitus.

Minnet har blivit något bättre. Jag kan förvånas stundtals över att jag kom ihåg ngt som jag inte skulle ha kommit ihåg bara för tre månader sedan. Bara detta att kunna få uppleva framsteg även om de är pyttesmå. Jag är så glad för det pyttelilla.

Något som inte blivit bättre det minsta är min förmåga att fokusera eller hållka fokus. Det är ju för tråkigt att jag ska behöva säga till min man … jag brukar ju fråga hur han har haft det under sin dag på jobbet – han börjar naturligtvis berätta om en massa intressanta saker – och så bara orkar jag inte lyssna mer utan då måste jag säga: ”Nu orkar jag inte lyssna mer.” Det är verkligen för tråkigt! FY vad trist jag måste vara då!

Jag har inte heller lyckats komma igång att läsa och det är en sorg för hjärtat – jag som älskat läsa så. Men jag har en bok nu – den väntar på att jag ska kunna … den väntar och jag väntar …

En liten bit i taget … även pyttebitarna är stora framsteg … Så är det bara!


2007-11-25.

Fem steg framåt och plötsligt tre steg bakåt. Varför? Det kändes ju så bra. Jag hade börjat få ”gnista” och lust, initiativkraft. Bara att se till att hämta igen de förlorade stegen. Eller … Det gick ju så bra! Varför!? Nu får jag ”tvinga” mig … igen ….




 

 

JESUS

image Jesus 2006

Vilken färg har Jesus?

Det var det första jag tänkte på när denna sidan skulle göras. Färgerna är viktiga för mig. Mycket viktiga. Alla färger här är valda med stor omsorg. Jag omvärderar hela tiden och ändrar när det krävs.

Jag har hittat den rätta nyansen för Jesus nu. Det är den mest filosofiska färg jag kunde komma på för detta ändamål. Jag är nöjd. Hoppas rullisten blir bra också.


image

Obs! Idag hämtar jag bara materialet från min tidigare sida om Jesus utifrån Thomasevangeliet. Jag kommer att bearbeta och uppdatera texten så att den passar och känns bra i denna tiden som är nu.


Så här skrev jag då:

Jag tror inte på kyrkans Gud eller kyrkans ritualer eller kyrkans leverne …
… jag är inte religiös …
… jag är kanske inte heller kristen …
… jag är den jag är …
… allt annat saknar betydelse …


Sanningen om Jesus.
Jesus som filosof – vidsynt tänkare.


Genom Thomas evangeliet blir min bild av Jesus bekräftad.
Min bild av Jesus har inte varit förenlig med vad kyrkan eller kristenheten uppvisat genom tiderna.
Därför lämnade jag svenska statskyrkan.

Men …

Jag tror på den ”sanning” som filosofen Jesus talar.
Jag har dock mycket svårt att använda begreppen ”Gud” och ”Fader” och söker därför andra namn för dessa begrepp.

Att ”Kraften” finns inom oss själva är jag helt övertygad om.

***

Jag ser Jesus som en mycket klok medmänniska och en människovän med nästan gränslös godhet samtidigt med alldeles tydliga gränser för vad som är rätt och vad som är fel.


Jesus ord om ”Gud”:
– Om någon ser upp mot skyn och säger sig se Gud däruppe, då betyder det att bara fåglar kunna nå Gud. Medan jag säger att om ni bara lär känna er själva och kommer till insikt om den kraft som finns inom er, så har ni därmed funnit Gud.

Jesu lärjungar sade:
– Vem är du egentligen?

Jesus svarade:
– Jag är en människa som ni. Som uttrycker vad jag inom mig känner att ni behöver undervisas om.


Jesus sade:

– Den som söker vinna världen med svärd i handen är inte världen värdig, då allt ont du gör skadar dig själv mer än någon annan.

– Om du tror att den fysiska kroppen ger psyket liv tror du fel, då det är det psykiska som ger din fysiska kropp dess liv.

– Sök först själv sanningen i mina ord innan du försöker lära andra förstå den.

– Älska andra som du älskar dig själv, och låt detta vara ditt rättesnöre.

– Den som börjar söka finner mer och mer, medan den som låter bli att söka blir fråntagen också det vetande han fått från födslen.

– Saliga är de som är fattiga och bedrövade ty de har lättast att förstå innebörden i mina ord, då den som är rik och välmående inte söker efter det som är bättre.

– Saliga är de människor som lider ty de har lättast för att finna vad gott är.

– Hos den som är god blir skörden alltid god. Hos den som är god kan ogräset inte spira. Medan ogräset hos den onde alltid frodas och ger starkt beskuren skörd.

– Saliga är ni som blir hatade och förföljda ty ni skall bli upprättade medan de som förfölja kommer att bli förföljda till dess de bedjer om nåd.

– Om ni låter godheten styra era handlingar kommer godheten att frälsa er. Om ni inte har godheten inom er kommer ondskan att förtära er.

– Den som lär känna sanningen övervinner världen med dess samlade ondska.

– Den som står mig nära är nära sanningen. Den som är långt borta från mig är också långt borta från det eviga riket.

– Bilderna av riket finns redan inom dig men ljuset saknas för att du ska kunna förnimma dem, ända till dess du förstår sanningen. Den sanning som gör dig för evigt fri.

– Olycklig är den som  tror sig äga endast ett liv och olycklig är den själ som har sin boning i en sådan kropp.


Jesu lärjungar frågade:
– Är alla människor våra bröder och systrar?

Jesus svarade:
– Ja. Alla som gör min Faders vilja är våra bröder och systrar. Ingen av dem är mindre värd än den andre. Inte så länge de har godheten i sitt hjärta.


Jesus sade:
– Saliga är de som vet att det finns rövare som kan komma in i hans inre och beröva honom hans kraft, så att han håller vakt vid sin tankes och sitt förnufts dörr.

– Stackars den kropp som är behärskad av en ond själ och ve den själ som är inrymd i en ondskefull människas kropp.


Jesu lärjungar sade:
– Vilken dag kommer eviga riket?

Jesus svarade:
– Eviga riket kommer inte. Det finns redan. Det har alltid funnits. Ty eviga riket har du inom dig. I din själ.


Simon Petrus sade:
– Låt Maria Magdalena gå bort från oss, ty kvinnor är inte värdiga att vara bland oss dig trogna.

Jesus svarade:
– Har du icke ännu förstått att vi alla äro jämlikar inför vår Fader. Att en kvinna är lika mycket värd som en man. Att kvinnor lika väl som män äga tillträde till Guds rike. Det rike som vi alla äro delar av.


Thomasevangeliet troligen från 150 e. Kr. hittades i Egypten på 1940-talet. Undrar hur kyrkligheten ställer sig till detta Evangelium?



Mer om Thomasevangeliet.

 

Godhet och omsorg.

Jesus färg är denna #fbfbff

     

Viktigt Värdegrundstankar

© Birgitta   ViktigtVärdegrundstankar… 2006

Vi behöver hitta ”m g n” (minsta gemensamma nämnare) för vår värdegrund.
Vad kan vi gemensamt omfatta och leva efter?

En läroplan för samhället och inte bara skolan.

Värdegrundsfrågor och respekt är högst angelägna områden att placera högst på dagordningen.

Det är inte acceptabelt att kränka människor! Varken i skolan eller i det offentliga rummet. Med all frihet följer ansvar och – skulle jag vilja säga – krav på omdöme och kanske även krav på konsekvensanalys när det gäller vuxna människor.

Fredrik R smutskastas å det grövsta. Ord som skrivits eller uttalats kan aldrig göras osagda. På något vis måste det kränkande vändas mot den/de som kränker. Det är inte acceptabelt att förtroendevalda ska utlämnas att hånas och förnedras! Det finns de som tycker ”att det får man tåla”. Absolut inte! Det ska ingen behöva tåla!

Konstnären som åstadkommit den minst sagt osmakliga tavlan med Göran P borde förpassas till en grupp O-konstnärer och alla ev. stipendier och bidrag dras in. Fördömas + skampåle.

Det krävs kanske en offentlig skampåle för att tydlighet i vad som kan accepteras eller inte ska uppnås?

Men tyvärr fungerar inte det i vårt samhälle då det finns alltför många som saknar livsviktig bekräftelse och ser möjlighet till sådan genom att ta till destruktiva handlingar där målet kan bli att just hamna i skampålen vilket skulle ge uppmärksamhet och bekräftelse.

Hur långt bakåt har vi kommit i vår civilisation?

Det är inte bara skolan som ska ha en Läroplan för värdegrundsfrågor! Det ska hela vårt samhälle ha och efterleva. Hur är vi mot varandra … och hur vill vi vara … och hur vill vi att våra barn och barnbarn ska bemötas?

Det ska inte vara en värld i skolan och en utanför. Alla har ansvar att efterleva våra gemensamma värdegrundsansatser. Vilka är de?

Motsatta handlingar och O-etik måste få konsekvenser.
Hur många är mogna yttrande- och tryckfrihet? Vem är värdig dessa friheter?
Hur gör vi med dem som inte är värdiga dessa friheter?
Vi måste bli mycket tydligare i vad som inte accepteras!

En läroplan för samhället.

Skrivet till …
Ring P1
20060302.

Butterfly blue

En människa har aldrig med en annan att göra utan att hålla något av hennes liv i sin hand.
Det kan vara mycket lite, en övergående stämning eller en iver som man får att vissna eller som man väcker, en leda som man fördjupar eller häver.
Men det kan också vara så förfärande mycket att den andres öde står på spel.

Lögstrup (dansk filosof)

Butterfly blue

%d bloggare gillar detta: