RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 2001 02

Februari 2001

Den 1-2 februari 2001.


Idag blev en glad dag. Okristligt tidigt upp och sedan tog det lite längre tid än nödvändigt innan jag kom hem. Men sen! 

Mia ringde! Åh så glad jag blev att höra hennes röst. Jag bara säger det! Åh så glad jag blev att höra henne! Mia är inte bra … naturligtvis … än. Hon oroar sig också för en del. Hon gillar inte medicinen … naturligtvis … den hindrar ju henne för att ha den där fasta kontrollen om tillvaron som hon varit van att husera över själv. *ler*

Jag tror dock det är bra för Mia att även andra kan hjälpa till och hålla kontroll på det ena och det andra. Önskar så att Mia får den där riktigt goda och kvalitativa hjälpen att komma tillbaka. Jag tror det och vill tro det starkt. 

Tänk! Mia ringde! *glad*

Sedan hade Våra Barn bestämt att komma och inte bara det! De skulle även laga middag. Jag kunde ”sitta fru på stolen” och Min Vattuman kunde också fast ”sitta herr på stolen”. Det är riktig småländska och betyder att man kan bara sitta och inte göra någonting … bara njuta! Så gott! Gott_gotti_gott_gott!

Jag har även gjort lite här idag. Det ska bli en bra litteratursida så småningom. Vi kommer att ha en studiecirkel om matematiksvårigheter i vår. Vi=speclärare i kommunen.

Det var en glad dag idag! En alldeles väldigt glad dag idag! Men huh så kall. Mia berättade dock att hon gillar när vinden och luften biter i kinderna. Då känns det att man finns eller lever. Så tycker Min Lilla Mia. *kram*

”Ett litet ögonblick tyckte hon, att det var ängsligt, men sedan visste hon, att det inte var det.”
Nalle Puh

Den 3-4 februari 2001.


Jag hinner inte skriva mycket idag. Klockan är redan mycket och jag har måst ordna en massa nu när vi fått nätverk och annan snabbare uppkoppling. Nu behöver inte Min Vattuman använda min dator för att skriva ut. Nu kan han göra det direkt från sin egen. Hämta sin post också. Skönt för jag vill ha min dator ifred. Så är det bara!

Jag var på Mac Donalds idag för att kolla läskampanjen. Bra! Jag köpte ABC-boken också. Ska kolla mera sedan. Hoppas att fler barns föräldrar inser nyttan av att läsa för sina barn. Läs läs läs … allt vad ni förmår! Litterär amning! Bra!

Kommer igen … snart ….

”Det var en vacker vårmorgon i skogen.”
Nalle Puh

Den 5 februari 2001.


I NST idag kunde jag läsa om en nybliven doktor. Det hade tagit 20 år att bli klar. Det handlade om elevers uppfattning om våld och om mobbning. Undrar om avhandlingen även innehåller en senare undersökning? Undrar om jag ska beställa den …?

Var på föreläsning i kväll. Om Portfolio … ett slags metod att spara och dokumentera elevers utveckling. Den ska innehålla mycket av reflekterande över det egna lärandet och den egna utvecklingen … reflekterande överhuvudtaget. Det är ju viktigt! Men föreläsningssalen hade fel på ”styrsystemet”. Mina fötter blev stelfrusna. Min granne frös om näsan … ja alla frös vi hejdlöst … i tre timmar. Var det nu förkylningar på G i några av alla dessa lärarkroppar så kommer dessa förkylningar med all sannolikhet att bryta ut. Det tror jag nog. Själv ska jag sova med raggsockarna på i natt. Så är det bara!

Jag kan inte säga att jag njöt så där väldigt av föreläsningen. Egentligen gillar jag teori och den hade en god portion av den varan … men … den förelästa teorin var lite för ”egentolkad” för min del … av föreläsaren. Allt man erfar och tar till sig ”egentolkas” naturligtvis … men i sådana sammanhang får det inte bli uttytt på ett alltför begränsat sätt. Det blir ointressant då. Eller inte särskilt lockande och intressant. Det är risken. Tyvärr.

Klockan är halv tolv nu … fick jag veta … Så det så!

Kommer igen … snart ….

”Underhållande på ett stillsamt sätt.”
Nalle Puh

Den 6 februari 2001.


Jag håller på att bli sjuk igen. Så känns det. Fast jag vill inte. Hinner inte.

Idag är jag inte på gott humör. En vissen dag. Somliga dagar kan vara så. Jag vet precis vad det beror på men det ska jag inte solka ner Min Dagbok med. Just nu är det mycket jag skulle vilja göra. Jag måste välja. Prioritera heter det. 

Ska nog fylla på kaffemuggen för att stärka mig och sedan ska jag välja att göra en sammanställning av de svaren jag fått in och de kontakterna jag fått för mitt skriftliga arbete, ”Pejp”. Det är en bra början. Jag kommer att titta närmare på Skånes olika BUP-kliniker och deras verksamhet. Mitt arbete kommer att behandla de s k bokstavsdiagnoserna, BUP-verksamhet och skolan … jag har tankar om vad detta ska kunna mynna ut i. Det är lite spännande må jag säga.

Huvudvärk och snuva. En sak är jag glad för … och det är att kylan försvunnit igen. Fast jag hoppas av hela mitt hjärta att det är mycket snö och lagom kallt där Emmiz bor för hon älskar snowboardåkning och snöbackar. Måtte hon vara rädd om sig när hon susar genom backarna.

Kaffet drar ….  

”Jag brukar vanligtvis äta något litet litet vid den här tiden på morgonen.”
Nalle Puh

Den 7 februari 2001.


Jag håller på att bli sjuk igen. Så känns det. Fast jag vill inte. Hinner inte.  … skrev jag igår …. 

Så rätt jag hade! Huvudvärk – snuva – feber. Usch! Inget kul!

Som tur är känner jag mig inte så vissen att jag måste ligga i säng hela tiden. Trött blir man ju emellanåt. Men jag kan ändå pyssla med lite av varje.

Ska hålla mig från folk just nu när jag är som mest smittsam. Ingen tycker ju det är kul med människor som snörvlar, nyser och fräser i den nära omgivningen. Fy! Det gör inte jag heller. 

Jag har en oläst bok av Doris Lessing och jag har ju ”Mias bok” att jobba på. Jag kan göra vad jag vill just nu. Jag har mina skolpärmar också. Jag kan göra vad jag vill. Det gillar jag! Fast jag gillar inget särskilt att vara så förkyld. 

”Halvvägs i vår trapp är vårt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 8 februari 2001.


Nu Mia Lilla! Nu är jag igång! Boken – du vet. Åh vad det är roligt! Jag önskar jag kunde berätta för dig. Jag önskar du är på bättringsvägen. Jag har gjort Titelbladet, skrivit Förord och håller på med Inledningen. Jag har bestämt vilket format boken ska ha och vad första boken ska innehålla. Ja, jag skrev ”första boken” för det lär nog bli flera. *ler*
*kramar om dig*

Igår hann jag redigera 47 sidor av ca 520 !!!!! Det du! Lilla Gumman. Jag läser och läser … förundras och förundras igen … precis som alla andra som läser om dig … vi förundras över din kraft – ditt mod – din vilja – din omsorg – din klokhet – …  Lilla Gumman! Jag säger det igen: -Du är outstanding! En fantastisk Människa som världen verkligen behöver.

Det gäller även de andra Regnbågsbarnen. Alla har bidragit till utveckling. Jag tänker mycket på Semlan och Flingan och undrar hur de har det. Jag önskar att de ville låta fler läsa om dem igen. Emmiz tar tag i sitt liv och hoppar upp för det ena trappsteget efter det andra på sin egen utvecklingstrappa. *kram* 

Men jag har också samvetskval för att jag inte har möjlighet att engagera mig i alla som hör av sig. Det är bara en omöjlighet för mig. Jag gör så gott jag kan … för det allra mesta. Det gör mig glad när mina besökare hjälper varandra. Titta bara i Mitt Forum mot mobbning! Se även i min gästbok hur My stöttar Kattis.

Mitt jobb och min utkomst måste gå före. Mina studier är viktiga för mig. Min webbplats med alla Regnbågsbarn och övrigt är också viktigt. Ja, jag gör nog så gott jag kan. Det kan också variera med min tidsinsats i olika perioder. Ibland kan jag mer och ibland kan jag mindre. Men jag gör så gott jag kan.

Tvättmaskinen har gått sönder! Attan också! Det blir för dyrt att köpa nytt. Det kostar att laga. Tvättmaskiner SKA fungera! Så är det bara! De ska definitivt inte gå sönder eller strejka.

Åter till Boken med stort B. … är nu på sidan 150 … 

”Om nån vill applådera … så är rätta stunden inne nu.”
Nalle Puh

Den 9 februari 2001.


Bra att det finns magnecyl. Det hjälper! Mot huvudvärk och förkylningsont. 

Oj vad jag läser och läser. Jag blir också tårögd emellanåt. Nu är jag på 370:e sidan nåt … Bara 150 kvar och sedan måste jag på det igen. Och kanske igen … och kanske …

Idag fick jag också en ny bok. Alldeles nyutkommen. Vad är dyskalkyli? av Björn Adler. *glad* Det ska bli himla intressant att läsa. 

Läsa och läsa … det kan man ju aldrig få nog av. Inte av skriva heller. Min Yngsta skriver på en bok också just nu. Den kom hon på när vi var i Skottland i somras. Hon har bett mig illustrera den …!!!?!!! Precis som om jag skulle kunna … -Det är klart att du kan! säger hon så självklart så jag bara inte vågar protestera. Det ska bli en barnbok. En annorlunda barnbok kan jag avslöja. Begriper inte vad hon får allt ifrån!! Som när hon skrev om en kvinna från förr i världen som precis födde sitt barn … man kunde känna hur svårt hon hade det genom orden som berättade … var får hon allt ifrån!

Tänk om man hade en sån ”gåva” då skulle jag skriva romaner och  noveller på löpande band! 

Nu har jag testat om jag kunde lägga in lösenord för en webbsida … men det kunde jag inte! Så var det med det!

Mitt Lilla GullHjärta är här nu. Hon stannar hela helgen för hennes mamma ska plugga. Så nu kan jag inte sitta här längre. Mitt Lilla GullHjärta …..

I morgon kanske jag berättar vad ungdomar tycker är viktigast med en skola.

”Det är sol över ån, det är sol på vår häck…”
Nalle Puh

Den 10 februari 2001.


Ungdomar vill ha en fin skola med ordning och reda, de vill få lära sig och de vill ha trevliga och bra kompisar. Det är de tre sakerna som ungdomar uttrycker som allra viktigast. fast jag undrar om de inte använde ord som att ”få undervisning”. De vill att lärare ska lära dem saker … ska det tolkas så eller tänkte de bara inte riktigt på ordvalet …? Ganska viktig skillnad egentligen. Ungdomar kanske inte vill söka kunskapen själv i den utsträckning som läroplanen anger …? Jag bara undrar … är lite nyfiken på vad de egentligen menar.

Mitt GullHjärta tycker inte det är roligt att Fröken bara ger henne tre rader läsläxa med SÅ stora bikstäver … när hon kan läsa många fler rader med mycket mindre bokstäver. NE-EJ … hon skulle hellre vilja få matteläxa. Jag blir bedrövad! Är det möjligt att läsläxan inte anpassas efter hennes läsförmåga? Är det möjligt att Mitt GullHjärta inte får utmaningar i skolan? Det verkar så! I den skolan Mitt Lilla GullHjärta går …. i Halmstad … nånstans. *bedrövad* Hoppas Min Mellan tar upp detta vid nästa utvecklingssamtal. Det gör hon alldeles säkert om jag känner henne rätt. Min Mellan är säkert lika bedrövad. Säkert!

Idag blev jag klar med boken. ”Klar” …? Nu måste jag ta en massa kontakter för att bestämma hur den ska tryckas. Inte det lättaste! Hur bär man sig åt när man vill ge ut en bok? Tips tas emot med STOR tacksamhet.

Idag blev det stora invigningen. Solen sken och vad mer kunde man önska!? Jo fastlagsbullar naturligtvis … och se …. vips!

Idag blev det Pippi Långstrump när hon inte ville bli stor. Pippi har lösning på allt. Det finns piller mot detta. Dessa piller måste förstås ätas när det är mörkt och man måste säga ramsan rätt: Lilla Lilla Krumelur jag vill inte bliva stur. Säger man fel så finns det risk för att man växer upp i himlen och vem vill ha flaggstångsben som hela tiden får bekymmer med trafiken!? 

Jag ville ju åka till K-stad och min kurs idag. Ville ju! Klockan ringde men huvudet värkte och näsan rann. Ingen vill väl ha en så’n i närheten av sig! Jag beslöt skona mina kurskamrater. Visst är jag snäll … men lite lessen själv. Ville ju!

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

Den 11 februari 2001.


Idag är det minsann inget väder för att sitta och njuta i rottingmöbler. Minsann inte! Usch och fy så kallt – så blåsigt – så oinbjudande! Skönt man kan hålla sig inomhus.

Nu ska jag göra ordning i min pärm. Det behövs när lösa papper samlats på hög ett tag. Just nu vill jag göra alldeles för många saker (samtidigt). Då blir det inget ordentligt av någonting. ordning och. Då måste jag skärpa till mig! Går inte det så måste jag göra något helt annat ett tag. Bara för att få styr på mina tankar. 

Jag fick ett rart mail idag på morgonen. Någon tackade mig för ett inlägg jag gjort och för att jag hade länk till min webbplats. Jag blev glad! Jag fick genom detta mail också en extra kick och blev inspirerad att skrivaytterligare inlägg. Det blev två stycken. De handlar naturligtvis om vad som behövs för att bättra barns villkor i vardagen. Det gör väl det mesta jag håller på med, tror jag. Många många fler än de som finns idag behöver engagera sig för denna sak. Ska ett barnperspektiv gälla så krävs det många många fler. Med barnperspektiv menar jag inte att barn ska bestämma. Ibland verkar det som vissa anser det. Barn är barn och kan inte förväntas ta vilka beslut som helst. Ofta måste de vuxna ta detta ansvar. Det kräver ansvarsfulla vuxna med insikt om vad som är för barns bästa.

Det finns olika barn/ungdomsprogram i TV. De går för långt ibland tycker jag. Det blir fel när en ungdom fokuseras i närbild och basunerar ut till tittande ungdomar att ”när du fyller 18 får du göra precis vad du vill”. Det stämmer inte! När man är 18 måste man känna till samhällets accepterade kodnycklar och man måste ta konsekvenser av sitt handlande. När man är 18 förväntas man nått mognad och insikt, förstå handlingars konsekvenser, kunna göra kloka medvetna val i vardagen. Det handlar inte om att ”få göra vad man vill”. Då missar man det allra viktigaste och kanske har man inte nått just den förväntade mognaden eller insikten om man har just den inställningen …!?

Mitt GullHjärta har åkt hem idag. Nu är det tomt … ett tag … till nästa vecka! Då kommer Lilla GullHjärtat igen. Lilla GullHjärtat som bestämde middagen igår. Det blev ”Röda Hund” – hela rödspättor. En stor till morfarn, en mittimellan till mormorn och en liten till GullHjärtat själv. Plus potatismos. Så gott! Så gott! Det blev en annan firre tills idag. Den ska snart tillagas. 

Jaha … så var det sorteringsdags då! Fast jag vill mycket hellre skriva …. skriva … skriva … vad det än är … skriva. 

”Dagen är synnerligen orkanartad.”
Nalle Puh

Den 12 februari 2001.


Jag skulle önska att jag hade åtta pigga timmar kvar när jag kommer hem från jobbet. 8 pigga timmar så jag kan arbeta riktigt effektivt. Varje dag efter jobbet. Jovisst hinner jag med en hel del och många undrar: ”Hur hinner du med allt?” Nja, viljan räcker långt … men inte hur långt som helst. Jag gör mycket som jag tycker om. Så är det bara! Det jag inte hinner med nu hinner jag kanske när jag blir pensionär. Jo det tror jag nog att jag kommer att göra. Det känns bra att tänka så.

Vad är viktigt i livet? Massor! Vara med sina nära och kära – hinna stanna upp i tillvaron och reflektera – hinna stanna upp i tillvaron och bara vara – hinna stanna upp i tillvaron och njuta av naturens under och förunderlighet – hinna känna sig själv och sina känslor i stunden – hinna …. ja, jag skriver ”hinna” medvetet. Inte alls för att uttrycka ett slags tidens stressymptom! Inte det minsta alls! ”Hinna” är en markering och betyder bara att göra det medvetna valet. Medvetna val i vardagen – det måste varje människa träna upp sig på och bli så duktig som någonsin är möjligt. Så är det bara! Genom att alltid vara närvarande och medveten i varje process i varje handling så tränar vi upp en viktig förmåga … den att bli bra för sig själv och bra för sina medmänniskor. Det räcker väl ganska långt, eller hur?!

Jag önskar så att jag snart får höra från Mia igen. Jag hoppades att telefonen skulle ringa igår. Men jag är så glad att Mia överhuvudtaget ville och kunde ringa då för en vecka sedan. Just nu ringer några av Mias ord i mina öron. De visar verkligen hur hon kämpar. Tänk om man kunde göra det lite lättare för henne! Tänk om! 

”Det är sant.. jag vill inte dö, jag är rädd för döden.. men jag är lika rädd för att leva.. en del av mej vill leva en annan vill dö.. just nu har den som vill dö övertaget. skadar mej själv hela tiden… men vill inte egentligen.. ”, Mia

Nu är manuskriptet på den första boken klart och jag väntar på att ta beslut om hur nästa steg ska gestalta sig …. tryckning – utgivning mm mm Spännande så det förslår! 

”Dagen är synnerligen orkanartad.”
Nalle Puh

Den 13 februari 2001.


Mia hade skrivit i går kväll. Jag hade mail i min box från en viss ung dam som var hemma nu på ett par dagar. Ibland när man tänker mycket på ngt så dyker det upp på riktigt … Ibland blir det så. Ibland är det precis som att man i det undermedvetna visste det som redan var på gång eller på väg fast man inte borde veta. Ibland kan jag få aningar om något och sedan visar det sig att det är så. Då blir jag lite rädd. Eller får lite kuslighetskänslor. Rädd är inte riktigt rätta ordet. Jag blir omskakad. Omskakad och fundersam. Allt det där okända … hur signaler kan uppstå och förmedlas … kommuniceras … på ett övernaturligt sätt … övernaturlighetsnivån …. Den nivån skulle jag vilja befinna mig inom ibland … bara för att få veta lite om det där som vi bara kan ana i vår fantasi. Tänk om man kunde få vara besökare bara en kort tid i denna övernaturlighetsnivå. Hur kom jag in på såna här konstigheter!?

Back to normal …. dock inte till någon normaliseringsnivå … den låter alldeles för trist och för utslätad! På ett sånt ställe vill jag absolut inte vara! Fy sjutton!

Nu har Mia sett och hört lite om fortskridandet av Boken med stort B. Då kan jag kanske avslöja lite mer här också. Jo, minsann här kommer den *Regnbågsflickan*

Jag tror jag ska försöka hitta sponsorer. Jag tror jag ska göra en sida speciellt för sponsorer. Sedan ska jag författa ett speciellt brev. Alla som vill kan stödja. Det gör man enklast här.

I morgon är det en viss dag. För tjugo år sedan vet jag precis vad jag gjorde denna dagen … eller mitt i natten … iaf föddes Min Yngsta inte på fredagen den 13:e då utan det hann precis bli dagen efter. Alla YYYY Dag.Grattis Lilla Hjärtat!

”Han lekte hundra lekar och sedan gick han i säng.”
Nalle Puh

Den 14 februari 2001.


Alla YYYY Dag. Grattis Lilla Hjärtat!

YYYYY   Kram!

Idag önskar jag att alla få en YYYYYYYY -go’ dag.

YYYYYYYYYYY

YYYYYYYYYY

YYYYYYYYYY

YYYYYYYY

YYYYYYYY

”Jag kom bara av vänlighet. Men här är jag nu.”
Nalle Puh

Den 15 februari 2001.


Väldigt vad man kan bli trött! Idag har det känts som fredag hela dagen. Sedan är det bara torsdag. En dag kvar denna veckan som helt plötsligt känns så mycket längre än alla andra veckor som gått så rysligt snabbt. Är det bara för att det stundar ett sportlov? Är det bara för att man går omkring med ngt slags förkylnings- eller influensavirus som aldrig verkar vilja ge med sig!? Idag har jag haft ont i huvudet och ont i kroppen, speciellt i armarna … hela dagen. Svårt att koncentrera mig riktigt, så där riktigt som kan behövas när man ska skriva ihop saker t ex.

Nåja, imorgon är det iaf fredag. Det klarar jag! Sedan ska det verkligen bli skönt med några dagar som man helt får bestämma över själv. Så skönt! Så skönt!

Hoppas det blir solskensdagar. Jag vill utforska trädgården i vårsolen. Kanske kapa några träd och rensa i buskarna. 

Jag saknar hund! Jag vill ha en hund! Men hur i hela fridens dar ska jag kunna …. jobbar ju så länge om dagarna! Kanske kan jag planera för längre lunch? Kanske kan jag då hinna hem och gå ut en sväng? Jag vet ju att det är jag som måste kunna ta hela ansvaret. Min Vattuman är inte alls lika intresserad av hund. Han är inte ens intresserad. Han blir inte så överförtjust när jag börjar prata i dessa banor. 

I skolan ska vi ta ordentligt tag i detta med ordval och uttryck. Inga fula ord – bara vänliga ord vill vi höra. Inga ord som gör någon ledsen. Detta ska vi alla ta tag i och jobba för att uppnå. Vi vill få barnen med oss och vi vill få föräldrarnas stöd och medverkan.

Men vuxna ute i samhället då!? Hur är man mot varandra!? Om vi i skolan fördömer att barn säger saker som ska insinuera elakheter mm och man samtidigt i bland vuxna gör så!? Hur ska vi i skolan då lyckas!?

Jag börjar irritera mig mer och mer på revyer och insändarskribenter utan hyfs! I revyer anses det ”tillåtet” att driva med offentliga personer. Dessa personer som blir utsatta förväntas tåla detta och förväntas t o m skratta. Varför ska man tåla elakheter och personangrepp bara för att man lägger (fri)tid på politiska uppdrag!? Vem blir lycklig över att andra gör narr av en offentligt och får folk att skratta eller får folk att skapa falska ofta elaka föreställningsbilder av en!? Vem? Nej, jag hyser ingen respekt för människor som gör sig lustiga över andra … och som förnedrar andra … och som bidrar till att smutskasta …. eller skapa falska föreställningar om människor. Några av de politiska företrädarna här har blivit mycket hårt utsatta. Jag har också fått ett insinuant och elakt angrepp i nyårsrevyn här har jag hört. Skulle jag vara värd det!? Varför vill s k revykungar förnedra människor? Skulle det vara roligt!? Då kanske vi gör helt fel i skolan!? Vi kanske ska ha roligt utav bara attan på varandras bekostnad! Förlöjliga varandra och eleverna … pika och skratta åt … skulle det vara roligt! Nej! Fy tusan! 

Vi behöver fler goda vuxna som förebilder! Vi behöver inte vuxna som gör sig löjliga! (Särskilt inte vuxna som har behov att göra sig löjliga på andras bekostnad.) Tänk bara på alla dessa vuxna i barnprogrammen i TV. Himmel så löjligt de uppträder!? Barn måste ju bli förvirrade av att se stora människor bete sig som barnungar. 

Ibland när man betraktar världen ter den sig mycket underutvecklad avseende människors beteende och människors handlingar! Så är det bara! 

”-Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om hur det är.”
Nalle Puh

Den 16-17 februari 2001.


Vi hittade nog en present till Vår Yngsta som hon kunde gilla. *ler* -Det är ju inte mer än en gång man fyller 20, tänkte vi och Min Vattuman var på sitt generösa humör. En smålänning har mycket svårare för det så det är roligt att vara gift med en generös Vattuman när man är smålänning. 

Så skönt att vara ledig och fågelfri. Idag bestämde jag att min lediga tid skulle användas åt att gå igenom alla svar på min egen undersökning här på webben. Det bara föll sig så att detta blev prioriterat idag. Jag tror nog att NST hade ett finger med i spelet. I dagens NST fanns nämligen skriverier och intervjuer angående mobbning. Jag tyckte nog att de borde tagit med min webbplats som länk. Undrar egentligen hur de kunnat missa den! Troligen har inget omfattande bakgrundsarbete gjorts inför artikelskriveriet. Research heter det väl på journalistspråk. Eller var det en mycket ung artikelskribent. I vilket fall som helst så är det bra att frågan debatteras och lyfts fram. Heder åt journalisten för detta.

Jag blev inspirerad som sagt var och då brukar det bli webbsidor också. Idag gjorde jag denna. När jag sammanställde svaren från min enkät påmindes jag åter …. himmel vilket värdefullt material jag har samlat på mig! Tack vare alla som bidragit med inlägg eller som skrivit till mig. Jag tror också att min webbplats betyder mycket för många besökare. Många mail vittnar om detta. Det är jag verkligen glad för också. 

Nu ska jag nog skriva en ny artikel om mobbning men först ska jag … 

”N.V. (Nasses Vän)”
Nalle Puh

Den 18 februari 2001.


Vilken dag! Så underbar! Vi åt frukost i ”glasburen”. Myyysigt! Sedan satt jag och solade lite på eftermiddagen. Drog undan glasdörren och bara lät solen värma hela mig. Jag blev snabbt röd i ansiktet och läsa gick ju inte …! Solen var alldeles för stark för mina ögon även om glasögonen ändrade färg. Doris Lessing fick vänta. Men Roddan fick brusa ut i luften och jag bara njöt. Underbart med lov … fast det börjar ju egentligen inte förrän i morgon.

Jag gjorde en webbsida också. Ett brev till goda vänner i Skottland. Ganska praktiskt att göra så faktiskt. Nu har jag skickat iväg länken till dem. Ska bli spännande att få höra från dem. Vi hoppas de kommer till Sverige och besöker oss.

Nu ska jag tänka lite tankar omkring ett viktigt ämne. Jag fick nämligen ett mail från Ingrid som undrar om jag har tips omkring gränser och gränssättning i arbetet med barn. Det är ett stort, svårt och mycket viktigt område. Så viktigt att tänka tankar omkring. Hur gör man när barn överskrider gränser både med små och stora steg!? I skolan. För oss som arbetar i skolan är det viktigt att tänka på och veta att barn kommer från de mest skiftande miljöer … eller vi kan kalla det kulturer, uppväxtkulturer. I vissa kulturer som barn växer upp i skriker man till varandra och kallar varandra för elaka saker. I andra kulturer visar man respekt också för de unga människorna, barnen. I vissa kulturer är man rädd om sina saker och även om andras och i andra kulturer bryr man sig mindre om att vara rädd om saker. I vissa kulturer anser man det viktigt att vara ärlig och i andra kulturer döljer man saker och kanske talar osanning. Barn växer upp i så skiftande kulturer. 

Hur ska barn kunna veta vad som är det riktigt rätta och det riktigt felaktiga!? Om inte föräldrarna förmår förmedla den värdegrund som förväntas av samhället. Barn kan inte veta! Barn lär av att uppleva och se hur de vuxna gör och är mot barn och varandra. Barns moralutveckling har jag skrivit om tidigare. Den sker i tre steg. 1. Babysen upplever hur den får sina grundläggande behov tillgodosedda. Hur händer tar mm Ömt eller hårt. Känner det tillfredställelse eller otillfredställelse. Är jag en människa som det är värd att vara rädd om? 2. Barnet lär hur man är mot varandra inom familjen och den nära kretsen. Visar man varandra respekt eller är klimatet hårt och kritiserande mm 3. Barnet upplever hur familjemedlemmarna är mot de som kommer utifrån, främmande. Vilken människosyn bär kulturen?  Är människor och djur värda att behandlas med respekt? 

Barn kommer från de mest skiftande uppväxtkulturer.Barn bär sin kultur med sig. Alla barn möts i skolan. Alla dessa uppväxtkulturer möts i skolan. Möts och bryts mot varandra i ytterligare en … ny kultur, skolans. Värdegrunden som alla ska omfatta. Ska läras att omfatta. Verkligen ingen lätt uppgift! Verkligen ingen uppgift som genomförs genast. Kanske inte ens på 9 grundskoleår! För att lyckas krävs föräldrarnas goda vilja och aktiva medverkan. För barnens skull.

Mitt i allt detta kan man mycket väl tänka sig så konfliktartat och förvirrande det måste vara för barn när de möter en helt annorlunda kultur ett helt annorlunda sätt att vara mot varandra.

Hur gör man då!?

Man är och gör mycket tillsammans med barnen. Man pratar mycket och lyfter fram de goda handlingarna. Man arbetar stenhårt på att få barnen att uppleva och känna det som är mest rätt och man arbetar stenhårt på att få barnen att inse det som är fel. Man lär barnen att se de goda egenskaperna hos varandra och att respektera varandra och varandras olikheter. Ingen är ”fel” vi är bara olika. 

Ett barn som inte blivit behandlat med respekt kan nog svårligen visa andra respekt. Kanske inte ens djur. Det är ett mycket allvarligt tecken när barn misshandlar djur.

Inte vet jag alla svaren eller ens alla sätten att nå våra gemensamma mål. Jag vet bara att det är en svår uppgift men ack så viktig. Livsviktig livskunskap. Livskompetens.

Dessutom har vi våra barn med bristande impulskontroll … Hur ska de någonsin kunna fungera i en större och så sammansatt barngrupp!? Jag bara undrar …

Det är lätt och nyttigt att tänka tankar …

Milde tid … *skyndar mig tillbaka hit* … Jag höll ju på att glömma det viktigaste … nästan ….

TÄNK så viktiga vi vuxna är! Vi som arbetar med alla dessa barnen. Tänk! Det gäller verkligen att vi gör vårt allra allra bästa för att vara så goda och så kloka som någonsin är möjligt. Man borde vara väldigt rädd om lärarkåren. Ibland undrar man … 

Läste precis de senaste inläggen här. Tack e och My!*kram* 

”Till Tappra Dåd jag rider ut …”
Nalle Puh

Den 19 februari 2001.


”Man borde vara väldigt rädd om lärarkåren. Ibland undrar man …” skrev jag igår. Med det menar jag … eftersom det kräver ganska mycket av psykisk kraft och ork att arbeta så intensivt och så nära människor som läraryrket innebär …. och eftersom man mer och mer hör om lärare som bränns ut … som inte orkar längre … mm mm Då är det särskilt viktigt att se till så dessa yrkesgrupper som har med barn att göra verkligen ges chans att orka och dessutom hinna med och dessutom samtidigt orkar vara glada …. Hur ser förutsättningar och villkor ut idag på skolarbetsplatser. Själv har jag en mycket bra arbetsplats men det hindrar inte att jag också är trött ibland. Dessutom tror jag inte att många har en lika bra arbetsplats! Nej, det tror jag faktiskt inte! 

Hur ska en skolarbetsplats se ut för att lärare ska kunna/hinna/förmå se när mobbning förekommer? Det är inte så enkelt att man bara kan lasta över all skuld på lärare(n). Men man kan konstatera att:

  • Läraren är en avgörande viktig nyckelperson i skolan! 
  • Skolan måste bli en trygg arbetsplats! 
  • Föräldrarna är också viktiga nyckelpersoner i skolans arbete!
  • Några barn behöver särskilt uppmärksammas!
  • Det finns beslutsfattare som styr över förutsättningar och villkor!

Det är många som inverkar på hur resultatet blir. Sällan bara en. Här gäller det att så många som möjligt drar sitt strå till stacken! Så är det bara! 

Jag fick precis veta att barn- och ungdomslitteraturen nuförtiden inte visar på någon framtid … är hopplösheten det som förmedlas till vårt uppväxande släkte. Det borde vara tillit till mänsklighetens förmåga att finna kloka lösningar. Och en tro på att det goda vinner … till slut … trots allt. Som i min barndoms riktiga sagor. Det skapar nog mest kreativitet … så tror jag i alla falla. Så är det bara!

Nu har jag skrivit mina tankar och några kommentarertill e – My – Ilse … Det gör så ont i hjärtat att någon ska behöva utsättas för mobbarnas terror och dessutom år efter år. Inte klokt! Det måste bli slut på mobbningen! Mobbarnas handlingar kan aldrig göras ogjorda – De kan bara stoppas!

”Den trognaste av alla mina Riddare.”
Nalle Puh

Den 20 februari 2001.


Idag har jag kommit igång med skrivandet för den speciella egna delen i min kurs. Det känns alltid bra när man kommit igång. Sedan brukar det flyta … ibland av bara farten … ibland med en massa våndor i början … Till slut går det alltid bra att få ihop det. Så är det bara! Just nu känns det som om det kommer att flyta på bra. Vissa uppgifter kommer jag att vilja ha … snabbt som ögat. Hoppas jag hittar dem så snabbt. Lite hialös är jag ju allt. 

Idag blev vi väckta! Telefonen ringde. Jag hörde att det var ngn med rara tankar i andra änden … fast det inte var jag som svarade. Jag hörde det på Min Vattuman.

Jo minsann det var vår Mycket Gode Vän som ville ha morgonkaffe. Han hade redan varit utanför – med fastlagsbullar – men konstaterat att vi sov – ville inte väcka – åkte hem och lade sig på soffan en stund och ringde sedan … – Det blev kaffe på momangen. Så rart och så omtänksamt!

Sedan gick Min Vattuman och jag en härligt lång promenad i solen. Därefter fika i glasburen. Sedan var vi tvungna att hjälpa Vår Mellan och hämta hennes bil på verkstaden. Tiden springer iväg. Medan Min Vattuman hade möte passade jag på att sätta igång med skrivandet. Inledning och syftesbeskrivning är nu klart. Den övriga dispositionen likaså. Det är bara att skriva, läsa, referera och skriva utav bara attan nu. Kul! Kul! Kul! 

Ska bli så kul att lära mer och detaljstudera mer i det specifika utvalda området. 

Jag lyssnade på radion när jag satt i bilen. Det brukar jag göra – På 1-an förstås. Det handlade om missbruk – Internetmissbruk. Vad då missbruk! Handlar det inte om styrning!? Håller man själv i rodret eller låter man någon annan eller något annat göra det!? Har eller tar man kontrollen själv? Styr jag eller styrs jag. I vilket fall som helst så har jag det fulla ansvaret över mig själv. Det har alla andra över sig själva med. Lika bra att se till att ta kommandot – ta rodret! Sedan kan det gälla Såpor – Internet – Alkohol eller vad som helst! Det finns väl inget som ska behöva styra en människas handlingar förutom människan själv! 

Visst är det så att kraften inom en människa kan vara nedsatt av olika anledningar. Men man måste alltid sträva å det allra allra hårdaste för att behålla den sunda styrförmågan. Det är så viktigt att göra de medvetna valen i vardagen. Man får ju ändå alltid själv bära konsekvenserna.

”I-or som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 21-22 februari 2001.


Det blir inte så mycket här idag. Måste hinna med annat som blivit lite efter. Mitt Lilla GullHjärta visade sin sida på kamrat.nu. Vi surfade runt lite där och jag tänkte att här finns nog en hel del som är för mycket för en liten tjej. Nu var Mitt Lilla GullHjärta mer intresserad av vilka bilder som fanns på andras hemsidor. Visserligen fanns det en bild på en sittande flicka som strippade … på en tjejs webbsida. Undrar vilka signaler hon sänder ut!? Undrar om valet av bild var ett medvetet val med insikt om konsekvenser. Det verkar som ungdomskulturen går ut på sex, porr och festande. Hoppas jag har fel! Fy så enahanda smalt skevt livsinnehåll under ett antal viktiga år i livet.

Ungdomar ja … Ungdomarna finns på tre ställen i Sverige. I Stockholms län, i Skåne och i Västra Götaland. Storstadsområdena. Andelen unga (16-24år) varierar där mellan ca 13-20 %. På andra ställen varierar det mellan 0,6-5 %. Vad gör dessa ungdomar på sin fritid? Vad finns för dem att göra? Vad gjorde jag själv? 

Jo, nog kommer jag ihåg vad jag gjorde och jag kommer ihåg att jag hade kul. Jättekul! Men jag pluggade också. Mitt Lilla GullHjärta frågade mig vid frukosten vem jag tyckte hon var mest lik. Sin mamma eller sin pappa. Hur menar du då, undrade jag och tänkte på utseendet eller sättet. Jag tyckte nog att hon var ganska lik sin mamma som hon var när hon var liten. Självständig, duktig och med egen vilja. GullHjärtat tyckte hon var lik sin pappa på ett sätt och hon förklarade hur hon menade. Hon konstaterade också att hennes bror var annorlunda avseende det som hon var lik sin pappa på. Det bekymrade nog henne lite. För mitt GullHjärta är det viktigt att ibland tänka mer på andra än sig själv. Hon har konstaterat att en del tänker nästan bara på sig själva. Hon hade en mycket klar bild och analytiskt tänkande. Mer än jag hade förväntat. 

Sedan kunde jag ju inte låta bli att fråga om GullHjärtat trodde att hon var lite lik mig också. Trots allt hade hon ju fått en liten bit av sin mormor. GullHjärtat hade svar ganska snabbt … det var nog att plugga och läsa för hon var ju också duktig med att göra läxor. Man kan ju tänka sig hur mormorn smålog och bad GullHjärtat berätta för morfarn. *ler förtjust*

Morfarn och GullHjärtat var båda duktiga på att sköta små grisar. Dessutom var de glada och skojiga. Så det så!

Livet är härligt … alldeles speciellt härligt med barnbarn i närheten.

Huh! Det kommer att bli kallt igen! Vill inte det! Huh! Fy!

”Titta jag simmar!”
Nalle Puh

Den 23-25 februari 2001.


Det finns en anledning att jag inte skrivit här på ett par dagar. Inte bara en utan flera. Dels har jag kommit igång med mitt skriftliga arbete. Det gick så himla bra. Jag skriver om matematiksvårigheter/dyskalkyli och har specificerat min frågeställning i detta ämne. Kul! Intressant! Kul att skriva som alltid. 

Sedan har jag reagerat och engagerat mig i en föfäli fråga. När jag öppnade NST häromdagen så …. Milde tid! Jag vill absolut inte vara en del av ett sådant agerande! Absolut inte! Kolla bara! Jag reagerade och gjorde inlägg på LRs åsiktsplank. Av reaktionerna att döma är man minsann avog till arbetsgivarinitiativ. Som specialpedagog tycker jag det är fantastiskt med en så framsynt förvaltning angående ett så angeläget område — ”mitt” ju …  jag vet ju att det behövs så väl och naturligtvis inte bara här i Båstad. På åsiktstorget reagerade de även för att jag använde ordet ”fantastiskt”. Där ser man! Mot bakgrund av behovet av ökad kompetens avseende barn i behov av särskilt stöd … och mot bakgrund av vad våra styrdokument säger – skolans uppdrag alltså – … är det väl kanonbra att skolverket väljer ut vår kommuns ansökan … för  att få bidrag …. så samtliga lärare i kommunen får denna fortbildning …. som 10p-kurs genom Göteborgs universitet! 

Nej, LR i Båstad tycker inte det är fantastiskt. Nu stämmer man kommunen för att det inte är MBL-förhandlat. Tänk om det i stället hade varit LR i Båstad som ansökt hos skolverket om dylik fortbildning. Eller … Tänk om LR i stället engagerade sig för att se till så denna fortbildning blir efter varje lärares behov och bakgrundserfarenheter i stället! Tänk om det hade kunnat vara lite konstruktivt arbete i stället för denna ogenomtänkta principlåsning. Är det för mycket önskat! Jo, det får vi svar på så småningom. Jag kommer att följa utvecklingen. 

Undrar vilken bild man ger av lärare genom detta agerande! *tar mig för pannan*

”Jag är inte rädd för vilda djur i allmänhet.”
Nalle Puh

Den 26 februari 2001.


Vilken dag! jag var som en dö sill när jag kom hem. Fast jag hade slängt i mig en korv med bröd på vägen hem … bara för att överleva. Inte bara jag har haft en så’n här dag. *pust*

Bara att hämta igen sig för att … ja … det kan vara avkopplande att sätta sig här vid datorn ibland. Faktiskt kreativt – skapande – Form och Färg – det gillar jag. Nu har jag faktiskt uppdaterat dessa högst angelägna och så himla fina sidor. Då menar jag inte min Form_och_Färg-sättning! Nej! Jag menar till innehåll. Och det är inte mitt verk. Det är tre unga damer – Fantastiska unga damer. Så är det bara!

Jag menar denna sidan. Den leder vidare …. till nya sidor … åtminstone en … den tredje hittar man till genom en annan väg. Allt handlar ju om Regnbågsbarn.

Regnbågsbarn handlar i sin tur om människobarn som finns där ute i vardagen … och som bär på sådana himla fina egenskaper … och de går omkring därute … där det finns folk som inte förmår se … inte förmår se det som är så värdefullt i vardagen. Tänk att det kan vara så!

Så synd det är om folk! 

Då känns det bra att det i alla fall finns Regnbågsbarn som kan hjälpa folk att se det som är så viktigt att se.  

En himla tur … Minsann! …. den 3:e

”Någon av de där duktiga läsarna som kan läsa skrivet.”
Nalle Puh

Den 27 februari 2001.


Vilken dag! ytterligare en!

Har gjort en sida för Emmiz kloka mail *kram Emmiz*

Denna filar jag på fortfarande. Kanske om man skriver <br> …? blir det radbyte? Man kan ju testa …. den 3:e

”Någon av de där duktiga läsarna som kan läsa skrivet.”
Nalle Puh

Den 28 februari 2001.


Vilken dag! ytterligare en! Igen!!!

Lade mig kl 02:30 …  zzzzzzz

”Sjung hej, vad en Björn har det bra.”
Nalle Puh


”Beredd på vad som helst.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: