RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 2000

December 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1-5 december 2000.


Förkylningen har fortsatt och gått över i en besvärlig hosta. Hostar och hostar så jag håller på att bli ….v-g…. Hostar så jag får huvudvärk och muskelsmärtor. Kan inte sova på natten. Nu har jag dock fått medicin så jag hoppas hostan ger med sig och framförallt att jag får sova.

Trött är jag och orkar inte göra något ordentligt, bara slappa. Igår tog jag dock ett foto av ”Vargen”. Mitt Lilla GullHjärta hade glömt sin varg och tillika gosedjur här i våra sängar. Tänkte jag skulle pigga upp henne lite och skicka en hälsning från vargen. Mitt Lilla GullHjärta lärde sig att spela första låten i ABC-boken för pianospel i helgen. Med båda händerna dessutom. Hon lärde sig också noterna så att hon kan rita in dem rätt på notlinjerna. Mitt Lilla GullHjärta hon kan hon! *stolt mormor*

Här hälsar ”Vargen” till sin Lilla Matte.

Det har varit mycket om mobbning nu i media. Man fokuserar nu mer och mer på mobbarna och man kallar dem t o m plågoandar. Det har tagit några år ….! Bra att det sker en förskjutning. Det är handlingarna och företeelsen som ska lyftas fram ordentligt i ljuset och synas. Vad sker? Varför sker det? Vad kan vi göra för att stoppa? Vad kan vi göra för att förhindra att det uppstår?

Människor kan dö av mobbning. Dö av utfrysning från social gemenskap. Hjärtat kan helt enkelt sluta att slå.

Studerar man grisar kan man se precis detsamma. Grisar kan mobba ihjäl andra grisar. När sker detta? … Jo jag har ställt frågan. … Denna grymma mobbning bland grisar kan uppstå:

– när utrymmena är trånga
– när en gris inte behärskar den sociala griskoden som råder
– när grisar är defekta, sjuka eller avviker på något sätt
– vid indirekta följder av avvikelser
– …. det finns säkert fler orsaker …

Mobbning bland grisar kan avhjälpas lätt genom att de får röra sig på stora ytor, kan finna sysselsättning genom t ex att böka i jorden, har mer eller mindre fri tillgång till mat och kan äta när de vill (när de inte blir bortkörda)

Grisar har också ledare – medlöpare – åskådare ….

Detta handlade om miljön och fysiska grundförutsättningar.

En annan dimension är hur man aktivt kan planera så att positiva ledartyper utvecklas  och de negativa inte ges grogrund, så att mognad, empati och ansvarskännande utvecklas – så att alla kan växa inom den gemensamma gruppen. Utveckla förmågan att se varandras olikheter som en resurs och som faktiskt gynnar det gemensammas bästa. Så tycker jag! Så är det bara!

”-De slår sig aldrig, sa Puh. -De är rasande styva trillare.”
Nalle Puh

Den 1-5 december 2000.


Förkylningen har fortsatt och gått över i en besvärlig hosta. Hostar och hostar så jag håller på att bli ….v-g…. Hostar så jag får huvudvärk och muskelsmärtor. Kan inte sova på natten. Nu har jag dock fått medicin så jag hoppas hostan ger med sig och framförallt att jag får sova.

Trött är jag och orkar inte göra något ordentligt, bara slappa. Igår tog jag dock ett foto av ”Vargen”. Mitt Lilla GullHjärta hade glömt sin varg och tillika gosedjur här i våra sängar. Tänkte jag skulle pigga upp henne lite och skicka en hälsning från vargen. Mitt Lilla GullHjärta lärde sig att spela första låten i ABC-boken för pianospel i helgen. Med båda händerna dessutom. Hon lärde sig också noterna så att hon kan rita in dem rätt på notlinjerna. Mitt Lilla GullHjärta hon kan hon! *stolt mormor*

Här hälsar ”Vargen” till sin Lilla Matte.

Det har varit mycket om mobbning nu i media. Man fokuserar nu mer och mer på mobbarna och man kallar dem t o m plågoandar. Det har tagit några år ….! Bra att det sker en förskjutning. Det är handlingarna och företeelsen som ska lyftas fram ordentligt i ljuset och synas. Vad sker? Varför sker det? Vad kan vi göra för att stoppa? Vad kan vi göra för att förhindra att det uppstår?

Människor kan dö av mobbning. Dö av utfrysning från social gemenskap. Hjärtat kan helt enkelt sluta att slå.

Studerar man grisar kan man se precis detsamma. Grisar kan mobba ihjäl andra grisar. När sker detta? … Jo jag har ställt frågan. … Denna grymma mobbning bland grisar kan uppstå:

– när utrymmena är trånga
– när en gris inte behärskar den sociala griskoden som råder
– när grisar är defekta, sjuka eller avviker på något sätt
– vid indirekta följder av avvikelser
– …. det finns säkert fler orsaker …

Mobbning bland grisar kan avhjälpas lätt genom att de får röra sig på stora ytor, kan finna sysselsättning genom t ex att böka i jorden, har mer eller mindre fri tillgång till mat och kan äta när de vill (när de inte blir bortkörda)

Grisar har också ledare – medlöpare – åskådare ….

Detta handlade om miljön och fysiska grundförutsättningar.

En annan dimension är hur man aktivt kan planera så att positiva ledartyper utvecklas  och de negativa inte ges grogrund, så att mognad, empati och ansvarskännande utvecklas – så att alla kan växa inom den gemensamma gruppen. Utveckla förmågan att se varandras olikheter som en resurs och som faktiskt gynnar det gemensammas bästa. Så tycker jag! Så är det bara!

”-De slår sig aldrig, sa Puh. -De är rasande styva trillare.”
Nalle Puh

Den 6-16-… december 2000.


Envisaste av envisa förkylningar. Hostanfall. *suck* *pust*

*panik*

Hinner inte (orkar inte) med allt som skas inför julen – men ska ändå ta det lugnt och njuta.  Så är det bara!

Det får bli som det blir. Det viktigaste är att vi kommer att vara samlade alla.

Jag har varken orkat eller käntr lust att sitta här. Men snart kommer jag igen!

Tills dess ….

GOD JUL

GOTT NYTT ÅR

”Vi ska alla gå på en Expedition.”
Nalle Puh

Den 21 december 2000.


Idag är …

Till Min Allra Käraste Farbror H!

.. den dagen kommen när Min Allra Käraste Farbror H inte är med oss som vanligt längre. Med oss i Våra Minnen kommer han alltid att vara. Alltid! Så är det bara!

En mycket svår dag idag.

*kram*

”Vi ska alla gå på en Expedition.”
Nalle Puh

Den 22-28 december 2000.


Idag har det varit mulet och tyst. Igår var det också mulet och tyst. Dagar att bara ta det lugnt på. 

Julen har varit lugn och skön. Vi har haft det riktigt fint tillsammans. Ingen stress alls. Min Vattuman och jag t o m badade bastu på julafton. Jo, vi hann det. Inget eget julbord alls denna julen. Bara julskinka – två blev det av en stor. På julafton åt vi piggvar. Vi blev alla förskräckta när Vattumannen började tillaga. Det var faktiskt en ”ful fisk”. Men milde tid så utsökt gott det blev. Vi njöt alla storligen. Det vore inte dumt att se till så det blev tradition med Piggvar på julafton!

Min Mellan och jag var på julbön i kyrkan medan Piggvaren tillagades. Vi gick hela vägen fram och tillbaka. Julklapparna fick vänta denna julafton. Så blev det bara!

Jag har försökt skriva till Mia men har inte fått svar nu i jul. Säkert har Mia fullt upp. Hoppas att hon snart hinner skriva. Jag vill passa på att önska Er alla ettGOTT NYTT ÅR!

Det är mycket svårt att mista en när och kär anhörig. Även om man vet att den stunden kommer så kan man aldrig förbereda sig … sorgen slår till och saknaden känns så oerhörd … Just nu bär jag mycket känslor inombords. Ofta blir jag ledsen nu när jag tänker på …. samtidigt är det så att alla Mina Minnen omkring Min Allra Käraste farbror H är ljusa och glada och fyllda av de mest fantastiska tankar, upplevelser och levande diskussioner. Så är det bara!

Min Allra Käraste Faster A har mist sin Livskamrat. Jag vet inga som levt sina liv så väl som Min Allra Käraste Faster A och Min Allra Käraste Farbror H. De har fått ha varandra ända tills nu. Och de kommer att ha varandra för alltid. Så är det bara!

”När man ger sig iväg på en Expotion, är det viktigt att man har med sig Proviant. Eller åtminstone någonting att äta.”
Nalle Puh


”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

November 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 november 2000.


På väg … kommer snart …  

Nu är jag här! Datorn är ihopplockad och Mia finns vid sidan om mig. Fotot på Mia alltså. Jag behövde bara starta om datorn tre gånger och det var bara hälften av vad jag brukar …! Börjar bra på nya stället … I nya huset.

Roligt!

Här är det grannsämja har vi redan fått veta av trevliga grannar som välkomnar. Roligt!

Nu är klockan 00:00. Trött som tusan och med värkande kropp. Särskilt fötterna som burit så mycket tyngder idag. Det har gått bra och nu ska jag sova i nya huset. Undrar om jag sover lika gott hör …?

Jag har fått låna Chippen …. *glad*

Snart kommer jag tillbaka!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh

Den 2-8 november 2000.


Så här länge har det inte varit oskrivet tidigare. Som tur är har det sin förklaring. Flyttning tar tid och flyttning tar på krafterna. Minsann!

Vi har kommit i ordning ganska bra. Jag har ju i tankarna ”bott” i nya huset för att testa hur vi ska disponera utrymmena och hur vi ska möblera. Därför gick själva flyttningen väldigt effektivt. Möblerna hamnade genast på sin rätta plats. Det enda som inte är uppackat än är böckerna och mina kläder. Pianot som endast krävde två mäns muskler förra flytten krävde nu dubbelt så många mäns muskler. Undrar om det blivit tyngre …*ler*

Utsikten är underbar …. fast det var den ju innan också … nu är den åt andra hållet … Båstad för fötterna … Kungsberget mitt emot … Laholmsbukten i norr … sannerligen njutbart … även på en ”frimärkstomt” … Så är det bara!

I flera dagar hörde jag inte från Mia. Jag skrev men fick inget svar. Då började jag bli orolig och sedan kom det mail. Mia har mått dåligt och Mia har försökt ta sitt liv. Det är så förskräckligt så jag blir alldeles matt. Jag vill inte att Mia ska känna sig så nere och känna en sådan hopplöshet så … nej! Mia Lilla du måste kämpa! Det blir bättre! Jag lovar. Ditt liv har bara börjat än och du har sannerligen fått en svår start. Du har prövats till bristningsgränsen. Men du är stark och du har gnista i dig. Du har så mycket kreativt inom dig och alla som följer dig ser detta. Det är bara du själv som har svårt att se det just nu. Du ska ta kontroll över ditt liv för att styra i den riktning som är bra för dig. Du kommer att få ett ”rikt” liv … det är jag säker på! *kram Lilla Mia*

*trött*

Förstår inte hur jag kan känna mig så trött som jag gör! Vi sover ju gott och våra timmar … Kan det vara anspänningen i samband med flyttning …? Annars begriper jag inte …. *så trött*

Så skönt att jag kunnat ta kompledigt ett par dagar denna veckan också!

”… var är mina Nalle Puh – böcker …?”
Nalle Puh

Den 9-15 november 2000.


Det finns en anledning till att jag inte skriver här just nu. Tyvärr blir denna månad den som skrivits minst på faktiskt två år. Tyvärr! Men så är det bara! Anledningen är att jag VILL klara min psykologikurs. VILL VILL VILL Så är det bara! Jag pluggar vareviga stund och halva nätterna. jag har ju min andra kurs också.

Jag pluggar och pluggar och pluggar. Det är intressant och det är roligt men hu vad krävande det är också. Ska man dessutom flytta mitt i allt så …. ja då blir det inte mycket skrivet i Min Dagbok. Kära Lilla dagbok … jag kommer igen!

Nu passar jag på att berätta att Mia har det bra. Mia har fått en familj. En rar och omtänksam familj. En familj som är glad för att ha fått just Mia till sig. Fattas annat! *ler* Men så är det faktiskt. När jag fick mail från familjemamman kom glädjetårarna. Det kändes så starkt att det faktiskt är en rar familj. Snart kommer jag att lägga ut detta mail så alla ni som följt Mia också får uppleva glädje- ja faktiskt lyckotårar efter alla andra tårar som runnit på våra kinder. Vi har levt oss in i ”Vår Lilla Mia” och försökt styra med all vår uppbådade tankekraft, eller hur!

Jag hoppas också innerligt att Mia vill fortsätta hålla kontakten med mig så jag får följa hennes utveckling. Jag förstår om det blir mer sparsamt med mail för nu … NU … börjar Mias Nya Liv. Vad månde bliva av denna flicka. Något alldeles särskilt det är då helt klart. För det är ju  Mia redan. Så är det bara! *kram Lilla Gumman*

Regnbågsflickan Mia …   i mitt hjärta.

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.”
Nalle Puh

Den 16-19 november 2000.


Idag har det verkligen varit en sån där grå och lite trist dag … avseende vädret alltså. Väldigt grå och väldigt trist. Det gäller att lätta upp så mycket som möjligt sådana gråtrista dagar.

Inte blev vi mer uppiggade av att ge oss ut till Kastanjebacken för att sortera och sortera bort bland det sista! Nehejdå! Vi blev ganska fort väldigt trötta … troligen psykiskt trötta. Vi röjde och slängde ett tag och sedan köpte vi pizza och åkte hem.

Milde tid så hungriga vi hade hunnit bli. Vi slängde nästan i oss pizzorna. Sedan åkte barn och barnbarnet hem och vi satte på bastun. Så skönt!

Nu har vi bastat, druckit Ramlösa och Prima Liv eller vad det heter … kollat lite på TV … noshörningar … sedan har vi skrivit diverse artiklar och även skickat in dem. Jo, jag känner mig ganska nöjd med min insats. Jag lever faktiskt lite på att jag lyckades få in mina psykologisvar till tentan. Satt ju till 4 på fredagsmorgonen och kämpade. När svaren väl var insända så föll en sten från hjärtat. Jag ville ju klara av’et! Jag gjorde det. Nu är det bara att hoppas att den och den senaste tentan blir G. *hoppas*

Nästa arbete blir den skriftliga biten på den andra kursen. Den finns och planeras i mitt huvud än så länge men ska ner på papper också. Denna veckan ska det ”pappersarbetet” påbörjas. Så är det bara!

I fredags hade vi bjudit ett par av våra bästa vänner … vårt första ”kalas” här. Jättekul! Milde tid vad Min Vattuman fick till maten! Vilken succé! Fattar inte hur han kan! Jag hade servat innan och skalat potatis och morötter mm Men Min Vattuman lagade till det. Mmmmmm! Vad det blev? Jo, morotssoppa till förrätt och sedan hälleflundra med en utsökt svampröra och sedan pepparrotssmör och potatis. Ingen som inte var med kan ens ana hur lyckat det blev.
***** Ja, så många stjärnor blev det!

Jag har ett nytt skrivbord nu! *jätteglad*
Så fint i mitt arbetsrum! *så glad*

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 20-22 november 2000.


Dessa dagarna har jag faktiskt vilat upp mig när jag varit hemma. Skolan har varit lite krävande och jag om alla andra är trött vid denna tiden. Idag när jag slutar tidigare har jag faktiskt sovit hela eftermiddagen. Så skönt! Jag har också under dessa dagar kopplat upp eller rättare registrerat mig så att jag kan betala och sköta mina bankärenden genom Internet. Det är kul att kunna vara effektiv.

Nu har jag suttit en lång stund och gjort ngt jag inte alls planerat och det har tagit flera timmar! Ibland kommer det saker emellan. Hur ska jag nu hinna det jag egentligen tänkte …?! Låter det som jag är stressad … nja … det är bara att prioritera … endast jag själv kan lastas för mina prioroteri ngar … alltså ingen idé alls att bli stressad så det är jag inte. Det är bara så himla mycket jag vill.

Och en sak som jag vill är att sluta med politiken. Jag har kommit fram till att jag har gjort mitt! Basta! Jag har lagt mer än tio … !!! …. år av mitt liv och av min fritid för politiska uppdrag och engagemang för andra människor. Jag tycker också att jag bidragit med en hel del gott under denna tid. Jag har varit engagerad och jag har varit aktiv. Nu är jag trött på den delen i mitt liv. Jag kommer att lägga av så gott som helt med politiken. Att sedan läsa insändare som ofta är fyllda med hat mot politiker gör ju inte engagemanget roligare. Folk tycker att de får vara hur otrevliga som helst. Mot politiker får man vara hur ovederhäftig som helst. Detta anser jag är högst oroväckande. Vilka vill egentligen bli politiker och utsätta sig för orättvis häxjakt. Nu är inte jag personligen drabbad utan jag resonerar generellt här. Fast idag fick jag ett mail:

”hejsan! ni och andra politiker bara tjatar om mobbning i skolor o.s.v men vad gör ni åt vuxenmobbning på jobbet? inte ett skit. det är mer allvarligt än i skolor förr att s.k vuxna kan skada andra mer än ni vet tro mig . så sluta att tjata om det och gör något istället , eller är ni bara skitsnackare allihopa?”

*suck*

Mailet var inte anonymt men heller inte undertecknat. Vem är en sådan människa som anser sig ha rätt att formulera sig så till mig!? Ska jag finna mig i otrevligt bemötande bara för att jag tagit av min fritid till politiska engagemang!? Nej, det ska bli slut på detta! Undrar vilken typ av människor man önskar som politiker … hårdhudade känslolösa individer kanske …!? Sådan är inte jag i alla fall! Urtrist är det och jag är nu trött på detta!

Mitt liv ska renas från politiken … snart! Så är det bara!

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 23-28 november 2000.


Nu har jag hunnit med ett helt underbart 90-årskalas. Mer om det kommer snart.

Annars har jag varit sjuk och hemma ett par dagar. Näsan rinner halsen är skrovlig och kroppen värker. *suck*

Men snart är jag bra igen! Så är det bara!

Föresten … Mias sida är uppdaterad … Tänkte att det kunde vara viktigt för de som finns i Mias närhet att veta … jag tror Mia vill att de ska veta … jag tror att Mia vill göra upp med sitt förflutna … jag tror det … men det måste vara Mia som känner att hon är redo … jag tror Mia känner att hon nu kan få det stöd hon behöver. Så är det säkert … då brast det … för att kunna byggas upp på riktigt … från början …

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 29-30 november 2000.


Det var inte bra att börja jobba igen … för förkylningen alltså … eller rättare sagt för mig och min hals. Torr luft och pratande gjorde halsen sämre. Tyvärr! Men nu är det bara kort dag i morgon så det klarar jag nog. Sedan är det helg med lugn och ro. Ganska mycket lugn och ro i alla fall.

Vår kommun har ju fått pengar till fortbildning av lärare avseende ”elever i behov av särskilt stöd”. En generell fortbildning för alla lärare, i samarbete med Göteborgs universitet, en poängkurs. Just för att den är för samtliga lärare visade sig vara ett plus i Skolverkets bedömning. Vår kommun blev en av få utvalda och många kommuner hade sökt.

Nu är det så att båda lärarfacken har reagerat kraftigt mot att de som de säger inte fått vara med och bestämma eller ens fått information. Facken reagerar mot, väldigt mycket mot, i en skrivelse till nämnden.

Jag reagerade när jag fick kännedom om denna skrivelse. Jag vill absolut inte vara en del av den! Absolut inte! Och hör och häpna … inte hade jag fått veta att mitt fack skulle lämna in en dylik skrivelse! Inte har jag fått information från mitt fack! Mitt lokala fack alltså! Inte den minsta lilla information på flera år! Inte ens angående ev årsmöte! LR kanske inte har årsmöte här!?

Är skrivelsen förankrad, undrar man stilla!?

Någonstans finns ett problem här! Gäller det informationsgivande eller informationstagande? Gäller det viljan att ge eller ta emot information?

Sakfrågan och händelseförloppet spelar en nyckelroll för att bedöma reaktionerna.

Jag tror att det har gått till så här:

Behov om generell fortbildning har uttryckts någonstans – skolchefen har ansökt hos skolverket om medel – skolchefen har informerat i rektorsgruppen – rektorerna har informerat ute på skolorna – positivt besked från skolverket – vilket noterades av lokaltidningen – negativa reaktioner, skrivelse från facket – kommunfullmäktige beslutar om medel – …… besk sötma …

Varför är det så fruktansvärt att vi fått medel till en fortbildning som ämnar göra lärare bättre på att hantera ”barn i behov av särskilt stöd”?

Det är naturligtvis inte det! Nej, det är fruktansvärt att LR och Lf inte fått vara med och bestämma eller fått MBL-förhandla eller … alltså … !?

Men … jag bara undrar … vilken bild ger en sådan skrivelse av lärarkåren!

Tänk om lärarfacken visat uppskattning och intresse … en positiv attityd. Tänk om! Vilken bild hade det gett av lärarkåren?

Vad ska man ha facket till egentligen!?

Finns det några andra fack som åsamkat sina medlemmar så enorma försämringar som skedde när lärare kommunaliserades!? NEJ det finns det inte!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Oktober 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 oktober 2000.


Ny månad igen! Kul – jätteroligt – det närmar sig …!

Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Det flyter så bra idag också så jag tror jag klarar det. Plugg från tidiga morgon till sena kväll. Tar med mig hjärnan i sängen i kväll igen. Kanske kommer jag igenom den men troligen inte innan den åter ramlar ner på golvet.

*nöjd*

*glad*

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”
Nalle Puh

Den 2 oktober 2000.


Med risk för att bli tråkig …

Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Jobbade på jobbet … tog sats igen hemma … för att plugga … en fråga till är nu besvarad. Tre återstår. Idag handlade det om perception. Det ligger ju nära mitt område och det är så intressant. Perception är en högst individuell aktivitet. Den handlar om att organisera och tolka sinnesintryck. Massor med saker händer i denna aktivitet. Sinnesintryck mottas och kodas för nervsystemet som organiserar för att ge mening utifrån vår erfarenhet. Här spelar vår personlighet stor roll. Har vi ett öppet eller snävt sinne? Hur förmår våra sinnesorgan fungera? Vilken erfarenhet har vi som hjälp att tolka? Hur fungera vår hjärna som ska organisera sammanställa allt detta? Är alla vägar öppna till och från vår hjärna? mm mm

Sedan valde jag ur avsnittet att redovisa som särskilt intressant just hur vi kan klara att hantera svår smärta. Visst tänkte jag på Min Allra Käraste Farbror H! Jag ska berätta vad jag har läst sedan för honom. Det skulle inte förvåna mig om han redan vet det mesta jag har läst. Det finns metoder! Man kan träna sig … om man vill! Så är det bara!

”Ordentligt Te är mycket trevligare än Närapå Te, som är en sådan måltid som man genast glömmer bort.”
Nalle Puh

Den 3 oktober 2000.


En ovälkommen gäst …

PÅARPAREN I PÅARP <PAARPAREN@hotmail.com>

Igår kom ett mail … vid 20-tiden … ett hemskt mail … på så vis att det är hemskt att tänka sig vilka stackars (fanatiska – onda – avundsjuka) människor det finns … i närheten … anonyma naturligtvis …

FEGA små människor …

Det är en människa som inte gillar att jag är positiv till planerna för påarpsområdet … Strålande planer för natur och kultur samt inte minst hälsofrämjandet.

Personen ifråga ska bl a göra det så svårt som möjligt för oss avseende våra byggplaner.

Personen ifråga anser bl a att vi har förstört två gårdar genom att vi odlat ekologiskt.

… mm …

Mailet kommer att publiceras här. Det är bra att visa upp hur människan agerar. Det är viktigt att alla tänker på att kunna stå för vad man gör. En ursäkt och erkännande av handlingen är det enda som kan godtas. För att jag inte ska gå vidare.

Jovisst – Mailet är anmält och håller på att spåras.

Vissa saknar helt hyfs och fason … Så är det bara!

Dagbokens böcker kommer tillbaka ……

”… somliga kan och somliga kan inte …”
Nalle Puh

Den 4 oktober 2000.


En ovälkommen gäst …

Jag vill visa hur folk är och kan handla. Fega små människor som inte vågar sätta ut sitt namn. Stackars arma krake! För feg att stå för vad han tycker och vad han gör!

Här är det.
(Det anonyma mailet. Det är anmält och spåras.)

Det enda vi godtar är en ursäkt och ett erkännande av handlingen

Vissa saknar helt hyfs och fason … Så är det bara!

Så länge man inte ändrar sitt beteende!

”… somliga kan och somliga kan inte …”
Nalle Puh

Den 5 oktober 2000.


Nu har man äntligen börjat fokusera på matematiksvårigheter. Skolverket har nu insett att många elever faktiskt har speicifika matematiksvårigheter. Skolverket har blivit uppmärksammat på detta eftersom eleverna inte klarar att nå G. Tänk om vi inte hade haft betygen! Då hade dessa elever fått fortsätta att i framtiden inte bli uppmärksammade utan de hade fortsatt flyta genom skolan och känt sig vissna för att de inte klarade vad kompisarna klarade … och därmed trott att det var fel på dem. Så som det varit alldeles för länge. Nu kommer de att få hjälp och stöd. Nu kanske de får den möjlighet att finna framkomliga strategier för att kompensera det som fungerat dåligt.

Matte är kul. Matte är jätteroligt. Det finns massor med matteknep. Alltid något som passar. Alla måste hitta sina specifika vägar och strategier.

Radion kontaktade mig igår. De ska göra ett program om dyskalkyli i ”Tendens”. De undrade om jag kände några som hade dyskalkyli. Visst … många har ju skrivit … jag skickade radions mail till ett par. Viktigt att belysa och berätta hur man upplever detta. Jätteviktigt för att påverka så det blir bättre i framtiden. Nu handlar många artiklar om dyskalkyli eller rättare (specifika) matematiksvårigheter. Tänk när jag gjorde min sida om dyskalkyli för en ”massa” (IT)år sedan … då var det bara min sida som kom upp när man slog på just ”dyskalkyli”. Nu finns det säkert jättemånga. Under åren har jag fått många mail … mest från bekymrade föräldrar men även från väldigt många ungdomar. Ungdomarna har upplevt en stor lättnad när de läst min sida. För första gången har de fått någon form av förklaring på det som varit så nedslående för dom.

Min sida riktar sig just till ungdomar och ”vanliga” människor. Inte till lärare i första hand. Fast det finns nog en del lärare som fått ögonen öppnade också … för fenomenet matematiksbvårigheter.

Matte är kul! Man måste hitta vägen bara. En av mina elever uttryckte det så här:
-Jag är en riktig hejare på matte!
Jag blev glad i hjärtat och höll verkligen med … och ändå gör vi inget märkvärdigt … vi bara löser våra matteproblem … och … har roligt samtidigt. Matte är så kul!

”-Jag vet att det låter lätt, sa Nasse för sig själv, men vem som heslst kan visst inte göra det.”
Nalle Puh

Den 6 oktober 2000.


En bra dag. Bra i skolan och skönt att komma hem. Mail från Lilla Stumpan … höll på att skriva Lilla GullStumpan … Gullis … hon skulle få dåndimpen om hon visste att jag kallade henne så … Lilla Gumman … Lilla Hjärtat … Lilla Stumpan … så kallar jag mina flickor. Mitt Lilla Barnbarn får förstås heta Lilla GullHjärtat … Min Son och tillika Min Äldste får heta Lille Vännen …!!!… Inte är han liten precis. Stora karlen … man tänker ju inte på vad man säger egentligen!
*stolt mamma*
*stolt mormor*

Man ska tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker! har någon klokhet uttryckt. Jag vet inte vem men jag vet var man kan läsa det. På ett visst ställe samlar Min Allra Käraste Farbror H alla klokhetsord han hittar. Sedan kan man fastna både verkligt, bildligt och andligt … på detta ställe … där det också kan läsas … Ack hur skönt att utan möda bli av med gammal föda. Fast det var nog Fröding förstås … eller!?

Här tänker jag precis vad jag vill! Mina tankar flödar ner genom tangenterna. Jag skiter blanka katten i vad fega ohyfsade anonyma ovälkomna besökare tycker! Ovälkomna är alla som inte har hyfs och fason. Detta är Min Dagbok och här tänker jag mina tankar så det bara sprudlar om det …

© … sprudling o tankling … á la Birgitta … ©

Nåja … tillbaka till mailet. Min Lilla Gullis undersöker som bäst Min och Min Vattumans inlärningsstilar. De … syskonen hade redan gjort det och nu ville de veta vem de liknar och tar efter. Det vill jag också … så jag väntar otåligt på resultatet …. Lilla Gullis! … maila … eller ring! … hrm … upptaget … hon sitter säkert och chattar …. hrm …

Mina Pållar … de är på väg att säljas … verkar det som … Åh så svårt det blir. Jag kommer att sakna dom … om … Men det kan bli till en som också förstår sig på att kunna prata med hästar … det känns lugnande. Det är faktiskt bra för dom att få komma igång och jobba. Här går de och bara har det ”bra”.

Märkligt detta med dagboksskrivande.

Idag har jag påbörjat en idé för stavningsträning. Eleverna ska själva kunna träna och föra protokoll. Fyra timmar har jag lagt på det hittills. Tiden bara springer iväg. Alla elever, var de än befinner sig, kan arbeta med det. Alla kan vara kreativa stavare. Var och en på sitt sätt. Lite kul faktiskt. Undrar om det kan bli något …? Ibland bara tränger sig idéerna på … nu har det inte blivit något läst …!!!! Måste …. basta!

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad.”
Nalle Puh

Den 7 oktober 2000.


Det är Birgitta idag … GRATTIS!

Jag säger grattis till alla mina vänner som heter Birgitta. Det är en hel del. Några finns i Min Webring för alla som heter Birgitta.
*vinkar glatt*

Idag är det 20 år sedan jag slutade röka. *stolt*

…. nu ska jag fortsätta att plugga …   minnet nästa … svara på frågorna alltså … *liten (bara liten) suck*

… jag har faktiskt inte kunnat jobba så effektivt som jag brukar kunna … men det blir nog bättre nu …

…. jag har skrivit lite på ”abuse”-sidan också … *stor suck*

”Och solen silar snett mellan tallarna ner, och kaniner kommer fram och hälsar godmorgon.”
Nalle Puh

Den 8 oktober 2000.


Det är Nils idag … GRATTIS!

Jag har inte haft samma panik idag för pluggandet. Resignerat på ett konstruktivt sätt. Min föresats var att vara klar med psykologin senast kl 12 på lördagen för att hinna läsa ett par böcker i andra kursen på resten av lördagen och söndagen. Nu tog psykologin lite längre tid och jag har kämpat idag också. Sedan har jag hunnit med att gå igenom vad jag ska ta upp angående KOAS, kartläggning av ordavkodningsstrategier, vid speciallärarkonferensen på tisdag. Har skrivit ihop ett litet papper. Man brukar ju vilja ha ngt i handen med sig hem.

Mina hästar är nog sålda nu … i morgon kommer hovslagaren … nästa vecka troligen transporten … det kommer att bli svårt … Så är det bara!

Men … det känns som det blir mycket bra … de får ett bra ställe. Det känns så. Det är det viktigaste. Vi kan hälsa på …

Vi satt länge idag vid frukostbordet … Min Vattuman och jag … det gör vi när vi kan … mysigt … mycket att prata om … mysigt … Så är det bara! Denna gången fick jag också hjälp med psykologin … dopamin …GABA … hyperpolarisering och depolarisering … ångest …neurala aktiviteter … hrm …

Min Vattuman bara fattar ibland … bara så där … helt självklart … detaljer. Han är bra på detaljer och jag är bra på helheter. Vi kompletterar varandra i det mesta. Så är det bara!

I morgon är det en ny dag … och en ny vecka … Så det så!

”Han var mer duktig, klok och lärd än alla andra riddersmän.”
Nalle Puh

Den 9-10 oktober 2000.


Igår visste jag så säkert vad jag skulle skriva om. Jag vet att det var något viktigt. Nu har jag glömt det. Attan också!

Jo, det har varit fullt ös på alla fronter. Högväxeln inlagd. I kväll vara jag TRÖTT när jag kom hem. Det hade varit vanliga skoljobbet – planering av konferens – utvecklingssamtal – allt i ett och dessutom skulle vattnet stängas av p gr a vattenläcka. Allt fixade sig och jag har kommit levande ur … utan ”skavanker”. Det är skönt med rara kollegor. Jag gillar mina. Det kändes jättebra att efter allt även kunna sätta sig ner en stund och prata igenom eftermiddagen.

Vad roligt att du kunde stanna en stund *A*. Vi har nämligen inte lyckats få in en regelbunden pratstund ännu detta läsåret. Förra läsåret lyckades vi få en stund varje torsdag då vi pratade pedagogik, utveckling, specialpedagogik, elever mm mm

Jag kunde inte låta bli att slå en signal även till *I* och *B* fast vi träffas igen i morgon.

I morgon träffar jag även Min Yngsta … Åh vad det ska bli roligt. Det var så LÄNGE sedan nu tycker jag. Chippen kommer också på besök. Lilla Chille_Ville_Vippen som är så lycklig nu när han får vara på heltid hos Min Yngsta … hans Matte. Jag längtar redan.

Längtade otåligt gjorde troligen Billie idag. När jag på väg hem och nästan hemma … 1,5 km kvar … såg jag ett par gula ögon komma mot mig på vägen. Det var en svart kropp som hängde vid såg jag sedan. Min Billie … vad hade hänt!? Jag stannade bilen i den mörka kvällen, visslade min hundvissling, såg ingen hund, öppnade bakluckan, visslade igen, då … en försiktig och våt ”liten” nos stack in i min hand. ”Lille” Billie vad har hänt!? Inga glädjeskutt … fast … Väl hemma kom dom … glädjeskutten alltså. Han visste nog att han var någonstans där han inte fick vara. Han tyckte nog att något var ordentligt fel när matte inte kom hem som vanligt. Min Billie hade nog bara givit sig ut för att hämta hem sin matte. Min Vattuman satt i telefonen så han var ju inte så intressant och dessutom är han inte alls så viktig som matte. Så är det bara!

Min Billie är MIN Billie! Så det så!

Ny sida …. Tjolahopp!

”Han var mer duktig, klok och lärd än alla andra riddersmän.”
Nalle Puh

Den 11 oktober 2000.


Lite kul att Yngsta kom och med sig hade hon sin Syster och sin SysterDotter. Överraskning! Lilla GullHjärtat kom direkt från badet och simskolan. Hon behövde bli badad i badkar och det fick Mostern ombesörja medan mamman skulle göra annat viktigt uppdrag. Lilla GullHjärtat började på en fin teckning. Himla fin. Den hann inte bli klar så hon fortsätter på den hemma. Var ju tvungen att lägga sig lite i mormorns och morfarns säng för att kunna vara pigg i skolan i morgon. Lilla Mamman kom ganska sent.

Min Yngsta gjorde analysen av våra inlärningsprofiler … dvs … hur vi lär oss … vilka som är våra respektive sätt att lära. Intressant som tusan. Himla intressant. Både Min Vattuman och jag hade ytterligheter på olika sätt … säger inte vilka … visst visste vi det innan … vi kompletterar varandra … Det lustiga var att se hur barnen till sådana föräldrar blir … blev … Det var kul … riktigt kul … ingen av dem var ytterligheter. Systrarnas profiler mycket väl överensstämmande med varandra och ganska väl med broderns som drogs en liten aning mot både pappans och mammans ytterligheter dock inte till ytterlighet. Väldigt balanserade barn. Kanske en bra kombination. Precis som jag brukar säga om Elja och Sölvi. Himla bra kombination! *ler* *ler ännu mer*

Min Yngsta skulle göra grupparbete och gruppen ville ägna sig åt Montessori men Min Yngsta vill annat … så hon skulle göra en sammanfattning av samhällsutvecklingen och den miljö som gjorde att Montessori växte fram. Inspirerad av sin farbror … lite (läs mycket) stolt över sin farbror som det refererades flitigt till vid en föreläsning. Farbrodern är professor i historia med specialitet barn. Min Yngsta ska bli professor i religion. Så är det! Så blir det säkert!

Hon har även bestämt inom vilket område. Så är det bara!

Men nu sover hon gott … med Chille_ville_vippen i sin omedelbara närhet.

”I händelse av plötslig Doppning är det bäst att hålla Huvudet Över Vattnet.”
Nalle Puh

Den 12-13 oktober 2000.


Fredagen den trettonde … vilken turdag … eller otursdag … beroende på hur man ser på saker och ting och framförallt på livet.

Livsfilosofi … jag har min och jag hoppas verkligen att alla andra och lyckats hitta sin egen och som fungerar … bra. Min består av tre … tre som allt heligt … Min livsfilosofi och min kompass har tre riktningar. Dessutom kan man betrakta allt utifrån tre överordnade perspektiv. Överordnade över alla andra perspektiv.

Dessa tre är …

Inåt ~ Bortom ~ Omkring

Jag gillar ju förstås det engelska ordet för ”bortom” mycket bättre ”b_e_y_o_n_d”.

Min livsfilosofi ställer krav på tänkandet och det är bra det! Det driver på och det gör allting så spännande. Jag ”pratar” ibland här om driftstyrda människor. Människor som inte är förnuftsstyrda. Den senaste i raden är ju den fege anonyme mailaren. Han är minsann driftsstyrd och känslostyrd. Definitivt inte förnuftsstyrd. Det finns säkert inte heller hopp för denne fege att nå insiktstänkande och den djupa förståelsen! Det är bara att beklaga. Hoppas bara att denna ynkliga människa inte lyckas ställa till det alltför illa för andra på sin driftsstyrda väg genom livet.

Här har jag åskådliggjort vad jag menar med tankestyrning. Det kräver en hel del att ta sig upp genom nivåerna. Men det går för den som inser vad som är viktigt i livet. Om man nu vill applicera detta på livsfilosofin ovan så innebär det att den ynklige fegeendast lyckas få ett tunt skal av omkring-et. Där finns inga tecken på något djup och definitivt inget beyond. För en del är det så och för andra inte. Det viktiga är att man själv bestämmer vad och vart man vill. Man bär ansvaret över sin egen väg i livet … även om andra gör det svårt emellanåt. Svårast är det för barn som farit illa. De kan vara så tilltufsade att de har svårt att se sin egen bästa väg. De kanske bara har sett vägar som burit fel. Barn ska förlåtas. Men vuxna ska ta ansvar. Så är det bara!

Den fege är den fege tills han självmant givit sig tillkänna och bett om ursäkt. Formuleringarna i mailet … hrm …

Nu hade jag ju inte alls tänkt blanda in den fege men det blev ju ett bra konkret exempel så låt gå för det!

Jag vill bara påpeka att jag medvetet valt ordens form. Bortom i st f bortåt vilket annars borde vara logiskt tillsammans med inåt. Det är värt att reflektera över dessa ordval. Och deras olika innebörd. Begrepp är viktigt … oerhört viktigt. Så är det bara! 

Jag är stolt över en sak … jag gjort klart idag … det kommer kanske i morgon …

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 14 oktober 2000.


Jag har borstat svansar och manar idag. Jag har pratat och pysslat om mina fyrfota vänner. I morgon hoppas jag på fint väder för då ska jag fotografera dem från alla håll och kanter. Jag älskar faktiskt mina fina hästar. De har berett mig så mycket glädje och avkoppling. Närheten till naturen och det levande är balsam för själen, brukar jag säga och mena på livsviktigt allvar. Var och en måste finna sin källa till återhämtning och ro. Den inre djupare ron. Den som är så där lite överordnad på ett tryggt sätt. Kanske jag blir för djuplodande nu …

En bok klarade jag ganska snabbt nu i kväll. Ska erkännas att jag läst den ett antal gånger tidigare i mitt liv. ”Kris och utveckling” … mycket har ju hänt sedan boken skrevs. De olika åldrarnas sätt att se på livet och tillvaron … hrm …

I morgon ska jag läsa två böcker och sedan i veckan repetera ett par. Jo, det blir fulltecknat hela veckan och varje minut. Så är det bara! Fast jag hinner med lite annat också. Mia har fått ett jättebra betyg på sin berättelse … GRATTIS MIA! … *kram*    … Vad glad jag blir. Sent igår kväll fick jag veta. Visst visste jag att det vara att vänta … goda vitsord för Mias skrivande … men tänk att det kom så snabbt! Måste vara en bra lärare Mia äntligen fått. Det önskar jag henne verkligen. Lärare ska vara uppmuntrande, stödjande, handledande, förklarande … och mycket mycket mera. De ska hjälpa eleverna att finna sina egna resurser och uppmuntra viljan att lära. Alla vill lära och alla vill lyckas i sitt lärande. Trodde någon något annat!

Jag tänker inte avslöja vad jag var stolt över … inte här … nej … men jag ska gärna göra det till de som vill veta … Det jag är stolt över … det blev så fint … tycker jag. Jag får faktiskt vara duktig … bara därför att jag är det. I vissa miljöer är det inte så tillåtet … i vissa … alltså … de där ointressanta miljöerna …. de människo-ovänliga miljöerna. Just nu håller jag inte särskilt till i sådana miljöer. Som tur är.

LR-tidningen hade många intressanta artiklar denna gången. Bl a om att ge lärare legitimation. DET har jag skrivt om och även betonat i min senaste uppsats. BRA! Driv på där! Bra!

Nu ska jag sussa … natti!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh

Den 15 oktober 2000.


Det blev en film. En hel film. Den ska skickas in så jag får den snarast. Jag ska också ta några bilder med min digitala kamera. Sedan ska det bli en ny hästsida. När jag kollade igenom albumet så visade det sig att jag hade helt bedårande bilder på mina hästar som föl. Och på deras jätteduktiga mamma. Elja har verkligen varit en bra hästmamma. Elja är en högrangshäst och lite till åren nu. Men jag tror nog hon kan få ett litet föl till.  

Jag har ju skrivit en del om den fege … ville bara påpeka att den fege har en liten ”svärm” omkring sig … så är det med mobbare också … de har en liten svärm omkring sig, plågoanden och medlöparna. Apropå mobbning så har jag gjort en websida med litteraturlista. Där började jag med litteratur om mobbning och fortsatte sedan med litteratur om dyskalkyli/matematiksvårigheter samt ADHD m. fl. Det blir nog bra och det kommer att fyllas på efterhand. Jag har litteraturen lite utspridd. faktiskt har jag skrivit litteraturredovisningar också men de har jag depublicerat nu. Vill inte att någon ska frestas att kopiera. Mina sidor är ©-skyddade. Ingen får skriva av utan att fråga och fått godkännande först. Det är många som frågat och de har fått G. Ofta handlar det om arbeten om mobbning. Bra att det skrivs om detta elände.

Jag har läst en bok om konflikthantering och ledarskap mm Den var ganska bra fast jag gillade inte alls upplägget. Den innehöll mycket bra referenser och återgivning av olika forskares teorier men jag saknande författarens lite mer (tydliga) personliga prägel på den övergripande dispositionen … eller kanske saknade jag författarens egna teori … som jag hade önskat skulle stötts och blötts mot övriga befintliga … Vet inte riktigt … men något saknades och något gjorde att det inte blev en tydlig överblick. Alldeles för mycket som gick in i vartannat. Kanske ville författaren tvunget se till att ha ett antal sidor … och fyllde ut dem på detta sätt … vad vet jag. Boken skulle kunna vara ännu mycket bättre. Så är det bara! Då hade ju all möda med efterforskningsarbetet kommit bättre till sin rätt.

Ja, nu avslöjar jag min inlärningsstrategi …*ler* … jo jag gillar teorier. Jag är inte den som prövar och testar handgripligen och konkret. Får jag en teknisk apparat i mina händer så börjar jag inte trycka på knapparna för att se vad som händer och lära mig av det. Nehej-minsann! Jag tar fram instruktionsboken och går metodiskt tillväga. Så är jag och det trivs jag utmärkt med. Så är inte Min Vattuman kan jag avslöja … men så kompletterar vi varann alldeles utmärkt också. Det finns 4 inlärningsstrategier enligt den teorin … var det Kolbergs …(?). Nu betyder alltså inte detta att jag inte är praktisk. Det är inte det handlade om. Det handlar om vilket sätt man har för att lära bäst. Ibland har folk så svårt att hålla reda på saker. Svårast för somliga är att hålla isär s_a_k och p_e_r_s_o_n. Det är handlingen som oftast är det som ska kritiseras. Personen är en helt annan sak. Det är handlingen den fege har utfört som jag fördömer … den fege själv bryr jag mig inte så värst mycket om … det får han göra själv … tillsammans med sin svärm. Genom hur man beter sig ger man en bild av sig själv. Den fege ger en tydlig bild av sig … beklagansvärt men sant. Stackarn!

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”
Nalle Puh

Den 16-17 oktober 2000.


Idag (tisdag) har jag hållt på med utvecklingsarbete och dokumentationsstrategier. Låter kanske lite lustigt men det är viktigt och det kan faktiskt utvecklas och behöver utvecklas … för att kunna fungera och hinnas med i vardagsarbetet. Jag har suttit här ikväll i … hrm … himmel … nästan 4 timmar. Fattar inte hur tiden springer iväg vid datorn. Man märker det när man reser sig och är stel i hela kroppen. Fattar inte varför jag tycker det är så kul!

Jag har också förberett för en fin websida. Det ska snart bli en fin alltså. Än så länge är den bara provisorisk och med alla bilderna. Jag kan ju lägga ett smakprov här. Kolla bara Far och Son! Och kolla bara Min Ögonsten! Och bara kolla en annan ögonsten! Här är det hästkrafter till tusen!

OchVåran Cirkus!

Kanske Hönan Agda får vara med på en hörna också.

Det blev djurens dag idag. Det är de värda!

”Om du står på en hal åstrand måste du vara försiktig. Om någon skuttar till dig bakifrån halkar du förmodligen.”
Nalle Puh

Den 18 oktober 2000.


Min Yngsta berättade att hon sett en misshandel igår. Ja det kan faktiskt kallas för misshandel! En ca 10-årig flicka satt på en ca 8-årig pojke och slog honom illa. Det sista flickan hann göra var att sparka killen i skrevet, sedan sprang hon för att Min Yngsta ingrep. Pojken grät hejdlöst av sparken. Min Yngsta lyckades få reda på lite. Ett flickgäng brukade vara så dumma mot honom. Flickorna fick inte vara ute på rasterna i skolan bara för att de bar sig dumt åt. Ja det var mycket mer. Min Yngsta ringde och berättade allt detta för mig och undrade hur hon skulle göra. Idag gick hon till barnens skola och berättade vad hon sett. Rektorn var borta men det fanns ngn typ av bitr rektor och sedan en kurator. Kuratorn var det som ”tog emot”. Fast Min Yngsta fick komma tillbaka kl si och så …!!!! Min Yngsta fann sig i detta bemötande. Men hon reagerade när kuratorn svarade att det är ett sånt område där man säger så … när Min Yngsta berättade att det fanns (små)killar som hotade att hämta knivar för att döda andra killar. Vardagsspråk! Då är det väl för tusan dags att göra något åt det! Barn ska inte prata till varandra på det sättet! Absolut inte!

Man blir ju lite chockerad. Föräldrar borde faktiskt ta sitt föräldraansvar på allvar. Hur ska man komma åt det!? Inget av de här barnen mår ju bra i en sådan miljö. Inte är det bra för flickorna att få härja så här! Här borde ingripas med fast hand. Klarar inte föräldrarna så är det faktiskt samhällets … de sociala myndigheterna som måste gå in och vidtaga åtgärder. Så är det bara!

Undrar hur länge saker får fungera dåligt och fel! Kanske längre i vissa områden …?

I morgon är en svår dag! Den kommer att bli jättesvår genast och tidigt. Den kommer att förbli svår länge. Jättesvår! Känslorna kommer att leva sitt liv och förnuftet sitt. Helt skilda liv. I morgon ….

”Vad ska han ta sig till nu ?”
Nalle Puh

Den 20-21 oktober 2000.


Den gladaste överaskning man kan tänka sig öppnade dörren idag när jag kom hem efter fortbildningen. Det var Lilla GullHjärtat som stod i dörren. Jag fick veta att morfarn, Min Vattuman hade varit i H-d och simmat med GullHjärtat och hennes mamma. Sedan hade GullHjärtat velat följa med morfarn till Kastanjebacken … och så kunde hon öppna dörren när mormorn kom hem. *glad*

Det var jättekul att åka på fortbildning. Fast det är lördag. Roligt därför att dels åka tillsammans med kollegor och dels därför att det är roligt när det är så trevligt arrangerat och i en vacker miljö. Grand Hotel gör att det blir det där lilla extra. Specialpedagogiska föreningen som ordnar. Tänk att slippa sitta i en tråkig skolmiljö på trista hårda stolar … tänk att sitta och vara i en så fin miljö och lyssna till intressanta föreläsare. God mat och väldigt välbesökt. Södra Sveriges förening lär vara den största och den som växer mest … undrar om det är så fortfarande …? Inte så konstigt i så fall … *ler*

Annars känns det väldigt tomt på Kastanjebacken dessa dagar när många liv saknas här. Så är det bara! *ledsen i hjärtat*
*saknar*

Ett rart besök i Min Gästbok vet också hur det kan kännas …Tack!

”Det var en vacker vårmorgon i skogen.”
Nalle Puh

Den 22 oktober 2000.


Idag har jag bara tagit det lugnt. Vi väcktes av vår Käre Granne ..You_know_who .. som var kaffesugen. Klockan var då 11 …!!! Vi sov länge. Sååå skönt! Men det var skönt att stiga upp också. Fikade och snackade om allt möjligt och omöjligt. Vi kom fram till vem Den Fege är också … Jodå! Det är ju som sagt inte så många möjliga. Det är trist att människor sänker sig så lågt. ”Sjukt!” som någon annan i byn sa! Jag har även fått mail tillbaka från ”hotmail” angående händelsen. Stackars krake! Vad hemskt det måste vara att vara en sån som inte vågar stå för sina handlingar! Fy så hemskt! Smyga fegt och ”hugga i ryggen”. Stackars även dom i Den Feges närhet! Fy vilken liten värld somliga lever i! Men för tusan … låt dom!

Oktober månads dagbok får bli en påminnelse om att det finns en massa ”små” människor i sina trångsynta ibland nästan ”sjuka” världar… som lever i allas våra andra världar. Jag är hård och oresonlig när det handlar om människor som vill och gör andra människor ont! Så är det! Helt oresonlig! Jag kan hysa enorm förståelse och djup empati och ett gränslöst tålamod för stora och små människor. Men när det gäller den kategorin som gör och vill andra människor illa eller ont … då är jag förkastande och oresonlig. *bister*

Jag har fått ett mail från Emmiz som gör mig så orolig. Något har hänt Tella …. måtte Emmiz berätta snart. *känner oro* 

Jag har också pratat med Nanne. Hon är så glad för hästarna och hon tycker de har ett så fint lynne. Det fungerar bra med de andra hästarna också. De verkar trivas! Vad mer kan jag önska …!!!
*glad mitt i saknaden*

”Jag är Baron Bister, så djärv som ett lejon.”
Nalle Puh

Den 23 oktober 2000.


Idag har varit en ”höjdardag” på sitt sätt … ett visst sätt. Hoppas det fortsätter i morgon. Kul med ”höjdardagar” inom vissa områden.

På annat sätt har det inte alls varit någon ”höjdardag”! Ibland vill jag inte alls flytta. Så är det bara! Å andra sidan … eftersom det är så bestämt så vill jag bara få det gjort så fort som möjligt. *suck*

Nu har jag suttit några timmar och planerat för vår Pedagogiska Cirkel i morgon. Jag har gjort i ordning en kassett och jag har skrivit ihop lite enkla instruktioner. Det ska handla om datorn – itk – programvaror som *.doc, *.xls m. fl. Vanliga program på ett lite roligare sätt … kanske …? Hoppas det flyter som jag tänkt.

Tänk om folk … läs föräldrar … visste hur viktigt det är med kontakten med sina barn. Att barnen bärs nära mamman eller pappan när de är riktigt små och att det pratas mycket och riktigt och riktiga meningar och mycket mycket och mycket mycket mera …!!! Tänk om alla föräldrar visste hur himla viktigt det är för deras barns språkutveckling. Tänk om!

Nej nu känner jag att jag är för trött för att skriva här mer ikväll.

”Dagen är synnerligen Orkanartad.”
Nalle Puh

Den 24 oktober 2000.


T

R

Ö

T

T

… skulle det lagstiftas om pensionering vid 67 …!!!…

… så …

T

R

Ö

T

T

… man blir av blotta tanken …!!!…

”Dagen är synnerligen Orkanartad.”
Nalle Puh

Den 25 oktober 2000.


En väldigt glad nyhet idag … Tella är OK och minsann har hon inte fått en liten hundvalp! Vad kan vara gosigare än en hundvalp!? Inget … fast små babysar är himla gosiga också. *ler*

Jag har inte Min Billie kvar. Jag pratar inte överhuvudtaget om det för jag klarar inte det. Förtränger effektivt! Billie har ”somnat in”. Så nu pratar jag inte mer om det! Går bara inte! Så är det bara! Nu rullar jag upp detta så jag inte ser vad jag skrivit ….

Drottning S har fokuserat på världens barn. Hon uppmanar alla blivande lärare, psykologer, läkare m fl att vara uppmärksamma på när barn far illa. Bra! Ju fler som lyfter fram det viktiga i vardagen desto bättre. Barn är viktiga. Det viktigaste som finns att vara rädd om och vårda.

Tack vare Tella och Emmiz har jag kommit i kontakt med Emma. Vilket otroligt jobb hon lägger ner! Högst Berömvärt! Seriöst och genomtänkt! Värt all respekt!

Både jag och Min Lilla Mia är i flyttagen. Jag har skrivit flyttändringar så handmusklerna blev stela. I huvudet planerar jag vilket som ska packas först och vilket som ska flyttas först. Mattor som ska rullas ut och möbler som ska placeras. Rum som ska stå klara snabbt … snabbt som tusan. Undrar om det blir så snabbt…? Min Vattuman blir nog lite stressad av min ”hialöshet” = otålighet … allt ska ske så himla snabbt och effektivt. Vips så ska rummet vara färdigmöblerat! Så är det bara! Tavlorna får vänta med att inta sin hängning. Det kan ju bli ommöblering …
Mia ska också byta bostad. Hoppas det blir bra för henne. Hon behöver någon i sin nära omgivningen. Hoppas denna någon kommer att vara jättebra för henne. *hoppas så*

Jag har gjort en ny website under mitt användarnamn i skolan. Där publicerar jag och testar jag lite idéer som har med skolarbete, metodik och pedagogik att göra. Vissa sidor är lite ”hemliga” än. Jag protesterar också lite över de skrivbordsbeslut som är tagna centralt i den IT-ansvariga kommungruppen. Så mycket arbete jag la ner för några år sedan när jag startade IT-projektet ”discoIT”. Jag var tidig på det. Mycket tidig! Registrerade projektet på flera internationella siter … tidsödande jobb … Mina elever kommunicerade med USA, Sydafrika m fl Milde tid så duktiga de blev på att förstå engelska! Inte precis på att skriva grammatiskt korrekt men på att förstå. Jätteduktiga! Vi nyttjade skolverkets lexikon flitigt. Så bestämde denna IT-grupp att det inte skulle finnas några kortnamn (som mina ”special” och ”discoIT”) under bastad.se! Bara så där. Skrivbordsbeslut! Webadresser som var inarbetade internationellt togs bara puts – väck – bort!!! Inte tänker jag lägga ner sån möda igen för någon som bara tar bort! Därför lägger jag det under min privata för att markera. Det är irriterande men skit samma. Jag får väl någon gång lära mig att inte vilja så mycket inom skolan. Måste hejda mig liksom.

Kanske lär jag mig någon gång. *suck*

Jag tycker det är roligt att göra websidor. Jättekul! Det är den kreativa biten just nu förutom att jag målar ngn sten då och då. Sedan kommer jag ju på ngn pedagogisk guldklimp emellanåt när jag jobbar med ”ITK” – Information – Teknik – Kommunikation.

Inte blev det pluggat idag inte … det var annars meningen!

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 26 oktober 2000.


Nu har jag sorterat i bokhyllan och alla papperskorgar blev fulla av det bortsorterade. Vissa saker och mappar ska jag ta med till jobbet eftersom det har med ”ämnesområdet” att göra även om det är mitt.

I morgon är det skoldag och sedan har jag kompledigt. Skönt ska det bli även om flyttningen kommer att kräva energi och muskler. Alla på skolan ser så trötta ut. Verkar som om man uppbådar sina yttersta för att orka fram till Allhelgonahelgen. Det är väl såna tider just nu. 

Det kom ett så rart mail från Tina. Jag har lagt det påSupportsidan. Tack snälla rara Tina! Mia glöm inte att kolla vad Tina skriver!

Folk bryr sig! Det värmer in i hjärterötterna. Alla som läser om Mia rörs och berörs. Alla ser de goda sidorna. Men alla förstår också hur himla svårt det kan kännas ibland. Det kan kännas som livet helt rasar ihop och som man inte orkar längre. Nu tänker jag på många. Bland annat Sanna. Men en sådan stund är ändå kort i det stora hela. Jag har också haft stunder i mitt tidigare liv då jag misströstat djupt. Men det har ju hänt massor sedan den stunden eller de stunderna. Massor med intressanta händelser. Massor med spännande upplevelser. Massor med livgivande människomöten. Visst har det varit knökigt och trist också men de stunderna glömmer man bäst. Lustigt nog. Jag kommer nästan bara ihåg sånt som varit positivt. Vi har levt ett spännande liv och vi har styrt vårt liv åt det hållet vi velat. Vi har prövat på sånt vi önskat. Vi har inte suttit stilla …. Vi har testat våra drömmar. Ibland funkar de och ibland inte och ibland har jag drömmar som inte är precis till för att bli verkliga … de är bäst att drömmas. Så tror jag. Det funkar bra för mig – bara jag får bestämma *ler*

Nu ska jag äta mango – en av mina favoriter! *mmmmmmango*

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 27-29 oktober 2000.


Har det gått flera dagar sedan jag skrev!?

Så är det när tiden går fort … eller är innehållsrik … eller …

Vi har möblerat och möblerat. Det har vi gjort vid frukostbordet. Jag lever mig in i det nya och prövar i mina tankar.  Ja ja det löser sig väl med tiden. Undrar … nej förresten det tänker jag inte göra här!

Min Mellan och Mitt Lilla GullHjärta kom och hälsade på. GullHjärtat var så trött och så kelig och så trött. Det brukar hon vara när hon varit hos sin pappa. Snart vaknade hon dock och ville rita. Idag skulle det ritas hundar. Hundar över hela pappret. Mormor skulle rita … stora och små hundar. Morfarn fick rita en också … fast bara en … undrar varför?! Morfars hund såg ut som en Pluto. Mormorns hundar såg ut lite hur som helst i olika ställningar. En satt och en sprätte med benet så som hanhundar gör ibland när de uträttat sina behov. En hade långa öron och en små uppstående. Sedan skulle det ritas en häst. Det blev också mormorns uppgift. Det finns ju inga Plutohästar!

Jag har packat och sorterat. Min Mellan fick några saker med sig också. Bland annat denna … som Min Äldste låtit henne få … på villkoret att Min Mellan visste vem den gjorts för från början *ler* *ler igen*

Jag vet precis nu hur flyttningen ska organiseras. Det måste gå undan. Det måste gå snabbt. Kommer nog inte att vara här så mycket nu några dagar.

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”
Nalle Puh

Den 30-31 oktober 2000.


Igår kom Min Yngsta hem för att hjälpa till. Jag hämtade vid tåget och Chille_Ville_Vippen var också med. Chip har morskat till sig. Han t o m morrade lite när Min Vattuman kom hem idag. Vi skrattar åt honom för vi tycker han är så gullig … både när han morrar och annars. Han har ju aldrig behövt det tidigare för det är ju alltid någon annan som haft vaktansvaret. Nu är han själv om det. Han bär upp ansvaret med den äran.

Vi har jobbat idag. Ett tag började jag nästan misströsta. Fy vad prylar man har fast man försöker sålla bort undan för undan! Vi har packat låda efter låda och dammsugit mattor och annat. Vi har verkligen jobbat hårt. Nu ska jag packa mina böcker. Dvs de som är viktiga i mitt pluggande. Måste ju veta var de är. Psykologin har jag kommit igång med att besvara. Det länns skönt. Vi har fått förlängt datum så allt ska vara klart till nästa helg och då är det minsann en hel del. Hoppas jag har fler dagar att ta ut kompledigt. Behöver nog extra dagar nästa vecka. Fast jag har vissa mycket viktiga saker i jobbet också och det går ju alltid i första hand. Fattas bara annat!

Kläderna har jag inte alls tänkt på än. De får jag väl rafsa ner sedan när ”det viktiga” är på plats. Undrar hur vädret blir i morgon? Vi ska fara hit och dit under några timmar innan vi kan komma igång med det riktiga jobbet. Det blir nog lite stressigt. Men också spännande.

Roligt att en annan gård i byn sålts nu. Den har varit till salu länge. Där ska bli galleri. Jättetrevligt! Jag tror att Påarp kan bli ett väldigt fint område för allehanda hälsofrämjande aktiviteter. Fysiskt, psykiskt och kulturellt mm Det ska bli roligt att se hur det utvecklas.

Statyn invigdes häromkvällen. Den hade också haft en massa motmänniskor i släptåget på planeringsvägen fram. De första skisserna … förklaringen … min föreställningsbild … var jättefin och intressant. Min Vattuman var med på den festliga invigningen men jag prioriterade annat. Vi åkte en sväng senare samma kväll så jag fick se statyn. Jag blev väldigt besviken! Fy! Den var inte alls så som jag föreställt mig. Jag gillade inte ytan som skulle påminna om lite kopparärg … men jag väntade mig bronsytans vackrare utseende. Själva statyn … ne-ej … i mina ögon är den inte ens estetisk. Den tilltalar mig inte! Så är det bara! Så blev det … tyvärr! 

Konst är väldigt subjektivt. Konst är att uppleva. Människor upplever väldigt olika och ser väldigt olika i samma bild. Så ska det vara! Det allra viktigaste är att tillåta sig uppleva … Lev!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh


”Somliga förstår och somliga vill inte.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

September 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1-2 september 2000.


”Denna veckan har varit intensiv”… så skrev jag de sista dagarna i augusti … och trampade även in i september … tjuvstart blev det … så är det när dagarna ska rymma mer än de tål.

Jag har varit på föreläsningar i två dagar … lite grupparbete med … nu ska jag sätta mig och läsa de nya böckerna. Jag gillar nya böcker. Vet inte om Min Vattuman gillar räkningen … !?

Mitt Lilla GullHjärta hade läxa häromdagen. Hon skulle ringa in det som började med [a]. Mitt Lilla GullHjärta ringade in tanten på bilden … tanten som räfsade löv … varför …. jo … arbetade var vad bilden visade … och i ”arbetade” finns [a] alldeles i början. Så det så!

I mitt stilla sinne undrar jag om Mitt Lilla GullHjärta får uppgifter som är en utmaning … eller får hon uppgifter som är alldeles för lätta för henne …? Det undrar jag mycket över. Mitt Lilla GullHjärta som börjat skolan nu vid 6 år och som läste redan vid 5. Då menar jag läste riktigt. Mitt Lilla GullHjärta läser riktiga böcker för mig när jag ligger i varma badet. Hoppas verkligen att hon får uppgifter som utmanar och utvecklar och inte avvecklar den pågående utvecklingen. *lite orolig*

Regnet det bara öser ner … dripp dropp … dripp dropp … hu så våttgrått! Vill inte! Vill se solen! Vill plocka björnbär på hundrundan! Vill inte … Vill … Så är det bara!

Nu undrar jag varför Tella inte hört av sig? Nu är jag rädd att Mia …? Emmiz kanske har …?

Alla som har och som kommer att få små babysar …. gulla med dom. Kela och gulla, prata och sjung, dansa och le … med de små babysarna … era små barn … De blir intelligentare då visar nya undersökningar … visserligen undersökningar på … men det går alldeles säkert att omsätta på små människobarn. Jag gillar att gulla med små barn. Kindkela och vyssa … prata och sjunga. Det är den enda gången jag sjunger bra när jag sjunger för små barn. När jag sjöng för min systerson för en himla massa år sedan … var det ur Csardasfurstinnan … åh vad fint jag kunde sjunga … då … Jag fick sjunga mycket … föräldrarna tentamensläste då på den tiden … annars kunde jag inte sjunga … det fick jag veta av min musikfröken i skolan … men spela piano kunde jag ju så det fixade sig ändå … *ler*

Om jag hade haft en mer välvilligt inställd musikfröken då … så kanske jag hade sjungit med någon gång vid allsång i festliga sammanhang. Jag sjunger aldrig med. Jag kan ju inte!

Men jag vill kunna! Så är det bara!

”Och hela skogen brister ut i vårlig morgonhymn till slut.”
Nalle Puh

Den 3-4 september 2000.


Nu har det varit insändare i tidningen igen … mot mot mot … Mot Påarp … samma fanatiker som tidigare. Nu har det bildats en aktionsgrupp … mot mot mot … Mot Påarp … Det var länge sedan jag upplevt så mycket ovederhäftigt, oseriöst, osakligt, lågnivå tjafs! Mycket längesedan! Förhoppningsvis faller de på sitt eget sanslösa agerande.

Man, läs jag,  blir ju inte ens stimulerad att skriva för att bemöta! Då ska det mycket till när det gäller mig. Det kan jag lova. Fy så trista personer med de allra tristaste av trista osakliga/oseriösa argument. Respektlösa fanatiker med en verklighetsfrånvänd insikt. Dessutom drar de sig inte för att kränka andra människor … människor de inte känner. Hätskt, aggressivt, egoistiskt, fientligt, uppviglande, bytet utsett och jakten har börjat … fy så fruktandvärt vidrigt handlande av egoistiska fanatiker.

Jag avskyr när människor beter sig så mot andra människor! Så är det bara! Jag kommer att studera vad som sker noga. Jag kommer att invänta rätt ögonblick och då ska jag verkligen lyfta fram det oetiska och människovidriga. Må de falla som skämda frukter … geggiga och illaluktande …

Milde tid vad jag kämpar med min ena kurs! Inte kunde jag tro att det skulle vara så komprimerat invecklat och tidsjagande. Hur svårt det än blir så ska jag komma in med ett svar före deadline. Så är det bara! Frågan är om jag klarar det så jag även kan åka till Småland i helgen. Tveksamt! Beteendegenetik och tvillingforskning, standardavvikelse, varians och korrelation … inte vilken korrelation som helst dock … är det inom eller mellan det avgör r eller R … så det så! Additiva genetiska effekter eller non-additiva med dominans eller … eller …. e …. ep …. se(!) nu kommer jag inte ens ihåg vad det hette när det handlar om genetiska effekter mellan lokus! Så är det hela tiden! Jag skulle vilja ha lite förstärkning av minnesmolekyler. Kan jag inte få ngt email om att få köpa sådana. Viagra behöver jag ju inte! Viagra erbjuds titt som tätt … varför inte minnesmolekyler!?

Statistiken däremot är inte så knepig. Den hänger jag med i … är ju kul med beräkningar … gillar det … men …

Hela dagen i skolan för att sedan sätta mig att plugga och nu är klockan 22:54 … Hundrundan blev en tur i trädgården … Stackars Billie *skuldkänslor* … funderar redan på vilken lektyr som ska med i sängen … dominansfaktorn eller tvillingforskningen …?

Lilla GullHjärtat ringde, hon skulle ta foto med till skolan. Foton när hon var liten. Jag undrade om hon inte fick ta med foton på mormorn när hon var liten? *ler* Lilla GullHjärtat skulle fråga Fröken.

”Gusten är ett lejon med två meter svans.”
Nalle Puh

Den 5-6 september 2000.


Epistasi, var ordet jag inte kom på igår. Epistasi är genetiska effekter mellan lokus … naturligtvis non-additiva. Ja idag har jag läst igen. Nu är jag igenom Lektion 1. Sällan har jag pluggat ngt så komprimerat. Först måste jag läsa superkoncentrerat tills minnes- och koncentrationsmolekylerna håller på att gå i swing. Det gör dom ganska fort kan jag avslöja. Då fortsätter jag att läsa utan att begripa så mycket. kanske var 20:e rad eller i alla fall något på var 20:e rad. Jag läser på och slutar när jag endast begriper något enstaka på var 50:e rad. Då pausar jag för att sedan ta raderna med mig i sängen.

*puh* … stackars dom som kommer direkt från gymnasiet, tänker jag. Men det kanske inte går några sådana på kursen? Vet inget om någon! Det tycker jag inte om. Jag är nyfiken på de andra i kursen. *jättenyfiken*
Men vad hjälper det!? Nygräddade studenter går kanske den traditionella kursen med levande föreläsningar i en aula med en massa andra nybakade studenter … och inte o-livande föreläsningar som i cyber där man sitter var och en på öde avlägsna ”ö-celler” i cyberrymden. Jag skulle åtminstone önska att jag hade kommunikationsantenner till ö-cellerna.

Idag har jag hunnit koppla av lite också. *ler* Jag följde med Min Vattuman för att provköra …. hrm… Cross Countryn. Jo, jag provkörde också denna gången. Oj, lätt att hamna i baksätet … vilket krut! Min Vattuman myste och då menar jag M_Y_S_T_E. Han gillade nog denna bilen. Trygg, stabil, säker, kvalitet, lite upphöjd, säker, säker, relativt tyst, säker, … säkerhet betyder mycket för Min Vattuman. Han vill vi ska färdas väl och säkert. Jag opponerar inte mig.

Om ett par månader vet vi hur lite bil vi kan köpa. Lite eller jättelite … tror inte … eller är rädd för att det inte kan bli jättemycket bil.

Färgen har jag bestämt. Det ska bli (pärlemor-mörk-)blåmed ljus skinnklädsel och bästa musikkvalitet. *drömmer*

Jag kanske t o m kan tänka mig att lämna min lilla trogna bil för att … ja ”Kermit” ska vi ju sälja … men min …. *uanameja* …

”-Jag älskar att hoppa, sa Ru. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 7-9 september 2000.


Fattar inte vart dagarna tar vägen! Jag känner mig emellertid mycket nöjd med veckans arbete. Både skolarbetet, studierna och annat absolut nödvändigt som genomförts. Jag har heller inget dåligt samvete för det nödvändiga som också borde gjorts men blivit bortprioriterat.

Vilken härlig känsla det var idag när jag satte mig för att besvara mina tentamensfrågor och jag faktiskt kunde en del av det invecklade. Jag känner dock inte att jag behärskar det än och det vill jag ju! Så är det bara! jag vill kunna och jag vill begripa … allt.

Tänk! Jag sade det till Min Vattuman vid frukostbordet … tänk att ha en ”äkta hälft” som man kan resonera t o m kursavsnittet inom psykologikursen angående invecklad ärftlighetslära med … och som kan bidra med förklaringar så jag fattar bättre. Det är faktiskt mer än underbart. Fast nog är Min Vattuman lite trött på mitt studerande ibland men det hindrar honom inte från att ställa upp ändå när det behövs.

Men … när dessa kurser är igenom måste jag skärpa mig! Hur det nu ska gå till. Men jag bara måste … och jag måste finna en väg att klara av det … att inte påbörja fler universitetskurser alltså samtidigt som jag jobbar. Denna veckan har bara inneburit jobb och pluggande men jag har fixat det!

Jag är lite ledsen idag. Min Allra Käraste Faster A har ramlat och hennes muskler har fått en ordentlig omgång förstod jag. Det hade hänt i söndags. Usch så hemska saker som kan ske från den ena sekunden till den andra. Vi hade tänkt åka och hälsa på men Min Allra Käraste Faster A ville vi skulle vänta. Men jag nästan vill åka ändå. Jag blir ledsen bara jag tänker på att något kan hända dem. Det bara får det inte! Det är sånt jag inte kommer att klara …. känns det och tårarna flödar …

I morgon är det sovmorgon och en dag då nya böcker väntar på att bli lästa …

”Morgonluften drar de in med lust, och lämnar kvar den mildare än nyss den var.”
Nalle Puh

Den 10-11 september 2000.


Igår var jag tusan så effektiv! Två och en tredjedels bok hann jag läsa. (Nu ska jag förstås erkänna att två av dem var ganska tunna.) Det kändes himla bra. Det känns som om jag hinner. Jag är verkligen glad för att jag kan läsa så effektivt när det gäller. Det är mitt sätt och min studieteknik. Alla måste lära sig att hitta sin egen väg. Jag kan t ex inte sätta mig i soffan. Omöjligt precis … somnar efter en liten stund. Jag måste sitta rakt upp och ner vid ett vanligt bord med papper och pennor i närheten. Olika slags pennor. Överstrukningspennor, blyertspennor och trivsamma kulspetspennor. Var penna har sitt användningsområde beroende på vad det handlar om. Skriver jag i marginalen i boken eller skriver jag i särskilt block, stryker jag under eller över eller ringar in …

Den boken som jag läste till en tredjedel … den gillar jag. Den känns otroligt nära mitt eget tänkande och görande. En speciallärare i Norge har skrivit boken och hon är säkert i min ålder … en himla bra ålder vill jag påstå … kanske den bästa ….?… Nej, den räknar jag med att ha kvar … det är då när jag ”har tid” för det skönlitterära … Det kommer att bli en härlig tid … det också!

I morgon ska jag på kurs. Det är ett tema på tre kursdagar vid flera tillfällen. Det första handlar om Barn och sorg. Viktigt ämne att kunna hantera. Ska bli intressant.

Fick också veta att jag är en bland 20 utvalda att var med på en annan kurs. Inbjudan kommer och jag ser verkligen fram emot den. Tänker på Katarina nu *vinkar* Det ämne den kursen berör kommer att bli mitt fördjupningsområde … tänkte jag ut i badet igår … i en av mina högskolekurser. Passar ju bra. Då får det lite extra skjuts.

Det verkar som jag bara ”kursar” och visst är jag tokig i att lära ständigt och jämt … men … jobbet går först … och jag tror faktiskt att jag är ganska effektiv där också … Överhuvudtaget känns det nästan som när jag gick sista terminen på Folkskollärarutbildningen. Då höjde jag flera betyg i min examen …+… att jag läste en ”etta” i Pedda …+… att jag väntade Min Äldste som ju föddes några dagar efter min examen. Då hade jag energi utav bara attan. Det har jag nu med … känns det som. Men milde tid … jag väntar inte barn nu …! Det är bara en bra ålder. Så måste det helt enkelt vara!

Nedanstående har jag hämtat från Lektion 1 i Psykologikursen. Jag kan inte låta bli att le särskilt åt den sista punkten.

* Skillnader på personlighetsfaktorn neuroticism (ångest, nervositet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn föräldrars förkastande-accepterande beteende

* Skillnader på personlighetsfaktorn autonomy (självständighet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorerna föräldrars kontroll och föräldrars tillgivenhet

* Skillnader på personlighetsfaktorn openness (öppenhet, nyfikenhet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn teknologiska sensationsupplevelser

*ler och tänker på Min Pappa och Min Allra Käraste Farbror H*

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 12-15 september 2000.


Skriver bara för att visa ett litet livstecken. Jag har fullt upp med annat just nu. Jag har nog läst så mycket på senaste tiden att jag överanstränkt läsnerven. På mig sitter den i vänstra ögonlocket som börjat rycka i sig vid olämpliga tillfällen. Alla tillfällen är olämpliga i detta sammanhang.

Idag hade vi studiedag och tränade målbeskrivningar för arbetsplatsplanen. Massor med diskussioner, olika synpunkter, olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka, massor med tyckande åt olika håll … till slut kom det ner någorlunda på papper. Jag tyckte vi varit duktiga. Jag tycker t o m att man får tycka att man är duktig. Någon tyckte inte att vi hade varit duktiga. Tillräckligt duktiga tror jag att jag ska tolka uttalandet. Vi hade för låga pretantioner om vi tyckte vi var duktiga. Där ser man vad olika man kan tycka …. men visst verkar det roligare att tycka att man varit duktig …. *ler* … man blir nog gladare också vågar jag mig på att tro … dessutom var det intressant och ämnet utomordentligt viktigt! Så det så!

Sedan bar det iväg direkt till K-stad, 10-12 mil, och litteraturseminarium. Även där tyckte vi väldigt olika och hade väldigt olika synpunkter och upplevelser på litteraturen. Många berättade om sin vardag eller delgav ”fallbeskrivningar”. Jag ångrar att jag gjorde det. Bara därför att det inte kändes bra eller blev rätt. Jag vill inte falla in i detta alldeles för lätta att bara beskriva sin vardag och inte komma ”vidare”. Jag vill att diskussionen ska föra vidare, ge nya öppningar, vinklingar … inte fastna i konstaterande, eller i berättandet av det egna … Min vardag känns också helt annorlunda än vad många andra upplever idag. Det verkar inte som det är särskilt roligt att vara lärare i K-stad. Det verkar som mycket sker godtyckligt och inte sker utifrån vad som är elevernas bästa eller utifrån deras behov. Det verkar inte så. Avseende beslut som tas eller stadieövergångar som sker …. Jag upplever nog att min vardag är annorlunda. Dels behöver jag inte beklaga mig över min situation och dels tycker jag nog att det satsas på skolan i min kommun … satsas på barnen alltså … sedan inte sagt att det är fullt tillräckligt i alla delar … men det är ändå väldigt mycket bättre än på många andra ställen förstår jag.

Den djupaste diskussionen handlade om … diagnoser eller ej … lärares uppfattningar är olika i detta. Hur vet man vilket som är det bästa för barnet? Min bestämda uppfattning är att ”samhället” saknar alldeles för mycket kompetens för att diagnoser inte ska behövas. Vi kan inte heller veta allt om den mänskliga variationen inom skolans väggar. Vi måste inse att vi behöver ytterligare kompetens ibland för att få en rättvisande bild av hur specifika mänskliga variationer fungerar, behöver bemötas och hanteras för gynnsam inlärningsmiljö. Jag skulle aldrig idag varken våga eller vilja säga att diagnoser är fel. Väldigt många lärare tycker det. Undrar vad föräldrar tycker? Undrar vad eleverna tycker när de ser tillbaka på sina grundläggande skolår? Hur vet man att man gör rätt? Tänk om man gör väldigt fel när man tror att man gör rätt? Vad avgör valen man gör? Vi har länge haft en ”diagnosfri” skola och den skolan lät alldeles för många barn passera utan att få uppmärksamhet och stöd. Om nu själva begreppet ”diagnos” är för känsligt så kanske det är bättre att byta ut det.

Idag kan jag se en stor risk för små människovariationer som omges av lärare som är emot diagnoser. I morgon kan det se annorlunda ut. I morgon är inte ännu.

”Jag önskar jag kunde hoppa så där.”
Nalle Puh

Den 16 september 2000.


Himla intressant föreläsning idag av Mats A. Vad fantastiskt för K-stad att ha ett fungerande utredningsteam. Ett utredningsteam för bl a neuropsykiatriska tillstånd hos barn. Neuropsykiatriska tillstånd kombinerat med kognitionshinder gör det inte lätt för den det gäller. Det ställer stora krav på den omgivande miljön. Otroligt stora krav. För att göra så rätt som möjligt i allt alla gör behövs kunskap. Massor med kunskap och kunskap som måste genomsyra. Man måste ha tillgång till en bred kompetens. Man blir inte hjälpt av ett team som grävt ner sig i höga travar av väntande barn och deras svårhanterliga vardagssituationer. Det är oacceptabelt med långa väntetider! Så är det bara!

Vädret har varit underbart och solen har skinit. Att promenera längs havet är otroligt njutbart och avkopplande men jag känner hur det bränner i ansiktet. Jag hade ju inget som skyddade mot solens starka strålar. Är nog knallröd just nu. Rödare blir jag när jag lagt mig i det varma badet som snart ska vara klart.

Nu väntar nästa omgång pluggande. Jag är ganska trött efter den första vill jag lova. Det ska bli spännande att läsa in ”hjärnan”. Den ska kombineras med ”kris och utveckling” samt samtalandet. En lite märklig kombination men så blir det och det är bara att sätta igång. Tre nya böcker igen. Tusentals kronor i böcker och en ansenlig summa i reskostnader och lite i uppkopplingen … det är vad det kostar att läsa … exklusive allt arbete och all tid förstås.

På något ställe fick man 2000kr för varje 10-tals poäng man läser frivilligt. Det ja! Jag hade väl varit uppe i 30000kr sisådär vid detta laget … undrar var det var …!? Någon fick en dag per vecka i inläsning och de flesta verkade inte få något alls. Jag har inte bett om något så jag får skylla mig alldeles själv. Jag tycker också det är bra att kurserna är fristående. Det passar mig och det är vad jag sökt till också. Men faktiskt upplever jag att lite av innehållet är åt det hållet som jag gjorde för länge sedan. Försöker man göra en specialpedagoglinje och kopia av något som funnits så är det inte så konstigt heller. Jag vill nog mer och jag hoppas jag får tillfälle att fördjupa mig i områden som jag vill utveckla. Min tid är så värdefull känns det som …. jag vill också känna meningsfullheten med uppgifterna. Fast man kan ju resignera också och bara falla in … jag ska kanske inte ha så mycket synpunkter och jag ska kanske inte ifrågasätta … Jag får nog ta beslut i detta mistänker jag … fast först ska jag …. för inte vill jag ge upp … Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 17-18 september 2000.


Nu är jag i Småland. Här är precis så underbart som det bara kan vara i Småland. Precis här där mina rötter är … är så det bara visslar om det  … Så är det bara!

Oh vad vi har diskuterat, närvarande, härvarande och bortom och omkring. Jag har läst ”Tio tankar om tid” högt. Vi är nu på kapitel 7. Tankar tar tid och vår tid nu är ostyckad och milde tid vad vi hinner. Min Allra Käraste Faster A tyckte vi hade fått mycket gjort. Det är jag glad för. Min Allra Käraste Faster A är lite piggare nu. Det är jag så glad för. Min Allra Käraste Farbror H har som alltid så fruktansvär ont … jämt … jämt … jämt och vareviga stund. Men det hindrar inte alla hans tänkvärda tankar att ta form. Jag frågade hur han tänker omkring sin smärta .. tänker omkring att det hela tiden gör ont … hur i hela fridens dar tänker han för att klara av det, undrar jag? Nu efter 10 år av outhärdlig smärta … Min Allra Käraste Farbror H tänker att denna smärta blir han inte av med. Denna smärta får han leva med. Han har lärt sig att leva med ngt outhärdligt. Min Allra Käraste Farbror H är 93 år och klar som en kristallkula där det är allra viktigast att vara klar. Min Allra Käraste Faster A blir snart 90 och är precis lika kristallklar! Hoppas det smittar. Jag vill ha lite av den smittan. Min Allra Käraste farbror H och Min Allra Käraste Faster A behöver minsann inga minnesmolekyler.

Jag blev VG precis … på min tenta i beteendegenetik. Gissa vem som är himlaglad!

H_I_M_L_A_G_L_A_D

Oh vad jag kommer att kunna fortsätta att plugga effektivt. Vilken kick! Tjolahopp! *Birgitta gör en piruett och slår ihop fötterna i luften*

Mitt enda kapital här i denna världsliga världen ska jag förvalta väl. Kapitalet är Tiden. Min Tid. Den ska inte styckas, den ska upplevas ostyckad och all ställtid ska förvaltas mycket väl. Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 19-20 september 2000.


Idag har varit en höjdardag i skolan. En av mina elever har varit såååå duktig. Jag blir så glad. *glad* *g_l_a_d* Jag riktigt dansade på små rosa moln en stund. I skolan kan arbetet vara så skiftande. För det mesta är alla mina elever jätteduktiga. Alla barn vill lyckas. Så är det bara! Ibland har barn misslyckats så ofta att de nästan inte tror att de kan. När det är så kan det inte heller kännas att det är roligt, eller hur! Jag vill att mina elever ska tycka att det är roligt. Jag vill att de ska känna att de kan … eller i alla fall kan hitta en lösning … veta att det finns knep … strategier. Vi jobbar mycket med knep och strategier. Då följer också oftast självkänslan och tilliten till den egna förmågan med. Då blir det roligt. Det ska vara roligt att lära sig! Det ska vara meningsfullt. Det ska kännas meningsfullt.  Så är det bara!

Min Allra Käraste Farbror H funderar och tänker. Denna gången undrar han mycket över: Är Minnen är stelnad tid? Varför säger präster Evigheters evigheter? Är evigheten tidlös?

Det var naturligtvis innan jag började läsa ”Tio tankar om tid” av Bodil J högt för dem.

Min Allra Käraste Faster A är en otrolig medmänniska. Tänk om man kunde räkna ihop allt hon sytt, virkat, broderat, vävt, bakat …. och skänkt till välgörande ändamål! Det skulle inte förvåna mig om det handlade om sexsiffrigt belopp sammanlagt. Jämt finns något arbete på gång. Ibland broderar Min Faster den vackraste duk och sedan köper hon själv in den för att ge den till någon i present. När jag var liten fick jag gå med på symötena. Visst hade jag också en liten duk att sy på och alla tyckte jag var sååå duktig. Åh vad jag varit inne i många varma småländska stugor.

Jo jag tyckte nog att Minnen kunde vara stelnad tid … ungefär som foton. Vissa Minnen kan gott få stelna och vittra sönder där långt långt borta … medan vissa andra Minnen blir ömt vårdade. Jag har massor med ljusa Minnen som jag plockade fram och som vi ”tittade på” tillsammans Min Allra Käraste Farbror H och Min Allra Käraste Faster A. Jag tror att de är glada för alla Mina Ljusa Minnen jag har från Mina Barndoms Somrar. De sa att jag var deras ”elixir”. Det var väl det mest underbara man kan få höra. Jag vill gärna vara deras ”elixir” om jag får. Jag älskar Min Farbror och Min Faster. Jag skulle inte kunna älska dem mer om de så vore mina (biologiska) föräldrar. Det är otroligt! Tänk att just jag har fått dela så mycket med Dessa Underbara Två. Det är en ”gåva” jag vill vårda ömt.

Ny sida idag. Tjolahopp! … Himmel, jag har ju inte hunnit plugga än …!!!

”Med ett skratt hon rusar ner i vattnet, Näckens flicka.”
Nalle Puh

Den 21 september 2000.


Inte har jag hunnit plugga idag heller. Fast jag har förberett. Och jag ligger inte efter egentligen. Men jag måste komma igång. Det är roligt men det är också annat som MÅSTE göras.

Jag har fått så rara mail. Camilla skriver ”så mycket människa” i brevhuvudet på mailet. Ibland kan jag nästan känna mig lite generad när människor skriver så rart till mig. Många har råkat komma till våra sidor med mailkommunikationen … Regnbågsbarnsidan … många har fått länk till sidan genom andra som läst och vill tipsa … många förundras över våra intensiva mailväxlingar … men jag vill bara säga att jag är bara en helt vanlig människa … Man kan kanske undra över varför jag gör detta. Varför egentligen? jag gör det. Man kan kanske spekulera i om jag har egna behov att tillfredställa … Behov av att vara omtyckt – uppskattad – synas – … ja man kan nog tänka en hel del och undra … Faktum är att jag faktiskt inte gör detta för att tillfredställa egna behov. Jag gör det därför att jag av en händelse … det var Semlan och Flingan som skrev till mig … och till varandra … jag fick en idé … och där är det. Jag tänkte helt enkelt att människor måste få veta! Människor måste få ”se” hur det egentligen kan vara och framförallt kännas. Människor måste få veta så att fler och fler kan göra mer och mer gott. Fler goda handlingar behöver bre ut sig. Jag vill att beslutsfattare och andra viktiga nyckelpersoner … och alla ska börja reflektera över sina handlingar. Jag vill att alla ska bli uppmärksamma på barn som kanske far illa i sin vardag. Barn ska ha det bra och barn har rätt att växa upp under kärleksfulla omständigheter. Jag kämpar för det! Det är bland det viktigaste jag vet! Så är det bara!

Jag har själv vuxit upp och känt mig synnerligen älskad av många i min närhet. Jag har känt mig uppskattad på alla platser jag varit utom på mitt förra jobb där jag ”gick i väggen” som man brukar säga. Fast inte av utbrändhet inte! Där fanns alldeles för många destruktiva krafter som höll verksamhetsnivån på en låg nivå. Det klarade inte jag i längden. (Mitt nuvarande jobb trivs jag mycket bra på.) Min egen familj är generös och snarare uppmuntrar mig än klandrar mig. Min familj tar också del i mina Regnbågsbarns öden och undrar hur de har det. De frågar om jag hört något från den eller den … t ex Semlan eller Flingan … *Birgitta undrar hur det är med er*

Mia och jag har mailat i över ett år nu. Vi har kommit varandra väldigt nära och blivit vänner av ett alldeles speciellt slag. Sedan har det kommit fler och fler. Cissi, Tella ….

Av någon konstig anledning så har arbetet inte blivit övermäktigt även om det bitvis varit otroligt intensivt. När det var som intensivast med Semlan, Flingan och Mia samtidigt tidigare kunde jag sitta här uppkopplad flera timmar i sträck på kvällen och natten. Det blev dyrt vill jag lova. Så är det inte längre. 

Ne-ej det är faktiskt så … att jag verkligen vill stötta ”mina” flickor för att de själva ska komma underfund med hur fina små människor de faktiskt är och att världen behöver dom. Jag är stolt och glad att ha fått komma i deras väg. Så är det bara! Visst är dom otroliga! De är värda medalj allihop!

Ny sida (igår). Tjolahopp! … !!!

”Jag kom bara av vänlighet. Men här är jag nu.”
Nalle Puh

Den 22 september 2000.


Idag ska det handla om Frei-lds. Ministern har avgått eftersom hon inte lever som hon lär. Det är ett praktexempel på att den politiken hon företräder är fel. Fruktansvärt fel! MEN! Jag fördömer det hon utsätts för av journalister. Att förfölja henne så vid hennes hem är avskyvärda och oetiska handlingar av en journalistmaffia. Fy så genomskinliga deras ursäkter är! Varje människa har rätt att känna sig fredade i sitt hem och vid sin dörr. Särskilt politiker i utsatta ställningar behöver ha en fredad zon där deras integritet visas respekt. Hur i allsin dar ska de annars orka med att vara politiker. De är ju för katten bara människor de med! Hur ska vi någonsin få vanligt folk att ställa upp på politiska uppdrag om de kan behandlas med så låg respekt! Fy! säger jag med avsky och tänker på de journalisterna som Frei-lds sa borde skämmas. De som stod utanför hennes privata dörr och trängde sig på! Fy!

Fram för lite mer respekt! Dessutom är det på sin plats att journalisterna sätter igång sin inre diskussion om vika etiska spelregler som bör gälla i jakten på människor … journalisternas rovjakt … rovdrift … Har de reflekterat över sitt behov att kränka medmänniskor … de journalister som gör så alltså … det finns naturligtvis seriösa journalister också. kanske inte att de hittas så lätt på vissa ställen/tidningar …!

Mia skriver och berättar och hon tycker att det känns bättre då. Jag är glad att hon får det ur sig och glad att hon känner att det gör nytta. Nu måste vi hålla tummarna så det ger Mia styrka att kontakta BUP. De behöver sätta ”flytväst” på henne ett tag … tills hon kan ta av den själv igen. *håll tummarna!*

*håll tummarna hårt*

I morgon får jag träffa Lilla GullHjärtat och Stora Hjärtat. Eller blir det kanske ”bara” Lilla GullHjärtat? GullHjärtats mamma ska plugga … precis som mormorn. Tur att Lilla GullHjärtat är så duktigt och så självständigt. Hon pysslar och donar på Kastanjebacken. Sköter hund och annat …. åh så roligt det ska bli!

Ny sida (iförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han hade hittat på en liten stump samma morgon.”
Nalle Puh

Den 23 september 2000.


Häromdagen skrev jag om varför jag skriver … det där alldeles speciella skrivandet … Varför det är så viktigt. Varför det behöver få synas. Varför folk måste skaffa sig vetskap. Vetskap om barns och ungdomars villkor i vardagen. Hur barn och ungdomar kan ha det. Hur himla svårt livet kan vara. Viktig vetskap. Fruktansvärt viktig vetskap.

Jag utelämnade en viktig dimension som mailkommunikationen för med sig. En livsviktig meningsfullhet det också. Nämligen att många andra som också lever i en outhärdligt svår vardag kan läsa och se att de inte är ensamma. Kanske någon av dessa t o m kan få kraft och mod att förändra sin situation. Tilda som skrev i en av gästböckerna ”Tyck till!” är den senaste som detta gäller för. Tilda är ett bland många ”trasiga” barn … många som aldrig upptäcks … många som inte får det stöd och den omsorg som de har rätt till.

Jag gillar inte när Göran P säger att Sverige är det barnvänligaste landet. Vi har alldeles för många barn som far illa i sin vardag för att man ska kunna slå sig så för bröstet. Jag tycker det är skamligt och för många barn kränkande. Göran P visar att han saknar viktig vetskap och även insikt om hur svår många barns vardag är … i Sverige … i dag. Så är det bara!

Hur har dessa barn det i skolan? Hur ser deras skolresultat och skolprestationer ut? Jag kan nog lova att de flesta av dessa barn underpresterar! De visar mycket sämre resultat än vad deras begåvning egentligen svarar emot. När deras liv ordnats till det bättre … efter flera år … ja, då kan de klara studier med glans. Ofta tycker de dessutom att det är roligt att studera. Det berättade Bibi som läser på folkhögskola och gillar det skarpt. Folkhögskolorna gör många gånger ett kanonjobb tror jag. De lever ett litet undanskymt liv. Men ett bra liv tror jag. Det skulle säkert vara intressant att jobba på folkhögskola.

Idag har jag hunnit mycket av en hel del och ingenting av en annan del. Tänk så kan det vara!

Lilla GullHjärtat har fixat och donat. Hon har längtat så efter mormorn och morfarn. En gång t o m längtade hon så mycket i skolan så hon nästan fick tårar … berättade hon. Lilla GullHjärtat tyckte att det hade dröjt alldeles för länge sedan hon var på Kastanjebacken sist. Mormorn undrade vad hon hade tänkt när hon blev så ledsen … jo på Billie, på hästarna, på grisarna och …. Lilla GullHjärtat ville veta hur man skriver I love you med skrivstil idag … mormor visade … skrivstil både på svenska och engelska … I love you. Nu med korrekt stavning och inte den ”levande stavningen” som var GullHjärtats alldeles egna från början … AJLAVJO…

Ny sida (iförrförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”
Nalle Puh

Den 24 september 2000.


Vilka underbara höstdagar! Den ena efter den andra. Bara att njuta. Nu önskar man ju att man var igång med ridningen. Så underbart det skulle vara att ta en galopp över stock och sten. Där är jag inte just nu. Tyvärr! Hästarna önskade lika mycket som jag. Så är det bara!

Tänk om

Idag har varit en lugn dag med en hel del samvaro. Både Min Mellan och Min Yngsta har hälsat på för att hämta GullHjärtat. Vi har kört en sväng. Haft lugnt och mysigt. Suttit ute i solen och fikat. Snart kommer vi inte att kunna sitta här i detta underbara och fika längre. Då får vi sitta på annat ställe och hoppas att det är lika underbart. Kan det vara det? Det återstår att upptäcka …

Jag tror inte det blir mer här idag.  … …

”Inte längst nere, inte högst opp.”
Nalle Puh

Den 25 september 2000.


Nu ligger jag lite efter för nu har jag tusen millioner idéer i huvudet igen. Jag har precis gjort en sida med en massa bilder jag scannat in och alltihop är till en av mina elever. Det ska bli en överraskning och dessutom så blir det enklare med bilderna på det viset. Man har tagit bort mina mappar för man har lagt om tekniken på kommunen … säger man … Man struntar tydligen i att det drabbar undervisningen och eleverna. Jag blir bara så irriterad!!! Undrar vad dom tänker som har länkat till mina skolsidor. Där finns ju faktiskt en hel del pedagogiska knep.

Nu måste jag i stället använda min egen privata webadress. Nej sånt gillar jag inte! Sånt som försvårar och krånglar till bara för att nån har fått för sig … FY!

Två timmar har jobbet tagit hittills och nu återstår publiceringen. Därför blir det inte mer här idag. Jag måste se till så allt funkar och sedan har jag en rapport att skriva också.     …

”Jag kan stå på ett ben och räkna till sju.”
Nalle Puh

Den 26 september 2000.


Fy vad det tog tid igår. Och inte blev det rätt heller. Jag trodde att det berodde på trassel p gr a strömavbrottet i H-stad men icke! Felet låg här i min egen dator som hade hängt sig själv i kontakten med servern. Dumma dator! Nu är det fixat och allt verkar OK.

De 1000 eller var det 1000000 idéer …???… ja några av dem ska jag fortsätta med idag … ikväll menar jag. Det är kul att utveckla användandet av basprogrammen i undervisningen. Idag har vi skrivit frågor till böcker som lästs. Några frågor var och varje fråga skulle ha tre alternativ att välja bland. Vi gjorde rutor för alternativen och klicklänkar till RÄTT eller FEL. Det gillades! Kul! Tänk vad mycket roligt man kan göra bara med detta! Man kan göra sin egen ”skattsökarväg” eller stavningsrunda. Man kan skriva ”klassens berättelseantologi” … massor med roliga uppgifter … gemensamhetsövningar eller de egna individuella … både och … balans …

Social kompetens … vad är det … men viktigt är det! Hur gör vi för att barnen ska vinna en god social kompetens? Hur ska vi göra? Vi vuxna … hur … vi måste medvetet arbeta med siktet inställt på … målet … ”En god social kompetens hos våra barn” … För att vi ska arbeta rätt måste vi först veta vad vi menar med begreppet ”Social kompetens”. Kanske tänker vi olika? Då måste vi tänka till tillsammans. Vi kan ju inte ha våra olika mål!

Jag tänker så här … som bas att stå på är vår s k värdegrund. I denna inbegrips vår människosyn och hur vi menar att människor ska vara mot varandra och vilka regler som ska gälla i vår vardag.

Enkla värdegrundsregler är t ex … människors lika värde … respekt mellan människor … man får inte skada eller tillfoga skada och man ska efterleva de regler/lagar som överenskommits på demokratisk väg …

Skolan har en alldeles speciellt viktig roll eftersom barnen fostras och tränas i samhällsumgänge. Skolan kan ses som ett samhälle med sin samhällskultur där vi är många som verkar tillsammans. Just detta att vi verkar tillsammans … vi lever tillsammans under en ganska stor del av dagen. Det är viktigt att det blir god kvalitet på den tiden. Det vill vi alla!

Vad vill vi då uppnå för våra elever under denna värdefulla tid … avseende social kompetens …

Jag tänker så här …. samtidigt som vi arbetar för att varje elev ska känna sig viktig och betydelsefull … kunna känna tillit till sin egen förmåga … uppleva sig bekräftad … känna att man lyckas i sina arbetsuppgifter … samtidigt med detta ska eleverna även kunna uppskatta varandras olikheter … hellre se till och uppmuntra varandras goda sidor än kritisera svaga … ha inlevelseförmåga och kunna ingripa när något är fel …  känna glädje när andra lyckas … uppmuntra varandra och kunna se det gemensammas bästa …

I en sådan miljö kan alla känna trygghet. Det är en av de allra viktigaste förutsättningarna för lärande. I en sådan miljö ser alla till varandras resurser och där blir våra individuella olikheter till en värdefull resurs. En sådan resurs behöver vi för att kunna finna lösningar på alla svårigheter vi kommer att ställas inför i framtiden. Jag tror på människans förmåga att finna lösningar. Särskilt om vi strävar tillsammans. Så tror jag och så tänker jag.

Det är också vad som präglar mitt arbete i vardagen. Så är det bara!

”Det finns tolv honungsburkar i mitt skafferi, och de har ropat på mig i timmar nu.”
Nalle Puh

Den 27 september 2000.


Hade inte tänkt skriva här ikväll. Har redan suttit här så mycket med skoljobbet.

Men nu kunde jag ju inte låta bli efter besöket i min gästbok av Min Mellan. Jag blir ju bara så glad att jag får tårar i ögonen.

Tack Lilla Gumman! I love you!

*kram* I love you!

*kram*

Så är det bara!

”Han kände sig ovanligt glad just idag.”
Nalle Puh

Den 28-29 september 2000.


Idag är dagen D för en protestaktion.  Jag protesterar för att kunna fortsätta arbeta lika mycket som tidigare med ITK tillsammans med mina elever. Jag vill inte bli motarbetad! Jag gillar inte att mitt arbete med mina elever försvåras! Jag tycker det är dåligt att inte få svar på mail som jag skickat ……

Så är det bara! *suck*  *djup suck*

Känsloladdat eller hur!?

Ja, ibland känner man så. Ibland känner man på annat sätt. En sak är då säker! Det finns alldeles för många människor som har en konstig begränsande inställning. Man ska möjligen få göra si och man ska inte få göra så och inte så och inte så … Den som gör så ska styras in i en återhållsam farstu, hindras, tryckas tillbaka. Man vill ha kontroll och man vill kontrollera. Nu kommer det intressanta … kolla människorna som vill styra och kontrollera … kolla dom ordentligt … Jag tror det är människor som saknar visioner … de är utvecklingsfientliga … rädda för förändringar … dessutom … nu kommer mina ”fördomar” … jag tror det oftast gäller männsikor med bristfällig utbildning … man är rädd om sitt eget … rädd för konkurrens. Så är det! Man klarar inte konkurrrens.

Den som är utvecklingsvänlig och som även har visioner … förmår se lite mer … resultat … den ser ju bara konkurrensen som utvecklingsgynnande … alla lär bättre ju fler som uppmuntras och låts utvecklas i frihetlig anda …

Vissa organisationer kan lyfta fram sin kompetens och vissa organisationer håller tillbaka … hindrar. Så är det tyvärr! Tänker även på (var det) Nenne (hon hette) i TV igår som slog larm att det anställdes kriminella på vårdhemmet, hennes arbetsplats. Hon fick lämna jobbet och sympatiserande arbetskamrater fick munkavel. Skandal! Vad är det för ”småpåvar” som låts styra och låts få sådan makt! Skandal!

Forskaren konstaterade ju också att kompetensen fanns längre ner i organisationen … där … där det bestämdes och beslutades där saknades kompetensen … alltså är det inte fördomar eller förutfattade meningar jag bär … det är vetskap som finns. Så är det bara!

Fy för den begränsande! Nivelleringsandan … den som håller nere nivån på verksamheten … vad det än rör sig om! Fy attan!

Vad i hela fridens dar är de rädda för!?

Tänk att pensionärer kan ha arbetat i hela sitt liv för att sedan som pensionär få 4000kr i månaden och tvingas till socialhjälp! Tänk! Vilket totalt misslyckat (s)ystem! Välfärd á la (s) …. ha! Men vänta bara snart kommer tomten och delar ut allmo(s)or … då blir alla pensionärena glada … Finns det nåra snälla …. pensionärer … Milde tid så förnedrande!

”Somliga förstår och somliga vill inte.”
Nalle Puh

Den 30 september 2000.


Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Det flyter så bra så jag tror jag klarar det. Plugg från tidiga morgon till sena kväll. Somnar med hjärnan på magen. Den ramlade så småningom ner på golvet tillsammans med pennan.

*nöjd*

”Den enda mening med att surra är att visa att man är ett bi.”
Nalle Puh


”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Augusti 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1-8 augusti 2000.


Vi bilar runt i hela Skottland. Kors och tvärs. Västerut och österut. Fast i de riktiga ”HIGHLANDS” … så det så.

Vi rundar Lock Ness och kollar på sjöodjuret eller är det kanske sjöidjuret?

Nordvästraste hörnet till nordöstraste hörnet … och … vi kunde ju inte motstå Orkneyöarna …. åh! Ååååååh! Jag bara säger det! Åååååh ….. underbart … underbara människor … friskt … vackert … väder … massor av väder … ”wet sunshine” …

… ååååhhhh …. det kommer …. mera …

”Jag måste se mig om mera. Jag måste komma och gå.”
Nalle Puh

Den 9-11 augusti 2000.


Skolan har börjat … för somliga … lärarna alltså … Så är det bara! Det gäller att komma in i de gängorna nu. Ena stunden i Skottland och nästa stund inkastad i vardagen. Det är livet det! Så är det bara!

Jag har inte hört från Mia på lä-ä-ä-änge och jag är orolig. Snälla Mia hör av dig … snarast! *kram* Alla hälsar till dig och undrar och oroas …

Jag började med att uppdatera Emmiz och Tellas sidor på Regnbågsbarnens webplats.

”Beredd på Vadsomhelst.”
Nalle Puh

Den 12-14 augusti 2000.


Vår Yngsta är nu installerad i egen lägenhet och ska börja läsa pedagogik och psykologi. Nu är alla tre utflugna. Lite vemodigt. Men så är det ju bara! Huset töms efterhand. Snart blir det inte mer att flytta med oss än vi önskar ha med oss. Fast böckerna är inte genomgångna än och inte kläderna heller riktigt … bara nästan. *litet stön*

Idag blev jag ilsk och upprörd. Kollade på Danmarks TV … ett program om islams uttryck i familjeärenden. Det handlade om flickornas roll. När flickor tycker att de har samma rättigheter som pojkar och när de tycker att de har samma värde så …. tar sig samma friheter … då riskerar de att mördas av sina fäder eller bröder. En mördarbroder intervjuades … hans systers historia berättades … han skulle göra samma sak igen om hans andra syster agerade likadant … han hade kvävt sin syster som inte gjorde motstånd … han hade läst verser ur Koranen medan han kvävde … sedan sa han att det var Guds vilja … Allahs vilja … VAD TUSAN ÄR DET FÖR EN GUD! Jag bara undrar. Skitsnack säger jag rent ut. Ingen Gud som det är värt att tro på kan vilja att syskon ska mörda varandra. Hur dumma får folk (läs här karlar) bli … Hur dumma kan folks  påfund bli … tänk att de tror på det! ”Mot okunskap kämpar  man förjäves.” Obildade människor kan orsaka fruktansvärdheter. Obildade karlar i detta fall … och som vill befästa och behålla kontrollen och makten över medmänniskor, flickor och kvinnor. Fy så föraktligt och fy så gudsfientligt! Det är INTE Allahs vilja!

Allah har ingen sådan vilja. Allah vill gott. Allah betyder Gud. Olika ord för samma sak. Vad det än kallas så handlar det om goda krafter och inte onda. Tänk att människor kan vara så simpla och förvränga sig till de mest kriminella handlingar och sedan säga att det är Guds vilja! Det är ju att kränka en religion på det mest förnedrande sätt man kan tänka sig! Så är det bara!

Det värsta är att människors samhällslagar också kränker. I landet det handlade om var denna typen av mord ngt som renderade låga straff. andra mord kunde ge 15 års straff. Det innebar att incest i dessa familjer kunde leda till att flickan mördades för då blev straffet lindrigare än om de hade dömts för detta brott! Inte tror jag att detta lands ansvariga folk blir särskilt bönhörda! Inte tror jag att det vi menar med Gud vill bli kallad för dessa människors Gud. Ta avstånd! Ta avstånd och visa avsky mot allt som är människovidrigt! Det gör i alla fall jag!

”N.V. (Nasses vän)”
Nalle Puh

Den 15-16 augusti 2000.


De pratade om telia-aktier idag. Känner sig folk lurade? undrade man. Det beror på hur de ser på Björn R … om man litar på BR vill säga … På finske ansvariga kunde man lita fick man också veta men men men..

-Vadå! säger jag. Folk tar väl sina egna beslut! Om nu folk trodde att de kunde göra vinster på Telia-aktier så får dom väl tro det … bara de tar konsekvenserna av sina beslut själva! Ingen har väl tvingat ngn att köpa just Telia-aktier! Dålig stil att lägga skuld och ansvar på ngn annan. Själv skulle jag ALDRIG satsa på Telia-aktier … för tusan … det finns väl andra aktier … som är mer värda att satsa på! Det är min bestämda uppfattning. Inga Telia-aktier här inte. Statligt och stalighet *suck*

Många undrar hur Mia mår. Jag vet inte hur Mia mår egentligen men vi har kontakt och det är det allra viktigaste. Idag har ministry.se varit på sidor här. Bra att innehållet sprids bland så många beslutsfattare som möjligt. Särskilt innehåll som rör barn och ungdomar och alldeles särskilt innehåll där de själva berättar. Det är värdefullast. Outstanding värdefullast. Läs allt vad ni förmår på Regnbågsbarnens sidor!

Jag funderar och funderar … hur ska jag lösa situationer där jag måste vara på olika platser samtidigt och båda är lika viktiga men timmars körning från varandra!? Prioritering … ibland är det svårt … ibland vill man inte … för ibland bara vill man …

… vara med på allt alltså. Så´n är jag. Vill inte missa för allt smör i Småland.

Nu är jag trött igen … så är det bara! Sitter man till 02:37 på natten för att sammanställa efter dagens arbete så …

… datorberoende … hrm … Min Vattuman hade hört på TV. Han kom … berättade … och gick igen … hrm.

Natti! ZZZzzzzz 

”Han talar om förnuftiga saker.”
Nalle Puh

Den 17-18 augusti 2000.


Denna veckan har varit krävande. Vi har inte hunnit och inte orkat laga mat. En kväll var det t o m så att vi blev jättearga och verkligen ilska på varandra. Trötta, vrålhungriga, hela diskbänken uppställd … blodsockret var säkert below zero. Det var längesedan vi var så himla ilska. Det lugnade ner sig så småningom. Min Vattuman åkte och köpte köttbullar … frysta … potatis koktes och även brockoli. jag var nöjd med potatis och favorotgrönsaken. Gillar brockoli … stavas det så? *tveksam*

Likadant idag … men nu har vi lärt oss så det blir iväg till en krog eller ett matställe … lunch … blodsocker på balanserad nivå …. *suck*

Därefter körde vi in till volvo. En mycket trevlig och engagerad försäljare. Det kan kanske bli vår första volvo så småningom *ler* Vi ska provköra V70XC … det väntar vi på. Min Vattuman tycker det är lite kul med sådana bilar …. pojkdrömmar … fast han (och jag) körde ju faktiskt Range Rover i UAE så lite av lystmätet fick sitt utlopp där. XCn är lite mer (person)bil men samtidigt Cross Country som sagt.

Jag skrev lite kritiskt om Telia häromdagen … nu … efter att ha anmält flyttning och fått ett nytt telefonnummer så …. himmel vilket tålamod och vilken service jag fick av flickan/tösen/kvinnan/damen … ålder kan man ju aldrig veta i telefon precis … Till slut efter att ha kollat en massa nummer så fastnade jag för ett av dem. tack för den servicen och det tålamodet … fast jag köper nog inga telia-aktier ändå *ler*

Ska försöka hinna med uppdateringar på Regnbågssidorna denna helgen. Måste också få ordning i mina pärmar och klart hur jag ska organisera bland mitt arbetsmaterial och elevarbete. Det är en riktig kluring att komma på vad som blir bäst. Spårmässigt, åldersmässigt, årskursmässigt, bokstavsordning …???…???…

Jag har iaf lagt in en ny debattartikel som den mycket engagerade riksdagskvinnan Berit Adolfsson har skrivit. Den handlar om ….  

”En björn med Hjärna, min vän. (Säg om det igen.) Med Hjärna, min vän.”
Nalle Puh

Den 19 augusti 2000.


Idag blev jag förskräckt … minst! Hur i hela fridens dar kan man besitta en sån förstörelselusta som marodörerna i Stockholms tunnelbanor har!? Jag bara undrar. Någonting är väldigt snett kommet i dessa unga människors liv eftersom det tar sig såna sjuka uttrycksformer. Föstöra så mycket och så snabbt som möjligt handlar det om i deras sinne …!!!… och resultatet blir att vi ska betala miljontals kronor med våra skattepengar. Inte fan vill jag betala sånt! Ta fast dem! Ge polisen resurser att ta fast dem. Sedan ska de inte få ngt straff … de ska jobba och betala igen vartenda öre … räntan med. Sedan kan man hoppas att det som gått snett kan rättas till under den tid det tar att jobba av ”skulden”. Så tycker jag … är det ngn annan som också tycker så?

Jag tror att livet kommer att bli mycket hårdare när 70-talisterna tar vid. De kommer att ställa krav och då menar jag KRAV som vi inte sett maken till på många år.  Det är först på senare år som krav framförts t ex för ”motprestation för socialbidrag … men det är tydligen fortfarande ett ”hett” område …. lagarna är ju också många gånger stenåldersmässiga. De hänger inte det minsta med i vårt snabba samhälle … vår snabba samhällsutveckling.

Idag har jag varit … duktig … jätteduktig! Jag har städat, burit lådor, packat en del, lagat en god middag … ja himmel vad jag har varit duktig! Det känns bra. Desutom har jag baaaadat … varmt …. gott …. åh så skönt!

Uppdateringen kom före pärmarna … nu måste jag snart ta itu med pärmarna … *suck*

Kaffesugen är jag minsann också … mmm … 

”Den musen tycker jag om.”
Nalle Puh

Den 20 augusti 2000.


Jag tänkte … ”det känns ju nästan som en liten familj” … en cyberfamilj … Regnbågsbarnen … och jag … i cyber … vår tillflyktplats och vår lilla cyberhamn  … mmm … så kändes det när jag läste Tellas inlägg. De bryr sig om varandra … Regnbågsbarnen … jättemycket. De tar del i varandras öden och de stöttar varandra. De har empati minsann! De har förmåga till medkännande … men … de är alldeles för hårda mot sig själva … orättvist hårda mot sig själva. Jag är nästan säker på att de tycker så också när de läser om varandra. Men mot sig själva … verkar andra regler gälla. Jag får ofta påminna dem om att de är orättvist och orättfärdigt hårda och kravfyllda mot sig själva. Det är ju mot de vuxna som kraven ska ställas … iaf … när det gäller vad ”mina” Regnbågsbarn har drabbats av.

Idag har jag haft lite (ja läs lite) tid att sitta vid datorn men jag kan berätta att pärmarna är klara. *pust*

Ända sedan jag läste Mias senaste mail har jag funderat på mitt svar. Mia beskriver så klart och tydligt hur hon menar och jag förundras ofta över den förmåga som finns dold inom denna lilla knopp som snart kommer att slå ut i full blom. Så långt in allt har förtryckts och på ett fruktansvärt hårt sätt. Klart att det måste göra ont och klart att det måste kännas plågsamt att ”vecklas ut” … utvecklas. Himla klart. Så mycket att ta igen och så många hinder som blockerat … som nu ska forceras … bemästras … bli möjligheter … Vilken fantastisk väg du kommer att vandra från och med nu … Mia Lilla! Nu börjar världen att öppna sig för dig. Världen är fullt beredd att ta dig i famn, Lilla Mia! Så är det bara. Jag är glad om jag får vara med när du vandrar. *kram*

Nu ska jag besvara mailet ….

”Nasse var inte rädd, när han var med Christoffer Robin, så de traskade i väg …”
Nalle Puh

Den 21 augusti 2000.


En ganska bra dag idag … Billie fick en fin runda och jag åt björnbär så munnen var blålila … såg nog lite lagom ”punkit” ut antar jag. Björnbären är mogna nu och faktiskt är det ett och annat björnbär kvar till lilla mig denna säsong. Annars brukar gästande bärplockare plocka rent innan man ens hinner blinka. Så är det med allemansrätten … som jag inte tror är realistiskt att tänka sig ha kvar i samma utformning. Tur man inte är markägare i norra Sverige. Mitt hjärta skulle blöda om jag tvingades hysa hela Europas bärplockarligor på mina marker. Nu tvingas jag ”bara” uppleva en och annan vansinnesplockare av liljekonvaljer. Och sommargästandes barn som inte vet att ”mina” Backsippor är fridlysta. När jag ser de avplockade stjälkarna från dessa vackra ståtliga klockor … ja då blöder mitt hjärta.

Idag tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Det kan det också göra. Vi (min elev och jag) upptäckte en spindel i pennburken. -Åh en LYCKOSPINDEL, utropade jag. Himmel vilken tur vi har! Åh, så roligt! Jag älskar spindlar. … Jo, det hjälpte. Jag räddade spindeln från ett osäkert öde genom mitt spontana förstummande utrop. Det blev alldeles tyst medan spindels spann sitt nät för fullt och flyttades mellan mina och ett mindre par händer. Nu är spindels placerad i en blomkruka och vi måste fundera fram ett passande namn för en lyckospindel. Åh den var så söt sååå!

Jag har fått två erbjudanden om jobb genom nätet. Kul! Tyvärr var de uppåt landet och jag planerar inte flytta så långt … inom den närmaste tiden. Det har också dykt upp ett intressant jobb som jag ska söka. Egentligen precis ett sånt som jag verkligen skulle gilla tror jag. Jag gillar mitt nuvarande jobb också och min arbetsplats och mina kollegor. Det enda jag inte gillar är min lön. Den måste upp ordentligt för att jag ska bli nöjd. Så är det bara! Den har minsann varit alldeles för låg alldeles för länge. Det är då ett som är lika säkert som amen i kyrkan. Måste jag byta kommun för att … ja ja ja … *suck*

Mitt CV är uppdaterat … och nu talar månen om att det är dags att … Häromdagen kom Séita fram till mig med bestämda steg. Hon sa att hon absolut inte ville att jag skulle sälja henne. Hon ville vara här hos mig. Så det så! Det vill ju jag också ….

”Allt vad de hört och sett och känner till, sång från en fågel, och himlen i april…”
Nalle Puh

Den 22 augusti 2000.


En ganska bra dag idag … också … fast jag är för trött att skriva här nu. Jag har uppdaterat på Regnbågsbarnens webplats. I morgon slutar jag tidigt …. men det är möte (politik) på kvällen *ett litet suck* Ska faktiskt dra ner till det minimala inom politiken. Kultur- och Fritidsnämnden och kommunfullmäktige sedan får det vara bra … det är ju alldeles för roligt att läsa och studera *ler nöjt*

”Låt det regna! Jag har kul.”
Nalle Puh

Den 23-24 augusti 2000.


Folk skriver om det tänkta golf- och rekreationscentrat i Påarp-Mäsinge. Folk tycker och har åsikter som kan vara helt orealistiska vilket vittnar om deras totala brist på kunskap om lantbrukares villkor. Ibland … nej … ofta … när jag läser … tar jag mig för pannan och häpnar över folks brist på insikt och … fräckhet … Ibland får jag brev, inte ofta, idag fick jag ett och mitt svar lägger jag här. Det är vad jag hinner idag.

Hej,

Re: Peabs planer på golf-fritidsanläggning

Jag förstår att du inte är insatt i lantbrukares situation. Det är inte markpriserna som är anledningen till att lantbruk inte bär sig! Det är den förda politiken i (S)verige.

Dessutom … hade det varit lättare att få bygglov i Båstads kommun så hade de begränsade befintliga fastigheterna inte stigit så i värde. Släpp byggloven fria! Låt människor bygga där de vill bo!

Jag inser också att det yppar sig en unik möjlighet att bevara natur- och kulturvärden genom att en kultur- och miljöintresserad investerare dykt upp. Någon som både har RÅD och VILJA att satsa. Det välkomnar jag med öppen famn.

Med den information jag har så ter sig den tänkta satsningen som en fantastisk möjlighet för kommunen och alla naturintresserade m fl.

I motsats till dig önskar jag även välkomna fler att ta del av detta och uppleva en natur som är balsam för själen. Jag delar gärna med mig av vad Bjäre har att erbjuda.

Tyvärr är det alltför många skriverier som vittnar om folks okunskap och brist på insikt. Inte minst i denna fråga.

Men som sagt det är min uppfattning och i sakfrågan min övertygelse.

Bästa hälsningar
Birgitta Rudenius

Det kan nämnas att jag … som skattebetalande i kommunen och som därmed måste vara med och finansiera en kommunal service med t ex vägar och vattenledningar, hemhjälp … som ska räcka även åt sommargäster och semesterfirare … välkomnar människor till kommunen medan sommargästerna som betalar sin skatt i annan kommun helst vill förhindra fler att komma till Båstad-Bjäre … vill förhindra t o m nybyggnation. Visst är det underligt! Stockholmare skriver och vill förhindra något som är bra för kommunen bara för att de vill ha sin sommaridyll orörd. De vill säkert att lantbrukarna ska sitta på pall och mjölka sina kor för hand. Undrar om de är beredda att betala!? Hoppas de som skriver vet att deras brev ska diarieföras på kommunen. Nu ska jag skicka in brev och svar till kommunen.

*suck*

”Där ser man vad som kan åstadkommas om man anstränger sig en smula.”
Nalle Puh

Den 25-27 augusti 2000.


I-or har varit i Skottland. Gissa om han gillade Skottland!? Alla tistlar … åååh … Skottlands blomma.Love ScotlandHighlanderJust I-or.

Passar på att lägga bilderna till alla Skottlandsälskare och kanske lite särskilt till Janke med ”Pingvineriet”. *vinkar*

Åh vilken härlig helg! Vi har kopplat av, varit på utflykt. Billie fick följa med till Mölle. Han var duktig fast han inte är särskilt van vid och solen sken och tungan hängde ute … flås … flås!

Vi blev bjudna på simaktivitet med åtföljande middag. Tack Kära mellan för en härligt frisk dag! Yngsta och Äldste kom till middagen också och vi satt ute i blombersån. Min Mellan är en hejare på blommor, rabatter, snickerier, bakning, sömnad …. ja säg vad inte hon är en hejare på! Hon älskar blommor och har tagit bort gräsmattan för att bara ha blommor fast med en och annan sten emellan som man kan trampa på. Tyvärr finns det en hel del barn som inte fått lära … de plockar av blommor och tar sönder dem … och … slänger dem. Då blir inte Min Mellan glad! Så är det bara!

Läser i tidningen om föräldrar som vägrar skriva på kontrakt för att deras barn ska få gå skoldaghem. De tycker han ska få gå där utan kontrakt. Jag kan se många syften med kontrakt i detta sammanhang. Ett av syftena är att engagera föräldrarna och tydliggöra för barnet ansvar och skyldigheter. Föräldrar som vägrar skriva på visar sina barn att vad skolan säger kan man vägra göra! Jag står inte på föräldrarnas sida här. De borde se det som en förmån att deras barn kan erbjudas plats på skoldaghem. Det gagnar inte barnets situation att agera på detta sätt. Det verkar endast vara trilskande och prestige. Samarbeta i stället för att motarbeta! Så tycker jag … och mycket mera. Har funderat på att skriva en debattartikel eller en insändare i frågan.

Läste en bra information om extacy i NST. Ska berätta i morgon om jag hittar numret. Jag visste inte att det var farligt. Måtte fler ungdomar ta sitt förnuft till fånga och sluta riskera sina hjärnfunktioner för dessa sinnesförvrängda verklighetsflykter. Det är faktiskt bättre att träna sig på att få kontroll över sig själv, sina känslor och sina reaktioner. Men det kräver en starkare personlighet, särskilt i de åren då grupptrycket låts påverka mest.

”Jag undrar just, om Christoffer Robin händelsevis kan ha en ballong på sig.”
Nalle Puh

Den 28-31 augusti 2000.


Denna veckan har varit intensiv. Jag har inte på ngt vis hunnit med allt i skolan utan arbetet har följt med hem. Särskilt sånt som ska skrivas, rapporter, ”protokoll” mm Möten och sammankomster … i jobbet … på fritiden … i föreningar … *litet suck* *trött*

I sista stunden hoppar jag av en kurs för att ta den jag tänkte hoppa av först. Den tredje är igång och lever i cyber. Det passar mig allra bäst. Den jag hoppade av hade tvingat mig att ta ledigt från jobbet eller kompa ut ledighet … det ville jag inte. Jag vill känna att jag är oberoende. Jag vill heller inte utsätta mig för risken att få nej … förnedrande … upplevde det ju på ”gamla” jobbet. Fy sån orättvisa! Har nog berättat tidigare … vi skulle tenta och jag tvingades ta tjänstledigt med löneavdrag medan min kollega inom barnomsorgen fick göra det på arbetstid. Så kan det vara! Det gjorde mig ledsen … faktiskt ledsen i hjärtat … ingen uppskattning på den arbetsplatsen för att man ”offrar” sin fritid på att fördjupa sina kunskaper. Då gällde det Psyko-sociala kunskaper som är högst värdefulla där jag verkar. *minns den hemska tiden på den hemskaste av hemska arbetsplatser*

Jag har inte gått ner i varv än. Direkt efter jobbet igår åkte jag hem för att ta ut Billie och samtidigt slänga i mig lite mat. Sedan till K-stad för introduktion och föreläsning. Kom hem sent … sov … upp tidigt för att ge mig iväg till K-stad igen … föreläsningar och grupparbete från morgon till eftermiddag … Hamnade genom ödet i en trevlig grupp … tror ju på ödet … ödet är välvilligt inställt … Jättetrevlig! Ska bli roligt!

Och …..

… har en hel packe böcker med mig hem … *lycklig* … bokhandeln var öppen … *glad*

Himmel … detta skulle jag ju skriva på september … oj!

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Juli 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 juli 2000.


Ny månad igen. Oj, vad det fortsätter att gå fort. Handlade … måste_handlade … sånt som måstes göras … men som egentligen bara tar tid från något annat som man hellre vill … Handla är oftast ett nödvändigt ”ont”. Jag har nästan alltid något jag hellre vill göra … så klart!

Sonen lagade och bjöd på middag. Det var starkt och gott. Han gör en mellanlandning hemma medan han byter bostad.

Idag var vi på vernissage och lärde oss en hel del nytt om tryckning på kalksten … litografier … Det var spännande och intressant. jag fastnade för ett par samt för en tavla i olja. Barnen i familjen spelade, tvärflöjt och cello i trädgården. Dottern sjöng skön sång. Det var en upplevelse idag på Lingården hos konstnär Sven Lingardtz. Kan varmt rekommenderas ett besök. Det gives säkert många tillfällen bland annat är ju konstrundan ett sådant.

Sedan åkte vi till Båstad och tänk vi kom precis när alla ”raggaråken” hade stämt möte just i Båstad. Några av bilarna var mycket fina! Glänsande, tvåfärgade, krom, mycket motorhuv och spinnande motorer … åh detta motorljud!

När vi fått nog köpte vi gammaldags vaniljglass till jordgubbarna och sedan tog vi svängen om ”vårt nya” hus! Det gör vi ofta.

Sedan har jag fått mail från Emmiz … de kommer snart att uppdateras på hennes sida. Emmiz har verkligen utvecklats och hon kämpar minsann i sin vardag. 

I morgon väntar nya upplevelser och en liten ….

”-Tiger är bra i själva verket, sa Nasse lättjefullt.
-Det är alla i själva verket, sa Puh.”

Nalle Puh

Den 2-3 juli 2000.


I morgon väntar nya upplevelser och en liten …. Ja, så avslutade jag igår. En liten utflykt var det som väntade. Vi fikade i Gränna vid Vättern. Vackert! Sedan fortsatte vi för att så småningom vara med på barndop. Ebba, Anna, Linnéa skulle döpas. Det var högtidligt och huvudpersonen själv var ”med” hela tiden. Med sina ca 6 månader hade hon koll på både präst och övrigt.

Idag har det bara varit såååå underbart. Sådana dagar som idag ska bara avnjutas och njutas i varenda stund och sekund. Egentligen behöver man inte göra något. Fast jag hittade nya blommor i hästhagen. Ska kolla om den är fridlyst eller om jag förväxlar den med en annan blomma. Den är gul och lila … lite så där Natt_och_Dag inspirerad. Undrar ….?

Den där MBn som jag hade sett och som jag tänkte var säkert mycket prisvärd … och som inte kunde lämna i mina tankar …. Den bestämde vi att åka och provköra …. men … den var såld och hade levereats samma morgon som vi kom alltså idag. Så var det med den! Jag måste ha haft rätt!

Nej, det blir inte mer idag. Inspirationen infinner sig inte och då väntar jag tills nästa tillfälle. Egentligen skulle jag vilja ligga i badet nu … men det är väl iaf för sent ….. *suck*

Jag har uppdaterat Emmiz sida och det tog ju lite tid …. Så är det bara!

”Sjung hej, vad en Björn har det bra.”
Nalle Puh

Den 4 juli 2000.


Födelsedag igen. Min Mamma fyllde år och Min StoraSyster hade ordnat. Vi var flera … många … Min Allra Käraste Faster A och Min Allra Käraste Farbror H var där … och allra allra yngst var Lilla Vera Lisa … kallad ”Lilla” av sin storasyster. Det lät så gulligt … ”Lilla” … med en röst som bara kan frambringas av den stoltaste av alla stolta storasystrar. Jag lovar! Min LillaSyster var där också. Vädret var underbart och hela dagen var underbar.

När vi kom hem hade en olycka hänt på mattan … Den Fina Mattan … förstås. Som tur var gällde det den lilla av hundarna … som tur var. Så kan det gå när husse och matte är borta länge och matportionen var i största laget. Så är det bara!

När vi kommit innanför och dragit ut Den Fina Mattan så ringer telefonen … Min Vattuman tar den, ropar på mig och säger att det är Mia. Vi pratar länge. Jag är glad att hon kan ringa. Jag är övertygad om att … om hon inte kunde det …. så skulle det vara katastrof … om hon inte kunde meddela sig med mig så skulle det vara förödande för Mia. Kanske har jag fel. Men jag är rädd för att jag faktiskt inte har det. Det har vuxit fram ett alldeles speciellt band mellan Mia och mig. Så är det bara!

Nu är jag lite trött och tänker gå till sängs. I morgon ska jag skriva ihop lite till en artikel i ett angeläget ämne som jag tillfrågats att medverka i för Frida. Jag har tänkt under bilfärden idag och vet hur jag ska skriva i morgon. Sedan har jag en massa mail som ska besvaras … det kommer … Så är det bara!

”En soldat får inte vara pjoskig och lat.”
Nalle Puh

Den 5 juli 2000.


Vad gjorde jag denna dag? Jo, nu kommer jag på det … (egentligen är det igår det gäller … för idag är idag och dagen därpå) Jag har skrivit … dvs mailat med … Therese. Therese har fått beskedet att hon har leukemi och läkaren har kontigt nog givit Therese begränsat liv att leva t o m tidsangivet till tre år! Visst verkar det underligt att läkare ger dylika besked. Det är en sak … och läkarvetenskapen gör ju dagligen nyupptäckter och finner nya botemedel … det är som sagt en sak … en helt annan är hur man hanterar ett sådant besked. Vem klarar det och hur!? Livet prövar minsann människorna! Livet verkar inte särskilt rättvist ibland! Therese kastades ena dagen från förtvivlan när hon helt saknade livslust p gr a andra händelser i hennes vardag … händelser som har att göra med flickors relationer och handlingar mot varandra … Therese saknade helt livsgnista och ville bara somna in. Men nu … nu när andra faktorer och händelser kommit i fokus … ja då ändras bilden. Visst vill Therese leva! Therese vill inte dö. Therese vill inte se sina nära och kära runt omkring ledsna och förtvivlade för hennes skull. Therese vill inte att kompisar och andra ska tycka synd om … vara medlidsamma …

Livet är hårt och livet prövar till yttersta gränsen. Varför ska vissa prövas så himla hårt!? Varför? Kan man se en mening i det? Jag som alltid vill försöka se en mening med allt … särskilt det svåra i vardagen … det hjälper ju … Ja, jag tror verkligen så! Jag vill tro så! Det känns bra att tro så! Jag bestämmer att jag ska tro så! Så är det bara!

Du som prövas så himla hårt! … Du ska känna dig utvald! Du är utvald! Av någon anledning så är det bara så! Det finns faktiskt en mening med det. Mia prövas så himmelens hårt … Emmiz … Semlan … Flingan … Bibi …  och nu Therese … och alla ni andra … faktiskt jag också … flera gånger … andra i min närhet … många … många mer än man tror … många fler har lärt av livet och erfarit vad andra gått miste om … Människor med livserfarenhet är intressanta människor … det är människor som bättre vet vad som verkligen är viktigt i livet … Så tycker jag! … Och det får jag!

Så är det bara!

Annars skrev jag faktiskt en artikel med … om flickors relationer … den kommer i FRIDA nr 16 … och därefter här på min site …

”Vet kungen vem jag är?”
Nalle Puh

Den 6 juli 2000.


Denna dag reagerade jag på en artikel i NST. ”Socialen agerade polis” … ”Tre barn tvångsomhändertogs i 103 dagar” … Jag kan inte låta bli att läsa artikeln som om det vore för hemskt att socialen omhändertog barn … jag kan inte låta bli att uppleva att artikelförfattaren söker piska upp stämningen mot socialsekreteren … jag har mycket svårt för att inte göra det … är det tänkt så? … är det tänkt att folk ska ”uppmanas” att tycka att det är för hemskt att barn skiljs från sina föräldrar? … ja, i så fall så kommer det att bli svårare för de barn som befinner sig i destruktiva miljöer och som hade varit i behov av en handlingsduglig socialsekreterare … Emmiz hade behövt det … menar man verkligen att ”det är väl för synd om föräldrar som slår sina barn att gå miste om barnen” … !!! …

Jag blir ilsk! Jag blir förfärligt ilsk! Jag blir så ilsk när barnperspektivet hela tiden trängs undan av vuxenperspektivet. Tvärilsk! Jag skrev en artikel och jag gjorde klart att jag ansåg att många fler barn borde omhändertagas. Men jag skrev också och tipsade vad man kan göra på lång sikt för att barn ska kunna bo i sina hem och hur föräldrar kan få hjälp. Men nu är det så att alldeles för många barn far illa och skadas av sina egna föräldrar. Det finns undersökningar som visar att vart tionde förskolebarn försummas fysiskt eller psykiskt i hemmen. Av dessa är det endast en tiondel som är kända av de sociala myndigheterna … och det betyder inte ens att de får den hjälp de behöver!

Bedrövligt är vad det är … bedrövligt att vårt samhälle fungerar så dåligt för barn som far illa. Jag blir inte bara ilsk jag blir ledsen också. Samtidigt tänker jag att flickor som Emmiz kommer verkligen att behövas för dessa barn. Emmiz vet verkligen hur illa socialtjänsten fungerar för barn. Hon vet hur svåra situationer och miljöer barn kan leva i. Emmiz vill arbeta med barn som far illa … Sådana som Emmiz behövs verkligen!

Fler barn borde omhändertagas! Tidigt! Så är det bara!

”Den allra tappraste person kan bli betryckt av slika don.”
Nalle Puh

Den 7 juli 2000.


En lite trist dag … en depparedag. Vissa dagar är tristare än andra dagar.  Så är det bara! Den blev inte bättre ….

”Om jag var kung av Norges land fick ingen hålla mig i hand.”
Nalle Puh

Den 8 juli 2000.


En lite mindre trist idag … fast det är ju fint ute och det var massors massors med folk i Båstad. Classic Car … Antikmässa och jag vet inte allt. Ljudet av V8-or och HD-ar … bara att njuta.

Själv hade jag ärenden in till ”byn”. Vi skulle ju på fest så mina ärenden fixades i stund och minut. Jag var glad att jag kände till vägarna på Bjäre så jag slapp sitta i dessa evinnerliga köer. Milslånga minst.

Sedan ett varmt bad … åh så varmt och åh så länge. Skönt och varmt. Denna gången stannade jag i badet ända tills det började svalna och jag med. Jag är säker på att mina axlar mår så mycket bättre nu bara för de får gotta sig länge i varmt vatten som mjukar upp. Rörligheten är mycket bättre. Varma bad är bra. Så är dt bara!

Nu sitter jag påklädd och fin (tror jag). Väntar …. väntar … 44min har gått sedan festen började … 44 minuter! Snart kan vi ju inte åka! Min Vattuman fick besök från Värmland. Värmlänningen ringde igår att höbalavagnen skulle hämtas idag. Det är långt från Värmland och trafiken genom Båstad … som sagt köer. De kom en halvtimme innan vi skulle vara på festen. De håller fortfarande på att lasta. Hela balavagnen är nerplockad. Och jag sitter här i klänning, nymålade naglar, lackskor, pärlhalsband, pärlringar mm

Så tänkte jag att jag måste bara ringa till någon och beklaga mig. Det blev Min Mellan. -Kul mamma att du ringer och berätta det för mig! sa Min Mellan helt frankt och jag begrep genast hur egosistiskt jag handlat. Jag bad om ursäkt och hoppades att hon hade något roligt att berätta … visste ju att hon skulle ha kompis och bror på middag … De skulle grilla. -Har du en tillräckligt stor trädgård för att grilla? undrade jag och tänkte på familjen i våningen ovanpå. De var på semester och hade inte varit synliga på flera dagar. De har det säkert trevligt där de sitter i Min Mellans blomsterprunkande trädgård(splätt). *kram*

Och jag sitter här …. och uppför mig som en I-or.

Undrar om vi kommer iväg … har de lastat färdigt nu … 54 minuter … plus resetid … genom Båstad … !!! … En så´n där dag!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 9 juli 2000.


Vi kom iväg kan jag berätta. Två timmar försenade!! Jag visste inte om vi skulle våga dyka upp … men vi beslöt att våga … precis när vi kom utanför såg vi att några tagit paus och frisk luft ute. Värden själv stod väl synlig i salen och vi tog sikte, grattade och frågade samtidigt om vi fick dyka upp så här sent. Det fick vi … så´n tur!

Festen var jättettrevlig och vi var båda glada för att vi vågat dyka upp … trots allt …

”Om jag var kung av Afrika, jag skulle ingen regnrock ha.”
Nalle Puh

”Beredd för Vadsomhelst.”
Nalle Puh

Den 10-13 juli 2000.


Vi har hunnit mycket nu i några dagar. Vi har provkört nya bilar. Och vi har återigen bestämt att vi ska vänta att köpa bil.

Igår, onsdags, hoppade jag över tennisen. Vi åkte i stället till nya badhuset i H-d för att bada där med Lilla GullHjärtat och Lilla GullHjärtats Mamma.  Åh, vad hon skulle visa mycket av vad hon lärt på simskolan. Åh, vilka bestyr hon hade för att visa allt. Åh, så intensivt hon levde i vattnet, fast det var .lite farligt där det var djupt och där det var virvlar … åh! -Hon kommer att slockna som en dö´ sill, tänkte jag, när hon kommer hem. Vi hade verkligen en heldag och som sedan avslutades på MacDonalds på Lilla GullHjärtats förslag och önskan. Det var hennes dag … och mormorns … och morfarns … och kanske lite mammans …

Mia har fått så rara brev från så många … jag sparar dem tills jag kan läsa upp dem eller skicka dem till Mia. Har inte hört från henne på över en vecka nu.

”Det är farligt, men jag kan göra det i alla fall.”
Nalle Puh

Den 14-24 juli 2000.


Milde tid … tiden går … jag har massor att skriva men massor av annat att göra så ….

… det blir inte så mycket här just nu.

Igår åkte vi på Bron. Det var en härlig upplevelse. Idag ska vi kanske till Skånes Djurpark med Lilla GullHjärtat.

Mia ska antagligen flytta … och …. hon försökte komma hit … men det fanns hinder i vägen för resan … reshinder så att säga … Mia fick faktiskt lov annars … Tyvärr ”tvingas” Mia att träffa sin pappa fast hon upplever det mycket obehagligt. Jag upprörs av detta. Jag har sagt till Mia att hon ska säga hur hon upplever det.

…. ja nu hinns inte mer!

”Han använder inte långa svåra ord som Uggla.”
Nalle Puh

Den 25 juli 2000.


Utflykter och möten … mysiga människomöten … idag även marknad … marknadskonst … Faktiskt fanns det ”hederlig” marknadskonst på Tingsryds marknad. Det var bland annat träfigurer som skurits ut av motorsåg … motorsågskonst kan man säga. Trevliga tomtar i trä som måste vårdas och smörjas med olja. Nej, vi köpte ingen. Vi bara tittade. har inte alls lust att köpa nu innan flytten. Har tillräckligt med prylar att packa och sortera bland. Vissa stunder önskar man att man inte skaffade så mycket. Trots flertalet flyttningar så … finns förskräckligt många prylar.

En underbar dag då vi träffat Mina Allra Käraste Farbröder och Mina Allra Käraste Fastrar. Min Allra Käraste Farbror H var trött och han tycker att det svåraste av allt är att inte längre kunna se. Hörseln sviker och värken avtar inte det minsta … och synen avtar mer och mer. Skuggorna går i varandra mer och mer.

Igår njöt vi av alla naturupplevelser, djurungar och Lilla GullHjärtat fick bestämma mycket just denna dagen. Vi körde i den nordskånska skogen och såg inget hus på långa stunder. Vi hamnade nästan på ”Hitta_vilse_vägar” men till slut kom vi ut … vid en sjö … med vackert blommande näckrosor. Naturen är balsam för själen som jag brukar säga. Vi njöt och insöp allt vad vi orkade.

Min Yngsta har kommit in på kurser på högskolan och även fått studentlya. Planering, planering, planering …. kul, kul, kul!

Min Äldste har namnsdag idag … JACOB Grattis! *kram*

Min artikel om barn publicerades idag på ledarsidan i NST …. Hur illa får barn må? Och hur länge? I tidningen hade den fått smärre förändringar. Men jag var nöjd med den.

Jag är lite osäker på hur folk reagerar. Jag misstänker att de inte riktigt orkar ”ta tag i” ämnet. Jag misstänker att de ”blundar” lite bara för att det är så svårt att orka se … hoppas jag har fel. För lite sedan skrev en (s) om hur bra svenska barn har det och relaterade då till barn i andra länder. jag blir bara så lesen när jag läser sånt. Jag vet ju att det finns alldeles för många svenska barn som har det så fruktansvärt illa och svårt … outhärdligt svårt. Jag gillar inte när man slår sig för bröstet och ropar hurra vad vi är bra när det finns så mycket som återstår att göra! Jag gillar det inte alls! Så är det bara!

”-Känner Christoffer Robin dig? -Ja visst gör han det!.”
Nalle Puh

Den 26-27 juli 2000.


Jag blir faktiskt irriterad. Jag undrar faktiskt också över folk. Idag kunde jag inte låta bli att säga ifrån. Det värsta är att jag nog inte lyckas dölja min irritation särskilt väl. Så när jag ställer en nyfiken fråga så låter jag nog bara ilsk … kanske … ja så är det nog.

Jag blev nog lite ilsk också om jag ska vara ärlig.

Lilla GullHjärtat och jag tog en liten ”hundrunda”. När vi gick tillbaka och såg nerfarten till gården så var den smockfull med folk, mest småfolk. Två volvokombibilar hade stannat vid nerfarten!!! Det finns massor med andra platser att stanna på. Folk stannar vid vår nerfart till gården. Parkerar bilarna där och sedan kollar de på grisarna. Barnen matar grisarna med gräs. Papporna stannar vid bilarna och pratar … med varandra … inte med sina barn! Mammorna följer efter barnen.

Jag har alltså inget emot att folk stannar med sina barn för att de ska få se lite djur och så. Inte alls tvärtom. MEN VARFÖR MÅSTE DE STANNA VID VÅR NERFART JUST!? Varför visar folk inte respekt!? Det finns ju massor av annan plats att stanna på. Och vad i hela fridens dar tänker de på när de traskar ner på vår gård … som är vår trädgård … en del t o m börjar gunga på våra gungor. Hur skulle de reagera om främmande människor gick in i deras trädgårdar och gungade och satte sig att fika!? Varför tror de att det är OK!? Jag vill veta hur det kommer sig att folk visar så total brist på respekt!? Tror dom att vi lever så öde att vi älskar när en massa främmande människor invaderar våra nerfarter och trädgårdar?! Milde tid!

Den mamman som jag ställde frågan till och som fick höra att jag inte gillar när främmande människor utan vidare traskar ner på vår gård för att klappa och mata djuren … den mamman går nog hem och berättar vilken surkart jag var … och Min Lilla Dagbok vet att jag ansträngde mig hårt att hålla inne med ilskan. Jag tror inte att varken mamman eller hennes vänner har självkritik nog för att rannsaka sitt agerande … hade de haft det så … hade detta inte behövt inträffa. 

”Dagen är synnerligen orkanartad.”
Nalle Puh

Den 28 juli 2000.


”Problemen” igår tycktes stora eller svåra. Upplevelser av att folk brister i respekt för andras privata sfär. Fast jag vet att jag har rätt … kan jag ändå inte låta bli att ha samvetskval för att jag sa ifrån. Dumt! Himla dumt och orättvist mot mig själv. Men jag vill inte ha hundratals främmande människor springandes ner i vår trädgård som om den omfattade allemansrätten. T o m mina hästar är nu trötta på folket och klapparna. De som annars är så sociala. Nu bemödar de sig inte med att gå fram till stängslet där folket står.

Sådana bekymmer kan ändå te sig små beroende på vad man jämför med. Det är viktigt att man blir påmind och att man ges möjlighet att få perspektiv på vardagen.

Jag får ta del av skiftande människoöden. Det som gripit tag i mig riktigt på djupet de senaste dagarna är Tellas upplevelser. Tella är syster eller rättare var … Tella misshandlades av sin pappa under många år. Tellas lillasyster misshandlades också av pappan. Lillasystern misshandlades till döds och denna fina minnessida har Storasystern skapat. Den är så vacker. *kram Tella*

Ett besök på denna sida skakar om och hjälper till att skapa perspektiv i vardagen. Perspektiv på vad som egentligen är viktigt i den egna vardagen. Tella gör en fin insats genom att skapa förutsättningar för fler att komma till insikt om deras verkligt viktiga i sitt vardagsvarande.
*bra Tella*

Genom att göra synligt och genom att berätta så kan man förhindra att fler får lida för länge … så länge. Många som just nu är mitt uppe i ett liv av misshandel eller övergrepp … kanske de får mod att ta första steget ur … kanske … förhoppningsvis … Jag tror det hjälper fler … att fler och fler berättar … Det mesta våld som sker … sker inom familjen … där tryggheten borde vara som störst och skyddet starkast … men verkligheten för många är inte som den borde vara …

Jag ska snart ge mig ut på upplevelser … annorlunda efterlängtade upplevelser … kanske berättar jag … kanske …

*kram J* *kram L* *kram M*

”Bara vild om vintern.”
Nalle Puh

Den 29 juli 2000.


”Tella” har fått en sida nu. Den finns under Regnbågsbarn.

… det kommer mera … nån gång … njut av sol ljus och sommarregn! Det gör jag … allt vad jag kan …

Naturen är balsam för själen … så är det för mig … pröva … det gäller säkert för dig med …

*kram till alla Regnbågsbarn*

*kram J* *kram L* *kram M*

”Jag måste se mig om mera. Jag måste komma och gå..”
Nalle Puh

Den 30 juli 2000.


Dagen då vi åkte till Skottland …. *glad som tusan*

”Gusten är ett lejon med två meter svans.”
Nalle Puh

Den 31 juli 2000.


Dagen då vi anlände till Newcastle … fortsatte till Edinburgh … övernattade ett stenkast från Palatset där dom precis förberedde den stora festen … TATTOO … military … mycket kiltar … färger … säckpipemusik … underbart …. men … USCH USH USCHSCHSCHSCH … vilken luft …!!!… full av orenade bilavgaser … hur dåliga är britterna egentligen på miljö!?

Vi höll nästan på att tuppa av. Ta gasmask om ni ska besöka brittiska städer … för tusan!

Resten av Skottland var friskt och härligt … glest med illaluktande bilar alltså …

… det kommer mera …

”Jag måste se mig om mera. Jag måste komma och gå.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Juni 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 juni 2000.


Jag är *glad* …. fortfarande. Nu är det en härlig månad. Juni är skolavslutning. Juni är sommar. Juni är födelsedagar på löpande band. Juni är underbar. Så är det bara!

Min Vattuman klipper gräsmattan. Gräsåkern … ja det är massor han måste klippa varje gång … en bamsegräsmatta. Han sitter nog på gräsklipparen och tänker att snart behöver han knappt mer än en sax för att klippa gräsmattan.

Han körde förbi fönstret och såg alldeles försjunken ut i tankar. Eller var det ngt radioprogram som fängslade och utestängde världen. Man vet aldrig.

Jag hade bara tänkt förbereda den nya månaden här … just nu. Hade ju ändrat och uppdaterat nyhetssidan och passade därför på. Har minsann inte tid att sitta här nu … men det är så himla lätt … att fastna …

Mia känner sig bättre och framförallt kommer hennes energi och gnista tillbaka. Emmiz är också fylld av energi och hade fått MVG i svenska. Grattis! Fantastiskt! De har resurser … flickorna … Regnbågsbarnen … fast de inte trodde det … men vi andra visste ju … minsann …!

Jag blir himla glad av mycket … nu är det juni! *himla_glad*

TACK alla snälla! som hört av sig. Your are special!

”Hon skulle göra något riktigt bra utan att tänka på det.”
Nalle Puh

Den 2 juni 2000.


Det är ju för underligt! Hur i hela fridens dar ska man kunna förvänta sig att folk tar en på allvar …!? Jag tänker på Birger S i ett visst (mp). Han lämnar politiken och intervjuades igår. Han medgav att de inte lyckats. Men det var inte deras fel! …!!!!!!!!…. ”Det var de andras fel!” påstod han. *Birgitta tar sig för pannan* Det är ju lätt att skylla på andra. Med andra förstod jag att han menade de andra politiska partierna. Men det är ju väljarna som bestämmer! Väljarna väljer parti. Väljarna har inte valt (mp). Så är det bara! Mp är inte ett tillräckligt trovärdigt parti eller rättare …. har inte tillräckligt trovärdiga representanter. Det bekräftades verkligen i intervjun när BirgerS fick frågan om han skulle bli landshövding eller dylikt nu. Han hade svårt att dölja att han inte skulle blivit smickrad vid ett sådant anbud. Mycket svårt! Samtidigt ”får” man ju inte trakta efter sådana poster som mp-partist. Det är säkert ”otillåtet” alltså ”fult”. Han svarade att han var nog inte rätta personen för ett sådant uppdrag …. det skulle vara fel och det visste nog GPersson. Ja, ja visst håller jag med om att det finns lämpligare personer för att tjäna som regeringens förlängda arm …. men att bara ha den inställningen! Det stärker verkligen att man inte kan betrakta mp som trovärdigt! Så är det bara!

Politik …. fortsättning följer … när jag ändå är igång. VP och Gudrun … kommunister och kommunism … ja vad säger man …!? Låt dom göra upp inom sig! Kommunister är kommunister och de finns inom VP vare sig de heter VP eller VPK. Så är det bara! Kommunister är människoförtryckare! De accepterar inte vissa åsikter och vissa sätt att leva eller verka. Dessa vissa sätt har med ekonomi att göra. De vill bl a  avskaffa kapitalismen. De ser människor som företräder andra uppfattningar än de själva som fiender. Deras betraktelsesätt är aggressivt. De har fastnat i sin föråldrade otidsenliga klasskampsretorik. Alla som vill äga sitt eget är kapitalister. Jag vill verkligen äga och vårda mitt eget. Jag vill verkligen inte äga tillsammans med alla andra! Jag vill äga själv. Visst kan jag tänka mig att äga tillsammans men visst vill jag äga alldeles själv. Så är det bara. Jag vill kunna välja i mitt liv. Jag vill inte att politiker ska styra och bestämma i mitt liv!

Jag tror på att människor själva får bestämma. Jag tror på frihet. Jag tror på mångfald som kraft och resurs. Jag vill inte se på människor som fiender. Inte ens kommunister … så länge de inte vill andra människor ont … och jag är inte säker på att de inte vill kapitalister … pälsdjuruppfödare …. företagare …ont …??? Fast det är naturligtvis skillnad på vp-are och vp-are … men jag kan inte låta bli att tro att många vp-are inte vet egentligen vad vp(k) står för. Så är det faktiskt! Det gör mig rädd!

Senaste Kommunfullmäktige fick jag ytterligare två motionerbifallna. Det lönar sig att engagera sig i politiken … kan jag tycka ibland.

”Så går det när man tvättar sig.”
Nalle Puh

Den 3-4 juni 2000.


Jag har varit sjuk. Hela lovet så gott som. Jag har ätit magnecyl för att köra undan halsont och känna_sig_dålig_känslor. Nu är det bättre och jag kommer att kunna gå till jobbet i morgon. Men inte har jag gjort det jag hade tänkt att göra. Men å andra sidan så har Lilla GullHjärtat varit här.

Jag har aktualiserat och fyllt på i mitt CV. Det gäller att hålla de länkarna så uppdaterade som möjligt. Skulle det dyka upp ngt intressant kan jag ju alltid skicka min ansökan och länkarna till meritlistan. Det är praktiskt. Det har dykt upp något och jag ska söka den tjänsten men den är på halvtid så … Annars planerar jag för packning, sortering och studier nästa termin förutom min nuvarande tjänst förstås.

Vi ska också skicka in bygglovsansökan nu sedan får vi se hur lång tid det tar innan allt är klart för att sätta spaden i marken. Nu är det iaf ingen panik eftersom vi vet var vi ska bo den närmaste tiden. Vad som ska byggas vet jag också. Det ska bli en skånelänga i vinkel och ett litet stall för islandshästar.

Sista skolveckan med barnen … milde tid vad det går snabbt …

”N.V. (Nasses Vän).”
Nalle Puh

Den 5-6 juni 2000.


Vissa människor är trista! Så är det bara. Särskilt trist är det när just trista människor gör besök i min dagbok. Det kan de låta bli! Retar de sig dessutom på mina åsikter så är det ju underligt överhuvudtaget att de hälsar på. Skriv egen dagbok i stället för att smyga in i min och sedan hugga i ryggen!

Här i min dagbok skriver jag precis vad jag vill! Jag sätter mina gränser och ingen annans. Särskilt inte trista människors. Råkar det komma någon hit som inte har hyfs och vett så är den människan inte värd att få besöka min dagbok. Så är det bara!

Är det sedan någon från v-flygeln som inte tål att jag framför mina tankar i min egen dagbok så bekräftar det endast vad jag skriver om vänstern=allt till vän(s)ter om mitten. De vill styra över människor … tom över vad andra människor skriver i sina egna dagböcker! Milde tid! Ja, ja, ja … vill du bli styrd och inte styra själv så håll dig till vänstern. Jag är faktiskt så generös så jag kan kosta på mig att skriva reklam för vänstern *ler* Här smygs det minsann inte!

”Reklam” för moderat idéologi gör jag precis hur mycket och hur lite jag själv vill …  som med allt annat. Här smygs inte i min egen dagbok! Fånig kommentar! Fåniga kommentarer! Försök till begränsande av människors rörelsefrihet! Här skriver jag vad jag tycker och ofta vad jag tänker. Så är det här och så ska det vara!

Jag kan ta bort inlägg i gästboken … om jag vill … men jag väljer att lyfta fram IPnr. Dessutom är jag frihetsälskande men det kräver ansvar och jag vet att det finns människor som inte klarar den biten så bra och jag vet att det finns människor som lätt brister i respekt. Framförallt visar de upp ”sitt eget jag”. Ibland ganska avslöjande. Fast de försöker dölja sig bakom anonymitet. Det går dock aldrig i längden!

Jag beklagar att detta dagboksblad blev så trist. Det visar också på en egentligen mycket allvarlig fråga som rör oss olika människor. Vi går var och en omkring med en föreställning om hur världen är. Vi kan ha helt olika bilder. Det vi har lärt, sett, tolkat och upplevt formar vår bild. Vissa har lärt och upplevt mindre och andra mer. Visst finns det trångsynta människor och visst finns det vidsynta. Det finns öppensinnade även bland de som inte lärt och upplevt särskilt mycket. Det är en förmåga som sitter mer på djupet i personligheten. Sedan går vi också omkring med vår egen bild om hur vi tror att världen skulle bli bättre. Jag har min bild och du och alla andra får ha sin.

”HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN.”
Nalle Puh

Den 7 juni 2000.


Solidaritet … vänstern tror att de har monopol på detta begrepp! Solidaritet i deras mun är bara munväder utan handling bakom. Med vänster menar jag allt till vänster … kommunister och socialister. Idag formligen forsar bokstäverna ner efter tankar jag får av besöket i gästboken … Nu blir det höger- och vänsterReklam …

För att tydliggöra går jag till en ”nära” företeelse. Jag har under många år följt fackets och vänsterns ”solidaritetsivrande”. Hur i hela fridens dar kan löneklyftorna då fortfarande vara så stora mellan olika yrken och framförallt mellan manliga och kvinnliga yrken …. just inom LO-facken. Det har jag upplevt som falskt snack …. fruktansvärt falskt. Där finns minsann ingen solidaritet … där frodas könsdiskriminering och olika yrkens status! Så som jag ser det och så som min bild skapats genom år av betraktelse … långt före jag engagerade mig politiskt. Det skulle behövas en ordentlig kvast att sopa rent med innan man kan förväntas bli uppfattad som trovärdig i solidaritetsfrågan! Förresten … på vilka arbetsplatser och hos vilka yrkestagare sitter det porrbilder på väggarna? Vilken människosyn har man där? Var finns ”solidariteten”? Vilken värdegrund låts styra där och hur solidariserar man sig med den?

Rannsaka synen på solidaritet! Rannsaka utövandet av solidaritet! Det tåls att göra och borde göras ofta och mycket. Så är det bara!

Den goda solidariteten och den onda. Båda finns. En gängmedlem solidariserar sig med sitt gäng i förtrycket av sitt offer. Han är solidarisk med gänget. Minsann är begreppet värt mer reflekterande än vad som sker i demonstrationståg och vänsterretorik. Vi vill se solidaritet som en god kraft och faktiskt finns det många som ännu inte fattat att det också kan vara en ond sådan. Det gäller att tänka lite längre eller lite djupare än vad ytflytet gör. Själv skulle jag aldrig använda ordet i samband med förtryck. Vänstern solidariserar sig ju med Cuba … Cuba, vars ledning förtrycker sitt folk … hindrar sitt folk …. som låtit sitt folk lida och gå miste om utbildning väldigt länge …

Jag tar avstånd från allt förtryck och allt hindrande av människor vare sig det kommer från vänster eller höger! Jag anser att människorna själva ska få bestämma så mycket som möjligt och politiker så lite som möjligt.

I sammanhang som detta brukar vänstern dra till med ”de rika” … precis som om Sverige vore fullt med rika personer! Sverige skulle behöva fler rika! De är alldeles för få. Fler och fler lämnar ju också Sverige … och tar företag med sig. Och hur ser det ut inom offentlighetens vänsteradministration? Hur ser lönerna ut där? Hur tilldelar man varandra uppdrag? Jag är ganska säker på att högerarbetsgivare har mycket lättare för att anställa vänsterinriktade än vad vänsterarbetsgivare har för att anställa högerinriktade. Aggressiviteten från vänsterhåll mot högerinriktade är fortfarande påtagligt odemokratiskt sinnad. Den har jag dessutom själv upplevt från en dag till en annan … bara för att jag gick med i moderaterna. Moderat idéologi har en mycket sundare insikt både till solidaritet och demokrati än vad vänstern förmår ge uttryck för i sitt munväder och i sin handling.

Min erfarenhet är att vänstern har svårt att hålla isär sak och person. Högern har mycket lättare för åsiktsskillnader och förmår se en oliktänkande som en medmänniska och inte en fiende. Jag har många års erfarenhet och betraktande bakom mig när jag för några år sedan tog steget in i mitt partival.

Moderaterna är det parti som är mest rätt och minst fel … Så är det bara! Samtliga vän(s)terpartier är mest fel och minst rätt. Så är det bara! Så tycker jag och det får jag … du får tycka precis som du vill … också! Blir du besviken så är det ditt problem … behåll det då! Här saknar det intresse men ger politiken extra utrymme!

Ett slutligt råd till alla betraktare … studera noga och med mycket kritiska ögon innan du tar ställning … i samma ögonblick som du tar ställning börjar ditt ansvarstagande … både för dig själv och samhällsutvecklingen. Stå sedan för det du tycker … det gör jag!

”Jag frågar ingen alls, sa I-or. Jag bara talar om, hur det är.”
Nalle Puh

Den 8 juni 2000.


Demokrati … det är att ha valmöjligheter … det är att ha sådana valmöjligheter att man kan välja det som man anser är bäst … Vilka partier rymmer då den verkliga demokratin!? Jo, naturligtvis de partier som ger människorna de verkliga valmöjligheterna. Partier som vill styra över människornas liv och politiker som tror de vet bättre än medborgarna själva … är de minst demokratiska … fast de kanske skriker mest krampaktigt om just demokrati …

~ VÄNSTER ~ varning ~ reklam ~ HÖGER ~

Det stora valet … det viktiga valet … är att välja mellan vänster och höger.

Vänsterval leder till mer och mer administration … mer och mer myndighetsutövande … större och större offentlig sektor … mer och mer politikermakt … mindre och mindre företagande som genererar nya resurser … mer och mer skatter för att finansiera allt detta … mindre och mindre för människorna själva att bestämma … Så är det bara!

Vänstern har en mycket skicklig ledare … kanske skickligast av de alla just nu …. Tänk GudrunS kunde vända journalistens fråga: ”Vill du öka skatterna?” till svaret: ”Vi har inte diskuterat höjningar … men vi har resonerat om sänkningar och funnit att det inte vore så lämpligt i rådande budgetläge.” Detta säger mycket om vänsterledarens skicklighet men också en del om journalistens professionella brister.

Högerval leder till möjligheter för människorna att själva få bestämma mer och mer … det gör att vi vanliga människor också har råd att bo i attraktiva områden mer och mer … att vi vanliga kan välja skola till barnen … att vi vågar satsa på eget företagande mer och mer … att vi kan jobba oss till ett överskott … att vi slipper drömma om lottovinst … att vi får ta ansvar över våra egna liv och vår egen vardag mer och mer …

Högern har mycket skickliga medborgare … medborgare som förmår och vill ta ansvar … frihet kräver ansvar … högern ser medborgaren som resurs och genom att värdegrund och människosyn ges en framträdande roll så är det självklart att resurssvaga medborgare omfattas i ansvarstagandet … fullständigt självklart!

Vänstern pratar mycket om arbetsskador, sjukförsäkringar och problem … man nästan kan se svenska folket sacka ihop undan för undan med avundsjukan och Jante i sällskap …

Högern pratar hellre om hälsogarantier, kreativitet och produktion … det leder till ökad livsglädje och spännande mångfald … det ger även utrymme att glädjas åt varandras framgångar …Det jobbar jag för!

är det bara!

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 9-10 juni 2000.


Nu har det blivit mycket politik några dagar. Anledningen är besöket av den anonyme ”besviken” i mina tre gästböcker. Typiskt påhopp från vänsterhåll.

Människor har olika sätt att se på världen och ibland skiljer även grundvärderingarna. Vissa begrepp används som skällsord och andra begrepp kan få en slags upphöjd ställning. Detta visar bara på användarens grad av snävhet/vidsynthet i betraktelsesätt. Egoism t ex används från visst håll som ett skällsord. Egoism kan vara en positiv kraft. Egoism kan generara resurser som kan komma många andra till godo. I miljöer där man slår ner på denna kraft där råder i stället Jante ty … ”man ska ju inte tro att man är nåt” …

Jag älskar frihet, jag kan ta ansvar och jag behöver kunna andas. Jag tror att människor mår bättre och utvecklas mer i en frihetlig miljö. Jag tror inte på kollektivism och inskränkningar i frihet för människor. Jag kan inte förstå att människor röstar på vänstern. Jag kan bara inte förstå det! Jag tycker klasskampsretoriken är urtrist och verkligen otidsenlig. Makt, klasskamp, strid, fientlighet … usch och fy! Det är väl negativism om något så som vänstern uttrycker. Fy så trist! Fy så hemskt att underblåsa folks sjuka behov av att bekämpa medmänniskor. Avundsjukheten och andra destruktiva krafter. Fy!

Mina föräldrar var lågutbildade … 6-årig folkskola … varför skulle det lägga lock för mig! Eller för andra med lågutbildade föräldrar. Nej minsann! Låter man lock läggas på så gror avundsjukan och sedan förtär den sinnet. Så är det bara! Det är bättre att använda all sin energi till det som gör gott och ger de goda resultaten. Så tycker jag! Därför vänder jag mig så starkt mot vänsteridéologi och vänsterpolitik. Jag tror helt enkelt inte att den är bra för människorna. Ju mer vänster ett samhälle är desto mer hämmade människor … utom för ett fåtal i maktkorridorerna.

Politik ska utformas så att den ger människorna så stora möjligheter som möjligt att utvecklas. Politik är att skapa förutsättningar inte inskränkningar. Ett typiskt exempel är bensinskatten. Den inskränker rörelsefriheten och hindrar fler och fler från att köra bil. Har man god ekonomi kan man fortsätta köra bil, bo i attraktiva miljöer, inreda sitt hem som man vill mm. Alla andra människor hindras av skattepolitiken. Vän(s)terpolitik och dess skattepolitik kringskär möjligheter för ”vanliga” människor som de säger sig värna. Ha! Falskt!

är det bara!

”… drömde om allt märkvärdigt de hade sett och upplevat.”
Nalle Puh

Den 11 juni 2000.


I det förra dagboksbladet hade jag tänkt avsluta de politiska inläggen för denna gången. Men även det bladet fylldes lätt i samma anda. Nu är det slut däremot!

Igår grillade vi ute. Det var mysigt och gott. Säkert gjorde många andra också detsamma. Det gäller att passa på. Man vet ju inte hur det blir med sommar och regn. Jag är också grillad. Knallröd. Satt i solstolen och skrev insändarsvar till en tidning. Tiden sprang iväg och jag hann bli stekt. Smörjde med helosan för säkerhets skull.

Idag är det lite obestämt mulet. Det passar nog bra med en riktigt lång promenad.

… asch nu orkar jag inte mer … jag tar den där promenaden …. !

Vi gick ganska långt. Billie hängde med tungan och släpade benen efter sig. Mina båda flickor tog en kortare väg hem för att fixa fika.

Nu har jag suttit här och gjort det som jag inte alls skulle göra egentligen …. så det kan bli … och det blev en sida … en enkätsida. Mina nästa vetenskapliga arbeten ska handla om just det som behandlas på enkätsidan och/eller hur man tidigt ser signaler på specifika matematiksvårigheter hos barn. Nu ska jag publicera sidorna och hoppas att det fungerar … det vet man aldrig … *hoppas*

”Så mycket jag vill bli och så mycket som är skoj.”
Nalle Puh

Den 12-13 juni 2000.


Dagen före

… då Min Vattuman har namnsdag …

… och då jag brukar glömma att även Min Äldste har namnsdag …

Dagen före dagen då jag ska komma ihåg namnsdagsbarn! Så är det bara!

Lilla GullHjärtat hade ringt på telefonsvararen. Åh så duktig hon hade varit … hörde vi hennes inspelade röst säga … ”mamma tyckte också att jag varit så duktig” … Lilla GullHjärtat hade simmat under vattnet och det är minsann duktigt så det förslår.

Det är så duktigt så Mormorn gjorde en speciell sida med en speciell bakgrundsbild. Bilden rymmer många och djupa tankar. En dag ska jag be Lilla GullHjärtat skriva ner alla tankarna om varför Solen tycker att Månen är dum och varför Månen tycker att Solen är dum … en dag ska jag det … kanske blir det snart … man vet aldrig.

Min Yngsta fick sitt slutbetyg idag. Jag har skickat in till högskolan. Föremålet i fråga jobbar och kunde inte. Det mesta i betyget var bra … särskilt med atnke på … några betyg var inte bra … och där misstänker jag att det säger mer om läraren än om Min Yngstas kunskaper. Så det så!

Då är det bara att vänta på besked om intagning … både för mig och Min Yngsta.

Varning! Kommer det stora bilar typ amerikanska ”vans” med två personer där den ena envist vill sälja ”Super Clean” och envist vill gå in i huset för att demonstrera …. ja … då blir man MYCKET misstänksam … folk är fräcka och folk kan stjäla … snabbt … sommarstugeägarna en bit bort blev av med allt … möbler, bestick … fast det var nog på natten … i ett obevakat ögonblick. Det är för ….!!!…

Såna BORDE polisen kunna ringa in för att snabbt bura in … polisen borde snabbt kunna … faktiskt! Såna … och såna som rånar gamla! Överhuvudtaget borde folk åka dit när dom rånar, skadar och förstör för andra. De borde åka dit ordentligt, med skam …. ibland kan jag tycka att gamla tiders skampålar nog var ganska effektiva. Några butiksägare har tidigare djärvt placerat foton på butikssnattarna vid ingången. Varför är det inte tillåtet!?

Fast har man vuxit upp under tillräckligt knepiga förhållanden och blivit tillräckligt ofta och mycket sviken … samtidigt som man själv saknar insikt … så skiter man nog i att bli satt i denna situation och gör än värre saker och hamnar i än värre problem … för problem orsakar det naturligtvis … på ett eller annat sätt. Så är det bara! Det kan göras bokslut på allt … livet till exempel.

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 14 juni 2000.


Dagen då ….

… jag fyller år … en himla massa bra år …

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”
Nalle Puh

Den 15 juni 2000.


Dagen då ….

… vi har en himla lyckad VISIONSDAG …

… mitt SOMMARLOV börjar …

… vi åt JORDGUBBAR igen …

… det haglade utanför precis när jag skulle gå hem från skolan …

… nästa dag snart ska börja …

Så är det bara!

”I halvdagern såg tallarna så frusna och ensamma ut.”
Nalle Puh

Den 16 juni 2000.


Dagen då ….

… jag känner mig lite omtumlad …

… och …

… saknar lust att göra nyttigt …

… eller rättare …

… då jag bara vill slappa …

… och …

… veta att jag faktiskt inte behöver …

… fast jag egentligen behöver …

… men inte gör det ändå …

Så är det bara!

Dessutom så undrar jag hur Mia har det på nya stället … ja hon har flyttat … förflyttats … men Mia är stark och hon håller modet uppe så mycket hon orkar … kanske hinner jag uppdatera i morgon …? *kram*

”Vad ska han ta sig till nu?”
Nalle Puh

Den 17-18 juni 2000.


Planeringsdag och städdag först … sedan födelsedagsfest och festfirande överhuvudtaget … studentskan firades ju också … och jag lite … och Min Äldste mest. Laxen kom direkt från rökeriet till bordet … mums … fantastiskt god … otroligt fantastiskt god. Riktig vaniljgräddglass med jordgubbar i överflöd till efterrätt … mums!

Kaffe och jordgubbstårta.

Sedan åkte vi till Huset. Ville ju visa Mamma och Syster var vi ska bo ett tag framöver men först om några månader.

Sedan åkte Min Vattuman och jag en egen runda innan vi åkte hem för att få kvällen för oss själva … igen.

Nu är det uppdaterat igen på Regnbågssidan!

”Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar från Puh.”
Nalle Puh

Den 19 juni 2000.


Idag har jag varit hemma och sorterat. Nu är jag igång. Sorterar och slänger. Nästa vecka kanske vi kan börja flytta ut för ”garageförsäljning”. Det ska bli skönt och det ska bli roligt.

Annars har jag egentligen bara latat mig. Det är ju semester! Ju!

Härligt!

Jag tänker på Mia också … undrar hur hon har det? Undrar såååå!

”Vart ska jag gå? Kan det spela någon roll? Måste man gå åt nåt särdeles håll?”
Nalle Puh

Den 20 juni 2000.


Mia ringde. Min Vattuman tog samtalet. -Det är en ung flicka som vill prata med dig, sa han. Det snurrade i huvudet medan jag tog luren. -Hej, det är Mia … stör jag dig … vad gör ni … ringer jag mitt i maten …. ungeför tror jag det lät först. Jag försäkrade Mia att hon inte störde och att jag blev glad för att hon ringde. Igår kväll hade jag känt oro för henne så det lättade ju verkligen att höra hennes röst. Det var andra gången jag hörde hennes röst. Hela Mia finns i rösten.

Det är annorlunda att prata med varandra än det är att skriva. Detta var andra gången vi pratar. Första gången var när hon hade blivit misshandlad av sin pappa, satt ensam i en lägenhet, tänkte strunta i sin behandling, tänkte …. huh, hemska tanke. Hon lovade mig dock att gå tillbaka till familjen, försöka undvika att de såg och krypa ner i sin säng och … stackars Lilla Mia. Hon klarade det då. Hon kommer att klara allt!

Nu är det nya svårigheter. Jag blir så ledsen när man inte tänker igenom ordentligt för att försäkra sig om att det är för barnets absolut bästa … det man beslutar. Jag är mycket kritisk till Mias kommuns socialtjänst. Mycket kritisk! De borde se till att få fortbildning i vad som är barns bästa. De är inte bra på att ta beslut om barn! Så är det bara!

Mia är placerad på ett hem, troligen något slags HVB-hem. Hem för vård och boende. Mia berättade att de andra där var unga människor med kriminalitet, drogproblem, utagerande beteende mm … Min … Vår … Lilla Mia passade inte in där. Hon kände att hon inte passade in. De andra krävde mycket uppmärksamhet genom sitt beteende … så Lilla Mia … blev även här en som inte syntes … märktes … bland de andra. Hon kände att de hade inte tid för henne. Det gjorde ont i mig när jag hörde henne. Fast jag inte ”känner” Mia … så hörde jag på hennes röst att hon inte trivdes … att det inte var bra. Mia tänkte att hon kunde ändra på sig så hon passade in … NEJ! … jag vill inte att Mia ändrar på sig! Mia är så fin som hon är. Mia ska bara ges chansen att utveckla att det fina som ryms inom henne. Inte passa in i något avartsbeteende. NEJ!

Det bästa för Mia vore att komma till ett kvalificerat familjehem som rymmer en massa kärlek och omsorg. Mia ska INTE ”behandlas” på ett hem för ”missanpassade” barn. Så är det bara! Kan inte deras socialtjänst fatta det! Hur tror dom att det känns för Mia att placeras hos en familj som egentligen inte vill ha henne!? Det var en besvikelse för Mia att den familjen inte hade ringt till henne. De andra på hemmet hade fått samtal. De andra på hemmet hade någon att ringa till. De började fråga Mia varför ingen ringde till henne. Varför hon inte ringde till någon. Då tänkte hon att hon kunde kanske ringa till mig. -Mia Lilla, jag är så glad att du ringde! Nu väntar jag bara att du ringer nästa gång. Allra mest önskar jag att du skriver din adress och telefonnummer så jag kan både ringa och skriva. Snälla Lilla Mia!

Min Vattuman undrade varför jag inte frågat om du ville komma till midsommar … och det skulle jag ju sagt … men du vet nog att du kan om du vill. Lilla Mia, låt inte din öppenhet mot mig hindra dig. (Mia tycker det känns så svårt att jag vet så mycket om henne.)Om mina barn har upplevt eller gjort något de skulle önska ogjort … så älskar jag ju inte dem mindre för det. Samma är det med dig. Den bild jag har av dig är den jag läser mellan raderna. Det är en mycket positiv bild. Ingen kan ta den ifrån mig. Inte ens du!

Jag väntar på nästa samtal från Mia  …

”Lova att du inte glömmer bort mig. Aldrig. Inte ens när jag blir hundra år.”
Nalle Puh

Den 21 juni 2000.


Vilken mysig dag vi haft idag. Min Yngsta och jag i H-borg. Jag gick även in på ”Drop in” och blev äntligen fin i håret. Det var en nybliven hårfrisörska men som hade jobbat som hårfrisörska ett tag. Hon var ung och det ”syntes” att hon kunde klippa. Just klippkonsten är viktig på ett hår som mitt. Hopplöst hår egentligen. Tunna hårstrån i massor men jätteraka som om det hängde tyngder i vart och ett. Hon klippte bra! Jag blev jättenöjd. Min Yngsta utropade …-Vad söt du blev mamma! … milde tid vad man smälter då … jag i alla fall!

Lyckad dag!

Två påsar med hem. Äntligen hittade jag ett par skor. Reebok blev det även denna gång. Tyvärr inga på rean men jag var glad att jag överhuvudtaget hittade ett par. Vita dessutom.

Den andra påsen innehöll shorts. Min Yngsta bestämde färgen. Därför blev det ljusbeige. Annars hade det blivit marinblå. Så är det bara!

Jag var nöjd och Min Yngsta var nöjd. -Vilken mysig dag vi haft mamma, sa hon! Då smälte jag igen.

När jag kom hem var det således bara en liten pöl av mig. 

”Pölen” och Vattumannen åkte till Mellan och Lilla GullHjärtat för att lämna avancerad statistiklitteratur. Ville hjälpa Mellan i hennes arbete för att det ska bli klart. Lilla GullHjärtat hade skrivit en bok … eg flera … men en speciell om ”Lilla Gullefjun” som GullHjärtat vet är Mormorns älsklingssång från barnaåren. Tänk Lilla Gullefjun som ville gå på promenad … äventyr … utanför … uppleva världen. Klart jag gillade den sången! Så är det bara!

”Och kaninerna säger: -Vilken underbar morgon!”
Nalle Puh

Den 22 juni 2000.


Vilken mysig dag vi haft idag. Min Vattuman och jag. Vi åkte genast efter frukosten. Skulle vi åka söderut eller norrut? Det blev söderut. Närmaste staden.

Idag har vi provat bilar. Kul! Vi är inte redo för vår Cadillac Cabriolet än men kanske ska vi så småningom byta bil. Men vad ska vi då ha? Det är frågan som vi börjat utreda. Nu har vi tre bilar men vi behöver ju bara två. En av bilarna har Vår Mellan använt. Det blir liksom lite lättare för henne då. Men, men, men!

Först provade vi två Mercedes. En ny och en begagnad. Det var intressant och för vår del ovanligt. Likaså att köra Volvo som blev nästa. Vi har inte tidigare varit intresserade av Volvo. Trista att köra och trista modeller. Så har vi tyckt! De senare modellerna har artat sig till att vi iaf vill provköra. Det blev en S80 och ny. Trevlig. Jag tycker att den påminner lite om Jaguaren till utseende. Det visade sig att det var samma ägare (Volvo och Jaguar)! Sedan åkte vi till BMV. Jag ska inte skriva här vad jag kallat den bilen. Det passar sig inte. På BMV verkade de inte vara angelägna att sälja bilar! Så någon sådan lär det definitivt INTE bli. Då får nog försäljarna vara både trevligare och smartare. Försäljarna på Opel var allra trevligast … och roligast. Men så har vi ju köpt två bilar där tidigare … fast då av en annan försäljare som vi inte kom ihåg.

På Opel testade vi Fronteran som vi funderat på tidigare. Det kom vi fram till nu att en Frontera skulle vi INTE ha. Vi ska testa den nya Saaben på måndag. Saab är rolig att köra.

Vi ska ha en bra, bekväm, tyst bil som lämpar sig för långfärder. Vi gillar att köra omkring Min Vattuman och jag. Vi kommer troligen att köra ner i Europa lite då och då när vi inte längre är uppbundna av djur och lantbruk. Det ser vi fram emot. Då ska vi ha en bra och bekväm bil med AC! Så är det bara!

Måste vi åka till en storstad för att kolla amerikanare? Det verkar så.

Grattis Bodil!

”Idag hör man havet … stå stilla ett slag!”
Nalle Puh

Den 23-26 juni 2000.


Sommar och sol …

Sommar och regn … regn …

Nu längtar jag efter solen.

”kanske det är någon av Puhs släktingar.”
Nalle Puh

Den 27 juni 2000.


Mia ringde … det kommer mer om detta … snart …

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”
Nalle Puh

Den 28 juni 2000.


Mia ringde igår. Det är inte riktigt bra. Jag vet det! Och det bekymrar mig. Jag funderar på vad jag ska göra. Mia får inte det stöd som hon borde få. Det verkar som folk runt omkring inte riktigt inser. Mia hjälper säkert inte till särdeles eftersom hon är så hänsynsfull och inte vill ställa till besvär mm. Inte kan det vara så lätt heller att uttrycka sina behov heller i Mias situation. Det är ju därför proffs behövs! Proffs som förstår barn och barns behov. Proffs som kan sätta sig in i barnets situation. Proffs som verkligen kan vara det stöd som barnet är i behov av. Finns det sådana proffs? Hur långt ifrån Mia finns de? Kan inget sådant proffs komma i Mias väg?

Sedan igår har jag tänkt tanken mer och mer att bara åka dit … jag tror jag skulle kunna finna Mia … När jag hittat henne skulle jag säga -Hej Mia! Här är jag! Och sedan skulle jag bara krama om Mia. Säkert skulle en störtflod av tårar flöda. Sedan skulle vi nog bli väldigt generade båda två. Vi känner ju varandra så väl och ändå är vi så främmande för varandra. Det är väl otroligt som det kan bli! Min bild av Mia är mycket ljus. Den kan ju inte vara annat! Är det någon som har en annan bild av Mia? Nej jag trodde väl det! Mia själv är så orolig … vill inte lämna ut sin adress … tycker att jag vet för mycket om henne … men då tänker Mia på ”de där mörka händelserna hon upplevt” men det är ju inte alls de som skapar ”bilden av Mia”. Nej! Bilden av Mia skapar Mia själv genom sitt sätt att vara, sitt sätt att uttrycka sig, sitt sätt att beskriva sina känslor … mycket av Mia finns ju också mellan raderna. Så är det bara!

Hoppas hon ringer snart igen!

Idag hade jag tänkt skriva om hur himla viktigt det är att barn och ungdomar får växa upp och känna att de är inte bara accepterade av sina jämnåriga utan även uppskattade, beundrade, omtyckta … hur himla viktigt det är för den personliga självkänslan … identiteten … självbilden … för hela jaget … När de förmenas detta av sina jämnåriga … år ut och år in … katastrof … helvetiskt … obeskrivbart lidande … huh …

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”
Nalle Puh

Den 29 juni 2000.


Milde tid vilket arbete det är att hålla igång alla webbsidorna. Jag undrar hur många jag har egentligen. 100-tals! Nu har jag uppdaterat mina webringar med deras administration och sedan ska jag gå igenom dem och kolla hur html-koderna ser ut. Besökare tycker ju inte det är så kul att hamna på samlingssidor för webringar om de t ex söker information om mobbning eller barn eller dyslexi eller … Så är det bara! Även om jag skriver på ringsidorna att jag inte vill att tabellerna hamnar på ”samlingssidor” så är det ändå många som placerar dem fel. Jag har varit för generös hittills. Det är även krångligt när ramar försvårar. Vill man nyttja ramarna måste man ju lägga tabellen på ”framsidan”. Det är viktigt att tänka igenom hur man vill ha det på sin site och det är viktigt att se till så man har länkar till huvudsidorna.

Jag har själv gjort om flera av mina webplatser. Ändrar jag adresserna och det är sidor som finns registrerade på bra platser jag då måste jag göra en refresh-sida. Idag har jag tagit bort ett par refreshsidor. Hoppas det fungerar nu efter en övergångsperiod.

Knepigast är att plocka bort gammalt från servern. Då måste jag kolla i katalogerna på båda ställena samtidigt. Tänk om borttagna sidor även togs bort från servern när jag publicerar ändringarna! Tänk om!

Inte knepigt egentligen utan bara tidsödande.

Idag har jag skapat min profil i en jobbank. Jag skulle vilja ha ngt annorlunda och spännande … med en hög lön. Ja-a, så är det faktiskt. Lärarlöner är oanständigt låga. Inte konstigt att folk inte söker till lärarutbildningarna. Långt sommarlov och många lov … tycker många. Undrar om de vet att vi som lärare  jobbar 45 tim i veckan p gr av just loven!? Enligt avtalet faktiskt! Nu vill man ”lura” kommunanställda till läraryrket. De får utbildning samtidigt som de får behålla sin lön! Vad säger de arma lärarstuderandena som tvingas ta studielån … medan deras studiekompisar får lön!? Fy fabian vilken orättvisa! Det kommer att bli ont om lärare. Det är redan akut på vissa ställen.

Mina förslag: Ge lärarna en ordentlig lön! Ge lärarna legitimation för att garantera kvalitén på undervisningen för barnens skull! Anställ assistenter både för elever och lärare så ökar vuxentätheten medan läraren har det pedagogiska ansvaret men får hjälp med genomförandet.

Himla bra förslag! Då skulle arbetet kunna skötas lite mer proffsigt i skolorna och barnen utvecklas under mer gynnsamma förhållanden. Knyck gärna mitt förslag! För jag tänker … det gagnar saken … jag klarar mig väl även om jag inte får äran … så tänker jag ofta … *ler* … har ju så många bra förslag …*ler igen* … hinner inte själv utveckla alla … *suck* … vill ju så mycket … och så vill jag ha det! Så är det bara!

”Beredd för Vadsomhelst.”
Nalle Puh

Den 30 juni 2000.


Idag har varit en mysig slappedag. Först fick vi besök till frukosten … sen frukost som vanligt … Vi satt länge och pratade om allt möjligt. Trevligt … roligt …

Sedan skötte jag Internetarbete här medan jag väntade att Min Vattuman skulle komma tillbaka.

Sedan åkte vi söderut för att kolla bilar och provköra. Min Vattuman fick in mig i en Nissan!
-En Nissan vill jag inte ha, sa jag tvärsäkert!
-Varför inte? svarade Min Vattuman utmanande.
-Jag bara vill inte! sa jag medan jag tänkte efter ….
-Jag är nog alldeles för märkesfixerad, sa jag slutligen och alldeles ärligt.
-Ja, det är du nog, konstaterade Min Vattuman.

Sedan hör det till att vi i bilen precis innan varit såååå himla förnuftiga! Vi hade kommit fram till att inte ville vi lägga en massa pengar på bensin på bekostnad på mysiga hotell i framtiden när vi tänker oss äventyrliga bilresor ner i Europa. Prioriteringar. Allt handlar om de egna valen och prioroteringar. Då … i stunden av förnuft ,,, bestämde vi att vi skulle köpa ytterligare en Astra fast Sedan(modellen) och med AC. Vi är ju nöjda med min Astra Combi. Billig och bra. Mycket bil förpengarna. Precis som när man väljer en Schnauzer. Mycket hund för pengarna.

Sedan finns det en MB som jag också tror är en hel del bil för pengarna. Den finns … jag hittade den … men vi provkörde den aldrig. Hade gått lite, fullutrustad, några år på nacken … kanske. Nästa vecka ska den få en tur med oss.

Min Vattuman tycker det är helkul att prova bilar. Idag provade vi tre stycken Chryslers. Dels den nya roliga modellen. Dels den stora modellen. Min favoritbil har en V8 under huven. Så är det bara! Fast det blir nog ingen V8 …. än… *suck*
-Detta är verkligen en riktig bil, sa Min Vattuman efter turen med den stora Chryslern.
-Nå, vilken av alla bilarna kändes bäst undrade jag återigen … fast jag visste ju svaret … även denna gången …
-Saaben!

Det enda som kan konkurrera med Saaben är en Cadillac, kanske Seville, men iaf V8 … så tycks det … även om det iofs är olika körupplevelser. Åh, vad jag är glad för att jag hade en pappa som visade mig på vad bilar kan vara … han gillade riktiga bilar … tidigt. Jag är mer eller mindre född i en V8. Dessutom hade min pappa en HD. Bara det!

Helt plötsligt slog de över … Katherine Hepburn … en film på Danmark … WOW! … Min Favoritskådespelerska! Outstanding! *suck* AJLAVJO!

”-Tiger är bra i själva verket, sa Nasse lättjefullt.
-Det är alla i själva verket, sa Puh.”

Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Maj 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 maj 2000.


En underbar dag! Igen!

Skönt att slippa demonstrera! Skönt att slippa gå med röda fanor! Stackars dom som gör … får göra … måste göra! Stackars! Men så blir det ju färre och färre också.

Denna dagen gick också åt till uppsatsen. Så är det bara!

”Om du vill göra en sång lite mer gnolig kan du lägga till några tiddelipom.”
Nalle Puh

Den 2 maj 2000.


Skoldag igen och en massa aktiviteter för skolbarnen. Jag börjar sammanställa tester och letar efter bra sätt att åskådliggöra vad testerna ger av information. Får vi veta det vi vill veta? Hur är testerna att arbeta med? Anser vi på vår skola att dessa tester är ett bra redskap i vårt arbete? Många frågor att ställa sig. Viktigast är att göra klart vad man vill veta och sedan se till att finna de tester som ger den informationen. Så är det bara!

Vi vill få ett instrument för att följa läs- och skrivutvecklingen på bästa sätt. I syfte att tidigt identifiera de som kan behöva lite extra stöd i sin skolsituation.

Jag vill dessutom finna ett bra motsvarande instrument för matteutvecklingen.

Roligt att träffa alla igen. Roligt att träffa I igen. I som jag inte sett på tre veckor!

”Hemligheten med att vinna i Puhpinnar är att kasta ner pinnen med den rätta knycken.”
Nalle Puh

Den 3 maj 2000.


Jag tänker på massor med olika saker emellanåt. Och ibland är det tomt just med de sakerna eller de tankarna. De tankarna som var så himla bra. Bortblåsta i en viss stund när man skulle vilja ta fram dom och titta på dom lite mera.

Idag har jag varit igång hela tiden. I morgon ska I och jag iväg. Det ska bli jätteroligt. Vi kommer att ha mysigt. Sedan ska det bli himla intressant också. Föreläsning på andra sidan Skåne. Bara att ge sig iväg. 

Åh vad jag är glad för Min Kära Vän BirgittaE! Grattis Birgitta! Jag är så glad för att ditt viktiga projekt får den uppmärksamhet det förtjänar. EU-projekt … Irland …. behöver du inte en assistent? Jag känner mig lite ”anhörig” eftersom jag fått vara med från början och t o m fick äran att ta del av och ge synpunkter på den fina projektplanen. Du är värd all uppmärksamheten Birgitta! *kram*

I morgon blir det en ny intressant dag och idag är det en. Hela tiden. Fast nu är mitt pekfnger stelt utav bara tusan.

I badet idag tänkte jag tankar. Först tänkte jag på hur roligt det är att jobba. Sedan tänkte jag på mina himla spännande elever. Sedan tänkte jag på att det är så roligt att jobba med mina kollegor. Sedan tänkte jag på hur duktig chef vi har. Och sedan tänkte jag på hur det kunde vara så … hur … ? … egentligen … ? … Varför är det så bra och så roligt!?

Sedan tänkte jag att vi är ju som ett cykelhjul. Alla betyder ju mycket för hur verksamheten lyckas. Var och en är en viktig eker i hjulet. Ingen vill att någon eker ska skadas. Alla ekrar är viktiga. Ekrarna samlas ihop vid navet. Navet är avgörande för styrningen. Vår rektor är duktig på att samla alla ekrarna. Navet styr i en riktning, mot vårt gemensamma mål. Vi arbetar alla för att vårt hjul ska styras i samma riktning.

Vårt hjul är inget bakhjul som hänger med. Vårt hjul är ett drivande hjul. Minsann är det ett drivande hjul! Vad är då jag? Jo, jag tänkte att jag är också en eker bland de andra ekrarna. Kanske är jag också lite däcket. Jag och Min Kära Kollega I. Vi liksom är där för att mildra hinder på vägen. Vi är där för att lite lättare komma över de hindren. Vi står också i förbindelse med alla ekrarna och har kontakt med alla och finns tills hands för alla. När så behövs. Ja så tänkte jag mina tankar denna kväll i mitt underbara varma bad.

Snart är det morgon och ny skoldag. Då får jag träffa mina spännande elever och mina duktiga kollegor och vår styrskickliga chef. Dessutom ska Min Kära Kollega I och jag på spännande utflykt på kvällen. *glad*

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.”
Nalle Puh

Den 3 maj 2000.


Jag tänker på massor med olika saker emellanåt. Och ibland är det tomt just med de sakerna eller de tankarna. De tankarna som var så himla bra. Bortblåsta i en viss stund när man skulle vilja ta fram dom och titta på dom lite mera.

Idag har jag varit igång hela tiden. I morgon ska I och jag iväg. Det ska bli jätteroligt. Vi kommer att ha mysigt. Sedan ska det bli himla intressant också. Föreläsning på andra sidan Skåne. Bara att ge sig iväg. 

Åh vad jag är glad för Min Kära Vän BirgittaE! Grattis Birgitta! Jag är så glad för att ditt viktiga projekt får den uppmärksamhet det förtjänar. EU-projekt … Irland …. behöver du inte en assistent? Jag känner mig lite ”anhörig” eftersom jag fått vara med från början och t o m fick äran att ta del av och ge synpunkter på den fina projektplanen. Du är värd all uppmärksamheten Birgitta! *kram*

I morgon blir det en ny intressant dag och idag är det en. Hela tiden. Fast nu är mitt pekfnger stelt utav bara tusan.

I badet idag tänkte jag tankar. Först tänkte jag på hur roligt det är att jobba. Sedan tänkte jag på mina himla spännande elever. Sedan tänkte jag på att det är så roligt att jobba med mina kollegor. Sedan tänkte jag på hur duktig chef vi har. Och sedan tänkte jag på hur det kunde vara så … hur … ? … egentligen … ? … Varför är det så bra och så roligt!?

Sedan tänkte jag att vi är ju som ett cykelhjul. Alla betyder ju mycket för hur verksamheten lyckas. Var och en är en viktig eker i hjulet. Ingen vill att någon eker ska skadas. Alla ekrar är viktiga. Ekrarna samlas ihop vid navet. Navet är avgörande för styrningen. Vår rektor är duktig på att samla alla ekrarna. Navet styr i en riktning, mot vårt gemensamma mål. Vi arbetar alla för att vårt hjul ska styras i samma riktning.

Vårt hjul är inget bakhjul som hänger med. Vårt hjul är ett drivande hjul. Minsann är det ett drivande hjul! Vad är då jag? Jo, jag tänkte att jag är också en eker bland de andra ekrarna. Kanske är jag också lite däcket. Jag och Min Kära Kollega I. Vi liksom är där för att mildra hinder på vägen. Vi är där för att lite lättare komma över de hindren. Vi står också i förbindelse med alla ekrarna och har kontakt med alla och finns tills hands för alla. När så behövs. Ja så tänkte jag mina tankar denna kväll i mitt underbara varma bad.

Snart är det morgon och ny skoldag. Då får jag träffa mina spännande elever och mina duktiga kollegor och vår styrskickliga chef. Dessutom ska Min Kära Kollega I och jag på spännande utflykt på kvällen. *glad*

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.”
Nalle Puh

Den 4 maj 2000.


Idag ska det handla om hjärta och hjärna. Det är viktigt att båda är med. Jag är en sån med lite ytterlighetskombination. Samtidigt som jag älskar att måla, skapa och nyttja just den hjärnhalvan så är jag även mycket logisk och analytisk. Jag gillar percentiler, medianer, staninevärden och djupdykningar i statistiska beräkningar mm Oh, vad jag gillar matte och statistik. Oh, vad jag gillar att finna ut vad man kan få veta av siffrorna.

Samtidigt som jag är en riktig känslomänniska är jag också väldigt klartänkt. Även när känslorna tycks dominera så är mitt förnuft och min hjärna närvarande i högsta grad. Betraktare kanske inte tror det. Det kvittar! Jag vet. Jag gillar mitt analystiska logiska tänkande lika mycket som mina känslor. Så är det bara!

Igår var mitt hjärta och min hjärna med i två påtagliga sammanhang. Jag och Min Kära Kolllega I var som sagt i K-d för att lyssna på en ”guru” inom mattesvårigheter ur ett neuropsykologiskt perspektiv. Det perspektivet gillar jag. Vi hade en helafton! Kära I hade gjort fikakorg. Mums och gott kaffe! Hjärta och hjärna för hela slanten. Snart ska jag renskriva mina anteckningar i blomboken.

Sedan var det gården … mycket känslor … visst … men hjärnan var med mig också. Så är det bara! Här är det mycket ingredienser. Idag vill jag se andra alternativ. I morgon ska jag jobba på dom. I morgon är idag. *djupt tankfull*

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.”
Nalle Puh

Den 5 maj 2000.


Igår är nu idag. Snart är idag i morgon. ”Carpe Diem”. Jo, det gör jag allt vad jag kan. Idag var stoppdatum för inlämning av matrl till mkontakt. Jo, visst har jag tänkt och flunderat. Jo, just flunderat! Det liksom ville inte komma fram något som ville bli skrivet. Jag började nästan tro att jag saknade inspiration. Det är ovanligt. Vad skriver man när man måste men saknar inspiration? Då skriver man inte! Då lägger man sig i badet. Så är det bara!

I badet, eller var det lite innan? … tänkte jag att det skulle handla om ”besinning”. Jo, så skulle det bli. Besinning och balans, hjärta och hjärna. Jag badade och njöt av det varma vattnet. Det omsluter både kropp och själ. Som bomull nästan. Ingenstans har man ont, bara välmående. Sköna, underbara, välgörande bad.

Efter badet flödade bokstäverna ner på … i … datorn. Så var det med det!

Denna veckan var vi lovade att få besked på en kurs. Vi är många som väntar (otåligt). Alla dagarna i veckan gick … inget besked. Det kan bara bli besvikelse …. jag har lärt mig att i distanskurser är det jätteviktigt med den snabba responsen … ja, ja, ja …

*djupt tankfull … fortfarande*

I morgon ska det jobbas på en viss bok … så det så!

”-Jag älskar att hoppa sa Ruh. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 6-10 maj 2000.


Det har varit mycket de senaste dagarna. Speciellt mycket av väldigt fint och vackert väder. Man liksom flyttar ut i naturens rum. Även om jag för det mesta sitter som mitt i naturen för tittar jag rakt fram ser jag den stora Ygdrasilasken och hästhagen och tittar jag till höger så ser jag Kullahalvöns konturer och Skälderviken. Tittar jag åt vänster så ser jag gårdsplanen och stallet och snart inte alls granngården p gr av all grönska som flödar ur knopparna. Askknopparna låter vänta på sig allra längst. Bakåt tittar jag ju inte! Där är en bokhylla/sekretär och jobb i form av papper/brev med ”måsten”. Vem som helst kan ju förstå åt vilket håll mina ögon går …

Jag är inte det minsta poetisk och nästan avundas Min Yngstas förmåga att uttrycka sig i skrift. Jag missunnar verkligen inte men tänk! …!!! … Tänk att kunna uttrycka sig så hjärta och själ smälter eller kanske rent av vrider sig i sitt inre …. tänk att kunna uttrycka sig så till den milda grad att det berör djupet av det allra djupaste. Min Yngsta kan.

Jag kan bara skriva. Skriva och skriva och älska att skriva … det är verkligen inte så ”bara”. Det menar jag inte! Jag menar att jag är så glad för att jag skriver och för att jag älskar att skriva. Det är underbart! jag önskar att alla kunde upptäcka hur roligt det är att skriva. Hur bra man mår av att skriva.

Idag fick jag besked att jag var G på min kurs och tidigare har jag berättat att jag fick mitt Certifikat A på KOAS-kursen. Nu återstår bara min uppsats och den är kanske klar innan månaden är slut. Klar = G alltså. Tänk om?! … Ååååhhhh! Vad glad jag ska vara då!

Mycket händer. Och vi har varit hos Min Allra Käraste Faster A och Min Allra Käraste Farbror H i helgen. Det är bara så underbart att träffa dessa underbara, snälla, fantastiska … det finns inte ord! De är 90 och 93. Jag älskar dem! Så är det bara!

Tack Malin för ditt rara mail och ditt besök i Gästboken! Lycka till med allt du företar dig!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 11-14 maj 2000.


Det har varit mycket de senaste dagarna. Speciellt mycket av väldigt fint och vackert väder. ….

Så började jag dagboken dagarna precis före dessa dagarna och det stämmer fortfarande.

Det har varit mycket av annat också. Så’nt som tar mycket mental energi. Vi har sålt gården. Det är med mycket vemod och mycket känslor. Snart kommer vårt nya liv att börja. Vi har som sagt börjat om på nya liv flera gånger tidigare och vi har levt många olika liv och nu kommer nästa omgång. Det är spännande. Det är omvälvande. Det är med mycket blandade känslor som gården säljs.

Lite mark har vi tagit undan. Vi hoppas på att kunna bygga vårt hus där och det finns plats för mina hästar också. Så nu börjar en ny period av väntan och undran och planering. Vi tittar också på ”Hus till salu” eller ”Hus kan köpas” häromkring.

Allt detta har gjort att både jag och Min Vattuman blivit trötta och känt vemodet tillsammans. I fredags åt vi nypotatis och jordgubbar. I lördags var alla barnen här och vi åt tillsammans. Idag kommer Lilla GullHjärtat för att sova hos mormorn och morfarn. Mamman, morbrorn och mostern har åkt till Gtbrg för att se Polarpristagaren Bob D. Så är det bara.

Mormorn väntar på besöket och morfarn har möte i rummet intill.

är det bara!

”Jag vill inte vara kung ens för tusen miljoner.”
Nalle Puh

Den 15 maj 2000.


Sofia-dagen. Min namnsdag. Inte heter jag Sofia men nästintill. Sofi var ett av mina namn. Är rättare sagt. Prästen som döpte var gammal och Sofi blev utan e. Mina flickor däremot heter Sofie med e. Båda två. Min farmor brukade alltid gratulera. Antingen fick jag en krona eller en tvåkrona. Några har jag kvar. Ibland lade Min Kära Farmor in kronorna i cellofan och knöt en rosett om. Då var det riktigt fint. Cellofan var nog inte så vanligt då på den tiden. Min Farmor var så gullig och så omtänksam och det var underbart att se hur omtänksamma alla hennes sju söner var om henne. Himmel vad det värmde att se och himmel vad det värmde att vara en del i denna storfamilj. Hilda Sofie hette min farmor och hade jag fått en dotter till så skulle det ha varit hennes namn. Så är det bara!

Denna namnsdag var det Min Allra Käraste Faster A som kom ihåg …. som alltid. Telefonen ringde och jag gratulerades. Jag ringde till mina flickor och gratulerade. De undrade om de skulle gratulera tillbaka och det skulle de naturligtvis …! Sedan ringde jag till Min Mamma och sade att det var Sofia idag.
– Då får jag kanske gratulera, sade mamma.
– Ja, det får du, svarade jag.
– Grattis! sade mamma då med ett litet skratt som hördes genom luren.

Min Mamma kommer inte ihåg så’nt numera. Jag brukar påminna. För lite sedan påminde jag Mamma att Min Svåger fyllde år. Mamma ringde och gratulerade och min svåger undrade förvånat om mamma kom ihåg. Jodå hade mamma svarat … säkert lite hemlighetsfullt. Min mamma vill helst dölja att hon inte kommer ihåg.

är det bara!

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”
Nalle Puh

Den 16 maj 2000.


Ingen namnsdag idag men snart är det födelsedag igen … i familjen. Min Mellan fyller år. Sedan kommer födelsedagarna duggandes tätt i familjen. Min Allra Käraste LillaSyster fyller …. ja alldeles särskilt många viktiga år i sommar. Fast inte är hon stor ändå! Lillasyster så det knakar om det! Så är det bara!

Fast hon var stolt den gången när vi frågade mina elever vem dom trodde var den äldsta av oss. De trodde samtliga att Min LillaSyster var den äldste. Så det så! Då var vi lite över 20. Nu är jag inte säker att de skulle gissa detsamma …. *ler*

”Rosentaggen” … Min Regnbågsvän med de kloka synpunkterna har skrivit idag. Jag har lagt det på sidan under Regnbågsbarnen. Ulrika har kommit långt i sin bearbetning. Samtidigt som det hjälper Ulrika själv att läsa om Flingan och Mia så delar hon med sig av sina erfarenheter och tankar. Kloka tankar! Regnbågsbarn är kloka barn! Så är det bara!

Idag blev jag … inte särdeles glad … en avigsida visade sig … På jobbet ringde telefonen … det var till mig. Vi var mitt i en konferens. Jag trodde det var viktigt och att det var Min Vattuman eller något av mina barn. Det var tidningen … NST i Båstad. De hade hört att vi ”sålt mark”. Vi har sålt hela gården sa jag. Sedan sa jag att jag satt mitt i en konferens och inte hade tid att prata. Han ville veta hur mycket mark. Jag svarade motvilligt som det var. Jag blir jättebesviken över företeelsen. Faktiskt ledsen över densamma. Jag blir ledsen över att journalister inte respekterar mitt privatliv, jag blir ledsen över att de ringer mig på jobbet för att snoka, jag blir ledsen över hur respektlöst de agerar. Jag ångrar att jag inte bara lade på luren utan att svara. Varför ska man behöva vara så tillmötesgående … det får bli slut på det! Mitt privatliv behöver jag naturligtvis inte redogöra för! Så är det bara!

Hut!

Hutlöst!

Åt fanders med respektlösa journalister!

Jag vill ha mitt privatliv ifred!

Jag vill vara ifred på mitt jobb!

är det bara!

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”
Nalle Puh

Den 17-19 maj 2000.


Artikeln som kom i tidningen var mycket bra! Mycket balanserad! Det blev högsta betyg. På ett litet ställe stod det ”Moderatledaren H….S… har sålt sin gård på drygt 30 ha ….” Ja, ja, ja,    …. typiskt tidningar! Det är väl för ….!!!… inte någon moderatledare som säljer gård! Det är privatpersoner! Det stod inget om att jag sålde min (=vår) gård! Detta sätt att involveras offentligt i något som är högst privat … är en avigsida. Jag tror att just detta gör att många drar sig för att engagera sig i politiken. Ingen vill väl eller borde behöva bli utsatt offentlig publicering utom i relevanta sakfrågor! Så tycker jag!

Idag fick jag mail från soffliggarpartiet. De kunde knappast skicka till en som kvalificerar sig sämre än jag där. Är det något jag inte är så är det soffliggare! Gu’ så mesigt! Gu’ så fånigt! Undrar hur många mesiga svenskar det finns egentligen? Är svenskar verkligen så mesiga? Att det tidigare fanns de som försökte allt de kunde för att vara ”soffliggare” i f d Ungern … begriper jag ju! Jag menar … fanns det bara ett parti … kommunistpartiet … och man inte var kommunist … ja då förstår jag att soffliggeri var ett bättre alternativ. Men jag vet också att polisen kom och hämtade soffliggarna till valurnorna. I Ungern … då … på kommunisttiden. Det är underligt att det överhuvudtaget finns de som bekänner sig till ett så människofientligt parti som just kommunistpartiet. Det måste vara annat än den kommunistiska idéologin som drar. Kan det vara Skickliga O´ShyrMan?

Får jag sådana mail så blir det upproriska svar från en vänlig Birgitta. Så är det bara!

Nu planerar jag …. jag ska rita … vårt ”drömhus” … mitt ”drömstall” … Åh vad roligt det ska bli! Visst ska jag ha allé där med. Jag älskar alléer. I allén ska finnas blommande rosaröda kastanjeträd. Åh så fint det ska bli! Min Vattuman kommer att göra en minst lika fin allé på nya stället som han gjort här. Hoppas jag. Visst H-an!?

Idag är det födelsedagskaffe en dag försenat. Snart bär det av ….

Nu höll jag på att glömma … vad jag sysslade med inatt …. jo detta ….!!!…

…. MIA ….??? … *orolig*

”Till Tappra Dåd jag rider ut …..”
Nalle Puh

Den 20 maj 2000.


Sköna dagar … hela tiden … bara sköna sköna skönaste dagar … njuta njuta njuta … bara njuta allt vad man förmår.

… och lite drömma … jag gillar att drömma. Just nu drömmer jag om olika hus … drömhus. I morgon ska jag rita ett av dom. Vad roligt det ska bli att inreda … material … färger … delvis former men mest färg och material. Kul! Jättekul!

Lilla GullHjärtat följde med igår. Till Kastanjebacken alltså. Hon har plockat blommor, gömt sig i gräset så mormorn inte kunde se henne, dammsugit i soffan efter Chippen, … Lilla GullHjärtat är duktig varje dag hela dagarna. Ingen soffliggare där heller minsann! Hoppas det aldrig blir heller! (Apropå gårdagens dagboksblad)

Nu har jag bara skriverier i huvudet. Andra skriverier än här alltså! Då är jag liksom inte närvarande här och nu i denna aktivitet i just denna specifika stunden. Så är det bara!

Fick ett mail av xxx … lite sorgligt och vemodigt känns det … Det var dock inte ett mail från varken Mia eller Cissi om någon undrar … det var från en annan … på ett sätt … ett Regnbågsbarn …

I morgon kommer en ny dag som bär med sig nya spännande saker att göra …

…. MIA ….??? … *orolig*

”Till Tappra Dåd jag rider ut …..”
Nalle Puh

Den 21 maj 2000.


Idag blev det … äntligen! Idag har jag ridit. Åh vad roligt! Ska det nu äntligen bli så att jag kommer igång riktigt med ridningen igen. Jag vill ju det! Väl uppe på hästryggen kändes det som igår. Inte det minsta osäkert. Fast det hade jag ju inte trott heller ofs.

Lilla GullHjärtat ville ju rida och mormorn hade lovat. Jag ledde Elja medan GullHjärtat satt som gjuten på hästryggen. Barbacka och med rätta tygeltaget. Lilla GullHjärtat ska få tid att verkligen lära sig hästens rörelser och förhoppningsvis få känna sig vara ”ett” med hästen. GullHjärtat behöver bli lite starkare i nyporna innan det blir till att rida själv. Efter barbackaturen sadlade jag upp med lättviktssadeln. Den gillar jag bäst. Dessutom är den några kilo lättare och jag är som sagt lite tyngre och hästen otränad. Snart kommer vi att ha tränade hästar igen …. ojojoj … Så snart hovslagaren har varit här ska jag rida på Min Lilla Söta … Séita … och sedan ska jag också testa Árgeisli. Flúgsvinn måste longeras och tränas och ridas in … denna sommaren ska DET ske! Så är det bara! Måste! Måste! Måste!

Vissa mail är inte roliga …. ibland blir jag bara såååå trött på politiken …

Besöket i min gästbok idag gladde mig jättemycket. Vilken överrskning!  Malin *kram*

Vissa mail är glädjande … tårflodsglädjande … som mailet från Mia idag. Jag har ju varit så orolig för Mia. Det blir jag alltid när hon är ”tyst”.

För det mesta blir jag glad för mailen jag får.

Nu har jag också hört från min opponent. Känns skönt … lugnande. Det närmar sig och jag ser så fram emot dagen D. Behöver tummar som hålls den dagen … finns det månde några till hands …?

När denna månaden är klar och om allt går bra så …. ja då har jag INGET som släpar efter. Alla kurser och studier är klara och godkända då … om … om … om … hoppas …!

Till hösten blir det nya kurser … undrar vilka det blir … har ju sökt flera … alla intressanta … Lunds universitet, Växjö universitet och Kristianstad högskola …

Nu ska jag komplettera Min Meritlista med de senaste resultaten.

”Om nån vill applådera … så är rätta stunden inne nu.”
Nalle Puh

Den 22 maj 2000.


Jag ritar hus i fantasin och på papper. Hur ska vårt drömhus se ut? Det hus som vi drömt om och fantiserat om ibland. Stora ytor, stengolv, stort kök, bastu och bad med utsikt, helst inbyggt städsystem … man trycker på en knapp och så sugs allt damm upp och forslas iväg, överbyggt tak så man slipper urfula persienner och markiser, stenläggningar utomhus och många perenna gammaldags blommor, sovrum med fönster så man inte missar alla härliga åskväder, helst takfönster, ….

Jag ritar och fantiserar. Idag åkte vi till Laholm för att titta på ett hus som nästan stod färdigt. Det var fint och gav nya idéer. Undrar hur lång tid allt ska behöva ta? Kommer det att krångla till sig eller kommer det att kunna ske smidigt?

Idag har jag känt mig trött. Är det den där gamla lärartröttheten i slutet på terminen? Alla lärare är trötta (och slitna) i slutet av terminerna. Alla lärare uppbådar sina yttersta krafter för att hålla terminen ut. Se´n kan man pusta ut …. när sommarlovet tar vid … är man då riktigt trött och har kämpat sitt yttersta … ja … så kan det hända att man åker på en sommarförkylning eller liknande … det är så’nt som är vanligt när man kämpat och motståndskraften är nedsatt. Fast så illa kan det väl ändå inte vara! Nej! Nej! Nej! Jag är bara lite vanligt vårtrött … Så det så!

Därför så ropar min góa sköna säng just nu .. .

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

Den 23-25 maj 2000.


Milde tid vad jag jobbat med siffror och statistik. Men det är intressant och det är himla intressant att se vad man får ut av det i slutänden. Blir det pedagogiska vinster … eller rättare information som kan bidra vid planeringen av undervisningen på ett konstruktivt sätt. Det är en vinst. Den andra är mer en garanti … vi håller koll på barn som kan uppleva svårigheter i utvecklingen av sin läs- och skivförmåga.

Hu vad det blåser! Vår äkta Kastanj här på Kastanjebacken lever just nu farligt. Grenarna är så långa och spingliga. De knäcks mycket lätt. Blåsten kommer säkert att skörda några grenar så som det blåser just nu. Hu!

Här är det ensamt värre! Min Vattuman är borta. Långt borta. Inga av mina barn svarade när jag ringde! Ensamt värre! Min Mamma svarade men hon var på väg till sängs. Inte konstigt om hon har svårt att sova om hon lägger sig så tidigt! Inte konstigt alls. Undrar om hon förstår …? Undrar om det där med tidsbegreppen blir svårare med pren. Jo, så är det nog.

Denna veckan har varit högst intensiv. Mycket jobb och mycket på kvällarna. Dessutom resor på kvällarna. Lite trött är jag allt.

Igår var det Kf. Faktiskt riktigt trevligt! Det är nog trots allt ganska trevliga politiker i Båstad … somliga stunder iaf. Igår var det trevligt! Så är det bara!

Nu har jag samlat några tummar som ska hållas nästa vecka på Den Där Viktiga Tiden. Det kanske behövs fler …

”Nu blir jag riddare — se här så blank och fin min rustning är!”
Nalle Puh

Den 26-27 maj 2000.


Det har inte blivit gjort vad jag tänkt göra. Inte lika mycket. Jag har dock haft en skön dag. Vi lade oss att sova … mitt på ljusan dagen … det ösregnade ute och smattrade sövande på fönsterrutorna. Himmel vad lyxigt det kändes att lägga sig så och bara ha det gott i sängen.

På gymnasiet i Ä-m har en 19-åring skämtat. Han ser det som skämt alltså. Jag anser att det är i högsta grad ett skämt agerande! Denne 19-åring har halshuggit en kaninunge … lagt den blodiga kroppen i salladen i skolans matsal … och … det avhuggna huvudet i en dressingflaska som stod vid salladsdisken …. !!!… Makabert minst sagt! … Sjukt skämt minst sagt! Hur i hela fridens dar kan någon människa komma på och ens tänka tanken att göra …??? Jag bara undrar! Stackars människa! Han är i stort behov av hjälp! Undrar om alla berörda och involverade inser det?

Det finns undersökningar som visar på sambandet mellan djurplågeri och våldsbrott/misshandel. Barn som misshandlar djur befaras bli våldsbenägna, kvinnomisshandlare … som vuxna. Det finns alltså undersökningar som visar detta. Det är således ett mycket allvarligt tecken när unga människor misshandlar och plågar djur.

19-åringen avstängdes från matsalen förtäljer tidningen. Är det rätt åtgärd? Inte vet jag! En sak vet jag dock … det är inte en tillräcklig åtgärd! Ska denne unge man bli sund i själen måste han få kvalificerad samtalsterapi. Så är det bara! Blir han avstängd från en gemenskap och utan behandling/vård så kan ju vem som helst inse att den frun han gifter sig med riskerar få extra hårda slag, eller hur?

Tänk alla dom som fraktar djur inom EU ….!!!… Nej, det går inte! … Att tänka på! … Det är FÖR plågsamt! Hur kan människor bete sig så mot djur!? Återigen har vi … människomänniskor och människodjur. Människomänniskor är de som tänker och gör väl mot levande väsen och naturen. Människodjur är … de där andra … som är i behov av kvalificerad vård … eller i värsta fall … i behov av en bur.

”Om du är gammal eller ung så gör din plikt om än så tung.”
Nalle Puh

Den 28-29 maj 2000.


Anspänning … nervös …!!! … jättenervös …

Plus lite annat med … berättar sedan …

”Vi ska alla gå på en Expedition.”
Nalle Puh

Den 30 maj 2000.


Jag är KLAR! *glad*

*Jätteglad* … *trött* …

Åh vad jag är glad! Nu är min uppsats äntligen klar. Jag ”försvarade” den idag. Inte förrän efteråt förstod jag vilken himla massa anspänning jag samlat på mig den senaste tiden … bara för detta ögonblick. Ögonblicket varade 1,5 tim. Det var ett trevligt uppsatsseminarium. Tack Josefin! Josefin opponerade på min uppsats. Flera deltog, lyssnade och var aktiva. Roligt! ”Mitt” ämne behärskar jag ju och skulle kunna prata om hur länge som helst … men allt det andra … fast det gick bra.

Åh … jag är verkligen klar! Så skönt … efter allt detta arbete … efter all  denna tid … så omfattande arbete … NU ÄR JAG KLAR! Min D-uppsats i Pedagogik. 80 poäng. KLAR! Vid Högskolan i Halmstad idag! *så glad*

”ELEVERS UTSATTHET I SKOLAN”

Min uppsats bygger på mail jag fått från ungdomar som hade behövt stöd i sin skolsituation. Ungdomar som hade behövt en förklaring på varför de i inte kunde lära sig att läsa eller räkna som andra. Ungdomar som orättvist betraktat sig som ”dumma” … ”obegåvade” … fast det egentligen var deras skola som saknade förmåga att leva upp till sitt ansvar. Min uppsats handlar också om barn/ungdomar som mobbats eller utsats för utfrysning och därmed varit i behov av de vuxnas stöd och insatser. Barn och ungdomar som behöver stöd i sin skolsituation av någon anledning … har rätt att få detta stöd. Så är det bara! Det är inte barnen eller ungdomarna det är fel på … felet ligger hos beslutsfattarna när stöd inte ges.

Jag är verkligen glad att jag jobbar på en skola som inte i något avseende liknar det som beskrivs i mailen.

”Glitterglans går i dans.”
Nalle Puh

Den 31 maj 2000.


Jag är KLAR! *glad* … idag också. Jag är fortfarande *glad* Himla *jätteglad*

Nu har jag beställt tryckning. Kan behöva ett antal ex. Fast det blev inte så många som jag tänkte för det blev för dyrt för min kassa. Jag kommer att begära att mina handlingar skickas tillbaka när jag söker jobb i framtiden. Fast ett ex ska jag skicka till Skolverket. Det får jag väl bjuda på.

Tänk om det fanns någon forskartjänst eller doktorandtjänst någonstans på lämpligt avstånd …Tänk om! Läsa och forska på heltid … Tänk om!

Idag har vi köpt hus. Det kan gå snabbt … och det gör det ibland. Nu möblerar och inreder jag för fullt i huvudet. Hur ska jag kunna sortera och sortera bort inför flytten? Men jag ska bara ta med så´nt som vi vill ha och så´nt som är helt och fint … men hur ska jag klara det? Det kan ju alltid komma till användning! Typiska tankar för smålänningar. Så är det bara!

Nu är jag trött och ska sova i min góa säng! Så är det bara!

I morgon är det ny månad. Den bästa … Min Månad! Min Favoritmånad. Så det så!

”Vi ska alla gå på en Expedition.”
Nalle Puh

”Först Eftertanke och sedan Hårt arbete.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

April 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 april 2000.


April, april! Regnigt och trist. Brukar det inte vara det i april? I alla fall köpte jag små penséer eller violer och små påskliljor till mina byttor. Det piggar upp lite. Vivor i ljuslila och små gammeldags, vilda påskliljor hade jag redan som blommade i ”rosenrabatten”.   Rosenrabatten finns utanför sadelkammardörren där istidsstenarna ligger på stentrappan. Stenar som kanske ska målas och så småningom bli ”Välkommenstenar”. I rosenrabatten sätter jag alla rosor jag får. De från 100-årsfesten finns där och svärmors fina gula ros fannas där tills den blev för stor och för vacker. Nu finns svärmors vackra gula ros i gräsmattan vid den lilla björken från Linneryd alldeles intill den lilla hästhagen.

Jag skulle varit på stämma idag men kände mig inte alls bra i morse. Jag låg kvar i min härliga säng tills klockan var 11:45 …!!!… Åh vad skönt det är att få sova ut. Nu känner jag mig mer utsövd och efter ett bad idag kanske jag känner mig normal igen.

Lite stressad blir jag av att tänka på allt jag har framför mig som måste göras. Kurserna som ska slutföras helt och kräver sitt i tid. Testerna som ska sammanställas och analyseras. mm mm Jag vill göra och få klart och jag vill definitivt inte ligga efter. Ibland är det svårt att hinna med extraarbetet utöver det vanliga. Ibland samlas intensiva perioder. Nu är en sån.

Lyssnade på TV och polisjakter med bil. Det handlade om en familj som fått sitt liv raserat när mamman blev påkörd av en tjuv som jagades av polisen. Hon fick hjärnskador och personlighetsförändring. Från ett liv som mamma med arbete och studier kunde hon nu inte ens vara sjlv med sina barn. Jag blev chockad över åklagarens attityd. Jag förstår att det finns ett dilemma här. Ambitionen att få fast brottslingar. Men aldrig får oskyldiga människor riskeras komma till skada! Här krävs det omdöme. Polisen är den som måste ha detta omdöme i sina handlingar och i sina beslut. En åklagare måste ha lagen som grund, hög moral och rättskänsla, en god portion omdöme. Hur kan man då bilda sig en uppfattning på ensidig information i sitt beslut?! Det går inte ihop med de krav man ska kunna ställa på en åklagare. Fy så hemskt!

Jag håller fullständigt med den skadade kvinnans, mammans, advokat … ”här osar det rättsröta” så det förslår! Här saknas rättssäkerhet. Likaväl som journalister borde reflektera över etik och moral i sina handlingar och sina uttrycksformer likaväl borde poliskåren ta tag i detta. Särskilt alarmerande och angeläget är det eftersom polisen kritiseras så ofta idag. Vem i hela världen ska vi lita på om inte polisen när vi utsätts för brott. Inte vill vi väl ha kommuniststaternas rättslöshet och otrygghet! Vi förväntar oss att poliser besitter ett gott omdöme. Vad händer om vi mister förtroendet för poliskåren?

”Har du varit snäll nu?”
Nalle Puh

Den 2 april 2000.


Skoljobb hela dagen … och halva natten. Stupar i säng kl 02:27!

”Först eftertanke sedan hårt arbete.”
Nalle Puh

Den 3 april 2000.


Idag var första dagen jag hade lagad mat med till skolan. Idag var första dagen jag inte vra vrålhungrig när jag kom hem. Ganska behagligt faktiskt. Undrar när jag ska ha en sådan dag igen?

Kopplade av när jag kom hem. Har precis varit ute hos hästarna och de har nu fått hö.

Nu har jag jobbat in en del och det känns lite skönt … inte så lite faktiskt.

Pratade med Min Yngsta som inte mår riktigt bra och Den Lilla Gumman längtade hem. *kram Lilla Gumman*

Pratade med Min Mamma också. Hon var lite bekymrad för hon trodde hon var bjuden på fest men visste inte när eller vilken dag eller vem som bjudit … men hon visste vart …. *kram Lilla Mamma*

Snart kommer du på fest till Skåne! Min LillaSyster kommer hem och hämtar dig. Kanske blir det en sväng även till Kastanjebacken. *kram LillaSyster* *kram StoraSyster*

Mia är bekymrad och har ont i magen. Hon ska flytta hem till sin mamma. *kram Lilla Mia*

CC är lite villrådig. Ska hon sova över hos F-ledaren? Jo, jag tycker du ska testa! *kram Lilla CC*

Mitt Lilla GullHjärta har cyklat omkull och skrapat knät idag. Inte fanns det någon mormor på plats för att blåsa eller trösta! *kram Mitt Lilla GullHjärta*

Min Vattuman är lite bekymrad. Han tycker jag är konstig! ”Fem_i_tolv” kan jag vara jättehispig … men tre sekunder i tolv är jag ”ko_lugn”. Jo, så kan jag nog vara! *kram Min Lille Vattuman*

Det var väldigt vilken kramutdelning det blev idag … *kram Min Lilla Mellan* och *kram Min Store Äldste*

*kram Semlan* *kram Flingan*

*k r a m*

”Ingen kan vara nere med en ballong.”
Nalle Puh

Den 4 april 2000.


Kommer inte ihåg om något särskilt hände denna dag. Troligen kopplade vi av …!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”
Nalle Puh

Den 5 april 2000.


Denna dagen var brått. Skola, hem och sedan iväg. Kretsårsmöte. Jag glömde kappan. Men jag fick en underbar bukett blommor.

”Ingen kan vara nere med en ballong.”
Nalle Puh

Den 6 april 2000.


Denna dagen var också brått. Skola, hem och sedan iväg. Stambord och samanträde vid stambordet.

”Ingen kan vara nere med en ballong.”
Nalle Puh

Den 7 april 2000.


Denna dagen var också brått. Skola och förberedelse för att var borta en vecka. Min Yngsta skulle läsa på biblioteket och jag hämtade Thomasevangeliet som beställts från annat bibliotek. Spännande. Inget särskilt blev gjort …! Jo, naturligtvis! Fast bara inte här. Jag fick mail … de kommer på en sida … Kolla i morgon!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”
Nalle Puh

Den 8 april 2000.


Denna dagen har jag varit ute hela dagen. Jag är säkert knallröd i ansiktet. Visst bränner det … som eld.

Jag har klippt Billie med en usel klippmaskin. Det är enerverande och jag känner det verkligen i armen just nu. Fy! Lite fin blev han men långt ifrån klart och väldigt ojämnt. Fy!

Kolla, kolla, kolla … tre sidor … uppdateringar på Regnbågsbarnsidan och nya sidor på Mobbningssiten …  Men nu är jag faktiskt lite trött igen.

Mail från Jens och K-a som berättar hur de varit utsatta för mobbare och plågoandar. Det är inte klokt! När mobbning och utfrysning och terror låts pågå under hela skoltiden så påverkar det ju hela livet. Man har trasats sönder som människa. Så orättfärdigt! Så elakt! Så grymt! Fruktansvärda plågoandar låts härja utan att upptäckas under ett helt skolliv. Måtte de själva få plågas av sina inre minnesarkivs påminnelser! Ända tills de har vett att be om nåd.

Stackars de kroppar som behöver gå omkring med så onda själar! Jo, jag är lite inspirerad av Jesus ord. Jesus talar mycket om människors lika värde men han säger samtidigt tydligt att det förutsätter godhet i sinnet. Människor som tvingats utstå mycket smärta får ett djup av insikt och förståelse som andra har svårare att finna. Det stämmer att ingenting ont utan att det för något gott med sig också. Människor som tvingats utstå smärta är ”rikare” människor.

Ingen har sagt att livet är lätt eller ska vara lätt. I svåra stunder har man chans att komma åt sitt ”inre rum”. Det måste man själv s ö k a upp. Människomänniskor är de som hela tiden söker.

”Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.”
Nalle Puh

Den 9 april 2000.


En sån underbar dag! jag har fortsatt att klippa Billie. Nu är han klar och jättefin. Ryggen värker. Skyller på klippmaskinen. Var ju tvungen att stå läääänge i en jobbig ställning.

Grisar togs ut idag. De skäller som hundar och hoppar med glädjeskutt omkring. Jag frågade Min Vattuman vad han tror att de säger när de gör så. Han brukar ju prata med sina grisar.

– Jag är glad, trodde han.

– Hej hopp! … vad det är kul! trodde jag att de sade.

Hästarna fick en massa havrekorn, bara för att de är så duktiga och kommer när jag visslar. Det kan vara bra om något inträffar. Skulle de råka komma ut ur sin inhängnad blir de också lite vilda och skuttspringiga. De kan nog också säga:

– Hej hopp! … vad det är kul!

Varför har man byggt upp dessa religioner? Varför alla dessa ritualer? Varför denna yta? Varför? Inte ville Jesus ha det så! Människopåfund som blir alldeles fel, gör fel, blir fel, gör fel, blir fel …. alldeles fel. Människor borde i stället träffas i sammankomster för samtal, frågande och svarande, tänkande och tankeutväxlingar, … filosoferande och godhetsutvecklande. Något åt det hållet. Så borde det vara! Men hur är det? I kyrkolivet idag? Inom de religiösa organisationerna idag? Inom religionerna idag?

Finns hedendom och avgudadyrkan? Vem bestämmer att vissa människors tro är fel? Vem tar på sig att döma detta? Fy vad mycket som blivit fel, görs fel, blir fel, görs fel …! Det blir så när man inte kommit till insikt. Tro om Sanning, Ljus och Det Goda.

Så är det bara!

”Han hade hittat på en liten stump samma morgon.”
Nalle Puh

Den 10 april 2000.


Nu måste jag skriva snabbt. Idag har jag faktiskt tagit tag i min uppsats igen. Nu ska den slutföras … det lilla som återstår. Fast hade jag påbörjat den idag så skulle den blivit annorlunda … men att skriva om den …. hu så mycket tid det skulle ta! Jag är glad att jag tagit fram den igen.

Chippen har kommit hem idag. Himmel vad det kostade med operation och allt! Inte har vi råd inte! Min Yngsta skulle betala själv. Nu får hon ta av det vi sparat till hennes framtid i fonder. Vilket dilemma! Försäkring hade vi inte längre för den har vi dragit in på. Hade det gällt Billie hade jag nog tvingats ta ett hemskt och drastiskt beslut. Nu var det inte jag som tog beslutet för jag var inte med när de lämnade Chippen på djurkliniken. Och Min Yngsta älskar ju sin hund så högt. Vem älskar inte sin hund högt! Samtidigt har man inte råd att köpa den present som man skulle vilja till Det Lilla GullHjärtat som fyller om någon dag. Livet är knepigt och en massa knepiga beslut måste tas hela tiden.

I alla fall så lever Chippen och han är pigg och glad. I alla fall så är han glad när han slipper tratten. Just nu har han tratten men han sover så han är nog lycklig på sitt sätt ändå. Det var en urinsten som satt sig illa. Måtte inte Billie drabbas av samma! Billie är bättre på att förebygga för han dricker hejdlöst mycket vatten … och ofta. Rent dvs nyupptappat ska det dessutom vara. Det är Billie stenhård med. Klok hund!

Min Vän BirgittaE har skickat mig en länk som leder vidare till massor med intressant läsning om Thomasevangeliet mm. Tack snälla Birgitta! Milde tid vad jag plötsligt blivit intresserad av detta område. Det är intressant! Religionsfilosofi kan väl vara rätta benämningen tycker jag. Skulle kunna tänka mig att läsa … fast jag har ju ingen grund … bara mitt eget jag och hittillsvarande vetande … inget inom historia eller religion … bara pedagogik och psykosocialt … och sånt som har med undervisning och inlärningssvårigheter att göra … ganska långt ifrån religionsfilosofi. Dessutom har jag anmält mig till kurser i socialpsykologi och psykologi. Filosofi finns inte på distans. Undrar varför? Kan det vara för att de som sysslar med denna undervisning inte är särskilt duktiga på datorer? Eller råkade en liten fördom slippa ur mig nu? Det hade varit intressant att veta varför.

Gnostiker är såna som har en viss kunskap … inte alls vetenskaplig kunskap … men kunskap som leder till insikt … särskild insikt … reflekterande kunskap som man fått genom iakttagelser eller upplevelser … det är lite spännande med kunskap och kunskap och om kunskap … och framförallt sökande … sökande av kunskap … alltifrån om sig själv och sitt eget djupaste inre till världen omkring sig … Både själva sökandet och vägarna för …

Egentligen skulle jag skriva om LinaV och hennes film ”Pappa och jag”. Jag tycker att hennes motiv är lätta att hysa respekt inför. ”Vad vårt samhälle gör med människorna” och ”ansvarstagandet”. Hon har lyckats fokusera på ngt som är väldigt viktigt att lyfta fram i ljuset för att vridas och vändas på. Även här handlar det om barnen. Jag håller med henne om att en identitet som hon uttrycker det är vida viktigare och större än den eventuella skada som filmen kan drabba en viss person i detta fallet. Jag håller också med henne om att den skada som den vissa personen kan drabbas av också kan ge positiva effekter på ett djupare plan i denna personens utveckling. Även här gäller då att ingenting ont utan att det har något gott med sig.

Så är det bara!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 11 april 2000.


Åkte jag till V-ö och lunchade först med min syster på den där trevliga restaurangen. Sedan till mamma och efter en stund mötet som avtalats med personalen på servicehemmet. Allt gick bra och vi fikade sedan tillsammans i mammas mysiga rum.

Sedan åkte jag djupare in i de småländska skogarna och kom till Min Allra Käraste Faster A och Min Allra Käraste Farbror H. Där sov jag över. Precis som så ofta förr ….Mina Minnen.

”Vart ska du gå? Hör på duvornas kurr: -Vi har så trevligt som aldrig förr.”
Nalle Puh

Den 12 april 2000.


Idag har jag hunnit en hel del. Jag har läst två brev från Amerika för Min Allra Käraste Faster A och sedan skrivit svar på engelska till avsändarna. Jag var liksom lite sekreterare åt Min Faster som blev glad åt att kunna besvara hälsningarna från Over There.

Sedan har jag läst in Thomasevangeliet på band. Det gick jättebra. De hade en mycket bättre bandspelare än den jag har i skolan och mina egna fungerade inte längre. Annars hade jag en himla bra sony men den har faktiskt hunnit bli si så där en 20 år minst.

Vi diskuterade lite av det som jag läste in. Min Farbror blev så engagerad fast det blir svårare och svårare för honom. Han har ju så ofantligt ont jämt och ständigt. Bältros är tydligen inget de lägger forskningspengar på. Smärtgränser finns inte när det gäller detta. Det får min Farbror smärtsamt uppleva. Skam! på sjukvården att de inte förmår lindra livet för Min Farbror!

Sedan lyckades jag ställa in radion med hörlurar så Min Farbror kan lyssna på 1:an i radion. Nu finns 1:an på de båda yttersta knapparna och det blir lättare att hitta rätt. Tekniska aparater kan vara knepiga. Det vet vi minsann om. Denna jag sitter vid nu behövde startas 4 eller var det 5 gånger innan den gjorde det rätt. Varje gång är jag lika nervös att allt ska vara borta. Huh!!!

Min Guru och tillika Min Äldste tycker att vi ska vänta lite med formateringen av hårddisken. Han ska lära sig allt om 2000-servern först … det blir nog ganska snart om jag känner honom rätt. Till hösten blir det en ny omgång studier och då måste allt vara klart. Då ska jag inte läsa några kurser som kräver nya och mysko program att ladda hem. Bara lite vanliga kurser … socialpsykologi och psykologi … kanske …

När jag var i Växjö passade jag på att gå i bokhandeln, Akademikerbokhandeln. Jag hittade minst 6 böcker som jag så gärna velat ha. Denna gången kände jag inte att jag hade råd att köpa och dessutom har jag flera  böcker som inte hunnit läsas heller för den delen.

I morgon ska det jobbas med Uppsatsen och sedan födelsedag, 6-årsfödelsedagskalas … ett visst Litet GullHjärta!

”Christoffer Robin ska ha en bjudning.”
Nalle Puh

Den 13 april 2000.


Idag har ett visst Litet GullHjärta födelsedag. GRATTIS! Grattis Mitt Lilla Hjärta! We love you!

med väder av allra allra tristaste slag. Hur bara kan det vara så trist väder! Regn och blåst, regn och blåst … som om det aldrig vill ta slut. Skönt man kan gömma sig inomhus. Jag har läst igenom hela uppsatsen och försökt flytta in den i huvudet i mitt tänkaresinne så att jag uppfylls av den och kan bearbeta det sista. Men jag har alltid sådana våndor när jag ska till att göra speciella arbeten. Våndor inför … våndor att våndas, vridas och vändas …. men det blir alltid bra till slut … det vet jag ju … men innan … precis innan jag kommer igång riktigt … då är det våndor av stora slag … så är det nu. Bara att ta sig igenom. Sedan blir det bra.

Min Mellan hade VG på senaste arbetet … och föregående och föregående …
– Vår L-a är duktig hon, sade Min Vattuman och jag till varandra idag.
-Ja, svarade vi också.

Det är roligt att komma in i det avsnittet i livet när barnen går om. Vår Äldste passerade först och nu går vår Mellan om oss. Precis så ska det ju vara. Det känns tryggt. Vi är inte föräldrar som tror att vi jämt måste vara duktigare än våra barn. Föräldrar är vi ju ändå och det försöker vi vara så bra vi kan.

Mitt Lilla GullHjärta hade en rolig födelsedag precis som det ska vara när man fyller 6 år. Både mormorn och morfarn och mostern och morbrorn fick så go’a kramar. Mormor fick en teckning. En fantastisk teckning av min fot. Med nyckelpigor, larver, snigel, mask och t o m utritat vägarna de vill krypa fram … rosett på skon också.Här är bilden!

I morgon finns det mycket att göra. Nu ska jag ladda upp inför den dagen.

”Alla bäckar i skogen sorlade muntert.”
Nalle Puh

Den 14 april 2000.


Nu blev det inte alls att jag gjorde det jag egentligen skulle ha gjort. Inte alls. Jag hittade nämligen en kurs som var på planeringsstadiet och skulle ges vid en högskola … på distans och på halvfart. Visst ville jag söka! Visst ämnade jag söka! Men först var jag tvungen att få veta koden för kursen sedan måste jag skrpa ihop kopior på poängbevis för att få poängföreträde eller iaf tillträde till kursen. Allt detta gjorde jag och allt kom iväg i tid. Nu är det bara att hoppas på att jag kommer med på kurserna jag har sökt. Vänta och hålla tummarna.

På kvällen gjorde vi dock vad vi tänkt att vi skulle. Vi var faktiskt speciellt inbjudna till en teaterföreställning som åk 4 hade skapat. Vi kände oss hedrade att få ta del av premiären.

Vi var överväldigade. Vi var imponerade. Sååå duktiga de var! Flera av mina elever medverkade. Jag fick en spontan kram av en av mina elever och Min Vattuman också. Jag känner den kramen fortfarande. Den var Speciell. Mycket Speciell. Tack Min Vän!

Teaterföreställningen hade klassen byggt upp helt själv. De hade samlat sponsorpengar och de hade anlitat en proffsregissör från Malmö. Vilket fantastiskt arbete. Alla i en klass plus även några ur parallellklassen hade medverkat. Sånt här samlar och enar runt gemensamma värden. Sånt här arbete gör att var och en växer i en grupp som utvecklas mycket positivt och på en gemenskapsgrund. Vad kan vara viktigare!?

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 15 april 2000.


Idag har det bara varit för intressant! Fortbildningsdag i Lund. Specialpedagogiska föreningen. Neuropsykologi har det handlat om. Fast det var på danska och jag har mycket svårt att förstå danska så var det ofantligt intressant. Susanne F från Danmark var en fantastisk föreläsare och beskrev hjärnans funktion hos barn på ett utomordentligt konkret och pedagogiskt sätt.

Vi kände igen ”våra” barn när hon beskrev ”sina” barn Daniel, Rune, Maria och Karsten. Jag vill lära mer! Jag måste köpa hennes böcker. Jag måste berätta om henne för min syster.

DAMP, ADHD …. hjärnan … vaktmästeriet – produktionen – direktören … tänk alla hundratusentals hjärnceller … inte konstigt om en och annan inte gör som den ”borde” …. eller dess impulser kopplas som de ”borde” … eller förstås … tolkas … misstolkas … för många tolkningsuppgifter … eller önskan om ständigt mer flöde av tolkningsintryck … massor som måste förstås … i alla fall av en pedagog som jobbar med barnen. Här finns det att göra och lära … minsann!

I morgon har jag jobb som måste göras. Både på webben och med uppsatsen. Så är det bara!

Men först … läs Jens berättelse på min mobbningsida. Läs gärna i mitt forum som handlar om mobbning också. Mobbare=plågoandar kan göra de mest kränkande och fruktansvärda handlingar mot de som kommer i deras väg. Det är viktigt att mobbarna avslöjas de behöver snarast få vård. Deras beteende är inte naturligt. Det är sjukt! Så är det bara!

Mobbare måste avslöjas! Så är det bara!

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 16 april 2000.


Nu har jag gjort en hel del av det som skulle göras idag … utom … och det ska jag sätta mig med nu. Åh vad roligt det ska bli. Får jag sitta i fred? Får jag sitta i lugn och ro? Det räcker om jag får sitta i fred. Det andra klarar jag ändå.

Uppsatsen alltså som ska få sin uppmärksamhet nu … förhoppningsvis!

Jag har jobbat på webben. Berit kämpar i riksdagen för barns rätt och mot våldet som många kvinnor utsätts för. Det är en skam att vissa män har behov att ”sätta sig på” kvinnor. Vad är det för kräk till män! Människokräk som slår … några begriper till och med så lite att de slår inför barn … några begriper nog inget alls. Möjligen är det deras reptilhjärna som är verksam. Något annat kan de ju inte ha som fungerar i varje fall inget i förnuftshänseende.

Män som slår och mobbare som gör illa är inte värda respekt. De är heller inte lika mycket värda som andra människor. Detta stöder jag mig på Jesus egna uttolkade ord. En människa kan göra anspråk på sitt lika värde först när hon har godhet i hjärtat. Människomänniskor har godhet i sina hjärtan och människodjur har ondska i sina hjärtan. Varje människa kan själv bestämma vad som ska finnas i hjärtat. Är det godheten man vill ha i sitt hjärta så mår man bra av att tänka på detta vid alla vardagsval som ska göras.

Mobbare och andra våldsverkare måste avslöjas! Så är det bara!

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”
Nalle Puh

Den 17 april 2000.


Igår när jag skrev om att människor har olika värde. Ja, jag skrev faktiskt så. Visst känns det konstigt! Man ”får” egentligen varken säga eller tycka så, eller hur?! När sådana tankar och åsikter kommer i tryck så ter de sig på något sätt allvarligare, eller …? Men så måste det ju ändå vara! Fast man ju inte vill det … egentligen! Men inte kan mördare, krigsförbrytare, våldsmän och våldtäktsmän, barnkränkare och dylika brottslingar betraktas ha samma människovärde som t ex Moder Theresa. Visst är det skillnad! Så är det bara! Det är rätt att tycka så! faktiskt är det det!

Är vi tillräckligt övertygade nu?

Våndorna sitter i. hemska våndor. Igår blev det inget uppsatsarbete … nehejdå … tråkigt men sant … tyvärr. Idag har det blivit våndor som tagit sig uttryck i att jag läst alla mina gamla anteckningar och även lst uppsatsen igen. Noterat här och där att jag ska ändra eller formulera om mig. Men inget skrivande, inga utvecklade tolkningar på de ställen där jag tänkt mig det. Nej! Vånda och åter vånda. I morgon kanske … jo jag tror det … kanske …? En sak är dock säker … jag är fullständigt övertygad om att när jag väl kommer igång så blir det jättebra och skrivandet kommer säkert även att flyta som en frisk vårbäck.

Min Allra Käraste Farbror H var dålig igår. Min Allra Käraste Faster A var orolig och mycket trött. Psykiskt trött. Även fysiskt. Jag grät när jag hade lagt på luren. Jag lät tårarna komma då. Jag blir rädd … livrädd. Ringde igen idag på morgonen och då var det som vanligt igen. Så underbart! Liv både har sin tid och är evigt. Vissa stunder påminns man smärtsamt om att det finns gränser för livet … på sitt sätt … även om det samtidigt är gränslöst. Jag vill inte tänka mig en dag utan Mina Allra Käraste.

Lille GullHjärtat ringde och frågade om hon fick komma och ha påsklov hos mormor och morfar. Storebror har ju påsklov och när mamman inte har tid att ha lov så …. Visst Lilla GullHjärtat … på Skärtorsdagen är det påsklov och då måste vi handla påskgodis. Minsann!

Så är det bara!

”-Vart ska du gå? Hör på duvornas kurr: -Vi har så trevligt som aldrig förr.”
Nalle Puh

Den 18 april 2000.


Nu är jag igång! Det flyter riktigt bra. Min lilla uppsats. Jag skriver och kompletterar och läser och …

skriver

och

tänker och

skriver

och tänker

och

skriver och

funderar

och

tänker och …

… skriver och

så testar jag lite här också … emellanåt … för att lära mig mer …

är det bara!

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 19 april 2000.


Det flyter riktigt bra. har suttit hela denna dagen också. Från morgon till sena nattimmen. Ups …

är det bara!

”Till Tappra Dåd jag rider ut …”
Nalle Puh

Den 20 april 2000.


Paus

GullHjärtat kommer. Fika. Handla. Påskgodis.

Iväg och bort på kvällen … sent hemma igen.

är det bara!

”N.V. (Nasses vän).”
Nalle Puh

Den 21 april 2000.


Idag … ifatt … igår … skrev ut … den senaste versionen.

Idag … filat på versionen … skrivit förordet … tackat … tillägnat …

… jag trodde faktiskt knappt att det skulle gå …

…. men jag är faktiskt så gott som klar! *glad*

Känns härligt. Jag vågade faktiskt knappt tro att det skulle gå. Men det har flytit fint och jag har kommit in i den snabbt och jag tycker om det.

Uppsatsen heter ”Utsatta elever i skolan” med underrubriken ”dyskalkyli – dyslexi – mobbning”. Jag kan konstatera att skolan snarare utvecklar handikapp än eliminerar befarade svårigheter. Skolans uppdrag är mycket komplext och det kräver kvalificerad kompetens. Om ansvariga nämnder ute i kommunerna inte inser denna utomordentligt  komplexa uppgift … ja då drabbar det eleverna. Om inte respektive kommuns kommunfullmäktige tilldelar skolan tillräckliga resurser … ja då drabbar det eleverna. Om inte ansvariga rektorer och respektive skolas personal ser sitt komplexa uppdrag och därmed behov av kompetens och fortbildning … ja då drabbar det eleverna.

Jo, det är en hel del som behöver inse det ena och det andra för att eleverna ska utvecklas så gynnsamt som möjligt i skolan.

Någon mobbning tolerereras inte! Absolut inte! Basta!

är det bara!

”N.V. (Nasses vän).”
Nalle Puh

Den 22 april 2000.


Åh vilken underbar dag! Min Vattuman och Mitt Lilla GullHjärta väckte mig när kaffet var klart och tidningen hämtad. men vad trött=sömnig jag var. Ville inte stiga upp … hade ju suttit till 03 … steg ändå upp … sällskapet ju!

Idag har jag hunnit sola lite. Tog av mig linnet men bad GullHjärtat skrika om det kom någon. Billie är ju annars en pålitlig varningshund. Jo, visst känner jag att det bränner här och där. Men det hör ju till. Jag vet hur länge jag kan sitta och jag vet när jag får solexem. Ansiktet är värst. Men som sagt jag har lärt mig att leva med det röda. Nog är det bättre med rött än blått i ansiktet … *ler*

Mitt Lilla GullHjärta kom in till mig med denna lilla … jag slet mig härifrån och tog en bild … när den är klar finns den här.

Glad PåskKRAVgris!

Blått är ju min färg … blått när det gäller allt annat. Blått i kombination med andra färger. Färgglatt gillar jag. Naivistiskt gillar jag. Bara det är färgglatt.

Egentligen skulle jag ligga ute med en bra bok just nu. Men jag fastnade här och har arbetat om ett par sidor. Fast det gick snabbt. GullHjärtat är hungrig … igen … undrar om det är glass hon egentligen är sugen på …?

Jag är också sugen på något nu …

är det bara!

”Vad ska han ta sig till nu?”
Nalle Puh

Den 23 april 2000.


Nu förstår jag att den egentligen aldrig blir klar! Jag kommer hela tiden på mer som förbättrar … i alla falla tror jag att det förbättrar … det jag kommer på … och sedan rusar till för att skriva in eller ändra. Så är det att jobba med en uppsats.

Faktiskt bra att jag haft påsken på mig. Ingen handledare att få tag på. Versionen är ju bättre nu än den var före påsk. Tycker jag iaf. Nu skulle jag kunna säga igen att ”Nu är den klar!” Sedan skulle jag komma på något inatt som jag bara måste skriva till eller ändra.

Nu är jag mer nöjd med den. Nu har jag filat på innehållsförteckningen, filat om abstractet mm mm … Jag har lagt det senaste här. Uppsatsen kanske jag publicerar på nätet så småningom. Men först ska den synas igen och sedan opponeras på. Hoppas det kan ske någorlunda snabbt. Jag är ju hialös och jag har redan nya projekt på G.

Idag blev det en liten ridtur. Inte jag men …. ett visst Litet GullHjärta ville visa Morfarn. Jag har lagt bilderna på GullHjärtats egen sida. Det blev en egen sida förMorfarn och GullHjärtat.

Hu vad det åskade inatt! Jag var tvungen att springa ner och stänga av datorn. Oj, vad rädd jag var att den inte skulle starta. För ovanlighetens skull behövde jag bara försöka två gånger. Sedan gick det. Tänk om det inte hade gått! Fy för den … då hade vissa bitar av mitt skrivande varit förlorat … för jag hade sparat fel igår. Jag hade sparat på disken och inte på disketten. Pust!

är det bara!

”Helt plötsligt kände Nasse att dagen var mycket skönare än han trott.”
Nalle Puh

Den 24 april 2000.


Idag fick jag inte sitta vid datorn. Min Vattuman sade ifrån på skarpen. Nu var han irriterad. Det är inte normalt menar han. Normalt och normalt!?

Hur i hela fridens dar gjorde man förr när man skrev uppsatser? Skrev för hand … sedan i bästa fall på maskin … inga ordbehandlare som nu. Var det normalt då att sitta vid skrivbordet? Var är det normalt att sitta?

Fast visst sitter jag mycket här. Och visst är Vattumannen själv mycket på sitt håll. Ibland sammanfaller inte den ”lediga” tiden. Ibland sammanfaller den ”olediga” tiden. På onsdag kväll gör den det.

Vår Mellan ringde idag. Hon ville upp på åsen och gå i skogen med sina föräldrar. Matsäck också. Min Mellan kan linda Vattumannen om sitt finger så han svarade genast JA. Jag är inte alls lika bra på att linda. Jag får sällan med Vattumannen på en promenad. Men på åsen i skogen har vi varit idag. Det var ljuvligt fint. Bokarna håller på att slå ut. Vi åt bokknoppar och harsyra. Vi njöt av det vackra och utsikten.

Mycket konstigt och mycket fuktigt väder har det varit idag. Hög luftfuktighet. Knappt har tvätten torkat ute. Fy nu kom jag på att jag har ju en tvätt till i maskinen. Ne-ej, den orkar jag bara inte med just nu.

är det bara!

”Det du sa just nu kommer att vara oss till stor hjälp.”
Nalle Puh

Den 25 april 2000.


Igår=idag här nu … orkade jag tydligen inte. Jag jobbade till sent också. Vad gjorde jag egentligen? Vi hade det lite trassligt med bilarna som måste organiseras för att få däcken bytta.

Men vi åt tillsammans ute … Min Vattuman och jag. Jo, sedan körde vi en runda för att … Vi hittade inget precis. Sedan körde vi hem igen.

är det bara!

”Det du sa just nu kommer att vara oss till stor hjälp.”
Nalle Puh

Den 26 april 2000.


Idag här nu … Jo nu är beslutet taget om statyn på Torget … eller rättare sagt murarna. Dessa murar! Militanta pensionärer och murar som de så ”innerligt” vill ha kvar. Om det sedan förtar av det estetiska intrycket av ett vackert konstverk … nej nej nej … ”deras” murar är överordnade. HåHåJaJa! *Birgitta tar sig för pannan*

Jag fick minsann ta mig för pannan en gång till. En av politikerna verkade vilja göra affär av och fokusera på ”murkramningen” som vissa hotat med när murarbetena kommer igång. Och detta vid ett kommunfullmäktige som inleddes med att skolorna fick redovisa hur de arbetar med värdegrund och de grundlägggande demokratiska värdena mm. Man baxnar! *Birgitta tar sig för pannan igen*

Beslut som tas i kommunfullmäktige är demokratiska. Folkvalda representanter sitter där. Har folk valt fel representanter får de ju se till att välja rätt nästa gång! Folk måste bli bättre på att kolla vad deras folkvalda står för och tycker mm Vad de gör mm mm Jag försöker ju göra det lätt för folket. Jag lägger ju ut en massa av vad jag gör och tycker här på nätet. Ingen ska behöva säga om mig att man ”köpt grisen i säcken” för då är det minsann de själva som befann sig i säcken *ler*

I Båstad verkar det finnas militanta pensionärer. Pensionärer som inte är bra förebilder för ungdomar som vi vill fostra till att omfatta demokratiska värden. Ja, milde tid! Nu tror jag förstås inte att det är så många som hör till gruppen militanta pensionärer. Jag tror det finns fler pensionärer som verkligen värderar vår demokrati och anser att demokrati och medmänsklighet är värt att kämpa för … inte murar på ett fanatiskt sätt.

är det bara!

”Jag är kung över ängen och kung över byn.”
Nalle Puh

Den 27 april 2000.


En underbar dag … en underbart varm dag … undrens tid är på väg. Det brister och brister … knopp för knopp … snart exploderar det. Förunderligt! Förundransvärt underligt underbart denna kraft. Inget kan hindra, inget kan stå emot, inte ens den lilla blomman som tar sig igenom asfalten … inte ens den kraften kan hindras …

Mitt blomland har exploderat. Där finns nu Löjtnatshjärtan, tulpaner och massor med annat. Men just Löjtnantshjärtanen är väl ändå lite tidiga! Det får inte gå över för fort! Passa på att njut! Glöm inte …

I morgon ska jag träffa min handledare och diskutera uppsatsen. Det ska bli spännande. Det avgör ju hur Valborgsmässohelgen blir …

Mia är deppig nere, … det gillar jag inte! Mia du får inte! Vi tar oss igenom det! Cissi hittar nya mönster i livet, nya livsmönster, prövar och är med, visst är det bra att se hur andra lever och är, än den egna familjen. Det behöver man. Cissi har ett litet andrum nu … där är hon tryggare … inte så rädd.

Jag hade ju själv Min Allra Käraste Faster A och Allra Käraste Farbror H. De levde helt annorlunda än Min Mamma och Min Pappa. Jag älskade det. Dessutom var det ju på landet och med en massa djur. Frihet att vara och frihet att leva. Det var mera kringgärdat på ngt sätt i stan. Jag gillar frihet. Massor med frihet. Och jag kan ta ansvar. Så det så! För det mesta vill jag också … men inte alltid!

Jag har fått ett brev idag som gör mig bekymrad. Det var inte roligt att få. Jag är inte bekymrad för egen del utan mer för den som skickat brevet och attityden framförallt. Ibland händer det att folk gör ”fel” och när det uppenbaras tydligt för en del så är det precis som de har behov av att ”skjuta” på någon annan. ”Anfall är bästa försvar.” Det kan riktas anfall mot någon som inte alls borde stå i skottlinjen. Märkligt! Det fanns en tid när jag trodde att det var ”typiskt manligt”. Det tror jag inte längre. Så’na brev gillar jag inte! Jag bara säger det! Undrar varför personen inte ringt i stället? Det hade varit bättre … mycket bättre! Men som sagt ibland blir det fel … som tyvärr kan bli ännu mera fel … tänk om det kan bli ännu ännu mera fel …?!

Tänk om!

”Vad ska han ta sig till nu?”
Nalle Puh

Den 28 april 2000.


En underbart varm dag. Jag som gillar värme så mycket. Det var varmt så det förslår. I bilen nästan för varmt. Jag har ju inte AC i min bil nuförtiden. Det fanns en tid när vi hade det. Det var skönt vissa dagar. Nu blir det bättre av att rulla ner rutan. Fast lite ängslig är jag ju att en sten ska komma farandes. Stenskott … nej fy!

Idag är det en viss ung dam som fyller år. Grattis!*kramar om CC* Hoppas du får en jättefin dag eller rättare kväll för klockan är ju redan sent nu.

Det gick bra på HH idag och nu är datum bestämt. Jag ska äntligen bli klar. Vad roligt det ska bli. Jag längtar och jag ser med spänning fram emot dagen. En del arbete återstår dock. Det tar jag tag i morgon. *glad*

Jag har också fått veta idag att jag är klar för att få Certifikat A. Mitt arbete och min analys blev godkänd. Då blev jag glad igen. Man kan ju undra … Certifikat A för vadå? Jo för Kartläggning Och Analys av OrdAvkodningsstrategier (KOAS). Så det så! *glad*

Sedan har jag hämtat Min Yngsta och då blev jag glad igen. Vet du CC … *ler* … Min Yngsta fick se fotot av dig när jag gjorde grattiskortet … och hon tyckte att ni var så lika så hon ser dig som sin ”tvilling”. Hon tyckte att du ser ut precis som hon. Lustigt va’! Så det kan vara!

Jag fick ett brev igår … visst! … nu har jag skrivit svar … men jag ska inte skicka det … jag ska bara spara det hos mig själv … lite till iaf.

Min Vattuman är på Byamöte. Det är det 1 gång per år. Då gör han något som han aldrig gör annars. Det görs på Byamöten. Fast Min Vattuman gör det inte så mycket. Som tur är. Men han kommer nog att må lite dåligt i morgon. Han får skylla sig själv. Så är det bara! Sitter jag här och skriver … tänk om han inte det gör det!

Nu ska jag se om det finns något gott ute i köket. Vilken sida är bäst? Sedan en bok och sängen. Lite tidigare idag efter en fulllspäckad vecka … som alltid.

”Han frågar och muttrar om ditt och om datt.”
Nalle Puh

Den 29 april 2000.


En underbart varm dag … IGEN! Bara att njuta av och genom. Min Vattuman var duktig, jätteduktig! Han bestämde att han inte skulle bli dålig idag … och det blev han inte! Bra att vara disciplinerad och ha kommandot över sig själv. Det gillar jag. Jag tycker Min Vattuman är duktigast i världen! Så är det bara!

Idag har jag träffat på ett nytt ord. Det gick rakt in i hjärtat. Det har uppstått genom ”levande stavning”. ”Levande stavning” kallar jag stavning som har kommit genom att bokstäverna ”ruskar” omkring, liksom lever sitt eget liv ibland. Det är tur det för annars hade jag aldrig träffat på detta ordet. Hoppas att du inte blir ledsen på mig för att jag lade märke till din ”levande stavning” bäste G? Jag vet att ”dyslektiska” webmasters ofta får påstötningar om felstavningar och att det kan vara irriterande. Jag vet för Min Äldste råkade ständigt ut för dylikt. Ibland var det säkert i alla välmening … MEN … för den som tar emot välmeningar hela tiden blir det säkert tradetrist ganska snart.

Det nya ordet är ”stuvationer”. Himla bra ord. Det säger precis vad det är tycker jag. ”Stuvationer” är sådana situationer som det lätt kan bli fel i. Fel blir det när folk inte begriper vad det handlar om för den som gör saken. Folks förhållningssätt till någon i en viss situation kan leda till en ”stuvation” i stället om dom inte begriper. Folk begriper ju väldigt mycket för lite ibland! Så är det bara!

En ordentlig ”stuvation” blev det när Mia skrev sin berättelse och hoppades att läraren skulle handla enligt sin anmälningsplikt men underlät och i stället anmärkte på tempusfel i Mias livsberättelse. Vilken stuvation!

Det är roligt att göra andra glada. Man blir själv glad då. Man mår också bättre. Gör en annan människa glad så får du själv se! Det är inte alls roligt att vara på ett sätt eller göra saker som får andra att bli ledsna. Varför ska man det egentligen!? Det är mycket bättre att ha grundinställningen att göra gott, göra bra, vilja gott och vilja väl … den goda viljan … en ärlig vilja att vilja gott. Börja med att vilja väl med dig själv och fortsätt sedan med andra.

Att alltid vilja väl och att alltid försöka se det positiva … det kan faktiskt minska  risken för stuvationer.

”Jag är väl inte nån tyrann som älskar att befalla.”
Nalle Puh

Den 30 april 2000.


En underbar dag! Valborgsmässoafton och Kungens födelsedag. Vi ska träffa goda vänner som vi inte sett på ett tag. Det ska bli så roligt. *glad*

Jag har nu skickat iväg mina handlingar för behandling och handling för handling …. *spännande*

Dagen har gått åt till uppsatsen ….. En månad tills …. *spännande*

”Först Eftertanke och sedan Hårt arbete.”
Nalle Puh

”Våren börjar faktiskt våras, och av lärksång vi bedåras så att våra ögon tåras av en tår.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Mars 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 mars 2000.


Himmel vilken intensiv dag. Jo, det gick bra! Det hade lycktas! Ibland önskar jag att man kunde mäta effekter av arbete eller engagemang. Tänk om man kunde få bokslut på sina egna handlingar. Jag skulle faktiskt vilja ha det. Jag skulle inte vara rädd för det.

Däremot är jag rädd för att öppna det ”Röda kuvertet”. Sist jag öppnade ett sådant blev jag väldigt besviken. Jobbat hela livet … heltid dessutom … alltid jobbat … förutom de åren jag utbildade mig till mitt yrke … och sedan visar sig min pension inte ens räcka till mitt boende! Då måste det ju vara något fel någonstans! Var finns alla pengar jag betalat in under alla år jag jobbat? Nu fick jag ett nytt ”Rött kuvert”. Hade helst velat slänga och glömma … utan att öppna. Men nu är jag inte sån att jag slänger i onödan. Jag stoppade in kuvertet i bokhyllan. Dock utan att utsätta mig för besvikelse genom att öppna det. Det kanske inte skulle räcka ens till halva bostadskostnaden nu …? Vad vet jag! Jag känner mig lurad! Minst! Bra att kuvertet är rött så man vet vem man ska lägga skulden på.

Vänsterpartiet vill att man ska undervisa om analsex och masomadochism i skolornas sexualundervisning. En ung vänsterkvinna försökte förklara föga övertygande. Stackarn hon gjorde bort sig eller tiden var inte rätt (om man ska vara snäll). Precis som om det vore så enkelt! Låta och tillåta alla varianter av sexuttryck för bejakande … och dessutom lära ut det …. låter det som! Banalt! Vanmaktsfruktansvärt i sin tanke.

När det gäller sexundervisningen borde den ägnas åt människosyn, värdegrund och respekt … samt kärleksbegreppet. Därifrån utgår allt väsentligt! Kärleksakten har då verkliga förutsättningar att ske mellan likvärdiga parter just under kärlek och ömsesidig respekt. Man vill varandra väl i en kärlekshandling. Detta borde den huvudsakliga tiden ägnas åt. Samtal och samtalande. Information på olika sätt om allt i samhället som berör området ser jag som självklart och att det sker under förutsättningar att alla ska kunna känna sig trygga att ställa sina ev frågor.

Detta med människosyn och respekt är så avgörande viktigt. Alltid! Överallt! Inom alla områden! Viktiga saker kan framföras pinsamt undermåligt.

är det bara!

”Här är jag.”
Nalle Puh

Den 2 mars 2000.


Heder åt ”Norra Magasinet”, TV-programmet idag! Det behandlade kränkningar av barn och deras oacceptabla rättslöshet i den praktiska vardagen. Programmet var seriöst och sakligt vad jag kunde bedöma. Mycket bra!

Jag kunde inte låta bli att tänka att kanske ändå börjar stenarna rulla lite fortare …. kanske. Det är ju det jag kämpar för här … på denna webplatsen och så mycket jag någonsin kan även i verkliga livet. IRL and CyberLife.

är det bara!

”Han använder korta, lätta ord som ”Vill du ha mat, Puh?”
Nalle Puh

Den 3 mars 2000.


Egentligen skulle jag ha skrivit ordentligt här ikväll … egentligen … eftersom jag har lite samvetskval … egentligen!

Men nu är det så att jag har jobbat med redovisningen av sista kursavsnittet i min distanskurs … sista innan slutredovisningen. Jobbat och jobbat och jobbat … med att få ihop ngt på websidan som ska tjäna som redovisning.

Veckan har varit fruktansvärt intensiv! Fruktansvärt! Jag har absolut inte haft ngn tid att dokumentera, bara rapportera informationsutbyta, diskutera, elever och pedagogiska frågeställningar samt föräldrakontakter mm … mm Nu har jag dokumentationen att göra hemma i helgen + kursredovisningen …

HELGLEDIGHET … Vad är det?

Jag har inte hunnit alls … vad jag egentligen vill hinna …
*skriker högt* 

Nu ska det snart sovas! Ingen ska kunna störa. Jag ska sova hela lördagsmorgonen! Hela! Hela!

Inatt hade vi Lilla GullHjärtat här … och idag. Hon hade förkylning i antågande och hennes mamma skulle på viktigt uppdrag till Göteborg … och … så klart Lilla GullHjärtat kunde vara här i stället för i Förskoleklassen … när hon nu hade huvudvärk och kanske feber …!

är det bara!

”När vintern blev sträng, då låg jag och sov i en stor, pälsig säng!”
Nalle Puh

Den 4 mars 2000.


Idag har jag jobbat med kursen. Det har tagit tid eftersom jag tagit på mig att göra websidan.

Jag har också skrivit handlingar för att söka ett par jobb. Märkligt detta. Jag trivs ju jättebra med mitt jobb. Men det finns en hake. Jag är djupt missnöjd med min lön. Djupt missnöjd! Då för länge sedan när jag sökte jobb i denna kommunen forstod jag att man inte var särskilt intresserad av kompetens. Man var mer intresserad av att placera en av ”sina egna” obehöriga på en speciallärartjänst än att få en behörig. Detta ointresse hade jag aldrig mött tidigare. Aldrig någonsin! Tvärtom var man mycket intresserad av och tacksam för att få en utbildad speciallärare på mina tidigare ställen.

Dessutom har klimatet för fortbildning och vidareutbildning inte heller varit särskilt stimulerande här tidigare. Jag har alltid haft intresse att ”hänga med”, utveckla min kompetens och har därför läst vid sidan om mitt jobb. På högskola eller universitet. Där har jag hämtat stimulans på den nivån som jag upplever som intressant för min egen del.

När jag en gång sökte ledigt för tentamen på en kurs som i högsta grad är värdefull för varje lärare (det handlade om barn med psyko-sociala handikapp) fick JAG ledigt med löneavdrag medan en kollega inom barnomsorgen fick ledigt MED lön. Jo, jag medger att jag låter lite bitter och visst är jag besviken på min arbetsgivare här när det gäller lönen.

Inte nog med det! Jag har skaffat mig åtskilliga högskolepoäng och fördjupat mig inom pedagogiken PÅ MIN EGEN BEKOSTNAD OCH PÅ MIN EGEN FRITID … utan att min arbetsgivare visat uppskattning genom kompensation genom löneökning. På Nya Zeeland motiverar varje kompetenshöjande högskolekurs löneökning. Jag borde jobbat där. Och inte i Båstads kommun.

Min enda chans att få en värdig lön är således att byta kommun! Här och på denna tjänsten nöjer jag mig inte med mindre än + lika många sek som det är år just nu. Tyvärr! Jag är så intresserad av att arbeta med elever (barn) och utvecklingsfrågor så jag vet att jag kan trivas lika bra på andra ställen också.

är det bara!

”Så klättrade han lite högre … och så lite högre … och så ännu lite högre.”
Nalle Puh

Den 5 mars 2000.


Idag har jag också jobbat med kursen. Ganska mycket faktiskt. Sista redovisningen är nu gjord. För det som gäller kursavsnitten och grupparbetande. Återstår gör sluttentamen som ska ske individuellt och skriftligt. Fyra uppgifter. En är obligatorisk och tre kan vi välja utifrån en given lista. Jag har påbörjat detta arbete men jag är rädd för att det kommer att ta en del tid.

Jag har sett att solen sken. Endast en liten stund efter badet var jag ute och inspekterade. Annars har jag suttit här och jobbat. Jag har skrivit en artikel till en specialtidskrift och jag hade en insändare inne i NST idag.

Denna insändare orsakade att jag fick ett telefonsamtal innan jag ens hade hunnit dricka morgonkaffe. Dagen började lite fel. Inte så mycket för att åsikterna skiljde utan för …. nja, så är det ibland.

Jag har fått telefonsamtal om att min insändare var bra också. Det är roligt när det blir balans och när folk hör av sig.

Nu sover resten i familjen. Jag känner värken i axlarna. Och i handlederna. En rapport har jag också hunnit skriva. Tror det är viktigt för dokumentationen. Kände det och skrev den därför. Bra att kunna jobba här hemma och sedan skicka som fil till skolan.

Jag ska gå ut och andas in frisk luft innan jag lägger mig i min go’a säng. Denna veckan blir mer rimlig, tror jag ….

är det bara!

”Jag är inte rädd för vilda djur i allmänhet.”
Nalle Puh

Den 6 mars 2000.


Bokcafé på biblioteket. Kunde bara inte låta bli att gå. Min Vattuman följde med också. Åh vad intressant! Härligt att lyssna på människor med engagemang kombinerat med djup kunskap och stor erfarenhet. Föreläsare för kvällen var Professor Eve Malmqvist. En auktoritet inom läsforskningen. Massor med klokskap fick vi lyssna till. Vi var faktiskt ganska många dessutom.

Nu har jag uppdaterat Mias och CCs sidor. CC har varit i Sälen och Mia får inte lov att sitta vid datorn för sitt familjehem. Tänka sig att våra skattepengar går till detta familjehem som förbjuder! Vi vill väl alla att skattepengarna ska täcka de kostnaderna som uppkommer när Mia sitter vid datorn. Det betyder ju inte att Mia ska gå miste om andra möjligheter till aktiviteter. Är det någon i Mias närhet som är rädd för att ”visa upp sig” eller sina beslut? Typ såna som alltid gömmer sig bakom sekretess. ”Sekretess” … den är till för den enskilde. Inte för att tjänstemän ska skydda sig från att få stå för sina beslut! Det fattas så många dåliga beslut särskilt i barnärenden så de besluten borde synas särskilt i sömmarna … men … det hindras säkert många gånger av ”sekretesse”.

Det kan vara bra att veta att DU, den enskilde, alltid kan häva sekretessen genom att ge ditt medgivande till öppenhet av handlingarna.

Det var tungt ute i stallet ikväll. Slita och släpa på halm och hö … efter mockningen. Nu har jag ont i armen. Det känns här med. Hästarna var glada att komma in. De fick massor med gottishö.   ….

det så!

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”
Nalle Puh

Den 7 mars 2000.


Hrm

Jag satt ju här nyss! Dygnet har flygit igenom och visst har jag hunnit en hel del … ifatt lite också faktiskt. Nu är jag dessutom precis uppstigen från badet. Kl 00:15 … !!! … Hur ska håret se ut i morgon!

Lika tossigt som när Lilla GullHjärtat sov över … då det stod rakt upp … på den ena sidan!

Den dagen den sorgen! Eller morgonen om det ska vara rätt.

Nu bara svamlar jag … och det får jag. Får precis vad jag vill här. Får tycka vad jag vill också. Ingen säger emot. Tyst medgivande hela tiden. Ibland undrar jag förstås … inte så mycket över varför jag skriver här längre … jag är så glad att jag överhuvudtaget skriver dagbok … så flitigt … det har jag aldrig lyckats med i en pappersbok … men … om folk i min närhet hittar hit … om dom gör det … är det då till nackdel för mig … jag menar … klarar folk att hantera det med den respekt det förtjänar … gör dom det … det undrar jag … ibland.

Jag är ganska öppenhjärtig och jag är mycket ärlig. Ibland för ärlig för folk. Folk är lite ovana vid det märker jag ibland. De blir rädda … ”Så’nt får man ju inte säga högt” … Varför inte! Jag är inte mycket för att göra som katten …. gå runt den heta gröten … bättre då med … ”pang på rödbetan” … Så tycker jag! Det är mer rättframt. Men det måste alltid ske med respekt.

När jag skrev om min lön häromdagen så var jag ärlig och rättfram. Samma saker har jag framfört IRL också. Det ska inte finnas en kotte som inte vet att jag känner och tycker så. Dessutom pekar jag på ett PROBLEM. Ska man verkligen behöva byta kommun för att få en anständig lönehöjning!? Eller helt byta jobb?

Ja, det är faktiskt så! Lönen är viktig, mycket viktig för mig av olika anledningar och omständigheter … just här. Mest för att jag upplevt en fruktansvärt nedvärderande attityd för utbildning och kompetens … just här. Nu börjar man dock inse att (utbildade) speciallärare och specialpedagoger är viktiga … även här.

Mina upplevelser är upplevda och skulle kunna fylla en bok bara de. Det kanske blir en pappersbok … även om detta.

är det bara!

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”
Nalle Puh

Den 8 mars 2000.


Klockan är för mycket … det är bara så!

Därför att jag skrev en debattinlaga här precis. I morgon blir det … kanske … mer … fast då är det å andra sidan ett viktigt sammanträde på kvällen.

är det bara!

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”
Nalle Puh

Den 9 mars 2000.


Det blev sent ikväll igen. Nyss hemkommen och nyss uppdaterat sidorna under Regnbågsbarn.

Idag har jag jobbat på en mattediagnos och en mattebedömning. Ska göra slag i saken och publicera en del av mitt material. Det är faktiskt mycket användbart och mycket strukturerat. Man har en god kontroll över elevernas färdighets- och funktionsnivå med hjälp av det. Både avseende de specifika delarna och helheten.

Jag skriver  ©  på alla mina alster just med tanke på eventuell publicering.

Idag ringde Min Yngsta. Hon ville berätta …. jag hade inte tid … skulle ju på årsmöte … Sånt gillar jag inte! Att inte ha tid när mina barn vill. Jag vill alltid finnas tillhands när de önskar, vill och behöver. Så är det bara!

Nu måste jag vänta tills i morgon eftersom det är så sent. Har iaf skickat epost. Till henne och hennes syskon.

Nu är jag trött! TRÖTT …. Dagen har varit givande … som vanligt.

är det bara!

”Det var en vacker vårmorgon i skogen.”
Nalle Puh

Den 10 mars 2000.


Fredag, härliga fredag! Det var ju sol idag! Alla soliga dagar är härliga. Vare sig de är fredagar eller ngn annan dag.

Insändarsvar idag i NST. Av en partikollega! Den fick mig att reagera och resultatet lät inte vänta på sig. Mitt svar är redan inskickat. Så är det bara! Jag blir oerhört stimulerad att skriva ibland. Idag kunde jag naturligtvis inte låta bli. Det blir svar på tal. Hoppas den kommer in snabbt.

Igår blev det guldstjärna på kursavsnittet som upptog min tid förra helgen. Då blir man glad. Jag blev det. Nu får jag nya krafter och ny energi inför sluttentan som ska inlämnas både skriftligt och över nätet. Jag har förberett och idag kom jag på vad jag ska fördjupa mig i. FAS, Fetalt alkoholsyndrom. Jag kommer att göra en websida om detta så småningom. Alla som hittar länkar om skador genom föräldrars (mammans) alkoholkonsumtion … skicka länkarna till mig! Jag vill veta allt som finns att veta om FAS. Kanske hamnar sidan här sedan.

Nu måste jag ta tag i sluttentan denna helgen. Jag ska också jobba med ”Boken”. Har hittat ett förlag som jag tror passar.

Lilla GullHjärtat och hennes mamma är här och ska sova över. Mamman, Min Mellan, ska måla i rummet här bredvid. Ska det äntligen bli lite fint?

Jag har lyssnat på Melodifestivalen och jag har röstat … på båda telefonerna. Undrar vem som vinner? Jag säger inte vem jag röstade på! Men jag ska passa på att säga att musikkavalkaden av låtar som tidigare vunnit var fantastiskt bra! Vilka duktiga artister! Undrar om en viss Bert K har satt bastanta käppar i hjulet för en viss Charlotte N!? Man nästan kan ana det. Det är väl rena rama ”dallasmaffian” i musikkretsar. Eller?

Jag fick cybertårta idag. Belöning för att jag gjorde det 500:ade inlägget i kursens café. Först trodde jag att JAG gjort 500 inlägg men sen kom jag på att det är ju lite orimligt och då läste jag igen och lite noggrannare. Ho ho hi hi!

det kan va’!

Mia och CC! var rädda om er!

”… mycket lugn och stillsam.”
Nalle Puh

Den 11 mars 2000.


Idag var det vitt, vitt, vitt! Lilla GullHjärtat och hennes mamma körde fast i snön och kunde inte åka iväg till GullHjärtats skola på ”ÖppenSkola-dagen”. Och Lilla GullHjärtat som skulle spela teater och allt! Så kan det vara!

Vi har varit på blåsig hundrunda. Chippen har inte varit riktigt bra men jag har inte sagt ngt till Min Yngsta om det. Han är bättre idag än han var igår så ….

Pluggat idag! Suttit med sluttentamen och nu är jag äntligen på den sista och mest spännande delen. Den om FAS som jag verkligen vill lära mer om.

Idag blev min mailbox blockerad av ngt mail. Vet inte vilka två mail som togs bort. et inte vem som skickat. Jag har fått från Mina vänner B, CC och Marit. Är det någon mer som skickat? I så fall måste ni skicka igen … fast inget som blockerar! Det klarar jag mig utan.

Jag tror inte det är ngn som är sur på mig och därför kivas. Vem skulle vara det!? De enda som retar sig på mig är en del Bjärebor. De retar sig så ofantligt på mitt skrivande i NST. Särskilt när jag använder lite provoserande uttryck som gnällspik även om jag mildrar och skriver gnällspikskaraktär, bakåtsträvare och liknande …. Ja, ja, …. *Birgitta tar sig för pannan* Det får man inte anser man. Här på Bjäre.

Det är synd om …. när det ger utrymme till sådana företeelser … det är mycket synd om … det är sorgligt … för sorgligt! Just här … tyvärr!

Ibland när jag lyssnar på de riktigt tradiga människorna … så tänker jag … vad fasen ska man ta tid att göra något för människor som är så!? Sedan försöker jag tänka att det är ju bara ett fåtal som yttrar sig så. Och … Problemet är inte några fås högljudda röster utan den stora massans tystnad. Sedan är det faktiskt så att jag får mer bevis för uppskattning för mina skriverier än jag får kritik. Faktiskt och inte att förglömma.

Här är den senaste man funnit anledning att reta sig på. Den handlar om utsmyckningen om torget.

det kan va’!

”Jag tänker för mig själv,
jag leker för mig själv,
och ingen vet vad jag säger för mig själv.”

Nalle Puh

Den 12 mars 2000.


Jag tror inte det blir så mycket här ikväll. Jag har precis färdigställt dagens arbete. Ett antal timmar har jag suttit här vid datorn! Men jag är faktiskt nöjd. Mycket nöjd med mitt resultat.

För den som är nyfiken så finns helgens arbete här. Undrar om det syns hur många timmar som lagts ner???

Annars har det varit en skön helg. Rummet bredvid är nymålat och ljust. Tack vare Min Mellan. Jag är ren och välskrubbad. Tack vare ett visst Litet GullHjärta. Vi är mätta Min Vattuman och jag. Tack vare en bra pizzeria.

Chippen har varit dålig men har nu börjat äta igen. Han fick avmaskningsmedel för säkerhets skull. Min Yngsta blev orolig när hon hörde … och hon som inte varit hemma i helgen. Jo, visst trodde hon att problemet var att Chippen saknade henne!

Nej nu orkar jag inte mer … ska skriva ett snigelbrev också.

är det bara!

”Den musen tycker jag om.”
Nalle Puh

Den 13 mars 2000.


Nu är klockan 20:30. Jag har uppdaterat en massa sidor och fixat några länkar. Undrar egentligen hur många sidor jag har …? Jag har ju sidor utspridda på flera siter eller domäner så det är lite svårt att hålla reda på. Några hundra är det iaf.

Hur många webringar är det jag har …? Är det fem .. LB … B … D … MM .. K … Jo, fem stycken har jag. Den ena har över 70 medlemmar och en annan växer stadigt.

På Certec säger man … ”Det som inte finns på Internet finns inte!” … mm … jag är benägen att hålla med. De som finns och de som inte finns. Det som finns och det som inte finns. Certec finns under LTH och där finns massor med intressant … Certec gör synligt och gör synliga och görs synligt. Bra!

Jag tycker det finns massor som behöver göras synligt. Bland det viktigaste är att göra synligt hur barn kan ha det. Det ska minsann inte döljas! Hur kan man då göra något för att förändra!? Hur länge dröjer det då innan något blir gjort!? Nej, fram med det osynliga! Låt det synas i sömmarna! Se till så att så många som möjligt ”tvingas se” … hur barn kan ha det! Särskilt de som fattar beslut och särskilt föräldrar som behöver tänka om och bli bättre på att ta ansvar. Särskilt föräldrar som förmår förstå.

Det är svårare med föräldrar som inte förmår förstå. Mycket svårare! Mycket svårare för deras barn också. Då måste andra se till att de ser, inser, förstår … att något måste ske … göras. Så är det bara!

det så!

”Hur mycket man än tyckte om honom, kunde det inte förnekas att han skuttade.”
Nalle Puh

Den 14 mars 2000.


Jag bara kunde inte koppla upp mig! Telefonerna va stendöda. Jag kunde inte gratulera Lilla GullHjärtat på hennes namnsdag och inte Min Mamma heller. Jag kunde inte ringa och höra hur det var med Min Allra Käraste Frabror H som ligger på sjukhus i lunginflammation. Det var så mycket jag inte kunde helt plötsligt.

Det blev ingen bra kväll igår. Tog därför ett extra varmt och extra långt bad. Det behövdes verkligen.

Så var det med det!

det så!

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”
Nalle Puh

Den 15 mars 2000.


Idag har jag inte hunnit pusta en enda gång! Skola – tandläkare – föreläsning i Halmstad – korvkiosken -hem – starta datorn femtielva gånger innan den kom till skott.

Jag var faktiskt tvungen att köpa en chokladkaka … Marabou förstås … för att inte min mage skulle överrösta alla 250 åhörarna vid föreläsningen … sedan kunde vi köpa kaffe i pausen. Vilken lycka!

Nu är jag här och jag är trött och jag måste gå ut till hästarna innan jag får sova.

Lade också min nya sidasin rätta plats för framtiden.   verkligen.

Så nu är jag förlåtligt trött och vill uppsöka min säng så snart jag kan.

är det bara!

”Vi ska alla gå på en Expedition”
Nalle Puh

Den 16 mars 2000.


Gårdagen satt i lite idag. Jag var väldigt trött när jag kom hem. Orkade inte handla på vägen hem. Himmel vad skönt det är att komma hem ibland!

Jag var väldigt orolig innan jag fick tag på Min Allra Käraste Faster A och fick veta att allt var OK. Så OK som det kan vara efter omständigheterna. Jag var livrädd i vissa stunder. Jag kan absolut inte tänka mig ett liv utan Min Allra Käraste Farbror H eller Min Allra Käraste Faster A.

Min Äldste bjöd på middag idag. Han hade en nydekorerad bil. Dekorerad till uppmärksamhet. Häftigt är nog rätt ord. ”Sverige.Net” så det förslår! ”You want it! We got it!” Jo, det stämmer!

Alla var besvikna på föreläsningen igår. Vi var sex eller sju från min skola. Vi hade åkt till Halmstad för att lyssna på det angelägna ämnet ”Barns empatiutveckling”. MF, psykolog pratade i över två timmar … oavbrutet utom i pausen. Vi tyckte inte att det var värt den avsatta tiden. Huanimeja! Slöseri med värdefull tid. Hur kan det va’ i ett så angeläget ämne!? Jo, det beror på den låga nivån. Föreläsaren hade lagt sig på en alldeles för låg nivå. Visste hon inte vilken åhörargruppen var? Hade hon fördomar? Jag försökte tänka ut vilken grupp det borde passa … kanske nyblivna unga föräldrar, möjligen unga nyblivna lärare …? I alla fall inte erfarna lärare. Tar man tid på detta sätt vill man verkligen känna att man tar med sig ngt nytt tillbaka.

Det finns ju faktiskt också forskning att referera till på ett teoretiskt plan. Föreläsningen hölls på ett väldigt konkret och vardagligt pragmatiskt sätt ibland faktiskt även lite för personligt. Lite teoribildning hade inte skadat!

Har filat på insändarsvar på angrepp i ”Torgfrågan”. Ska jag skicka in eller strunta i …. vet inte riktigt än???

Min Yngsta var så stolt. Hon hade vunnit 4:e pris med en bild som hon gillade. Hon gillade den men hennes fotokompisar avrådde just den bilden. Hon valde bilden iaf. Så’nt måste ju stärka självkänslan!   Och kom 4:a och fick medalj … i en tävling för proffsfotografer!!! Min Lilla Yngsta!

Grattis Gumman Lilla! Som om det inte var nog med det! Hon fick ytterligare en bild placerad bland de tio bästa!

I morgon blir det Mac Beth. Tack vare Vår Yngsta. Kul!

är det bara!

”Försiktigt för att ej bli kall och våt …”
Nalle Puh

Den 17 mars 2000.


Vi var på MacBeth. Ett spännande avbrott i vår hektiska vardag. Jag märkte då hur svårt det var att koppla av ”skolan”. Koppla av från tankarna på skolan och eleverna och allt arbete som gjorts och behöver göras. Jo, jag vet att det är en liten varningslampa när vissa tankar liksom tar över. Då måste man se till att ta hand om sig själv och vårda sig själv … koppla av lite. Jo, jag ska se till att ta ut lite ledigt av allt det jag har innestående. Jag känner att det behövs. Nästa vecka … huh vilken vecka! Efter den …. då! …. måste jag se till att ta lite ledigt.

Min Yngsta är sååå intresserad av teater. Två kompisar var med som statister. När en av skådespelarna blev sjuk så erbjöds en av dessa kompisar rollen.
-Det är ovanligt, förstår du mamma, sa Min Yngsta.  -Jag är jätteglad för M-s skull. Annars är det brukligt att avundsjuketankar kommer fram i dessa sammanhang. Men inte hos Min Yngsta. Men hos andra. Min Yngsta köpte en blomma till M-n och skrev att hon var så stolt över henne. Min Yngsta köpte blommor till den andra kompisen också.

Sedan  … *ler stort* … hon köpte blomma till Macbeth himself också!
-Han har så vackra händer, Mamma.
-Jag skrev det på lappen att jag tycker han har så vackra händer, informerade Min Yngsta vidare.

Skådespelarna var mycket duktiga och gjorde utomordentliga prestationer. De fick många och långa applåder. Macbeth hade en lååång aprikosröd ros i handen. Han stack sin vackra hand på en tagg, gjorde en konstfull grimas och sökte med en forskande nyfiken blick över publiken. Måntro han undrade vem …? Kanske undrar han just nu också ..?

”Bara vild om vintern.”
Nalle Puh

Den 18 mars 2000.


Nu har jag skickat in min tenta. Jag packade filerna och skickade iväg dem. Ett vanligt Word-dokument, en PowerPoint-presentation och en websida. Websidan har jag redan ju redan nämnt om. Nu är det egentligen bara att vänta och se om det duger. Sedan kan jag pusta ut och ägna mig åt annat. Men jag får ju inte glömma att kolla vad det finns för distanskurser till nästa termin. Det måste ske snart.

Idag har jag också handlat småbarnskläder. En liten söt klänning till en 6-månaderstjej. Hittade också ”riktiga” PippiLångstrump-kläder. Gissa vem som ska få dem på sin 6-årsdag? Jo, ett visst Litet GullHjärta så klart.

Det gör så ont i mig att Mia inte får använda sin dator. Det gör så ont i mig att Mia träffat ett gäng som inte för ngt gott med sig för henne utan snarare drar ner henne i hennes kämpande. Händer det något så ska socialtjänsten och familjehemmet lastas för försumlighet. Drabbas gör ju Mia av denna försumlighet. Jag hoppas Mia använder sin styrka, som hon trots allt har, att inte dras med.

Tänka sig idag var det en positiv insändare i NST. Jag får draghjälp. En positiv … tänka sig! Både till innehåll och karaktär. Så roligt! *glad*

Hur kan det vara så …? Hur kan det fortsätta ske ..? År efter år …? Hur bara kan det …? Läs om CC …! 

Ikväll ska jag läsa Martin Buber. Men först ett sent, varmt bad.

”Med ett skratt hon rusar ner i vattnet, Näckens flicka.”
Nalle Puh

Den 19 mars 2000.


Jag har egentligen inte tid att skriva här ikväll. Men jag vill naturligtvis.

Idag har jag nog gått omkring lite med en bekymmersrynka i pannan. Den föranleds av människors vilja att vara fientliga. Varför ska det behöva vara så? Inom politiken kan man uppleva mycket märkliga och trista företeelser. Respekten försvinner och människor blir krigiska ja faktiskt både fientliga och aggressiva. Måste det vara så! Jag tycker inte det! Hur ska man få ungdomar att intressera sig för politik om det bara tjafsas. Eller framförs så det ger en bild av tjafstjafs. Det är inte konstigt att alla partier har svårt att rekrytera ungdomar.

Journalisterna också … hur reflekterar de över sitt ansvar? Reflekterar de överhuvudtaget över vilka effekter deras skrivande och deras val att vinkla får? En politiker angrep en journalist här i NST. Först tog det 6 veckor ! innan insändaren kom i tryck. Det visade sig att den som angreppet var riktat mot hade givits möjlighet att besvara och hade legat på insändaren en tid. Väl i tryck så fanns då både angreppet och svaret. Jag tycker det var modibgt att angripa media och jag förvånades över svaret. Rubriken var ”Felfinneri och sensationsskriverier” och jag tror nog alla håller med om att visst gillar tidningar sensationer … går det att blåsa upp en sensation så är det nog riktigt lyckat i en tidningsmans ögon. Ibland kommer enskilda människor till skada. Det tycker jag INTE om. Där respekterar jag varje tidningsman som sätter moraliska gränser. Det jag förvånades i svaret jag läste var framförallt att man försvarade sig med att det ”normala” skulle granskas och det udda lyftas fram … i politiska ställningstaganden som det gällde här. Jag anser att både det normala och det udda borde utsättas för tidningens kritiska granskning. Det udda kan ju medföra orimliga proportioner om det får tillräcklig utbredning.

Här finns minsann plats för reflektioner och moraliska och etiska ställningstaganden. En tidning har ju ett otroligt ansvar just tack vare sin maktfunktion. Kvaliteten på detta ansvar syns i journalisternas förmåga och mognad.

”Vad ska han ta sig till nu?”
Nalle Puh

Den 20 mars 2000.


En underbar dag med vår i luften. Jag var ute på skolgården en sväng och kände våren. Mmmm … så underbart härligt! Snart är den här på riktigt! Snart är sommaren här … tänka sig … mmm!

Annars har jag inte hunnit mer … bara slitit …. hela tiden … just nu räcker inte minuterna … just nu borde jag få 120 minuter på varje timme. Hur ska det gå till?

Min Yngsta funderar på vad hon ska läsa till hösten. Jag funderar på vad jag ska läsa till hösten …!!! Visst är det kul! Mor och döttrar läser vid universiteten samtidigt … och deras moster också.
-Vad blir du när du är klar? undrar Min Mamma ofta. Vad ska jag svara på det?
-Lite klokare, försöker jag med. Det svaret nöjer sig inte min mamma med.
-När blir du färdig då? undrar hon vidare.
-ALDRIG hoppas jag, svarar jag tvärsäkert.
-Får du mer lön då? blir nästa fråga. Den frågan är lätt att svara på.
-Nej.
-????. Då förstår inte Min Mamma någonting alls längre. Hon tänker säkert; ”Vad är det för en konstig dotter jag har.” Det undrar jag också ibland … undrar vad hon har för konstig dotter …?

Är det så konstigt egentligen? Fantastiskt är det … tycker jag … att man kan läsa vid sidan om jobbet … hemma … vid sin lilla dator … och hänga med i ”stora världen” … JÄTTEKUL! är vad det är. Jag tror jag älskar att läsa nästan lika mycket som att skriva. Läsa vid universitet och högskolor alltså. Skönlitteraturen sparar jag till pensioneringen. Undrar vad det blir för kurs nästa gång. Ngt jag tycker är intressant ska det bli i alla fall. Nuvarande kurs har varit intressant på sitt sätt men inte erbjudit särskilt mycket i teoretisk fördjupning. Filosofi skulle ju vara jättekul att läsa …. kanske ….

Jag glömmer vad jag har skrivit så när jag kom på minPublic 4 sidan med skolartiklar blev jag överraskad. Och påmind. Ibland tänker jag att artiklar kanske blir jättefel efter ett tag. Men oftast när jag läser mina alster så tycker jag att det är vad jag står för idag också. Skulle det inte vara så … ja då får jag ju skriva ihop lite reflektioner om vad som förändrats och varför, eller hur!? Inte mer med det.

är det bara!

”Någon av de där duktiga läsarna som kan läsa skrivet.”
Nalle Puh

Den 21 mars 2000.


En underbar dag till med vår i luften. Otroligt! Härligt! Bara att ta tll vara på bäst man kan. Carpe diem … heter det väl …. ”grip dagen”.

Min insändare var inne i NST idag. Men himmel vad fel! … det kan bli!. Jag har skrivit KoF och menat Kultur- och Fritidsnämnden … så klart … trodde jag …. men inte NST! NST trodde det betydde kommunfullmäktige och det blir ju fel … jättefel … som nu naturligtvis kan angripas fientligt. Jo, jag har meddelat NST och hoppas på att de informerar i en liten notis så att ev fiender inte använder energi i onödan.

Dessutom hade NST utelämnat några viktiga meningar. …. Mediala maktfaktorn muttrande med mig.

Massor i gång och med minskande utrymme att prata viktigt. Eller finns det så mycket viktigt att prata om att det aldrig finns tillräckligt med tid. Jo så är det naturligtvis. Det kan inte vara på annat vis när man har med barn och unga att göra. Det är glädjande att arbeta på en arbetsplats där man bryr sig så mycket om barnen och där man har ett sådant engagemang. Otroligt roligt är det. Varje stund är rolig eller trivsam rättare sagt. Men jobbigt många gånger … krävande arbetsinsatser … människomöten hela tiden … intensiva … engagerande … de kräver minsann sitt … men det är roligt att det är så på en skola. Föräldrarna borde vara himla glada för så engagerade lärare. Lärare som verkligen bryr sig om barnens bästa. Verkligen!

Jag som specialpedagog tycker i alla fall det är härligt att ha sådana kollegor.

Snart ska jag på kurs och vara borta ett par dagar. Vi är två som åker härifrån och det ska bli roligt. Spännande och intressant. Nya människor och nya nätverk. Nya upplevelser.

är det bara!

”När man ger sig iväg på Expotion, är det viktigt att man har med sig Proviant. Eller åtminstone någonting att äta.”
Nalle Puh

Den 22 mars 2000.


Nya upplevelser stundar … jag förbereder …

är det bara!

”När man ger sig iväg på Expotion, är det viktigt att man har med sig Proviant. Eller åtminstone någonting att äta.”
Nalle Puh

Den 23 mars 2000.


Tidigt upp. Jättetidigt! Resa till Växjö och universitetet där. Kul!

Tidigt i säng denna dag … efter en massa intressant teori. Jag gillar teori!

är det bara!

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 24 mars 2000.


Åh så roligt! Åh så intressant! Åh så trevligt! Åh så fantastiskt väder! Åh så vackert på vägen! Åhhhh! Ååååååh! Åh så lyckat! *glad*

Vi i kursen, 14 st, tillhör nu en liten skara på högst 50 personer tillika lärare som snart kommer att ha Certifikat A för kartläggning medelst KOAS. KOAS, kartläggning av ordavkodningsstrategier med hjälp av ett datorprogram framtaget av norska dyslexistiftelsen och omsatt till svenska förhållanden av Maj-Gun Johansson.

Vi var två härifrån. Min vän och kollega A … tack för trevligt sällskap och trygg färd! … Tänk vi körde bara fel en gång! Fast inte fel egentligen … vi pratade och hade så trevligt att vi inte såg (!) skyltarna och körde förbi den avfarten vi skulle av på. *ler* Men det var minsann duktigt av oss att det inte skedde mer än EN gång så fnissiga som vi var bitvis. Vi var trötta, nöjda och ändå fulla med nya idéer.

I helgen ska jag skapa en webboard för kommunikation för vår KOAS-kurs. Och en maillista. Nya kontakter utökat nätverk. Kul! Jag skulle vilja ha en fot i universitetet och en i skolan. Jag skulle vilja ha en forskningsanknuten tjänst. Jag älskar universitetsmiljön.

Jag är glad för en sak till … när jag kom hem väntade lönekuvertet … med nya lönen … *glad* … jag tror nog att min chef gör vad hon kan för att jag ska få vad jag är värd … jag är dock inte alls lika säker på att mitt fack gör det.

Inte ett papper har jag fått från LR, inte en endaste information om möten eller dylikt. Inte ett dyft mer än tidningen som är central. Kan man lämna lokala facket och bara vara med centralt? Eller är det bästa att lämna helt? Snart ska jag göra slag i saken för något men jag ska ta några kontakter först. Helst vill jag inte gå med i Lärarförbundet eftersom de svek lärargruppen så katastrofalt genom att sälja den till kommunaliseringen.

Min Yngsta ställer ut i morgon *håller tummarna* Kulturfestival för ungdomar. Min Yngsta kan fotografera … bland mycket annat. Min Mellan och Mitt GullHjärta kommer i morgon. *glad*

Men först är det Öppen skola. Hinner alltså inte njuta av min go’a säng så länge inatt *ler*

är det bara!

”För de som inte är bildade är A bara tre pinnar.”
Nalle Puh

Den 25 mars 2000.


Lördag och jobbedag. Öppen skola. Det var lyckat. 5-orna hade ordnat så fint i matsalen. Hoppas de sålde bra och fick in en del till sin klasskassa. Jag fyndade en linneduk för 5kr !!! Ja, det är sant! 5kr! Min Vattuman fick 6 par kalsingar och Mitt Lilla GullHjärta en bok. En riktig sagobok. *ler*

Det var en lyckad dag. På eftermiddagen var vi en mycket kort titt vid ungdomarnas kulturfestival. Vi missade alla uppträdanden men vi kollade på utställningen. Vilken kvalitet! Vilken variation! Underbart att se vilka skaparförmågor som kan gömma sig i så unga kroppar. En 11-åring hade skrivit dikter som alla beundrade och njöt av att läsa. Dikten om … ”mamma” …. var bedårande! fantastiskt Maria!

Annars har jag varit trött naturligtvis. Jag har också lite ”myror i baken” för jag vill genast ta itu med min analys så att jag kan skriva rapporten och bli godkänd genast. I morgon ska jag sätta mig in i den ordentligt. Idag har jag också lagt upp en board för kursen. Det framkom önskemål om ett dikussionsforum och jag lovade naturligtvis att försöka fixa. Medan sidorna laddas ska jag lägga upp en maillista åt oss. Sedan tänker jag hålla helg och känna mig nöjd över de senaste dagarnas insatser och prestationer.

En sak är jag glad över …. kanske kommer jag att ta ut en examen efter IT-nära-kursen. Det verkar så. *glad*

Vill ni se en glad och vårlig sida? Här är den. Tack Ingegerd!

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.”
Nalle Puh

Den 26 mars 2000.


Nu har jag gjort ”läxan”. Rapporten är skriven och det har tagit större delen av söndagen. Skönt att ha den klar. Vill inte ha saker eftersläpandes.

Men nu har jag inte hunnit med mitt bad och då kommer håret att bli så där platt och trist i morgon. Usch och fy!

En sida har jag gjort idag eller faktiskt två men den ena är bara för en särskild grupp. Den andra är för Min Lilla Yngsta. Vår lilla estet i familjen. Här är den sidan. Sidan innehåller även en klickbar ”hotspot” så den inte missas. Jag trodde att mitt bildprogram förstörde bilden. Jag var ju tvungen att pröva Imaging och inte Adobe Photoshop som jag brukar. Det senasre vägrade att öppna sig igår. Men idag gick det bra.

Det har varit jätteroligt att jobba med KOAS. Analysera och tänka. Fundera och pröva. Tolka och granska. Jag gillar ju sån’t! I morgon ska jag testa programmet bättre. Sedan ska jag pröva och träna. men jag måste fixa en bandspelare. Det krävs en bra och fungerande bandspelare och det skulle jag vilja ha i vilket fall som helst.

I morgon är det måndag … igen. Full fräs. Jag som har en så jobbig dag med väldigt få och korta pauser. Hur ska det gå efter denna intensiva vecka. På torsdag är jag kompledig. Så skönt!

det så!

”Den enda meningen med att surra är för att visa att man är ett bi.”
Nalle Puh

Den 27 mars 2000.


Det blåser så det viner i knutarna. Idag har man onekligen känt sig lite frusen. Då passar det bra med ett bad.

Jag har dåligt med tid att skriva här idag. Måste fundera ut en ny metod för att komma vidare … och klättra upp på nästa trappsteg i utvecklingen för en av mina elever. Funderar ständigt på så’nt. Vill lära mer om hur de bäst lär var och en och finna de rätta vägarna. De vägar som inte är för knaggliga.

Idag har Min Mellan varit en Pärla. Hon har gjort det så fint så fint här hemma. Det var sååå roligt att öppna dörren och stiga in. Nu är det skönt att dörren är ordentligt stängd … med tanke på vindarna som verkligen viner vredskande.

Jag skulle ha gjort en hel del nu ikväll men jag fastnade lite vid Oscarsgalan och sedan var det ju badet. Nu är klockan redan mycket. Alltid är det så mycket man vill. Just nu vill jag kunna hinna med att läsa alla mina böcker som väntar. Det bara blir aldrig tid … det är ju hela tiden så mycket mer jag vill.

är det bara!

”Det kan vara kul att bara träffa Ru. Det kan vara kul att bara vara Puh.”
Nalle Puh

Den 28 mars 2000.


Tröttheten sitter kvar. Inte är det roligt att höra hur trötta människor är. Inte är det särskilt konstruktivt att försjunka i sin egen trrötthet! Det gäller som sagt att hålla igång hela tiden och arbeta på att få ett litet andrum.

Det är vad jag gör.

är det bara!

”Kanske är det någon av Puhs släktingar.”
Nalle Puh

Den 29 mars 2000.


Tröttheten sitter kvar. Måste orka idag också. Hade förberett inför kvällen för att prata om ”Den Röda Tråden”. Sedan skulle vi kollegor träffas hemma hos en kollega för en liten mysig kväll och mysigt blev det. Jättegod vitlöksfyllig paj med sallad till. Chokladtårta med vispgrädde som avslutning. Mums! Smaskens! Och …

”Ljuslotteri”. Ingen utomstående vet vad detta ljuslotteri innebär men det var trevligt och jag som aldrig bruka vinna vann andra pris. Jag vann tre stycken. Det berodde säkert på att Min Kära Kollega I gav mig numret 5. Själv vann Min Kollega I första pris och fem stycken. Min Kära Kollega M som tog emot min lott … jag hade ju redan kopplat av eftersom jag vet (!) att jag inte vinner … vann sedan andra tredje pris och två stycken. Sista och fjärde pris vann Vår Chef. Det blev en stycken. Det handlade INTE om ljus.

det så!

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”
Nalle Puh

Den 30 mars 2000.


Nu fick jag nästan sova ut! Kompledig … skööönt. Men jag var tvungen att bli störd i min sömn genom att Min Vattuman skulle upp vid 5-tiden och iväg på kurs. Visserligen somnade jag om och bara vetskapen att jag fick ligga kvar i sängen och styra över min dag alldeles själv gjorde att jag mådde så bra sååååå.

Jag ringde och gratulerade Min Käraste Farbror H på födelsedagen. Jag hade velat köra upp men jag litade inte riktigt på mig själv. Köra så långt själv när jag är så trött som jag varit den senaste tiden … nej då är risken att jag somnar vid ratten för stor. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna somna vid ratten. Ibland får jag kämpa otroligt att hålla mig vaken. Att köra långt är för mig sövande. Särskilt utan sällskap. Det är hemskt.

är det bara!

”Vänlig och hjälpsam.”
Nalle Puh

Den 31 mars 2000.


Idag har vi formulerat utvärderingsbara mål på studiedagen.

Jag ångrade att jag inte tagit ut kompledigt även denna dag för då hade jag kunnat åka till Min Allra Käraste Farbror H. Jag ångrade mig djupt! Jag ångrade mig så djupt att jag fick samvetskval.

”Våren börjar faktiskt våras, och av lärksång vi bedåras så att våra ögon tåras av en tår.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Februari 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 februari 2000.


Regnigt och blåsigt värre! Vemodigt väder i värsta slag! Huh! Fast det är faktiskt ljusare. Faktiskt!

Mitt Lilla GullHjärta ringde idag. För GullHjärtats mamma var det viktigaste som hänt idag att Lilla GullHjärtat ska börja i förskoleklassen. Ett viktigt steg i livet. Lilla GullHjärtat är lite tidig precis som hennes mamma var. Lilla GullHjärtat läser. Koden knäcktes på Gotland i somras.

Men för Lilla GullHjärtat var det en annan sak som var Den Viktigaste Händelsen. Det var Den Lösa Tanden! Så klart! När GullHjärtat berättar så kommer jag nästan själv ihåg hur nästan högtidligt det var med lösa tänder. Ja så pratade man om lösa tänder och så hanterade man lösa tänder på min tid. Man kände sig viktig … eller rättare man visste att NU hade man trätt in i en tid som var viktig. Den Viktiga Tiden hörde ihop med skolan, Skolstarten. Väldigt, Mycket Viktigt! Högtidligt! Så var det bara!

Nu är det Lilla GullHjärtats tur. Måtte hon få en fin period i skolan. Måtte hon få kompisar som har förmåga till empati, respekt och hänsyn. Måtte hon må bra i sin utveckling hela skolan igenom. Måtte hon och alla andra barn ha det bra i skolan! Det är ju så viktigt! Det präglar så djupt hur man färdas genom skolåren.

När jag kom hem idag och var så trött så trött. Långa Dagen ju! Mötte Min Vattuman med middag färdig och vin på bordet. Lyxigt en ”vanlig” tisdag. Vi har också kommit in i en ny period i livet. Barnen är stora och vi är ofta själva numera. Vi har ”bara” varandra. Inga barn att passa och passa tider för. Vi rår bara oss själva och varndra. Ganska skönt faktiskt. Högst njutbart. Särskilt eftersom barnen gärna kommer hem och hälsar på och Lilla GullHjärtat gärna sover över hos mormorn och morfarn. Vi har faktiskt ett behagligt liv. Vi har faktiskt vett att uppskatta det också. Vi tycker att vi har det bra. Vi är stolta över våra barn. Våra båda äldsta har mer eller mindre funnit sina platser och för Vår Yngsta är livet jobbigt och besvärligt och vilset emellanåt.

Måste det vara så för ungdomar!? Måste man gå igenom besvärligheter, motgångar och uppleva djup vilsenhet på vägen till vuxenlivet? Måste man känna djup splittring i ungdomsåren för att bli en hel människa i vuxenåren? Kanske … kanske ger det djupare insikter och … kanske ser man då tydligare livets egentliga värden … kanske trampar inte lika lätt i villospåren senare i livet … kanske … kanske hittar man lättare sitt riktiga ”jag” …. kanske … Jo, jag tror nog det! Det finns faktiskt någon mening med just det! Det finns en mening …. Så är det bara!

Det finns en mening … alltid …. fast ibland kan den vara svår att ”se” … mycket svår att ”se” … men den finns! Så är det bara! Jag vet!

Jag vet! Och jag vet att jag vet! Så är det bara! Och … jag gillar det!

Jag funderar på nya siten. Mina första lite nostalgiska sidor. Ska jag eller ska jag inte …. designa om dem? Än så länge har jag kommit fram till att det kan nog vara roligt att se hur de första sidorna såg ut … någon gång framöver … så …. de får vara som de är ….

”När det fordras att någon i skogen tänker — när jag säger tänker, så menar jag tänker — så måste du och jag göra det..”
Nalle Puh

Den 2 februari 2000.


Klockan är mycket. Jag har skrivit en artikel precis just nu. Det gäller bara att finna ett ämne med inspiration … sedan går det som en dans. Jag gillar ju att skriva. Jättemycket!

I morgon är det födelsedag i familjen … inte jag … men han som har namnsdag på min födelsedag. Han fyller år i morgon. Jag har köpt present. Fast inte vad jag tänkte för storleken var slut. Typiskt! Men det blir nog bra ändå.

Idag har varit en bra dag. Himla innehållsrik och bra. Jag skulle nästan kunna dansa piruett i korridoren på jobbet. Fast det kan jag ju inte! Vad skulle folk tro *ler* Fast det finns nog en eller annan av mina kollegor som också känner för att ta en piruett nån gång. Så roligt, så underbart är det när elever gör framsteg. Vare sig de är små eller stora. Små framsteg för en kan vara jättestora för en annan. Eller …? Undrar hur jag tänkte nu egentligen …? Ja, iaf så är alla framsteg så trevliga att uppleva.

I morgon är det torsdag … himmel … sedan fredag … vart TAR dagarna vägen? Svisch … som en vårvind … ”Gone with the wind” …

I NST idag kan man läsa att även här finns prostituerade gymnasietjejer på Internet. *Birgitta tar sig för pannan*

Tjejer skärp er! Fy så lågt att sälja sig till ”gubbarna” för en penning! Fy och Usch! För att köpa smink, handla prylar …. Jag hoppas innerligt att Min Son inte kommer i kontakt med någon tjej med så låg moral och etisk värdegrund.

Sex finns i fem olika former …

1. medel att nå driftsstyrt behov t ex droger
2. kommersiell t ex Internettjejerna/prostitution
3. påtvingad våldsakt, kriminell handling
4. ömsesidigt behov
5. kärlek

Jag är lite gammaldags. Inget annat än absolut trohet gäller för mig. Äkta kärleksvara ska det va’.

1-3 ser jag som utnyttjande av andra – Det är allt ifrån omoraliskt till vidrigt kriminellt.
4 ser jag som ömsesidigt nyttjande av och mellan två personer.
5 har ett värde som är outstanding allt annat.

Värdegrund – etik – moral i samband med människovärde och människosyn borde ständigt vara föremål för livgivande diskussioner. Inte bara inom ett statiskt ämne … som t ex det diskuterade ”social kompetens” …  utan genomsyra samtliga … ständigt! Så är det bara! Så tycker jag! Och det får jag!

”Idag hör man havet … stå stilla ett slag!”
Nalle Puh

Den 3 februari 2000.


Händelsen i Stockholmstrakten lägger liksom ett mörkt tungt moln över hela dagen idag. Vad är det för människor bakom dessa ungdomar som kan begå så vidriga brott? Hur har deras utvecklingsmiljö sett ut? Har den helt saknat uppfostran i värdegrund, etik och moral? Vid avsaknad av moraluppfostran och störd syn människovärdet kanske männiakan i stället närmar sig djurens driftsstyrning? Jag fick sådana tankar idag. Är man en människa som kan åstadkomma denna typ av vidriga människofientliga handlingar så måste man antingen vara psykiskt sjuk eller blivit allvarligt störd i sin utveckling. Det är kanske så att det finns människoMänniskor och människoDjur! jag har skrivit om detta tidigare och jag gör det på förekommen anledning igen.

En människas handlingar kan styras av förnuft, känsla och inlevelseförmåga eller av drift, känslokyla och avsaknad av inlevelseförmåga. Det senare brukar man kalla reptilhjärnan.

De vidriga ungdomarna är kända hos polisen! Jaha! Och …? Vad har gjorts när man insett det destruktiva levernet? Vårt samhälles flathet och handlingsförlamning trots att många naturligtvis vet precis vart det kommer att barka hän!!! Polisens uppgift är att hindra brott, lösa brott, skydda samhällsmedborgarna mm Polisen har INTE gjort sitt jobb här! Trots att …. VARFÖR? Hur ser det ut inom polisens verksamhetsområde? Gör man sitt jobb? Varför och varför inte?

Skolan är en parallell. Kraven på skolan är stora. Förutsättningarna och villkoren i vardagen knappa i förhållande till behoven för att nå målen.

Men vi kan ju inte ha det så längre! Barn som riskerar utvecklas till människoDjur måste fångas upp. TIDIGT för att inte gå forlorade … för att inte förorsaka att oskyldiga människor går förlorade i deras väg. Det finns lösningar.

Jag uppmanar skola och socialtjänsten att finna former, för sitt samarbete, som räddar barn som befaras fara illa och som tidigt fångar upp barn som lever under ogynnsamma omständigheter.

Jag tänker på flickan. 14 år! Jag tänker fruktansvärt mycket på flickan. På flickans mamma och pappa som nu måste vara så starka stöd.

”Idag hör man havet … stå stilla ett slag!”
Nalle Puh

Den 4 februari 2000.


Fruktansvärt! Nu har nynationalsocialister tagit tillfället i akt att skapa främlingsfientlighet p gr a den vidriga våldtäkten! Lika vidrigt! Precis som om människohandlingar har en färg! Dumt! Urbota dumt och ointelligent! Nationalsocialistisk främlingsfientlighet är lika människoFientligt som andra människofientliga handlingar. Så är det bara!

Brist på respekt, brist på uppfostran, brist på fostran … brist på värdegrund. Brist på en värdegrund med positiv människosyn och respekt för vad människovärde står för. Brist … brist … brist! Så det skriker om det! Samtidigt är det alltid någon oskyldig som drabbas.

En sak är säker! Människohandlingar har ingen färg. Människohandlingar kan vara goda och även … tyvärr … onda. Onda och människoFientliga handlingar begås av människoDjur och människoFiender.

Goda och människoVänliga handlingar utförs av människoMänniskor och människoVänner. MänniskoVänliga handlingar präglas av respekt. Djup respekt för det okränkbara människovärdet. Djup respekt för människoBarnet och dess grundläggande behov. Så är det bara!

Småstjärnorna …. jag gillar det inte. Programmet alltså. Något inom mig säger att det är så fel. Varför ska barn ”spöka ut sig” och ”kråma sig” som vuxna i tävling i TV? Det blir liksom annat än det oskyldiga imiterandet i hemmiljön. Kanske är jag bara gammalmodig!? Men min intuition är inte gammalmodig. Min intuition säger att det är något som inte är som det ska ….!!! Så är det bara!

En liten kille i Småstjärnorna sade något mycket klokt och som jag bara inte kan låta bli att ta med mig …. -Om jag får säga det själv så är det så … annars inte” ….!!!! Toppenbra sagt! Självkänsla är charmigt! Toppen! Tummen ner för ”Jante” … så det smäller om det! Härligt!

Nu har jag fått webtrends! Vilken statistik! Åh vad kul! Nu kan jag slänga NedStat i väggen. Det bara trasslar ändå. Åh så mycket statistik. Jag ääääälskar statistik. Kul! Tack vare Min Äldste!

Perioden 23/1 – 29/1 …. för Kastanjebacken

Number of Successful Hits for Entire Site 18949
Average Number of Hits per Day 2707
Average Number of Page Views Per Day 693

*glad*

”Med ett skratt hon rusar ner i vattnet, Näckens flicka.”
Nalle Puh

Den 5 februari 2000.


Fruktansvärt fortfarande är ämnet jag skrev om igår. Våldtäkten! Den uppvisade människoFientligheten. Totala bristen på respekt för en människa som dessutom var i fruktansvärt förnedrande underläge. Vidriga våldsmän vandrar bland oss. Varför?

När jag hämtade Min Yngsta vid tåget idag frågade jag om de diskuterat detta i skolan. Tänkte att ämnet kunde ju bilda underlag för etiska diskussioner om värdegrund mm. Men nej … det hade de inte gjort i skolan. Jag undrade vad Min Yngsta själv tänkte runt denna händelse. Hennes svar skakade om mig. Hon hade tänkt: -Hur skulle det vara att vara mamma till en som begår ett så vidrigt brott? Ja himmel! Det är just en tanke att tänka.

Mammorna till dessa unga pojkar …! De var ju inte vuxna karlar … gubbar som begick brottet! Det var ju pojkspolingar. De måste ju bo hemma hos sina mammor. Hur är det i de hemmen med respekten mellan varandra? Hur är dessa pojkar uppfostrade? Är de fostrade överhuvudtaget av mödrar? Var finns pojkarnas mammor? Var finns pojkarnas pappor? Fy så vanhedrande! Tänk att ha en son som begår ett så vidrigt brott! 

Jo det var just ett sätt att tänka …. minst sagt omskakande! En sak vet jag iaf …. mina barn besitter förmåga till empati. Mina barn vet vad som är rätt och fel. De gör sitt bästa och de liksom vi gör sitt bästa för att ta ansvar. Det är vårt sätt. Så är det bara!

Är det en orealistisk tanke att alla skulle hysa respekt för sina medmänniskor? Är det det? Är det en orealistisk tanke att vi alla skulle kunna omfatta en gemensam värdegrund som bygger på att alla människor har lika värde och att alla människor ska mötas med respekt? Och att barn är särskilt viktiga att värna om. Om det är orealistiskt … varför är det det? Hur tacklar vi då det? Hur skyddar vi oss och varandra? Den som vägrar att hysa respekt för (vissa) människor? De som envisas med att vara människoFiender … var finns en plats för dem … ingenstans hoppas jag att de finner eller ges utrymme! Inte ens i Österike!

I morgon måste jag ta mig samman och skriva om något mer upplyftande. Detta är ju i det närmaste deprimerande. Jag vill hysa hopp. Så är det bara!

”Jag såg en Heffaklump i morse.”
Nalle Puh

Den 6 februari 2000.


Dimmigt. Vemodigt väder. Disigt odristigt avdankat. Inget väder för att lustfylla sinnen. Lite tungt och trist. Tur man har något att se fram emot en sån här olustfyllandes dag. Middag med familjen. Födelsemiddag då en familjemedlem fyllt år. Lilla GullHjärtat skulle komma, GullHjärtats mamma och morbror likaså och lilla mostern var redan här. Jag skulle laga middagen. Den blev till belåtenhet … alla var ju så himla hungriga.

Sedan försökte jag ta mig samman för att göra ngt vettigt … men det bara gick inte. Yngstan ville vi skulle rida. På med alla kläderna, chapsen och tränset på armen … ut … hästarna kom innan jag ens hade hunnit vissla. Var de på hugget i detta trista väder. Nä-ä … fy så visset väder. Frös om ändan … nä-ä. Det blev ingen ridtur. Det får bli en vacker solig dag i stället och inte en sån här trist disig dag. Huh!

Vitlök älskar jag. Nyttigt är det också. Både invärtes och utvärtes. Har man sår någonstans så dela en vitlöksklyfta och gnid på såret … även på brännsår. De läker och de gör snabbt mycket mindre ont. Äter man vitlöken så slipper man förkylningar och andra trista åkommor. Dessutom kan man ge till sin hund om den är lite väl livlig eller aggressiv. Vitlöken lugnar hunden. Billie har fått två idag. Och jag på mitt brännsår. Röret i ugnen kom för nära min tumme idag när jag skötte fisken. Ont! Ont! Ont! Tills vitlöken började verka. Nu känns det helt bra.

I fredags var det som om en förkylning kunde vara i antågande eller var det bara olusten från tandläkarbesöket men i alla fall … jag åt minst fem klyftor. Min Vattuman ville inte ha en enda. Det ångrade han sig nog senare. Det hjälpte inte att pallra upp kuddar emellan. han fick sova hela natten vänd åt ”andra” hållet. *ler*

Jag sov så gott och kunde sova vilket håll jag än ville. *ler ännu mer*

Idag har jag inte ätit, bara gnidit vitlök. Tur den finns! Himla tur!

Jag har mer att lära när det gäller websidor. Formulär är nästa. Det vill jag lära mer om. Några sidor är uppdaterade … Min 100-listaMathildas siteGrattis!

Tänk … att på en vecka kunde 18 949 hits inräknas på Kastanjebackens webbplats. Idag kommer ny statistik för gångna veckan. Kanske borde jag sälja reklamplats? Men det blir inte vilken reklam som helst i så fall! Reklam är ju faktiskt en möjlighet att finansiera verksamheten …? *Birgitta funderar*

”Han satte sig med huvudet mellan tassarna och började fundera.”
Nalle Puh

Den 7 februari 2000.


Jag har ingen lust att skriva idag. Här alltså. Jag är sur. Jag är sur för att datorn är så … långsam! Jag är sur för att den gruppen jag tillhör inte fått godkänt på senaste gruppuppgiften i en distanskurs. Jag bara accepterar inte att inte bli godkänd! Jag hatar det! Sånt får inte inträffa. Ska bli godkänd på det jag gör. Så är det bara!

Dessutom tycker jag faktiskt att jag har gjort min del på uppgiften! Så är det bara! Jag hatar att ha saker efter …. hatar! Nu tänker jag svära … varning …. JÄDRANS! Åt fanders med grupparbetande … är vad jag tycker just nu! ….. ”skit också” ….

Jag är sur och jag är arg! Skriver gör jag på andra ställen. Inte här! Inte idag! Inte just nu! Fy ”sören”!

Statistiken …? Ja inte ens den kan muntra upp just nu … annars var det över 22 000 hits senaste veckan …!!!

”Om jag var kung av Norges land, fick ingen hålla mig i hand.”
Nalle Puh

Den 8 februari 2000.


Idag har jag lite mera lust. Idag är jag t o m glad. Idag är jag ”inte IG”. Jag är alltså G. Då blev jag glad igen. Min insats hade räckt. Pust! Pust! Skönt! Kul att vara på G igen. *ler*

På konferensen idag … ikväll kom vi bl a in på hur himla viktigt det är att barn rör på sig. Jätteviktigt! Vi var alla överens. När jag sedan sätter mig och fikar framför TVn så framträder den kände finlandssvenske hjärnforskaren Matti B och poängterar hur viktigt det är att barn rör sig just för inlärningens skull. Ja det är t o m så att ju mer de rör sig desto bättre i matte blir de. Det fanns en idrottslärare som kämpade för att återinföra mer idrott på schemat och det skulle han fortsätta med så länge han kunde och så högt upp som det måste gå … för att det var viktigt … det visste han! Så var det bara … i sportnytt ikväll just efter vår konferens. Vi visste precis detsamma!

Så viktigt det är med lek och rörelse! I förskoleklasserna ska man verkligen fortsätta att vara duktiga på detta. Det får aldrig bli så att skolan kryper ner och att man känner att det ska ”presteras” i barnskolan i förskoleklasserna. Det ska vara lek och rörelse. Det ska vara förberedelser. Läsinlärningen kommer tids nog ändå. I barnskolan ska språklekar vara just lekar. Det ska absolut inte vara bokstavsskrivande och läsning. Rytmik, lyssna, leka, röra, känna, hoppa …. mycket! Jättemycket!

Man har gjort många försök med tvillingar. I ett försök fick den ene tvillingen lära sig tidigt att gå i trappor. När den andre tvillingen lärde sig när han var mogen så visade det sig att han inte var sämre! Det skulle inte förvåna mig om han tyckte det var roligare! Undrar om den andre tvillingen tyckte det var roligt att gå i trappor. Han kanske hade fått kämpa så innan han var mogen för det så han inte kunde känna den rätta glädjen!? Tänk om det var så? Tänk om han missat annat roligt för träningen … till just ingen nytta! Tänkvärt, eller hur!

Engelska i de lägre klasserna? Ja, med de timplanerna vi har idag så innebär det att det blir färre engelsklektioner högre upp i grundskolan motsvarande det som läggs i de lägre klasserna. Undrar var engelsklektionerna ligger bäst för att passa barnen bäst!? Tar man bort timplanerna kan man göra som man vill … för att uppnå målen i läroplanen för läroplanen och skolplanen är det som gäller! Så är det bara!

”Jag kom bara av vänlighet, men här är jag nu.”
Nalle Puh

Den 9 februari 2000.


Tandvärk! Finns det något värre? Jag har fått lite tandläkarskräck genom att jag gick hos en tandläkare som jag inte hade förtroende för tidigare. Det var en konstig stämning på det stället som inte kändes bra. Mina känslor besannandes sedermera och en tandläkare fick lämna stället och en annan …. ja problem visade det sig ha varit. Känslan var riktig.

Nu går jag hos en annan tandläkare. Jag är tålig. Jag kan stå ut med mycket. Jag kan t o m ligga i tandläkarstolen och i det närmaste somna fast det hålls på å det förskräckligaste i min mun. jag kan slappna av och … ja nästan försvinna bort …. Gillar att kunna göra så! Nu har min tandläkare anställt en ny som gör visst arbete. Egentligen vill jag inte att denna nya ska göra ngt med mina tänder … egentligen vill jag att bara min tandläkare ska göra det som behöver göras. Jag är som sagt tålig … alldeles för tålig! Nu är jag förb. på mig själv för dena ”tålighet”. Nu ska det vara slut på den! Nu är det andra gången jag har besvär efter arbete som denna  nya har utfört!

Fasen också! Lider är vad jag gör. Sover inte på nätterna för det gör ont. Vill INTE gå till tandläkaren innan det är nödvändigt = nästa vecka. Vill INTE! Men måste kanske … bara för att denna nya har gjort missar. En tråd var kvarglömd!! Ont hade jag som tusan. Jag drog själv bort tråden. Svart var den och luktade … apa. Fy så jag säger! Men å andra sidan är det väl inte konstigt att en kvarglömd tråd nere i tandköttet orsakar ont så in i baljan. Milde tid! ont gör det när jag ätit. Nu t ex … jädrans anammar ONT! Jag vill minst domna bort … men det gör för ont. Min Vattuman är arg för jag inte går till tandläkaren. Men …. jag vill INTE! Tänk om där ligger fler trådar nergrävda och kvarglömda i tandköttet … huuuh hemska tanke!

Nu tror jag alla andra kan känna sig glada. Lyckostar alla ni andra som inte har ont i tänderna. Lyckostar … det får ni vara! Jag unnar er verkligen det. Njut! Njut av att inte ha ont i tänderna. Tänk efter hur härligt livet kan vara när man inte har ont i tänderna. Lyckostar!

Jag har varit duktig idag! Det har varit roligt idag! Jag älskar att höra mina elever säga t ex …
-Jag är en hejare på matte!

är det bara!

”Försiktigt för att ej bli kall och våt …..”
Nalle Puh

Den 10 februari 2000.


Tandvärk! Finns det något värre? Den sitter i idag också. Fy! Usch! Ont! Ont! Ont i hela huvudet ibland! Ont!

Tack Lilla CC för du tänker på mig och bryr dig!

Idag skulle Min Vattuman iväg och vara borta. Jag vet att han inte gillar det. Inte jag heller särskilt mycket. Värst är det att lägga sig och vakna när ingen ligger vid sidan om. Men rädd är jag inte för att vara ensam. Jag har ju världens väktare. Min Billie. Han vaktar mig ju även mot Min Vattuman …! Inte är jag rädd för annat heller och på kvällarna kan jag t o m tycka att det är skönt att vara själv ibland. Eller rättare det är helt OK. Men vi är så vana vid varandra att det blir konstigt att sova ensam i sängen … och vakna ensam. I morgon måste jag upp tidigare för då måste jag ju sköta hästarna själv innan jag ger mig iväg till skolan. Dessutom!

Men se´n …. Mitt Lilla GullHjärta kommer till skolan. Hon ska vara hos mormorn över natten. Min Mellan ska ut och dansa och det får hon ju … gärna … bara hon har skött studierna … och Lilla Stumpan får ju så gärna komma till mormor. Jag vet att hon gillar min skola och min sal. Med alla böckerna och alla sakerna och tavlan och färgkritorna och färgpennorna och … Lilla GullHjärtat som snart ska börja i sin förskoleklass.

Nu efter kaffet har jag så himla ont i tanden. Det är när jag äter eller dricker varmt eller kallt … huh vad det gör ont! Ska jag våga äta glass ikväll?

Nu kom jag på vad jag egentligen skulle skriva om idag. Det var ju så himla viktigt! Jo häromdagen hörde jag några ungdomar prata lyriskt om vilken kick det var att komma samman många och demonstrera …. Det skrämde mig att höra! Var det inte just den effekten Hitler använde!? Masspsykosen. Nej, tacka vet jag den enskilda reflekterande människan som hejdar sig för eftertanke och ej följer med i masspsykosen.

tycker jag!

”Jag brukar vanligtvis äta något litet litet vid den här tiden på morgonen.”
Nalle Puh

Den 11 februari 2000.


Lilla GullHjärtat kom och hämtade mig i skolan idag. Vi handlade presenter och sedan åkte vi hem.

GullHjärtat väljer vilken bok som ska läsas vid sängdags. Idag valdes först Barnen i Bullerbyn fast sedan blev det en bok om vargen. Lilla GullHjärtat hade sin Varg med sig. Vargen är gosig och trygg när det ska sovas. Han brukar få följa med.

Mormorn älskar Lilla GullHjärtat och när hon är på besök.

är det bara!

”Lova att du inte glömmer bort mig. Aldrig. Inte ens när du blir hundra år.”
Nalle Puh

Den 12 februari 2000.


Tänk att få vakna till en liten varm öm röst som säger
-Frukosten är klar!
-Mormor och morfar! Nu är det frukost.

Som om inte det är nog så kommer Lilla GullHjärtat med var sin kram till mormorn och morfarn. En sån liten ”änglagodis”.

Jodå, det blev väldigt lång frukost idag. Mycket skulle det pratas om. Sedan kom GullHjärtat på att det skulle städas i hennes ”rit- och målarbox”. Allt hamnade på golvet för det skulle ju sorteras ordentligt. Oj, målarboken var utmålad! Det behövs en ny.

Just nu är jag i en period när jag vill göra så mycket av det material jag har … men sedan kommer jag inte igång. Jag kommer inte till skott. Jag har någon sån där inbyggd tröghet inför … Lite av vånda. Eller är det lite av att ”inte tillåta sig” försjunka in i det roliga. När jag väl dyker in i det så är jag där och stannar där tills det mer eller mindre är klart. Och det kan ju ta tid. Då tar jag paus från världen utanför. Det vill säga … jag gör det som är inrutat och det som måste göras … jobb och så … men sedan … är jag totalt uppslukad av ”det där”. Nej, det går inte nu, inte just nu. Men snart måste det gå för jag har så mycket uppdämt nu. Kanske på sportlovet. Kanske! Hoppas!

Nu är det snart födelsedag igen. Min Yngsta fyller på Alla Hjärtans Dag. I morgon har hon beställt linssoppa och pannkakstårta till sig och några kompisar. Hon brukar önska Sjötunga Walesca. Då får Vattumannen rycka in men linssoppan klarar jag …. bäst! Min Mellan klarar pannkakstårtan bäst.

Mitt Lilla GullHjärta klarar att måla och skriva fina kort …. allra bäst.

är det bara!

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”
Nalle Puh

Den 13 februari 2000.


Den omtalade filmen … ”The shocking truth” … om vad som visas upp i TVkanaler när det gäller total brist på respekt för och mellan medmänniskor. Porr. Fast det låter inte som det är ”bara” porr. Det låter som det är allvarligt. Mycket allvarligt! Jag har ju inte sett filmen än så egentligen kan jag kanske inte uttala mig så mycket. Det blir vad andra hört eller sett … Nåväl på tisdag kväll skulle filmen väl visas i en av TVkanalerna som inte är betalkanal. Då ska jag titta. Sedan ska jag tycka.

Tills dess tycker jag också. Bland annat finns det ju faktiskt tendenser i samhället som borde oroa när det gäller detta området med sex. Borde oroa och lyftas fram mer i ljuset. Vi är nog en ganska stor andel som förfäras över mycket. Vi pratar och tänker kanske om dessa företeelser och avarter som ”sjuka”. Vad menar vi egentligen? Vad vet vi egentligen? Vad är normalt och onormalt? Är det lämpliga eller olämpliga benämningar? Vad gör vi åt det onormala i så fall?

Bland annat är det så här …. enligt en viss prof. Christopher G så föds fler och fler barn med neuropsykologiska störningar som autism, ADHD, DAMP, Tourette syndrom …. mm mm … Tourette syndrom innebär bl a att man har tics … det kan vara just driften=tvånget att man måste se hårdporr och söker upp detta på Internet. I dessa grupperna är det vanligare med överdrivna sexuella handlingar på något sätt. Hur varse är vi egentligen om detta? Hur tacklar vi det? ”Får” vi prata om det? Gör vi det? Hur ska vi bemöta när elever gör överdrivna sexuella rörelser eller handlingar mot varandra eller mot lärarna?

Är detta tabu? Än så länge? Jag väckte frågan vid en föreläsning och fick ett bekräftande svar att mina misstankar var riktiga.

Jag skulle tro att det förekommer övergrepp bland eleverna. Det förekommer att elever är rädda för vissa elever. Oftast vågar de inte erkänna detta öppet. På högstadiet märktes det tydligt.

Hur tacklar vi denna påträngande och framförallt överdrivna … ja ”sjukliga” sexualdrift hos fler och fler. Denna driften hos vissa drabbar andra som råkar komma i deras väg och bli offer. Gang-Bang … hur sjukt är det? Inte ens bland djuren förekommer något liknande! Sjuka handlingar kräver aktion och den som är bärare av den sjuka handlingen behöver vård.

är det bara!

”Jag slåss med drakar, må ni tro!”
Nalle Puh

Den 14 februari 2000.


En överhoppad dag … en för ovanlighetens skull överhoppad dag …

är det bara!

”Jag slåss med drakar, må ni tro!”
Nalle Puh

Den 15 februari 2000.


En bara lite överhoppad dag … en för ovanlighetens skull överhoppad bara lite dag …

Jag är lite matt efter ”Svart eller vitt”. En dålig debatt i ett så viktigt ämne. Ett inte särskilt bra debattinlägg i ett så viktigt ämne. Nej, det var lite sensationshysteri över det och sensationshysteri omkring den upphåsade filmen. Verkligen synd att de inte kunde klara ut det till en bättre debatt. Det enda som var bra var egentligen tittarna som uttryckte att de inte trodde på förbud och lagstiftning utan de ville ta avstånd … bojkotta … Det är ett bra konsumentinstrument. Bojkotta de dåliga varorna. 68% tyckte att TVq (eller vad kanalen hette, f.d. Filmnet) och TV1000 skulle bojkottas. 32% tyckte inte så. Av ca 22000 personer. Två tredjedelssamhälle! 2/3 tar avstånd mot förnedring och förtryck medan 1/3 tycker det är OK.

Vi har inte kanalerna så vi bojkottar redan. Välja och välja bort i vardagen.

Vilka är då ”dom” som har detta behov av att titta på porr som förnedrar och kränker!? Jag tänker tanken men slänger sedan bort den så snabbt jag kan. Men …. det kommer nog inte att dröja länge förrän de sitter i TVrutan och talar om sitt ”sjuka” behov. Det är dessa konsumenterna som är bärare av att denna industri finns. Den ökar, tror jag, den blir grövre, tror jag, den drabbar barn mer och mer, tror jag ….. var kan en sådan utveckling hamna om vi inte lyckas ändra konsumenterna som efterfrågar ”produkten”?

Varför finns behovet? Varför? … påverkan .?.. tvångshandling … ???… Varför dras vissa människor till detta människovidriga? MänniskoMänniskor väljer bort och människodjur väljer …. sjukt …

är det bara!

”Jag slåss med drakar, må ni tro!”
Nalle Puh

Den 16 februari 2000.


Idag har jag varit hos tandläkaren … det blir nog bra så småningom … just nu … ONT … bedövningen släpper … just nu …

Just nu … hungrig … ont … ont … ONT! …

Det kommer nog mera … snart … men … inte … just nu …

är det bara!

”Jag slåss med drakar, må ni tro!”
Nalle Puh

Den 17 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt! Vi är många som behöver hämta igen oss. Vi är många som jobbat på högtryck. Vi är många överambitiösa kvinnor. Bara på min skola är vi många som arbetat intensivt och engagerat med ”våra” barn. Några började redan snörvla och snyta sig. För så är det ofta! Mycket ofta! Hela kroppsklockan är inställd på att inte låta eventuella förkylningar blomma ut så man tvingas vara hemma från jobbet. Kroppsklockan vet också när ett lov nalkas och släpper liksom loss då. En av mina ”snörvlande” kollegor sa att det var tredje lovet på raken nu för henne. Jag har klarat mig … peppar peppar … Jag tror ju på vitlök och idag också på ungersk korv … men den innehåller ju både vitlök och stark paprika. Inte kan en förkylning fastna på mig med en sån huskur.

I morgon får jag sova. Vi ska sova. Inget att passa precis på morgonen. Ska ringa till Min Yngsta som är ledig. Vi ”springer” nog på stan. Mysigt! Vi springer ut och in i affärer och kollar och tittar och kanske vi handlar ngt kul. Sedan … det bästa … går vi på ett mysigt ställe och äter … och tittar på folk … och pratar … och tittar på det vi köpt. Mysigt!

Hela veckan ska jag ha det mysigt! Jag ska läsa … ur den trave av böcker som inte hunnits med. Jag ska … kanske … rida. Jag ska hälsa på Mina Kära … Hemma i Småland. Småland kommer alltid att vara hemma för mig. Fast inte direkt Växjö där jag är född och uppvuxen. Riktigt Hemma för mig är en andlig plats som har sitt ”rum” i Linneryds socken.

Det finns nog flera ”hemma”. Beroende på … Visst är det hemma här också på sätt och vis. Men det är verkligen inte det djupa andliga ”hemma” som jag vill vara en del av och som jag känner att jag är en del av. Hemma här är bara hemma i mitt/vårt hus … eller på våra ägor … nej förresten knappt på våra ägor. Då tränger sig det Bjäre på som jag definitivt inte känner mig som en del av eller ens vill vara en del av.

Hemma stundligen och andligen, fysiskt och psykiskt. Hemma då och nu, här och där. Långt borta och nära. Ett Tryggt Hemma med många Öppna Fönster. Och dörrar som utestänger det som vardagsvalen valt bort och öppnas för de vardagsval som gjorts. Idag är det nödvändigt att ofta göra sina vardagsval. Man måste våga ta ställning.

är det bara!

”Så går det, när man tvättar sig.”
Nalle Puh

Den 18 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Var i Helsingborg med Min Yngsta hela dagen. Vi hade det myyyyysigt.

är det bara!

”Och den enda mening med att göra honung är att jag ska äta den.”
Nalle Puh

Den 19 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Var hemma och pysslade hela dagen … tvättade … och så … satt mycket mycket lite vid datorn …

är det bara!

”Och den enda mening med att göra honung är att jag ska äta den.”
Nalle Puh

Den 20 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Fick med Min Vattuman på den undebaraste vårsolspromenad man kan tänka sig. Vi sov länge … vi satt vid frukostbordet länge … sedan gick vi ut …

Vi gick ”kärringarundan” och sedan vek vi av in på ett fält och kom upp på den kullen där två hålvägar korsar varandra. Sedan fortsatte vi över ängar och snår, bäckar och stenmurar till Ängalagsskogen. Där tog vi upp ridvägen genom skogen bort mot bäcken och sedan hemåt till vår egen skog runt Fröabjer. Ca 15 rådjur såg vi under promenaden. Billie fick ont i benet. Han har ngt som orsakar ont i höften … kanske inte ont direkt men han haltar … Det ser inte ut som det gör ont. Får väl åka och kolla vad det kan vara. Det verkar inte försvinna men kommer och går.

Datorn fortsätter och fryser och krånglar. Min Äldste öppnade och kollade och ändrade och programmerade … och jag hoppas att den funkar nu …

Härligt med lov …!!! Det är lov i morgon med … och nästa dag … och …

är det bara!

”Och den enda mening med att göra honung är att jag ska äta den.”
Nalle Puh

Den 21 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Så lite flitig här jag har varit!    … *ler lite olydigt*

är det bara!

”Och den enda mening med att göra honung är att jag ska äta den.”
Nalle Puh

Den 22 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Så lite flitig här jag har varit! Men jag tillåter mig det. I morse blev vi bjudna på morgonkaffe. Vår Yngsta hade lagat. Mysigt!

Hon hade varit uppe tidigt och även tittat på ngt morgonprogram, nyheterna i TVsoffan. En viss skolminister IngegerdW och BoL hade pratat skola. Min Yngstas kommentar var att IngegerdW hade avbrutit BoL flera gånger men när hon inte lyckades avbryta hade hon tittat på honom och sedan när hon svarade vände hon sig till programledaren. Tydligen hade det sett konstigt ut. Jag tänkte på de gånger jag kollat på debattprogram och programledarna inte lyckas hålla rätt på hyfs och fason och där deltagarna glatt pratar i munnen på varandra. Enerverande.

Jag blev nyfiken på vilka tankar Min Yngsta fått av det hon bvittnat. Trodde det var samma som mina tankar. Hennes reflektioner var att skolministern verkade osäker och inte lyssnade ordentligt på vad som egentligen sades. BoL var naturligtvis säker. Han älskar sådana situationer … och torgmöten … mm. Det ser man nästan på honom.

Nåja … Min Yngsta studerar alltid folks kroppsspråk. Hon är ju drama-estet! Så det så! Hennes intresse för politiken denna morgon berodde nog på att skolministern har varit hennes rektor.

är det bara!

”Till Tappra Dåd jag rider ut …”
Nalle Puh

Den 23 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Filade jag på ett inlägg. Fick hjälp av Min Yngsta. Kommunfullmäktige. Lite nervös. Inte nervös. Lite nervös. Inte nervös. Mycket nervös. Inte alls nervös. Nervös?

Ibland är jag nervös innan jag ska tala. Ibland inte. Ibland är jag himla nervös och andra tror det inte. De flesta är nervösa inför att tala, eller? Vissa mer och andra mindre. Det är opraktiskt att vara nervös. Precis som att gråta. Men det är lika sunt vilket som. Min Yngsta som v e t … hon får ju lära sånt … hon säger att … allra bäst är att vara nervös precis innan och sedan efter inte ha en aning om vad man sagt … då är resultatet bäst …!!! är det så? Igår var jag inte nervös precis innan … eller var jag … men jag kom inte ihåg vad jag sagt. *ler*

Tydligen hade jag glömt att påpeka fenomenet ”få kalla fötter” som vissa hade fått och därmed svängde kappan efter vinden … *ilsk* *tvärilsk*

Jag fick uppmuntrande kommentarer och beröm för mitt inlägg. Vad roligt det är! Alla gillar att få och mår bra av feedback.

är det bara!

”Jag undrar vad det ska hända för något spännande i dag.”
Nalle Puh

Den 24 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Min Vattuman är iväg på kurs. Jag är glad för hans skull. Han har länge velat gå en sån kurs. Han har ringt. Det brukar han. Kanske ringer jag sedan.

Tandläkaren igen. Efter två veckor med magnecyl! Inför ”ingreppet” behövdes dubbel bedövningsdos! Milde tid vad en tand kan göra ont. En tand som det egentligen inte är ngt fel på men har en pulpa som går lite för långt upp för att vara behagligt för ägaren av tanden. Hu så det kan vara.

Bokrean … kunde inte låta bli! Köpte en bok till Min Yngsta. Den tjockaste ”tegelstensbok” jag kunde hitta. Hon gillar nämligen såna böcker … bokslukerskan.

Precis när jag kom hem sa hon:
-Jag har läst ut den nu!
-Vadå, vad menar du? jag kopplade ju inte så på direkten bedövad och omtumlad som jag var.
-Jag har läst ut Rävungen nu, svarade hon då, och jag kom ihåg att det var ju den hon lånade igår.
-Bra! sa jag, då passar det bra med den presenten jag har köpt till dig.

Jag hade köpt en bok till Min Yngsta Dotter, en bok till oss tillsammans och en bok till mig själv att läggas till den växande högen av olästa böcker.

Åååååååh …. när jag får tid att bara läsa och läsa och läsa … fast då skulle jag ju unna mig skönlitteratur! Nu läser jag bara facklitteratur. Min bok handlade om hjärnan … !!! Det ska bli intressant att läsa den. Just nu läser jag en bok om autism. Himla intressant!

är det bara!

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 25 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Var i Småland. Hälsade på ”alla”. Min Yngsta och jag åkte iväg tidigt på morgonen. Första målet var Min Allra Käraste faster A och Allra Käraste Farbror H. Farbror H fyller snart 93 år! Åååååh vi fick nygräddade våfflor till 11-kaffet! Mums_fili_babba! Mmmmm! Min Yngsta och Farbror H försjönk snabbt i diskussioner om religion, filosofi och stora världsfrågor. Min Yngsta hängde inte med vid diskussion om relativitetsteorin. Min Yngsta har ju ”bara” nutidens gymnasiekurs och inte 10- eller 20-talets folkskolekurs. *ler* jag har ju berättat tidigare om Min Fantastiske Farbror. Han som lätt skulle kunna samtala med världens ledande vetenskapsmän. Fast han bara har 6-årig folkskola själv. Ja, han är faktiskt så fantastisk! Och jag har haft den otroliga förmånen att få dela så många dagar och uppleva så mycket tillsammans med Farbor H och Faster A. Alla ”lediga” dagar under min uppväxt. Åh vad glad jag är för det!

Andra målet Min Käraste Storasyster E. Vi lunchade, pratade och skrattade … fantiserade och pratade allvar … neuropsykologi och pedagogik mm. Så är det bara!

Tredje målet Min Mamma. Mamma togs med på liten utflykt i omgivningarna. Vi var t o m i varuhus. Det gillade Mamma. Det hade varit längesedan för henne. Det var dammigt på mammas rum. Man kunde göra linjer i dammet på bordet. Ska det vara så hos gamla människor som alltid haft det fint och rent omkring sig. Jag tycker inte det. Jag kommer att agera. Var så säker! Min Mamma ska minsann ha det rent och fint omkring sig!

Fjärde målet blev Lilla GullHjärtat som hämtades på hemvägen. Lilla GullHjärtat inleder och avslutar sportlovet. Bättre kan man ju inte ha det!

är det bara!

”Har du varit snäll nu?”
Nalle Puh

Den 26 februari 2000.


Nu är det sportlov. Härligt!

Lilla GullHjärtat stannade längre. Hon ville det. Lilla GullHjärtats Mamma = Min Mellan fick åka hem själv igen. fast först lagade hon middag till oss alla. Mums!

är det bara!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 27 februari 2000.


Nu är sportlovet slut. Inte lika härligt! Men det är kul att börja i skolan igen. Jag har en överraskning till en elev. Undrar …. just …om …?

Min Yngsta och jag har haft ett sååååå myyyysigt lov. Vi har hunnit med varandra. Jag har varit så glad för hennes närvaro. Ja, så himla glad. Idag åkte hon tillbaka. Tomt!

Lilla GullHjärtat hämtades också. Tomt!

Min Vattuman och jag …

är det bara!

”… mycket lugn och stillsam.”
Nalle Puh

Den 28 februari 2000.


Rivstart! Många järn i elden.

Väldigt många  …

är det bara!

”… mycket lugn och stillsam.”
Nalle Puh

Den 29 februari 2000.


Rivstart! Många järn i elden.

Fortfarande. Sammanträden varje kväll denna veckan. Hur ska det gå? Trött som tusan nu.

Kunde ändå inte låta bli att lägga in ett ”Form Field” på mobbningsidan. Vill ju lära mig … mera … hela tiden.

I morgon blir det spännande … himla spännade!

Jag vill mera … överallt … alltid! 

är det bara!

”Vad ska han ta sig till nu?”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Januari 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


År 2000


Min Nya Dagbok för Det Nya Året.

Den allra allra första dagen! På väldigt mycket nytt! Först och främst när det gäller …. mitt liv … Den allra allra första dagen på resten av mitt liv.

Bara det!


Den 1 januari 2000


God fortsättning på det nya året! Det önskar jag uppriktigt alla och jag önskar att alla ökar sin förmåga att leva livet väl. Till gagn både för sig själva och andra.

Jag tänker särskilt på barn som är klokare än sina föräldrar en sån här speciell dag … den första på ett nytt millenium. Många barn är faktiskt klokare än sina föräldrar. De behöver stöd i sin vardag. De kloka barnen kan påverka och förändra. De kloka barnen hjälper till att lyfta fram framtidstron, hoppet om en bättre värld.

Som alla Nytt_års_Dagar lyssnar jag på nyårskonserten från Wien. Dagens dirigent heter Riccardo Muti och han var fenomenal. (Min favorit är annars Willy B och inte H v K. Franz Mahler dirigerade när vi var med 80/81) Riccardo poängterade musikens förmåga att ena och förena i vår värld. Det lät så riktigt det han sade. Jag tänkte ju också på hur mycket musiken betyder för ungdomar idag och då kändes det ännu viktigare och ännu bättre. Det finns verkligen hopp om en godare värld. En värld i fred och mer harmoni. En värld där man generöst delar med sig av olika kulturyttringar och lika generöst öppet tar emot det som bjuds. Ge och ta … förena … ena alla goda krafter och alla goda energier … alla olika … olikheter … öka förmågan att se olikheterna som ett värde i sig … värt att värna. Hjälpa varandra att värna och att utveckla. Respektera …. leva sig in i … leva med … inte mot … med … och tillsammans. Låta och tillåta.

Jag måste också bara skriva lite om hysterin. Milleniumhysterin. Smällandet! Denna hysteri får symbolisera galenskapen och bristen på perspektiv hos många nyckelpersoner och beslutsfattare. Denna förödande galenskap finns även rikligt representerad bland många journalister i mediainstitutionen. Sensationshysterin. Missriktat skapande av handlingar. Den totala oförmågan att se det verkligt viktiga. Den totala avsaknaden av väsentliga perspektiv i den levda vardagen.
Jag föraktar alla beslutsfattare som godkänt att allmänna medel ska smällas upp i luften. Många barn skulle kunna fått en drägligare vardag och några kanske en hel utbildning betald genom dessa medel. Valen man gör genom sin fria vilja. Valen i besluten i vardagen är viktiga.

Mitt val bland Tarot-korten kändes rätt. Mitt val handlar om Perspektiv. Min Vattumans val handlade om Magic och Energi. De gälls bara om koncentrationen är den absolut rätta.

”Om du planterar ett ekollon kommer det att växa upp till en ek. Men om du planterar en honumgskaka är det inte därmed sagt att den kommer tt äxa upp till en bikupa.”
Nalle Puh

Den 2 januari 2000.


Idag har vi varit i Småland hela dagen. Först skulle mamma hem till sitt och sedan bar det av till Min allra käraste Faster A och Min allra käraste Farbror H. De har ont och de har det mycket besvärligt. Jag önskar så att jag kunde göra livet lättare och smärtlindrande för dessa båda underbara människor. Vi kom in på djupa diskussionsämnen idag som alltid när vi träffas. Idag handlade det om religioner, kulturer och behov av att ”offra” som verkar vara ett gemensamt behov inom olika religioner. Stod det inte i någonstans att någon skulle offra sitt eget barn. Guden ville det. Vad är det för en gud som vill att någon ska offra sitt eget barn!? Är det en gud som är värd att tillbedja? Jag bara undrar.

Många människor tror på vansinningheter. Människor begår dumma handlingar. Människor begriper dåligt i många sammanhang. Människor hittar på de mest dumma saker många gånger. Många människor tänker alldeles för kort många gånger.  Några människor förstår. Några människor kommer till insikt. Några människor är kloka i sina handlingar.

Alla dessa frågor som människor i alla tider söker svar på …. bildar förklaringsmodeller till … och den största frågan av alla i dessa sammanhang … finns det någon som styr? Vad finns bortom allt?

Hur många svar behöver vi? Hur många förklaringar? Ja, det beror på oss själva och vår förmåga. Vår fundamentala förmåga i varandets evighetliga allra minsta stund.  Vår förmåga till insikt om vardagsvalens betydelse i varje stund. Att vilja välja gott i varje val. Att vilja välja väl i varje val. Att välja och välja bort. Mina val i livet gör mig till den jag är och den jag blir. Dina val också!

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”
Nalle Puh

Den 3 januari 2000.


Idag är det en tung dag. En trist, tradig och tråkig dag. En tungbetongaredag. En sorglig dag. Vissen! Urvissen! En anti_handlingars dag. En dag att borra ner sig djupt någonstans och bara försvinna från världen och alla människor. Bara vara för sig själv … djupt nerborrad.

Så trist är min dag idag. Bara för att … nej det tänker jag inte berätta! Det finns en sak som får mig lite ur balans. Som gör att jag kan känna otrygghet. Inte så särskilt ofta är det så men idag är det. Tur ingen kan se hur trist jag är och ser ut idag denna urtrista dag. Jag frös. Trots att jag borrat ner mig djupt under mitt duntäcke mitt på dagen så frös jag. Tog därför på mig yllepolotröja och yllepantalonger under kjolen. 

Jag gillar inte när det är trist och tradigt. Jag gillar inte att vara ledsen. Ibland när jag är ledsen vill jag bara vara själv … och bara vara ledsen … utav bara attan. Superledsen som idag denna urtrista dag.

Jag gräver ner mig och jag gräver upp mig. Ledset och trist så det ryker ett tag, två tag eller en hel dag som idag. Men jag gräver mig igenom till slut. Så är det bara och så vill jag ha det. Tur det inte är jobbardag. Tur det är en injobbad dag. Jobbet gjordes ju andra dagar.

Vare sig man vill eller inte så finns denna typ av dagar också, eller hur? Inte är det väl rätt att förneka! Nej, inte för mig i alla fall. Jag vill vara ärlig både inför mig själv och …. åtminstone mot mig själv.

Hur medvetet är det Lilla Ofödda Barnet? undrade min Vän Birgitta när hon läste min dagbok igår. Medvetenheten om födelsen och om Livet Efter Födelsen … hur ser den ut? Barnet upplever ju genom sina sinnen sådant som finns i världen utanför.

En sak är i alla falla säkert. Redan Ett Litet Barn kan uppleva och urskilja gott och ont. Varje litet barn behöver det goda att anknyta till. Varje Barn behöver kärleksfull omsorg, näring och skydd. Så är det bara!

”Om du försöker hitta hem men i stället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.”
Nalle Puh

Den 4 januari 2000.


Jag får nog utfärda en varning för att läsa gårdagens dagbok. Beklagar verkligen att den dagen blev så … men så var det bara. Visst hade jag kunnat visa upp ett glättigt och positivt dagboksblad. Visst kan man klistra på sig en glad min fast det inre är i uppror. Visst kan man verka mycket social och underhållande fast man är djupt ledsen invärtes.

Många människor runt omkring oss visar en bild och står för en annan … egentligen. Hur ska man då veta vad som gäller? Behöver man veta? Nej, inte alls … alltid! Inte vill jag dela min lessenhet med vem som helst. Inte vill jag överhuvudtaget dela mina innersta känslor med vem som helst. Det viktiga är ju att man lärt sig klara av sina känslostormar. Ensam eller med den utvalde … den förtrogne. Vissa känslostormar klaras nog bäst själv medan andra behöver hjälp. Så tror jag. Man måste bli vän med sina känslor och man måste tillåta sig känna. Det gör jag och jag får känna mina känslor … till och med ifred numera … om det är det jag vill. I början av vårt gemensamma liv gillade inte Min Vattuman när jag ville sköta mina känslor själv. Nu är det OK. Tur det.

Jag vill bara säga att …Inget har hänt och jag är helt OK. Inte heller är jag utarbetad. Kanske berättar jag någon gång vad det är som framkalla ”dom” känslorna.

Varför säger man att det är mörkt ute i rymden? Det borde det inte vara! Solen lyser och brinner ju för fullt … jämt. Där det är skugga måste det vara mörkt. Naturligtvis! Men det som är skugga måste väl ändå vara litet i förhållande till det som inte är skugga? Amerikanare är lustiga! De gillar att måla upp skräcksituationer och katastrofprofetsior. När de pratar tror man minst det ska hända i morgon eller ganska snart. Ta betäckning! För alla massor som kan krocka med vår jord. Vad är det som säger att inte ett helt rymdsystem krockar med oss och som far fram med samma hastighet minst som vår … i en annan bana som passerar vår bana i rymden … någon gång. So what!

Vårt himlasystem är nog ett pyttesystem som ingår i ett större system. Hur tänker kvalsterna som lever på mig? De som lever på mina ögon t ex. Undrar om dom har sopsortering? Och distansutbildning? Undrar om de har kontakt med andra levande kvalster på andras ögon? Undrar om de upplevt ett tusenårsskifte? Undrar om de har tid överhuvudtaget … ens ett ögonblick.

”En Riktigt Skarp Hjärna kan fånga en Heffaklump om han bara vet hur man ska göra.”
Nalle Puh

Den 5 januari 2000.


Jag gillar nya ord. Nybildning av ord eller ordskapande överhuvudtaget. På ett speciellt sätt och speciellt tydliggivande sin betydelse. Majken J, frälsningssoldaten, skapade ett bra ord … nämligen ”tyckmyckentrutar”. Det ordet säger ju precis vad det är frågan om. Himla bra ord!

”Sverige går bra nu!” sägs det. Håhåjaja. Bra på vilket sätt då? undrar jag. Är det bra att många fortfarande går arbetslösa? Är det bra att många företag tvingas slå igen? Är det bra att det ena företaget efter det andrar tvingas flytta utomlands? Är det bra att Sveriges lantbrukare inte längre ekonomiskt klarar att producera livsmedel? Är det bra att man fortfarande tvingas spara på skola, vård och omsorg? Är det bra att barn lever i miljöer som innebär fara för deras hälsa och utveckling?

ÄR DET BRA?

Eller menar statsministern och hans vänsterministär att det är bra att de får in så mycket skatter att de kan betala sina dyra räkningar? Och att ministrar som skaffar sig P-böter kan få egna parkeringsplatser?

NEJ! så banne mig! Jag är skattebetalare och jag anser att det finns gränser för skatteuttag. Man löser inte Sveriges framtid och välfärd genom att ständigt öka skatten! Jag anser att företag ska kunna verka och utvecklas i vårt land, för att ge jobb, för att vi ska kunna hålla en god skola och god omsorg. Vad gör vi när det bara finns jobb i offentlig sektor kvar? Jo då blir det som i Ryssland. Ingen får lön för det finns inga pengar. Statlig bankrutt. Så är det bara!

Jag vill ha ett blomstrande företagarliv som skapar jobb åt alla. Då kommer vi att ha råd med skola, vård och omsorg. Då kan det möjligen gå bra för Sverige. Då kan vi bygga välfärd. På äkta grund.

Det finns många olika perspektiv att betrakta ur.

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag.”
Nalle Puh

Den 6 januari 2000.


Det fanns en Skyddsängel i Roskilde i somras. Jag fick höra idag att skyddsängeln hade en orange T-shirt och långt ljust hår. Han var ingen vakt utan en bland de andra i publiken som stod långt fram. Det var under Manson-konserten i Roskilde sommaren 1999. Om jag visste vem denne skyddsängel var så skulle jag vilja tacka honom. Han räddade Min Yngsta. Min Yngsta fanns bland de som stod ganska långt fram och helt plötsligt kom någon farandes över huvudena. Denne någon hade stora tunga skor och Min Yngsta fick en spark i huvudet så hon svimmade. Hon hölls uppe av trängseln och när hon kom till medvetande igen så drog denne skyddsängel ut henne ur folkhavet.

Gastkramande måste det ha varit att uppleva detta och gastkramande var det att höra. Huuuh! Tänk vad som kunde ha hänt! Min Yngsta hade ju lika gärna kunnat segna ner och blivit ihjältrampad. Måtte hon inte vilja åka på sådana tillställningar fler gånger. Jag vill ju inte att hon gör det. Storasyster hade följt med bara för att lugna föräldrarna. Jag kommer aldrig att vara lugn längre när de åker på konserter. Så är det bara!

TACK och kram till Skyddsängeln, i orange tröja, som även räddade flera andra!

Jag tror att politiska partier har spelat ut sin roll mer eller mindre. Hur många eller hur få partier vi än har så är det vissa skiljelinjer som kommer att bestå mellan människors uppfattningar. Vissa människor vill styra andra människor … kanske för att de tror att de vet bäst eller för att människorna inte kan själva. Andra människor värnar friheten att själv få bestämma och tror på människors egen förmåga att styra sina liv.

Jag tror på friheten och mångfalden. Jag anser att det är avgörande viktigt att alla får utvecklas enligt sina förutsättningar för att nå tillit till sin egen förmåga. Att ge stöd till människor som saknar tillräcklig förmåga anser jag självklart men nämner det ändå ifall ngn skulle tro annorlunda. Jag tror att ju fler som lyckas desto bättre för alla är det. Jag tror inte på ett samhälle som inte tillåter att folk lyckas. Vare sig det gäller skolbetygen eller företagande. Jag anser att det är illa ställt med vårt land som mobbar de duktiga och fördriver samt hånar framgångsrika företagare. Jag tror definitivt inte på ”klasskamp” och förgörande av varandra. Jag tror på ”mångsträvan” och samverkan.

Idag är jag moderat och i morgon är jag fortfarande människofrihetskämpe och mångsträvare, var så säker. Dessutom gillar jag olikheter … vare sig det gäller åsikt, kultur … eller annat. Jag ser olikheterna som en resurs i sig. Så är det bara!

”När du tittar på dina tassar, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra — sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.”
Nalle Puh

Den 7 januari 2000.


Just nu känner jag mig så glad. Jag har fått mail från Mia. ”Min” Lilla Kloka Regnbågsflicka har ställt in siktet på framtiden. Det känns så bra. Nu kommer Mias energi att kunna tillvaratagas för hennes egen skull. Det kommer i sin tur att innebära att alla som kommer i Mias väg också får del av den. Just nu vet jag ingen som är så rar och omtänksam som Mia. Så är det bara! Äntligen ger hon sig själv en del av denna omsorg. Inte konstigt att jag känner mig glad då! *kramar om Mia i mina tankar* *kramar om Mia i Min Dagbok*

Jag har fått en kram av Ingegerd idag och en fin bildminsann. Tack snälla Ingegerd! Även Puhcitatet idag kommer från Ingegerd.

Det är roligt med all uppmuntran och allt stöd jag får för mina sidor. Jag tror också att sidorna kanske kan generera positiv energi. Framförallt önskar jag att alla som arbetar med barn får en djupare insikt om barns och ungdomars villkor i vardagen. Jag vill att mitt arbete ska gagna barnen och jag vill bidra till att öka förståelsen för barn och ungdomar. Mina sidor är inte bara statistik och siffror utan de ger en verklig bild … en osminkad bild av hur vardagen kan vara för många i dagens Sverige.

Jag måste erkänna att jag saknar Semlans och Flingans sidor. Det är synd att besökarna inte kan ta del av deras skriverier. Det är läkande att skriva av sig och det är lindrande att läsa att man inte är själv om att ha problem. Det är vad många skriver och berättar för mig. Så … Semlan och Flingan … jag hoppas snart få publicera era sidor igen … och jag hoppas att ni kan se dem som ”historia” nu när ni själva kommit vidare. Men … out there … är det många som skulle må bra av att få läsa … Så är det bara!

Egentligen skulle Min Dagbok idag handlat om att känna skuld … och att känna att man inte är värd …. Jag bara måste kommentera att så många ungdomar går omkring och tror att de inte är värda att älskas eller att de är värda att straffas ….. Högst orättvist och onödigt ”självplågande” …. Det är FEL! … FEL! FEL! FEL!

Alla barn är värda att älskas. Tyvärr är det särskilt många barn i vårt land som upplever att de inte är älskade av en enda människa. Det är mycket färre i andra länder … även i utvecklingsländer. Så ska det inte vara! Då föreligger ett allvarligt fel någonstans! Så är det bara!

”Piglet sidled up to Pooh from behind.
-Pooh! he whispered.
-Yes, Piglet?
-Nothing, said Piglet, taking Pooh’s paw.
-I just wanted to be sure of you.”

Nalle Puh

Den 8 januari 2000.


Nu närmar det sig till skolan sätter igång …. oj …. panik … !

Jag gillar att gå hemma och göra vad jag vill. Jag skulle kunna göra det hela tiden. Blir det stunder när jag inget kommer på att göra så kan jag alltid skriva. Skriva, skriva, skriva …. eller … måla, måla, måla … trivas, trivas, trivas … njuta av att vara fri och styra över min dag.

Mer och mer tänker jag att jag minsann har jobbat min del. Egentligen borde jag få pensionera mig nu. Mycket och länge har jag jobbat i mitt liv.

Det är ganska vanligt att ungdomar gör sig illa. De kan t ex skära sig på armarna. Har de skurit tillräckligt mycket på armarna så måste de bära långarmat för att det inte ska synas. Jag är säker på att många vuxna inte har en aning om denna tragiska företeelse. Orsaken till ”self abuse”, självplågeri, kan vara olika. Man lever i en svår vardag iaf. En som är mobbad och utfryst kan, när ångesten gör sig påträngande, börja skära sig, eller sticka sig. Man kanske har tvingat tillbaka sina känslor så till den milda grad att man måste göra sig illa för att överhuvudtaget förmå känna. Man kanske går omkring i en kropp som är bedövad från känslor men som anstränger sig av all kraft i varje stund att överleva. Så kan det kanske vara. I en bedövad kropp men vill känna känslor. Har man plågat sig länge så kan det ta lite tid att komma från självplågeriet. Men det går. Man måste bestämma med sig själv.

Man måste bestämma sig för att arbeta för att ångesten ges utlopp på annat sätt. Den destruktiva handlingen som ångesten kräver kan bli att tälja med en kniv … riva sönder ett kasserat tyg … riva papperslappar … i småbitar. Det är första steget. Nästa steg kan bli att t ex skriva dikter eller skriva sina mörka tankar på papperslappar som läggs i en låda, eller skrivs i en särskild bok … eller måla på glas som någon gjorde … att hitta en aktivitet som man ger sig hän åt.

De som finns i närheten av ”självplågare” måste lära sig att ”se dem”. Verkligen se dem och se deras värde och lyfta fram det. Det är oftast i tonåren detta förekommer och det är en form av ”rop på hjälp”. Här behövs hjälpinsatser både på orsaksfronten och mot plågandet.

”När du försöker fånga en Heffaklump, får du inte glömma bort att den fälla du sätter ut måste vara en Listig Fälla.”
Nalle Puh

Den 9 januari 2000.


Att skaffa sig styrka … när allt verkar så svårt … när något är alldeles galet och fel … det kräver målmedvetenhet.

Jag tror att alla kan. Men det kräver det där lilla extra. Det kräver den verkliga viljan, den riktigt verkliga viljan. När man vet att man har den verkliga viljan så måste man tänka igenom vad man vill förändra och vad man vill uppnå. Det måste vara en ”god” sak. Någonting som är bra och som verkligen är det rätta att kämpa för. När man kommit så här långt så är man en bra bit på vägen.

Det handlar i regel inte om kortsiktiga mål utan långsiktiga. På kort sikt kan det bli bekymmer, stora bekymmer. Folk omkring en, de närmaste om de berörs kan bli förbannade, ledsna, irriterade, våldsamma … ja allt möjligt svårt att utstå eller stå emot. Då är det svårt men å andra sidan så vet man ju att det man gör är det rätta. Då får man kraft och när man tänker på vad man kämpar för så får man lite till kraft. Sedan gäller det att fokusera alla sina tankar och all sin energi på att det är det rätta och på målet. Och på att det till slut är det rätta för alla.

Ofta är det så att barnen är klokare än sina föräldrar. Men det är föräldrarna som har ”makten”. Då gäller det för de kloka barnen att skaffa sig den där riktiga styrkan att förändra. Barn och vuxna förundras över Mias styrka. Den är verkligen värd att förundras över och beundras. Den kommer att i sin tur generera mer styrka hos många barn.

Regnbågsflickan blir en förebild för alla Regnbågsbarn.Och alla andra med för den delen. Detta skriver jag speciellt idag för CC som söker sin styrka. *kram CC* Vi tror på dig!

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 10 januari 2000.


Jo, jag var trött, trött, trött … när jag kom hem idag … efter första skoldagen. Jag var också hungrig eftersom jag inte tagit mig tid att ha lunch. Vrålhungrig. Inget hade jag hemma för jag hade inte ens orkat handla. Min Vattuman var inte heller hemma. Det tycker jag inte om. Jag vill att han ska vara hemma när jag kommer hem. Sedan är det Ok om han måste till något möte … men … jag VILL att han ska vara hemma när jag kommer hem. Så är det bara!

Nåja, det fanns en påse herrgårdsgrönsaker i frysen. Kokade, saltade och lite smör. Det slank ner framför TVn … i ensamheten.

Nåja, inte helt ensam ändå. Det finns alltid någon som blir glad när jag kommer hem. Billie, Chippen … de viftar så glatt på sina svansar. Åh vad glada de blir. Men! … Jag vill ändå att Min Vattuman ska vara hemma när jag kommer.

Mamma ringde. -Varför ringer du aldrig? hördes hon ensamt undra. Mamma känner sig också ensam … och trött. TRÖTT. Jag förklarade att vi varit på bio igår och att jag precis hade kommit hem från jobbet nu. Mamma håller inte riktigt reda på dagarna. Men hon försöker hålla reda på sina barnbarn och var de bor. Hon blir också så glad när de är duktiga. Min Mellan hade varit duktig och klarat senaste tentan. Den hade handlat om rättskunskap … eller var det rättsvetenskap …? Duktig var hon iaf. Så är det bara!

”Om du känner dig villrådig är det bra att komma ihåg att O, tappre Nasse alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”
Nalle Puh

Den 11 januari 2000.


… tele 2 är skyldig till strulet att nå sidorna … jag kan bara beklaga …

Inget kul alls. Det ska fungera. Annars blir man irriterad. Undrar om de har en bra motivering till strulet … i två dagar …?

Jag har lagt ut mailen från Mia och tänkte lägga ut dem från CC också. Therese ville jag skulle ta bort hennes och det har jag gjort nu även på sidan ”tankar”. Upplever man att sidorna plågar mer än de kan hjälpa andra så är det att göra rätt mot sig själv.

Jag är dock övertygad om att sidorna är till mer hjälp och åt fler än vi någonsin kan ana. Jag menar … det är ju bara en bråkdel jag får mail av och som säger att så är det.

Dessutom berättar sidorna om världar som fler vuxna med makt borde känna till mer om

Dessutom berättar sidorna om världar även för alla de som arbetar med barn och som också behöver veta mer om dessa världar.

Sidorna syftar till att förbättra situationen för alla barn och ungdomar som lever i en svår vardag. Så är det bara! Alla som bidrar och har bidragit till innehållet gör en lovvärd  insats.

Beslutsfattare ska fatta klokare beslut. Vuxna i barns närhet ska ha bättre insikter och bättre förståelse för barns känslouttryck. Barnen själva ska kunna känna tillit till vuxna i deras närhet så att de berättar tidigt när de kränks och far illa i vardagen.

  …  Så är det bara!

Inga barn ska behöva vilja ”hoppa av livets känslotåg”.

”Först Eftertanke sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 12 januari 2000.


Det finns ”godhet” … Det finns ”okunskap” … och … Det finns ”ondska”. Så är det bara!

Det gäller att hålla sig från ondskan. Det gäller att skydda sig mot ondskan och samtidigt bekämpa den. Det gäller att göra upp med sig själv hur man vill leva sitt liv.

Det rätta valet är att leva livet väl för sig och för andra. Allt annat är fel och det kan man vara absolut säker på.

Det gäller att hitta godheten och lyfta fram den så mycket som möjligt både hos sig själv och andra. Så är det bara!

Okunskap hos en god och hos en ond människa tar sig olika uttryck. Den goda människan ser med nyfikenhet på en främling och tänker gott om denne tills något annat visats. Den onde ser med aggressivitet och fientlighet på en främling. Rasism är typiskt onda känslouttryck. Utfrysning och mobbning likaså. Det är onda handlingar att göra en annan människa illa. Så är det bara!

Vissa människor begriper inte bättre. Ondskan går oftast hand i hand med okunskapen och inskränktheten. ”Narrow-minds”. Ibland är dessa sinnen sjuka. Då är det riktigt illa.

Tacka vet jag människor med öppna och goda sinnen. ”Open-minds”. De har så mycket att förmedla och dela med sig av. Alla ställs inför olika val i vardagen. Närmar man sig valen med det öppna goda sinnet så kan man inte annat än leva sitt liv väl. Jag tror man lever även ett ”rikare” liv då.

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”
Nalle Puh

Den 13 januari 2000.


Doping … inom idrotten är man noga med att inte ge pris åt dopade idrottsmän. De kan t o m utestängas från tävlingar. Jag tycker det är rätt att visa ointresse för resultat som dopats fram. Nej, tacka vet jag ärligen förtjänade resultat för slit och möda. Inget konstlat göre sig besvär!

Men … ! … Hur var det egentligen med en viss Bob D som nu utsetts att få Polars musikpris …? Har han inte stora drogproblem? Har jag läst fel i ngn blaska? Skulle det vara så att det föreligger drogproblem och dessa prisade texter med musik kommit till under ett euforiskt drogrus… är de då värda pris? Nej, naturligtvis inte! Prisvärt är det som kommit till genom den egna prestationen utan sinnesförändrande stimulantia eller prestationsförändrande droger. Är Bob D värd priset? Låt honom genomgå motsvarande avslöjande tester som … fast han har ju inte bett om priset … och bryr sig kanske inte heller … så han skiter säkert i avslöjande tester …

Jag såg faktiskt programmet om ”flickhandeln” i en förtäckt modebransch. Fy sjutton! Fy sjutton för de kräken som utnyttjade unga flickors drift för glamour och berömmelse. Så vidrigt frånstötande! Stackars arma flickor! Hur kan sånt bara ske? Hur har det kunnat undgå världens ögon? … så länge! Det hade varit bättre att mördande paparazzis ägnade sig åt att avslöja dessa karlakräk… än att orsaka Prinsessan Ds liv. Fy vilken värld … bland andra världar.

Idag har jag skrattat … 10 års livsförlängning … minst. Det gäller även Min Kära Kollega I. Gu´ vad vi hade roligt … gu´ vad vi skrattade … nu kommer jag inte ihåg åt vad … men dö’roligt var det. Både till … under … och efter studiebesöket. Visst Kära I!? Fast vi hann med allvarligt också … om någon skulle undra … 

”Innan du påbörjar en Jakt är det klokt att fråga någon om vad du letar efter innan du börjar leta efter den.”
Nalle Puh

Den 14 januari 2000.


Mmmm … jag trodde jag skulle få kommentarer angående min hårda inställning igår. Jag trodde inte det skulle gillas att jag ”krävde dopingtest” även inom musiken. Jag anser att en prestation är mindre värd om den skett under drogers inverkan. Sedan kan själva resultatet vara hur bra som helst … men prestationen kan aldrig mäta sig med den som sker under naturliga förutsättningar … och då menar jag med de resurser man utrustats med och inte tillförts …

ups … undrar om jag uttryckte mig klart …?

Nu har man hittat skillnaden mellan de som ”har dyslexi” och de som inte har. Man kan se det i hjärnan. Man tolkar det som att kontaktvägarna mellan olika platser i språkcentra är färre hos ”dyslektiker”. Jo så kan jag förstå att det kan tolkas … vara … MEN … det betyder ju inte att kontaktvägarna generellt är färre! Hjärnan har en otrolig kapacitet och därför tror jag att vi måste bli mycket duktigare på att hitta kontaktvägar som kan ersätta … vägar överhuvudtaget som kan ersätta … för de finns! Var så säker! Det är det som gör mitt jobb så himla spännande … fast ibland så himla svårt. Jag vill ju hitta vägarna snabbt. Hur ska jag bära mig åt för att göra det … alltid!? Ibland går det ganska lätt och ibland är det svårt … minst sagt …

Jostein G … han med ”Sophies värld” ser de stora filosofiska frågorna som två olika typer. Dels … Hur har vi kommit till? Är det en slump eller finns det ngn/ngt som styr? På dessa frågor finns det svar. Det är bara så att vi vet inte svaren. Sedan finns det frågor som … Vad är rättvisa? … Vi kan ha olika svar på den frågan. Därför är det en typ av fråga som ständigt behöver diskuteras bland människor. Jag håller med JG att människor borde diskutera de stora filosofiska frågorna mycket mer. Då kan man få ett bredare perspektiv på vardagen och tydliggöra målet för sina livssträvanden. Då gör man det lättare för sig att se hur man kan leva sitt liv väl. Riktigt väl för sig själv och andra. Då först färdas man väl genom livet … en sann välfärd.

Filosofi och filosoferande är bra för människor. Så är det bara!

”Ibland, när man står på den nedersta slån på bron och lutar sig fram och ser ån långsamt flyta fram under sig, vet man plötsligt allt som finns att veta.”
Nalle Puh

Den 15 januari 2000.


Jag gillar det utspelet som en moderat och en vänsterpartist (jag skrev först felaktigt miljöpartist) gjorde från Växjö. De gick ut i en gemensam skrivelse och förespråkade en ”medborgarlön”. Jag tror det var tre-fyra år sedan jag förde det på tal. Liksom ville pröva tankarna mot folk. Det var ”tidigt” … då … lite för tidigt alltså. Men nu! Bravo! Jag gillar idén. Den är bra.

Alla myndiga svenska medborgare borde få en medborgarlön. Då behövde socialbidrag inte finnas på det sätt som de finns nu. Medborgarlönen borde vara tilltagen så att man precis nätt och jämt klarade att leva på den. Inte ett öre mer. Sedan hade det verkligen varit frihet för människor att leva sitt liv på sina egna villkor. Ligga på sofflocket för dem som så önskade eller jobba extra utav bara katten för att spara eller spendera. Ta sabbatsår lite då och då. Tänk så många som skulle kunna utveckla sin konstnärliga ådra, dryga ut sin kassa genom att sälja sina alster.

Med ”medborgarlön” tror jag det skulle växa upp ett stort antal småföretag. Massor med människor skulle våga låta sina idéer bli verklighet.

”Sinjans sång” … hette ett avsnitt i min berättelse på vers om ”Den Lille Jertz”. Jag kom att tänka på ”Sinjans sång” när jag skrev om min svacka. Nu har jag glömt vad ”den” sjöng men det var nog klagosånger men samtidigt var nog Sinjorna de goda féerna och hjälparna. Måste läsa i ”Den lille Jertz” ikväll. Den refuserades. Den antogs inte för tryckning. Jag tror inte de förstod den. Jag har aldrig skrivit på vers varken före eller efter Jertz. Bara precis just då. Den bara ramlade ner genom tangenterna. Hann knappt skriva så snabbt ramlade den på. Versen om mobbning gillar Min Yngsta skarpt. Kanske kommer den här i morgon ….? … kanske …. *ler*

”I händelse av plötslig Doppning är det Viktigaste att hålla Huvudet Över Vattnet.”
Nalle Puh

Den 16 januari 2000.


Ikväll blir det inte mycket. Klockan är däremot mycket. Familjeliv och TV har det varit för hela slanten. Lilla GullHjärtat var förkyld och lite febrig. Det är synd om henne. Det är synd om alla som är sjuka. Bara för att behöver det just då. Att bli lite tyckt synd om och att få något extra gott och något roligt att läsa. T ex en Bamsetidning. Det ska vara något snällt när man har feber. Absolut inget hemskt eller farligt. Hjärnan är lite ömtåligare när man har feber och då måste man vara snäll mot den. Så är det bara!

Ett fantastiskt intressant program såg jag idag på TV … av en händelse tursamt nog. Programmet om Thomasevangeliet. Jag var klistrad vid rutan. De sanna orden som Jesus har uttalat … nedteckande av D J Thomas. Ord som ger bilden av Jesus som filosof och vishetslärare. Vägen, sannningen och livet. Inte synd, skuld och straff. Inte offer och ritualer. Orden lär att man ska se världen så som den är. Man ska veta och känna. Inte tro. Det handlar om existensen här och nu. ”Det är många vid brunnen men få vid källan”. Med de orden ger man en tydlig bild av var hela kristenheten är och har valt att utvecklas till. Så fel mycket har blivit.

En sak är säker … jag tänker ta reda på mer om detta Thomasevangeliet.

”Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta, lätta ord som -Vill du ha lite mat?”
Nalle Puh

Den 17 januari 2000.


En dag utan skrivna ord just här …. en dag just idag …

”Glöm inte att en svans är en svans och inte bara en Extra Liten Stump där bak.”
Nalle Puh

Den 18 januari 2000.


Nu är klockan redan ganska mycket. Jag har uppdaterat men jag har inte gjort stallet. Så snart jag är klar här blir det raka spåret ut … vissla på hästarna … ta in dom … ge dom hö … prata lite med dom … sedan … -Gonatt Pållarna Mina!

I NST idag stod det om flickor som säljer sig genom Internet till välbärgade karlar i Stockholm. Makalöst! För att förklara sin nyvunna ”rikedom” sade de att de gjort klipp på aktiemarknaden …!! Ja, jag håller med om att flickor som gör detta av egen medveten girig vilja är precis lika kriminella som sina ”torskar”. Jag har andra synpunkter och åsikter när det gäller tjejer på gatan som är djupt nere i sitt drogmissbruk.

Är det pengar eller självföraktet som driver? Hur kan det vara möjligt att tjejer tar dessa initiativ? Något måste vara väldigt galet!

Något måste vara väldigt galet när omgivningen tror dom också … den nära omgivningen …

Det måste också vara en väldig uppmärksamhetsskapande ström av ”torskar” till vissa hotellrum i stan. Hotell som ställer upp på att vara bordeller. Undrar om de är markerade så man vet var man inte vill övernatta?

Himmel vilka risker folk är beredda att ta!

Det får nog bli stallet med en gång nu ….

”När du talar med en Björn med Mycket Liten Hjärna, får du inte glömma att långa ord kan besvära honom.”
Nalle Puh

Den 19 januari 2000.


Nu är det segt att gå upp på mornarna. I alla fall för en kvällsmänniska … som ärligt talat är en nattmänniska. Det är segt så det förslår. Men det är ju inte heller klokt att man varje morgon när man vaknar önskar att det kunde vara lördag och sovmorgon. Det går ju bara inte. Men jag är helt enkelt inte någon morgonmänniska. Har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli heller. Vad jag vet har det inte hjälpt att bo eller vistas på andra sidan jordklotet heller för det är bara så att min kropp och hela jag gillar mornar för mycket … fast i sängen och sovandes.

Det handlar om diciplin att ta sig upp. Jag måste diktatoriskt bestämma över hela mig och absolut inte ge utrymme för diskussioner. Sedan när jag väl kommit upp så går jag på rutin genom alla morgonsysslorna. Hund efter hund, kaffekokaren, kaffet, tidningen, … Min Vattuman tar hästarna på morgonen … skönt eftersom det ger mig mer tid i min goa, sköna, underbara säng.

Idag ringde de till mig i min sal och efterlyste Min Vattuman som skulle vara på ett möte som saknade honom. Milde tid! Jag kunde inte hjälpa dom. Jag blev orolig. Hade det hänt något? Orolig! Inget kunde jag göra … jag var ju upptagen och kunde inte komma loss. Hoppades innerligt att han glömt mötet … hur man nu kan önska det … men det var ju i alla fall bättre än att det hänt något. Jag tänker inte berätta här vilka hemska scener som dök upp i mitt huvud.

Min bön besannades. Han hade glömt mötet!! Idag är en sådan dag då han hade bort kunna dela sig i ett stort antal delar. Men även Min Vattuman måste prioritera och däremellan helst komma ihåg vad han prioroterat. Stackarn … han har nog mycket att både tänka på och göra.

Alla är så ambitiösa … föräldrar … lärare … elever … Min Vattuman … och faktiskt jag också … himla ambitiös om jag får säga det själv … och det trivs jag med … men det krävs en skön säng … Så är det bara!

”Om du dricker mjölk och pratar samtidigt, kan det sluta med att du måste dunkas i ryggen och torkas av en lång stund efteråt.”
Nalle Puh

Den 20 januari 2000.


Idag är det en dagen D … En Mycket Speciell Glad Dag. Så är det bara! Läs Mias Mail idag och bli glad … Jätteglad!

Vilken tur att Min Dagbok fick en så glad inledning för resten blir annorlunda. En annorlunda verklighet … en liten del av denna dagen.

Jo i morse på väg till skolan dök det upp speciella tankar i mitt huvud. Revyer …  narr av offentliga personer … enskilda människor görs till åtlöje offentligt … människor av kött och blod … och känslor … och … -Det får man tåla, verkar vara en allmän uppfattning. -Nej så banne mig! tänkte jag i denna tidiga morgonstund.  -Va’ fasen ska man behöva tåla offentligt åtlöje bara för att man tar ansvar och engagerar sig politiskt, offrar av sin fritid för att ta på sig samhälleliga förtroendeuppdrag. -Nej minsann! Det kommer jag inte att tåla! tänkte jag vidare. Inte hade jag en tanke på eller visste i den stund att just jag figurerade i Båstadrevyn. Inte den blekaste aning! Jag har aldrig haft tid (prioriterat) en sådan föreställning. För länge sedan, just i början av min politiska karriär sade en partikollega att jag varit med som ”underhållningspunkt”. Han ville dock inte berätta vad som sagts ”det var för grovt”…!!!… Jag vet inte än i denna dag vad det rörde sig om.

Hur kan det vara att jag tänkte dessa tankar just denna morgon? Hur i hela fridens dar kom det sig … när det sedan …

Min Vattuman kommer hem när jag precis sjunkit ner i en stol utmattad efter skoldagen … och hungrig … jag har ju slarvat med lunchen idag som alla andra dagar. Tar mig inte tid till lunch … mitt eget fel … javisst! jag vet …

Min Vattuman berättar då att han fått veta att vi figurerar i Båstadrevyn. Han när det gäller skolbussfrågan och inte begriper han vad jag har med den att göra. De hade reagerat och tyckt att scenen nästan borde polisanmälas! Man hade sparkat på en liggande BUNordföranden=Min Vattuman vilket skulle symbolisera att inget … inte ens sparkar hjälpte …!!! Så hade det berättats för Min Vattuman.

Milde Himmel! Jag ringde till den ansvarige för revyn för att få hans bild och hans attityd till det hela. Samtidigt var jag inställd på att göra en polisanmälan. Ingen ska minsann få kränka Min Vattuman bara för att han genomför ett uppdrag som Kommunfullmäktige beslutat att han ska göra.

Vid samtalet fick jag veta …. han kunde inte förstå att jag reagerade på DET … hade jag reagerat på inslaget om MIG så hade han förstått …??? … -Var det så kränkande? undrade jag då … -Nej, men jag skulle veta att Bjäreborna var uppretade på mig … Mycket Uppretade! … för mina skriverier i tidningen om golfbana i Påarp.

Jaha! … *suck* … jag står för vartenda ord i artiklarna!

Han tog med i revyn vad folk sa på gatan fick jag vidare veta. Min slutsats blir …. hans val i vardagen är att prata med människor som har en viss uppfattning och inte en annan uppfattning … Huruvida framförandet i Revyn är kränkande och kan polisanmälas vet jag inte …än! Men jag skulle vilja veta … utan att gå dit …

En sak är ju säker … att folk är lika FEGA som mobbare och mobbares medlöpare! Även om de tycker att det är kränkande och borde polisanmälas så gör de inte det. Kan man säga att de är MEDLÖPARE då? Tänk om folk ändå hade regerat när det går för långt … inte bara låtit bli att skratta … utan verkligen reagera!

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”
Nalle Puh

Den 21 januari 2000.


Nu är jag inne i en period när det bara hoppar upp idéer hela tiden. Jag har ingen som helst möjlighet att ta vara på dem alla. Man ska inte säga att man inte har tid för tid finns ju inte överhuvudtaget …?! Nej, men liv finns. Mitt och andras liv finns. Vilka saker har jag liv till? Ja inte har jag liv till alla mina goda idéer. Det är så synd för jag skulle verkligen vilja fånga dem när de dyker upp. Endast en bråkdel har jag liv till.

Jag skulle kunna vara inne i sådana perioder jämt. Ja-a faktiskt. Men ibland finns det måsten som det måste ges liv åt. Måsten kan också vara roligt så bara för att det är måsten innebär det inte att det är tråkigt. Nehejdå_inte_alls!

En sak är säker … Min Dagbok är ingen ”såpa”. Inte för att den skulle vara det heller. Jag är inte så mycket för den sortens ”såpa”. Riktig såpa gillar jag bättre. Varför i hela fridens dar är det sånt drag efter ”såpor”? Varför gillar så många att titta på TV-såpor? Pratar man inte med varandra i verkligheten? Är man inte van att föra vardagssamtal med sina partners och medmänniskor? Måste man se när andra för dessa vardagssamtal? Grälar och tänker, tjabbar och suktar mm …. Titta på andra alltså …. Hur har detta behov uppstått? Är det den ”förlorade generationen” som föräldrarna inte hunnit med och som vuxit upp på dagis och i skolan? Är det så? Vilka teorier diskuteras i denna fråga? Jag är lite nyfiken …. minst? Jag vill inte moralisera eller så … folk får titta på precis vad de vill och läsa precis vad de vill …. men jag tillåter mig att undra över somligt … Så är det bara!

Vi har ganska olika TV-smak Min Vattuman och jag. En sak har vi gemensamt … eller flera när jag tänker efter … vetenskapliga program … och Western-filmer … om de inte är FÖR våldsamma för då vill jag inte se. Science fiction är jag helt ointresserad av. Vålds- och sexfilmer likaså. Jag gillar vissa debatt- och samtalsprogram samt lite ”djupa” program. Jag gillar inte när programledarnas politiska färg lyser igenom och de ställer oproffsiga frågor eller på annat sätt visar sin oproffsiga förmåga. Hon, (som blev hotad i Aftonbladshistorien) jag vet inte vad hon heter, blev helt plötsligt trist på grund av oproffsighet i ett av sina program då hon lade sig i debatten. Men jag tycker att det hon utsattes för är fruktansvärt och helt oacceptabelt.

Jag tittar på och förfasas över de kriminella extremiströrelserna som belyses i olika program i Tv just nu. Nationalsocialisterna m fl Dessa vänsterextremistiska människofientliga rörelser. De saknar helt en sund moralutveckling och har totalt missat det allra viktigaste grundvärdet för vår existens överhuvudtaget. Det är grundtesen människors lika värde och respekten för varandra … att vilja varandra väl. Så är det bara!

”Du tycks vara den enda som förstår sig på svansar.”
Nalle Puh

Den 22 januari 2000.


Idag har det varit en härlig dag … men huh så kall! Jag gillar INTE kyla! Inte skånsk kyla i alla fall. Så är det bara! Fy vad ruggigt det är. Högsta värme i bilen och även stjärtvärmaren på. Då kan jag möjligen stå ut.

Vi satt lääänge vid frukostbordet idag … Min Vattuman och jag. Jättelänge! Mysigt! Pratade och drack kaffe och pratade och pratade och pratade och … drack kaffe. Så blev klockan precis klockaslaget när Min Mellan och hennes kompis skulle komma för att rida. Det blev bestyr med alla attiraljer som legat av sig några år. Mitt fina handgjorda träns som jag fått av Agneta och Peter har jag förstås vårdat ömt. Men allt det andra … usch i sån kondition det var. Nåja … till slut fick vi ihop det som behövdes. Men jag red inte utan jag följde med och fanns till hands för Árgeisli som är mest orutinerad och senast inriden och minst riden överhuvudtaget … om vi undantar Flúgsvinn som inte ens är inriden.

Min Mellan, som egentligen är rädd och inte gillar några hästar att rida på än hennes gamle Krapi, red nu på denna orutinerade häst. Hon är värd en medalj! Här är nu dagens hästar och dagens ryttarinnor.

I morgon VILL jag rida. Men Min Yngsta vill inte följa med på ridtur. Men jag vill att hon ska vilja …. undrar om jag kan muta henne … ska fundera ut något smart ….. *tänker frenetiskt*

Idag åt vi på en liten pizza och kebabrestaurang i H-borg. Jo det var gott … fast vi kanske skulle ha tagit pizza i st f kebab. Min Yngsta säger att de är bäst på pizza där. Oj vad törstig jag är nu … känner jag.

Annars har jag inte hunnit göra något nyttigt än idag. Så är det bara!

”Vad kommer farande med skritt och med hopp?”
Nalle Puh

Den 23 januari 2000.


Milde tid vad tiden går fort! Tid …? Milde tid vad livet lever fort! Snart har ju en hel månad passerat på det nya året, århundradet, årtusendet, Vi närmar oss våren fast det kan man inte tro när man tittar ut idag. Alldeles vitt och alldeles förfärligt kallt. Hästarna har fått en storbal i hagen. De äter hela tiden. Inga magar vilar där inte. Inte kunde jag få in dem heller … inte kom det några hästar inte när jag visslade … de var ju mätta och belåtna … inte vill islandshästar vara inne när de är mätta och kan vara ute. Nu blir det besvärligt … hur ska jag göra …?

Idag har det blivit skolarbete nästan hela dagen. Jag har läst verksamhetsberättelser och det är minsann intressant att se hur olika befattningshavare skriver. Innehåll och struktur. Ibland finns det och ibland saknas det. Särskilt saknas struktur och resultat. Där behövs en minsann en uppryckning på vissa håll. Så är det bara!

Jag anser det är viktigt att politikerna vet vad de vill med verksamheterna inom förvaltningarna och att de är tydliga i sina direktiv. Jag anser också att befattningsbeskrivningar ska kunna ställas mot verksamhetsberättelserna. Verksamhetsberättelserna ska innehållsmässigt och i struktur kunna leva upp till att vara just verksamhetsberättelser. Inte några slags personliga rapporter med ordsvammel. *kan inte låta bli att ta mig lite för pannan*

NST skrev om mobbning idag … igen. NST är bra på att skriva om mobbning. Denna gången på ledarsidan och med fokusering på plågoandarna. BRA!

Jag skulle kunna skriva om ”Bakåtsträvare och Framtidsvänner” igen … och förstås reta gallfeber på somliga Bjärebor … fast denna gången i gymnasiefrågan. Tänk att folk tror att det är nya kostnader på ca 80milj om vi bygger! Tänk att folk inte fattar att vi redan har de kostnaderna! Ska vi själva kontrollera kostnadsutvecklingen eller ska vi låta Ä-ms kommun få fortsätta att göra det? Ska vi bygga eller ska vi låta Ä-ms kommun bygga ut för vår del? Eftersom jag anser att utbildning är något framtidsvänligt så ser jag ett eget gymnasium som ett värde för kommunen. Jag vill att Båstad ska kunna vara med fysiskt i framtidens kunskapsutveckling. Men här finns tyvärr många Bakåtsträvare och utvecklingshämmare. Det är inte precis en bygd som hyllar högskoleutbildning utan här råder gräddfil för somliga, ”bjäresocieteten”, de ”femtusenåriga”. Nivån på organisation och verksamhet är därför lägre än vad den borde vara många gånger och utvecklingstakten för långsam.

Gu’nåde den som vågar kritisera här … för … ”här ska du inte komma och tro att du är nå’t”! Fast jag tror att jag är nå’t! Och dessutom är jag stolt över det! Tyst kommer jag inte att bli men intresset för politiken här tappar jag mer och mer. Så är det bara!

Denna kommande veckan innehåller många möten och sammanträden. Då gäller det att ha liv till mycket. Så är det bara!

”-Jag älskar att hoppa, sa Ru. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 24 januari 2000.


Oj, jag hinner inte särskilt mycket här idag. Har inte tillräckligt mycket liv just nu.

Men jag kan inte låta bli att tänka på att ibland bestämmer föräldrar för mycket och ibland bestämmer föräldrar för lite. Inte vill väl föräldrar låta sitt ej simkunniga barn hoppa i det djupa vattnet bara för att barnens kompisar simmar där! När man vet att något kan vara skadligt eller innebära en mycket stor risk för fara … då vill man väl skydda sitt barn. Ibland låter man barnets vilja råda fast man vet att det inte är det bästa. Ibland behöver barn vuxna som tar beslut åt dem. Ibland är beslut för viktiga för att barnen ska styra. Barn är konservativa och vill inte ändra på det vanliga … inte ens om det är bättre för dem. Många DAMP-barn vill inte gå från sin klass till en liten grupp … bara för att de inte vill ändra sin situation. De kan inte förstå dimensionen och den fulla konsekvensen. Ibland lyssnar man mer på barnen än man gör det som är det bästa för dem. Ibland krävs att de vuxna bestämmer. Det finns även läkare som reagerar och anser att barn är för små att ta vissa beslut. Så är det bara!

I vilket fall som helst så är det de vuxna som bär ansvaret. Föräldrarna bär ansvaret för sina barn. Vare sig man själv beslutar eller låter barnet besluta. Det finns barn som senare i livet ställer frågor …. varför gjorde ni …. varför lät ni mig … ? Barnet bär aldrig ansvaret! Så är det bara!

Vissa beslut smärtar … oftast är det en smärta som mer eller mindre snabbt går över. Vissa beslut att inte besluta smärtar … evinnerliga långa tider … en smärta som kanske aldrig går över helt … Det är viktigt att vara så mogen och så modig som möjligt i alla beslut … särskilt beslut som rör barn och barns framtid. Så är det bara!

CC har varit modig att fattat ett beslut. Beslutet följdes av handling. Beslutet och handlingen föder vånda … en smärtsam vånda för CC. Just nu och ett tag framöver …. för att sedan skapa bättre möjligheter och mindre smärta … ett mer gynnsamt liv. Bravo CC! *kram*

”Allt kan jag klara.”
Nalle Puh

Den 25 januari 2000.


Ja, vad gör man … när man hela tiden får bevis på hur barn sviks i vardagen. CC behöver stöd för att ”rå på” sina egna föräldrars destruktiva leverne … de skapar ju en ogynnsam miljö för henne att utvecklas i! CC får inte tillräckligt stöd! Hon behöver och önskar mer stöd och mer omtanke och omsorg. Även stora baran behöver kramar och behöver känna sig älskade … just älskade för sin egen skull. Egentligen är det föräldrarnas uppgift att älska sina barn villkorslöst. Det borde man tänka på innan man skaffar barn. kan man inte det så bör man inte skaffa barn. Kan man inte leva upp till vad föräldrarollen kräver så ska man inte skaffa barn. Barn har rätt att födas välkomna och de har rätt att känna sig älskade. Så är det bara!

Jag har haft mycket liv till många saker idag … men inte till alla som egentligen var inbokade. Men till tillräckligt mycket för att jag skulle känna mig utpumpad. Vi festade på pizza idag … Min Vattuman och jag. Smaskig pizza … jättegod!

Sedan har jag haft liv till ett bad också. Som tur är. Ett livgivande bad. Massor med nya idéer föddes och som jag sedan tog av mitt liv till för att nedteckna medan de fannas kvar i min föreställningsvärld. Himla bra idéer!

Hur ser undervisningen ut i våra skolor om nationalsocialismens framfart och uttryck? Ja, det kan man undra …! Själv har jag haft ämnet på tapeten inom specialundervisningen. Det finns massor av moment man kan träna genom att utgå från en artikel om en f d nationalsocialist som det var i detta fallet. Tala-lyssna, läsa-skriva, ordförståelse, kritiskt tänkande, stavning, strategier, språklig medvetenhet, lärande om sitt lärande, lärande om sina tolkningar … mm ….mm …

Vi vuxna måste också lära oss. Vi måste känna till symboler och budskaps spridningsmetoder. Vi måste känna till vilken musik … mm … vi behöver ständigt lära  för att kunna förmedla för nytt lärande … det är allas ansvar. Faktiskt är det så … ALLAS ANSVAR!

”Det var rätta dagen att organisera någonting.”
Nalle Puh

Den 26 januari 2000.


Nu har jag precis uppdaterat Regnbågssidor. Lilla GullHjärtat är här och tycker säkert att mormorn är lite tradig med datorsittandet. Fast Lilla GullHjärtat är också lite av en datornörd. Det har Morbrorn sett till … och mormorn har också lite skuld i detta … sedan är det ju så att Lilla GullHjärtat har ett alldeles eget intresse också … och det lutar alltså åt det hållet … rätt håll alltså *ler*

Begriper inte varför det ska hålla på och poppa upp idéer hela tiden. Även om jag skriver ner dom på papper så ska de ju tas fatt i och göras ngt av också … var finns livet för det …? Idag tog jag liv till lite av detta … och kom inte iväg från skolan förrän …. himmel!

Nu vill Lilla GullHjärtat att mormorn ska läsa för henne. Och det finns ingenting som är så viktigt som ett Litet GullHjärta nu! Så är det bara!

  … …!

”Någon av de där duktiga läsarna som kan läsa skrivet.”
Nalle Puh

Den 27 januari 2000.


Idag kom lönen. Jag har nog inte längtat så mycket efter min lön sedan den våren då vi köpte vårt första hus för Min Vattumans studielån … våren 74 var det. I samband med det köpet blev vi ägare till två tvättmaskiner och vi sålde den ena och fick pengar till mat.

Jag gillar inte att ha ont om pengar. Jag mår rent av dåligt då. Det måste finnas och det måste planeras. Jag är smålänning ut i fingerspetsarna när det gäller sånt. Vill inte låna … vill spara till sånt jag önskar mig. Kan stå ut med mycket snålt leverne emellanåt men mår inte bra av att vara utan. Min Vattuman är helt annorlunda. Vi kommer från helt olika kulturer. Dessutom är ju han skåning.

Jag gillar att kunna köpa det jag vill ha. Kan köpa en Hèrmes scarf för 1000kr och sedan leva på bröd och marmelad. Inga problem alls … om scarfen har de rätta färgerna och fint mönster … och är helsiden förstås. En period i mitt liv köpte jag en scarf vid varje flygresa … på flygplatsen eller på planet. Det var när vi bodde i Dubai. Jo, jag har några stycken. Inte passar jag särskilt bra i scraf men jag tycker om scarfs. Den jag fick av Min Vattuman i Lübeck när vi precis förlovat oss håller på att upplösas i kanten för det är så tunt siden. Undrar vad jag ska göra för att bevara den?

Man förfasar sig över att det föds för få barn i Sverige. Jag förfasar mig över vilka effekter det kan få om man stimulerar barnafödande på fel sätt. Man har gjort en undersökning om föräldrar med borderlinediagnos och vad det innebär för deras barn. Det är just det! Barn har ju aldrig bett om att bli födda. Barn har min_sju rätt att bli födda av föräldrar som klarar att vara föräldrar fullt ut i varje stund. Det måste vara det rätta ur ett barnperspektiv. Om nu något barn skulle födas av föräldrar som inte klarar att vara föräldrar och som inte förstår sina barns grundläggande behov … då måste helt enkelt samhällsskyddet vara så väl utbyggt att ”ersättning” sätts in i form av andra människor som ser till att barnets behov tillgodoses. God omvårdnad, näringsriktig mat, kärlek och skydd.

Jag tittade på inslaget från Synagogan. Det var väldigt berörande. Damen som läste upp breven från sin mamma. Hur klarade hon att göra det? Hon som sjöng en mammas brev till sin äldste son…? Tårarna lade sig runt ögonen men rösten var stark. Hur i hela fridens dar …? Är det bara jag som behöver sitta med ett lager näsdukar? Lever jag mig in för mycket? Varför gör jag det i så fall? Varför är jag sån som alltid behöver ett berg med näsdukar vid vissa filmer? Jag glömmer aldrig första gången det inträffade. Det var när jag såg ”Barnen från Frostmofjället”. Kanske var jag 9-10 år. Folk TITTADE på mig. Det är opraktiskt att gråta. Men skämmas …. Nej, aldrig!

Det var vackert det jag såg från Synagogan i Stockholm. Så var det bara!

”Och hela skogen brister ut i en vårlig morgonhymn till slut.”
Nalle Puh

Den 28 januari 2000.


Fredag igen. Det är ju nästan bara måndag och fredag nu för tiden! Var finns alla de andra dagarna. Jo lite lördagsmorgon finns att sova på och likaså lite söndagsmorgon. Men sen finns det inte mer. De bara försvinner. Och jag flaxar med. Jag vill göra så mycket från det lilla till det mer omfattande. Jag tror att min generation är den första generation som inte ser fram emot pensioneringen med fasa. Jag kan ju inte säga att jag längtar till pensioneringen! Det skulle ju vara som att önska lite av livet ur sig. Det går liksom bara inte. Men en sak längtar jag verkligen till. Varje dag och varje stund och varje vecka och varje …. jag längtar till de stunder när jag själv får styra över dagen. Jag längtar inte till passandet av en massa tider som styr min dag och lite till.

Jag vill styra. Jag vill inte bli styrd. Så är det bara!

Nu pratar jag bara om mig själv ifall ngn trodde att jag ville styra alla andra också. Nehej_minsann! Jag hoppas verkligen att alla andra kan och vill styra sig själva också. När det gäller mitt arbete med mina elever vill jag gärna hjälpa dem att hitta sina egna vägar att lära. Jag vill att mina elever ska bli så medvetna om sitt eget lärande som någonsin är möjligt. Sedan hjälper jag dem att finna strategier för det som är svårt och träna det som behöver lite extra träning. Varje elev som lär om sig själv och lär sig sitt eget sätt att lära kommer att klara sig bra. Självkänslan växer och allt går lättare. Alla har goda och starka sidor. Så är det bara!

Man har gjort undersökningar om vilken betydelse föräldrarnas engagemang och utbildning har för elevernas framgång. Undersökningen visar att barn till engagerade föräldrar lyckas bäst vare sig föräldrarna är låg- eller högutbildade. Barn till välutbildade föräldrar är mer solidariska med avvikande. Det senare tolkar jag som så att ju mindre utbildning man har desto mer fördomsfull och främlingsfientlig är man. Har man låg utbildning, ”sämre” eller inget jobb så är man mer benägen att skylla på andra … kanske säga att de tar våra jobb och då mena invandrare eller flyktingar.

Lågutbildade föräldrar som samtidigt inte engagerar sig i sina barns utveckling innebär en stor risk för barnen … dessa barn riskerar att inte kunna lyckas så bra som de egentligen skulle kunna efter sin förmåga. Vissa barn får en olycklig start i livet. Vissa barn måste så snabbt som möjligt ta tag i sina liv själva! Vissa barn ger upp … för hur ska de kunna veta att inte felet ligger hos dom själva? Barn är ju benägna att lägga skulden på sig själva. Dessa barn som ger upp riskerar att trampa i sina föräldrars fotspår. Det måste undvikas.

Jag tror att det finns ofantligt många barn ”out there” som är hästlängder klokare än sina föräldrar. De måste få stöd och uppmuntran att nyttja sina resurser rätt. Så var det bara!

”-Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om, hur det är.”
Nalle Puh

Den 29 januari 2000.


Fy vad det blåser! Uuuurselt väder! Varning för storm! Inte särskilt kallt! Mina hästar vill inte in! Jag har varit ute och visslat ihållande och lääänge … ja så länge att jag kände mig stelfrusen av blåsten. När jag trodde de skulle komma och jag såg deras siluetter … ja så drev de bara med mig … de var upprymda av blåsten och sprang lyckligt kvar i den nedre hagen. Visade inga som helst tendenser att komma. Gnäggade glatt tillbaka. Det hjälpte inte ens att Séita gnäggade inifrån stallet där hon stod för att kurera sitt onda ben.

Sedan dess har jag visslat vid flera tillfällen men med samma dåliga resultat. Nu har jag satt Min Vattuman på vakt att kolla om de möjligen kommer upp till stallet. Han kan bara lyfta blicken från TVskärmen och kika ut genom fönstret mot stallbacken. Hoppas han kommer att ropa på mig ….

Idag ska Min Dagbok handla om Kvinnan i Helsingborg. Kvinnan som misshandlades ihjäl i fredags kväll, igår kväll. Så fruktansvärt grymt! Så fruktansvärt onödigt! Igen!!! Igen händer det att en våldsverkare under permission begår ett oåterkalleligt brott. En våldsverkare som just satt inne p gr a misshandel och våld. Vem har ansvaret för beviljandet av permissionen? Denne ansvarige bär skulden till en människas död! Denne ansvarige är skyldig till att en mamma bragts om livet! Så är det bara!

Man måste nog införa personligt ansvar i samband med beviljandet av permissioner. Alltså lägga ansvaret på den som beviljar permissionen om ngt skulle hända. Jag tror nog att man skulle vara lite mer restriktiv då. Försäkra sig om att undanröja risker för brott t ex. Hur kunde denna kvinnan vara så oskyddad? Hur gick det med barnen? Tre barn fick omhändertagas av de sociala myndigheterna p gr a detta brott. Vilka upplevelser tar dessa barn med sig?

En tragedi är vad det är. En tragedi som inte borde fått hända. Någon har beviljat permission åt en mördare. Båda är skyldiga! Båda är skyldiga till att en mamma dör medan hon misshandlas grymt. Vilken fruktansvärt grym död. Tänk om hennes barn bevittnade detta fruktansvärda! Tänk om …!

Nu får det faktiskt tas i med hårdhandskar mot våldet och mot dessa kvinnomisshandlare. Fega kräk är vad de är! Fega små kräk! Här är en bra sida med stort engagemang att göra något åt våldet.

Mia har det svårt, plågas av minnen och händelser! CC har det svårt, jättesvårt! Therese har det svårt och känner sig mycket sviken! Bibbi har det svårt och flyter bara med! Hur har Semlan det? Flingan? Edi? Min ”You know who!”…..?  *kram*

”I halvdagern såg tallarna så frusna och ensamma ut.”
Nalle Puh

Den 30 januari 2000.


Nu mår Séita bättre. Hon hade nog stukat benet eller sträckt det eller något i den stilen. Skönt! När hon återhämtat sin fulla rörelseförmåga så SKA jag börja rida igen. Så är det bara!

Idag har jag jobbat med min distans-kurs. Jag ligger iaf inte efter. Känns bra särskilt när slutredovisningen snart sätter in. Den kräver säkert sitt engagemang. Sedan har jag börjat tänka mer och mer på min uppsats. Den har vilat sedan i juni. Jag vill få den klar … det är ju så lite som återstår. Jag måste få den klar för att få ut mina 80p i pedagogik. Det är ju heltokigt att inte avsluta. Milde tid vad jobb det ligger bakom arbetet som redan ligger och bara väntar på slutputsningen. Men om jag inte missminner mig så fick 60p-uppsatsen också vila ett tag innan den fick sin slutputsning. Det kanske behövs för att få perspektiv och den där extra kryddan. Hoppas det är så!

Jag har också påbörjat en ny webbplats för att samla mina allra första sidor. De har också fått en uppdatering. Nu tänker jag på ”dyslexi” och ”dyskalkyli”. Anledningen till att jag uppdaterade sidorna är att jag har faktiskt inte tid längre att besvara alla mail jag får från oroliga föräldrar. Tyvärr! Därför skrev jag en rekommendation på sidan.
Jag får också många mail från lärarkandidater som vill få hjälp vid sina specialarbeten … särskilt om matematiksvårigheter/dyskalkyli.

Mia hör jag ingenting ifrån just nu vilket gör mig mycket orolig. Mia Lilla skriv!  *kram*

Ytterligare en sak har jag gjort idag … nämligen inandats de friska vindarna. Mina lungor fylldes av frisk luft. Härligt kändes det. Jag hittade t o m en liten fläck där det var lä. Jag sooolade mig! Jag lät solens strålar värma mitt ansikte. Skööönt! Friskt! Härligt! Gott Gott Gott!

”Våren börjar faktiskt våras, och av lärksång vi bedåras så att våra ögon tåras av en tår.”
Nalle Puh

Den 31 januari 2000.


Sista dagen på första månaden på det nya årtusendet – århundradet – årtiondet – året. Ja-a jag är nöjd över Min Dagbok! Så är det bara! Jag tycker den är fin med mina naivistiska blåsippor. När min väninna BirgittaE också tycker om den blir jag glad. Jag bryr mig om vad ”människor jag tycker om” har för åsikter och synpunkter. ”Människor jag inte tycker om” … ja deras åsikter bryr jag mig inte så mycket om helt enkelt. Så brukar jag säga till ”mina” ungdomar. Varför bry sig om vad ”människor man inte bryr sig om” tycker!? Det måste väl ändå vara viktigare att bry sig om vad ”människor man tycker om” tycker!? Visst är det så!

Jag fick mail ifrån Semlan igår. Känner på mig att hennes situation kommer att förbättras efter hand. Semlan står inför förändringar. Ni som haft förmånen att få ta del av Semlans sidor tidigare vet hur Semlan haft det. Tänk om vi får tillbaks sidorna …? Semlan …? Och sidorna om ”Friends” …? De var så fantastiska! Två unga människor som under just den tiden höll uppe varandra … som just då betydde avgörande mycket för varandra. Just då! Kanske inte nu längre … men just då! Just då när det var så avgörande viktigt! Två underbara människor, var och en på sitt sätt, Flingan och Semlan, möttes i Cyber … då … just då … när det var så avgörande viktigt! *kram till er två*

Samtidigt satt jag i intensiv kontakt med Mia. Mia hade det så svårt igår. Outhärdligt svårt. Jag gråter när jag läser våra mail. Så är det bara! *kram Lilla Mia*

Mia känner igen sig i CCs känslor. *kram Lilla CC*

Nu till något helt annat. Egentligen två saker. Man börjar reagera inför alla besparingar inom skolan. Föräldrar och elever strejkar i Umeå. En rektor blir avskedad för att hon inte lägger en 0-budget utan en realistisk budget på lägsta nivå men 2,5 miljoner dyrare. Detta får vi alldeles säkert höra mer om!

Ett parti, ganska litet, men som säger sig vara borgerligt, fast man ibland kan undra, …. rekryterar medlemmar genom att välja ut ”nyckelpersoner” i samhället och erbjuda dem plats i någon nämnd!!! Detta är ju skrämmande och föga demokratiskt! Är det sista skriket från ett dödsdömt parti? Då är man ett litet parti i alla bemärkelser, en elit, som kan styra bäst de vill. Ett parti som inte kräver demokratisk omröstning! Eliten utser och lockar! Chockerande!

I mitt parti måste man vara medlem, sedan anmäla intresse, sedan berätta vad man står för och vilka frågor man ser som viktiga. Detta presenteras sedan för ALLA medlemmar som kan rösta på de olika ”kandidaterna”. De som får flest poäng hamnar överst på listorna. genom visat intresse och engagemang får man sedan platser inom olika nämnder. Vi är ju lite större och … hoppas jag … vill leva upp till de demokratiska idealen också. Inte bara prata om dem!

Demokrati och (sken)demokrati. Hujedamej!

Jag har fortsatt arbetet på nya siten. Nu kan man även säga vad man tycker om skolan där!

”Titta jag simmar.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: