RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 2000 11

November 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 november 2000.


På väg … kommer snart …  

Nu är jag här! Datorn är ihopplockad och Mia finns vid sidan om mig. Fotot på Mia alltså. Jag behövde bara starta om datorn tre gånger och det var bara hälften av vad jag brukar …! Börjar bra på nya stället … I nya huset.

Roligt!

Här är det grannsämja har vi redan fått veta av trevliga grannar som välkomnar. Roligt!

Nu är klockan 00:00. Trött som tusan och med värkande kropp. Särskilt fötterna som burit så mycket tyngder idag. Det har gått bra och nu ska jag sova i nya huset. Undrar om jag sover lika gott hör …?

Jag har fått låna Chippen …. *glad*

Snart kommer jag tillbaka!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh

Den 2-8 november 2000.


Så här länge har det inte varit oskrivet tidigare. Som tur är har det sin förklaring. Flyttning tar tid och flyttning tar på krafterna. Minsann!

Vi har kommit i ordning ganska bra. Jag har ju i tankarna ”bott” i nya huset för att testa hur vi ska disponera utrymmena och hur vi ska möblera. Därför gick själva flyttningen väldigt effektivt. Möblerna hamnade genast på sin rätta plats. Det enda som inte är uppackat än är böckerna och mina kläder. Pianot som endast krävde två mäns muskler förra flytten krävde nu dubbelt så många mäns muskler. Undrar om det blivit tyngre …*ler*

Utsikten är underbar …. fast det var den ju innan också … nu är den åt andra hållet … Båstad för fötterna … Kungsberget mitt emot … Laholmsbukten i norr … sannerligen njutbart … även på en ”frimärkstomt” … Så är det bara!

I flera dagar hörde jag inte från Mia. Jag skrev men fick inget svar. Då började jag bli orolig och sedan kom det mail. Mia har mått dåligt och Mia har försökt ta sitt liv. Det är så förskräckligt så jag blir alldeles matt. Jag vill inte att Mia ska känna sig så nere och känna en sådan hopplöshet så … nej! Mia Lilla du måste kämpa! Det blir bättre! Jag lovar. Ditt liv har bara börjat än och du har sannerligen fått en svår start. Du har prövats till bristningsgränsen. Men du är stark och du har gnista i dig. Du har så mycket kreativt inom dig och alla som följer dig ser detta. Det är bara du själv som har svårt att se det just nu. Du ska ta kontroll över ditt liv för att styra i den riktning som är bra för dig. Du kommer att få ett ”rikt” liv … det är jag säker på! *kram Lilla Mia*

*trött*

Förstår inte hur jag kan känna mig så trött som jag gör! Vi sover ju gott och våra timmar … Kan det vara anspänningen i samband med flyttning …? Annars begriper jag inte …. *så trött*

Så skönt att jag kunnat ta kompledigt ett par dagar denna veckan också!

”… var är mina Nalle Puh – böcker …?”
Nalle Puh

Den 9-15 november 2000.


Det finns en anledning till att jag inte skriver här just nu. Tyvärr blir denna månad den som skrivits minst på faktiskt två år. Tyvärr! Men så är det bara! Anledningen är att jag VILL klara min psykologikurs. VILL VILL VILL Så är det bara! Jag pluggar vareviga stund och halva nätterna. jag har ju min andra kurs också.

Jag pluggar och pluggar och pluggar. Det är intressant och det är roligt men hu vad krävande det är också. Ska man dessutom flytta mitt i allt så …. ja då blir det inte mycket skrivet i Min Dagbok. Kära Lilla dagbok … jag kommer igen!

Nu passar jag på att berätta att Mia har det bra. Mia har fått en familj. En rar och omtänksam familj. En familj som är glad för att ha fått just Mia till sig. Fattas annat! *ler* Men så är det faktiskt. När jag fick mail från familjemamman kom glädjetårarna. Det kändes så starkt att det faktiskt är en rar familj. Snart kommer jag att lägga ut detta mail så alla ni som följt Mia också får uppleva glädje- ja faktiskt lyckotårar efter alla andra tårar som runnit på våra kinder. Vi har levt oss in i ”Vår Lilla Mia” och försökt styra med all vår uppbådade tankekraft, eller hur!

Jag hoppas också innerligt att Mia vill fortsätta hålla kontakten med mig så jag får följa hennes utveckling. Jag förstår om det blir mer sparsamt med mail för nu … NU … börjar Mias Nya Liv. Vad månde bliva av denna flicka. Något alldeles särskilt det är då helt klart. För det är ju  Mia redan. Så är det bara! *kram Lilla Gumman*

Regnbågsflickan Mia …   i mitt hjärta.

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.”
Nalle Puh

Den 16-19 november 2000.


Idag har det verkligen varit en sån där grå och lite trist dag … avseende vädret alltså. Väldigt grå och väldigt trist. Det gäller att lätta upp så mycket som möjligt sådana gråtrista dagar.

Inte blev vi mer uppiggade av att ge oss ut till Kastanjebacken för att sortera och sortera bort bland det sista! Nehejdå! Vi blev ganska fort väldigt trötta … troligen psykiskt trötta. Vi röjde och slängde ett tag och sedan köpte vi pizza och åkte hem.

Milde tid så hungriga vi hade hunnit bli. Vi slängde nästan i oss pizzorna. Sedan åkte barn och barnbarnet hem och vi satte på bastun. Så skönt!

Nu har vi bastat, druckit Ramlösa och Prima Liv eller vad det heter … kollat lite på TV … noshörningar … sedan har vi skrivit diverse artiklar och även skickat in dem. Jo, jag känner mig ganska nöjd med min insats. Jag lever faktiskt lite på att jag lyckades få in mina psykologisvar till tentan. Satt ju till 4 på fredagsmorgonen och kämpade. När svaren väl var insända så föll en sten från hjärtat. Jag ville ju klara av’et! Jag gjorde det. Nu är det bara att hoppas att den och den senaste tentan blir G. *hoppas*

Nästa arbete blir den skriftliga biten på den andra kursen. Den finns och planeras i mitt huvud än så länge men ska ner på papper också. Denna veckan ska det ”pappersarbetet” påbörjas. Så är det bara!

I fredags hade vi bjudit ett par av våra bästa vänner … vårt första ”kalas” här. Jättekul! Milde tid vad Min Vattuman fick till maten! Vilken succé! Fattar inte hur han kan! Jag hade servat innan och skalat potatis och morötter mm Men Min Vattuman lagade till det. Mmmmmm! Vad det blev? Jo, morotssoppa till förrätt och sedan hälleflundra med en utsökt svampröra och sedan pepparrotssmör och potatis. Ingen som inte var med kan ens ana hur lyckat det blev.
***** Ja, så många stjärnor blev det!

Jag har ett nytt skrivbord nu! *jätteglad*
Så fint i mitt arbetsrum! *så glad*

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 20-22 november 2000.


Dessa dagarna har jag faktiskt vilat upp mig när jag varit hemma. Skolan har varit lite krävande och jag om alla andra är trött vid denna tiden. Idag när jag slutar tidigare har jag faktiskt sovit hela eftermiddagen. Så skönt! Jag har också under dessa dagar kopplat upp eller rättare registrerat mig så att jag kan betala och sköta mina bankärenden genom Internet. Det är kul att kunna vara effektiv.

Nu har jag suttit en lång stund och gjort ngt jag inte alls planerat och det har tagit flera timmar! Ibland kommer det saker emellan. Hur ska jag nu hinna det jag egentligen tänkte …?! Låter det som jag är stressad … nja … det är bara att prioritera … endast jag själv kan lastas för mina prioroteri ngar … alltså ingen idé alls att bli stressad så det är jag inte. Det är bara så himla mycket jag vill.

Och en sak som jag vill är att sluta med politiken. Jag har kommit fram till att jag har gjort mitt! Basta! Jag har lagt mer än tio … !!! …. år av mitt liv och av min fritid för politiska uppdrag och engagemang för andra människor. Jag tycker också att jag bidragit med en hel del gott under denna tid. Jag har varit engagerad och jag har varit aktiv. Nu är jag trött på den delen i mitt liv. Jag kommer att lägga av så gott som helt med politiken. Att sedan läsa insändare som ofta är fyllda med hat mot politiker gör ju inte engagemanget roligare. Folk tycker att de får vara hur otrevliga som helst. Mot politiker får man vara hur ovederhäftig som helst. Detta anser jag är högst oroväckande. Vilka vill egentligen bli politiker och utsätta sig för orättvis häxjakt. Nu är inte jag personligen drabbad utan jag resonerar generellt här. Fast idag fick jag ett mail:

”hejsan! ni och andra politiker bara tjatar om mobbning i skolor o.s.v men vad gör ni åt vuxenmobbning på jobbet? inte ett skit. det är mer allvarligt än i skolor förr att s.k vuxna kan skada andra mer än ni vet tro mig . så sluta att tjata om det och gör något istället , eller är ni bara skitsnackare allihopa?”

*suck*

Mailet var inte anonymt men heller inte undertecknat. Vem är en sådan människa som anser sig ha rätt att formulera sig så till mig!? Ska jag finna mig i otrevligt bemötande bara för att jag tagit av min fritid till politiska engagemang!? Nej, det ska bli slut på detta! Undrar vilken typ av människor man önskar som politiker … hårdhudade känslolösa individer kanske …!? Sådan är inte jag i alla fall! Urtrist är det och jag är nu trött på detta!

Mitt liv ska renas från politiken … snart! Så är det bara!

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 23-28 november 2000.


Nu har jag hunnit med ett helt underbart 90-årskalas. Mer om det kommer snart.

Annars har jag varit sjuk och hemma ett par dagar. Näsan rinner halsen är skrovlig och kroppen värker. *suck*

Men snart är jag bra igen! Så är det bara!

Föresten … Mias sida är uppdaterad … Tänkte att det kunde vara viktigt för de som finns i Mias närhet att veta … jag tror Mia vill att de ska veta … jag tror att Mia vill göra upp med sitt förflutna … jag tror det … men det måste vara Mia som känner att hon är redo … jag tror Mia känner att hon nu kan få det stöd hon behöver. Så är det säkert … då brast det … för att kunna byggas upp på riktigt … från början …

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 29-30 november 2000.


Det var inte bra att börja jobba igen … för förkylningen alltså … eller rättare sagt för mig och min hals. Torr luft och pratande gjorde halsen sämre. Tyvärr! Men nu är det bara kort dag i morgon så det klarar jag nog. Sedan är det helg med lugn och ro. Ganska mycket lugn och ro i alla fall.

Vår kommun har ju fått pengar till fortbildning av lärare avseende ”elever i behov av särskilt stöd”. En generell fortbildning för alla lärare, i samarbete med Göteborgs universitet, en poängkurs. Just för att den är för samtliga lärare visade sig vara ett plus i Skolverkets bedömning. Vår kommun blev en av få utvalda och många kommuner hade sökt.

Nu är det så att båda lärarfacken har reagerat kraftigt mot att de som de säger inte fått vara med och bestämma eller ens fått information. Facken reagerar mot, väldigt mycket mot, i en skrivelse till nämnden.

Jag reagerade när jag fick kännedom om denna skrivelse. Jag vill absolut inte vara en del av den! Absolut inte! Och hör och häpna … inte hade jag fått veta att mitt fack skulle lämna in en dylik skrivelse! Inte har jag fått information från mitt fack! Mitt lokala fack alltså! Inte den minsta lilla information på flera år! Inte ens angående ev årsmöte! LR kanske inte har årsmöte här!?

Är skrivelsen förankrad, undrar man stilla!?

Någonstans finns ett problem här! Gäller det informationsgivande eller informationstagande? Gäller det viljan att ge eller ta emot information?

Sakfrågan och händelseförloppet spelar en nyckelroll för att bedöma reaktionerna.

Jag tror att det har gått till så här:

Behov om generell fortbildning har uttryckts någonstans – skolchefen har ansökt hos skolverket om medel – skolchefen har informerat i rektorsgruppen – rektorerna har informerat ute på skolorna – positivt besked från skolverket – vilket noterades av lokaltidningen – negativa reaktioner, skrivelse från facket – kommunfullmäktige beslutar om medel – …… besk sötma …

Varför är det så fruktansvärt att vi fått medel till en fortbildning som ämnar göra lärare bättre på att hantera ”barn i behov av särskilt stöd”?

Det är naturligtvis inte det! Nej, det är fruktansvärt att LR och Lf inte fått vara med och bestämma eller fått MBL-förhandla eller … alltså … !?

Men … jag bara undrar … vilken bild ger en sådan skrivelse av lärarkåren!

Tänk om lärarfacken visat uppskattning och intresse … en positiv attityd. Tänk om! Vilken bild hade det gett av lärarkåren?

Vad ska man ha facket till egentligen!?

Finns det några andra fack som åsamkat sina medlemmar så enorma försämringar som skedde när lärare kommunaliserades!? NEJ det finns det inte!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: