RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 2000 07

Juli 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 juli 2000.


Ny månad igen. Oj, vad det fortsätter att gå fort. Handlade … måste_handlade … sånt som måstes göras … men som egentligen bara tar tid från något annat som man hellre vill … Handla är oftast ett nödvändigt ”ont”. Jag har nästan alltid något jag hellre vill göra … så klart!

Sonen lagade och bjöd på middag. Det var starkt och gott. Han gör en mellanlandning hemma medan han byter bostad.

Idag var vi på vernissage och lärde oss en hel del nytt om tryckning på kalksten … litografier … Det var spännande och intressant. jag fastnade för ett par samt för en tavla i olja. Barnen i familjen spelade, tvärflöjt och cello i trädgården. Dottern sjöng skön sång. Det var en upplevelse idag på Lingården hos konstnär Sven Lingardtz. Kan varmt rekommenderas ett besök. Det gives säkert många tillfällen bland annat är ju konstrundan ett sådant.

Sedan åkte vi till Båstad och tänk vi kom precis när alla ”raggaråken” hade stämt möte just i Båstad. Några av bilarna var mycket fina! Glänsande, tvåfärgade, krom, mycket motorhuv och spinnande motorer … åh detta motorljud!

När vi fått nog köpte vi gammaldags vaniljglass till jordgubbarna och sedan tog vi svängen om ”vårt nya” hus! Det gör vi ofta.

Sedan har jag fått mail från Emmiz … de kommer snart att uppdateras på hennes sida. Emmiz har verkligen utvecklats och hon kämpar minsann i sin vardag. 

I morgon väntar nya upplevelser och en liten ….

”-Tiger är bra i själva verket, sa Nasse lättjefullt.
-Det är alla i själva verket, sa Puh.”

Nalle Puh

Den 2-3 juli 2000.


I morgon väntar nya upplevelser och en liten …. Ja, så avslutade jag igår. En liten utflykt var det som väntade. Vi fikade i Gränna vid Vättern. Vackert! Sedan fortsatte vi för att så småningom vara med på barndop. Ebba, Anna, Linnéa skulle döpas. Det var högtidligt och huvudpersonen själv var ”med” hela tiden. Med sina ca 6 månader hade hon koll på både präst och övrigt.

Idag har det bara varit såååå underbart. Sådana dagar som idag ska bara avnjutas och njutas i varenda stund och sekund. Egentligen behöver man inte göra något. Fast jag hittade nya blommor i hästhagen. Ska kolla om den är fridlyst eller om jag förväxlar den med en annan blomma. Den är gul och lila … lite så där Natt_och_Dag inspirerad. Undrar ….?

Den där MBn som jag hade sett och som jag tänkte var säkert mycket prisvärd … och som inte kunde lämna i mina tankar …. Den bestämde vi att åka och provköra …. men … den var såld och hade levereats samma morgon som vi kom alltså idag. Så var det med den! Jag måste ha haft rätt!

Nej, det blir inte mer idag. Inspirationen infinner sig inte och då väntar jag tills nästa tillfälle. Egentligen skulle jag vilja ligga i badet nu … men det är väl iaf för sent ….. *suck*

Jag har uppdaterat Emmiz sida och det tog ju lite tid …. Så är det bara!

”Sjung hej, vad en Björn har det bra.”
Nalle Puh

Den 4 juli 2000.


Födelsedag igen. Min Mamma fyllde år och Min StoraSyster hade ordnat. Vi var flera … många … Min Allra Käraste Faster A och Min Allra Käraste Farbror H var där … och allra allra yngst var Lilla Vera Lisa … kallad ”Lilla” av sin storasyster. Det lät så gulligt … ”Lilla” … med en röst som bara kan frambringas av den stoltaste av alla stolta storasystrar. Jag lovar! Min LillaSyster var där också. Vädret var underbart och hela dagen var underbar.

När vi kom hem hade en olycka hänt på mattan … Den Fina Mattan … förstås. Som tur var gällde det den lilla av hundarna … som tur var. Så kan det gå när husse och matte är borta länge och matportionen var i största laget. Så är det bara!

När vi kommit innanför och dragit ut Den Fina Mattan så ringer telefonen … Min Vattuman tar den, ropar på mig och säger att det är Mia. Vi pratar länge. Jag är glad att hon kan ringa. Jag är övertygad om att … om hon inte kunde det …. så skulle det vara katastrof … om hon inte kunde meddela sig med mig så skulle det vara förödande för Mia. Kanske har jag fel. Men jag är rädd för att jag faktiskt inte har det. Det har vuxit fram ett alldeles speciellt band mellan Mia och mig. Så är det bara!

Nu är jag lite trött och tänker gå till sängs. I morgon ska jag skriva ihop lite till en artikel i ett angeläget ämne som jag tillfrågats att medverka i för Frida. Jag har tänkt under bilfärden idag och vet hur jag ska skriva i morgon. Sedan har jag en massa mail som ska besvaras … det kommer … Så är det bara!

”En soldat får inte vara pjoskig och lat.”
Nalle Puh

Den 5 juli 2000.


Vad gjorde jag denna dag? Jo, nu kommer jag på det … (egentligen är det igår det gäller … för idag är idag och dagen därpå) Jag har skrivit … dvs mailat med … Therese. Therese har fått beskedet att hon har leukemi och läkaren har kontigt nog givit Therese begränsat liv att leva t o m tidsangivet till tre år! Visst verkar det underligt att läkare ger dylika besked. Det är en sak … och läkarvetenskapen gör ju dagligen nyupptäckter och finner nya botemedel … det är som sagt en sak … en helt annan är hur man hanterar ett sådant besked. Vem klarar det och hur!? Livet prövar minsann människorna! Livet verkar inte särskilt rättvist ibland! Therese kastades ena dagen från förtvivlan när hon helt saknade livslust p gr a andra händelser i hennes vardag … händelser som har att göra med flickors relationer och handlingar mot varandra … Therese saknade helt livsgnista och ville bara somna in. Men nu … nu när andra faktorer och händelser kommit i fokus … ja då ändras bilden. Visst vill Therese leva! Therese vill inte dö. Therese vill inte se sina nära och kära runt omkring ledsna och förtvivlade för hennes skull. Therese vill inte att kompisar och andra ska tycka synd om … vara medlidsamma …

Livet är hårt och livet prövar till yttersta gränsen. Varför ska vissa prövas så himla hårt!? Varför? Kan man se en mening i det? Jag som alltid vill försöka se en mening med allt … särskilt det svåra i vardagen … det hjälper ju … Ja, jag tror verkligen så! Jag vill tro så! Det känns bra att tro så! Jag bestämmer att jag ska tro så! Så är det bara!

Du som prövas så himla hårt! … Du ska känna dig utvald! Du är utvald! Av någon anledning så är det bara så! Det finns faktiskt en mening med det. Mia prövas så himmelens hårt … Emmiz … Semlan … Flingan … Bibi …  och nu Therese … och alla ni andra … faktiskt jag också … flera gånger … andra i min närhet … många … många mer än man tror … många fler har lärt av livet och erfarit vad andra gått miste om … Människor med livserfarenhet är intressanta människor … det är människor som bättre vet vad som verkligen är viktigt i livet … Så tycker jag! … Och det får jag!

Så är det bara!

Annars skrev jag faktiskt en artikel med … om flickors relationer … den kommer i FRIDA nr 16 … och därefter här på min site …

”Vet kungen vem jag är?”
Nalle Puh

Den 6 juli 2000.


Denna dag reagerade jag på en artikel i NST. ”Socialen agerade polis” … ”Tre barn tvångsomhändertogs i 103 dagar” … Jag kan inte låta bli att läsa artikeln som om det vore för hemskt att socialen omhändertog barn … jag kan inte låta bli att uppleva att artikelförfattaren söker piska upp stämningen mot socialsekreteren … jag har mycket svårt för att inte göra det … är det tänkt så? … är det tänkt att folk ska ”uppmanas” att tycka att det är för hemskt att barn skiljs från sina föräldrar? … ja, i så fall så kommer det att bli svårare för de barn som befinner sig i destruktiva miljöer och som hade varit i behov av en handlingsduglig socialsekreterare … Emmiz hade behövt det … menar man verkligen att ”det är väl för synd om föräldrar som slår sina barn att gå miste om barnen” … !!! …

Jag blir ilsk! Jag blir förfärligt ilsk! Jag blir så ilsk när barnperspektivet hela tiden trängs undan av vuxenperspektivet. Tvärilsk! Jag skrev en artikel och jag gjorde klart att jag ansåg att många fler barn borde omhändertagas. Men jag skrev också och tipsade vad man kan göra på lång sikt för att barn ska kunna bo i sina hem och hur föräldrar kan få hjälp. Men nu är det så att alldeles för många barn far illa och skadas av sina egna föräldrar. Det finns undersökningar som visar att vart tionde förskolebarn försummas fysiskt eller psykiskt i hemmen. Av dessa är det endast en tiondel som är kända av de sociala myndigheterna … och det betyder inte ens att de får den hjälp de behöver!

Bedrövligt är vad det är … bedrövligt att vårt samhälle fungerar så dåligt för barn som far illa. Jag blir inte bara ilsk jag blir ledsen också. Samtidigt tänker jag att flickor som Emmiz kommer verkligen att behövas för dessa barn. Emmiz vet verkligen hur illa socialtjänsten fungerar för barn. Hon vet hur svåra situationer och miljöer barn kan leva i. Emmiz vill arbeta med barn som far illa … Sådana som Emmiz behövs verkligen!

Fler barn borde omhändertagas! Tidigt! Så är det bara!

”Den allra tappraste person kan bli betryckt av slika don.”
Nalle Puh

Den 7 juli 2000.


En lite trist dag … en depparedag. Vissa dagar är tristare än andra dagar.  Så är det bara! Den blev inte bättre ….

”Om jag var kung av Norges land fick ingen hålla mig i hand.”
Nalle Puh

Den 8 juli 2000.


En lite mindre trist idag … fast det är ju fint ute och det var massors massors med folk i Båstad. Classic Car … Antikmässa och jag vet inte allt. Ljudet av V8-or och HD-ar … bara att njuta.

Själv hade jag ärenden in till ”byn”. Vi skulle ju på fest så mina ärenden fixades i stund och minut. Jag var glad att jag kände till vägarna på Bjäre så jag slapp sitta i dessa evinnerliga köer. Milslånga minst.

Sedan ett varmt bad … åh så varmt och åh så länge. Skönt och varmt. Denna gången stannade jag i badet ända tills det började svalna och jag med. Jag är säker på att mina axlar mår så mycket bättre nu bara för de får gotta sig länge i varmt vatten som mjukar upp. Rörligheten är mycket bättre. Varma bad är bra. Så är dt bara!

Nu sitter jag påklädd och fin (tror jag). Väntar …. väntar … 44min har gått sedan festen började … 44 minuter! Snart kan vi ju inte åka! Min Vattuman fick besök från Värmland. Värmlänningen ringde igår att höbalavagnen skulle hämtas idag. Det är långt från Värmland och trafiken genom Båstad … som sagt köer. De kom en halvtimme innan vi skulle vara på festen. De håller fortfarande på att lasta. Hela balavagnen är nerplockad. Och jag sitter här i klänning, nymålade naglar, lackskor, pärlhalsband, pärlringar mm

Så tänkte jag att jag måste bara ringa till någon och beklaga mig. Det blev Min Mellan. -Kul mamma att du ringer och berätta det för mig! sa Min Mellan helt frankt och jag begrep genast hur egosistiskt jag handlat. Jag bad om ursäkt och hoppades att hon hade något roligt att berätta … visste ju att hon skulle ha kompis och bror på middag … De skulle grilla. -Har du en tillräckligt stor trädgård för att grilla? undrade jag och tänkte på familjen i våningen ovanpå. De var på semester och hade inte varit synliga på flera dagar. De har det säkert trevligt där de sitter i Min Mellans blomsterprunkande trädgård(splätt). *kram*

Och jag sitter här …. och uppför mig som en I-or.

Undrar om vi kommer iväg … har de lastat färdigt nu … 54 minuter … plus resetid … genom Båstad … !!! … En så´n där dag!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 9 juli 2000.


Vi kom iväg kan jag berätta. Två timmar försenade!! Jag visste inte om vi skulle våga dyka upp … men vi beslöt att våga … precis när vi kom utanför såg vi att några tagit paus och frisk luft ute. Värden själv stod väl synlig i salen och vi tog sikte, grattade och frågade samtidigt om vi fick dyka upp så här sent. Det fick vi … så´n tur!

Festen var jättettrevlig och vi var båda glada för att vi vågat dyka upp … trots allt …

”Om jag var kung av Afrika, jag skulle ingen regnrock ha.”
Nalle Puh

”Beredd för Vadsomhelst.”
Nalle Puh

Den 10-13 juli 2000.


Vi har hunnit mycket nu i några dagar. Vi har provkört nya bilar. Och vi har återigen bestämt att vi ska vänta att köpa bil.

Igår, onsdags, hoppade jag över tennisen. Vi åkte i stället till nya badhuset i H-d för att bada där med Lilla GullHjärtat och Lilla GullHjärtats Mamma.  Åh, vad hon skulle visa mycket av vad hon lärt på simskolan. Åh, vilka bestyr hon hade för att visa allt. Åh, så intensivt hon levde i vattnet, fast det var .lite farligt där det var djupt och där det var virvlar … åh! -Hon kommer att slockna som en dö´ sill, tänkte jag, när hon kommer hem. Vi hade verkligen en heldag och som sedan avslutades på MacDonalds på Lilla GullHjärtats förslag och önskan. Det var hennes dag … och mormorns … och morfarns … och kanske lite mammans …

Mia har fått så rara brev från så många … jag sparar dem tills jag kan läsa upp dem eller skicka dem till Mia. Har inte hört från henne på över en vecka nu.

”Det är farligt, men jag kan göra det i alla fall.”
Nalle Puh

Den 14-24 juli 2000.


Milde tid … tiden går … jag har massor att skriva men massor av annat att göra så ….

… det blir inte så mycket här just nu.

Igår åkte vi på Bron. Det var en härlig upplevelse. Idag ska vi kanske till Skånes Djurpark med Lilla GullHjärtat.

Mia ska antagligen flytta … och …. hon försökte komma hit … men det fanns hinder i vägen för resan … reshinder så att säga … Mia fick faktiskt lov annars … Tyvärr ”tvingas” Mia att träffa sin pappa fast hon upplever det mycket obehagligt. Jag upprörs av detta. Jag har sagt till Mia att hon ska säga hur hon upplever det.

…. ja nu hinns inte mer!

”Han använder inte långa svåra ord som Uggla.”
Nalle Puh

Den 25 juli 2000.


Utflykter och möten … mysiga människomöten … idag även marknad … marknadskonst … Faktiskt fanns det ”hederlig” marknadskonst på Tingsryds marknad. Det var bland annat träfigurer som skurits ut av motorsåg … motorsågskonst kan man säga. Trevliga tomtar i trä som måste vårdas och smörjas med olja. Nej, vi köpte ingen. Vi bara tittade. har inte alls lust att köpa nu innan flytten. Har tillräckligt med prylar att packa och sortera bland. Vissa stunder önskar man att man inte skaffade så mycket. Trots flertalet flyttningar så … finns förskräckligt många prylar.

En underbar dag då vi träffat Mina Allra Käraste Farbröder och Mina Allra Käraste Fastrar. Min Allra Käraste Farbror H var trött och han tycker att det svåraste av allt är att inte längre kunna se. Hörseln sviker och värken avtar inte det minsta … och synen avtar mer och mer. Skuggorna går i varandra mer och mer.

Igår njöt vi av alla naturupplevelser, djurungar och Lilla GullHjärtat fick bestämma mycket just denna dagen. Vi körde i den nordskånska skogen och såg inget hus på långa stunder. Vi hamnade nästan på ”Hitta_vilse_vägar” men till slut kom vi ut … vid en sjö … med vackert blommande näckrosor. Naturen är balsam för själen som jag brukar säga. Vi njöt och insöp allt vad vi orkade.

Min Yngsta har kommit in på kurser på högskolan och även fått studentlya. Planering, planering, planering …. kul, kul, kul!

Min Äldste har namnsdag idag … JACOB Grattis! *kram*

Min artikel om barn publicerades idag på ledarsidan i NST …. Hur illa får barn må? Och hur länge? I tidningen hade den fått smärre förändringar. Men jag var nöjd med den.

Jag är lite osäker på hur folk reagerar. Jag misstänker att de inte riktigt orkar ”ta tag i” ämnet. Jag misstänker att de ”blundar” lite bara för att det är så svårt att orka se … hoppas jag har fel. För lite sedan skrev en (s) om hur bra svenska barn har det och relaterade då till barn i andra länder. jag blir bara så lesen när jag läser sånt. Jag vet ju att det finns alldeles för många svenska barn som har det så fruktansvärt illa och svårt … outhärdligt svårt. Jag gillar inte när man slår sig för bröstet och ropar hurra vad vi är bra när det finns så mycket som återstår att göra! Jag gillar det inte alls! Så är det bara!

”-Känner Christoffer Robin dig? -Ja visst gör han det!.”
Nalle Puh

Den 26-27 juli 2000.


Jag blir faktiskt irriterad. Jag undrar faktiskt också över folk. Idag kunde jag inte låta bli att säga ifrån. Det värsta är att jag nog inte lyckas dölja min irritation särskilt väl. Så när jag ställer en nyfiken fråga så låter jag nog bara ilsk … kanske … ja så är det nog.

Jag blev nog lite ilsk också om jag ska vara ärlig.

Lilla GullHjärtat och jag tog en liten ”hundrunda”. När vi gick tillbaka och såg nerfarten till gården så var den smockfull med folk, mest småfolk. Två volvokombibilar hade stannat vid nerfarten!!! Det finns massor med andra platser att stanna på. Folk stannar vid vår nerfart till gården. Parkerar bilarna där och sedan kollar de på grisarna. Barnen matar grisarna med gräs. Papporna stannar vid bilarna och pratar … med varandra … inte med sina barn! Mammorna följer efter barnen.

Jag har alltså inget emot att folk stannar med sina barn för att de ska få se lite djur och så. Inte alls tvärtom. MEN VARFÖR MÅSTE DE STANNA VID VÅR NERFART JUST!? Varför visar folk inte respekt!? Det finns ju massor av annan plats att stanna på. Och vad i hela fridens dar tänker de på när de traskar ner på vår gård … som är vår trädgård … en del t o m börjar gunga på våra gungor. Hur skulle de reagera om främmande människor gick in i deras trädgårdar och gungade och satte sig att fika!? Varför tror de att det är OK!? Jag vill veta hur det kommer sig att folk visar så total brist på respekt!? Tror dom att vi lever så öde att vi älskar när en massa främmande människor invaderar våra nerfarter och trädgårdar?! Milde tid!

Den mamman som jag ställde frågan till och som fick höra att jag inte gillar när främmande människor utan vidare traskar ner på vår gård för att klappa och mata djuren … den mamman går nog hem och berättar vilken surkart jag var … och Min Lilla Dagbok vet att jag ansträngde mig hårt att hålla inne med ilskan. Jag tror inte att varken mamman eller hennes vänner har självkritik nog för att rannsaka sitt agerande … hade de haft det så … hade detta inte behövt inträffa. 

”Dagen är synnerligen orkanartad.”
Nalle Puh

Den 28 juli 2000.


”Problemen” igår tycktes stora eller svåra. Upplevelser av att folk brister i respekt för andras privata sfär. Fast jag vet att jag har rätt … kan jag ändå inte låta bli att ha samvetskval för att jag sa ifrån. Dumt! Himla dumt och orättvist mot mig själv. Men jag vill inte ha hundratals främmande människor springandes ner i vår trädgård som om den omfattade allemansrätten. T o m mina hästar är nu trötta på folket och klapparna. De som annars är så sociala. Nu bemödar de sig inte med att gå fram till stängslet där folket står.

Sådana bekymmer kan ändå te sig små beroende på vad man jämför med. Det är viktigt att man blir påmind och att man ges möjlighet att få perspektiv på vardagen.

Jag får ta del av skiftande människoöden. Det som gripit tag i mig riktigt på djupet de senaste dagarna är Tellas upplevelser. Tella är syster eller rättare var … Tella misshandlades av sin pappa under många år. Tellas lillasyster misshandlades också av pappan. Lillasystern misshandlades till döds och denna fina minnessida har Storasystern skapat. Den är så vacker. *kram Tella*

Ett besök på denna sida skakar om och hjälper till att skapa perspektiv i vardagen. Perspektiv på vad som egentligen är viktigt i den egna vardagen. Tella gör en fin insats genom att skapa förutsättningar för fler att komma till insikt om deras verkligt viktiga i sitt vardagsvarande.
*bra Tella*

Genom att göra synligt och genom att berätta så kan man förhindra att fler får lida för länge … så länge. Många som just nu är mitt uppe i ett liv av misshandel eller övergrepp … kanske de får mod att ta första steget ur … kanske … förhoppningsvis … Jag tror det hjälper fler … att fler och fler berättar … Det mesta våld som sker … sker inom familjen … där tryggheten borde vara som störst och skyddet starkast … men verkligheten för många är inte som den borde vara …

Jag ska snart ge mig ut på upplevelser … annorlunda efterlängtade upplevelser … kanske berättar jag … kanske …

*kram J* *kram L* *kram M*

”Bara vild om vintern.”
Nalle Puh

Den 29 juli 2000.


”Tella” har fått en sida nu. Den finns under Regnbågsbarn.

… det kommer mera … nån gång … njut av sol ljus och sommarregn! Det gör jag … allt vad jag kan …

Naturen är balsam för själen … så är det för mig … pröva … det gäller säkert för dig med …

*kram till alla Regnbågsbarn*

*kram J* *kram L* *kram M*

”Jag måste se mig om mera. Jag måste komma och gå..”
Nalle Puh

Den 30 juli 2000.


Dagen då vi åkte till Skottland …. *glad som tusan*

”Gusten är ett lejon med två meter svans.”
Nalle Puh

Den 31 juli 2000.


Dagen då vi anlände till Newcastle … fortsatte till Edinburgh … övernattade ett stenkast från Palatset där dom precis förberedde den stora festen … TATTOO … military … mycket kiltar … färger … säckpipemusik … underbart …. men … USCH USH USCHSCHSCHSCH … vilken luft …!!!… full av orenade bilavgaser … hur dåliga är britterna egentligen på miljö!?

Vi höll nästan på att tuppa av. Ta gasmask om ni ska besöka brittiska städer … för tusan!

Resten av Skottland var friskt och härligt … glest med illaluktande bilar alltså …

… det kommer mera …

”Jag måste se mig om mera. Jag måste komma och gå.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: