RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 2000 01

Januari 2000


Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


År 2000


Min Nya Dagbok för Det Nya Året.

Den allra allra första dagen! På väldigt mycket nytt! Först och främst när det gäller …. mitt liv … Den allra allra första dagen på resten av mitt liv.

Bara det!


Den 1 januari 2000


God fortsättning på det nya året! Det önskar jag uppriktigt alla och jag önskar att alla ökar sin förmåga att leva livet väl. Till gagn både för sig själva och andra.

Jag tänker särskilt på barn som är klokare än sina föräldrar en sån här speciell dag … den första på ett nytt millenium. Många barn är faktiskt klokare än sina föräldrar. De behöver stöd i sin vardag. De kloka barnen kan påverka och förändra. De kloka barnen hjälper till att lyfta fram framtidstron, hoppet om en bättre värld.

Som alla Nytt_års_Dagar lyssnar jag på nyårskonserten från Wien. Dagens dirigent heter Riccardo Muti och han var fenomenal. (Min favorit är annars Willy B och inte H v K. Franz Mahler dirigerade när vi var med 80/81) Riccardo poängterade musikens förmåga att ena och förena i vår värld. Det lät så riktigt det han sade. Jag tänkte ju också på hur mycket musiken betyder för ungdomar idag och då kändes det ännu viktigare och ännu bättre. Det finns verkligen hopp om en godare värld. En värld i fred och mer harmoni. En värld där man generöst delar med sig av olika kulturyttringar och lika generöst öppet tar emot det som bjuds. Ge och ta … förena … ena alla goda krafter och alla goda energier … alla olika … olikheter … öka förmågan att se olikheterna som ett värde i sig … värt att värna. Hjälpa varandra att värna och att utveckla. Respektera …. leva sig in i … leva med … inte mot … med … och tillsammans. Låta och tillåta.

Jag måste också bara skriva lite om hysterin. Milleniumhysterin. Smällandet! Denna hysteri får symbolisera galenskapen och bristen på perspektiv hos många nyckelpersoner och beslutsfattare. Denna förödande galenskap finns även rikligt representerad bland många journalister i mediainstitutionen. Sensationshysterin. Missriktat skapande av handlingar. Den totala oförmågan att se det verkligt viktiga. Den totala avsaknaden av väsentliga perspektiv i den levda vardagen.
Jag föraktar alla beslutsfattare som godkänt att allmänna medel ska smällas upp i luften. Många barn skulle kunna fått en drägligare vardag och några kanske en hel utbildning betald genom dessa medel. Valen man gör genom sin fria vilja. Valen i besluten i vardagen är viktiga.

Mitt val bland Tarot-korten kändes rätt. Mitt val handlar om Perspektiv. Min Vattumans val handlade om Magic och Energi. De gälls bara om koncentrationen är den absolut rätta.

”Om du planterar ett ekollon kommer det att växa upp till en ek. Men om du planterar en honumgskaka är det inte därmed sagt att den kommer tt äxa upp till en bikupa.”
Nalle Puh

Den 2 januari 2000.


Idag har vi varit i Småland hela dagen. Först skulle mamma hem till sitt och sedan bar det av till Min allra käraste Faster A och Min allra käraste Farbror H. De har ont och de har det mycket besvärligt. Jag önskar så att jag kunde göra livet lättare och smärtlindrande för dessa båda underbara människor. Vi kom in på djupa diskussionsämnen idag som alltid när vi träffas. Idag handlade det om religioner, kulturer och behov av att ”offra” som verkar vara ett gemensamt behov inom olika religioner. Stod det inte i någonstans att någon skulle offra sitt eget barn. Guden ville det. Vad är det för en gud som vill att någon ska offra sitt eget barn!? Är det en gud som är värd att tillbedja? Jag bara undrar.

Många människor tror på vansinningheter. Människor begår dumma handlingar. Människor begriper dåligt i många sammanhang. Människor hittar på de mest dumma saker många gånger. Många människor tänker alldeles för kort många gånger.  Några människor förstår. Några människor kommer till insikt. Några människor är kloka i sina handlingar.

Alla dessa frågor som människor i alla tider söker svar på …. bildar förklaringsmodeller till … och den största frågan av alla i dessa sammanhang … finns det någon som styr? Vad finns bortom allt?

Hur många svar behöver vi? Hur många förklaringar? Ja, det beror på oss själva och vår förmåga. Vår fundamentala förmåga i varandets evighetliga allra minsta stund.  Vår förmåga till insikt om vardagsvalens betydelse i varje stund. Att vilja välja gott i varje val. Att vilja välja väl i varje val. Att välja och välja bort. Mina val i livet gör mig till den jag är och den jag blir. Dina val också!

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”
Nalle Puh

Den 3 januari 2000.


Idag är det en tung dag. En trist, tradig och tråkig dag. En tungbetongaredag. En sorglig dag. Vissen! Urvissen! En anti_handlingars dag. En dag att borra ner sig djupt någonstans och bara försvinna från världen och alla människor. Bara vara för sig själv … djupt nerborrad.

Så trist är min dag idag. Bara för att … nej det tänker jag inte berätta! Det finns en sak som får mig lite ur balans. Som gör att jag kan känna otrygghet. Inte så särskilt ofta är det så men idag är det. Tur ingen kan se hur trist jag är och ser ut idag denna urtrista dag. Jag frös. Trots att jag borrat ner mig djupt under mitt duntäcke mitt på dagen så frös jag. Tog därför på mig yllepolotröja och yllepantalonger under kjolen. 

Jag gillar inte när det är trist och tradigt. Jag gillar inte att vara ledsen. Ibland när jag är ledsen vill jag bara vara själv … och bara vara ledsen … utav bara attan. Superledsen som idag denna urtrista dag.

Jag gräver ner mig och jag gräver upp mig. Ledset och trist så det ryker ett tag, två tag eller en hel dag som idag. Men jag gräver mig igenom till slut. Så är det bara och så vill jag ha det. Tur det inte är jobbardag. Tur det är en injobbad dag. Jobbet gjordes ju andra dagar.

Vare sig man vill eller inte så finns denna typ av dagar också, eller hur? Inte är det väl rätt att förneka! Nej, inte för mig i alla fall. Jag vill vara ärlig både inför mig själv och …. åtminstone mot mig själv.

Hur medvetet är det Lilla Ofödda Barnet? undrade min Vän Birgitta när hon läste min dagbok igår. Medvetenheten om födelsen och om Livet Efter Födelsen … hur ser den ut? Barnet upplever ju genom sina sinnen sådant som finns i världen utanför.

En sak är i alla falla säkert. Redan Ett Litet Barn kan uppleva och urskilja gott och ont. Varje litet barn behöver det goda att anknyta till. Varje Barn behöver kärleksfull omsorg, näring och skydd. Så är det bara!

”Om du försöker hitta hem men i stället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.”
Nalle Puh

Den 4 januari 2000.


Jag får nog utfärda en varning för att läsa gårdagens dagbok. Beklagar verkligen att den dagen blev så … men så var det bara. Visst hade jag kunnat visa upp ett glättigt och positivt dagboksblad. Visst kan man klistra på sig en glad min fast det inre är i uppror. Visst kan man verka mycket social och underhållande fast man är djupt ledsen invärtes.

Många människor runt omkring oss visar en bild och står för en annan … egentligen. Hur ska man då veta vad som gäller? Behöver man veta? Nej, inte alls … alltid! Inte vill jag dela min lessenhet med vem som helst. Inte vill jag överhuvudtaget dela mina innersta känslor med vem som helst. Det viktiga är ju att man lärt sig klara av sina känslostormar. Ensam eller med den utvalde … den förtrogne. Vissa känslostormar klaras nog bäst själv medan andra behöver hjälp. Så tror jag. Man måste bli vän med sina känslor och man måste tillåta sig känna. Det gör jag och jag får känna mina känslor … till och med ifred numera … om det är det jag vill. I början av vårt gemensamma liv gillade inte Min Vattuman när jag ville sköta mina känslor själv. Nu är det OK. Tur det.

Jag vill bara säga att …Inget har hänt och jag är helt OK. Inte heller är jag utarbetad. Kanske berättar jag någon gång vad det är som framkalla ”dom” känslorna.

Varför säger man att det är mörkt ute i rymden? Det borde det inte vara! Solen lyser och brinner ju för fullt … jämt. Där det är skugga måste det vara mörkt. Naturligtvis! Men det som är skugga måste väl ändå vara litet i förhållande till det som inte är skugga? Amerikanare är lustiga! De gillar att måla upp skräcksituationer och katastrofprofetsior. När de pratar tror man minst det ska hända i morgon eller ganska snart. Ta betäckning! För alla massor som kan krocka med vår jord. Vad är det som säger att inte ett helt rymdsystem krockar med oss och som far fram med samma hastighet minst som vår … i en annan bana som passerar vår bana i rymden … någon gång. So what!

Vårt himlasystem är nog ett pyttesystem som ingår i ett större system. Hur tänker kvalsterna som lever på mig? De som lever på mina ögon t ex. Undrar om dom har sopsortering? Och distansutbildning? Undrar om de har kontakt med andra levande kvalster på andras ögon? Undrar om de upplevt ett tusenårsskifte? Undrar om de har tid överhuvudtaget … ens ett ögonblick.

”En Riktigt Skarp Hjärna kan fånga en Heffaklump om han bara vet hur man ska göra.”
Nalle Puh

Den 5 januari 2000.


Jag gillar nya ord. Nybildning av ord eller ordskapande överhuvudtaget. På ett speciellt sätt och speciellt tydliggivande sin betydelse. Majken J, frälsningssoldaten, skapade ett bra ord … nämligen ”tyckmyckentrutar”. Det ordet säger ju precis vad det är frågan om. Himla bra ord!

”Sverige går bra nu!” sägs det. Håhåjaja. Bra på vilket sätt då? undrar jag. Är det bra att många fortfarande går arbetslösa? Är det bra att många företag tvingas slå igen? Är det bra att det ena företaget efter det andrar tvingas flytta utomlands? Är det bra att Sveriges lantbrukare inte längre ekonomiskt klarar att producera livsmedel? Är det bra att man fortfarande tvingas spara på skola, vård och omsorg? Är det bra att barn lever i miljöer som innebär fara för deras hälsa och utveckling?

ÄR DET BRA?

Eller menar statsministern och hans vänsterministär att det är bra att de får in så mycket skatter att de kan betala sina dyra räkningar? Och att ministrar som skaffar sig P-böter kan få egna parkeringsplatser?

NEJ! så banne mig! Jag är skattebetalare och jag anser att det finns gränser för skatteuttag. Man löser inte Sveriges framtid och välfärd genom att ständigt öka skatten! Jag anser att företag ska kunna verka och utvecklas i vårt land, för att ge jobb, för att vi ska kunna hålla en god skola och god omsorg. Vad gör vi när det bara finns jobb i offentlig sektor kvar? Jo då blir det som i Ryssland. Ingen får lön för det finns inga pengar. Statlig bankrutt. Så är det bara!

Jag vill ha ett blomstrande företagarliv som skapar jobb åt alla. Då kommer vi att ha råd med skola, vård och omsorg. Då kan det möjligen gå bra för Sverige. Då kan vi bygga välfärd. På äkta grund.

Det finns många olika perspektiv att betrakta ur.

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag.”
Nalle Puh

Den 6 januari 2000.


Det fanns en Skyddsängel i Roskilde i somras. Jag fick höra idag att skyddsängeln hade en orange T-shirt och långt ljust hår. Han var ingen vakt utan en bland de andra i publiken som stod långt fram. Det var under Manson-konserten i Roskilde sommaren 1999. Om jag visste vem denne skyddsängel var så skulle jag vilja tacka honom. Han räddade Min Yngsta. Min Yngsta fanns bland de som stod ganska långt fram och helt plötsligt kom någon farandes över huvudena. Denne någon hade stora tunga skor och Min Yngsta fick en spark i huvudet så hon svimmade. Hon hölls uppe av trängseln och när hon kom till medvetande igen så drog denne skyddsängel ut henne ur folkhavet.

Gastkramande måste det ha varit att uppleva detta och gastkramande var det att höra. Huuuh! Tänk vad som kunde ha hänt! Min Yngsta hade ju lika gärna kunnat segna ner och blivit ihjältrampad. Måtte hon inte vilja åka på sådana tillställningar fler gånger. Jag vill ju inte att hon gör det. Storasyster hade följt med bara för att lugna föräldrarna. Jag kommer aldrig att vara lugn längre när de åker på konserter. Så är det bara!

TACK och kram till Skyddsängeln, i orange tröja, som även räddade flera andra!

Jag tror att politiska partier har spelat ut sin roll mer eller mindre. Hur många eller hur få partier vi än har så är det vissa skiljelinjer som kommer att bestå mellan människors uppfattningar. Vissa människor vill styra andra människor … kanske för att de tror att de vet bäst eller för att människorna inte kan själva. Andra människor värnar friheten att själv få bestämma och tror på människors egen förmåga att styra sina liv.

Jag tror på friheten och mångfalden. Jag anser att det är avgörande viktigt att alla får utvecklas enligt sina förutsättningar för att nå tillit till sin egen förmåga. Att ge stöd till människor som saknar tillräcklig förmåga anser jag självklart men nämner det ändå ifall ngn skulle tro annorlunda. Jag tror att ju fler som lyckas desto bättre för alla är det. Jag tror inte på ett samhälle som inte tillåter att folk lyckas. Vare sig det gäller skolbetygen eller företagande. Jag anser att det är illa ställt med vårt land som mobbar de duktiga och fördriver samt hånar framgångsrika företagare. Jag tror definitivt inte på ”klasskamp” och förgörande av varandra. Jag tror på ”mångsträvan” och samverkan.

Idag är jag moderat och i morgon är jag fortfarande människofrihetskämpe och mångsträvare, var så säker. Dessutom gillar jag olikheter … vare sig det gäller åsikt, kultur … eller annat. Jag ser olikheterna som en resurs i sig. Så är det bara!

”När du tittar på dina tassar, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra — sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra.”
Nalle Puh

Den 7 januari 2000.


Just nu känner jag mig så glad. Jag har fått mail från Mia. ”Min” Lilla Kloka Regnbågsflicka har ställt in siktet på framtiden. Det känns så bra. Nu kommer Mias energi att kunna tillvaratagas för hennes egen skull. Det kommer i sin tur att innebära att alla som kommer i Mias väg också får del av den. Just nu vet jag ingen som är så rar och omtänksam som Mia. Så är det bara! Äntligen ger hon sig själv en del av denna omsorg. Inte konstigt att jag känner mig glad då! *kramar om Mia i mina tankar* *kramar om Mia i Min Dagbok*

Jag har fått en kram av Ingegerd idag och en fin bildminsann. Tack snälla Ingegerd! Även Puhcitatet idag kommer från Ingegerd.

Det är roligt med all uppmuntran och allt stöd jag får för mina sidor. Jag tror också att sidorna kanske kan generera positiv energi. Framförallt önskar jag att alla som arbetar med barn får en djupare insikt om barns och ungdomars villkor i vardagen. Jag vill att mitt arbete ska gagna barnen och jag vill bidra till att öka förståelsen för barn och ungdomar. Mina sidor är inte bara statistik och siffror utan de ger en verklig bild … en osminkad bild av hur vardagen kan vara för många i dagens Sverige.

Jag måste erkänna att jag saknar Semlans och Flingans sidor. Det är synd att besökarna inte kan ta del av deras skriverier. Det är läkande att skriva av sig och det är lindrande att läsa att man inte är själv om att ha problem. Det är vad många skriver och berättar för mig. Så … Semlan och Flingan … jag hoppas snart få publicera era sidor igen … och jag hoppas att ni kan se dem som ”historia” nu när ni själva kommit vidare. Men … out there … är det många som skulle må bra av att få läsa … Så är det bara!

Egentligen skulle Min Dagbok idag handlat om att känna skuld … och att känna att man inte är värd …. Jag bara måste kommentera att så många ungdomar går omkring och tror att de inte är värda att älskas eller att de är värda att straffas ….. Högst orättvist och onödigt ”självplågande” …. Det är FEL! … FEL! FEL! FEL!

Alla barn är värda att älskas. Tyvärr är det särskilt många barn i vårt land som upplever att de inte är älskade av en enda människa. Det är mycket färre i andra länder … även i utvecklingsländer. Så ska det inte vara! Då föreligger ett allvarligt fel någonstans! Så är det bara!

”Piglet sidled up to Pooh from behind.
-Pooh! he whispered.
-Yes, Piglet?
-Nothing, said Piglet, taking Pooh’s paw.
-I just wanted to be sure of you.”

Nalle Puh

Den 8 januari 2000.


Nu närmar det sig till skolan sätter igång …. oj …. panik … !

Jag gillar att gå hemma och göra vad jag vill. Jag skulle kunna göra det hela tiden. Blir det stunder när jag inget kommer på att göra så kan jag alltid skriva. Skriva, skriva, skriva …. eller … måla, måla, måla … trivas, trivas, trivas … njuta av att vara fri och styra över min dag.

Mer och mer tänker jag att jag minsann har jobbat min del. Egentligen borde jag få pensionera mig nu. Mycket och länge har jag jobbat i mitt liv.

Det är ganska vanligt att ungdomar gör sig illa. De kan t ex skära sig på armarna. Har de skurit tillräckligt mycket på armarna så måste de bära långarmat för att det inte ska synas. Jag är säker på att många vuxna inte har en aning om denna tragiska företeelse. Orsaken till ”self abuse”, självplågeri, kan vara olika. Man lever i en svår vardag iaf. En som är mobbad och utfryst kan, när ångesten gör sig påträngande, börja skära sig, eller sticka sig. Man kanske har tvingat tillbaka sina känslor så till den milda grad att man måste göra sig illa för att överhuvudtaget förmå känna. Man kanske går omkring i en kropp som är bedövad från känslor men som anstränger sig av all kraft i varje stund att överleva. Så kan det kanske vara. I en bedövad kropp men vill känna känslor. Har man plågat sig länge så kan det ta lite tid att komma från självplågeriet. Men det går. Man måste bestämma med sig själv.

Man måste bestämma sig för att arbeta för att ångesten ges utlopp på annat sätt. Den destruktiva handlingen som ångesten kräver kan bli att tälja med en kniv … riva sönder ett kasserat tyg … riva papperslappar … i småbitar. Det är första steget. Nästa steg kan bli att t ex skriva dikter eller skriva sina mörka tankar på papperslappar som läggs i en låda, eller skrivs i en särskild bok … eller måla på glas som någon gjorde … att hitta en aktivitet som man ger sig hän åt.

De som finns i närheten av ”självplågare” måste lära sig att ”se dem”. Verkligen se dem och se deras värde och lyfta fram det. Det är oftast i tonåren detta förekommer och det är en form av ”rop på hjälp”. Här behövs hjälpinsatser både på orsaksfronten och mot plågandet.

”När du försöker fånga en Heffaklump, får du inte glömma bort att den fälla du sätter ut måste vara en Listig Fälla.”
Nalle Puh

Den 9 januari 2000.


Att skaffa sig styrka … när allt verkar så svårt … när något är alldeles galet och fel … det kräver målmedvetenhet.

Jag tror att alla kan. Men det kräver det där lilla extra. Det kräver den verkliga viljan, den riktigt verkliga viljan. När man vet att man har den verkliga viljan så måste man tänka igenom vad man vill förändra och vad man vill uppnå. Det måste vara en ”god” sak. Någonting som är bra och som verkligen är det rätta att kämpa för. När man kommit så här långt så är man en bra bit på vägen.

Det handlar i regel inte om kortsiktiga mål utan långsiktiga. På kort sikt kan det bli bekymmer, stora bekymmer. Folk omkring en, de närmaste om de berörs kan bli förbannade, ledsna, irriterade, våldsamma … ja allt möjligt svårt att utstå eller stå emot. Då är det svårt men å andra sidan så vet man ju att det man gör är det rätta. Då får man kraft och när man tänker på vad man kämpar för så får man lite till kraft. Sedan gäller det att fokusera alla sina tankar och all sin energi på att det är det rätta och på målet. Och på att det till slut är det rätta för alla.

Ofta är det så att barnen är klokare än sina föräldrar. Men det är föräldrarna som har ”makten”. Då gäller det för de kloka barnen att skaffa sig den där riktiga styrkan att förändra. Barn och vuxna förundras över Mias styrka. Den är verkligen värd att förundras över och beundras. Den kommer att i sin tur generera mer styrka hos många barn.

Regnbågsflickan blir en förebild för alla Regnbågsbarn.Och alla andra med för den delen. Detta skriver jag speciellt idag för CC som söker sin styrka. *kram CC* Vi tror på dig!

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 10 januari 2000.


Jo, jag var trött, trött, trött … när jag kom hem idag … efter första skoldagen. Jag var också hungrig eftersom jag inte tagit mig tid att ha lunch. Vrålhungrig. Inget hade jag hemma för jag hade inte ens orkat handla. Min Vattuman var inte heller hemma. Det tycker jag inte om. Jag vill att han ska vara hemma när jag kommer hem. Sedan är det Ok om han måste till något möte … men … jag VILL att han ska vara hemma när jag kommer hem. Så är det bara!

Nåja, det fanns en påse herrgårdsgrönsaker i frysen. Kokade, saltade och lite smör. Det slank ner framför TVn … i ensamheten.

Nåja, inte helt ensam ändå. Det finns alltid någon som blir glad när jag kommer hem. Billie, Chippen … de viftar så glatt på sina svansar. Åh vad glada de blir. Men! … Jag vill ändå att Min Vattuman ska vara hemma när jag kommer.

Mamma ringde. -Varför ringer du aldrig? hördes hon ensamt undra. Mamma känner sig också ensam … och trött. TRÖTT. Jag förklarade att vi varit på bio igår och att jag precis hade kommit hem från jobbet nu. Mamma håller inte riktigt reda på dagarna. Men hon försöker hålla reda på sina barnbarn och var de bor. Hon blir också så glad när de är duktiga. Min Mellan hade varit duktig och klarat senaste tentan. Den hade handlat om rättskunskap … eller var det rättsvetenskap …? Duktig var hon iaf. Så är det bara!

”Om du känner dig villrådig är det bra att komma ihåg att O, tappre Nasse alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”
Nalle Puh

Den 11 januari 2000.


… tele 2 är skyldig till strulet att nå sidorna … jag kan bara beklaga …

Inget kul alls. Det ska fungera. Annars blir man irriterad. Undrar om de har en bra motivering till strulet … i två dagar …?

Jag har lagt ut mailen från Mia och tänkte lägga ut dem från CC också. Therese ville jag skulle ta bort hennes och det har jag gjort nu även på sidan ”tankar”. Upplever man att sidorna plågar mer än de kan hjälpa andra så är det att göra rätt mot sig själv.

Jag är dock övertygad om att sidorna är till mer hjälp och åt fler än vi någonsin kan ana. Jag menar … det är ju bara en bråkdel jag får mail av och som säger att så är det.

Dessutom berättar sidorna om världar som fler vuxna med makt borde känna till mer om

Dessutom berättar sidorna om världar även för alla de som arbetar med barn och som också behöver veta mer om dessa världar.

Sidorna syftar till att förbättra situationen för alla barn och ungdomar som lever i en svår vardag. Så är det bara! Alla som bidrar och har bidragit till innehållet gör en lovvärd  insats.

Beslutsfattare ska fatta klokare beslut. Vuxna i barns närhet ska ha bättre insikter och bättre förståelse för barns känslouttryck. Barnen själva ska kunna känna tillit till vuxna i deras närhet så att de berättar tidigt när de kränks och far illa i vardagen.

  …  Så är det bara!

Inga barn ska behöva vilja ”hoppa av livets känslotåg”.

”Först Eftertanke sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 12 januari 2000.


Det finns ”godhet” … Det finns ”okunskap” … och … Det finns ”ondska”. Så är det bara!

Det gäller att hålla sig från ondskan. Det gäller att skydda sig mot ondskan och samtidigt bekämpa den. Det gäller att göra upp med sig själv hur man vill leva sitt liv.

Det rätta valet är att leva livet väl för sig och för andra. Allt annat är fel och det kan man vara absolut säker på.

Det gäller att hitta godheten och lyfta fram den så mycket som möjligt både hos sig själv och andra. Så är det bara!

Okunskap hos en god och hos en ond människa tar sig olika uttryck. Den goda människan ser med nyfikenhet på en främling och tänker gott om denne tills något annat visats. Den onde ser med aggressivitet och fientlighet på en främling. Rasism är typiskt onda känslouttryck. Utfrysning och mobbning likaså. Det är onda handlingar att göra en annan människa illa. Så är det bara!

Vissa människor begriper inte bättre. Ondskan går oftast hand i hand med okunskapen och inskränktheten. ”Narrow-minds”. Ibland är dessa sinnen sjuka. Då är det riktigt illa.

Tacka vet jag människor med öppna och goda sinnen. ”Open-minds”. De har så mycket att förmedla och dela med sig av. Alla ställs inför olika val i vardagen. Närmar man sig valen med det öppna goda sinnet så kan man inte annat än leva sitt liv väl. Jag tror man lever även ett ”rikare” liv då.

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”
Nalle Puh

Den 13 januari 2000.


Doping … inom idrotten är man noga med att inte ge pris åt dopade idrottsmän. De kan t o m utestängas från tävlingar. Jag tycker det är rätt att visa ointresse för resultat som dopats fram. Nej, tacka vet jag ärligen förtjänade resultat för slit och möda. Inget konstlat göre sig besvär!

Men … ! … Hur var det egentligen med en viss Bob D som nu utsetts att få Polars musikpris …? Har han inte stora drogproblem? Har jag läst fel i ngn blaska? Skulle det vara så att det föreligger drogproblem och dessa prisade texter med musik kommit till under ett euforiskt drogrus… är de då värda pris? Nej, naturligtvis inte! Prisvärt är det som kommit till genom den egna prestationen utan sinnesförändrande stimulantia eller prestationsförändrande droger. Är Bob D värd priset? Låt honom genomgå motsvarande avslöjande tester som … fast han har ju inte bett om priset … och bryr sig kanske inte heller … så han skiter säkert i avslöjande tester …

Jag såg faktiskt programmet om ”flickhandeln” i en förtäckt modebransch. Fy sjutton! Fy sjutton för de kräken som utnyttjade unga flickors drift för glamour och berömmelse. Så vidrigt frånstötande! Stackars arma flickor! Hur kan sånt bara ske? Hur har det kunnat undgå världens ögon? … så länge! Det hade varit bättre att mördande paparazzis ägnade sig åt att avslöja dessa karlakräk… än att orsaka Prinsessan Ds liv. Fy vilken värld … bland andra världar.

Idag har jag skrattat … 10 års livsförlängning … minst. Det gäller även Min Kära Kollega I. Gu´ vad vi hade roligt … gu´ vad vi skrattade … nu kommer jag inte ihåg åt vad … men dö’roligt var det. Både till … under … och efter studiebesöket. Visst Kära I!? Fast vi hann med allvarligt också … om någon skulle undra … 

”Innan du påbörjar en Jakt är det klokt att fråga någon om vad du letar efter innan du börjar leta efter den.”
Nalle Puh

Den 14 januari 2000.


Mmmm … jag trodde jag skulle få kommentarer angående min hårda inställning igår. Jag trodde inte det skulle gillas att jag ”krävde dopingtest” även inom musiken. Jag anser att en prestation är mindre värd om den skett under drogers inverkan. Sedan kan själva resultatet vara hur bra som helst … men prestationen kan aldrig mäta sig med den som sker under naturliga förutsättningar … och då menar jag med de resurser man utrustats med och inte tillförts …

ups … undrar om jag uttryckte mig klart …?

Nu har man hittat skillnaden mellan de som ”har dyslexi” och de som inte har. Man kan se det i hjärnan. Man tolkar det som att kontaktvägarna mellan olika platser i språkcentra är färre hos ”dyslektiker”. Jo så kan jag förstå att det kan tolkas … vara … MEN … det betyder ju inte att kontaktvägarna generellt är färre! Hjärnan har en otrolig kapacitet och därför tror jag att vi måste bli mycket duktigare på att hitta kontaktvägar som kan ersätta … vägar överhuvudtaget som kan ersätta … för de finns! Var så säker! Det är det som gör mitt jobb så himla spännande … fast ibland så himla svårt. Jag vill ju hitta vägarna snabbt. Hur ska jag bära mig åt för att göra det … alltid!? Ibland går det ganska lätt och ibland är det svårt … minst sagt …

Jostein G … han med ”Sophies värld” ser de stora filosofiska frågorna som två olika typer. Dels … Hur har vi kommit till? Är det en slump eller finns det ngn/ngt som styr? På dessa frågor finns det svar. Det är bara så att vi vet inte svaren. Sedan finns det frågor som … Vad är rättvisa? … Vi kan ha olika svar på den frågan. Därför är det en typ av fråga som ständigt behöver diskuteras bland människor. Jag håller med JG att människor borde diskutera de stora filosofiska frågorna mycket mer. Då kan man få ett bredare perspektiv på vardagen och tydliggöra målet för sina livssträvanden. Då gör man det lättare för sig att se hur man kan leva sitt liv väl. Riktigt väl för sig själv och andra. Då först färdas man väl genom livet … en sann välfärd.

Filosofi och filosoferande är bra för människor. Så är det bara!

”Ibland, när man står på den nedersta slån på bron och lutar sig fram och ser ån långsamt flyta fram under sig, vet man plötsligt allt som finns att veta.”
Nalle Puh

Den 15 januari 2000.


Jag gillar det utspelet som en moderat och en vänsterpartist (jag skrev först felaktigt miljöpartist) gjorde från Växjö. De gick ut i en gemensam skrivelse och förespråkade en ”medborgarlön”. Jag tror det var tre-fyra år sedan jag förde det på tal. Liksom ville pröva tankarna mot folk. Det var ”tidigt” … då … lite för tidigt alltså. Men nu! Bravo! Jag gillar idén. Den är bra.

Alla myndiga svenska medborgare borde få en medborgarlön. Då behövde socialbidrag inte finnas på det sätt som de finns nu. Medborgarlönen borde vara tilltagen så att man precis nätt och jämt klarade att leva på den. Inte ett öre mer. Sedan hade det verkligen varit frihet för människor att leva sitt liv på sina egna villkor. Ligga på sofflocket för dem som så önskade eller jobba extra utav bara katten för att spara eller spendera. Ta sabbatsår lite då och då. Tänk så många som skulle kunna utveckla sin konstnärliga ådra, dryga ut sin kassa genom att sälja sina alster.

Med ”medborgarlön” tror jag det skulle växa upp ett stort antal småföretag. Massor med människor skulle våga låta sina idéer bli verklighet.

”Sinjans sång” … hette ett avsnitt i min berättelse på vers om ”Den Lille Jertz”. Jag kom att tänka på ”Sinjans sång” när jag skrev om min svacka. Nu har jag glömt vad ”den” sjöng men det var nog klagosånger men samtidigt var nog Sinjorna de goda féerna och hjälparna. Måste läsa i ”Den lille Jertz” ikväll. Den refuserades. Den antogs inte för tryckning. Jag tror inte de förstod den. Jag har aldrig skrivit på vers varken före eller efter Jertz. Bara precis just då. Den bara ramlade ner genom tangenterna. Hann knappt skriva så snabbt ramlade den på. Versen om mobbning gillar Min Yngsta skarpt. Kanske kommer den här i morgon ….? … kanske …. *ler*

”I händelse av plötslig Doppning är det Viktigaste att hålla Huvudet Över Vattnet.”
Nalle Puh

Den 16 januari 2000.


Ikväll blir det inte mycket. Klockan är däremot mycket. Familjeliv och TV har det varit för hela slanten. Lilla GullHjärtat var förkyld och lite febrig. Det är synd om henne. Det är synd om alla som är sjuka. Bara för att behöver det just då. Att bli lite tyckt synd om och att få något extra gott och något roligt att läsa. T ex en Bamsetidning. Det ska vara något snällt när man har feber. Absolut inget hemskt eller farligt. Hjärnan är lite ömtåligare när man har feber och då måste man vara snäll mot den. Så är det bara!

Ett fantastiskt intressant program såg jag idag på TV … av en händelse tursamt nog. Programmet om Thomasevangeliet. Jag var klistrad vid rutan. De sanna orden som Jesus har uttalat … nedteckande av D J Thomas. Ord som ger bilden av Jesus som filosof och vishetslärare. Vägen, sannningen och livet. Inte synd, skuld och straff. Inte offer och ritualer. Orden lär att man ska se världen så som den är. Man ska veta och känna. Inte tro. Det handlar om existensen här och nu. ”Det är många vid brunnen men få vid källan”. Med de orden ger man en tydlig bild av var hela kristenheten är och har valt att utvecklas till. Så fel mycket har blivit.

En sak är säker … jag tänker ta reda på mer om detta Thomasevangeliet.

”Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta, lätta ord som -Vill du ha lite mat?”
Nalle Puh

Den 17 januari 2000.


En dag utan skrivna ord just här …. en dag just idag …

”Glöm inte att en svans är en svans och inte bara en Extra Liten Stump där bak.”
Nalle Puh

Den 18 januari 2000.


Nu är klockan redan ganska mycket. Jag har uppdaterat men jag har inte gjort stallet. Så snart jag är klar här blir det raka spåret ut … vissla på hästarna … ta in dom … ge dom hö … prata lite med dom … sedan … -Gonatt Pållarna Mina!

I NST idag stod det om flickor som säljer sig genom Internet till välbärgade karlar i Stockholm. Makalöst! För att förklara sin nyvunna ”rikedom” sade de att de gjort klipp på aktiemarknaden …!! Ja, jag håller med om att flickor som gör detta av egen medveten girig vilja är precis lika kriminella som sina ”torskar”. Jag har andra synpunkter och åsikter när det gäller tjejer på gatan som är djupt nere i sitt drogmissbruk.

Är det pengar eller självföraktet som driver? Hur kan det vara möjligt att tjejer tar dessa initiativ? Något måste vara väldigt galet!

Något måste vara väldigt galet när omgivningen tror dom också … den nära omgivningen …

Det måste också vara en väldig uppmärksamhetsskapande ström av ”torskar” till vissa hotellrum i stan. Hotell som ställer upp på att vara bordeller. Undrar om de är markerade så man vet var man inte vill övernatta?

Himmel vilka risker folk är beredda att ta!

Det får nog bli stallet med en gång nu ….

”När du talar med en Björn med Mycket Liten Hjärna, får du inte glömma att långa ord kan besvära honom.”
Nalle Puh

Den 19 januari 2000.


Nu är det segt att gå upp på mornarna. I alla fall för en kvällsmänniska … som ärligt talat är en nattmänniska. Det är segt så det förslår. Men det är ju inte heller klokt att man varje morgon när man vaknar önskar att det kunde vara lördag och sovmorgon. Det går ju bara inte. Men jag är helt enkelt inte någon morgonmänniska. Har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli heller. Vad jag vet har det inte hjälpt att bo eller vistas på andra sidan jordklotet heller för det är bara så att min kropp och hela jag gillar mornar för mycket … fast i sängen och sovandes.

Det handlar om diciplin att ta sig upp. Jag måste diktatoriskt bestämma över hela mig och absolut inte ge utrymme för diskussioner. Sedan när jag väl kommit upp så går jag på rutin genom alla morgonsysslorna. Hund efter hund, kaffekokaren, kaffet, tidningen, … Min Vattuman tar hästarna på morgonen … skönt eftersom det ger mig mer tid i min goa, sköna, underbara säng.

Idag ringde de till mig i min sal och efterlyste Min Vattuman som skulle vara på ett möte som saknade honom. Milde tid! Jag kunde inte hjälpa dom. Jag blev orolig. Hade det hänt något? Orolig! Inget kunde jag göra … jag var ju upptagen och kunde inte komma loss. Hoppades innerligt att han glömt mötet … hur man nu kan önska det … men det var ju i alla fall bättre än att det hänt något. Jag tänker inte berätta här vilka hemska scener som dök upp i mitt huvud.

Min bön besannades. Han hade glömt mötet!! Idag är en sådan dag då han hade bort kunna dela sig i ett stort antal delar. Men även Min Vattuman måste prioritera och däremellan helst komma ihåg vad han prioroterat. Stackarn … han har nog mycket att både tänka på och göra.

Alla är så ambitiösa … föräldrar … lärare … elever … Min Vattuman … och faktiskt jag också … himla ambitiös om jag får säga det själv … och det trivs jag med … men det krävs en skön säng … Så är det bara!

”Om du dricker mjölk och pratar samtidigt, kan det sluta med att du måste dunkas i ryggen och torkas av en lång stund efteråt.”
Nalle Puh

Den 20 januari 2000.


Idag är det en dagen D … En Mycket Speciell Glad Dag. Så är det bara! Läs Mias Mail idag och bli glad … Jätteglad!

Vilken tur att Min Dagbok fick en så glad inledning för resten blir annorlunda. En annorlunda verklighet … en liten del av denna dagen.

Jo i morse på väg till skolan dök det upp speciella tankar i mitt huvud. Revyer …  narr av offentliga personer … enskilda människor görs till åtlöje offentligt … människor av kött och blod … och känslor … och … -Det får man tåla, verkar vara en allmän uppfattning. -Nej så banne mig! tänkte jag i denna tidiga morgonstund.  -Va’ fasen ska man behöva tåla offentligt åtlöje bara för att man tar ansvar och engagerar sig politiskt, offrar av sin fritid för att ta på sig samhälleliga förtroendeuppdrag. -Nej minsann! Det kommer jag inte att tåla! tänkte jag vidare. Inte hade jag en tanke på eller visste i den stund att just jag figurerade i Båstadrevyn. Inte den blekaste aning! Jag har aldrig haft tid (prioriterat) en sådan föreställning. För länge sedan, just i början av min politiska karriär sade en partikollega att jag varit med som ”underhållningspunkt”. Han ville dock inte berätta vad som sagts ”det var för grovt”…!!!… Jag vet inte än i denna dag vad det rörde sig om.

Hur kan det vara att jag tänkte dessa tankar just denna morgon? Hur i hela fridens dar kom det sig … när det sedan …

Min Vattuman kommer hem när jag precis sjunkit ner i en stol utmattad efter skoldagen … och hungrig … jag har ju slarvat med lunchen idag som alla andra dagar. Tar mig inte tid till lunch … mitt eget fel … javisst! jag vet …

Min Vattuman berättar då att han fått veta att vi figurerar i Båstadrevyn. Han när det gäller skolbussfrågan och inte begriper han vad jag har med den att göra. De hade reagerat och tyckt att scenen nästan borde polisanmälas! Man hade sparkat på en liggande BUNordföranden=Min Vattuman vilket skulle symbolisera att inget … inte ens sparkar hjälpte …!!! Så hade det berättats för Min Vattuman.

Milde Himmel! Jag ringde till den ansvarige för revyn för att få hans bild och hans attityd till det hela. Samtidigt var jag inställd på att göra en polisanmälan. Ingen ska minsann få kränka Min Vattuman bara för att han genomför ett uppdrag som Kommunfullmäktige beslutat att han ska göra.

Vid samtalet fick jag veta …. han kunde inte förstå att jag reagerade på DET … hade jag reagerat på inslaget om MIG så hade han förstått …??? … -Var det så kränkande? undrade jag då … -Nej, men jag skulle veta att Bjäreborna var uppretade på mig … Mycket Uppretade! … för mina skriverier i tidningen om golfbana i Påarp.

Jaha! … *suck* … jag står för vartenda ord i artiklarna!

Han tog med i revyn vad folk sa på gatan fick jag vidare veta. Min slutsats blir …. hans val i vardagen är att prata med människor som har en viss uppfattning och inte en annan uppfattning … Huruvida framförandet i Revyn är kränkande och kan polisanmälas vet jag inte …än! Men jag skulle vilja veta … utan att gå dit …

En sak är ju säker … att folk är lika FEGA som mobbare och mobbares medlöpare! Även om de tycker att det är kränkande och borde polisanmälas så gör de inte det. Kan man säga att de är MEDLÖPARE då? Tänk om folk ändå hade regerat när det går för långt … inte bara låtit bli att skratta … utan verkligen reagera!

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”
Nalle Puh

Den 21 januari 2000.


Nu är jag inne i en period när det bara hoppar upp idéer hela tiden. Jag har ingen som helst möjlighet att ta vara på dem alla. Man ska inte säga att man inte har tid för tid finns ju inte överhuvudtaget …?! Nej, men liv finns. Mitt och andras liv finns. Vilka saker har jag liv till? Ja inte har jag liv till alla mina goda idéer. Det är så synd för jag skulle verkligen vilja fånga dem när de dyker upp. Endast en bråkdel har jag liv till.

Jag skulle kunna vara inne i sådana perioder jämt. Ja-a faktiskt. Men ibland finns det måsten som det måste ges liv åt. Måsten kan också vara roligt så bara för att det är måsten innebär det inte att det är tråkigt. Nehejdå_inte_alls!

En sak är säker … Min Dagbok är ingen ”såpa”. Inte för att den skulle vara det heller. Jag är inte så mycket för den sortens ”såpa”. Riktig såpa gillar jag bättre. Varför i hela fridens dar är det sånt drag efter ”såpor”? Varför gillar så många att titta på TV-såpor? Pratar man inte med varandra i verkligheten? Är man inte van att föra vardagssamtal med sina partners och medmänniskor? Måste man se när andra för dessa vardagssamtal? Grälar och tänker, tjabbar och suktar mm …. Titta på andra alltså …. Hur har detta behov uppstått? Är det den ”förlorade generationen” som föräldrarna inte hunnit med och som vuxit upp på dagis och i skolan? Är det så? Vilka teorier diskuteras i denna fråga? Jag är lite nyfiken …. minst? Jag vill inte moralisera eller så … folk får titta på precis vad de vill och läsa precis vad de vill …. men jag tillåter mig att undra över somligt … Så är det bara!

Vi har ganska olika TV-smak Min Vattuman och jag. En sak har vi gemensamt … eller flera när jag tänker efter … vetenskapliga program … och Western-filmer … om de inte är FÖR våldsamma för då vill jag inte se. Science fiction är jag helt ointresserad av. Vålds- och sexfilmer likaså. Jag gillar vissa debatt- och samtalsprogram samt lite ”djupa” program. Jag gillar inte när programledarnas politiska färg lyser igenom och de ställer oproffsiga frågor eller på annat sätt visar sin oproffsiga förmåga. Hon, (som blev hotad i Aftonbladshistorien) jag vet inte vad hon heter, blev helt plötsligt trist på grund av oproffsighet i ett av sina program då hon lade sig i debatten. Men jag tycker att det hon utsattes för är fruktansvärt och helt oacceptabelt.

Jag tittar på och förfasas över de kriminella extremiströrelserna som belyses i olika program i Tv just nu. Nationalsocialisterna m fl Dessa vänsterextremistiska människofientliga rörelser. De saknar helt en sund moralutveckling och har totalt missat det allra viktigaste grundvärdet för vår existens överhuvudtaget. Det är grundtesen människors lika värde och respekten för varandra … att vilja varandra väl. Så är det bara!

”Du tycks vara den enda som förstår sig på svansar.”
Nalle Puh

Den 22 januari 2000.


Idag har det varit en härlig dag … men huh så kall! Jag gillar INTE kyla! Inte skånsk kyla i alla fall. Så är det bara! Fy vad ruggigt det är. Högsta värme i bilen och även stjärtvärmaren på. Då kan jag möjligen stå ut.

Vi satt lääänge vid frukostbordet idag … Min Vattuman och jag. Jättelänge! Mysigt! Pratade och drack kaffe och pratade och pratade och pratade och … drack kaffe. Så blev klockan precis klockaslaget när Min Mellan och hennes kompis skulle komma för att rida. Det blev bestyr med alla attiraljer som legat av sig några år. Mitt fina handgjorda träns som jag fått av Agneta och Peter har jag förstås vårdat ömt. Men allt det andra … usch i sån kondition det var. Nåja … till slut fick vi ihop det som behövdes. Men jag red inte utan jag följde med och fanns till hands för Árgeisli som är mest orutinerad och senast inriden och minst riden överhuvudtaget … om vi undantar Flúgsvinn som inte ens är inriden.

Min Mellan, som egentligen är rädd och inte gillar några hästar att rida på än hennes gamle Krapi, red nu på denna orutinerade häst. Hon är värd en medalj! Här är nu dagens hästar och dagens ryttarinnor.

I morgon VILL jag rida. Men Min Yngsta vill inte följa med på ridtur. Men jag vill att hon ska vilja …. undrar om jag kan muta henne … ska fundera ut något smart ….. *tänker frenetiskt*

Idag åt vi på en liten pizza och kebabrestaurang i H-borg. Jo det var gott … fast vi kanske skulle ha tagit pizza i st f kebab. Min Yngsta säger att de är bäst på pizza där. Oj vad törstig jag är nu … känner jag.

Annars har jag inte hunnit göra något nyttigt än idag. Så är det bara!

”Vad kommer farande med skritt och med hopp?”
Nalle Puh

Den 23 januari 2000.


Milde tid vad tiden går fort! Tid …? Milde tid vad livet lever fort! Snart har ju en hel månad passerat på det nya året, århundradet, årtusendet, Vi närmar oss våren fast det kan man inte tro när man tittar ut idag. Alldeles vitt och alldeles förfärligt kallt. Hästarna har fått en storbal i hagen. De äter hela tiden. Inga magar vilar där inte. Inte kunde jag få in dem heller … inte kom det några hästar inte när jag visslade … de var ju mätta och belåtna … inte vill islandshästar vara inne när de är mätta och kan vara ute. Nu blir det besvärligt … hur ska jag göra …?

Idag har det blivit skolarbete nästan hela dagen. Jag har läst verksamhetsberättelser och det är minsann intressant att se hur olika befattningshavare skriver. Innehåll och struktur. Ibland finns det och ibland saknas det. Särskilt saknas struktur och resultat. Där behövs en minsann en uppryckning på vissa håll. Så är det bara!

Jag anser det är viktigt att politikerna vet vad de vill med verksamheterna inom förvaltningarna och att de är tydliga i sina direktiv. Jag anser också att befattningsbeskrivningar ska kunna ställas mot verksamhetsberättelserna. Verksamhetsberättelserna ska innehållsmässigt och i struktur kunna leva upp till att vara just verksamhetsberättelser. Inte några slags personliga rapporter med ordsvammel. *kan inte låta bli att ta mig lite för pannan*

NST skrev om mobbning idag … igen. NST är bra på att skriva om mobbning. Denna gången på ledarsidan och med fokusering på plågoandarna. BRA!

Jag skulle kunna skriva om ”Bakåtsträvare och Framtidsvänner” igen … och förstås reta gallfeber på somliga Bjärebor … fast denna gången i gymnasiefrågan. Tänk att folk tror att det är nya kostnader på ca 80milj om vi bygger! Tänk att folk inte fattar att vi redan har de kostnaderna! Ska vi själva kontrollera kostnadsutvecklingen eller ska vi låta Ä-ms kommun få fortsätta att göra det? Ska vi bygga eller ska vi låta Ä-ms kommun bygga ut för vår del? Eftersom jag anser att utbildning är något framtidsvänligt så ser jag ett eget gymnasium som ett värde för kommunen. Jag vill att Båstad ska kunna vara med fysiskt i framtidens kunskapsutveckling. Men här finns tyvärr många Bakåtsträvare och utvecklingshämmare. Det är inte precis en bygd som hyllar högskoleutbildning utan här råder gräddfil för somliga, ”bjäresocieteten”, de ”femtusenåriga”. Nivån på organisation och verksamhet är därför lägre än vad den borde vara många gånger och utvecklingstakten för långsam.

Gu’nåde den som vågar kritisera här … för … ”här ska du inte komma och tro att du är nå’t”! Fast jag tror att jag är nå’t! Och dessutom är jag stolt över det! Tyst kommer jag inte att bli men intresset för politiken här tappar jag mer och mer. Så är det bara!

Denna kommande veckan innehåller många möten och sammanträden. Då gäller det att ha liv till mycket. Så är det bara!

”-Jag älskar att hoppa, sa Ru. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 24 januari 2000.


Oj, jag hinner inte särskilt mycket här idag. Har inte tillräckligt mycket liv just nu.

Men jag kan inte låta bli att tänka på att ibland bestämmer föräldrar för mycket och ibland bestämmer föräldrar för lite. Inte vill väl föräldrar låta sitt ej simkunniga barn hoppa i det djupa vattnet bara för att barnens kompisar simmar där! När man vet att något kan vara skadligt eller innebära en mycket stor risk för fara … då vill man väl skydda sitt barn. Ibland låter man barnets vilja råda fast man vet att det inte är det bästa. Ibland behöver barn vuxna som tar beslut åt dem. Ibland är beslut för viktiga för att barnen ska styra. Barn är konservativa och vill inte ändra på det vanliga … inte ens om det är bättre för dem. Många DAMP-barn vill inte gå från sin klass till en liten grupp … bara för att de inte vill ändra sin situation. De kan inte förstå dimensionen och den fulla konsekvensen. Ibland lyssnar man mer på barnen än man gör det som är det bästa för dem. Ibland krävs att de vuxna bestämmer. Det finns även läkare som reagerar och anser att barn är för små att ta vissa beslut. Så är det bara!

I vilket fall som helst så är det de vuxna som bär ansvaret. Föräldrarna bär ansvaret för sina barn. Vare sig man själv beslutar eller låter barnet besluta. Det finns barn som senare i livet ställer frågor …. varför gjorde ni …. varför lät ni mig … ? Barnet bär aldrig ansvaret! Så är det bara!

Vissa beslut smärtar … oftast är det en smärta som mer eller mindre snabbt går över. Vissa beslut att inte besluta smärtar … evinnerliga långa tider … en smärta som kanske aldrig går över helt … Det är viktigt att vara så mogen och så modig som möjligt i alla beslut … särskilt beslut som rör barn och barns framtid. Så är det bara!

CC har varit modig att fattat ett beslut. Beslutet följdes av handling. Beslutet och handlingen föder vånda … en smärtsam vånda för CC. Just nu och ett tag framöver …. för att sedan skapa bättre möjligheter och mindre smärta … ett mer gynnsamt liv. Bravo CC! *kram*

”Allt kan jag klara.”
Nalle Puh

Den 25 januari 2000.


Ja, vad gör man … när man hela tiden får bevis på hur barn sviks i vardagen. CC behöver stöd för att ”rå på” sina egna föräldrars destruktiva leverne … de skapar ju en ogynnsam miljö för henne att utvecklas i! CC får inte tillräckligt stöd! Hon behöver och önskar mer stöd och mer omtanke och omsorg. Även stora baran behöver kramar och behöver känna sig älskade … just älskade för sin egen skull. Egentligen är det föräldrarnas uppgift att älska sina barn villkorslöst. Det borde man tänka på innan man skaffar barn. kan man inte det så bör man inte skaffa barn. Kan man inte leva upp till vad föräldrarollen kräver så ska man inte skaffa barn. Barn har rätt att födas välkomna och de har rätt att känna sig älskade. Så är det bara!

Jag har haft mycket liv till många saker idag … men inte till alla som egentligen var inbokade. Men till tillräckligt mycket för att jag skulle känna mig utpumpad. Vi festade på pizza idag … Min Vattuman och jag. Smaskig pizza … jättegod!

Sedan har jag haft liv till ett bad också. Som tur är. Ett livgivande bad. Massor med nya idéer föddes och som jag sedan tog av mitt liv till för att nedteckna medan de fannas kvar i min föreställningsvärld. Himla bra idéer!

Hur ser undervisningen ut i våra skolor om nationalsocialismens framfart och uttryck? Ja, det kan man undra …! Själv har jag haft ämnet på tapeten inom specialundervisningen. Det finns massor av moment man kan träna genom att utgå från en artikel om en f d nationalsocialist som det var i detta fallet. Tala-lyssna, läsa-skriva, ordförståelse, kritiskt tänkande, stavning, strategier, språklig medvetenhet, lärande om sitt lärande, lärande om sina tolkningar … mm ….mm …

Vi vuxna måste också lära oss. Vi måste känna till symboler och budskaps spridningsmetoder. Vi måste känna till vilken musik … mm … vi behöver ständigt lära  för att kunna förmedla för nytt lärande … det är allas ansvar. Faktiskt är det så … ALLAS ANSVAR!

”Det var rätta dagen att organisera någonting.”
Nalle Puh

Den 26 januari 2000.


Nu har jag precis uppdaterat Regnbågssidor. Lilla GullHjärtat är här och tycker säkert att mormorn är lite tradig med datorsittandet. Fast Lilla GullHjärtat är också lite av en datornörd. Det har Morbrorn sett till … och mormorn har också lite skuld i detta … sedan är det ju så att Lilla GullHjärtat har ett alldeles eget intresse också … och det lutar alltså åt det hållet … rätt håll alltså *ler*

Begriper inte varför det ska hålla på och poppa upp idéer hela tiden. Även om jag skriver ner dom på papper så ska de ju tas fatt i och göras ngt av också … var finns livet för det …? Idag tog jag liv till lite av detta … och kom inte iväg från skolan förrän …. himmel!

Nu vill Lilla GullHjärtat att mormorn ska läsa för henne. Och det finns ingenting som är så viktigt som ett Litet GullHjärta nu! Så är det bara!

  … …!

”Någon av de där duktiga läsarna som kan läsa skrivet.”
Nalle Puh

Den 27 januari 2000.


Idag kom lönen. Jag har nog inte längtat så mycket efter min lön sedan den våren då vi köpte vårt första hus för Min Vattumans studielån … våren 74 var det. I samband med det köpet blev vi ägare till två tvättmaskiner och vi sålde den ena och fick pengar till mat.

Jag gillar inte att ha ont om pengar. Jag mår rent av dåligt då. Det måste finnas och det måste planeras. Jag är smålänning ut i fingerspetsarna när det gäller sånt. Vill inte låna … vill spara till sånt jag önskar mig. Kan stå ut med mycket snålt leverne emellanåt men mår inte bra av att vara utan. Min Vattuman är helt annorlunda. Vi kommer från helt olika kulturer. Dessutom är ju han skåning.

Jag gillar att kunna köpa det jag vill ha. Kan köpa en Hèrmes scarf för 1000kr och sedan leva på bröd och marmelad. Inga problem alls … om scarfen har de rätta färgerna och fint mönster … och är helsiden förstås. En period i mitt liv köpte jag en scarf vid varje flygresa … på flygplatsen eller på planet. Det var när vi bodde i Dubai. Jo, jag har några stycken. Inte passar jag särskilt bra i scraf men jag tycker om scarfs. Den jag fick av Min Vattuman i Lübeck när vi precis förlovat oss håller på att upplösas i kanten för det är så tunt siden. Undrar vad jag ska göra för att bevara den?

Man förfasar sig över att det föds för få barn i Sverige. Jag förfasar mig över vilka effekter det kan få om man stimulerar barnafödande på fel sätt. Man har gjort en undersökning om föräldrar med borderlinediagnos och vad det innebär för deras barn. Det är just det! Barn har ju aldrig bett om att bli födda. Barn har min_sju rätt att bli födda av föräldrar som klarar att vara föräldrar fullt ut i varje stund. Det måste vara det rätta ur ett barnperspektiv. Om nu något barn skulle födas av föräldrar som inte klarar att vara föräldrar och som inte förstår sina barns grundläggande behov … då måste helt enkelt samhällsskyddet vara så väl utbyggt att ”ersättning” sätts in i form av andra människor som ser till att barnets behov tillgodoses. God omvårdnad, näringsriktig mat, kärlek och skydd.

Jag tittade på inslaget från Synagogan. Det var väldigt berörande. Damen som läste upp breven från sin mamma. Hur klarade hon att göra det? Hon som sjöng en mammas brev till sin äldste son…? Tårarna lade sig runt ögonen men rösten var stark. Hur i hela fridens dar …? Är det bara jag som behöver sitta med ett lager näsdukar? Lever jag mig in för mycket? Varför gör jag det i så fall? Varför är jag sån som alltid behöver ett berg med näsdukar vid vissa filmer? Jag glömmer aldrig första gången det inträffade. Det var när jag såg ”Barnen från Frostmofjället”. Kanske var jag 9-10 år. Folk TITTADE på mig. Det är opraktiskt att gråta. Men skämmas …. Nej, aldrig!

Det var vackert det jag såg från Synagogan i Stockholm. Så var det bara!

”Och hela skogen brister ut i en vårlig morgonhymn till slut.”
Nalle Puh

Den 28 januari 2000.


Fredag igen. Det är ju nästan bara måndag och fredag nu för tiden! Var finns alla de andra dagarna. Jo lite lördagsmorgon finns att sova på och likaså lite söndagsmorgon. Men sen finns det inte mer. De bara försvinner. Och jag flaxar med. Jag vill göra så mycket från det lilla till det mer omfattande. Jag tror att min generation är den första generation som inte ser fram emot pensioneringen med fasa. Jag kan ju inte säga att jag längtar till pensioneringen! Det skulle ju vara som att önska lite av livet ur sig. Det går liksom bara inte. Men en sak längtar jag verkligen till. Varje dag och varje stund och varje vecka och varje …. jag längtar till de stunder när jag själv får styra över dagen. Jag längtar inte till passandet av en massa tider som styr min dag och lite till.

Jag vill styra. Jag vill inte bli styrd. Så är det bara!

Nu pratar jag bara om mig själv ifall ngn trodde att jag ville styra alla andra också. Nehej_minsann! Jag hoppas verkligen att alla andra kan och vill styra sig själva också. När det gäller mitt arbete med mina elever vill jag gärna hjälpa dem att hitta sina egna vägar att lära. Jag vill att mina elever ska bli så medvetna om sitt eget lärande som någonsin är möjligt. Sedan hjälper jag dem att finna strategier för det som är svårt och träna det som behöver lite extra träning. Varje elev som lär om sig själv och lär sig sitt eget sätt att lära kommer att klara sig bra. Självkänslan växer och allt går lättare. Alla har goda och starka sidor. Så är det bara!

Man har gjort undersökningar om vilken betydelse föräldrarnas engagemang och utbildning har för elevernas framgång. Undersökningen visar att barn till engagerade föräldrar lyckas bäst vare sig föräldrarna är låg- eller högutbildade. Barn till välutbildade föräldrar är mer solidariska med avvikande. Det senare tolkar jag som så att ju mindre utbildning man har desto mer fördomsfull och främlingsfientlig är man. Har man låg utbildning, ”sämre” eller inget jobb så är man mer benägen att skylla på andra … kanske säga att de tar våra jobb och då mena invandrare eller flyktingar.

Lågutbildade föräldrar som samtidigt inte engagerar sig i sina barns utveckling innebär en stor risk för barnen … dessa barn riskerar att inte kunna lyckas så bra som de egentligen skulle kunna efter sin förmåga. Vissa barn får en olycklig start i livet. Vissa barn måste så snabbt som möjligt ta tag i sina liv själva! Vissa barn ger upp … för hur ska de kunna veta att inte felet ligger hos dom själva? Barn är ju benägna att lägga skulden på sig själva. Dessa barn som ger upp riskerar att trampa i sina föräldrars fotspår. Det måste undvikas.

Jag tror att det finns ofantligt många barn ”out there” som är hästlängder klokare än sina föräldrar. De måste få stöd och uppmuntran att nyttja sina resurser rätt. Så var det bara!

”-Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om, hur det är.”
Nalle Puh

Den 29 januari 2000.


Fy vad det blåser! Uuuurselt väder! Varning för storm! Inte särskilt kallt! Mina hästar vill inte in! Jag har varit ute och visslat ihållande och lääänge … ja så länge att jag kände mig stelfrusen av blåsten. När jag trodde de skulle komma och jag såg deras siluetter … ja så drev de bara med mig … de var upprymda av blåsten och sprang lyckligt kvar i den nedre hagen. Visade inga som helst tendenser att komma. Gnäggade glatt tillbaka. Det hjälpte inte ens att Séita gnäggade inifrån stallet där hon stod för att kurera sitt onda ben.

Sedan dess har jag visslat vid flera tillfällen men med samma dåliga resultat. Nu har jag satt Min Vattuman på vakt att kolla om de möjligen kommer upp till stallet. Han kan bara lyfta blicken från TVskärmen och kika ut genom fönstret mot stallbacken. Hoppas han kommer att ropa på mig ….

Idag ska Min Dagbok handla om Kvinnan i Helsingborg. Kvinnan som misshandlades ihjäl i fredags kväll, igår kväll. Så fruktansvärt grymt! Så fruktansvärt onödigt! Igen!!! Igen händer det att en våldsverkare under permission begår ett oåterkalleligt brott. En våldsverkare som just satt inne p gr a misshandel och våld. Vem har ansvaret för beviljandet av permissionen? Denne ansvarige bär skulden till en människas död! Denne ansvarige är skyldig till att en mamma bragts om livet! Så är det bara!

Man måste nog införa personligt ansvar i samband med beviljandet av permissioner. Alltså lägga ansvaret på den som beviljar permissionen om ngt skulle hända. Jag tror nog att man skulle vara lite mer restriktiv då. Försäkra sig om att undanröja risker för brott t ex. Hur kunde denna kvinnan vara så oskyddad? Hur gick det med barnen? Tre barn fick omhändertagas av de sociala myndigheterna p gr a detta brott. Vilka upplevelser tar dessa barn med sig?

En tragedi är vad det är. En tragedi som inte borde fått hända. Någon har beviljat permission åt en mördare. Båda är skyldiga! Båda är skyldiga till att en mamma dör medan hon misshandlas grymt. Vilken fruktansvärt grym död. Tänk om hennes barn bevittnade detta fruktansvärda! Tänk om …!

Nu får det faktiskt tas i med hårdhandskar mot våldet och mot dessa kvinnomisshandlare. Fega kräk är vad de är! Fega små kräk! Här är en bra sida med stort engagemang att göra något åt våldet.

Mia har det svårt, plågas av minnen och händelser! CC har det svårt, jättesvårt! Therese har det svårt och känner sig mycket sviken! Bibbi har det svårt och flyter bara med! Hur har Semlan det? Flingan? Edi? Min ”You know who!”…..?  *kram*

”I halvdagern såg tallarna så frusna och ensamma ut.”
Nalle Puh

Den 30 januari 2000.


Nu mår Séita bättre. Hon hade nog stukat benet eller sträckt det eller något i den stilen. Skönt! När hon återhämtat sin fulla rörelseförmåga så SKA jag börja rida igen. Så är det bara!

Idag har jag jobbat med min distans-kurs. Jag ligger iaf inte efter. Känns bra särskilt när slutredovisningen snart sätter in. Den kräver säkert sitt engagemang. Sedan har jag börjat tänka mer och mer på min uppsats. Den har vilat sedan i juni. Jag vill få den klar … det är ju så lite som återstår. Jag måste få den klar för att få ut mina 80p i pedagogik. Det är ju heltokigt att inte avsluta. Milde tid vad jobb det ligger bakom arbetet som redan ligger och bara väntar på slutputsningen. Men om jag inte missminner mig så fick 60p-uppsatsen också vila ett tag innan den fick sin slutputsning. Det kanske behövs för att få perspektiv och den där extra kryddan. Hoppas det är så!

Jag har också påbörjat en ny webbplats för att samla mina allra första sidor. De har också fått en uppdatering. Nu tänker jag på ”dyslexi” och ”dyskalkyli”. Anledningen till att jag uppdaterade sidorna är att jag har faktiskt inte tid längre att besvara alla mail jag får från oroliga föräldrar. Tyvärr! Därför skrev jag en rekommendation på sidan.
Jag får också många mail från lärarkandidater som vill få hjälp vid sina specialarbeten … särskilt om matematiksvårigheter/dyskalkyli.

Mia hör jag ingenting ifrån just nu vilket gör mig mycket orolig. Mia Lilla skriv!  *kram*

Ytterligare en sak har jag gjort idag … nämligen inandats de friska vindarna. Mina lungor fylldes av frisk luft. Härligt kändes det. Jag hittade t o m en liten fläck där det var lä. Jag sooolade mig! Jag lät solens strålar värma mitt ansikte. Skööönt! Friskt! Härligt! Gott Gott Gott!

”Våren börjar faktiskt våras, och av lärksång vi bedåras så att våra ögon tåras av en tår.”
Nalle Puh

Den 31 januari 2000.


Sista dagen på första månaden på det nya årtusendet – århundradet – årtiondet – året. Ja-a jag är nöjd över Min Dagbok! Så är det bara! Jag tycker den är fin med mina naivistiska blåsippor. När min väninna BirgittaE också tycker om den blir jag glad. Jag bryr mig om vad ”människor jag tycker om” har för åsikter och synpunkter. ”Människor jag inte tycker om” … ja deras åsikter bryr jag mig inte så mycket om helt enkelt. Så brukar jag säga till ”mina” ungdomar. Varför bry sig om vad ”människor man inte bryr sig om” tycker!? Det måste väl ändå vara viktigare att bry sig om vad ”människor man tycker om” tycker!? Visst är det så!

Jag fick mail ifrån Semlan igår. Känner på mig att hennes situation kommer att förbättras efter hand. Semlan står inför förändringar. Ni som haft förmånen att få ta del av Semlans sidor tidigare vet hur Semlan haft det. Tänk om vi får tillbaks sidorna …? Semlan …? Och sidorna om ”Friends” …? De var så fantastiska! Två unga människor som under just den tiden höll uppe varandra … som just då betydde avgörande mycket för varandra. Just då! Kanske inte nu längre … men just då! Just då när det var så avgörande viktigt! Två underbara människor, var och en på sitt sätt, Flingan och Semlan, möttes i Cyber … då … just då … när det var så avgörande viktigt! *kram till er två*

Samtidigt satt jag i intensiv kontakt med Mia. Mia hade det så svårt igår. Outhärdligt svårt. Jag gråter när jag läser våra mail. Så är det bara! *kram Lilla Mia*

Mia känner igen sig i CCs känslor. *kram Lilla CC*

Nu till något helt annat. Egentligen två saker. Man börjar reagera inför alla besparingar inom skolan. Föräldrar och elever strejkar i Umeå. En rektor blir avskedad för att hon inte lägger en 0-budget utan en realistisk budget på lägsta nivå men 2,5 miljoner dyrare. Detta får vi alldeles säkert höra mer om!

Ett parti, ganska litet, men som säger sig vara borgerligt, fast man ibland kan undra, …. rekryterar medlemmar genom att välja ut ”nyckelpersoner” i samhället och erbjuda dem plats i någon nämnd!!! Detta är ju skrämmande och föga demokratiskt! Är det sista skriket från ett dödsdömt parti? Då är man ett litet parti i alla bemärkelser, en elit, som kan styra bäst de vill. Ett parti som inte kräver demokratisk omröstning! Eliten utser och lockar! Chockerande!

I mitt parti måste man vara medlem, sedan anmäla intresse, sedan berätta vad man står för och vilka frågor man ser som viktiga. Detta presenteras sedan för ALLA medlemmar som kan rösta på de olika ”kandidaterna”. De som får flest poäng hamnar överst på listorna. genom visat intresse och engagemang får man sedan platser inom olika nämnder. Vi är ju lite större och … hoppas jag … vill leva upp till de demokratiska idealen också. Inte bara prata om dem!

Demokrati och (sken)demokrati. Hujedamej!

Jag har fortsatt arbetet på nya siten. Nu kan man även säga vad man tycker om skolan där!

”Titta jag simmar.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: