RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999

December 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

Den 1 december 1999

30 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha, så var det första dagen på den sista månaden på det sista …. ja ja ja …

Nu är jag för trött igen för att skriva något här. Inte för att jag inte har en massa att skriva om … för det har jag ju alltid … men … jag råkade hamna på svd-s sida och kollade gårdagens … sedan behöver jag ju inte säga mer … jag fastnade liksom … och sparade vissa länkar som kan vara bra att ha.

Skönt att blåsten avtagit! Nu behöver vi inte vara rädda för att tak och annat ska blåsa ner och omkring och förstöra och skada …. och … det blev minsann lite för många och! Och … det får det! Jag bestämmer enväldigt här … över allt … t o m skrivreglerna …

Kollade just om ngn ny ”Månadens kvinna” var utsedd … men nej … ingen än.

Jag fick ett mail från en flicka … Camilla … det finns under ”news” på Regnbågsbarn. Camilla har fått svar från mig men jag har inte fått svar därefter. Inte vill vi väl att ngn ska behöva känna sig så ….

Nu är det ngt som ropar … är det inte min sköna go’a säng …. jo minsann tror jag nog det …..

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut … ja i morgon

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Vad ska vi göra närnäst?”

Nalle Puh

Den 2 december 1999

29 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag väljer att tro att hotmail strular …!!!… Hur ska jag annars låta bli att oroa mig fördärvad? Mia har inte hört av sig och mitt mail kom tillbaka!

DET MÅSTE VARA HOTMAIL … eller hur!?

Idag har jag varit duktig … igen! Överallt har jag varit duktig idag … vill jag själv tro. Just nu har jag sammanställt och lämnat in en redovisning från min grupp i kursen IT-nära. Känns bra.

Julkort tillverkas på löpande band nu … nästan iaf … och sagor produceras … nästan också på löpande band … BRA! … världen behöver fler sagor … riktiga sagor. Igår gjorde jag en insats! Jag röstade på Astrid Lindgren! Jag tycker att Astrid L är värd och väldigt värd att bli utnämnd till detta sekels viktigaste kvinna. Vem om inte Astrid L har fört in ett barnperspektivtänkande under 1900-talet! Vem om inte Astrid L har skapat rika möjligheter för barn och föräldrar ja rent av flera generationer att ha trivsamt ihop tillsammans med en bok … stimulerat den ack så betydelsefulla  litterära amningen. Dessutom har alla Asrid L:s rollfigurer gjort det så möjligt för många barn att identifiera sig med någon i böckerna, leva sig in i berättelserna och kanske lättare finna glädje i en svår vardag. Jo jag tycker att Astrid L är det bästa och egentligen enda valet. Vad har de andra kvinnorna gjort som kan mäta sig med Astrids breda och djupa insats …!!!… jag bara undrar!

RÖSTA DU MED! …. på Astrid Lindgren!   www.kvinnor.net

Jag vill hinna ännu mer … varför finns det för få timmar varje dygn!?

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är slut … ja nu … finns det en ny ”Månadens kvinna” nu?

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Vad ska vi göra närnäst?”

Nalle Puh

Den 3 december 1999

28 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det är storm! Hästarna är inne och jag med. Inte vill man vara ute … inte ens på vägarna. Min Vattuman är ute på vägarna. Han hämtar Min Yngsta … måtte de komma hem snart.

Tänk om grishyddorna blåser iväg!? Ja de stora containrarna kan ju knappast blåsa bort men fodermaskinerna och småhyddorna kan ju ge sig iväg. Usch och fy! Måtte stormen bedarra snart.

Jag känner för att jobba lite med bildarbeten men vet inte om jag ska tillåta mig det. Förtjänar jag att bara sitta och ha roligt … eller finns det något ”måste” som borde göras? Varför tänker man så egentligen! Gör alla det? Är det typiskt kvinnligt eller … och varför skulle det vara det?

Det har varit ovanligt tomt i mailboxen de semaste dagarna men så verkar det också ha varit ngt strul med servern emellanåt. Bara det inte är något mycket viktigt som inte når fram.

Mailet som cirkulerar runt i världen och vill uppmana folk att se till att inte Hitler vinner på Times sida för röstning av 1900-talets viktigaste person. Tänk om det är Times som satt igång alltihop bara för att få besökare till sin sida! Tänk om!!! Jag har fått liknande mail flera gånger och även medverkat till att det sprids. Nu har jag gjort mitt och egentligen är det ju bara en röstning och varje person kan rösta flera gånger så …. vad har det för betydelse … egentligen … Om nu Hitler lyckats få en så framskjuten plats så kanske man kan se det som så … att allt det onda han orsakade har gjort att vi blivit uppmärksamma på vad som är fel och vad som är rätt. Vi har också blivit chockartat uppmärksammade på den ondska en människa kan besitta och besitter än idag. Vad får en människa att utföra så onda och elakartade handlingar mot en annan människa? Hur kan det ”slå över” så till den milda grad att besinningen helt sätts ur funktion? Hur kan man hålla i ett verktyg eller rent av själv vara verktyget som fråntar en annan männniska livet? Hur?

Fundera på det!

Beslutet att publicera bild och namn på de som är vår demokratis största hot är ett sätt att möjliggöra den sociala kontrollen. Den fanns mer utbredd förr. Idag kan människor vara anonyma. T o m i en skola. Så borde det inte vara. Alla åtgärder som ökar den sociala kontrollen och som är till gagn för en gynnsam utveckling på olika plan, individuellt – samhälleligt …, borde stimuleras.

RÖSTA DU MED! …. på Astrid Lindgren!   www.kvinnor.net

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Vad ska vi göra närnäst?”

Nalle Puh

Den 4 december 1999

27 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag sovit. Först sovit och vaknat på morgonen … frukost … kaffe … sedan sängen igen … sovit … länge ….

Innan frukosten tog jag ut hästarna och mockade i stallet. Förstås. Hästarna var ystra idag. De busade och lekte och verkade trivas utomordentligt. Ikväll kom de genast när jag visslade. Boxarna var fyllda med halm och sedan slängde jag in hö … släckte och sa … ”sov så gott mina pållar” …

Sedan var jag ute med Billie … det började hagla precis när jag skulle vända hemåt igen. Vi var genomblöta när vi väl kom hem. Annars har det varit ganska fint väder det jag hunnit se när jag inte sovit.

Precis nu har jag skrivit färdigt ett julbrev som jag tänkt skicka med mina elever hem. Det ska skrivas ut sedan i skolan och sedan ska jag bara skriva lite om varje elev också … undrar om jag ska köpa en liten tomte att hänga vid? Det finns en fin tomte på framsidan förstås.

Therese skrev och skickade länken till hennes hemsida. Åh vad fin den var. Jättefin! Vad duktiga många är. Snart kommer BirgittaE att ladda sina sidor för Internet. Det ser jag fram emot.

Skit i Hitler! … Uppmanar jag alla nu som får det där mailet om att Times har omröstning och nazisterna ser till att Hitler vinner. Skit i Hitler! Jag tror att det är Times som vill ha besökare. För ett tag sedan hade Elvis Presley mer än 616000 röster och nu är han inte ens med. Ngn annan har 616000 röster och Hitler lite färre än sist. Skit i tramset!

Men skit inte i århundradets kvinna! Rösta på Astrid L …..

RÖSTA DU MED! …. på Astrid Lindgren!   www.kvinnor.net

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Det här var allvarligt! sa Puh. Jag måste rädda mig.”

Nalle Puh

Den 5 december 1999

26 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Skit i tramset! Uppmanade jag igår … och gör även idag … skit i tramset där Times vill skaffa sig besökare. Jag fick ett trist mail från en ung man … först lade jag in båda mailen här … men … sedan ville jag inte solka ner min dagbok så jag tog bort allt igen. Men jag har lagt det i en annan dagbok jag skriver på ”nätet”.

Trista personer finns tyvärr. Men inte ska dom få inverka på vardagen inte! Inte på min iaf.

Förresten …. läs Semlans kloka ord den 4 dec om den onde Hitler och Times omröstning …

Himmel nu kom jag på att jag skulle ringa till mamma … det har jag alldeles glömt! Nu har hon lagt sig. Försent! Så det kan bli när datorn måste fixas och sättas ihop … ingen ro innan det är gjort och det fungerar som det ska.

Semlan har skickat fina kort som ska läggas in så att man kan välja dem att skicka från RegnbågsbarnSiten. Hon har gjort dem själv och ett var bara till mig. Tack Lilla Semlan!

Idag kom det snö. Vitt och fint överallt. Luften måste varit alldeles speciell för Kullahalvön kom så nära och berget såg så mäktigt och mörkt ut … ja nästan hotfullt. Igår fick jag veta av BirgittaE att berget, i våra tankar och drömmar, symboliserar våra ambitioner och de krav vi ställer på oss själv. Det är så spännande för just Kullaberg kan från vårt Kastanjebacken skifta så otroligt i färg och utseende. Ibland är det dimhöljt och ibland är det som om man skulle kunna se en myra spatsera … så detaljerat. Fast idag var det nära, mökt och lite kusligt … men fantastiskt vackert ändå …. med Skälderviken och våra snöklädda åkrar i förgrunden. Balsam för själen … *meditationssuck*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Jag är kung över jorden, kung över himmelen.”

Nalle Puh

Den 6 december 1999

25 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag blir jag bestört …. när jag läser inläggen i mitt forum för mobbningsfrågor. Tanken: ”kan detta verkligen vara sant?” … far genom mitt huvud och samtidigt får jag samvetskval för att tanken ens dyker upp. Ändå tror jag det är en naturlig reaktion. Vi vill ju inte att något sådant ska hända och än mindre drabba en endaste människa. Vi vill inte att det ska vara sant. VILL INTE! Hur kan det vara möjligt att detta sker i skolor? På skoltid? På lägerskolor? På utflykter? Hur i hela fridens dar kan det vara sant att sånt kan hända? Hur kan barn göra så mot varandra? Läs själva här… inlägget idag den 6 december från ”en som vet hur det känns att …”

Tack för ditt inlägg! Det skakar om! Handlingen borde polisanmälts. Men det är klart att för att kunna göra det måste du känna stöd någonstansifrån. Många tankar föds … inte bara Hur kan det hända? …  Hur är barn funtade som kan göra så grymma handlingar mot en kompis, en klasskamrat? Hur kan de vara funtade som har behov av att hävda sig på detta sätt?

Typiskt är också att den som drabbas av dessa onda handlingar … skäms! …!!!… ”En som vet …” skriver också vid ”subject” … en som skäms …. Min bäste ”En som vet …” det är inte du som ska skämmas! Det är fel! Men jag vet så väl att djupt inom sig tänker man att andra tycker att jag är en sån som är värd att behandlas på detta förnedrande och onda sätt … så tänker man … men det är inte rättvist! DET ÄR INTE RÄTTVIST! och DET ÄR INTE RÄTT!

För det första är INGEN värd att behandlas så …  Den som gör fel är den som utför handlingen och den som fegt tittar på. Den som står och skrattar är också medbrottsling … alla som medverkar är plågoandar. Du min Bäste ”en som vet …” har varit utsatt för plågoandars kränkande handlingar och tortyr. De borde faktiskt inte få komma undan dessa handlingar!

De borde få stå till svars för sina handlingar. De borde få konsekvenser. De borde absolut inte få komma undan. Har de någon skam i kroppen så har de också  mardrömmar. Annars är det verkligt illa ….

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Dagen är synnerligen orkanartad.”

Nalle Puh

Den 7 december 1999

24 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag hoppar nog över att skriva idag … skulle kunna skriva om envisa hästar … om hur trött man kan vara … trött – sömnig … inte trött – utarbetad … skulle kunna skriva om hur fantastisk naturen och landskapet kan vara med en riktig och äkta stenmur med fägata och knuttimrad sidengrå trästuga … så förunderligt vackert …

Skulle kunna skriva om …

men min sköna go’a säng hörs ropa på mig …

fast … innan jag lyder så kollar jag posten … och … Therese som hade en så fin dag igår blev så besviken idag. Allt det fina sagda var bortblåst … spriten hade låtits ta sitt grepp om Therese mamma som därför inverkade menligt på både deras samvaron och skolarbetet för Therese. Det är inte rättvist. Varför ska barn till alkoholister behöva bli svikna jämt?! Varför ska de behöva tåla!? Hur kan de klarar att vara de mogna när det är föräldrarna som ska axla den rollen!? Barn kan bli upprepat svikna ideligen och ändå så bevarar de hoppet … viljan till att det blir bättre … ändras … förändras är så stark … och det är en himla tur det. Det är överlevnadskraft trots ideliga törnar och svek.

Det är inte rättvist! Egentligen är inte föräldrarna värda sina barns villkorslösa kärlek …. kan man säga så? … Det är beundransvärt att barnen besitter detta tålamod … eller är det bara flickor som gör det … hur gör pojkarna? … sönerna? … hyser de samma villkorslösa kärlek.  Det är faktiskt föräldrar som ska hysa villkorslös kärlek till sina barn.

Jag har faktiskt rätt när jag säger … Barn är många gånger klokare än deras föräldrar … och förnuftigare … och mognare … klokare. Dessa kloka barn blir säkert fina föräldrar när de själva får barn i sin tur. Det vet ju verkligen vad barn kan sakna. De förstår säkert sina barns behov …

*kram* REGNBÅGSBARN *kram* 

”…. somliga kan och somliga kan inte — så är det.”

Nalle Puh

Den 8 december 1999

23 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag var det faktiskt envisa hästar igen … fast idag var det Elja som fick för sig att hon skulle vara ute … minsann skulle hon … de andra kom in … tvekande … trots att det regnar och blåser … visst är det ganska varmt … men ändå. De är inte stormförtjusta över att vara inne mina islandshästar. Det är lättare när de kan gå ut och in som de vill. Då slipper ju jag envisheten … Men nu har vi det inte så längre eftersom grisarna håller till där de tidigare brukade gå in. Nu har jag bara stallet och det är liksom inte gjort för lösgående hästar. Elja stannade kvar ute … långt ute i hagen … i någon av ytterhagarna … jag var på väg in igen när jag fick syn på … ”envisa tanten” … ja så får hon tåla att bli kallad vissa dagar!

Annars har jag mest varit upprörd sedan jag kom hem … efter att ha varit ganska nöjd över skoldagen … alla julbreven blev skrivna idag innan jag åkte hem … Väl hemma hade jag fått mail … ja det brukar ju finnas ett antal i boxen … men jag kunde inte släppa handlingen som har utförts mot en ung människa på ett läger … under skoltid … någonstans i Sverige. Se inlägget den 6 dec i mitt forum för mobbningsfrågor.

Nu har jag iaf gjort ngt. Jag skrev först till DN och bad om ”draghjälp”. Men sedan tänkte jag … varför bara DN! Skulle inte alla de stora tidningarna kunna gå samman om detta precis som de gjorde för lite sedan i enad front MOT … nu skulle de väl kunna gå i enad front MOT plågande mobbare, fega medlöpare och deras handlingar. Fokusera på dessa! Utsätt inte de redan utsatta genom att fokusera på dom och kalla dom för offer mm Det bara ökar deras smärta.

FOKUSERA på mobbarna, de fega medlöparna och deras handlingar!!!

Gör det! Genast och sluta aldrig! Det räcker inte med siffror och statistik från BRIS! Det måste till att lyfta fram handlingarna som sker bakom siffrorna. Idag blir det en My BlueBell Award till alla som berättar om mobbarnas handlingar.

Jag ska nog göra en sida (här) också … inlägget … Flingans vackra vers … mitt mail till tidningarna … jo det blir det nog … kanske redan ikväll/inatt … natti …natt natt!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram* 

”Till Tappra Dåd jag rider ut ……”

Nalle Puh

Den 9 december 1999

22 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Lååång dag idag … himla lång!

Låååååång dag!

Himla lååång dag idag … Långa dagar är långa. Tänk om man kunde göra de till två dagar i stället!? Tänk om!? Två lagom_dagar bytes mot en låååång dag. Då hinner man säkert mer. Avbrotten emellan gör liksom att behållarna fylls på med inspiration och energi och vad som kan tänkas behövas fyllas på …. Har man inga avbrott emellan så kan det inte fyllas på så lätt … det säger sig självt. Förr … på den gamla goda tiden … när man som lärare kunde bestämma över sin tid själv …. ååååh så bra det var! Mig passade det perfekt. Jag som gillar att jobba på kvällar (och nätter) … jag fick ju det där viktiga avbrottet varje dag på samma dag. Det funkar inte nu …. nu är jag trött när jag kommer hem … ine orkar jag sätta mig och vara inspirerad då … för det mesta … förr var jag alltid inspirerad … faktiskt alltid … Jag t o m längtade till nästa dag i skolan med mina elever … det inte ens ”hjälpte” om de var jättebesvärliga … jag längtade ändå!?

Enkelt uttryckt …. jag planerar mitt lektionsarbete bättre och effektivare hemma än när jag ”tvingas” stanna kvar i skolan direkt efter lektionerna för att planera på den s k ”arbetsplatsförlagda” tiden. Det gör mig bara tröttare i kvadrat. När vi lärare kommunaliserades gjordes våldtäkt på en hel yrkeskår! Så är det bara! Göran ”HSB” Persson var den som initierade våldtäkten. De flesta lärare är engagerd

Jag har inte sagt att dagen varit dålig eller tråkig eller avig på annat sätt … nej … lektionerna har varit bra och diskussionerna med kollegor stimulerande …. denna lååånga dag ….. som skulle kunnat vara kortare och ännu effektivare …. Så är det bara!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram* 

”-Det här var allvarligt, sa Puh. -Jag måste rädda mig.”

Nalle Puh

Den 10 december 1999

21 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Överraskningar idag!

Först från Mia … brev med foto och Puh … åh vad glad jag blev. Ni skulle bara veta! Mia är precis så gullig som man anar! Hur skulle hon kunna vara annat med ett sånt hjärta och sån klokskap!? Fotot finns här rakt framför mig. Mia sitter och ler mot mig … men jag ser också en icke avlägsen sårbarhet hos henne. Puh sitter också här på mitt skrivbord i mitt nya arbetsrum … som längtar efter ett stort fint skrivbord och en stol med rullhjul.

Nummer två hittade jag på sverige.nu … Regnbågsbarn ligger som nr 80 bland 100 websidor. Du kan också gå in ocj rösta på Regnbågsbarn … bättre val kan ju inte finnas att lägga sin röst på än just Regnbågsbarn, eller hur!

Nummer tre hittade jag på Verbums sida med tredje Advents utkast till predikan.

Detta gör mig verkligen glad … det är ju precis det vi vill … jag och ”mina” Regnbågsbarn … vi vill få massor med kedjereaktioner … länkar… så att allt det goda arbetet och alla de goda handlingarna tar överhand och tränger ut alla de onda och elaka handlingarna. Så är det! Det vill vi! Vi vill få slut på allt som kränker och gör barn illa. Barn och ungdomar ska ha det bra och växa upp under trygga omständigheter. Så är det bara!

Nummer fyra kom till mig på jobbet … fast jag visste ju i förväg! Mitt Lilla GullHjärta kom och hon ska vara hos mormorn och morfarn tills i morgon. Hennes mamma ska tenta så vi får hålla tummarna hårt.

Idag blir det dagbok lite tidigare bara för att det säkert är en ung liten dam som snart vill läsa saga   …. Så är det bara!

Men jag kommer tillbaka i sena natten för jag har också tentaredovisning att göra i min kurs. Så är det bara!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”… lät aldrig saker komma av sig själva utan gick själv och hämtade dem.”

Nalle Puh

Den 11 december 1999

20 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag uppdaterat …. och fixat hemma … fast det började med att jag slog upp ögonen i morse och möttes av en urtavla som sade 10:31 …!!!… 10:20 skulle ju Min Yngsta komma med tåget tillsammans med sin kompis!

Tjo! ”10 minuter till godo” … klockan går så mycket för fort. Eld i baken. Ropade till Lilla GullHjärtat att skynda klä på sig. Jag for runt och släppte ut hundar, gav dem mat och klädde mig samtidigt som jag ropade till GullHjärtat som valde kläder att ta de hon haft igår. Nej hon skulle välja. Så är det bara!

Sedan ropade jag :

-Nu tar jag på skorna!

-Jag är färdig! ropade GullHjärtat tillbaka.

Och … där stod hon …. med ytterkläderna på. Så är det bara … när man är 5,5 år och jätteduktig.

Alla barnen var hemma idag. Vi åt tillsammans när Min Mellan kom hem trött efter tentan. Jasmineris med wokgrönsaker (som hon gillar) och kräftstjärtar med creme fraich. Jo det dög! Kaffe och lussekatter med saffran till efterrätt.

Åh vi läste Bortbytingen i går kväll. Den är så bra. GullHjärtat kollade så jag sa rätt författare. Hon gillade den och hon tyckte att trollungen var söt för ….

-Mormor visst är alla små barn söta!

-Ja visst är dom det! svarade mormorn. Jag tycker också trollungen är söt.

Mitt Lilla GullHjärta var så bekymrad över att pappan tyckte så illa om trollungen att han ville göra trollungen illa.

Denna sidan har jag fixat idag. Mycket Modig med tänkvärt.

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Underhållande på ett stillsamt sätt.”

Nalle Puh

Den 12 december 1999

19 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag inte gjort ngt särskilt. Det har varit en knepig dag. Visserligen har grisarna varit ute på vift så Vattumannen kom springande och bad om hjälp. Alla rusade ut för att jaga in grisar. Min Mellan hade knyckt mina stövlar så jag fick ta ett par gamla gympadojor och liksom låtsas att jag kunde gå på_ovanpå leran liksom. Lilla GullHjärtat som ville hålla mormorn i handen fick också liksom ta sats över lervällingen. I alla fall satte vi oss inte i den. Fast vi skrattade lite när vi sprang. Inget kunde vi ju se. Det var beckmörkt. Min Yngsta sprang med ficklampa bredvid Min vattuman och Min Mellan hindrade de injagade grisarna från att springa ut igen. Traktorn stod med lyset på mitt i alltihop … med mat utlagd för att ha ngt som grisarna ville samlas runt. Ja så såg det ut hos oss vid 17-tiden.

Det finns nog en och annan som är glad att de inte har grisar. Kanske Min Yngstas kompis … som skulle åka med tåget mitt i alltihop. Fast det fixade Lilla GullHjärtat och jag. Vi skjutsade och sedan kom vi tillbaka. Jag tror minsann grisarna trodde det var spöken ute denna kvällen.

Vi har nu ett avsnitt om ETIK i min kurs. Det är mycket intressant. Jag bad att få kursdeltagarnas syn på det här med förtroende och anmälningsplikt apropå mina sidor. Det har jag funderat mycket kring själv och jag har också diskuterat detta med ”mina” flickor. För dem är integritetsskyddet så viktigt. Jag respekterar det. Med vilken etisk rätt skulle jag missbruka deras förtroende? Med vilken etisk rätt går anmälningsplikten före detta förtroende? Den etiska regel som gäller … har jag kommit fram till … är att förtroendet inte ska missbrukas. Jag kommer inte att svika ”mina” flickor. Det är den etiska regel som gäller här.

Nu hann Semlan före! Hon har gjort det första julkortet till webplatsen Regnbågsbarn. Jag har bara kommit än så jag tänker på att jag vill göra bilder. Det är himla roligt att jobba i Adobe Photoshop. Tänk om jag kunde alla finesserna i programmet! Men jag kan tillräckligt för att det ska bli ngt … bara jag ger mig tid. Tillåter mig ta tid till så roliga saker.

Nu är jag i den situationen att jag inte hinner besvara alla mailen. Nu har det skrivits och undrats om både dyskalkyli och annat och jag har inte hunnit med än. Jag har ju mail som går före. Som prioriteras och det är regnbågsbarnens mail och några till. Men jag kommer igen. De kommer att besvaras.

Denna sidan har jag fixat idag” skrev jag igår. Nu har den sidan fått sitt riktiga namn. Det är Mattias det handlar om och därför heter sidan numeramattias och finns här.

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Vad kommer farande med skritt och galopp?”

Nalle Puh

Den 13 december 1999

18 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Alla människor kommer in i kriser. Enligt Johan Cullberg ”Kris och utveckling” går man igenom olika faser. Det kan vara bra att veta. Någon gång hamnar vi alla där … flera gånger under ett liv.

Chock fasen; ganska kort och en period när vi inte vill se verkligheten så som den är. Vi lurar oss själva alltså.

Reaktionsfasen; När man tvingats öppna ögonen, den akuta krisen varar 4-6 veckor. Mycket jobbigt. Här brottas försvarsmekanismerna med förnuftet. Varför? Varför? Varför? frågar man sig om och om igen samtidigt som man försöker finna en mening i detta kaos. Jobbigt. Här gäller det att låta sina inneboende resurser verka. Försvarsmekanismerna är många … allt från att isolera sig till att förneka ..mm

Bearbetningsfasen; det akuta är över och nu börjar man vända sig mot framtiden, man börjar engagera sig igen och man är mer öppen mot omgivningen. Spännande fas. Sånt som har tyngt axlarna blir mycket lättare … t ex skuldkänslor minskar mm

Nyorienteringsfasen; Nu har man lärt sig att leva med det förgångna, självkänslan har återupprättats. Men naturligtvis kan man tänka på det gamla och känna stygn av smärta. Nu kan man också uppleva att de gamla händelserna får nya betydelser.

En kris är något helt naturligt. Människor behöver uppleva och gå igenom kriser. Kriser ger ofta nya och djupare dimensioner i livet … men visst kan de vara oerhört smärtsamma och plågsamma under tiden.

Jag tänkte också skriva om intelligenser men det blir en annan dag …

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”De slår sig aldrig, sa Puh. De är rasande styva trillare”

Nalle Puh

Den 14 december 1999

17 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Hur många intelligenser finns det egentligen? Nu, hur många fanns igår och hur många kommer att finnas i morgon? Vad behövs för att vara duktig och framgångsrik – lyckas i respektive tid?

Nu pratar vi om;

logiskt – abstrakt tänkande, denna har hängt med ett tag

rumslig – spatial, förmågan att se och uppfatta former, likaså

språklig – verbal, att kunna formulera sig att ha lätt att lära främmande språk

fantasi – kreativitet, finna nya lösningar, känns lite nyare och jätteviktig

social begåvning, inlevelseförmåga, empati mm pratas det mycket om nu

Jo … hur ser det ut hos en själv när det gäller ….? Starka och svaga sidor? Bra och viktigt att lära kännan sig själv för att utnyttja sina resurser. Det är ett ansvar man har mot sig själv. Viktigt!

Jaha så blev det lite skrivet idag då om intelligenser  … fast bara lite …

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Det är rätta dagen att uträtta någonting.”

Nalle Puh

Den 15 december 1999

16 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jaha! Vad har jag gjort idag då? Slöat min allra första jullovsdag. Skönt att ha en massa kompledigt att ta ut! Jätteskönt!

Började med att ta ut hästarna och ge dem hö. Ja hundarna med fick naturligtvis gå ut. Sen frukost med gott kaffe. Tvätt och faktiskt manglade jag en duk. Jag var tvungen att kolla om jag kom ihåg hur mangeln fungerade. En fin mangel som stått undanstoppad i en garderob. Synd och skam men vad gör man när mangling bortprioroteras … jo då ställer man den fina mangeln i en garderob … så slipper man se den och få samvetskval. Nu står den i mitt gamla datorrum på vägen in i det nya datorrummet.

Sedan tvätt igen, datorn … åhhh jag jobbade faktiskt lite i bildprogrammet. Det blev tre julkort. Och lite annat. Himmel vad kul det är att skapa. Sedan blev det en ny sida … en JUL-sida. Den ligger under Regnbågsbarn.

Jaa, sedan har jag lämnat in uppgifter till min kurs. Nu ska jag bara följa inläggen och ev kommentera … tror att jag gjort mitt för detta avsnitt. Avsnittet har handlat om etik i forskningen och vardagen. De flesta kursdeltagarna arbetar med utvecklingsstörda eller kognitivt funktionshindrade … vad man nu vill använda för begrepp. Jag arbetar ju i grundskolan och har ett annat perspektiv och andra erfarenheter. Det är lite synd. Dokumentationen som det handlar om nu har kommit väldigt olika långt inom dessa olika verksamheter tycks det. Det saknas struktur och rutin för detta inom omsorgen anar jag. Dessutom diskuteras hur och vad på ett sätt som känns passerat för min del. Jag vet vad jag ska dokumentera. Jag vet att det ska vara sakligt. Jag vet hur skräckexempel kan se ut. Det är när värderingar och omdömen görs/skrivs och på ett mycket oprofessionellt sätt. Det är olustigt.

För mig är dokumenterandet skrivandet ett sätt att organisera mina tankar även där. Jag går så mycket på intuition och erfarenhet. det kan jag tillåta mig med en bra bas att stå på och med aktuell forskning i ryggen. Men ibland undrar jag själv över hur kunde jag veta? Hur kunde det bli så bra? Varför blev den övningen ännu bättre än jag först föreställde mig? Får mitt val av bemötande avsedd effekt? Hur tänkte jag egentligen när jag beslöt att göra så eller välja just den vägen?

Jag har faktiskt flera olika sätt som jag dokumenterar på och med var sitt specifika syfte. Synd bara att tiden är så kort för dokumentation. Det är därför oerhört viktigt att man skaffar sig rutiner så man kan fånga ögonblicket i dokumentationen också. Ögonblicken är så viktiga.

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”För en som inte är bildad är A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 16 december 1999

15 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Ögonblicken är så viktiga … skrev jag igår och tycker jag även idag och troligen i morgon. Vissa saker är sanningar som håller. Lite evighetliga. Evighetlig tycker jag om. Liksom himla och himmel. Himla evighetligt. Evighetlig himmel eller t o m evighetlig himlamimmel. Eternal …. eonatic … eon … eons of …Eons of Heavens! … mmm … om jag hade varit diktare eller lyriker … om … nu är jag inte alls det … men om … ja då hade nog en av mina diksamlingar hetat just …. Eons of Heavens. Visst smakar det vänlig vanilj …. mmm ..

Jag undrar om jag glömt att svara Therese …??? … Måste kolla … Ska kolla både hennes och Bibbis dagbok också innan jag låter sängen ropa på mig. Idag har datorn fryst två gånger för mig eller var det tre. Det var flera gånger för mycket ivfsh (i vilket fall som helst). Alltid i Pegasus … dags för uppdatering … och så skedde. Nu hoppas jag att det fungerar bättre. Blir tokig annars. Gillar varken när datorn eller jag själv fryser. Så är det bara!

Vilken tur jag hade idag. Frissan hade tid i morgon. Bra … jättebra. Nu blir jag förhoppningsvis fin till jul.

Jag vill ha mer feedback i kursen! Jag vill ha mer av kursen! Ja, så är det bara! Fast jag tycker detta med etiska diskussioner är både kul och viktigt. Men visst är det mycket överviktigt åt omsorgshållet. Autismavsnittet var högintressant och det skulle även detta kunna vara. Jag vill ha ut mer!

Åh … vad jag skulle vilja bildskapa nu. Kan jag börja så här dags … 00:46 …???… Då blir jag ju sittande flera timmar … men å andra sidan har jag inget att passa förrän tiden hos frissan kl 11. Nja vi får se.

Sedan funderar jag på om jag ska ändra layouten på min dagbok. Ge mig tips! Hur ska den se ut? Har jag för mycket på sidan? Borde den ligga i ram? Ska jag ha musik? Bilder? Eller bara text? Hur ska den se ut i fortsättningen?

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Försiktigt för att ej bli kall och våt ….”

Nalle Puh

Den 17 december 1999

14 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag vill jag bara meddela att fransmännen har ingen aning om hur löksoppa ska vara! Jag bara säger det! Jag beställde löksoppa i morse av min Vattuman och hoppades att lusten skulle falla på … 

Det gjorde den! Ingen lagar löksoppa som Min Vattuman! Jag bara säger det! Den var gudomlig! Fransmännen har inte en suck! Så är det bara!

Det räcker för idag!

Löksoppa var det … himmelsk sådan …. mmm … mmm …

Nåja … en liten sak till …. förklara begreppen ”solidaritet” och ”lojalitet” för mig … och skillnaden dem emellan … jodå, visst har jag mina tolkningar …. jag söker den rätta … det finns tydligen så många olika … Rätt, sakligt, korrekt språkligt ska det vara …

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”

Nalle Puh

Den 18 december 1999

13 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag glömde skriva igår … bara glömde. Satt och kollade igenom min kurs och alla inlägg … funderade på den stundande sluttentan. Bestämde hur min redovisning skulle vara och påbörjade densamma. Slutdatum är den 27 mars 2000. Och vi har flera kursmoment kvar. Nu börjar ett moment som inte bereder mig det minsta besvär eller bekymmer. Inte vet jag om jag lär mig ngt nytt heller. Det vore tråkigt i så fall. Momentet går ut på att vi ska göra en hemsida … med minst en länk och minst en bild och minst 10 rader text … !!! …

Vad ska jag se till att lära för nytt i detta avsnitt? Det tål att tänka på! Kanske kan jag fördjupa mig i något av de andra så länge … vi får se …

Skönt att affären med Norge sprack! Så kan man ju inte hålla på! Verkar ju rena rama lekstugan och föga seriöst. Skönt säger jag! Bra! Sedan är det väl typiskt! Två skandinaviska grannar kan inte samsas utan att bråka. Det är för dåligt! Jag tror dock inte att det svenska företaget förlorar på detta men man kan undra vem som vill slå sig ihop med det norska!? Fast det får ju framtiden utvisar och kanske den inte alls blir som man tror.

Jag har fått tre nya inlägg i mitt forum om mobbning. Per har delat med sig av sin historia. Tack Per! Det är för fruktansvärt! Barn är precis lika hemska som höns i en hönsgård. Hackar och hackar så de nästan tar ihjäl … hackar djupa sår i själen på medmänniskor … sår som sedan sitter och läks mycket långsamt och med stora plågor … Jag frågar om och om igen … ”Hur kan detta bara vara möjligt?”… Hur kan barn vara så grymma och så elaka mot varandra? Hur kan det vara att de vuxna inte ser och inte inser? … Det måste bara bli ett stopp på detta! Per lämnade grundskolan för 1,5 år sedan … inte så länge sedan alltså … och … jag är säker på att det finns barn … ungdomar … ”där ute” som har det precis så just idag … just i detta ögonblicket! Till alla er vill jag säga: REAGERA! Ni ska inte behöva finna er i detta! Om någon kallar dig för BÖG så är det inte du som ska skämmas! Det är den som tar ordet i sin min! … och … Det är den som står bredvid och skrattar som ska skämmas! Inte du som blir kallad och som utsätts för dessa plågoandar! Kom ihåg det! REAGERA! Berätta för rektorn och kräv ett stopp! Då har du gjort en insats för både dig själv och andra! REAGERA!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”I händelse av plötslig Doppning är det Viktigaste att hålla Huvudet Över Vattnet.”

Nalle Puh

Den 19 december 1999

12 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Man har pratat mycket om detta århundradet … denna tiden … vilken person har varit viktigast … vilken händelse ska få stå modell … vilken byggnad … ja allt vad man vill ska utnämnas som ”århundradets” …. grej …

När jag tänker igenom detta århundradet så finns det en sak som präglat mer än något annat. Dessutom är det mycket aktuellt i många verksamheter och man diskuterar hur det ska gå till och att det ska gå till!

Jag tycker att detta århundradet har präglats av DOKUMENTATION. Både skriftligt, bildligt, tekniskt, genom film …. en fantastisk dokumentation … berättelser … bevarande …. för att beskriva det mesta som skett detta århundrade.

Dessutom dokumenteras dokumentationen. Det är bäst att se till att finna hållbara dokumentationsmetoder av förgängligt material.

Fy vilken träningsverk jag har. Fy vad jag slet idag. Fy vad det värker. Inte ens det varma, heta badet hjälpte idag. Trots att jag gjorde det extra mysigt med golvljusstaken i järnsmide och de fem levande brinnande ljusen. Så mysigt och avstressande. Inget ont … då.

Fast jag hade nog haft mer ont om jag inte legat i badet. Så är det nog.

I morgon ska jag köpa julklappar. Två önskelistor har jag fått. Från de båda yngsta i familjen. Jag ska vika ihop dem och ta dem med mig ut på shoppingrundan. De andra då …? Ja-a … det blir knepigt det.

Jag vill veta mer om betydelsen av ”lojalitet” och ”solidaritet”…  Det senaste jag hört är att man kanske tolkar orden olika beroende på om man är höger eller vänster …. inte -hänt *ler* utan -vriden … eller lite snällare … politikst orienterad till höger eller vänster. Jag kan faktiskt inte accepterar att ordens betydelse ska avgöras av vilken politisk tillhörighet man har. Någon måtta får det faktiskt vara!

Vänsteragitatörer har haft stor utspridning i massmedia. Titta bara på begreppet ”nazister” som de flesta journalister kallar högerextremister. SKITSNACK och vilseledning är vad det är! Nazister är nationalsocialister …. hur i hela fridens dar skulle socialister kunna vara höger. Det är så dumt så det är ”goddayxskaft”! Är du en sån som gått på detta skitsnack av vänsterjournalister? Pilutta dig då!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus fick och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”

Nalle Puh

Den 20 december 1999

11 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag börjar tro att jag har för många sidor och för många bilder i mitt FrontPage. Kan man verkligen ha det? Jag menar ”Lilla Jag”. Så proffsig är jag ju inte! Fast lite proffsig är jag nog iaf.

Tänk att det tar sån tid när man ska bestämma sig för ett nytt utseende … design på en webbplats! Sedan dyker det ju upp grejer som man inte klarar ut. T ex vet jag inte hur jag ska få bort ”bannern” om jag vill ändra framessidan från att ha varit tre fönster till att bli två fönster. Jag har naturligtvis en lösning … det ser jag alltid till att ha … men min lösning nu är den långa vägen och lägga in allt från början och spara i det rätta namnet … osv. Då måste jag ju även skriva nya Classificationsord mm *pust* det tar tid. Jag vill lära en snabbare väg. Det här med att lära allt själv tar tid. Mycket tid. Men man kan ju vara lite stolt sedan … å andra sidan … ”trial and error” … det är en gångbar men tidskrävande metod.

Julklapparna är inhandlade … nästan alla. Svårast är det till Min Mellan. Skulle vilja hitta ngt som hon blir riktigt glad för. Skulle vilja …

Jag är nog lite trött och dessutom har en ny Illustrerad Vetenskap kommit … den lockar och drar. faktiskt har jag även en ”Allt om mat”. Den köpte jag för ett par dagar sedan och har minsann inte ens hunnit öppna än! Det vore kanske dags ….

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting.”

Nalle Puh

Den 21 december 1999

10 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag funderat lite på kunskap och kompetens. Det kom när ja såg en snutt av Hermans Historia och Ostindiska kompaniets historia. Båtarna! Ja båtars former tilltalar mig … har alltid gjort … fast inte vilka båtar som helst … inte alls … utan just gamla båtar och fiskebåtar … de har liksom en mullig rundad form som jag tilltalas väldigt mycket av. Tänk att man bara kunde bygga båtar och så vackra fina båtar … förr! Tänk bara att man hade kompetensen och kunnandet och skickligheten! Vad har man idag!? Jo man har kunnande och kompetens … fast på ett annat sätt. Titta bara på byggnader som byggs och byggnader som har byggts. Vad kan man säga om man jämför byggnader som byggdes på 60- och 70-talet och som visade sig vara hälsovådliga och mögelfyllandes … Hur i hela fridens dar kunde man bara bygga så dåliga hus! Idag … med all den kompetens som vi tror vi besitter! Var det brist på kompetens, kunnande eller skicklighet? Eller var det för mycket av en annan vara …? Slarv och girighet? Vissa byggander idag är en skam för vår tid! Så är det bara! det borde inte vara så!

Nu är jag snart klar med min nya dagbokssite. Undrar just när jag ska ladda upp den till servern. Ska det bli precis när det nya årtusendet påbörjats eller precis innan …. det ska jag betsämma inom kort.

Idag har jag varit hos tandläkaren … lite akut … sedan for vi till Småland. Det var levandes grant hela vägen upp och hela vägen ner. På hemvägen när vi startade från V-ö var det -13,5 grader … sedan steg temperaturen hela tiden och när vi var i B-d var det -2,5 grader och när vi kom hem till kastanjebacken sjönk den igen till -3 grader. Det var minsann lite kallt om näsan i Småland fast det var en vänligare kyla är det är här nere i Skåne där kylan är fruktansvärt vass. Vass och ogästvänlig är kylan i Skåne. Det finns annat som är så också här ….

Nej nu skriker sängen i högan sky …. måste lyda …. natti …..zzzzz

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad.”

Nalle Puh

Den 22 december 1999

9 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Nej-men-nu-är-det-väl-ändå ….. milde tid … bara ental kvar av 1999.

Idag föddes en jänta … en liten flickunge … i familjen Sandin. Det Lilla Livet ska heta Ebba. Kanske blir det Ebba Linnéa. Så vackert på en liten SandinFlicka. Våra barn har fått en liten kusin till. Hurra! Hurra! Hurra! Grattis Bengt och Maria!

”Ebba” betyder någonting alldeles speciellt i denna familj. En gång för ganska länge sedan hände det sig att en syskonskara miste sin mamma. Det yngsta barnet var mycket litet. Då tog barnens faster vid och ”klev in i ” rollen som mamma. fastern ”vigde sitt liv åt dessa barn. Fastern hette Ebba. jag minns så väl första gången jag träffade Faster Ebba. Så överraskad/omtumlad jag blev. En så pigg och allert gammal tant … och som höll reda på svensktoppen … aldrig i min dag hade jag upplevt något sådant! En fantastisk människa var Faster Ebba och hon fick leva i över 100 år.

Nu är julagubbarna bakade. En dag före vad dom brukar bli bakade. Mathilda hjälpte till. Hennes gubbar finns här. Visst är dom fina! Nu är skinkan i ugnen. Också den en dag före. Vill ju kunna vara avstressad in i det sista. Fast i morgon ska vi handla. Himmel bäst att skriva lista så inget glöms.

Mitt Lilla GullHjärta har fått en ny hemsideplats nu … och egen epostadress också. Hon har skrivit mail och Mormorn ska lära henne att sköta mailprogrammet med. Det enda kravet GullHjärtats mamma har är att hon lär sig koppla ner modemet också … viktigt minsann. Jo det ska mormorn också lära henne. Lilla GullHjärtat har valt färgerna. Vaniljkaramelligt precis som vår nymålade kökskvist. GullHjärtats mamma har målat kökskvisten på Kastanjebacken i ljusgult med hallonröda lister och dörrar. I morgon ska sista målningen ske. Finare än fint och gladare än glatt kan ni tro.

Nu ska hästarna skötas om och få komma in i rikligt med halm och med mumsigt hö. Sedan är nog skinkan klar. I morgon ska den grilljeras.

Så är det på Kastanjebacken dan före dan före … dopparedan. Dopp blir det också. Det är Min Äldstes stående önskan och så får det bli.

Huuuu … nu blåser det rejält i knutarna … igen …. huuuuhhhhhuuuuu!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”

Nalle Puh

Den 23 december 1999

8 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Usch och fy! … vädret! Det tristaste vädret man kan tänka sig just på lillejulafton. Dela upp sysslorna för att hinna allt som skall göras. Vädret gjorde ju att kökskvisten inte blev färdig. Det innebär lite mer omständigt när det gäller hundarna. Vi har ju ingen hall de kan komma in i och ligga och torka i innan de får komma in i huset. Nu måste de alltså få komma rakt in … och så detta vädret … inte roligt alls. Så är det bara!

Julhandla i olika butiker och sedan äntligen hem. Ingen hade tänkt på att vi behövde äta idag också! Allt ätande var inställt på imorgon. Fast det fixade sig ändå. Allting fixar sig om man bara vill. Det behöver inte vara så konstigt.

Nu ligger även dukarna på och julagubbarna är upptagna ur frysen och ligger på bordet och väntar på att …. i morgon på julafton.

Ikväll blir det inte mer. GOD JUL!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Hemligheten med Puhpinnar är att kasta ner pinnen med den rätta knycken.”

Nalle Puh

Den 24 december 1999

7 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Julafton … vi har nu hunnit öppna julklappar … vi har ätit av julbordet … och vi har plockat undan efter allt detta. Nu är vi mätta och glada och har det bara skönt. Vädret är förskräckligt …. hästarna är än så länge ute i detta rusket men när de kommer in ska de få jättegott hö att mumsa på.

-MAMMA! Nu är det kaffe, ropar Min Yngsta

julklappen … en av dom …. här … där ska jag kunna göra massor med webdesign …. massor med finesser … yippie! …. solong ….kaffet ….

Nu är jag här igen …. kaffe och gottebord är avnjutet. Övriga sitter vid TVn och kollar på Åbergs …. och jag sköter om min lilla dator ett tag.

Bibbi, Mia och Therese är i mina tankar och jag hoppas innerligt att de har det bra. Jag är så rädd för att Bibbi har det jättesvårt och jättejobbigt. Tänk om hennes mamma fortfarande är medvetslös efter misshandeln. Denna sprit! Tänk vad den kan förstöra när man inte klarar av den. Den förstör ju inte bara för personen i fråga utan för samtliga som är beroende = barn och samtliga i den närmaste kretsen. Jag vet att Bibbi är så rädd för att hennes mamma ska ”lämna” henne för gott och inte klarar sig. En mamma är en mamma …. även om hon inte klarar av alkoholen … även om hon förorsakar sina baran ett fruktansvärt lidande under alla deras uppväxtår … Barn står ut med mycket. Dessa barnen behöver stöd från fler håll. Så är det bara!

Semlan, Flingan, Elice, Mattias, Ulrika, …… alla! …. jag hoppas att ni alla kan njuta av julen och att ni har det bra. *kram*

GOD JUL!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Jag slåss mot drakar kan ni tro.”

Nalle Puh

Den 25 december 1999

6 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Trist väder idag igen … fattar inte det! Vindarna går runt och åkrarna och ängarna flyter. Usch och fy!

Jag gjorde något dumt … skulle inte ha gjort det … det blev bara fel … fast jag ville det skulle vara trevligt … men det blev bara fel … och inget roligt alls … fast jag ville att det skulle vara både roligt och trevligt.

Ibland blir det fel. Så är det bara!

Jag skulle inte ha köpt biljetterna till Pettsson och Findus och jag skulle inte ha gett dom till Min Vattuman. Det blev bara fel … när dagen var inne … idag … så hade han egentligen inte tid … alltså egentligen inte lust att gå på bio … dels skulle ju grisarna skötas och då fick han ju göra det på kvällen … ja naturligtvis om man inte planerat annat, eller hur …. dels skulle han ju snickra klart Lilla GullHjärtats dockhus … ja allt på en gång … blev så fel … så hade jag inte tänkt det skulle bli … jag tänkte tydligen alldeles fel … ska verkligen försöka undvika att tänka så fel en annan gång … jag ville köra in och lösa tillbaka biljetterna för att undvika vidare trassel p gr a biljetterna och min dumma tanke … men då skulle det åkas iväg till bion … i sista minuten …. inget roligt … iaf … inte så som jag tänkt …

… ska inte tänka ut så dumma julklappar en annan gång …. dumt!

Inget kul!

Dumt!

GOD fortsättning på JULen!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Jag slåss mot drakar kan ni tro.”

Nalle Puh

Den 26 december 1999

5 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har det varit en ganska slö dag. Fast solen tittade fram. Jag mockade ut allt idag och det är minsann ganska jobbigt. Ibland tar jag bara skiten och slänger sedan på ny halm ovanpå. Jag måste rationalisera och det passar min rytm. Men idag blev det allt så stallet var jättefint när jag lämnade det. Vädret var underbart så jag fortsatte att ta en promenad med Billie. Vi höll oss inte på vägarna utan klev in på betesängar och oplöjda åkrar. Det var härligt_härligt. Jag tjoade och tjimmade eller stavas det kimmade för att eventuella rådjur skulle hinna undan innan vi kom. Jägarna var ute och jag hörde skott. Säkert fick de en rådjursstek till nyår.

Billie och jag promenerade och hade det skönt bland alla enebuskar och björnbärssnår med kaprifolslingor. Han fick springa löst och höll sig omkring mig. Jag hade godis i fickan och varje gång Billie kom direkt på min inkallningsvissling så fick han belöning och klappar.

När vi kom hem duschade jag Billie … med tanke på att han ska ligga i stora hallen … kökskvisten är ju nymålad.

Min Yngsta undrade om hon skulle göra i ordning ett bad till mig … och det sade jag inte nej till. Jag badade i   en julklapp … alldeles orange badvatten … avstressande och underlättande att njuta av dagen ”Carpe Diem”. Jag blev intvålad på ryggen och duschad av Lilla GullHjärtat. Håret blev grundligt shamponerat vill jag säga. Vilken dag.

-Nu vill jag bara att någon läser högt för mig också, sade jag efter badet. Jo det kunde Min Yngsta tänka sig att göra ur en julklappsbok … Tummelisa på engelska … hon föll för omslaget som påminde om hennes egen berättelse hon skrev för mycket länge sedan och som heter ”Flickan i Blomlandet” … den älskade jag. Hon har slarvat bort den tror jag ….!!

Jag somnade snabbt i Min Yngstats säng och Min Yngsta fick själv hålla till i sin soffa. Hon somnade också. Lilla GullHjärtat skötte sig själv nere och lyssnade på sin julklappsCD.

Jag har fått mail av Mia att hon är tillbaka … ett kort mail …. undrar så hur det är med henne …

GOD fortsättning på JULen … nu stundar ….!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Gå aldrig inomhus för att öva på en speciell Utomhussång som Måste Sjungas när det Snöar.”

Nalle Puh

Den 27 december 1999

4 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Egentligen skulle vi åkt in till Ängelholm genast efter frukost. Men si det gick inte! Verksta’n som satte på vinterdäck på Min Vattumans bil gjorde ngt fel så bilen hade punka på morgonen efter. Den bilen har stått still hela julhelgen och nu första vardagen skulle Min Vattuman till banken … och … vi fick snällt vänta tills min bil var tillbaka igen. Kl 13 kom vi iväg.

När vi steg ur bilen i Ä-m regnade det. Inte kul alls! Nåja Min Yngsta fick bytt en CD mot en annan CD. Sedan kollade vi på Minidiscspelare … vad det nu var de heter … slut överallt … inget köp.

Kollade på babykläder men hittade inget tillräckligt gulligt till ”kusintösen” Ebba Linnéa. Men jag har hittat en passande bild. Visst är den mitt i prick!Kolla här!

Jaha … nu passade jag på att fixa till 5 websidor … bl a GOTT NYTT på Regnbågssidan …

Till Mia … apropå Nalle Puh och ballonger. (Se nedan)

GOD fortsättning på JULen … får nu bli GOTT NYTT SLUT och GOTT NYTT ….. ÅR ….!

Hur fasen kan man egentligen önska ngn ett gott nytt millenium som man gör hej_vilt runt_omkring? Nog för att vetenskap och forskning gör stora framsteg … men inte är väl framstegen av den arten att ngn förväntas leva för att uppleva ett årtusende …!!!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 28 december 1999

3 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Blir inget idag … jag är helt utmattad efter att ha jobbat med min nya webb … föra över sidor i flera timmar … men nu är det gjort …. det kommer snart att bli lite förändringar här …det närmar sig …   GOTT NYTT ÅR  … Take care …. out there …!!!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 29 december 1999

2 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Milde tid vad jag suttit uppkopplad … men nu har jag lärt mig massor med nytt … redan

Nu behöver jag nog planera inför morgondagen … kanske återkommer jag en stund senare i kväll … men …

…det närmar sig …   GOTT NYTT ÅR  … Take care …. out there …!!!

*kram* REGNBÅGSBARN *kram*

Min site MOT MOBBNING

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 30 december 1999

1 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag förberett för att ta emot mamma. Min syster och svåger kom. Alltid så roligt att träffas … fast det blir så kort! Alltid kort ….

Denna dagen har jag inte suttit mycket vid datorn av naturliga skäl. Men jag blev fullkomligt livrädd! …. LIVRÄDD …!!!! Jag kollade både på nya siten och gamla siten och upptäckte till min fasa att de gamla sidorna fanns överallt! Hu så hemskt! Hade Min Äldste förväxlat?! Fanns inte mina fina blåsippor? Inte formulären jag lagt ut? Inte de nya räknarna? Fanns inte alla de timmarna jag hade använt och jobbat? Fanns inte allt mitt arbete? Eller svävade det vilset ute i cyber?

Jag ringde ….! … genast! Ingen svarade. Lämnade meddelande … väntade …. väntade … Äntligen efter lunchen och efter att gästerna åkt ringde jag igen. Min Äldste var sprallig … skrattade … skojade … var på strålande humör och sade att sidorna visst fanns …..!!!!!

Jo nu fanns dom! …………………………………..*pust*

Jag är så orolig! OROLIG …. för Mia.
-Mia! Var rädd om dig! Mia! Tänk på ditt eget allra bästa allra först i fortsättningen! Lova!

Sedan tänker jag mycket på Bibbi och hur hon har det. Hur kommer det att gå för Bibbis mamma ….? Måtte hon klara sig! är hon fortfarande medvetslös?

Sedan tänker jag på …. hur många barn har haft en bedrövlig jul? Hur många barn har blivit slagna för att föräldrarna varit berusade? Hur många barn har haft ett helsike? Hur många? Var finns dom?

”När man hämtar honung med en ballong är det av yttersta vikt att man inte låter bina veta att man kommer.”

Nalle Puh

Den 31 december 1999

0 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det har varit så roligt att skriva dagbok hela året. Mycket har hänt och mycket är skrivet. Mycket återstår att göra.

Många barn som lever i en oynnsam utvecklingsmiljö måste uppmärksammas och få det stöd de behöver!

Många barn som upplever mobbningens fasor skall få upprättelse.

Mobbningen skall inte finna några miljöer där den kan existera!

Många fler! … måste engagera sig för barns väl. Så är det bara!

Jag önskar …. att nästa år … med alla följande år … blir  … ”barnens år” … År då alla vuxna förstår betydelsen av en god uppväxtmiljö för barn.

Barn behöver fler vuxna som förstår barns allra bästa.

Så är det bara!

Tack alla NI som följer mitt arbete för barns väl och som på många olika sätt stöder.

TACK! *kram*

GOTT NYTT ÅR

… säger och önskar …. 

©  Birgitta Rudenius

November 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 november 1999

60 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag kan jag inte låta bli att tjuvstarta lite med skrivandet …. himmel! Jag har blivit vald till MÅNADENS KVINNA! På kvinnor.net
Åååh vilka fina omdömen och motiveringar … jag blir så rörd och jag blir så glad. Tack snälla ni! Jag blir så glad för Mina Cyberflickors skull. Deras berättande blir synligt och deras vardag uppmärksammad. Vårt arbete tillsammans kommer förhoppningsvis att hjälpa fler. Vårt syfte är ju att synliggöra barns och ungdomars svåra situationer. Vuxna behöver bli mycket bättre på att ”se”. Mycket bättre! Vi vuxna måste arbeta för att barn aldrig hamnar i sådana situationer som Mia, Semlan och Flingan beskriver.

Jag var lite fåfäng … foto …!!! … blir aldrig bra på foto … no1 no2 no3 no4 no5 …. jag blir aldrig bättre …. Så är det bara! Min Yngsta gjorde sitt bästa vid fotograferingen. Om jag har lärt mig att leva med mig själv som jag ser ut så får väl andra försöka stå ut med det också. *ler*

Mina Cyberflickor är riktiga skrivartalanger och jag är alldeles övertygad om att just skrivandet hjälper i bearbetandet av svårigheter och problem. Att kunna sätta ord på känslor och tankar innebär lite av ett ”organiserande av tankar” och blir en strategi att ta sig fram. Genom att en annan person tillåts ”titta på tankarna” får man nya infallsvinklar och hjälp vidare. Flingan och Semlan är ovärderliga stöd för varandra mitt i deras egna svårigheter. Alla tre tar del av varandras berättelser och deras empatiska förmåga är påtaglig. Jag tror också att de läser min dagbok här där jag ofta kommenterar eller reflekterar över barns villkor i vardagen. I allt detta arbete så finns det många dimensioner.

En viktig ingrediens är integriteten och anonymiteten. Det är viktigt att kunna berätta utan att röja sin identitet. Viktigt för ungdomarna. Livsviktigt med denna möjlighet. Så många barn bär på så svåra ”hemligheter”. Hur ska vi få fler barn att berätta … våga berätta!? BRIS gör ett ofantligt viktigt arbete. De samlar mycket kunskap om barns villkor. De kan göra statistik av alla samtalen. Statistik är bra för beslutsfattare och bra för att få en bild av hur många … vem … osv Men statistik räcker inte! Vi behöver veta mer hur det egentligen är … vi behöver göra barnens och ungdomarnas egna berättelser synliga … så som vi gör på denna webplats .

Många vuxna tycker att det är så hemskt många gånger det ”Mina Cyberflickor” får utstå att de nästan inte orkar läsa. Någon tänker: ”Orkar hon leva med det i sin vardag så ska jag minsann orka läsa!” Det är att engagera sig … minsann! När man sedan tar det med sig i vardagen för att upplysa fler … ja då blir vi jätteglada … jag tänker då … det finns hopp … om bättre villkor för barn. Barn har rätt till trygghet och barn har rätt till en gynnsam utvecklingsmiljö. Barn har rätt till god omsorg och kärlek.

Barn som saknar … barn som får utstå … säg ifrån! … berätta!  ”SE” dem!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”-Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om, hur det är.”

Nalle Puh

Den 2 november 1999

59 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har varit nyfiken hela dagen idag. Kollat och kollat. Trodde att jag inte kunde hitta. Sedan fick jag mail. Min väninna, supporter och stöd BirgittaE ligger i täten, är snabb som en blink *Birgitta vinkar till Birgitta* Birgitta hade läst allra först. Jag fick också mail från Sara som intervjuat för jag kunde ju inte bärga mig utan att fråga vilken URL och visst … det var på …kvinnor.net … på huvudsidan. Jag läste högt för Min Vattuman. Han blev nog lite tårögd och visst är han jätteglad för min skull. Och visst ska han få bjuda mig på middag ute … eller kanske inne = hemma. Han är en hejare på att laga mat. Fast ibland är det så himla mycket han gillar och ska ha med och helst i … när han lagar mat. Jag vill helst ha ”ren” mat. Inte så blandat … var sak för sig.

När jag berättade att jag hade varit med i en tävling för att vinna en Parisresa för två … så sade han att då får vi nog äta löksoppa hemma innan vi åker. Då … för ganska länge sedan när vi var i Paris så ville jag, som älskar löksoppa, naturligtvis äta fransk löksoppa i Frankrike. Men vet ni vad!? …. jag ville inte ens äta (upp) den! Fy vad jag blev besviken. Osten var seg som skosulor och jag äter inte skosulor. Nej minsann! Min Vattuman är kanske bättre på fransk löksoppa än fransmännen själva. Jo, så är det … nog! Nu finns det ju så mycket annat gott att äta i Paris så jag ska nog klara det om vi vinner. Åhhh … tänk … *Birgitta drömmer sig iväg* … och vi ska ju faktiskt fira bröllopsdag snart … Pärlbröllop … 30 år. Inte illa minsann! Snart, snart, snart ….! Den 15:e … tror jag.

Jobb på webben har det blivit också. En helt omarbetad webplats här.

Jo, idag åkte vi till veterinären. Med Lilla Dixie. Min Vattuman hade så gott som fått mig att tro att det var juverinflammation. Men …. jag fick veta det jag redan visste … och inte ville …. så svårt det är … hur mycket man än  tycker om sina ”älsklingar” så kommer en dag när de blir gamla … också … så mycket glädje de kan ge och så mycket sorg de kan skapa … Hur mycket sorg det än är man tvingas genomleva så vill man ju ändå inte vara utan all den glädjen de givit. Min Lilla Dixie ska inte behöva ha ont och hon ska få somna in lugnt … en vacker dag. Hon har varit pigg som en lärka och frisk som en nötkärna i hela sitt liv. Hon har fostrats bitvis av en katt. UlleMissan och Dixie var hejare på att jaga tillsammans. Kämparglöd hade Dixie som få, när hon som liten valp lekte med vår dåvarande riesen Goliath, vars nos var lika stor som hela Dixie. Dixie bet sig fast i trasan och Goliath svängde och skakade henne runt i luften. Inte skulle hon släppa och ge sig inte! Idag hos veterinären var första gången i hela hennes liv som hon godtog att ligga på ryggen. Det gjorde hon i min famn.

Glädje och sorg … så kan dagar vara. Vilken tur att vi kan vara ”kännande” människor. Tänk om man inte kunde känna varken glädje eller sorg. Livet för med sig av allt och jag vill lära mig att leva livet …. väl.

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”Han lekte hundra lekar, och sedan gick han i säng.”

Nalle Puh

Den 3 november 1999

58 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Åh vilken uppståndelse. .. kvinnor.net … Så roligt! ”Månadens kvinna” … mmmm … Tänk om dessa viktiga frågor om barns rätt och barns väl får en ordentlig skjuts! Tänk om! Det är det som glädjer mig allra, allra mest. Sedan stod det i mitt horoskop att jag får mycket beröm och uppmuntran och jag ska ta emot det för jag är väl värd det och dessutom blir jag bara mer kreativ då …. hrm …mmmm … mmm … jo, jag tänkte att … kanske ska jag starta en fond …. samla in medel från de som tycker arbete för barns väl är bra … använda pengarna till att utveckla detta arbetet. Kanske … ringde till min bank idag … och det är möjligt att skapa ett speciellt konto som är avsett just för detta specifika … med öppen redovisning, som är viktig tycker jag. Kan det vara en bra idé? Det känns som om det kunde vara det.

Idag stod det om rättssäkerhet i NST. Tänk om man blir beskylld för ngt man ej har gjort! Vilken kränkning och vilken vanmakt man måste känna om myndigheter kränker en enskild oskyldig människa. Jag vet en som åkte fast och fick böta för att han saknade säkerhetsbältet på. Ja, så var det … men sedan kom en konstapel och påstod att han även hade kört mot rött ljus! Påstod! -Var det inte du som körde mot rött ljus? -Nej, svarade den säkerhetsbältesbilisten, det gjorde jag inte, sanningsenligt.  Mot sitt nekande och endast p gr a poliskonstapelns påstående fälldes bilisten och förlorar sitt körkort för en månad. Det kallar jag rättsosäkerhet! Fy så kränkande för en enskild och i det sammanhanget mycket liten medborgare i svenska riket. Det är sånt som man endast tror kan förekomma i kommuniststater! Hu så hemskt!

Sedan blir jag arg … nästintill ilsk … ILSK! … vad är det för stolligheter de har för sig i regeringen! Inte fasen ska man ta bort filosofi! FILOSOFI ska ju in på schemat … mer … ännu mer … Det är ju filosofi vi behöver för att få rätt balans i IT-tillvaron. Filosofi och filosoferande över livets frågor och livets väsentligheter … DET ÄR JU DET VIKTIGASTE AV ALLT! Hur kan man då vara så korkad att man tar bort detta!?

Social kompetens … som skolämne … *Birgitta tar sig för pannan* … !!! … betygsätta social kompetens! … himmel och pannkakor! … jag bävar för alla elever som kommer att missbedömas av sina   lärare … elever som kommer att uppleva djupa kränkningar …….. Jag är rädd för att kompetensen brister ordentligt inom regeringen … *livrädd* eftersom det får så allvarliga konsekvenser!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”Lova att du inte glömmer bor mig. Aldrig. Inte ens när jag blir hundra år.”

Nalle Puh

Den 4 november 1999

57 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Intensiv dag så det förslår! Tidigt uppe … iväg till Lund … Lth … certec … Jag somnade inte vid ratten. fast det var tidigt och jag brukar bli sömnig av att köra bil. Det är för hemskt egentligen men så är det. Ibland får jag kämpa som bara den. Idag gick det bra.

Oj, vad intressant! Det mest intressanta förutom teknikens omöjliga möjligheter är att så många med specialförmågor deltog aktivt i dagen. Så brukar det vara när Bodil Jönsson håller i dagarna. Hon har en förmåga att engagera de det gäller. De slipper att bli pratade om … de ”pratar” själva … dvs de kanske varken kan prata eller höra men de ”pratar” ändå … Tänk om de med teknikmotstånd kunde uppleva! Eller de som inte bemödar sig lära teknikens möjligheter … tänk om de kunde begripa … inse … möjligheterna för de med specialförmågor … På certec kallas de inte för utvecklingsstörda! Varför ska man heta något negativt när man kan heta något positivt! Varför ska det alltid pekas på det som brister när det finns annat som fungerar bra! Varför lever vi i en sådan värld! Dags att ändra på! Utvecklingsstörd blir i st de med specialförmåga.

I morgon ska jag gå till banken och öppna ett speciellt konto. Nu vet jag vad det ska heta *ler* och tänker … på något fint … jättefint …. med färger … alla …. ***s färger …. På detta konto kan alla som vill stödja arbete för barns väl och barns rätt sätta in pengar. Vi får se vad det utvecklas till …. spännande!

Semlan föreslog … jo det gjorde du Semlan! … att jag skulle sätta upp en chat på webplatsen (obs)… det gjorde jag idag … ville göra Semlan glad. *vink till Semlan* Chatten kom till medan jag mailade till Semlan … vi övergick till chatten och strax kom Mia dit … Hur kunde du hitta den så snabbt Mia? … Mia hade letat upp sitt modem när hon var ensam hemma. BRAVO Mia! Sedan när jag lämnade var Mia och Semlan i full gång med chattandet. Jag var långsam med mitt pekfinger och Semlan tycktes ha tusen fingrar. Vi hade besök från Ohio m fl … folk liksom ramlade in. Hanna kom och gick …. du får stanna lite längre Hanna, nästa gång!

I morgon kommer Mitt Lilla GullHjärta. Min Stora och Min Lilla flicka. *Längtar* Oh … de hade ”överraskat” med att städa min bokhylla tills jag kom hem idag. Kris! Nu hittar jag inget … innan visste jag var varje bok och varje papper fanns …. kriiiis!

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”Det finns tolv honungsburkar i mitt skafferi, och de har ropat på mig i timmar.”

Nalle Puh

Den 5 november 1999

56 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vaknar idag av att Billie gnäller klagande. Han har ett sår som blöder … och ibland när tankarna far iväg och man inte är helt vaken så … kan det bli så man får ont i magen …. tänk om han förblöder …. tänk om jag inte begrep när jag borde begripa … när jag tänker detta är jag inte helt medveten utan halvt sovande men ändå … vetande något … som oroar. Man kan jaga upp sig väldigt i detta tillståndet precis_innan_uppvaknande_tillståndet. Min Vattuman är verkligen ett stöd då. Han vill hjälpa … han vill göra det som jag tycker är outhärdligt svårt.

Jag hittar inget sår … men det blöder … kan det vara örat? … har han fått sig ett hugg av ”damen” … jo så är det nog. Öron blöder ymnigt. En liten prick fanns det på örat.

Vilda dagen idag … vild som en höststorm! Vilt så det förslår inombords … nej oroligt är rättare att säga.

”En vacker dag har varit idag”. En vacker dag för Dixie. Nu har hon det bra och hon är hos Goliath. Dixie älskade Goliath och hon är trygg där. Nu andas hon inte tungt längre. Bara jag.

Billie tog sin dam och stack. De rymde! Fast de inte fick … fast ingen hade ju sagt till dem just idag … och då kunde de inte veta … ju … eller? Snälla människor stängde in dem i ett stall innan de hade hunnit riva alla traktens får och bita ihjäl alla traktens höns och innan de hade skrämt ihjäl alla traktens gamla tanter … och barn … innan … som tur var! Fy! … jag var livrädd att de skulle hitta på ngt dumt. Jag var inte rädd för att en annan hanhund skulle hitta Shivas. Inte alls. Det var en omöjlighet med Billie i närheten. Han hade nog ”kastrerat ev hanhundar som visat intresse för hans ”dam”. Nåväl inget hände. De stack under kanske 10 obevakade minuter och hittades ganska snabbt. Trötta som bara den! Lika gott åt dem!

Min bank hade mycket att göra idag och dessutom stängde de tidigare. På måndag blir kontot och bankgirot klart. Ska jag avslöja … ??? … mmmm … ??? …. mmm … ??? … jo … ”Regnbågsbarn” ska den heta. Logotypen ska vara en regnbåge med ”ett ensamt litet träd i stormen” … bl a …  ska bli mycket spännande att se hur det utvecklar sig. Himla spännande!

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”Du kan bli kansler, så var glad! Jag lovar och jag svär.”

Nalle Puh

Den 6 november 1999

55 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Demonstration idag ….

***

Idag demonstrerar jag för alla barn som försummas av sina föräldrar.

Den 6 november är en bra dag för demonstrationer.

Föräldrar som inte ser till sina barns behov eller inser hur värdefulla barn är försummar sina barn. Föräldrar som utsätter sina barn för övergrepp begår brott.

Det kan röra sig om allt från att glömma födelsedagar till misshandel samt att inte ge kärlek och god omsorg. Dessa föräldrar borde begripa mer och borde ta mer ansvar.

***

Barn har rätt till …
trygghet, omsorg och skydd.

***

Så är det bara …. demonstration pågår!

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till om barn!

”Vet kungen vem jag är?”

Nalle Puh

Den 7 november 1999

54 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det börjar bli för mycket nu! Först Min Lilla Dixie som fick somna in … sedan rymmande hundar två dagar i sträck … sedan Billies blödande sår … och nu A-s kattungebett rakt genom nageln. Fy! …. Lite för mycket på lite för kort tid. I alla fall gick jag en jättelång runda med min Billie idag. En underbar dag i november. Hur kan det vara så härligt, fint och varmt i november?! Hur bara kan det? Tur jag lyckades njuta ordentligt av det idag. Direkt efter promenaden blev det frisering av Billie. Jag får kämpa med en för dålig maskin för hans päls. Billie har en superpäls … supersträv och supersvart. Men jag fick inte klippa riktigt på kinden där såret är. Flera gånger varje dag tvättar jag honom och baddar med jodopax. Det blir bättre och bättre. Som tur är.

Idag har jag gjort en ny katalog och ny webplats för alla ”REGNBÅGSBARN”. Egentligen ska den vara klar tills i morgon men jag har tjuvstartat. I morgon kommer jag att skriva upp BG-nummer och det betyder att alla kan stödja den verksamheten som har med Regnbågsbarn att göra. Ska försöka skriva lite om det sedan. Det är mycket som ska hinnas med. Kontakten med Flingan, Semlan och Mia har satt igång många tankar i huvudet på mig. Fler barn och ungdomar skriver. Barn behöver bekräftelse och många behöver stöd i vardagen. När jag låg i badet idag så tänkte jag … precis som jag brukar … bra tankar … nya idéer … allt möjligt … idag …. jo … jag tror vi står i en brytningspunkt … en alldeles ny situation … som vi måste kunna tackla bra … jag tror så här …

Många barn idag är mer förnuftiga och kan mer än sina föräldrar! Det finns alltså barn som är klokare än sina föräldrar, mognare t o m än sina föräldrar. Det kan ju inte bli annat än fel! (Fel som måste vändas rätt.) Särskilt när föräldrarna är oförmögna att ta föräldraansvar. Många av dessa barnen har en jättesvår vardag. De är ”lojala” till sin familj. De mår mycket dåligt. Ett exempel är alla de barn som har psykiskt sjuka föräldrar. Även om kommunerna egentligen har ansvar för de psykiskt sjuka så vet de inte ens hur många som finns och vilka problem de har. Än mindre om barnen i de hemmen, barn som ”drabbas”.

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Gusten är ett Lejon med två meter svans.”

Nalle Puh

Den 8 november 1999

53 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag är den klar … för idag och framåt …. så klar som en webplats kan bli … som naturligtvis alltid måste förändras förnyas utvecklas … ungefär som vi själva. Idag har jag fått det nya bankgirot också … REGNBÅGSBARN heter det. Det kan bli vad som helst … hur litet eller förhoppningsvis hur stort som helst. Idéer har jag. Önskningar har jag. Några finns att läsa i denna dagbok. Här och var. Både om barnhem för gatubarn och en tillflyktsort för Regnbågsbarn här på Kastanjebacken. Jag tror t o m att jag har skrivit om hur det skulle se ut … med rum som pärlband osv Det är inte fel med visioner och drömmar! Det är inte fel att varken vilja göra något eller att verkligen göra något. Vi kan inte acceptera att barn ska behöva genomleva vardagar som ”Mina Cyberflickor” tvingats göra! Jag kan inte acceptera det! Måste förhindra så långt det går. Måste finna vägar för att förhindra att barn hamnar i situationer där deras utsatthet är total. Måste ge barn strategier att komma undan … slippa …. säga ifrån …. skrika … berätta!

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Idag har jag lyssnat på Ingela O i H-borg. Det handlade om kulturmöten och kulturkrockar. Himla intressant! Jag är intresserad av kulturmöten. Jag vill veta mer om hur olika vi ser på världen. Jag har själv aldrig haft problem med att inse att vi (svenskar … några promille av världens folk) inte kan göra anspråk på att vara mest normala och veta vad som är mest rätt och mest riktigt … mest normalt. Jag tyckte ofta det var pinsamt i landsmäns sällskap utomlands … landsmän som hela tiden hade behov av att tala om för andra hur vi gör i Sverige som om det vore lösningen för alla!! Själv tyckte jag det var intressantast att höra hur ”de andra” gjorde, tänkte, tyckte, funderade, löste situationer … mm

Jag vet ju att västerländska kvinnor tycker så synd om arabiska kvinnor och ser på deras vardag som kvinnoförtryck och jag vet ju hur arabiska kvinnor ser på västerländska kvinnor och det förtryck de utsätts för genom krav på utseende, skönhetsideal som styr. Vilket förtyck är värst?! Vem har rätt att döma? Vilket förnedrar kvinnan mest? Vilken kvinna upplever sig mest som slav under förtrycket? Jag tycker nog lite synd om många västerländska kvinnor. Jag beundrar många arabiska kvinnor.

Jag tycker att människor är intressanta. Bland det mest intressanta som finns är de intressanta människorna. De intressantaste har alltid ett öppet sinne kombinerat med kunskap.

Göm inte din begåvning-
-Den är till för att användas
Vad är ett solur i skuggan

Ben Franklin

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Var och en försöker hjälpa till på ngt sätt.”

Nalle Puh

Den 9 november 1999

52 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Tisdag är min långa dag … en av två långa dagar … i veckan. Jag var riktigt trött idag när jag kom hem. Mina två små flickor hade varit så duktiga. Min Yngsta och Mitt Lilla GullHjärta. De hade gjort fint i stallet … skött om mina hästar … skött om Billie … hjälpt Min Vattuman med en sjuk gris … och sedan fanns det ett stort paket till mig!!!

Ett stooort paket. Jag öppnade … jättekul med paket …. fast man är över 50 … jättekul med paket. Vi stod alla tre runt det stora …. stora paketet. Först hittade jag en tavla … ett inramat bevis på utnämningen …. *stolt* …. *glad* …. Det är jättefint. Sedan en sminkväska … en liten svart med en hel del innehåll … Min Yngsta ville norpa den till sig hela tiden … hon tyckte inte om att jag sade att den passar ju perfekt att ha i min nya handväska. Sedan en gul fin pläd … som ser så varm och go´ ut. Pläden ligger nu inne i de rödmönstrade sofforna inne i Rummet. Åh vad skön den ska bli att värma sig i när kylan och den snåla skånska blåsten kommer och drar in i märg och ben. Skööönt! TACK! Tack kvinnor.net för de fina presenterna.

Sedan, efter att jag ätit en halv grillad kyckling, gick jag till datorn … låg efter med sidorna! Måste få dem utlagda innan det blir alldeles för mycket i boxen. Ligger efter med att besvara en del mail också … men det kommer svar … till snälla supporters … lärarkandidater som vill ha tips inför specialarbete om dyskalkyli … föräldrar som frågar om dyskalkyli … mm m fl mm m fl

Lilla GullHjärtat står bredvid och säger …. -Du bara säger vänta! …. -Du bara säger VÄNTA hela tiden …. -Nu när jag läst detta så ska du sluta sen! … -Du bara säger VÄNTA LITE! … -Nu ska du sluta! …. -Jag vill visa så fint vi har gjort! … -Jag vill visa Kastanjen! …. -Jag vill visa stallet! …. -Mormor!

Äntligen kunde mormorn ta sig loss från datorn.

Mia vill ta en paus i skrivandet och det känner Mia naturligtvis bäst själv. Jag behöver dock ingen paus. Semlan har det svårt med alla sina tankar som både trycker på och hindras komma ut för att tittas på ordentligt för att sedan göra dem  kraftlösa. Vägen dit är det svåra. När tankarna … upplevelserna väl tagits fram … tittats på … så tynar de undan för undan … blir kraftlösa. Flingan har skapat en ”talande” beskrivning …. om barns maktlöshet och utsatthet när de vuxna inte vill barnen väl.

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Och nästa vår (tiddelipom) om bra det går (tiddelipom) i mina tår (tiddelipom) det töar.”

Nalle Puh

Den 10 november 1999

51 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Kort dag idag … oh så skönt! Blev bjuden på mat i lekstugan nästan genast när jag kom hem. Äntligen har jag betalat mammas räkningar. Äntligen har jag sorterat i min skolväska. Äntligen har jag röjt i min brevbox på skrivbordet. Äntligen har jag …. vad … men det har jag … äntligen!

Rosentaggen fick sin sida idag. Den ligger bland de andra regnbågsbarnen. Den blir ett viktigt komplement eftersom Ulrika har sina upplevelser bakom sig men ändå alltid med sig. Långt borta och nära. Klarsynta tankar som tänks och hamnar på Rosentaggens sida.

Underligt … inspirationen rusar liksom inte till just nu … min uppmärksamhet finns nog fortfarande kvar där det behöver fortsättas att sortera. Och skrivas. Jag har mycket inom jobbet som måste skrivas … som det är svårt att hinna med inom tiden … dokumentationen är viktig men den tar minsann tid … rasterna räcker inte … då ska det pratas med kollegor om lektionen som varit eller lektionen som kommer … samordning … uppföljning … diskussion om vidare åtgärder … vidare förhållningssätt … vidare bemötande … viktiga saker … viktiga för eleven det gäller.

Pratade med mamma … hon var glad för utflykten … tyckte vi hanna så mycket … var glad … roligt … det var ju meningen … ännu roligare att hon sade det var roligt.

Nu ska jag skicka ett foto till min storasyster. Hon ville ha det! Pussen!Den Pussen. Sedan ska jag skriva ett snigelbrev till min syster och skicka tillbaka farmor. Fotot på Farmor och Dacke som jag (på nåder) fick låna. Min Syster var såååå rädd om kortet. Jag är också rädd om det. Farmor var lite speciell för min storasyster. Min farmor var världens gulligaste och snällaste. Alla älskade min farmor. Det bara var så. Alla älskade alla barnen. Alla vuxna brydde sig om alla barnen. Så var det när min pappa växte upp och så var det när vi växte upp. alla barn har det inte så (idylliskt). Därför är det så viktigt att …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”

Nalle Puh

Den 11 november 1999

50 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Skriva, skriva, skriva …. jag tror jag skulle kunna skriva från morgon till kväll. Skriva, skriva, skriva …. vilken tur att man kan … att det går … att vi har … skriften …

Men skriva tar lite tid … lite vill man ju tänka efter … inte som i chatten … där tankarna skriver sig själva … där man måste hänga med … kunna språket … det blir liksom lite kort och rumphugget … men chatten  är bra på sitt sätt … som mötesplats … för snabba tankars byten … och som mötesplats överhuvudtaget.

Ska lägga mig med en rapport alldeles strax. Socialstyrelsens rapport om barn till psykiskt sjuka föräldrar. Arvsfonden hade skänkt flera hundra tusen till arbete för just dessa barn i Göteborgstrakten. Verkligen på tiden att de uppmärksammas … att deras situation uppmärksammas alltså …. Verkligen på tiden!

Varför talas det så lite om barn som skär sig och gör illa sig? Nästan ingenting alls! Ändå är det säkert många som finns out_there och som av någon anledning tycker att de ska straffa sig, plåga sig, tvinga sig att känna, påminna sig, …. göra illa … varför är det så många som vill göra sig illa … inte nog med att andra har gjort illa … precis som inte det är nog … Varför kan inte alla bara gå med i en ANTI_JANTE – förening och bara vara glada för den man är eller iaf den man vill bli … det man vill uppnå … det man vill med sig själv och sitt liv …. Varför låta människor man mött på sin väg och som gjorde ont eller illa … varför låta just dessa onda inverka så på ens liv!? … varför just de!? … varför inte de som gjorde gott … menade väl … Man ska välja sina förebilder med noggrann omsorg! Man ska välja bort människor som inte förtjänar att vara förebilder! Man ska inte låta de som gjorde illa få grepp om ens liv!

Jag vill veta mer om detta …. att göra sig illa … att skära sig … vilja sig illa … vilja plåga sig … jag vill verkligen veta mer om hur man tänker …. Hur ska jag annars kunna förstå?

Jag tycker inte själv att detta blev bra skrivet! Hur ska det kunna bli bra när jag inte har vetskapen? Jag vill veta … mer … för att förhindra … genom att …

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”

Nalle Puh

Den 12 november 1999

49 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


En så kort dag idag … undrar vart den tog vägen … jobbade och såg inte en av mina kollegor … saknade henne … hoppas allt är OK … ringer nog i morgon för att höra så det är OK. Kom hem … fikade med Min Yngsta … pratade … mysigt … Min Yngsta har varit duktig hela veckan. Dessutom har hon passat Mitt Lilla GullHjärta. Lilla GullHjärtat var så kelig i morse … oh så mycket kel mormorn fick … oooh … mysigt … Under nattens timmar kom GullHjärtats mamma hem … Min Mellan har varit på mässa och kom för att övernatta i Min Yngstas rum. Lilla GullHjärtat var och kollade flera gånger … för säkerhets skull … fast de fick sova ut … sedan …

… var det så tomt när GullHjärtat hade åkt … när jag kom hem igen … tomt … tur jag kunde fika med Min Yngsta.

Tack O för mailet med dina erfarenheter om att ”straffa” sig. Du hörsammade min vädjan om vetskap. Åh vad jag uppskattar .. ”Self-abuse” kallas det på engelska. I Amerika har man forskat och man menar att 750 av 100 000 håller på med att straffa sig själva. Kan det vara siffror som går att översätta till svenska förhållanden? Jag bara undrar!? Att det är fler än vi någonsin anar är jag säker på. Fler och närmare än vi anar … Ja så är det! Varför? … Jo enligt forskaren har man svårt att tolerera negativa känslor och ångest, man har svårt att trösta sig själv och man saknar tilltro till den egna förmågan. Jag tycker det skriker ut ensamhet och längtan efter att bli tröstad. Fast jag har kanske fel. I vilka grupper förekommer det? Jo det kan man få svar på. Vad utmärker dem? Jo det kan man också få svar på. Jag ska kontakta den läkaren i Sverige som verkar ha satt sig in i detta problem.

I senaste numret av Illustrerad Vetenskap finns en artikel om hur barn mot alla odds klarar sig bra. Fler än man trodde. Forskarna t o m tvivlade på sina resultat när de visade sig vara mer positiva än väntat. Glädjande läsning! Jag somnade igår medan jag läste så jag får fortsätta ikväll.

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Jag har fixat så man numera kan skicka Regnbågskort med hälsning till sina vänner från den angelägnaste sidan på Internet … REGNBÅGSBARN

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Jag slåss med drakar må ni tro.”

Nalle Puh

Den 13 november 1999

48 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


En så kort dag idag … skrev jag igår. Egentligen är det ju så att hela veckan var så kort … eller snabb … bara sprang iväg! Hann inte ens blinka.

Såg just nu ett program om alkoholism. 10% av alla i västvärlden tål inte att dricka alkohol. Undrar hur många av dessa 10% som själva begriper det? Undrar hur många som lyssnar på hjälp för att förstå det? Undrar hur många som inte alls vill inse? Undrar också hur många barn som drabbas av dessa? Undrar också hur många barn som ”leds in” i eget missbruk av sina föräldrar? Sedan finns det faktiskt de som inser redan innan de börjar dricka! De som haft föräldrar som druckit och som inte vill hamna i samma misär … definitivt inte … har de bestämt med sig själva. De är beundransvärda! Jag känner ett par.

Barn har en benägenhet att på sig skulden. Det är inte rätt! Men barn gör det ändå. Någon förklarade detta genom att vår kultur präglas av en ”göra”-kultur. Det är bra att göra saker och man är duktig när man gjort saker. Går ngt snett så … har man inte varit duktig … är värd att bestraffas … barn tar därför på sig skuld. Barn tror t o m att det är deras skuld när föräldrar skiljer sig! Barn tror att det är deras fel när föräldrarna dricker. De kanske inte är tillräckligt duktiga. De kanske är dåliga! Tror dom … barnen! DETTA ÄR JU INTE KLOKT!

Är de sedan omgivna av vuxna som talar om för dom att de inget duger till så … HERREGUD VILKEN OMOGENHET hos de vuxna! Ja jag tror faktiskt att det är så … att i en hel del familjer är barnen klokare än deras föräldrar. Så är jag övertygad om att det är. Men de barnen behöver stöd … tidigt … ännu tidigare .. för att de inte ska hamna i en karusell … en blodig klandrande karusell …

Det märkliga är att de barn som börjar skuldbelägga sig själva … straffa sig själva … skada sig själva … de skulle aldrig komma på tanken att klandra ngn av sina kompisar i en liknande situation … då skulle de känna väldigt mycket sympati och förmedla väldigt mycket empatiska känslor! Det är märkligt!

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Jag har fixat så man numera kan välja bland flera Regnbågskort och skicka   hälsning till sina vänner från den angelägnaste sidan på Internet …REGNBÅGSBARN

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Jag slåss med drakar må ni tro.”

Nalle Puh

Den 14 november 1999

47 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Himmel jag hade glömt att ändra datum på min dagbok igår! Nu har jag ändrat annars skulle det ju varit skrivet två gånger för den 12:e och ingen för den 13:e. Idag är det den 14:e … så det så!

Skriver på en annan dagbok på nätet också. Den kan man skriva i var man än är i världen. Betyder ju att man kan få fram meddelanden snabbt till de man vill … om de känner till sidan. Tänk vad man kan stå i kontakt med varandra tack vare websiter som den! Tänk om man haft denna möjlighet när alla flyttade ut till Amerika! Tänk vad man då hade kunnat följa med i vad som skedde både hemma och ”over there”. skrev jag igår.

Jag har försökt maila svar till Jocke i Umeå … men jag får bara tillbaka mailet. Jocke … visst vill jag medverka och föreläsa … om barns villkor i vardagen, skolan, barnen, eleverna, lärande, förutsättningar för … mm …

Mia har fått sin 6:e sida och Therese finns med bland Regnbågsbarn nu.  Jag har också bett Mia, Semlan och Flingan att måla kort. Vore kul om man kunde välja kort som de gjort … tänkte jag.

Bildarbete är verkligen kul. Just nu har jag bearbetat foton jag tog på en elev i skolan. Sedan har jag satt in en seriefigur på kortet och lite text. Hoppas att det ska öka motivationen för skrivning och läsning. Blir spännande att se reaktionen i morgon. I skolan har jag inte dessa program så därför sitter jag här hemma på söndagskvällen och gör skolarbete !!!!! Laddar till servern för att kunna hämtas i skolan genom Internet … jaha … så är det med det!

Ja nu blir det nog inte mer idag …. ska se om servern funkar nu … den krånglade för en stund sedan precis när jag mailade med Mia.

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Jag har fixat så man numera kan välja bland flera Regnbågskort och skicka   hälsning till sina vänner från den angelägnaste sidan på Internet …REGNBÅGSBARN

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Jag slåss med drakar må ni tro.”

Nalle Puh

Den 15 november 1999

46 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vi höll på att glömma! Plötsligt kom jag på att undra …. vad var det för datum idag …?… båda tittade upp … skrattade …. hade tyst minut flera minuter … Hittade inte vad vi skulle säga. Men vi visste ju båda två! Skulle vi hitta på ngt? Jo det skulle vi väl ändå! Fast det är ju gruppmöte ikväll … men … Jo visst skulle vi ägna oss åt varandra en sån här dag …. en Pärlbröllopsdag. Jo_men_visst!

Jobbade som vanligt … båda två och på var sitt håll. När jag varit hemma en stund och hunnit uppdatera sidor så dök Mannen_i_mitt_liv upp och vi gav oss iväg. Jo vi körde till Ängelholm för att äta gott och mysigt. Stegade iväg till Torsten eller vad restaurangen heter. Slog oss ner, fick menyn …. och konstaterade att … nej … här fanns inget … idag … som vi fastnade för …!! … När vår order skulle tas fick vi lämna vårt besked men sa att vi kommer tillbaka en annan dag … vänligt leende och välkommen tillbaka … så ska man reagera … och visst kommer vi tillbaka … en annan dag.

Vi åkte tillbaka till Båstad … och valde Centercourten … där är det alltid gott och alltid jättetrevlig service. Löksoppan, förrätten, var inte vad vi förväntade … men den var god … annorlunda … husets egen … (Min Vattuman gör världens godaste löksoppa – Ingen kan slå den!) Sedan blev det oxfilé i olika tappning för oss … pepparsås för honom och baconinlindad med ädelost för mig …. mmmums … Vi blev mätta och glada … nöjda och belåtna … kaffe serverades hemma … med GB guldglass till … vanilj till honom och choklad för mig … mmmmums … nöjda och belåtna …

Ute är det stjärnklart och vackert under den mörka kvällshimlen … underbart vackert … passar bra med många kramar … med himlen som tak … *ler*

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Så mycket jag vill bli och så mycket som är skoj.”

Nalle Puh

Den 16 november 1999

45 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag brukar ju inte drömma … men jag hade faktiskt en mardröm häromnatten … eller inatt … mina tänder ramlade ut och jag kunde inget göra … det var väl ändå en mardröm! Jag hade tappat en xxx och en annan hade gått sönder. Måste fixa tandläkartid. Lyckades … i grevens tid … min tandläkare skulle på kurs på ett par veckor … himla tur vill jag säga … ja minsann! Nu är det fixat! Pust!

Min Vattuman undrar ofta varför det bara är flickor som skriver …??? … Ja, vad ska jag svara på det? Vad gör pojkar? Varför skriver inte pojkar? Vad gör de i stället? Hur klarar pojkar övergrepp och kränkningar? Hur klarar pojkar misshandel och missbrukande föräldrar? Hur får de sina känslor bearbetade?

Jag tror att de flesta blir utagerande … våldsamma … inte så konstigt … känslorna måste ju vara av den digniteten … Hur fångar vi bäst upp pojkar med svåra upplevelser? Är flickor mycket klokare? ”Mina cyberflickor” är iaf himla kloka. Tänker flickor klokare tankar, förnuftstyrda? Är pojkar mer ”driftstyrda”? Låter sin aggressivitet leva ut?

Hur ska man kunna veta? Jag kan bara göra antaganden … tänka mina undrande tankar. Kanske får jag några   kloka kommentarer av vänliga dagboksbesökare. *ler*

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Så mycket jag vill bli och så mycket som är skoj.”

Nalle Puh

Den 17 november 1999

44 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag vet jag inte alls vad jag ska skriva. Så är det ibland. Men oftast kommer det ändå en massa ord ramlandes i min väg och strax är dagbokssidan fylld.

Anställda som framför kritik kan antingen vara en tillgång eller ”pain in the as” …. vilket de är avgörs av graden av organisationens kompetens … arbetsgivarens kompetens. Låt säga att den kritiske har kompetens för sitt uppgift men är kritisk till hur organisationen sköts … organisationen kan vara en skola, en tillverkningsindustri eller vad som helst … Det är alldeles för vanligt idag att organisationer inte förmår tillvarata den kompetens som finns … det är alldeles för vanligt att man önskar ja-sägare omkring sig … Så fruktansvärt trist! Aldrig i livet skulle jag vilja ha ja-sägare omkring mig! Aldrig! Jag vill ha levande tyckande människor, ärliga människor. Inte baktalare, inte utstuderade, inte intriganta, inte fegisar, inte oärliga människor ….

Jag gillar struktur. Jag gillar att ha genomtänkta underlag för diskussioner. Jag vill alltid själv hitta modeller för att tydliggöra förklaringar t ex hur funktionerna ser ut inom olika förmågor/kompetenser som krävs för att klara vissa moment … t ex läsning … matte … Hur ser minnesförmågan ut? Bildminnet … sekvensminnet … visuellt … auditivt … Hur inverkar koncentrationen … uthålligheten … motvationen … och hur står det till med medvetenheten … den egna … om processerna och den egna rollen i alltihop … hur ser det bara ut … För att kunna rbeta konstruktivt med att utveckla … förbättra … måste titta på alla olika aspekter … visst!

FFFF – Fakta – Färdigheter – Förståelse – Förtrogenhet – de 4 F-en –

De är bra att ta till för att förklara … diskutera kring … Jag gillar FFFF-en! Så är det bara! För att överhuvudtaget kunna lära måste man må bra! Trappan ni vet …. behovstrappan … sen kan man börja tänka på att lära …. utvecklas …

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Så mycket jag vill bli och så mycket som är skoj.”

Nalle Puh

Den 18 november 1999

43 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag tror att jag låter sängen ropa på mig snart … precis som Mia rådde mig till. Har varit iväg på sammanträde ikväll och just nu uppdaterat alla sidorna. Så nu känner jag mig lite trött.

I min mailbox hade jag många mail … bara rara vänliga trevliga mail …. men igår fick jag ett mail med virus i. Det finns elaka människor som vill förstöra … det är väl underligt! Människor man inte ens känner. Viruset ligger i en exe.fil som heter … himmel nu glömde jag precis … iaf var det ngt med ”park” … Pretty Park.exe Det kom från ngn som heter C A och jag tror det var swipnet. Jag skickade tillbaka mailet och öppnade inte exefilen. Naturligtvis! … Inatt när jag vaknade tänkte jag … vad dum jag var! … jag skulle ju skickat mailet till ”abuse” hos den internetleverentören … så dumt att jag inte tänkte på det!  Det ska jag tänka på till nästa gång som jag hoppas aldrig inträffar.

Nåja lite till ska jag forska i det hela … Jag har väldigt svårt att låta bli att reagera och agera när ngn gör saker som skadar andra. Det är ju enda sättet att få bukt med avarter. Låta de skyldiga ta konsekvenserna av sitt handlande. Min grundinställning är att den som förorsakar en annan människa lidande eller skada ska ersätta skadorna. Nu vet jag att en kollega och kanske fler har fått mycket trassel genom att öppna denna exe.fil som slog ut hela hårddisken. Jädrans! Nu svor jag nästan … bara nästan … och jag är väl medveten om att vissa skador inte kan ersättas … så är det bara!

Oh … nu hörde jag ngt … min lilla goa säng …. o_ja … jag kommer … snart ….

Men en sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Suger på karamellen lite till …. får jag väl ….? …! …. ja….  kvinnor.net … mmm ”Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Så mycket jag vill bli och så mycket som är skoj.”

Nalle Puh

Den 19 november 1999

42 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Åh … nu är jag mallig. Det blir så bra så! Först hade jag tänkt att använda access men det verkar krångligt och amerikaniserigt och businessinriktat … och … så valde jag gamla trogna excel. Jag gjorde min lista och länkade till bedömningsrapporter och dagrapporter. Nu ska det bli mycket ordentlig ordning på min dokumentation. Dessutom blir det lätt att lämna efter om man ev skulle byta jobb. Bara att överlämna en diskett. Tjoho!

Men himmel vilken tid det tar! Tre elever på 3,5 timmar! Himmel! Denna dokumentation tar eviga tider. Men sedan ska det kunna flyta smidigt. Tänkte få in alla under denna helg. Hur många timmar kommer det att ”kosta”? Kosta mig alltså?!!?

Min Internetleverentör har uppmärksammat Oktobers Månadens kvinna. Det är roligt att få uppmuntran för den goda saken. Det innebär ju att fler få mer kunskap om hur barn och ungdomar har det. Mycket bra! Jag gillar seriösa internetleverentörer.

Det finns ju den andra typen också. Dit underjordiska organisationer flyr. Sådana som inte tål dagsljus. Det gäller rasistiska organisationer och sexfanatiker … sexpsykopater … pedofiler … de flyr till oseriösa internetleverentörer. Hoppas att seriösa internetkunder flyr från dessa oseriösa illa snabbt. Rösta med fötterna eller rösta med musen … klicka dig rätt på webben.

En sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”… att vara så hjälpsam som möjligt.”

Nalle Puh

Den 20 november 1999

41 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag trampat ngn på tårna. Jag har trampat många på tårna. Tydligen … var inte alls meningen .. och kunde aldrig drömma om att det fanns så mycket aggressioner i hierarkin. Skam i vår kår må jag då säga … egentligen.

Ja, så här var det … föreläsningen hade kommit till den punkt när frågestunden tog vid och frågorna kom igång. Jag ville anknyta till ngt som föreläsaren berörde och som jag anser vara viktigt … påfallande många barn nu för tiden håller pennan fel … och skriver bokstäverna på fel sätt … Det betyder en hel del i läs- och skrivinlärningen och jag har faktiskt funderat en hel del själv på detta och jag har också diskuterat det med kollegor runt om … även med förskollärare …

Min slutsats har blivit att barn nu för tiden lär sig skriva och blir intresserade av bokstäver mycket tidigare än förr. Förr fick småskollärarfröken ta hand om och introducera denna konst. Barn lärde sig skriva och läsa i första klass … då … förr. Men nu … nu kryper det ner i åldrarna och kanske inte förskollärarna har den utbildningen och därmed den insikten om ”skrivkonstens” betydelse   … mer hann jag inte säga … innan denna aggressiva med ömma tår hävde upp sin stämma och påtalade för mig vilka fördomar jag hade … alla hoppade nog till av denna överreaktion som ju visar vilka aggressioner som ligger i botten hos en och annan förskollärare gentemot en lärare i ”hierarkin”. Naturligtvis ursäktade jag mig om jag hade uttryckt mig klumpigt och sårat någon .. det var ju verkligen inte min avsikt … men faktum kvarstod ju … och det ÄR VIKTIGT att ta tag i detta. När jag avslutat denna gång hördes en massa applåder. Många kom fram till mig efteråt och sade att de ansåg att jag hade rätt och de angav den troliga förklaringen till överreaktionen … det där med hierarkin.   … och detta ska vara lärare som ska undervisa elever i svårigheter och handha mobbning mm … ska jag ta mig för pannan … jo det är dags …*Birgitta tar sig för pannan*…

En sak är säker …..

Barn måste lära sig att berätta. Det är inte att svika som de ofta tror. Tvärtom faktiskt! Barnen kan vara räddningen om de berättar. Både för sig själva och sina föräldrar. Barn måste berätta om det brister i omsorgen och barn måste berätta om de blir slagna eller utsatta för kränkningar.

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad* … i en hel månad …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Om nån vill applådera … så är rätta stunden inne nu.”

Nalle Puh

Den 21 november 1999

40 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Är kärleken evig? Ja, vi har diskuterat idag. Min Vattuman har en egen teori eller en speciell teori … han menar att kärleken är genetisk … ja jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med i det resonemanget. Men han menade att han hade stöd i Illustrerad Vetenskap. Hrm! Måste nog läsa den artikeln.

Jag har nog inte stöd där för min teori. Min teori är att kärleken antar olika skepnader … förändras … utvecklas … förädlas … men den kräver insats. Betydande insats … satsning … prioritering … värdering … av vardagsvarande. Kärlekens olika skepnader kan vara … förälskelse … kärlek … gemenskap. Man kan tala om olika nivåer … lägre och högre nivåer för kärlekens väsensskepnader. Den högsta nivån är när en flerdimensionell djup gemenskap har utvecklats. En gemenskap som bygger på omsorg, omtanke, respekt, generositet … mm … dessa också på olika plan  Ja ungefär så tror jag … utifrån min erfarenhet och utifrån vad jag sett och upplevt.

Vi har diskuterat relationer och andra viktiga saker idag. Jag har diskuterat med mina döttrar. Det är roligt. Himla kul! Jag blir så glad när de kommer med sina djupaste funderingar och sina undringar … livsfrågor är viktiga. Så är det bara!

Idag sov jag länge. Vaknade när frukosten var klar. Min Yngsta hade gjort fint för fikat i morgonstund. Då ringde Min Mellan som tänkte komma och var sugen på te. Vi hann med en runda ute i hästhagen och Min Yngsta fotograferade flitigt. Inte mig alltså … utan Billie som inte stod still och Chippen som stod fint och still. han fastnade nog på kortet. Billie fick kanske med svanstippen eller så på fotot. Återstå att se så småningom.

Min Äldste hade inte tid med familjemiddag idag. Så kan det vara ibland. Mitt Lilla GullHjärta hade en sten med till Mormorn. En fin sten som var inlindad i fint cellofan. Milde tid så fint!

Nej! Nu är jag trött! Sängen ropar snart … hoppas jag ….

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad* … i en hel månad …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Underhållande på ett stillsamt sätt…”

Nalle Puh

Den 22 november 1999

39 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


För några dagar sedan berättade jag om att försummade barn överraskar psykologerna. I Illustrerad Vetenskap (nr15-1999) , min favorittidning, finns en artikel ”Givna förlorare blir vinnare”. När det gäller försummade barn så är det ju helt underbart! Forskarna trodde de hade gjort fel. Resultaten blev för positiva.

Det visade sig att 1/3 av alla barn som vuxit upp med försummelse, våld, missbruk … hade arbetat sig loss från barndomens upplevelser och hade skapat sig välfungerande liv, socialt, på arbetsmarknaden, med familjeliv … Beundransvärt och strongt. Vad var det då som var gemensamt för de som klarat sig så bra? Vilka faktorer hade de gemensamt? Jo, det blev naturligtvis forskarna nyfikna på, som tur var … hur ska vi annars få vetskap och kunskap … om inte forskarna är vetgiriga! Hurra för alla vetgiriga forskare!

Enligt nämnda artikel fann forskarna ”Fem vägar till styrka”:

TRO; en stark tro ger känslomässig styrka, vare sig det är tron på sig själv, Gud, en skyddsängel eller annat …
ÖPPENHET; att kunna tala med andra och be om hjälp är en stark självhjälp.
ANSVAR; ta hand om andra t ex yngre, ger stolthet och bidrar till stärkt självvärde.
ETT MÅL I LIVET; den som har ett mål i livet ser en mening med sitt liv.
EN FRISTAD; en mental eller fysisk tillflyktsort ger andrum i kaoset.

Detta visar en beundransvärd överlevnadsdrift … en form av intelligens … idag pratas om så många olika typer av intelligenser. Numera menar man inte endast den logiska, verbala mätbara … utan nu finns känslans intelligens … de sju intelligenserna …. och naturligtvis överlevnadsintelligensen.

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad* … i en hel månad …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Han skulle säkert veta, vad som skulle göras, när man är omgiven av vatten.”

Nalle Puh

Den 23 november 1999

38 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu blir det nog inte så mycket skrivet … här! Jag har ju skrivit där … och där  och där och där …. det får väl räcka ett tag. Sedan tycker jag att det är värt att läsa gårdagens dagbok igen … och igen och igen och igen. Ja faktiskt tycker jag det! Mia hade läst och reflekterat. Mia är bra på att reflektera, fundera, resonera och filosofera. Himla bra! Så är det bara!

Igår hade jag tänkt att skriva hur glad jag var över hennes sätt att skriva. Ytterligare en skrivarbegåvning! Bara i auhgusti så var det en liten flicka som ursäktade sig med att inte kunna skriva och uttrycka sig i skrift …!!!… Det var då det! NU … en skrivarbegåvning. T o m diktar ibland. Jag blir rörd när jag tänker på det *ngt blankt i ögonen*

Oj, oj, oj … hörde jag ngt … min lilla go’a säng ropar på mig. Tur det är ngn som har vett att se till så jag får lite sömn. Själv saknar jag detta vett under veckans vardagar. Dock inte under helgen. Då är jag jättevettig! Jag bara säger det! Så är det bara! Jättevettig ibland … inte vetigt så vettigt!

Mitt Lilla GullHjärta var här som hastigast idag. Om jag körde direkt hem … genast så hann jag träffa dom. Jo jag vet en mormor som tog bilen vid ratten och susade raka spåret hem denna eftermiddag. och en liten stund … ett litet keligt gosekel … en kort stund … sedan bar det iväg med den gröna Kermit. Och GullHjärtat försvann i mörkret vid sidan av sin mamma … och mormorn vinkandes på trappen.

Nu ska jag lyda …. min lilla gosiga säng …. natti natti ….

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad* … i en hel månad …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Någon av de där duktiga läsarna, som kan läsa skrivet.”

Nalle Puh

Den 24 november 1999

37 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det blir inget idag! … Orkar inte! Jobbet och sedan sammanträde …. hemma nu 0:30 för att uppdatera sidor sedan igår.

Inte har jag hunnit skriva några mail heller ….. förlåt alla! Mailen kommer …. Innan jag ska lyda sängen ska jag …… säger det inte!

Nu ska jag lyda …. min lilla gosiga säng …. natti natti ….

Månadens kvinna” … mmmm …  *glad* … i en hel månad …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Någon av de där duktiga läsarna, som kan läsa skrivet.”

Nalle Puh

Den 25 november 1999

36 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag avskyr när min dator fryser! Hatar det! Måste göra ngt åt detta. Vad? Ska jag behöva installera om allt och formatera hårddisken!? Ja kanske det är dags.

Idag har jag funderat omkring Therese och hennes situation. Det finns säkert många andra Regnbågsbarn i liknande situation. Ansvarstagande barn. Har skött både yngre syskon och förlder eller föräldrar. Men barn måste också få vara barn. Ungdomar behöver också stöd i sin vardag. Framförallt behöver de ett hem att komma hem till. Inte bara ett stök att komma hem till … eller något som man inte alls vet hur det ser ut … kanske har det barkat lös eller fallit ihop … osäkerheten inför hur det ser ut när man öppnar hemmets dörr. Hur ska man klarar sitt eget skolarbete och sitt eget liv om man är barn och ung … och behöver stöd i sin uppfostran och i sin utveckling? Det ska inte behöva vara så. Jag anser att det borde finnas bra socialsekreterare för barn och ungdom. Det är ju inte klokt att barn ska behöva känna att de inte vill ha med soc att göra! Vad har soc gjort för att erövra ett så dåligt rykte! SKAM!

Alla socialförvaltningar i hela Sverige borde ta sig en ordentlig funderare! Hur sköter de sina jobb i barn- och ungdomsärenden. Är det ngt jag önskar att mina skattepengar ska gå till så är det ungdomar som drabbats av vuxnas oförmåga. Alla Sveriges socialförvaltningar borde snarast se till att fortbilda sig om barn och ungdom. När jag började min politiska bana för 10 år sedan så läste jag om riksdagens revisorers kritik över socialsekreterares brister i kompetens om barn och barns utveckling … har det inte hänt något!!!! Jag bara undrar … och samtidigt bestämmer jag mig för att nu ska det skickas brev till socialhögskolorna … jag har en kontakt i Lund … jo det ska bli några mail i helgen! Så ska det bli!

Bra tänkt Birgitta! Jag får ju säga det själv … Sedan vet jag att jag har god draghjälp av så många kära vänner i cyber ….. *kramar till er alla*

Min dator pajar precis när jag skriver till Mia att hon gjorde rätt som sparkade killen i skrevet i den situatinen som han satte henne i. Bravo Modiga Mia! Vem fasen tror han att han är ”Tuppkycklingen”! Trycka upp Min Mia i skåpet i skolan och förnedra henne och hennes mamma inför kompisarna. Nej fy tusan och alla pirater och drakar! *kram Mia* . 

Idag kom jag på vad mitt rum i skolan ska heta … MELLANRUMMET … färgglatt och välkomnande. Rummet mellan spåren. Våra arbetslag och klasser heter röda, blå, gröna och gula spåret. Mitt rum ligger mellan spåren. ”Mellanrum” kan symbolisera mycket. Det ska jag berätta om en annan dag. säger det inte!

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut …*snyft*…

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Någon av de där duktiga läsarna, som kan läsa skrivet.”

Nalle Puh

Den 26 november 1999

35 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Min allra käraste Faster A fyller år idag. Min Mellan och Mitt GullHjärta kom idag för att sova över … kanske ända till söndag.

Denna dagen hoppas så gott som över …. jag lade mig tidigt och läste Bamse för en viss ung liten dam … tillika ett GullHjärta ….

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut …*snyft*…

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Någon av de där duktiga läsarna, som kan läsa skrivet.”

Nalle Puh

Den 27 november 1999

34 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vaknade av att Våra Flickor gjort frukost. Lång … jättelång frukostsittning … mysigt.

Sedan har jag gjort absolut ingenting. Dessutom gick jag och lade mig igen och läste Illustrerad Vetenskap … om en ny upphittad isman … denna gången i Canada … närheten av Alaska …. spännande.

Sedan sov jag … fast GullHjärtat kom i flera omgångar och hade något på sitt lilla hjärta varje gång … jag sade faktiskt till att jag ville sova …. men fick nästan samvetskval … fy så dum jag var …

Flickorna åkte till stranden för en promenad och GullHjärtat och jag gick en hundrunda och plockade blommor. Ja det finns faktiskt några gula senapsblommor kvar och någon åkervädd och någon blåklocka … och rölleka … och gräs  …

Nu funderar jag på att ta ett bad … eller hämta fram adventsljusstakarna … eller börja med middagen … badet lockar ju mest … men kanske något ”borde” tar överhanden … vi får se …. 

Denna dagen har jag fått ett pris för Regnbågsbarnsiten. Tack Ingrid!

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut …*snyft*…

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”

Nalle Puh

Den 28 november 1999

33 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jo, jag lovade ju att återkomma till MELLANRUMMET. Egentligen gjorde jag MELLANRUMMET för att en elev skulle kunna göra en presentation och få känna sig riktigt duktig eller iaf klara något som de andra inte gjort. Göra något som kunde beundras av andra och göra min elev glad och stolt. Så tänkte jag.

Sedan råkade det bli så att jag tog fram en modell och den råkade i sin tur handla om min sal som fick namnet MELLANRUMMET och varför det namnet dök upp förklarade jag för någon dag sedan.  …MELLANRUMMET … färgglatt och välkomnande. Rummet mellan spåren.Våra arbetslag har fått sina namn efter fyra glada färger.MELLANRUMMET kan även få vara symbol för kunskapsluckor som kan fyllas … för avstampet till något nytt som skall läras och som tycks svårt …MELLANRUMMET kan även symbolisera dialogen som leder mot ett mål som kan tyckas svårt att nå … i någon situation … MELLANRUMMET som symbol kan finnas överallt och mellan vilka som helst. IMELLANRUMMET skapas nya möjligheter som leder framåt och mot de mål som är uppsatta ….

I MELLANRUMMET ska arbetet präglas av kreativitet …. och målmedvetenhet … Så vill jag se det det … Hoppas det är OK! … Mitt rum mellan spåren.

Lilla GullHjärtat har åkt hem. Då blir det tomt. Men hon kommer snart igen. Och hon läste om Nalle Puh och vintern för sin mormor. Sedan gjorde vi ett bildspel med hennes fina teckningar. Sångerna är inte riktigt klara än.

Typiskt att Y3 var slut! Jag som ville tvätta mina tröjor. Nu får jag vänta tills i veckan. Typiskt! Ialla fall var promenaden i busvädret härlig. Den gick över stock och sten och vedervärdig taggtråd. Men Min Billie är försiktig, som tur är.

Nu fick vi precis meddelande om att Vargen är här … just här i Påarp … Tänk om den tar någon av våra små grisar! …. Måste ut ….

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Om nån vill applådera … så är rätta stunden inne nu.”

Nalle Puh

Den 29 november 1999

32 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jo vargen hade siktats mellan Påarp och Torekov. Fast våra grisar hade inte sett den … verkade det som. Lugnt i grishagen … som tur var.

I helgen dök det upp förslag om ny ordning för julfirande. Döttrarna i familjen hade förslaget. Det var annorlunda och inriktat på att göra det mysigt och avkopplande … utan stress … utan för mycket mat … med aktiviteter … undvikande av väntan … DEN väntan … Kanske inte så dumt. Jag är nog den som är duktigast på att rationalisera bort alla ”måsten” … men samtidigt den som blir föremål för vilka måsten som inte gjorts … låter lite konstigt kanske … Tänk jag behöver inte särskilt mycket julattiraljer för att ”fira” jul. Med små barn i huset så finns det vissa ”måsten” som även jag vill att små barn ska få uppleva. Julgranen är nog ETT sådant måste. Och julklapparna. Våra julgubbar som äts julaftons morgon är nog ett måste för alla … tror jag. Jo, vi kommer nog att klara julen även i år.

Bara det inte blir FÖR mycket jul. Jag vill att det ska bli mycket tillsammans … undrar om vi klarar det … vi som är så mycket individualister. Min Vattuman har blivit lovad hjälp i stallet på julafton … av två duktiga döttrar …

Nu är jag lite orolig för att jag inte ska hinna med imorgon. Massor ska göras den dagen … massor med ont om tid för det som ska göras emellan allt annat som ska göras … I morgon kommer inte att gå ihop riktigt … är orolig för att inte hinna med … skönt att vi nästa termin ska köpa färdigbredda frallor till eftermiddagsfikat som vi turas om att sköta …. plus kaffebryggning … och kaffebryggning … och kaffebryggning … diskning … och diskning … och avtorkning … och …konferens … och sammanträde … och … *pust*

Behöver alla lediga tummar som kan hållas för att imorgon ska gå ihop sig ….

Fast nu hoppas jag bara på lite funderingar från en viss ung dam …. att fundera på … för att funderas vidare på … funderingar är till för att funderas kring … visst!

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut … ja i morgon

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Han satte sig med huvudet mellan tassarna och började fundera.”

Nalle Puh

Den 30 november 1999

31 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Sista dagen på näst sista månaden på sista nittonhundratalsåret … i vår tideräkning. Vår gemensamma … den har tydligen inte varit gemensam så länge. För inte såååå länge sedan var det olika tider i olika delar av Sverige. Först när tågtiderna behövde stämma kom så småningom gemensam tid … men … i övergångstiden var det två olika tider i varje del …. tidsödande kan tyckas … tidsflödande ödande glödande …

Nåja! Jag har inte tänkt stressa upp mig för detta skifte … på intet sätt … På inget sätt påverkar det mig speciellt … det känns helt vanligt i hela kroppen … och min kropp talar om om det är något som är värt att ”stressa” upp sig för …

Milde tid! … vad det stormar …!!!… faktiskt kom hästarna och sade att de kunde tänka sig att gå in. Kloka är de minsann! Inte för att de fryser … men det kan ju komma farndes saker i luften … och storm kan vara oroande … hästar blir lite vilda av blåst … oftast är det glatt – vilt … inte neurotiskt -vilt … eller … hetsigt – vilt … utan mer nyfiket – spännande – vilt … Det är kul att rida på en häst … man känner väl … när det blåser … Men det kräver att man känner hästens muskelrörelser och hästens tankar … då är det precis liksom att vara ”ett_med_vinden” … Det är härligt … men oj vad längesedan!

Min Tinna var sådan … vi tänkte samma tankar … eller tänkte tillsammans … Det var t o m kul när hon slog bakut i sina glädjeskutt inför en stundande galopp. Inga problem alls … bara att följa med i bakut-et … och sedan snabbt hänga med i en racerstart … men som sagt … det gäller att känna hästen … väl … riktigt vääääl!

Seita är stark och då gäller det att tänka tankarna före henne … bromssträckan kan vara lite för lång annars om det bär rakt in i skogen … lite plötsligt.

Idag har Anders namnsdag … det finns 7 varianter på Anders i almanackan … det har jag läst idag.

Månadens kvinna” … mm …  *glad* … en hel månad är snart slut … ja i morgon

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* REGNBÅGSBARN

”Det gör ingenting, vilket väder det é för jag ska ha en honungsklick, att inte säga tre!”

Nalle Puh

©  Birgitta Rudenius

Oktober 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 oktober 1999

91 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu börjar de … nu börjas det … nu börjar det … höststormarna … rusket … bli mörkt om kvällarna … nu är det här … på med värmen för sjutton! Idag behövs den!

Himmel och pannkakor! När jag kom hem idag med onda fötter efter allt spring i Helsingborg …. så … såg jag rätt …?… jo …. grisarna VAR utanför … där de inte ska vara … en liten egen tryntrupp. Bara att stänga av motorn som var igång medan jag tog posten i brevlådan. Jaha! Bara att ge sig iväg upp mot utbrytarna … som kom glada mot mig … precis som de grisarna som fortfarande var i gott förvar innanför stängslet … glada och sociala som alltid … kom alla mot mig … som vanligt och från alla håll … glada och sociala … men det kunde ju inte jag vara!
Jag kunde inte säga:
– Hej mina fina grisar! Hur är det med er idag då? … som jag brukar.
Jag var ju tvungen att ryta och skrämmas och förstärka genom att hoppa och springa hotfullt mot dem. De stackarna blev så chockade och förskräckta så de vågade inte annat än springa in i hagen igen. Ja, om jag får säga det själv så har jag lite god hand med grisar, eller?

Som jag sedan slet med stängslet! Det låg på backen med stora jordkokor över som grisarna hade plöjt upp. Skorna är jordiga och står fortfarande kvar inne i våtrummet.

Nu ska jag ta ett hett bad …. Waow! Min Vattuman är ute och fixar stängslet nu. Ficzar som Semlan skriver med sin vänstra hand eftersom den högra handen fått en spricka efter trakasserierna och misshandeln från hennes plågoandar. Hoppas det kommer fram vilken skola det är och förhållandena där utreds!

Hoppas också att det ageras i Mias kommun! Mia har rätt till stöd i sin skolsituation. Skolansvariga ska se till att Mia lämnar skolan med godkända betyg och att Mia dessutom tycker det är roligt att gå i skolan. Mia har rätt  ”Att lämna skolan med rak rygg”. (En skolutredning heter så.) Så ska det vara och det är Mias rätt … om inte hon har … vem skulle då ha! Jag kommer att engagera mig mycket i att följa kommunernas sätt att efterleva lagboken avseende barn. Särskilt Mias kommun. Jag kommer att jaga socialstyrelsen och andra myndigheter som har uppföljningsansvar. Måtte fler engagera sig i denna fråga!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Du och jag har Hjärnor. De andra har bara grått ludd.”

Nalle Puh

Den 2 oktober 1999

90 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Himmel så många lustiga/underliga/ …fantastiska/underbara … människor det finns … och … knäppa … för att uttrycka snällt …. människor… det också finns.

Jag börjar med den ”knäppe” … hade en kort diskussion på BBSen med en ung kille för ett tag sedan … tröttnade på hans omogna sätt … min tid är ju värdefullare än så … fick mail av andra som välkomnade mig i ”klubben” som tröttnat att diskutera med denne unge man … den unge mannen ifråga irriterades tydligen över att jag inte ville fortsätta diskussionen … och visade det genom att uttrycka synpunkter/omdömen. *småler* *Birgitta tar sig samtidigt för pannan*

Stackars unga män i sina sämsta debattuttryckarfanatasier!!  Jag har stött på en nu … Birgitta vinkar glatt adjö till denne! Kom igen när du blivit torrare bakom öronen! … Nu var jag kanske för elak … men han läser  inte detta ändå … så … jag tar bort det när jag blivit lite snällare.

”Snälla flickor kommer till himlen. Olydiga flickor kommer ännu längre.” När jag sa detta till min mamma vid ett tillfälle så utropade hon förskräckt:
– Men Birgitta! Du får inte blanda in Gud så där!
– Ups  …?

Som motvikt … tungvikt … guldvikt … lyfter jag fram Ulrika. Ulrika är också en Regnbågsflicka. Dubbelt så gammal som Mia … också med mycket svåra erfarenheter bakom sig. Ulrika påminns om sina tankar … och minnen … när hon läser Mias tankar … Vi får ta del av Ulrikas tankar och reflektioner. Detta ger en helt ny dimension för denna webbplats. Speciellt eftersom Ulrika har kommit en bra bit på vägen med sitt bearbetande av de svåra upplevelserna. Ulrika är idag glad för sig själv och gillar den hon är … har blivit … tack vare … på grund av … just sina erfarenheter/upplevelser. Ulrika personifierar därmed ”Livet måste ges mening” och ”Vilja till mening” …. (Viktor Frankl) … hur svårt det än är så kan man kanske finna ngt positivt ut ur det … även om det i stunder har tett sig som mörkaste mörkt … och man trott att man aldrig kommer igenom eller förbi …. ”Inget ont utan att det har ngt gott med sig” sägs det ju. Det finns ett begrepp för denna förmåga att ”se” och ta sig fram i livet … logoterapi … Den manar till att frambringa alla de positiva och goda krafterna.

Det är väl givet för vem som som läser detta vem jag helst lägger min tid på …..

Den nya dimensionen …   ingivelse av hopp … det går att ta sig fram … igenom … hur knagglig vägen än är … … Ulrika inger bokstavligen hopp!

Min Blåslampa … visst är den för söt!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Han hade tänkt på det utan att någon hade sagt det till honom.”

Nalle Puh

Den 3 oktober 1999

89 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vi kom iväg idag … Min Vattuman och jag. Två och en halv timme i bilen och prata utan att ngn av oss kan ge sig iväg på ngt att göra. Det är det bästa med bilfärder … man sitter där man sitter … tills man är framme … och lite till för vi pratade så intensivt att vi körde fel … så det kan va’ ….

Underbart att träffa Min Faster och Farbror. Underbart, roligt, intensivt, diskussionslystet, … underbart. Min Kära Faster hade bakat pimsar … åh …. jag älskar pimsar … farmor brukade baka …. mmmums … omelett med kantarellstuvning …. mmmm … visade korten från Ungern … korten på Lilla Alma … korten från Ingrids födelsedag … kort från Kastanjebacken denna sommar … sedan gick vi ut i trädgården för Min Faster hade hittat lindplantor. Jag önskade så lindplantor från Linneryd att sätta på Kastanjebacken. Åh … tre stycken små lindplantor … åh! *glad*

När jag sedan grävde upp en benved … mindes att pappa tyckte blommmorna var så fina och brukade plocka med sig hem … fy vad det stack till … på fingret … på benet … kändes det inte på magen också … på halsen …. HIMMEL! … getingar i marken … vi sprang … skrikande bort …. från …. fy … in och upp … på med kurblask …. hade jag inte en under tröjan! Minsann!

Det var orättvist tyckte jag att jag fick så många stick och Min Faster bara ett … på armen …

– Men det förstår du väl …. det var ju Annalisas blommor, skojade Min Farbror med glimten i ögat.

Min hand är tjock och stel och svullen. Skulle inte kunna skriva med vanlig penna … alls. Kant inte knyta den alls. Sticker och gör ont, ont, ont!

Himmel så många rara människor det finns. Jag blir rörd! Kolla min gästbok! Alla ni som följer och stödjer Mia Semlan och Flingan ….Varsågod … ni får härmed My BlueBell Award …

My Bluebell Award för Ditt stöd till Mia, Semlan och Flingan!

Åh min Lilla Regnbågsflicka har det svårt. Så svårt! Så svårt!

Min Blåslampa Blåslampa för barns rätt och barns väl!… visst är den för söt! Ni som vill arbeta aktivt för barns rätt och barns väl …. sätt blåslampan på er sida! Vill ni länka den till Mias, Semlans och/eller Flingans sida är det OK.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Det var rätta dagen att organisera nånting.”

Nalle Puh

Den 4 oktober 1999

88 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Strul på nätet idag … hela tiden … jag har inte kunnat upprätthålla kommunikationen. Trist såna dagar. Det är nog s. k. atmosfäriska störningar. Jag ringde till Min Äldste, som vet allt som behöver vetas i dessa sammanhnag …. men … himmel klockan var ju halv elva … tänk om han sov … jag lade på luren illa kvickt och skämdes lite … rrrrr … -Hej, sade en glad röst … =sonens … Jo, han vet att det är mamma som ringer när mamman ringer.

Fy vad det kliar! Dessa j-a getingar! Jag svär inte! Inte alls! Här är de bzzz…. Min vän Birgitta har allt i bildväg. Tack, Birgitta!

Maria har skrivit igen. Hon har kloka reflektioner och följer Mia. Tänk om människor reflekterade lite mer över det som sker i vardagen! Tänk om! Tänk om Semlans skolkamrater hade förmått reflektera över hur det går till runt omkring dem! Tänk om!

Att reflektera och att skriva utvecklar tänkandet … man kommer liksom lite längre i sitt sätt att vara. Skrivandet hjälper till att organisera tankarna … göra dem ”synliga”. Det innebär ju att vi har dels människor som reflekterar och dels människor som bara är … utan att reflektera. Människor som har nått olika långt i sina tankemönster och olika kort i sina tankemönster. Hur ska de kunna förenas? Tänk om människor som nått kort i sina tankemönster ska fatta beslut över andra människor!? Tänk om!? … Så är det! … I vardagen! … Alltför ofta! *pannan blir sliten*

Visst är det kusligt!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Det var rätta dagen att organisera nånting.”

Nalle Puh

Den 5 oktober 1999

87 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det finns ställen där man inte får vara för framåt. Det är ”Jante-ställen”. På så’na ”janteställen” ska man inte tro att man kan_nåt eller att man är_nåt! Så är det bara! Gruppkrafterna och det inarbetade kulturmönstret styr … mycket starkt. Få är de som ser detta och ännu färre de som vill se detta och ännu ännu färre de som vågar se det …. och ännu ännu ännu färre de som vågar och gör nåt! De ännu ännu ännu … färre … de drivs ifrån … därifrån … till slut.

De som styr på ”janteställen” är aldrig de som har kompetensen … kunskapen om världen_utanför … idéerna … de kan därför inte heller vara de reflekterande människorna (apropå igår). De är ju människorna som är förändringsobenägna och som enkelspårigt sitter fastlåsta i sina gamla tankemönster. De som inte vill ta emot … inte är öppna för nya intryck … Det är kusligt när dessa låts styra! Och tänk när de låts styra i klump … vilken mobb! Det finns så’na arbetsplatser! Huh!

Nej! Tacka vet jag arbetsplatser där man förmår se varandra och varandras olikheter som resurs. Hur många gånger har jag inte skrivit detta och hur många gånger har jag inte sagt det! Arbetsplatser där man inser att EN inte kan allt eller ens tillräckligt. Arbetsplatser där man inser att ALLA kan väldigt mycket tillsammans och man klarar av att låta en eller annan vara framåt och ser det dessutom som en möjlighet för alla att lära mer … att  utvecklas mer tillsammans.

Jag vill inte styras! Vill absolut inte styras i en ”jantevärld”! Vill inte ens vara en del av en ”jantevärld”! I en ”jantevärld” är jag en mot_människa. Jag bara säger det!

Jag vill inte heller vara en del av en värld som handskas ovarsamt med människor, som inte gjort någon något ont. Jag vill inte vara en del av ”jantevärlden” när ”mobben” är igång. Då är jag också en mot_människa.

Man kan alltså vara … med_eller_mot … upp_eller_ner … framför_eller_bakom_eller_till_och_med_bortom … nedanför_eller_ovanför … det beror alldeles på …. i vilken värld man befinner sig och vilket betraktelsesätt man väljer att anta. Så är det bara!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Det var rätta dagen att organisera nånting.”

Nalle Puh

Den 6 oktober 1999

86 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Kommunstyrelsen i Båstad signalerar:

Kom inte och investera i Båstad! Kom inte och tro att du är nåt! Kom inte och tro att du kan förändra! Kom inte med dina pengar och investerar i vår miljö! Kom inte hit! Kom inte till Bjäre!

Vem med sans och vett vill! Längre!

Tro inte att vi behöver några beslutsunderlag för att pröva dina idéer!

Detta är vad kommunstyrelsen signalerar mycket tydligt idag genom sitt beslut att säga nej till framtagning av en detalplan för att pröva om det är möjligt att anlägga en golfbana och samtidigt värna kultur- och miljövärden. Majoriteten ville så! Majoriteten sade nej till att ta fram ett seriöst beslutsunderlag. c fp s

En minoritet ville agera seriöst …. m kd bp …

Vid såna här tillfällen känner jag
…. mig bedrövad och nedstämd …  vanmakt …
… glädje och tacksamhet för att jag är smålänning …
… jag är iaf  ingen ”hosafösen” … ingen 5000-årig bjärebo heller …

Moderata kollegor! Är det inte dags att överväga att lämna samarbetet med c och fp? Inte kan jag skönja efterlängtad, seriös och borgerlig politik inte! Kan du? *stön*

Jo, visst blev det en insändare … ett insändarsvar … den är inskickad … bara måste … *pannan* … när jag läste en insändare idag!

I morgon är jag nog nätanslutning … spännande … åh vad mycket jag kan göra då … om bara tiden räcker …

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Det var rätta dagen att organisera nånting.”

Nalle Puh

Den 7 oktober 1999

85 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag är det Birgitta och jag har alltså namnsdag. Grattis alla Birgittor! Idag för 19 år sedan slutade jag att röka. Himla bra gjort! Men samtidigt vet jag att skulle jag ta ett bloss idag så skulle jag röka i morgon … och det vill jag inte. Ingen i vår familj röker. Min Mellan slutade när hon väntade Lilla GullHjärtat och Min Äldste slutade för ett par år sedan. Jätteduktigt av dom! Himla duktigt!

Idag känner jag mig inte nöjd … riktigt. Jag är irriterad på mig själv. Jag är himla irriterad bara för att jag kände av lite Jante …  och lät mig beröras av det. Miner tvärs över bordet. Jag vill skita i att bry mig! Jag vill  skita i att bry mig om vad såna som underhåller Jante uttrycker. Och det ska jag! Jag var liksom inte riktigt beredd idag. Hade inte väntat det faktiskt. Dessutom var det i en miljö där man absolut inte skulle förvänta det egentligen … man borde veta och begripa bättre! Fan också! säger jag precis som Mina Cyberflickor gör ibland. Fan också! *Birgitta biter sig i tungan och kommer på att … det är ju att svära* Ääh glöm det! säger jag då precis som Min Mia brukar säga ibland.

Skönt att det inte finns sånt på mitt jobb iaf!

Min Semla har varit tvungen att skriva från biblan idag. Hennes mamma var så arg på henne att hon slog henne samt drog ut alla sladdarna från datorn … nu kan hon inte skriva! Jag lider med Semlan. Nu är hon ensam med alla sina tankar och  minnen. Men jag tänker på dig Lilla Semla!

Flingan, lilla Flingan! Våga inte vara annat än rädd om dig! Jag bara säger det! Hur gick det med din vackra berättelse? Är den publicerad?

Mia är lite irriterad på mig tror jag …. hon svarar och skriver kort. Hon behåller sina tankar för sig själv. Visst, det är Mias val. Men jag undrar vad anledningen egentligen är. Flera olika anledningar kan jag själv tänka mig … fast jag tycker inte att det är rätt eller bra. Oro, rädsla … kontrollförlustkänslor … osäkerhet … oro … rädsla … Jag tror Mia blir mer ledsen av att inte skriva och det vill jag ju inte. Mia?

Snart blir det familjemiddag. Kul! Längtar! Himla roligt! Vi blir kanske några fler än bara famljen. Denna helgen ska jag bara koppla av …. åh så skönt. Ska ingenstans vad jag vet! Bara vara hemma … hemma … hemma. Hoppas min syster snart kommer hem för jag måste prata med henne om vilka som kan tänkas kunna testa enligt en speciell neuropsykologisk teori. Skulle vilja prata med henne. Hon är så himla duktig inom sitt område. Bäst!

Mitt GullHjärta har gjort en fin teckning till mormorn. Kan nästan inte vänta  … åh vad jag längtar. *kram Lilla GullHjärta*

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”

Nalle Puh

Den 8 oktober 1999

84 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu är det verkligen på tiden! Att jag inte tänkt på det förut! Min läkare och min psykolog är så oerhört väl värda att få My Bluebell Award! Så klart!!

De har verkligen hjälpt mig och gjort det som varit det absolut mest rätta när det gäller mig! De har varit på det absolut bästa sättet för just mig! Jag har … med deras hjälp … kommit igenom … och ut … starkare … Så känns det nu! Jag vet mer … kan mer … har liksom en djupare erfarenhet genom detta svåra med! Erfarenheter berikar! … även fast de kan te sig så himla svåra när de just är i sitt akuta skede. Så är det!

Jag trodde aldrig på att jag skulle kunna träffa en psykolog som skulle kunna motsvara mina förväntningar och mina (höga) krav … men … det gjorde jag! Åh vad glad jag är för det! Tack A-a! Tack B-e!  För att ni visste att göra precis rätt när det gällde mig!

Jag får tårar i ögonen. Jag är glad och jag är tacksam. Tänk om fler som verkligen behöver hjälp trodde på att det verkligen finns fantastisk hjälp att få. Det finns faktiskt! Jag har upplevt det!

För min del hade jag brutits ner av en förödande psykosocial arbetsmiljö … under så lång tid.  Så var det bara! Jag trodde väl aldrig att ngt sådant skulle kunna drabba mig! Det gjorde det! Jag som är så stark, jag som tycker så mycket om att jobba i mitt jobb … med ”mina barn” …. men … det finns andra faktorer på en arbetsplats som kan vara nedbrytande och det upplevde jag. Tyvärr!

Fast att det var så och fick de följderna avseende min hälsa … så kanske det ändå förde något gott med sig … ja så är det nog … faktiskt! Fantastiskt!

Lilla Semlan … jag förstår nu att du haft en än svårare situation än jag först förstod. Lilla Gumman *kram* Nu väntar jag på livstecken från Flingan *kram Flingan* och visst är jag orolig för Mia!!! Himmel Mia! Var rädd om dig!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”

Nalle Puh

Den 9 oktober 1999

83 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Apropå gårdagen …. jag vill bara säga att det finns hjälp att få och som fungerar när man tror att världen rasar under fötterna … nu hade kanske jag ”tur” som direkt träffade på människor som var rätt för mig. Professionella människor som var rätt för mig.

Mitt Lilla GullHjärta bär så stora frågor nu berättade Min Mellan.
– Mamma, är jordklotet och världen lika stora eller vilket är störst?
– Mamma, varför låter det inte likadant när vi pratar?
Åh, vad jag längtar efter de svåra djupa frågorna. De kommer i morgon.

Fruktansvärt fel på alla sätt och nivåer! Hur kan en myndighet ta sig rätten att skjuta en människas friska djur? Hur kan något så oetiskt och omänskligt hända! Jordbruksverkets verksamhet har övergått i att vara djuraktivister. Mörda andras djur. Skam åt en sådan respektlös myndighet som så totalt visar avsaknad av värdegrund och respekt för levande friska varelser. Fy!

Man lyfter mer och mer fram just den psykosociala miljön på arbetsplatser … man har ju länge fokuserat på den fysiska … byggnad och inredning samt även arbetsuppgifternas fysiska karaktär … lyft och höjd och jag vet inte allt …. men hur är vi egentligen mot varandra!? Även vi vuxna! Vuxna är många gånger inte bättre än barnen när mobben drar fram. Vuxna kan vara otrevliga och elaka mot varandra. Vuxna kan också ha miner och århävor för sig. Prata bakom ryggen, förtala och frysa ut. Allra värst är det när grupptryck låts härja och självkritiken saknas. På sådana ställen drivs den ene efter den andre bort som inte ”passar in” av någon anledning. En anledning som   grupptrycket skapar helt utan självkritik … gruppen liksom siktar in sig på en person. Ofta finner man fel även i den fysiska miljön som man siktar in sig på. Enar gruppen runt. En grupp som på så vis kan härja år efter år. Helt utan självkritiska reflektioner. Medan den driver iväg den ene efter den andre. Alltid är det någon som inte ”passar in”. Som inte vill ingå i en mobb.

En sådan grupp eller mobb har ofta en eller några få ”ledare”. De kan vara ”grå eminenser”. Dessa grå eminenser har ofta en stark inverkan men märks samtidigt inte. De kan t o m vara så skickliga att de får andra att hålla i kniven när den sticker. De är duktiga på att få andra och dessa andra låter sig ….

Undrar vilka tankar den som håller i kniven har? Njuter den av gruppens/mobbens gillande just i stunden? Ja, så är det nog. Men … den stunden går ju över. Och sen då ….

Den ”grå eminensen” vandrar vidare … runt … vidare … runt …

Vem vill bli utsatt för en sådan grupp? Ingen i gruppen i alla falla! De vet ju hur det går till. Inga protester därifrån inte! Ingen självkritik! Ja så är det på ”sjuka” arbetsplatser. Kan vara. Sjuka arbetsplatser kan vara sjuka länge. Alldeles för länge … om fel saker görs och ingen står pall …

Hur ser det ut på din arbetsplats?

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”

Nalle Puh

Den 10 oktober 1999

82 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ja nu har jag suttit ett antal timmar och … ja, jag har gjort en sida med frames. Det blev en sida för ”Mina Cyberflickor” … förståss! Samtidigt har jag haft kontakt med dem … Ett litet huvudbry … ett moraliskt dilemma … inget litet huvudbry … svårt så det förslår … Om jag visste var Semlan fanns … då är ju min moraliska plikt att agera … min mänskliga? … Med vilken etisk rätt kan jag låta bli? Naturligtvis vill jag inte göra något som skulle skada Semlan! Aldrig!

Här är min framessida. Jag lägger den inte så det öppnas ett nytt fönster eftersom det är musik på den sidan med. Snart kommer det fler frames … tror jag! Men jag vill ha enkla sidor … inte krångliga.

– Varför ser man med ögonen? undrar mitt Lilla GullHjärta. Frågan ska hon ställa till Hjärnkontoret sade hon. Vilken tur att det finns ett hjärnkontor. Det kan behövas för kniviga frågor.

Middagen var god. Jag fick godkänt. Precis när jag nästan var klar kom jag på … HIMMEL! Min Mellans pojkvän är ju proffs på mat. Himmel! Hur ska det gå? Lilla jag? Och matlagning. Fast jag kan när jag vill … och idag hade jag ju velat … längtade så efter att få ha min familj samlad. Lilla GullHjärtat hade fått egen glass och Nasse hade köpt choklad till GullHjärtat. Nasse höll chokladen i sin lilla famn där han satt i korgen på skrivbordet. Till höger här denna dagen sitter Nasse med en penna i famnen. Kolla bara! Men där sitter han inte när det är en annan dag och detta läses. För då sitter han kvar denna dag på samma plats … om här inte är frames förståss.

Jag har skrivit en insändare om 66% … om att vi nog har de politiker som 66% förtjänar … kanske kommer den in i NST snart … kanske.

Jag har också skrivit och krävt en viss Irrhammars avgång. Är man ansvarig för en myndighet som begår sådana övergrepp mot en medborgare som skedde när de friska korna sköts … ja då får man faktiskt lämna posten … då är man inte värdig att ha det ansvaret! Så är det bara! Skäms!

Läs om hur 8-åringar kan bilda klubb och förbjuda lek med kompis. Den som leker får stryk …. trakasserier hos 8-åringar …

Nej, jag tror jag lämnar detta ställe nu … fast jag är orolig för Mia. Hon har inte hört av sig idag … *orolig* *kram*

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Den där lille gynnaren med de ivriga öronen.”

Nalle Puh

Den 11 oktober 1999

81 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Milde tid …!!! … Semlan blir rädd för mig när jag skriver om dilemmat och att jag borde … om jag visste … Himmel! Det får inte vara så. Nu vet jag ju inte … var Semlan bor … men om jag visste …. såååå svåååårt … ingen människa kan ju ha rätt svar … hur kan man veta … med vilken rätt … med vilken etisk rätt … handlar man si eller så … eller med vilken etisk rätt handlar man inte … Var finns svar att få? Denna frågan kan nog inte besvaras av hjärnkontoret iaf.

Har du tankar om detta dilemma så skriv gärna här ..  Kommentarer!

Milde tid igen! …!!!… Min fina framessida kan inte ses i netscape! Hur kan det vara? Varför i hela fridens dar kan den inte ses mer än i explorer? Mina sidor blir finast i Explorer. Jag gör dem i frontpage och då blir det så. Men jag vill att alla ska kunna se. Nu vet jag … jag ska slänga ut frågan i LTH … där borde det väl finnas flera ”hjärnkontor” som vet. Innan jag hinner skicka sidan skriver Ulrika och tipsar om tänkbart fel. Tack Ulrika! Ska kolla om jag blir klok på felet.

Idag har jag varit i farten hela tiden. Hann inte äta, bara dricka kaffe … magen skrek … handlade på vägen hem … åt äpple i bilen … magen skrek lite tystare. Nu har jag ätit. Inga rester från igår. I vår familj blir det aldrig rester. Hur mycket man än lagar. Så är det bara! Jag har gömt en avocado i skåpet. Kanske finns den kvar att ta med till jobbet i morgon … kanske?

Det kom ett mail …. inte vilket som helst …

Nästa helg kommer Lilla GullHjärtat och stannar. Härligt! Så länge sedan hon var här länge? Snart kommer hon … snart är det helg … det går så fort … ibland för fort … men mycket ska hinnas innan dess…

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Puh tyckte alltid om att äta lite grann klockan elva på morgonen.”

Nalle Puh

Den 12 oktober 1999

80 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha … när jag läste igenom min dagbok för igår så blev jag nästan stressad. Hade jag det så igår? Milde tid! Det kändes som jag skyndade mig igenom hela dagen. Utan en enda andningspust. Ja-a … så kanske det vara igår … och så kanske det är idag.

Har precis suttit i diskussion med kursare om ITbyn. Kursen på LTH alltså. Distanskursen. Det blev lite segt att ladda inläggen. Seeegt. Jag vill det ska gå snabbare. Jag lever snabbt ibland och är lite otålig. Vill ju inte det ska dröja när man är på hugget.

Dröja … jajaja … IT … jajaja … ibland är det lite segt … med omvärldens kunskap om möjligheterna. Nej nu ska jag inte gå in på det.

Nu ska jag pusta ut. Först ska jag uppdatera sidorna … absolut inte göra nya sidor … ABSOLUT INTE! … Hör du det Birgitta!

Måste diskutera vissa andra saker också IRL.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Puh tyckte alltid om att äta lite grann klockan elva på morgonen.”

Nalle Puh

Den 13 oktober 1999

79 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Min handled är svullen som om det låg en vtebulle under skinnet. Inget särskilt konstigt … getingarna tycks ilskna i år … många hade kommit till doktorn … och jag med. Fick tabletter … jag som inte är särskilt förtjust i medicin. men denna gången är jag lydig … och tar medicinen. Vill inte ”leka med” ngn ev överkänslighet. Det känns ju faktiskt inte bra i armen. Och det är faktiskt högerarmen. Bara det!

Insändarsvar på min insändare idag. Snäll och konstaterande hur det är här … precis som jag skrivit … man vill inte ha förändringar och man vill inte ha hit utifrånkommandes … jag är en sån … utifrånkommandes … fast han tyckte jag skulle fortsätta med mitt arbete arbete … JaHaJaJa! Jag tänker igen på Jostein Gardner och Sophies värld. Trollkarlen och hans kanin … bjäreborna som envisas med att borra sig ner i pälsen och inte vill se världen därutanför … Filosoferna är de som klättrar upp på hårtstrået och vill se …. se …. se … vara med om … se … uppleva … se världen … och jag … jo jag klättrar och klättrar och försöker allt vad jag orkar att hålla mig där uppe på hårstråets översta topp … jag hänger och slänger och klamrar mig hårt och fast beslutet kvar. Aldrig jag tänker trilla ner eller dras eller låta mig dras ner …. ALDRIG! Jag bara säger det! ALDRIG!

Det värsta är att insändaren tydligt fokuserar på de förutfattade meningar man har om 08-or. Usch och fy! Nu tänker jag på Einstein igen … ”Det är deprimerande att leva i en tid när det är lättare att klyva atomkärnor än fördomar.” Så är det … på vissa platser …

Det kom ett mail … berättade jag tidigare … det kom från Edi. Nu har jag gjort en sida till Edi också! Och jag har gjort en hel webbplats som jag dedicerar till alla barn som lever i en svår uppväxtmiljö. Det är musik på den webbplatsen med så stäng av musiken här innan besöket. Här är den.

Mia har fåått sin fjärde sida nu.

Kanske det är dags att känna sig lite duktig igen … Tjolahopp!

I morgon blir det intressant … roligt … kul … trevligt … spännande … nytt … himla_intressant …. *glad* Föreläsning … med … intressant … jag har en fråga med mig …

sedan bara vill jag lära mig om schizofreni hos barn … vill … vill … vill … Varför ser vi inte dom i skolan? Jag ska min_sju lära mig! Så det så!

Oh … nu kom jag på … skulle ju dela ut My BluebellAward till den Snälla Tanten som kom med bullar till Mia när hon låg sjuk 12/10 1999.

Dessutom har jag själv fått en Award … titta så himla_gullig! TACK Jessica!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram* XXX

”Det var en riktig Generaldag.”

Nalle Puh

Den 15 oktober 1999

77 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag glömde jag mig. Jag hade på mig en tröja som det satt parfym i. Det går inte an. Inte alls eftersom vi har de som är allergiska på jobbet. Fy på mig! Ska försöka se till att det inte händer igen! Jag tog konsekvenserna och höll mig på mitt rum. Drack kaffe själv och fick inga chanser att prata med mina kollegor. Det känns nu. -”Har jag ens jobbat idag?” -”Jo det har jag ju!” -”Fy vad det känns tomt på ngt sätt!” Så har jag tänkt. Men jag får faktiskt skylla mig själv.

Lilla GullHjärtat kommer … snart! Jättesnart! Hon ska vara här hela helgen. Ååååh! Snart …..

Prof. C Gillberg  är professor i neuropsykiatri. Han har ägnat åtskilliga år åt forskning inom området. Närmare bestämt 25 år. Han har vetskap. Så är det bara! Många uttalar sig som om de hade vetskap ibland … fast de inte har den minsta vetskap egentligen utan bara är bra på att tycka. Folk tycker alldeles förfärligt mycket! Ibland förfärligt mycket för mycket! Jag fick veta att ”Kommittén för mänskliga rättigheter” är ngt som scientologerna uppfunnit!!! Det har inte det minsta att göra med FNs artiklar om mänskliga rättigheter. VIKTIG vetskap minsann! Tänk vad sådant kan lura och bedra folk!

Barn med DAMP saknar helt executiva funktioner. De saknar förmågan att se sekvenser som leder fram till ett mål. De klarar inte att ta instruktioner i flera led. Det medför att en instruktion i taget   med samtidig  ögonkontakt är bäst. Svårigheter med tidsuppfattning, samordning av rörelser, lägre smärtupplevelse, dålig självinsikt, överdriven självkritik, oförmåga att kontrollera impulser, ingen uthållighet, glömmer, glömmer, glömmer, avleds lätt av nya intryck, brist på omdöme …. mm mm …

Barn med DAMP är ofta tidiga gångdebutanter … ”de går innan de kan gå” … de är sena i social och språklig mognad …

Barn med DAMP har svårigheter att tolka sinnesintryck … tolka det de ser och det de hör … varifrån kommer ljudet, var det svagt eller starkt? …

Barn med DAMP har nedsatt arbetsminne och svårt att koordinera och kontrollera sina kroppsrörelser. De är ofta lite klumpiga.

Barn med DAMPproblematik ökar. Hur i hela fridens dar ska dessa och andra barn kunna klara en skola som sparar och drar in? Hur ska egentligen ”en skola för alla” se ut? Barns förutsättningar att nå uppsatta mål och barns behov i skolsituationen …. är ju så skiftande … oändligt mångskiftande. Jag tror att ”en skola för alla” måste ha många väggar … inte bara fyra!

Jag anser att det är ett misstag att ta bort ”specialskolor” … vi borde i stället utveckla ”specialskoleidén” … först då kan vi få en skola som tillgodoser alla elever och låter alla elever utvecklas efter sina förutsättningar. Många speciella skolor och möjlighet att välja det som är allra bäst för barnet.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram* XXX

”Han använder inte långa, svåra ord som Uggla.”

Nalle Puh

Den 16 oktober 1999

76 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag blir det ingenting. Jag har inte tid. Lilla GullHjärtat är nattad med Madicken på Junibacken. Nu ska jag också nattas och ta nattlektyren med i säng.

Ingen rast ingen ro. Dagen har gått i ett. Nu är det kväll. Välförtjänt natt. Min go’a sköna säng väntar.

Min Yngsta är välbehållen hemma efter att ha besökt fotomässan i Göteborg. Fy vad jag var nervös innan jag kom fram till parkeringsplatsen vid motorvägen! Jag förstod ju att Min Yngsta skulla vara där innan mig. Hon ringde ju från Halmstad. Inget bra ställe att stå på för en ensam liten Yngsta. Fy! Skyndade mig! När jag kom fram så stod det en ensam liten Yngsta alldeles ensam på den tomma parkeringsplatsen. Så’nt blir ju mammor orliga omkring. Precis som jag nu är orolig för Mia. Hoppas hon har det bra och är bland schyssta ungdomar. Tänk om hon inte är det!? Tänk om hon är bland oschyssta ungdomar som vill lura i henne sprit eller på annat sätt få henne att göra sånt som inte är bra för henne. Jag är orolig och kommer inte att vara lugn förrän jag hör från Mia.

Lilla Mia … Var rädd om dig!

Semlan har låtit sidorna återvända. Bra Semlan! Många har saknat och vill läsa. Kanske t o m många har lagt bokmärke vid sidan 2 och då vet vi inte alls hur många som läser och följer. Det vet vi bara när det gäller första sidan. Det är nämligen bara första sidan som har en länk till Nedstat. Nedstat markerar hur många som öppnar sidan men alltså bara första.

Jag har fått ny medlem i Birgitta-webringen. Nya medlemmar i Lyckans Biljett … snart 70st. Ny medlem i Mot Mobbning och ny medlem i Dyslexic webmasters. Nya medlemmar i mina webringar hela tiden … KUL!!!

VÄLKOMNA!

Tänk mina första sidor … jobbet-sidan och sidorna om dyslexi och dyskalkyli … de är flera år gamla nu … många år för att vara IT-år. Lite nostalgiskt att titta på dem … färgerna …   tabellerna … även om jag ändrat dem lite så är de ändå ganska ursprungliga … antika nästan i ITsammanhang. Så det kan bli!

Numera gör jag sidor mycket i vitt med små färgklickar någonstans. ”Rena” sidor … lätta sidor … glada i designen … glada i färgklickarna … och med lite struktur och förhoppningsvis lättmanövrerade. Numera kan jag även göra sidor med frames … fast jag tycker det är mer av ‘roligt att kunna göra’ än ‘roligt att använda’ … tycker ju att det är så roligt att lära nytt … behärska …ju … juuuuu! Så är det bara!

Nattinattinatti!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram* XXX

”Alla bäckar i skogen sorlar muntert.”

Nalle Puh

Den 17 oktober 1999

75 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag varit trött. Precis som om jag inte kopplat av tillräckligt. Fast jag har njutit av det underbara vädret. Vi har stängslat till hästarna. Nu kan jag lätt ta in dem i stallet om det behövs och nu har de ny hage med gräs. Snart är de alldeles förfärligt runda om magarna. Bara på det lilla gräset. En hage till väntar på deras besök. Där finns dock lite klöver och då måste det till att vara försiktigt med ransonen.

Lilla GullHjärtat drog ut med mormorn på hundrunda. Hon hade lilla Dixie och jag hade stora Billie. Billie han fick springa buset av sig. Ibland kom han störtandes som en kanonkula. Man fick snabbt ta betäckning … Lilla GullHjärtat gjorde bakom mormorn … Billie håller ju reda på allt omkring. Måste kolla ev faror. Ja nog vet jag vad han hade gjort om han varit hos Mia när hon knuffades omkull av två män gångna natten! Han hade farit fram som en orkan skällt och morrat så blodet hade isat sig i ådrorna. Hade det inte hjälpt så skulle jag inte velat vara såna killar som knuffar omkull unga flickor i regnet. Nej minsann! Det är inte ens roligt att vara Vattuman i detta huset och närma sig datorrummet där Billie ligger vid sin mattes fötter. Fast då säger Matte till Billie att skärpa sig och då får han gå ut ur rummet. Morrar han åt husse i huset så får det konsekvenser. Alla handlingar och beslut har sina konsekvenser. Så är det bara!

Idag sade en kvinna på TV något av det dummaste jag hört någonsin. Hon sade – ”Nu kommer kvinnorna!” mycket stolthet i rösten och hon menade att kvinnorna var på frammarsch eller ngt liknande och det som var hennes kriterier för frammarsch var silikon och operationer … att ändra utseendet på den kropp man förärats i livet. Herre_min_je! Stackars marscherande kvinnor! I det tåget tänker inte jag deltaga! Fångarnas tåg på marsch fångna i en förvrängd föreställningsvärld. Fy sjutton!

Det finns kvinnor och kvinnor. Fria och ofria.

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Inte längst nere, inte högst opp.”

Nalle Puh

Den 18 oktober 1999

74 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Igår hade jag en insändare inne i NST. Den handlade om ”Sveriges överskott” och fånigt förenklade frågeställningar till svenska folket. Om vi ska kunna ha en fungerande välfärd i framtiden så måste ju pengarna ramla in någonstansifrån. Som det nu är tryter kassorna särskilt när företag körs iväg utomlands eller i botten. Jobb … jobb … jobb … är det enda som ger en tryggad välfärd i framtiden. Jobb utanför offentliga sektorn. Lärare och vårdpersonal kan inte stå för alla skol- och omsorgskostnader…. genom sina skatter på sina låga löner … Hur många de än blir! Det måste finnas andra jobb och annat företagande som genererar skattemedel. Skattemedel som i sin tur kan betala välfärden. Fler och mer företagande och lägre skatter … inte högre och högre skatter och färre företagare. Det begriper väl vem som helst att det inte går ihop!

Hoppas jag verkligen!

Jag har också skrivit officiellt mail in till kommunkontoret. Vill veta om det olyckliga beslutet i ”golffrågan” står i överensstämmelse med kommunallagen. Ska bli intressant att se svaret.


Till Båstads kommun
Båstad
19991015
Kommunstyrelsen i Båstads kommun beslutar (991006) att detaljplan inte ska tas fram och förhindrar på så sätt en seriös behandling av ett ärende. Det skulle inte innebära merkostnader för kommunen.
Kommunstyrelsens beslut kan få en negativt inverkan på entreprenörers investeringsvilja i kommunen.
Mina frågor:
Är det förenligt med kommunallagen att förhindra framtagning av en detaljplan så som skett i ”golffrågan” där markägaren inkommit med en seriös förfrågan avseende markanvändningen?
Visar kommunen tillräckligt god/hög moral gentemot företagare i
kommunen genom att förhindra en seriös behandling så som skett i
denna fråga?
Detaljplanen skulle tjäna som underlag för beslut om och hur det är
möjligt att anlägga golfbana (18-håls) och samtidigt ta kultur- och
miljöhänsyn.
Birgitta Rudenius

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Vad ska han ta sig till nu?”

Nalle Puh

Den 19 oktober 1999

73 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har det varit en helt otrolig dag! Jag åkte klockan 7:50 och kom hem klockan 21:45. En kafferast på förmiddagen, en kafferast på eftermiddagen och en på kvällen. Ingen lunch varken i mat eller i tid. Så kan det vara.

Nu är jag en aning trött.

Jag hade många mail i boxen men inget från någon av ”mina cyberflickor”. De sover nog *hoppas* gott. Bara de inte tror att jag inte velat maila … att jag tröttnat … eller liknande …. För så är det inte. Men trött är jag som sagt. Flera av mailen var mycket rara och jag blev glad för att läsa. Tack alla snälla rara!

Igår kollade jag statistiken från två olika räknare. Jag har 4 olika räknare som jag använder … fast inte på alla sidor och inte alla på en gång. Den ena är från min egen server och registrerar bara antalet. Sedan är det från Nedstat, The counter.com, Bravenet och Webstat … hm … det blev fem! Himmel vilken skillnad! Se nedan! De blå siffrorna är The counter.com och de röda är Nedstat. Inte klokt en sån skillnad för samma dagar. Nedstat måste sova vissa perioder på dygnet??

———————————————————–
Statistics for MotMobbning
http://www.kastanjebacken.net/mobbning.htm
———————————————————–
Account number xxx had a total of 539 visitors last
week.
Visitors for last week divided per weekday:
Monday (11 October):       94         52
Tuesday (12 October):     128         22
Wednesday (13 October): 61         25
Thursday (14 October):     67          33
Friday (15 October):           80          27
Saturday (16 October):      69          13
Sunday (17 October):        40           17
Idag har jag som sagt varit på sammanträde. Vilka förändrade tongångar angående etableringar av golfspelemöjligheter! Inte klokt så annorlunda det låter nu! Fast det for otrevligheter som ”det fina folket” och ”rika stockholmare” genom luften … man blir fortfarande lite ”mörkrädd” av diskriminering och främlingsfientlighet som framförs så öppet. Motbjudande minst sagt! Det kan vara skillnad här på attityder i liknande frågor, tillåtande attityd eller otillåtande attityd beroede på varifrån man kommer och vem man är … kanske!!! … HEMSKT! FRUKTANSVÄRT! OSMAKLIGT! OETISKT! FIENTLIGT! FRÄMLINGSFIENTLIGT! FY!

Det var någon som undrade hur man frivilligt ville vara aktiv fritidspolitiker … jag det är i högsta grad en befogad undran! Men det behövs … fler … vänliga och öppna sinnen i vardagspolitiken.

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Hur mycket man än tyckte om honom, kunde det inte förnekas, att han skuttade.”

Nalle Puh

Den 20 oktober 1999

72 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vad är normalt och därmed inte normalt?  Tidigare tänkte man säkert på normalbegåvad och det som man då såg som intelligens och som kunde mätas på skalor. Då fanns idiot på skalan också … längst till vänster. På den tiden så placerades man i hjälpklass om den uppmätta intelligensen befanns vara under 70. Så var det då … för ganska länge sedan.

Nu är det annorlunda. Synsett och tolkning och insikt och utvecklat tänkande och varande … mm … har tänkt fram annorlunda tolkningar och synsätt. Vad är ”normalt” idag? Vad är ”onormalt”? Ligger begreppen kvar? Vi använder olika ord och olika begrepp för att förklarar samma sak. Vårt synsett och vår bild av världen kommer fram lite i hur vi använder begreppen och avgör vilka ord och begrepp vi använder. Detta är jätteintressant! Egentligen! Fast det kan bli konfliktskapande och trist!

Jätteintressant är det i miljöer där man har den goda viljan att verkligen försöka förstå varandra. Det betyder inte att man måste ha samma åsikt. Det betyder att man vill anstränga sig att förstå sin medmänniska och visar sin medmänniska respekt. Trist är det där man väljer att missförstå och kritisera. Det är en bra grogrund för konflikter. Det har mycket med mognad eller moget/omoget beteende att göra.

Detta borde gälla i vardagen på alla vardagsplatser. Det gäller dock inte inom politiken. Där skulle man tro att vissa motståndare vet mer om den andres politik.

För att något skall få kallas normalt … betyder det ju egentligen att det måste kunnas mätas och att en stor grupp hamnar på vissa värden som därför betraktas som normalt. Så fungerar ju inte vardagen! Vi har ju vissa grundläggande värden som de flesta omfattar. Läroplanen för grundskolan har sina värden som alla i skolan måste omfatta. Annars bör man ju ta sitt ansvar och lämna skolan. Vi har en skola för alla. Alla är välkomna. Dessutom har alla rätt att utvecklas efter sina förutsättningar. Förutsättningarna och behoven i skolsituationen måste därför styra verksamheten. Därför är det så himla viktigt att ta reda på vilka förutsättningar som just gäller och vilka behov som finns för att resultatet ska bli så lyckat som möjligt.

Varför blir det så mycket skrivet så fort!? Jag hade ju mycket mer på hjärtat!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”

Nalle Puh

Den 21 oktober 1999

71 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag hade ju mycket mer på hjärtat!” … Då … nu undrar jag vad jag hade tänkt på då …. och som fanns på hjärtat …. då … hmm …

Jag vet att det hade med normalt/onormalt att göra. Ingen vill väl egentligen vara onormal och ändå så har vi säkert alla onormala beteenden eller egenheter för oss … eller ….? Fast det är säkert inte egenheter som brukar mätas på skalor. Nomal … normaliserad … standard … störd … stört beteende … normalstörda … nej minsann! Det är dags med nya begrepp och nytt sätt att uttrycka sig … tycker jag nog.

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag ville utveckla för tankar igår.

När jag kom hem ganska sent idag så blinkade en röd lampa på telefonsvararen. Det betyder att någon ringt och talat in ett meddelande. Jo … så var det …
– Det är synd om mig idag! Jag har nackspärr, hördes en ngt ynklig röst i andra änden.
Jag ringde genast upp … det var nr 3 i barnaskaran … snabbval 3 alltså … telefonsvararen talade:
-Du vet vad du ska göra! Säg ditt telefonnummer så ringer jag upp!
-Det är synd om mig idag för jag ville prata med en viss ung dam med nackspärr, sade jag till telefonsvararen.

Senare när vi äntligen fick kontakt så fick jag höra hur synd det var om Min Yngsta. Och att det var mycket bättre förr!!!!!??? För då fick man ju Bamse-tidning, vindruvor och jordgubbskräm. Och nu sitter jag ju bara vid datorn.  ….!!!???…
-Lilla Gumman, sade jag, jag ska köpa Bamse-tidning till dig!

Min Lilla Yngsta finns flera mil bort i veckorna. Hon ligger nu alldeles själv och är sjuk och tycker lite synd om sig … och jag tycker också lite synd om henne. Hoppas hon kommer hem snart. Ska lägga Bamsetidningen på hennes säng. Och ha jordgubbskräm i kylen. Jo det ska jag!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Det är bra mycket trevligare att vara två.”

Nalle Puh

Den 22 oktober 1999

70 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag stod det om M-ilska i tidningen. Det var jag som stod för den *ler* Men när jag läst artikeln blev jag ännu lite mer ilsk. Det handlade lite om moral i beslut och den nya ilskan rörde moral i journalistik. Journalister väljer ord för att uppröra men jag undrar om de reflekterar alla gånger över vilka följder deras artiklar kan få. Just i detta fallet så finns en stor risk för att främlingsfientligheten underblåses och det kan väl aldrig vara god moral! Det tycker inte jag iaf … och funderar på att skriva en insändare eller en debattartikel om artikeln … mmm … får fundera tills i morgon.

I denna artikel står det också om min ilska över att jag inte fått de handlingar jag efterfrågat. Artikeln informerar också om att förvaltningen i fråga, Miljö- och Byggnadsnämnden, har tagit ett beslut sedan dess om att endast de berörda ska få ut handlingarna!!! DETTA ÄR OTROLIGT! Det måste absolut strida mot offentlighetsprincipen. Undrar om det var några reservationer? Måtte ”de mina” ha protesterat högljutt! Vi är ju verkligen för öppenhet i alla sammanhang (utom när det gäller beslut som rör enskilda individer förstås). Måtte de ha protesterat högljutt och sett till att bli dokumenterade. Det kan ju inte vara rimligt att jag som medborgare i kommunen, samt kommunfullmäktigeledamot samt suppleant i kommunstyrelsen inte skulle få ta del av handlingar som lämnat presidiet och skickats ut till nämnden! DET ÄR JU HELT OACCEPTABELT!

Vad är detta för kommun som låter dylikt ske!? Saknas sans och förnuft helt!? Att kompetensen är låg i många sammanhang är ju uppenbart men detta ….. *Birgitta tar sig för pannan* *stön*

Ja, jag har fått telefonsamtal om uppskattning av min ilska. Kul! Tack!

Min Yngsta är kvar i H-g och är synd om. Min Mellan kom på blixtvisit med Lilla GullHjärtat på väg till GullHjärtats pappa. Ohhh, en sån go’ kram jag fick … många kramar … go’a som tusan … mmmm … Min Mellan lovade köpa Bamsetidning och jordgubbskräm till Min Yngsta och leverera efter att GullHjärtat ”levererats”. Jodå … Bamsetidningen lästes … *ler*

Semlan skriver inte förrän på söndag igen och Mia har ställt frågor som oroat. Sedan kom vi in på aboriginerna. Detta intressanta folk.

Aboriginerna anser att det som verkligen betyder något är människors känslomässiga förhållande till allt som sker. Det visar sig i varje cell i kroppen, i personlighetens innersta kärna, i sinnet och i själen. Man lämnar detta liv med någon form av protokoll som sekund för sekund inregistrerar hur man har bemästrat sina känslor. Det är känslorna som gör skillnaden mellan de goda och de mindre goda. En handling är bara ett sätt att uttrycka känslor och avsikter.”

I morgon ska jag sova! Sova! Sova!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Han lekte hundra lekar, sen gick han i säng.”

Nalle Puh

Den 23 oktober 1999

69 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Sova! Sova! Jo jag sov gott när Min Vattuman smög ut genom dörren och stängde den försiktigt efter sig. Sov gott och hörde nästan inte alls rösterna där nere. Sedan var jag tvungen att gå någonstans och tog ett äppel  med upp tillbaka till sängen och smaskade i mig det medan jag läste valda delar ur Kommunallagen. Skönt! Sedan vaknade jag av att det ropades att det var fika … men det var ju röster! Tjolahopp … det var Min Äldste som damp ner och var fikasugen.

– Vad hittar du på nuförtiden? undrade jag, det var ju så länge sedan du var hemma?
– Men, sade Min Äldste, det var ju bara förra helgen!
– Ja, ja … men det var längesedan ändå, tyckte jag som ju iaf är mamman.

I morgon kommer Min Mellan och Min Äldste igen … de ska låna hästsläpet till inte_vet_jag_vad. Undrar om jag får träffa Lilla GullHjärtat då? Undrar?

Just nu är jag inte så inspirerad … eller inte så skrivarinställd … jag är mer tanke_och_orolig_inställd. Undrar om det var så det kändes för Mia i skolan? När hon var orolig för hur det var med mamman och orolig för vilken syn som skulle möta henne när hon kom hem från skolan. Då kan man ju inte vara inställd på att koncentrera sig på skolarbetet med substantiv, ekvationer, fotosyntes, antikens Grekland eller vad det kan vara …. det kan ju aldrig vara så viktigt just i den situationen just för …. Ja, nu tänker jag på Mia. Jag vet att hon är så ledsen och jag vet att hon har så ont. Ont! Fysiskt ont men också ont i själen. Mia Lilla vad du är långt borta i sådana stunder!

Varför är det så att några ska behöva ha det så evinnerligen svårt! Varför är det så att några barn ska behöva bli svikna och besvikna ideligen och dessutom av sina allra närmaste! Varför är det så att helt oskyldiga ska drabbas av vuxnas onda handlingar! Det får inte vara så! Dessutom så är det inte ovanligt att just de oskyldiga tror att det är de som gjort något fel! DET ÄR ABSOLUT INTE SÅ!  NEJ! NEJ! NEJ!

Tänk att du var så modig att du ringde, Mia!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Du darrade bara invärtes, sa Puh, och det är det modigaste sättet att inte darra som finns för ett mycket Litet Djur.”

Nalle Puh

Den 24 oktober 1999

68 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Himmel vad man har det bra! Har det skönt! Roligt! Trevligt!  Göra av dagen precis som man vill! Inte vara beroende! Bara vara! Bara göra … det man har lust till! Ha det skönt! Himla skönt! Kunna njuta! Verkligen njuta! Jaa, så har vi det! Man behöver inte vara rik! Man behöver inte ha det välstädat överllt! Man behöver inte se ”perfekt” ut! Man behöver bara vara! Jag och Min Vattuman. Var och en med sitt och däremellan tillsammans. Gott utav bara tusan!

Jag tycker synd om alla kvinnor som jagar ”skönhet” och jagar bort celluluiter och opererar sånt som inte är ”perfekt”. Jag beklagar att de känner att det är de viktiga valen att göra. Jag beklagar att deras döttrar ska behöva uppleva att det yttre är så viktigt. Tänk om man satsade samma energi för att se till att må bra inuti, se livets verkliga värden. Använda energin för att fler runtomkring kunde må bättre. Tänk om!

Idag har jag sett hur papporna gör. Det verkar sundare. Papporna (och många mammor med) följer med sina söner på söndagsmatchen. hejar på dem, peppar dem, tipsar dem mitt i spelet. Jag kan slå mig i backen att varje son känner igen just sin pappas röst. Några pappor peppade alla pojkarna vid lämpliga tillfällen. Då blev jag inte klok på vems deras egen son var. Först. Sedan förstod jag. Sönerna var så engagerat inne i sitt spel. Massor med energi gick åt till koncentration och rörelse. Det var fantastiskt och se intensiteten i koncentrationen, lagandan, viljan, kraften, ordningen, organisationen …. tala om olika världar … flickors och pojkars. Fast visst finns det flickor som spelar innebandy också, och fotboll mm. En flicka var linjedomare idag.  Det var kul att uppleva! Varför jag var där? Jo, jag hade en elev som spelade. Så är det bara!

Jag skulle önska så att lärare och skolor blev bättre på att undanröja alla risker för barn att känna rädsla och obehag i skolan. Ibland tror jag att kompetensen är skandalöst obefintlig. Läs i mitt forum för mobbningsfrågor. Där dimper inläggen ner undan för undan. och det är ju bara en liten bråkdel som hittar mina sidor. Nu har jag skrivit inlägg hos båda lärarfacken … Lärarnas riksförbund … lr.se … och … Lärarförbundet … lararforbundet.se … Lärare måste vakna och se. Erkänna det som försigår. Klarar de sedan inte att själva få stopp på det som sker så finns ju hjälp utifrån att hämta. Skolor får inte sluta bemöda sig om att alla barn har rätt att känna trygghet i skolan och lust att gå dit. Så är det bara! är det någon som tycker annorlunda?

Denna har jag jobbat med idag. Jag har satt nya räknare på några sidor. Nu ska jag hålla koll på hur många besökare som kommer från lärarfacken. Undrar hur intresset ser ut därifrån?

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Jag tycker att violer är söta, sa Nasse. Han lade ner buketten framför I-or och skumpade iväg.”

Nalle Puh

Den 25 oktober 1999

67 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu har jag glömt att kommentera en sak i två dagar! Jag tittade nämligen lite på TV-programmet Mosaik sist … var det i lördags? Det handlade om främlingsfientlighet och nazism. Usch och fy! Den unga kvinnliga forskaren är mycket intressant att lyssna på. Hon kan och hon kan framföra sina kunskaper. När programmet avslutades sade programledaren
– Nu är tiden slut för programmet och jag vill tacka alla er som kommit hit.
– Nu är det bara för er att gå ut och kämpa!

”ER”!?!? …. vaddå er!? … hon själv då!? Kunde det bli ett dummare slut på ett så viktigt innehåll!? Knappast!

Nu är jag trött! Så himla trött att jag måste nog springa till min lilla stora go’a säng. Idag har varit en intensiv dag. Ingen tid för lunch. Lektioner, konferens, möte med förälder och sedan möte på kvällen. Kom slutligen hem 22:30. Faktiskt en lång dag. En banan på dagen och en på vägen hem från jobbet … sedan korv i kiosken på vägen till mötet. Sådana dagar kan man undra varför man överhuvudtaget ställer upp som fritidspolitiker.

Igår på vägen till bandymatchen kommenterade debattörer Bjärehalvön i ett program om främlingsfientlighet och nazism. Till Bjärehalvön skulle man ju inte för där säger man:
-Stick och kom inte hit! Vi vill inte ha er!

Detta är nu allmänt känt tydligen i Rikssverige. Lika bra det för så är det ju. Man säger så här! Särskilt om och till 08-or och alldeles speciellt aggressivt om de råkar vara rika. Investeringsviljan kommer nog att påverkas. Bjärehalvön har sig själv att skylla. Men det är förskräckligt och jag kämpar emot … allt vad jag kan! Men det är inte särskilt många som gör mig sällskap. Här saknas verkligen civilkurage! Här saknas Mod från hjärtat!!!

Denna jobbade jag med igår. Jag har satt nya räknare på några sidor. Nu ska jag hålla koll på hur många besökare som kommer från lärarfacken. Undrar hur intresset ser ut därifrån? Jo tack … Lärarförbundet är mest alert hittills …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Jag tycker att violer är söta, sa Nasse. Han lade ner buketten framför I-or och skumpade iväg.”

Nalle Puh

Den 26 oktober 1999

66 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nyss uppstigen ur badet. Inte så varmt som det brukar vara. Faktiskt lite synd. Värken i axlarna försvinner av riktigt hett vatten. Men idag hade jag inte tid … tog mig inte tid … att ligga i ett verkligt hett bad.

Min Vattuman var inte hemma när jag kom hem. Det gillar jag inte. Det bara är så att jag vill att han ska vara hemma när jag kommer hem. Det är för tomt annars. Alldeles för tomt. Jag har dessutom glömt var han skulle vara. Så det känns tomt och ensamt. Fast inte är jag ensam … ändå … men ensamt känns det. (Vattumannen kom innan jag var färdigskriven här.)

Mitt Lilla GullHjärta ringde idag:
– Hej Mormor! hördes den lilla späda rösten.
– Men Hej Mitt Lilla Hjärta! Är det du som ringer? Oh vad mormor blir glad.
– One, two, three, four, five … sit down … stand up … blue … red … green …, hördes den lilla späda rösten uttala.
– Men himmel vad du är duktig! Har du lärt dig allt detta idag?
– Nej, inte idag … igår … eller dagen innan … hej då!
– Hej då Lilla GullHjärtat! Ska vi inte prata mer?
– Nej, det är barnprogram nu. Puss! Kram!
– Puss! Puss! Kram! Kram!

Jaha, underbart är kort, brukar det sägas. Mitt Lilla GullHjärta är underbart. Hennes mamma likaså och hennes moster och morbror. Så är det bara!

Och Mia är ett under och Semlan är ett under och Flingan är ett under och Edi är ett under …. det finns så många under att förundra sig över. Så är det bara! Jag vet!

Här man lyssna vad rikssverige fått för realistisk bild av Bjärehalvön. ”Kom inte hit! Stick någonannanstans!” Ja, de har snappat upp signalerna helt rätt. Så är det ju! Lyssna själv i slutet av sändningen. Ungefär två streck från slutet, ca 5 i 10.

Denna jobbade jag med i förgår. Jag har satt nya räknare på några sidor. Nu ska jag hålla koll på hur många besökare som kommer från lärarfacken. Undrar hur intresset ser ut därifrån? Jo tack … Lärarförbundet är mest alert hittills … fast idag är det mindre trafik än igår …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Det är rätta dagen att uträtta någonting.”

Nalle Puh

Den 27 oktober 1999

65 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Precis nu har jag lyssnat på en föreläsning om kognitiva funktionshinder … här … vid min egen lilla dator. Min kurs vid LTH läser jag här … hemma … och det är faktiskt fantastiskt … roligt. Det finns dock kurser som inte är särskilt fantastiskt roliga … tvärtom … faktiskt urtråkiga genom lärarnas attityder. De är precis så som vi har fått lära oss att vi inte ska vara … om vi (som läser på distanslärarutbildningen blir färdiga distanslärare och) ansvarar för en distanskurs. Tänk va’! Jag har aldrig varit med om något liknande. Liu:s T tänker jag inte läsa vid fler gånger. Det är ett som är säkert. Fy attan! Fy för arroganta och nonchalanta översittarlärare! Så är det inte vid LTH och inte vid KTH … vad jag har upplevt.

Nu är det så att om jag inte får mail från Mia så …. blir jag orolig … himla orolig dessutom. MIA var är du!? Skriiiiiiv! Måtte hon inte gått hem för att hälsa på sina föräldrar och givit pappan en möjlighet att slå igen. Mia som har en mamma som super och en pappa som slår … och … som mest i hela världen önskar att hon hade en familj som fungerar. Hon är värd det. Mia om någon är värd en familj som fungerar och förmår ge kärlek och omsorg. Mia Lilla ….!!!

Snabbt satte jag i mig en skål chips. Inte brukar jag äta chips! men idag gjorde jag det med besked. Det lär väl bli en bilring till runt magen. Får väl köpa en storlek större i tröja …. om det finns … I föreläsningen idag refererades det till en undersökning om vad folk ser som livskvalitet. Det var nära och kära mm inte skönhet, smal kropp …. nej det var så’nt som kan tyckas lätt att uppnå … ha … men som sagt det är inte allomgivet så självklart som det borde. Men det krävs alltså inte en vacker kropp eller rikedom i pengar eller aktier … det krävs andra människor i omgivningen. Det är likadant med hundar! Om de får välja fritt … så söker de upp andra hundar. Så är det bara! Tyckte någon att det var konstigt!?

I kommande nummer 28/10 av VeckoRevyn lär det finnas länk till min sida … min och ”Mina cyberflickors” sida … friends-sidan … Kuuuuuuul! … *glad* …

Denna jobbade jag med i förförgår. Jag har satt nya räknare på några sidor. Nu ska jag hålla koll på hur många besökare som kommer från lärarfacken. Undrar hur intresset ser ut därifrån? Jo tack … Lärarförbundet är mest alert hittills … fast idag är det mindre trafik än förgår … och idag ännu mindre …

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Den där lilla gynnaren med de ivriga öronen.”

Nalle Puh

Den 28 oktober 1999

64 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ja, nu kan jag inte tänka så särskilt klart. Nu får det bli på rutin. Tankarna finns någon helt annanstans.

Länkarna i VR var en viss ung dam som tipsat tidningen om. Den unga damen i fråga ansåg att tidningen borde skriva om så viktiga ämnen. NST har skrivit mycket om mobbning och mobbares framfart. Stockholms studentidning kommer att skriva om ämnet och jag ser fram emot deras tidning. Många har skrivit och vill använda min artikel i olika sammanhang. Det säger jag alltid ja till eftersom de anger källan. Det måste bli ett slut på mobbningen. Det ska gå!   Men det kräver många människors förändrade tankemönster. Genom att berätta och beskriva följder och resultat av mobbning så lär man sig att upptäcka och fler tar säkert avstånd, fler och fler …. av medlöparna tar avstånd … färre och färre medlöpare gör mobbare svagare … svagare och svagare … försvinnande svaga … försvagade mobbare.

Semlan ska kontakta soc och Mia hör inte av sig! Flingan finns fortfarande för Semlan.
Hur ska man förebygga så att ungdomar inte ska hamna i så svåra och smärtsamma vardagar!? Hur? Var och när borde vi ha ”sett” det som sker? Var och när borde vi ha ”sett” det som inte sker? När och var borde vi ha sett att barn behövde omgivningens skydd? När? Var? De som bäst kan svara på dessa frågor är ”Mina Cyberflickor” och alla andra barn och ungdomar i liknande utsatta situationer. Vilka är deras svar?

I natt härjade kriminella ”element”  på Bjärehalvön. Djurplågande aktivister. De har släppt ut 1000-tals minkar och orsakat mångas lidande. Både djur och människors. Hoppas de får tag på dem. Hoppas de får straff med ersättningsskyldighet för alla drabbade. Ersättningsskyldighet för en ny anläggning med motsvarande innehåll som det var. Må de få känna på konsekvenserna av deras handlande ordentligt. Vem fasen tror de att de är? Jag tror att det är människor som har ett behov till kriminella handlingar och sedan gömmer sig bakom en motivering de tror håller. De saknar helt sans och förnuft. I ett demokratiskt civiliserat samhälle agerar man inte på detta sätt. Där har man respekt för andras egendom och andras ärliga utkomst. Dessa människor respekterar inte de principer som vi andra hyllar som självklara och det enda rätta. Kanske borde de straffas och behandlas efter sina egna ”metoder” utifrån ett ociviliserat samhälles principer! Efter att ersättningsfrågan var klar förstås.

Precis nu när jag skulle ladda sidan … kom mail från Mia …..åh ….*pust*

Denna jobbade jag med i förförförgår.

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Den där lilla gynnaren med de ivriga öronen.”

Nalle Puh

Den 29 oktober 1999

63 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag är en märklig dag. På jobbet vågar jag inte närma mig kopieringsaparaten. Vi fick en ny i början av terminen. Den krånglade ideligen. Var det inte det ena som inte fungerade så var det det andra. När företaget skickade ut sina mannar så ändrade de lite på pappersmagasinet och sedan gick den så de sa hela tiden att den var OK och att vi var tvungen att ta papper från förpackningen så att de inte blivit böjda det minsta!!!!! *pannan* Ska en kopieringsaparat inte tåla papper som legat på en hylla! Löjligt! Ofta fungerade inte inställningarna med dubbelsidigt mm … slutligen när vi minsta sagt fått nog skulle de byta maskinen. Ny kom! Den var lite schabbig med repor och ett A3-magasin som inte fungerat ngn gång. Kom inte och lura i mig att den var ny! Det är säkert ett reklamerat exemplar! Skam så nonchalant!

Min Yngsta blev arg på en elev på sin skola. Han uppförde sig illa och till råga på allt så drog han ut sladden i jukeboxen när Min Yngstas musik spelades. 5 spänn gick till spillo. Hon krävde detta av killen som svarade på ett så lågt sätt som bara kräk kan göra. Då kom hennes tidigare rektor så min yngsta, som anser att folk ska uppföra sig som folk, frågade om råd. Svaret blev: -Gå till elevrådsrummet! Min Yngsta blev besviken över rektorns flathet men knallade iväg och fick sina 5 spänn medan killen som bar sig illa åt kan fortsätta utan att ngn vuxen ingriper. SKAM! Tilbaka i matsalen igen så var det en eller DEN snälla mattanten som sade att nästa gång skulle Min Yngsta säga till henne så skulle hon minsann säga till killen. En My Bluebell Award till denna snälla mattant och alla andra snälla mattanter … ur barns och ungdomars perspektiv.

Min Billie borde få Award idag. Han upptäckte att några av suggorna var på rymmen. Vi kom snabbt ut och lyckades få in dem. De hade lätt kunnat plöja upp hela trädgården.

En syster skrev idag. En syster till en mobbad syster. Hon bad om hjälp för att kunna hjälpa mer. Här bästa Syster K får du en My Bluebell Award!

Jag fick ett samtal …. *omtumlad* … *omtumlad i kvadrat* … *glad* … *himla glad* …. jag har blivit vald till ”månadens kvinna”! HIMMEL! HIMMEL! Och …. så har inte mamma svarat i telefon så jag kunnat berätta!

Man har röstat på mig dels för mitt engagemang med Mina Cyberflickor och dels för att jag är COOL! *ler* *glad* *röd om kinderna* TACK alla ni som engagerar er och bryr er, supporters … underbara …   rara … alla TACK!  *känner mig oerhört hedrad*  *glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs

”Det här är följden av att tycka så hemskt mycket om honung.”

Nalle Puh

Den 30 oktober 1999

62 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det var minsann snyggt det nya blå nagellacket! Jag bad Min Yngsta att köpa på vägen hem igår. Mitt andra mörkblå var så blåsvart och genomskinligt … inte täckande … så det såg ut som violtabletter som färgat av sig … inte så snyggt som jag ville. Detta är snyggt. Gillar blått! Allt blått … har alltid gjort … älskar blått … himmel och hav … beyond … liksom … och blått.

Jag känner mig nedstämd idag … för att Mia blir fråntagen modemet och inte kan skriva. Mia är nere, deppig, ledsen, jätteledsen efter tantens död. Varför fosterfamiljen har bestämt att TA modemet är oförklarligt och värt att reflektera över.  De säger att Mia blir för inbunden och att det kostar för mycket. OM de har goda avsikter och vill vinna Mias förtroende så är det enklaste sättet att göra saker tillsammans med Mia. Åka på utflykter och som sagt göra saker. Då får de rika tillfällen att lära känna henne genom att uppleva saker tillsammans med henne. Då visar de också vilka de är och kan få Mia att känna mer trygghet. Att förbjuda är inte rätta vägen! Vill de först bryta ner en redan försvagad Mia för att sedan bygga upp? Då tar de en stor risk. Är det ansvarsfullt. Med vilken (etisk) rätt tar de denna risk?! OM det är så att de vet, soc vet ju (förutsätter jag), om vår kommunikation … och de tycker att det är besvärande … och därför vill förhindra …. ja då begår de i det närmaste en brottslig handling. Så är det bara! De begår då myndighetsövergrepp mot en svag människa, ett barn och dessutom ett av omständigheterna försvagat barn. Det borde vara straffbart! Och är det säkert också. Är det soc som utövar påtryckning på fosterfamiljen? Låter isf fosterfamiljen sig påtryckas av soc trots att det drabbar Mia? Frågorna är många och tål att utredas. Barns bästa är det som gäller i alla beslut. Allt annat är fel! Så är det bara!

Ja, jag har mycket svårt att se en seriös motivering. I mina ögon visas en inkompetens upp. För övrigt en anmärkningsvärt uppenbar inkompetens i alla beslut och omsorger om ett redan så utsatt barn.

Nåväl här kan alla säga vad de tycker om beslut som rör barn. Den är helt ny.

Jag har jobbat om min projektwebplats. Är inte så helt säker på frames. Men det kan förstås vara praktiskt. Jag lär väl mer och mer.

Semlan har fått sin 3:e sida och Mia sin 5:e.

*glad*

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs tyck

”Du och jag har Hjärnor. De andra har bara grått ludd.”

Nalle Puh

Den 31 oktober 1999

61 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vi hade besök idag. Av en vilsen liten …. och jag har skrivit tidigare om dessa kriminella som fegt gömmer sig bakom ngt dom tror är för djurens bästa fast det egentligen är deras egna sjuka behov av att omstörta samhället som styr. Jag tror att det är vänsterextremister … med risk för att ha förutfattad mening … och med risk att dra många över en kam … fast jag tror inte att alla vänsterungdomar är militanta … eller har jag fel?

En sak är viktigt att konstatera … aktionerna är odemokratiska … de hör inte hemma i ett samhälle där demokratin värnas. I ett demokratiskt samhälle finns spelregler och de bygger på yttrande- och åsiktsfrihet samt respekt för medmänniskor och deras utkomst och egendom.

Jag har funderat mycket idag. Kränkningar av barn … överallt … runtomkring … sker detta. Bris har fått 60% mer samtal om kränkningar och övergrepp. Detta är ju inte klokt! Många barn lever i en mycket svår vardag. 200 000 barn, kanske fler, har det som Mia har haft det … där föräldrarna super. Fler och fler barn ringer och berättar om fysisk misshandel. Flera uppger att de blir slagna varje dag. Hälften uppger att det finns annan vuxen som vet och mer än hälften av dessa ingriper inte. Hur kan det vara att man vet att barn misshandlas och sedan inte ingriper. Semlan blir misshandlad av sin mamma och pappan vet. Mia har tagit tag i sin situation och Semlan är på väg att göra detsamma. Det blir lite av att ”släppa taget” … falla … lämna över till någon att göra något som för ett barn är övermäktigt. Då gäller det att socialsekreterare står redo för att verkligen lyssna på barnen och på ungdomarna.

Fler barn vittnar om sexuella övergrepp. Bilden av förövaren skakar om oss ordentligt … det är inte bara papporna … männen … det är mammorna till 20% … det är kompisar till 20% …

Vad är det för samhälle vi lever i!? Det är ju inte konstigt att ungdomar kan hamna snett. Det är ju oerhört viktigt att satsa på skolan för att skapa trygghet för barn som inte kan uppleva denna i sitt hem. Skolan måste också finna former för att ”se” barnen som misstänks fara illa. Blotta misstanken att barn far illa gör personalen skyldig att anmäla till socialtjänsten. Så är det bara!

Mia utsätts för övergrepp genom att fosterfamiljen tar ifrån henne möjligheten att kommunicera med världen. Datorn betyder mycket för Mia. Fosterfamiljen förbjuder och berövar. Det är fel! Det är övergrepp!

*kram* Mia * Flingan * Semlan * Edi *kram* obs Tyck till!

”-Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om, hur det är.”

Nalle Puh

©  Birgitta Rudenius

September 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

Den 1 september 1999

121 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag glömde ju att berätta att jag såg en älg igår. Först trodde jag att det var en häst … men himmel vilken konstig färg … och … varför flyttar den sig inte? När jag kom närmare så började den springa och jag såg att det var en älg. Den sprang ut på fältet och in i skogen. Kanske var det den älgen som hälsat på mina hästar häromnatten? Det kan förklara de underliga ljuden från hästhagen.

Idag hörde jag mycket kort ett radioprogram om skolan. Dels en Håkan Järbo som beskrev att alla i hans skola var vinnare. Det låter jättebra och jag blir glad. Alla barn har rätt att lyckas i skolan och bli vinnare. Sedan hörde jag ngn annan, en kvinna … hon pratade och sade vettiga saker utom en grej … och den reagerade jag på … och tänker på … Det finns de som är emot IT. Dessa har ett behov att klanka ner på … nedvärdera IT. Beklagligt. De visar sin okunnighet inom området och uppenbarar sina begränsningar på ett pinsamt sätt i ett program som detta.

Hon pratade om en situation där hon satt med tonåringar runt ett bord och fick lyssna till deras kloka tankar. Det hade ju varit omöjligt vid en dator i ngt ITprojekt, sade hon lite nedlåtande. Ha, ha _ du tänkte jag … vad lite du vet då! Precis som om det inte skulle vara massor med dialoger i varje sekund på ”nätet” … utvecklande dialoger … Hon hade fördomar, det var ju uppenbart. Synd för henne. Tänk så många kloka tankar hon gick miste om! Tänk så många kloka tankar jag får ta del av … här i min lilla dator … från olika håll … här är en minst lika het och klok kommunikation.

Jag fick ta del av Mias berättelse idag. Jag skulle vilja skaka om alla som finns i barns närhet och alla beslutsfattare. Mia är En Mycket Speciell Flicka.

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att -O, tappre Nasse- alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 2 september 1999

120 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fy vilken svår dag idag! ”Min” Lilla Mia har ”hoppat”, om det blev som hon tänkt alltså. Jag vet inte än. Det är det som är så svårt … att inte veta … det är alltid svårt att inte veta … vad det än gäller som man vill veta … så är det svårt … innan.   Måtte det finnas de som mildrar fallet för henne. Jag har lämnat mitt mobiltelefonnummer om_utifall_att … Mia ring om du behöver! Jag finns i andra änden … bara så du vet … säkert. Mia är En Mycket Speciell Flicka.

Mötet gick jättebra. Jag hade fått ansvar för pensionärsföreningarna och handikappföreningarna. Vi hade ett mycket givande informations- och idéutbyte. Det är ju FNs äldreår detta år och en av punkterna på programmet som fokuseras är gränsöverskridande möten, ungdom och äldre. Det ligger precis i linje med vad vi i nämnden värderar högt. Vi satsar på ungdomar och vi satsar på möten. Vi satsar också på mellanmänskliga kulturmöten … det tycker jag låter mycket bättre än integration … och vi satsar på tillgängligheten. Alla ska kunna uppleva sig så lite  handikappade som är möjligt när vi har den verkligt goda viljan med i våra beslut. Denna verkligt goda viljan borde finnas i alla nämnder särskilt i Bygg- och Miljönämnden eftersom den hanterar ärenden som har mycket med tillgängligheten att göra.

Fy vilken svår dag idag … för många … också för ”Min” Semla. Varför är människor elaka? Varför plågar människor andra människor? Varför är människor inte rädda om varandra? Hur ska människor som trakasseras och plågas av människor kunna finna fristad? Hur ser tillgängligheten i vardagen ut för de som trakasseras av andra? Den blir ju kringskuren och begränsad. Alla måste ta ansvar för att stoppa trakasserare! Plågoandar måste stoppas! Även om de också lider i framtiden p gr a sin framfart så är det inget mot vad offret utsätts för i form av lidande. Så är det bara! Plågoandar måste stoppas! Det är Ditt ansvar också! Försök inte komma undan! Om du väljer bort att ”se” bär du skuld för medmänniskors lidande. Se till att ”se” så slipper du skuldbördan. Dessutom är det alla ansvarskännande människors ansvar! Så är det bara!

Varför ska alla fina ”vackra” kännande omtänksamma männsikor behöva lida så? Varför? Just dessa kännande människor är precis vad vår värld behöver allra mest.

Tack Gunilla för de rara orden på din länksida. Gunilla lägger stort engagemang i arbetet mot våld.

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att -O, tappre Nasse- alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 3 september 1999

119 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vad är kunskap? Vem har eller bär kunskapen? Eller bara finns den där att hämta upp för den som vill upptäcka? Finns kunskap som inte finns idag? Kunskapen som fanns igår kan ju vara ”fel” idag? Blir det då kunskap om kunskap som är fel nu men var rätt då? De som fortfarande bär på kunskapen från igår som idag är fel … har de kunskap nu? Är de kunskapskunniga?

Dugliga och odugliga? Jag lyssnade på radion. Agneta J var reporter om bistånd. Hur ska bistånd se ut? Hur hjälper man bäst? Många kloka ord sades i programmet. Man beskrev driftiga människor som fått krediter, köpt en anka, sålt ägg, köpt en get, sålt kuíllingarna, kunde skaffa ett hus med två rum, hade nu två anställda på fälten … bara efter att ha fått en ganska liten kredit. Människor i uländer är kreativa, mycket kreativa och ”dugliga”. Man får inte ta ifrån människor möjligheten att vara kreativa. Jag håller verkligen med! Man ska skapa förutsättningar för människor att vara kreativa, skapa möjligheter. Få vara dugliga. Inte frånta! Ge krediter i stället för bidrag … människor är kreativa och dugliga … eller? …

Jag blir irriterad på kritiken som riktas mot CB. Toppstyrning säger man. Inte har väl CB toppstyrt inte! CB har varit oerhört populär p gr a sin kompetens. En förebild. Förebilder ser man upp till, respekterar, lyssnar till, tar intryck av mm Ska CB lastas för detta!? Kritiseras för en outstanding kompetens … rena rama Jante! Jag bara säger det! Orättvist! Jag ställer inte upp på det! Usch och Fy! Skam den som hyllar Jante!

Min Mia fick tillbaka sin berättelse idag … med lärarens kommentarer … på en berättelse skriven för livet. Mia har skrivit för livet … för att få möjlighet till ett nytt liv … läraren tänker på ”tempus”! Man baxnar! Jag bara säger det.

Min Semla har blivit slagen … också … … mobbad … utfryst … och slagen … ingen i skolan ”ser”. Inte vet jag var det händer bara att det händer och  Semlan berättar … som tur är … Men jag bara undrar var i Sverige finns dessa inkompetenta skolor, där politikerna inte heller tar sitt ansvar och följer upp verksamheten, som inte tar sitt ansvar och som inte lever upp till styrdokumenten … skolor där ingen ”ser” … Barn som mår dåligt och far illa … skolor som är direkt skadliga för barn … skolmiljöer som skadar … djupt … hårt … smärtsamt … outhärdligt …

Min Flinga som trots … förmår vara ett så fint stöd.  Mina 3 Blåklockor

Varför ska alla fina ”vackra” kännande omtänksamma männsikor behöva lida så? Varför ser ingen? Jag vill uppröra! Jag vill få fler att handla! ”Se”!

”När du ska fånga en Heffaklump, får du inte glömma bort att den fälla du sätter ut måste vara en Listig Fälla.”

Nalle Puh

Den 4 september 1999

118 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har en dröm … Det hade Martin Luther King också … jag kommer ihåg precis när min dröm dök upp. Det var efter att jag hjälpt Min Yngsta att vattna grisarna längst upp. Min Yngsta körde kärlen med vatten på den lilla gräsklippartraktorns släp. Jag fyllde slangen som skulle hjälpa oss att tömma kärlen i andra kärl i grishagen. Vi fick köra och fylla tre gånger. När det var klart och jag gick på nerfarten till gården så tänkte jag … åh jag skulle vilja bygga här och ha ett hem för alla barn till psykiskt sjuka föräldrar och för barn som har alkoholister till föräldrar och barn som utsatts för andra övergrepp …. men jag skulle sätta min gräns … Min gräns skulle sättas vid missbrukande barn.

Jag skulle inte ta emot missbrukande barn och ungdomar.  Det skulle jag överlåta till andra. Delvis beror det på att man då inte kan ha det ”öppna” hemmet som jag önskar. Missbrukare kräver kontroll på ett speciellt sätt. Jag vill inte hålla på och kontrollera. Jag vill inte riskera att saker försvinner eller förstörs. Jag vill inte leva så. Därför sätter jag gränser.

Inbundna barn är ”svårare” än utagerande barn eller rättare de inbundna barnen har det svårare. Svårare genom att det fastnat på djupet. Jag tycker om inbundna barn. Dras till det tysta liksom. Vet att de har så mycket att säga. Hemskt mycket. Fast det sitter så djupt. Ja, jag tycker om tysta inbundna barn. Jag har aldrig heller påstått att jag gillar det lätta …. tvärtom … jag gillar mer det svåra. Någon ska ju göra det. Jag gör. Så är det bara!

Jag drömde även om hur huset skulle byggas. Det skulle placeras där det är fin utsikt över Skälderviken, Kullahalvön och öppna havet. Vidder och öppenhet är viktigt. Det skulle byggas i U-form med öppningen mot havet. Det skulle vara trädgård, massor med blomor, stenläggningar och uteplats med grillplats på innergården. Mellan flyglarna skulle det vara ett stort öppet kök där alla fick plats att sitta och det var öppet ut till gården. I ena flygels skulle det vara Tv och datorer och musik. I andra flygeln skulle det vara bokrum och ”tysta rum”. Allt detta med fönster mot gården. Innanför köket  och i två plan skulle jag och Min Vattuman har ”vårt” krypin. Sedan skulle det ligga massor med rum som pärlband i flyglarnas ytterdelar. Där skulle varje barn ha sitt krypin. I uthuset skulle vi ha gym och lärosal.  Så skulle det vara! Det är en dröm … man får drömma … ska drömma … ibland går drömmar i uppfyllelse … faktiskt … undrar om detta är en sån dröm?

Min Vattuman ringde. Han hade utttalat sig i en miljöfråga. Bravo! Tänk om Min Vattuman hade fått ta hand om världens miljöprogram … då hade det funnits hopp för världen … fortare … i rättare riktining. Så är det bara!

Hopp ja … jag har skrivit till hela Sverige idag … vakna … låt inte barn fara illa! … ”se”! … genast … gör något … Tillåt inte att barn lever i en sådan vardag som Mia har! Absolut inte! Begrip! ”SE”! Jag gör allt vad jag kan och förmår. Jag vill att ”Min Mia” snart ska få det liv hon är värd. Både Mia och hennes bror.

Jag surfade runt på mina sidor och lade ett par nya länkar här och titta så bra detta fortfarande är. Du får klicka på bilden när du läst så kommer nästa bild i bildspelet.

Sedan har jag faktiskt lukat halva blomlandet. Hjärtat bankade och svetten rann medan landet blev finare och finare.

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 5 september 1999

117 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag är faktiskt för trött att skriva Dagbok ikväll.
Jag har skrivit och skrivit och skrivit …. annat …
*
Jag tycker om mitt uttryck ”Tak över Himlen” men
Min Yngsta tycker bättre om ”Med Himlen som Tak”.


Den 6 september 1999

116 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Engagemang för livet …. det finns många som har det … många som gör bra för andra människor … särskilt viktigt är det att göra bra för barnen. Barnen har rättigheter! Barns rättigheter är bland annat uttryckta i FNs barnkonvention. Men barns rättigheter är också uttryckta i den svenska lagen. Barns väl väger tyngst i alla beslut. Så är det bara! De vuxnas väl får aldrig gå före barns väl. ALDRIG! Barns väl väger alltid tyngst! När de inte gör det så föreligger ett allvarligt fel! Ett fel som är olagligt. Då görs något som inte har stöd i lagen.

Barns väl poängteras också genom att alla som arbetar med barn har anmälningsplikt när de misstänker att barn far illa. Nu är vi många som undrar varför Mias lärare inte har tagit ansvar och gjort det hon/han är skyldig att göra. Mia har ”hoppat” … desperat bett om hjälp … genomgått mycket möda och känt djup ångest … uppbådat allt sitt mod … i en desperat situation … när hon inte bara skrivit utan även vågat lämna in sin livsberättelse … MEN … MEN … MEN … Mias lärare verkar tänka mer på tempus än att lyssna på en ung människas rop på hjälp. Mias lärare visar upp en ofattbar brist på ansvarstagande. Mia är ett barn som genom hela sitt 14-åriga liv har drabbats av människor med bristande ansvarstagande. Under 14 år har ingen enda sett att Mia har farit ill. Inte en enda har gripit in! Är det klokt!

Var i Sverige förbigår man barns rätt att må väl så katastrofalt? Var i Sverige förorsakas barn så många års lidanden?

Jag bara undrar … och fler med mig … med engagemang för livet. …

Jag vill väcka hela Sverige … skaka om …  ta ert ansvar! … jag har skrivit … jag har skickat länken … jag hoppas innerligt att någon ”out_there” i cyber känner igen sig … och agerar … tar ansvar … tänk om Mias lärare hittade hit … tänk om … och insåg … handlade … tog sitt ansvar … snälla … hitta hit … gör något som förändrar Mias liv … ger Mia en välförtjänt nystart … snälla!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

Min Mellan ringde idag:
– Mamma, vet du hur duktigt litet barnbarn du har?
– Jo, visst vet jag …. men vad har det Lilla GullHjärtat hittat på nu då?
– Nu kan jag cykla utan stödhjul, hade GullHjärtat sagt när hon hämtades vid dagis.
– Hur har du lärt dig det då, undrade mamman = Min Mellan
– Jag gjorde precis som jag gjorde när jag började läsa … jag bara gjorde det!
– Jaha, då är det lika bra vi skruvar loss stödhjulen meddetsamma, sade mamman och GullHjärtat cyklade iväg utan stödhjul …

Och mormorn … ja, hon rusade genast in till datorn och gjorde ett~X]^[X~ som skickades till GullHjärtat.

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”

Nalle Puh

Den 7 september 1999

115 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag måste faktiskt säga att det är ytterst pinsamt att det finns lärare som Mias lärare i svenska! Det är så pinsamt och det är en skandal! Mia gav ju läraren en chans till … över helgen … hoppades … att på måndag skulle läraren agera … men nej! nej! nej! Mias lärare gjorde bort sig fatalt … inte bara en gång! … utan två gånger! Hur kan det vara möjligt? Men det allra allvarligaste … Mias lärare underlät att göra sin plikt. Anmälningsplikten försummades!

Jag har skrivit till ordförande och alla regionsombuden i Lärarnas Riksförbund. Under någon av dem finns Mias lärare. Jag tillhör själv det förbundet och ser nu med stor spänning fram emot vad de kommer att göra nu när de vet.

Det ska jag invänta med yttersta bevakning … minsann!

Jag tror jag ska skriva till Lärarförbundet också. Det pågår ju faktiskt ett samarbetsprojekt förbunden emellan om etik och moral i skolan … finns det etik och moral … i Mias skola … i verkligheten … eller finns det bara på papper? I fackföreningstidningar?

Finns det etik och moral i Semlans skola? I Flingans skola? På Mitt Lilla GullHjärtas dagis? På Min Yngstas skola? På Min Mellans högskola? På min skola då? Ja när det gäller min nya skola så kan jag iaf säga som så att det var länge sedan jag var på en arbetsplats där barnperspektivet genomsyrar så! Det säger jag bara! Så glad jag är för det! Allt kan inte vara perfekt och felfritt alltid … men man kan göra sitt allra allra bästa för att sträva …. vilja sträva först och främst … den uppriktiga viljan är en bra början.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

Två inlägg i mitt forum för mobbningsfrågor. Läs och lär! Öka medvetenheten om mobbningens verkningar!

”Tgrar kan klättra i träd. Sen måste man förstås klättra ner igen, vilket är svårt, såvida man inte faller, för då blir det … lätt.”

Nalle Puh

Den 8 september 1999

114 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ikväll blir det inget här. Jag får skriva i mer i morgon i stället. Mia och jag har haft viktiga ”möten” i kväll.


Den 9 september 1999

113 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag kan ju inte annat än erkänna att jag är lite [läs MYCKET] orolig. Jag har ju suttit i socialnämnden själv och varit med om att ta beslut om omhändertagande. Jag gjorde ett specialarbete en gång och fördjupade mig i hur socialtjänsten agerade i barnärenden. Det finns bra och det finns dåliga socialsekreterare! Precis som inom alla yrken. Dåliga är de om de inte tar ovillkorlig hänsyn till barns väl. Ibland använder de t o m sekretessen för att dölja sig själva och sitt eget agerande … jag har varit med om det också … då var det inte för barnets bästa … då var det för att värna vuxna … men jag kämpade då också … fick mycket obehag av de som tyckte annorlunda … fruktansvärt ohyfsat beteende … då stod jag ensam bland de beslutsfattarna … men jag stod upp  … som Semlan och Flingan brukar säga … och jag står fortfarande. Nu har det hänt en hel del sedan dess. Fast jag tycker nog det händer för sakta. Kanske borde det finnas en BO, barnombudsman i varje kommun!

Nu hoppas jag innerligt att Mia har fått en socialsekreterare som verkligen vet vad lagen säger avseende beslut när barn är inblandade. Det är Mia och hennes bror det gäller nu. Kom aldrig och påstå något annat! Jag har fått mail från en annan ”Mia” som nu är 25 år … som kom igenom  … som kände igen sig … kommer ihåg hur svårt det var. Jag har fått tillåtelse att lägga ut mailet så det kommer i helgen.

Jag har fått många mail från många underbara människor: Tack! Å både mina och Mias vägnar. Vi är tacksamma för allt stöd och vi hoppas att ni var och en på ert håll medverkar till att barn ska kunna växa upp under så gynnsamma villkor som möjligt. Tack snälla! *kram*

Semlan genomgår också en omvälvning nu. Hon har äntligen fått hjälp utifrån att ta tag i skolan inuti. Flingan skriver om ”Änglar ingen ser” … jag hoppas att vi alla får ta del av novellen så småningom. Flingan skriver så underbart … med en ”träffsäkerhet som är slående” … man blir knockad i själen. Musikbolagen borde stå i kö för att få Flingans texter att musiksätta! Semlan och Mia skriver också helt undebart. Tänk vilka skrivartalanger dessa flickor är! Dom bara skriver och skriver och skriver … för brinnande livet … det är precis vad man ska göra … man mår så himla mycket bättre då!
Så är det bara!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

Ååååh vad jag väntar på livstecken ….. Kl nu 23:59 … 00:10 … … … …

”Tgrar kan klättra i träd. Sen måste man förstås klättra ner igen, vilket är svårt, såvida man inte faller, för då blir det … lätt.”

Nalle Puh

Den 10 september 1999

112 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Just nu är det bara så att Mitt Hjärta och Mina Tankar finns … någonstans … och jag vet inte var … jag vet nämligen inte var någonstans i Sverige Mina Cyberflickor finns. Det finns en hel webbplats för Mina Cyberflickor. Allra först publicerades Semlans och Flingans underbara mail till varandra (numera 2 sidor). Därefter kom sidan med Semlans oro för Flingan med mail mellan Semlan och mig. Det blev ytterligare en sida med mail mellan Semlan och mig. Sedan kom Flingans sida om hennes saknad efter Semlan med mail mellan Flingan och mig. Och så Mias sida med våra mail till varandra. Det finns också opublicerade mail som jag skickade till Semlan och Flingan i svåra stunder. Med alla mail måste jag göra fler sidor för varje. Nu ska jag även lägga ut några av de rara mailen vi fått. Det blir nog i helgen. Hade tänkt lägga ut en underbar dikt jag fick idag av en Birgitta i WorldWide. Det Kommer. TACK Birgitta! *kram*

Min Yngsta har också ”engagemang för livet”. Det har Min Äldste och Min Mellan också. Även Mitt Lilla GullHjärta. Min Yngsta berättade att på tåget hade suttit tre flickor förutom hon själv. Två äldre och en yngre. Den yngre satt ensam och så upptäckte Min Yngste att flickan hade blanka ögon och att det ryckte oroväckande i ansiktslinjerna. Min Yngsta började prata och fråga … det visade sig att flickan skulle åka till sin moster för att sedan hälsa på sin mormor. Så plötsligt på tåget blev längtan efter mamman lite svår. Min Yngsta pratade och uppmuntrade. Flickan undrade om aldrig hon längtade efter sin mamma när hon var borta hela veckorna. -Jo, svarade Min Yngsta
-och efter Min Hund. Alla i tågvagnen skrattade.

-Jag tror att Min Mamma längtar mer efter mig, fortsatte Min Yngsta och alla i tågvagnen hade skrattat … igen. * [Undrar varför???]*

Flickan skrattade också och fortsatte tågresan med gladare ögon.

Min Mellan ringde idag.
– När kommer ni och hälsar på? frågade jag.
– I morgon, svarade Min Mellan, för jag ska måla och Per (kärleken) med och även LillaSyster (Min Yngsta).
-Vi ska måla på söndag också så jag tänkte fråga …….
-JAAAAA, svarade jag innan frågan var ställd. Visst får Lilla GullHjärtat stanna och sova över! Visst! Jättevisst! *glad* *jätteglad*

Ska ta kort … då … i morgon … på Lilla GullHjärtat. Och på ”TrynTruppen” den nya, lilla, söta, gulliga, goa … nyfikna … kultingkullen.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

Ååååh vad jag väntar på livstecken ….. de kom idag … kram … Mia … …

”När du tittar på båda dina tassar, behöver du bara besluta dig för vilken som är den högra, sedan kn du vara säker på att den andra är den vänstra.”

Nalle Puh

Den 11 september 1999

111 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag är också en sådan dag när jag inte orkar skriva här. Badvattnet har väntat i timmar. Och jag fick precis reda på av Min Vattuman att jag kommer i andra prioritesgrad just nu. Billie vaktar nämligen Lilla GullHjärtat nu och inte mig, som han brukar. Där ser man! Han är så förtjust i GullHjärtat och han blir så lycklig när hon kommer. Idag hade hon ju sin cykel med och han tyckte hon var så himla duktig. Fast inte gillade han att hon cyklade före inte! Han ska vara först och hålla koll. Han har ju ansvaret för allas vår säkerhet … i alla fall min och nu som förstaprioritet Lilla GullHjärtat. Så kan det vara!

Får vara dessutom! Han vet att jag vill så … han bara vet … Så är det bara!

Jag har gjort en sida nu medan vattnet kallnat. Här är den!

Nu ska jag kolla om det är för kallt för att vara njutbart …. mmmm …

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Om möjligt, försök komma på ett sätt att ta dig nerför trappan utan att duns-duns-dunsa med huvudet före.”

Nalle Puh

Den 12 september 1999

110 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har det varit en underbar dag på ett sätt … och en mycket svår dag på ett annat sätt.

Lilla GullHjärtat har cyklat och blivit fotograferad. Fotona har jag ej hunnit framkalla för jag har varit mycket upptagen med det svåra. Dels en liten gris som kämpat för sitt lilla liv och dels för Semlans och Flingans kämpande. De kommer igen … om ett tag … idag har det varit svårt … mycket svårt … olidligt svårt … så som det kan vara ibland IRL. Så är det bara! Jag hade också svåra stunder när jag var ung. Jag trodde inte heller att jag skulle överleva … genomleva … Jag är glad … idag … att jag gjorde … Så är det bara!

Annars hade jag ju inte haft det jag har idag och som jag inte visste om då … Så är det bara! Jag har en underbar familj omkring mig. Min familj. Min familj som jag har tillsammans med Min Vattuman. Semlan kommer att ha en underbar familj om några år. Flingan kommer att ha en underbar familj om några år. Mia kommer att ha en underbar familj om några år och en bror som avgudar henne … alltid. Någon gång … någonstans … kommer vi att träffa varandra … kanske i Sverige … ja troligen i Sverige … någonstans … Det skulle vara oerhört spännande … fast jag skulle nog gråta i flera timmar innan jag skulle kunna få fram ett vettigt ord. Så är det bara!

Flingan och Semlan är/har gjort slut. Nu finns inte Flingan och Semlan mer. Nu finns deras riktiga jag. Deras riktiga jag med deras riktiga namn. Jag kan deras förnamn … men det och deras åldrar är det enda jag vet. Det andra bara gissar jag mig till … t ex var de bor … Var rädda om er! Vi hörs!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Om du försöker ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte -NEJ! när någon frågar -Är det någon hemma?”

Nalle Puh

Den 14 september 1999

108 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har varit borta! Åkte igår eftermiddag, sov över, för att göra studiebesök hos en god vän och specialpedagogkollega i Boråstrakten. Jag var intresserad av att få veta hur man där följer upp och utvärderar språkutveckling och skolsituationen överhuvudtaget. Hur man fångar upp och åtgärdar när elever är i behov av extra stöd i sin skolsituation. Det är viktigt för alla skolor att ha fungerande modeller för uppföljning, åtgärder och utveckling av verksamheten. Dessutom är det så intressant att arbeta med dessa frågor. Finns det något intressantare … egentligen?

Jag kom lagom hem för att vara med om en föreläsning av representant för Non Violence. Hon talade över ämnet språk och attityder. Det handlade om kraftuttryck och könsord i vardagsspråket barn emellan. Viktigt att diskutera, viktigt att sätta gränser … det handlar ju om våra barns väl. Jag kan rekommendera kontakt med föreningen. De har två heltidsanställda föreläsare. Anna är en av dem. Bra och nyttigt … nödvändigt!

Hemma hade jag en inbjudan till föreläsning med professor Gillberg. Den vill jag gå på. Han är kontroversiell och har kunskap om ett viktigt område. Kontroversiell och kritiserad. Det blir man om man sticker ut hakan och framför synpunkter och tolkningar. Lite Jante i det hela … fördömande från människor som är snara att fördöma … trist! Jag är sån att jag vill lyssna på alla som har något intressant och med tyngd, forskningstyngd, erfarenhetstyngd … att berätta … särskilt inom områden som jag tycker är intressanta.

Många goda krafter har gått under p gr av folks kritiska hetsjakt. Jag gillar inte sånt! Jag tar avstånd! Kommer ihåg hets och kritik mot Ulrika Leimar … som gjorde ett sånt revolutionerande arbete! Hade en så bra idé om läs- och skrivinlärning och som utvecklades till metod. Men kritiska konservativa lärare tålde inte nytt och annorlunda. Jag förfasades över hur korridorsnacket gick … då för länge sedan på 70-talet. Själv fann jag det hon hade att berätta om mycket intressant och ville veta mer.

Jag var ju ung då … men jag är lika nyfiken på vad som händer idag … vill veta mer … vill veta vad senaste forskningen säger … vill veta … mer … mer … mer … hela tiden. Det är ju så intressant!

Av mina cyberflickor hade jag mail från Semlan i boxen. Tack Semlan! Hoppas ni andra, Flingan och Mia har det så bra som möjligt efter omständigheterna. *kram* Vi hörs!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Den enda mening med att surra är för att visa att man är ett bi.”

Nalle Puh

Den 15 september 1999

107 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har hämtat helgens foton från kameran nu. Det fanns väl nio från början och tre har jag sparat. Foto tar plats! Bilder tar plats. Tyvärr! Och jag som fotograferar så mycket! Ibland måste jag bara städa i mina datorskrymslen. Städa och slänga … fast sällan Lilla GullHjärtat förstås. Lilla GullHjärtat städas inte bort!

Min Mellan hade lyssnat på föreläsande lärare. Ibland reagerar Min Mellan på det hon hör. Ja, hon är nog uppfostrad att göra så … men på ett respektfullt sätt naturligtvis. Undrar man så ska man fråga … det är väl självklart. Läraren hade gjort en undersökning och skrivit rapport om ”ensamma” mammor. Min Mellan undrade över begreppet och ville veta vad som lades i detta begrepp. Vad föreläsaren lade i begreppet ”ensmma mammor”. Min Mellan är ju en s k ”ensam mamma”. Men hon är inte ensam! Min Mellan menar att hon inte alls är ensam! Hon har många omkring sig. Inte känner hon sig ensam heller! När hon hade resonerat med en kompis sedan så tyckte kompisen att det passade bättre med ”enastående mamma”. Jag håller med *smile* Min Mellan är en enastående mamma! Så är det bara. Vi, morfarn och jag, är väl två av dom ”runt_i_kring” och det vill vi gärna. Min Yngsta och Min Äldste är två andra av dom runt_i_kring, antar jag. Min Äldste är mycket Morbror när tillfälle ges och Min Yngsta är Moster en hel del även om konkurrensen ökar med lägre ålder *smile* … eller hur?

Barn har så bra synpunkter! Jag förvånar mig ideligen! Idag när Anna B från Non violence pratade med en fyra som filmades av TV4 så kom det fram så många vettiga synpunkter och förklaringar till varför man sade dumma ord som sårar. Ingen visste, jo en visste vad ”hora” betyder. Alla ”fula” ord som nämndes och som eleverna hade hört på skolgården skrevs upp på tavlan. Sedan fick de förklara orden. Det var minsann inte lika lätt. Fnittrigt blev det också.

Vi förstod också att flera av barnen såg filmer de inte borde få se. Varför sätter inte folk (läs föräldrar) barnvänliga gränser?! Barn är inte mogna att se vad som helst! Så är det bara! Föräldrar tar ju inte sitt föräldra_ansvar om de struntar i att sätta gränser!

Idag har jag också påbörjat Min ”100-lista” för barns väl. Kom gärna med tips på punkter till listan. Några helgfoto … Cykling utan stödhjulLilla GrisenEn av TrynTrupperna

Tänk på Mina Cyberflickor och håll tummarna för dem! Förmedla kraft genom cyber med hjälp av tankekraft.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”I händelse av plötslig Doppning är det Viktigaste att hålla Huvudet Över Vattnet.”

Nalle Puh

Den 16 september 1999

106 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Min Lilla Regnbågsflicka har det svårt. Hon brottas med sitt förflutna. Jag vet vem som vinner. Ingen kan segra över en Regnbågsflicka! Så är det bara! Jag önskar bara jag kunde göra livet lite lättare för henne. Tänk om jag kunde det.

Tänk också om jag kunde lyfta av min farbror smärtan för en dag. Smärtan som han burit i alla dessa år när bältrosen ideligen påminner. Outhärdlig smärta vareviga sekund vid minsta lilla rörelse. Outhärdligt att klä på sig, outhärdligt att att röra sig, outhärdligt att röra vid, outhärdligt … tänk om jag kunde lyfta av smärtan för en stund. Jag skulle vilja! Varför ska vissa drabbas så … orättvist … !!!

Straff och skuld trodde man mycket på förr. Jag har också drabbats en gång … av dömande … orättvist … Min morfar … lutherskt … den gången när jag var sex år, hade min nya klocka på armen, stolt som en tupp, var inne i rummet där en geting hade kommit in, i stora_rummet, i fin_rummet, jag studerade getingen nyfiket ftersom jag var ett nyfiket och studerande barn. Getingen stack mig! Armen svullnade så jag inte kunde ha klockan på mig. Ledsen, besviken, ont, jätteont, svullet … bedrövligt … Vi skulle ju åka till morfar och jag som var så stolt över min klocka. Jag berättade för min morfar vad som hänt och jag var fortfarande ledsen … Vet ni vad min morfar sade!? Jag glömmer det aldrig! Jag förlåter honom inte! Fy vad orättvist! Jo, han sade …. -Det var straffet! … -för vad då, undrade jag som inte alls förstod …. -Jo, du har säkert gjort något olydigt eller varit dum … mot getingen … och så fick du ditt straff!

Hur kan man säga så till sitt barnbarn!? Utan vidare! Jag var inte dum … inte brukade jag vara dum heller … man tyckte jag var kavat, käck och modig när jag var liten … pojkflicka som jag var… men dum … neeeej! Jag tyckte min morfar var dum! Jag blev besviken på honom djupt den gången. Sedan har jag tänkt många gånger att min mamma levde ju i det straff_skuld_livet … *huuu* … Fast min mamma gillade sin far. Min mamma var duktig och noggrann och hon fick sin fars stöd. Fast jag tyckte morfar var sträng och … orättvis. Så är det bara!

Här finns det minsann ingen sträng morfar inom överskådligt avstånd! Här finns ingen plats för en sträng morfar, bara en kärleksfull morfar, en morfar som ”inte ens är rädd för hajar” … så det så! Det är kriteriet för en modig morfar om nu ingen visste.

Tänk på Mina Cyberflickor och håll tummarna för dem! Förmedla kraft genom cyber med hjälp av tankekraft.

*kram* Mia Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Det är svårt att vara modig, när man är ett Mycket Litet Djur.”

Nalle Puh

Den 17 september 1999

105 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fredag och helg igen … så snabbt … man hinner inte blinka … Min Vattuman har jobbat från tidiga morgon till sena kvällen. Fattar inte hur han orkar. Men det gör han. Som bara den.

Min Äldste var hemma ett tag och hjälpte sin pappa. Alla stora halmbalar skulle in innan regnet kom. Hela gårdsplanen var full med halmbalar. Hur i hela fridens dar fick de plats på loftet? Där fanns ju redan mitt hästhö.

Min Mellan har inte svarat i telefon på hela dagen och jag som ville prata … ville prata med Min Mellan … sent svarade hon. Då kunde jag prata lite.

Min Yngsta var irriterad när jag hämtade henne vid tåget. Dels för att den hon skulle jobba med på teatern inte kunde sin sak utan hon fick jobba dubbelt, dels för rasisterna, på skolan, som lägger beslag på datasalen, dels på ängelholmsungdomarna som skrålade och skränade på tåget och bar sig allmänt dumt åt. Fulla inför besök på Madison i Båstad. Hon fattar inte hur föräldrarna släpper iväg sina barn så!!??

Mitt Lilla GullHjärta har jag inte pratat med idag. Hon är säkert väldigt upptagen.

Semlan finns inte mer utan nu finns bara hennes riktiga jag, brinnande starkt dessutom. Far väl genom livet Lilla Du!

Flingan har skrivit idag och hon mår någorlunda. *kraaam*

Men Min Regnbågsflicka har inte skrivit idag. Jag har skrivit flera mail. Kanske hon hittar på något roligt med sin kontaktfamilj. Hoppas det. *hoppashoppas*

Min Billie sov i en konstig ställning och snurrade helt plötsligt runt gnällandes. När han reste sig haltade han iväg till sin nattkudde vid trappan. Där ligger han och vaktar ingången till boet tills jag går upp och lägger mig. Då går han upp och lägger sig i hallen och har kontroll helt. Jag känner mig mycket betydelsefull. Fast igår viftade han faktiskt på svansen när Min Vattuman kom hem. Dom är inte överdrivet förtjusta i varandra. Kan det vara svartsjuka måntro *smile*

Min Lilla Dixie är så bedårande go’! Ingen kan någonsin tror att hon är ”90” år snart. Här är det alltid någon, för det mesta tre, som blir väldigt glada när man kommer hem. Jag tycker dock att det är tomt om inte Vattumannen är hemma.

Nu ligger Billie här vid min stol. Trognare väktare finns ej.

*kram* Mia Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Först Eftertanke sedan Hårt Arbete.”

Nalle Puh

Den 18 september 1999

104 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Tur … *pust* … fick precis ett livstecken. Ett litet och kort men dock ett livstecken. Kanske kommer det fler. Hoppas det. Ett tag trodde jag att jag kanske hade gjort eller skrivit något som sårat eller upprört. Inte har jag menat i så fall. Verkligen inte. Men ibland kan ju ord tolkas annorlunda än man tänkt och då kan det vara risk för att det blir alldeles fel. Det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig ibland. T o m om man känner varandra väl och egentligen vet hur den andre tänker så … kan det ändå bli missförstånd. Som t ex mellan mig och min Vattuman. Ibland tror han att jag kritiserar när jag inte alls avsett att kritisera. Ibland tror han att jag vill ha något bara för att jag säger att det är snyggt. Men jag vill inte alls ha allt som jag säger är snyggt!

Mia Lilla … jag vill inte ha sagt eller skrivit något som du blir ledsen för. Har jag? Då vill jag få chans att säga förlåt.

Nu har jag en mugg att dricka kaffe ur på jobbet. Slipper att låna av överblivna. Alltid när jag dricker kaffe numera så har jag sällskap av Puh och Nasse. Det gillar jag. Hade jag vetat Mias adress skulle jag skickat ett av mina vykort med Puh och Nasse .. men det kan jag ju inte …

Jag missade prof C Gillberg …. *jättebesviken* … vi var lite sena och … omöjligt att hitta P-plats! helt omöjligt! Vad är Göteborg för en stad med Mässa och inga eller iaf inte tillräckligt många P-platser. Vi kommer ju ändå ganska långt ifrån. Lite mer servicemind om jag får be! Snälla Göteborg!

Hoppas jag får möjlighet att åka till Hässleholm och höra honom. Det vill jag så gärna. Två av hans böcker hade jag med mig hem iaf!

Och även en om dominansfaktorer. Vilka sinnen dominerar i vårt sätt att vara och i vårt sätt att lära? Det är så spännande detta med hur vi lär och alldeles speciellt när det är svårt. Jag vill hitta vägarna för lärande även när de ter sig omöjliga att finna … särskilt då antagligen … Det är väl det som kallas för ”kallet” … ”den brinnande lågan” … hos en specialpedagog. Jag tycker bara det blir mer och mer spännande. Så är det bara!

Jag vill så mycket. Skulle vilja arbeta inom Rädda Barnen för barnen.

*kram* Mia Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Å, om jag vore kung ändå! Jag skulle ha så roligt så.”

Nalle Puh

Den 19 september 1999

103 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Man läser och man hör om dessa unga rånarligor. De härjar på gatan och de härjar nu på skolor. I NST stod om en sådan liga i Ödåkra, tror jag det var. De hade härjat sedan i våras. Vissa elever var så rädda att de stannade hemma från skolan. Skolan såg och hörde inte … tydligen under mer än ett halvt år!! Hur kan det vara möjligt! Först att inte ”se” … förstå … ana … misstänka ….

Varför är det så att elever inte säger ifrån!? Varför varför varför???? Förstår de inte att de då får vara rädda längre och oftare och fler gånger och fler gånger och fler elever … fler och fler … fler … hela tiden … Förstår man inte att skadliga beteenden måste brytas. Snarast! Omedelbums! Elever måste bli modigare. Justare … både mot sig själva och andra … hur ska vi annars få en just värld … förhindra och bekämpa allt som är skadligt för människor och uppmuntra det som är bra.

Vi behöver fler vänliga sinnen. Modigast av alla är Mia. Mia har brutit ett mycket destruktivt mönster. Nu har hon genom sitt fantastiska mod skapat möjlighet till nya liv och en god utvecklingbåde för sig själv och andra. Tänk om det fanns fler såna som ”Min Modiga Mia”!
Tänk om!

Jag gillar inte människoovänlighet. Definitivt inte. Ikväll har jag upplevt igen denna människoovänliga inställning. Fientlighet mot människor som kommer och som vill förändra, skapa något nytt. Ovänlighet och fientlighet. Ovilja att se möjligheter. Envetenhet att fanatiskt se hinder. Himmel så tråkigt! Min Vattuman och jag kände en stor bedrövelse över denna anda som finns här på sina ställen. Inte överallt. Inte alla. Men hos alldeles för många. Det är så fruktansvärt trist. Det är så fruktansvärt inskränkt! Det är så fruktansvärt synd om människor som inte ser bortom … som i Jostein Gardners ”Sophies värld” där vissa borrar sig ner i kaninens päls i trollkarlens hatt och andra som i stället vågar klättra upp på pälsstråets yttersta topp för att få en glimt av världen utanför. Uppleva … I detta fall tillhör jag ”de andra” och inte ”vissa”. Så är det bara. Och … jag är så himla glad för att jag är sån att jag fått denna öppenhet och nyfikenhet med mig ut i livet. Ja, vad jag är glad för det. Det är något att vara tacksam för. Och det är jag. *glad*

*kram* Modiga Mia Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”För de som inte är bildade är A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 20 september 1999

102 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Himmel en sån massa mail det låg i boxen idag. Många har skrivit i gästboken. -Mia, tänk så  många som bryr sig ändå! Alla som skrivit tycker du är enastående! Så är det bara! Du är enastående! Kom ihåg det!

Idag har jag haft en toppendag! Flera fantastiska saker har hänt på jobbet. Duktiga elever som är värda medalj. *tänker; -Måste hinna göra medaljer också* Ibland är det bara bra … lyckat … framsteg …  *glad* … ibland är det tvärtom. Så är det att vara specialpedagog. Vägen kan vara knagglig … te sig ogenomkomlig … ha fallgropar … vara sörjig så man fastnar … men attan också … fram ska vi … framåt går det … takten är olika … men fram SKA vi … så är det bara! No matter what! Målen är till för att nås. Mål för skrivning, läsning och räkning … och mycket mycket mer. Viktiga mål, livsviktiga mål att nå.

Vet ni att Mia skrev ”-jag är inte bra på nåt” … ofta får jag det svaret från barnen i skolan när jag frågar vad de är duktiga på. Klart man är bra på något, oftast många saker! Barn ska inte gå omkring med en känsla att de inte är bra på något.

Vet ni att allra först skrev Mia att hon inte var bra på att uttrycka sig i skrift! … Mia Lilla! Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig! Du är en begåvning! Jag är helt säker på att du är en flicka med begåvning inom många olika områden … inte ”bara” en överlevnadskonstnär! Du är en mycket begåvad flicka! Du kan gå långt! Du måste ta vara på alla dina fina resurser! Så är det bara! Jag vet att alla som läst om dig håller med mig.

Mia, du kan bli precis vad du bestämmer dig för! Allt mellan himmel och jord … allt mellan flygplanstekniker till barnläkare. Det är min övertygelse. Nu har ditt nya liv börjat! Hurra för Mia!

Det finns många starka människor ”där_ute”. Ulrika är en. Ulrika har vuxit upp i en dysfunktionell familj och svarar på mina frågor här. Det finns också människor om ställer upp. Människor som är sanna medmänniskor. Ulrika har medmänniskor runt omkring sig. Alla behöver medmänniskor. Ingen, vad jag vet, behöver motmänniskor.

”Liten” beskriver på samma sida hur vi är … ”Alla är så starka… svaga, men jättestarka. Starkare än svag. För svag är stark.”  Så är det … ju!

*kram* Modiga Mia Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”För de som inte är bildade är A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 21 september 1999

101 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vilken tur att jag laddade upp/ner (vilket är det nu?) min dagbok till servern innan strulet med servern hände. Mailservern fungerade inte igår! Så får det inte vara! Jag vill inte vara utestängd från världen! Verkligen inte! Klockan var mycket när jag insåg … annars hade jag ringt till Min Äldste och påtalat felet. Han vet ju hur viktigt det är för mig att vara i ständig kontakt ….

Mia blev rädd att jag var borta …. ALDRIG MIA! … jag finnns alltid hela tiden för dig … men tekniken … rår jag inte över alltid … tyvärr! Men jag finns här. Och i ”värsta” falla har du nog mitt telnummer.

Flingan saknar Semlan och Semlan saknar Flingan. Samtidigt behöver de nog en paus båda, tror jag … kanske … i vilket fall som helst så finns de ju när det är dags igen någon gång … när det nu blir … för det blir det ju … någon gång … men kanske inte just nu … eller hur?!

Birgitta hade också haft strul med sin server och blev lika irriterad som jag, eller hur Birgitta ??? *smile*
Birgittorna och deras tokiga datorer … eller är det Birgittorna som är tokiga … Nehej_minsann! Nåja, nu är vi igång igen. tack för vokalerna Birgitta! Var laddar du hem Mp3 ifrån?

Föräldrar borde inte vara så hialösa på att skicka med sina barn pengar att handla godis och franskbrödbullar för! De försätter ju sina egna barn i risk att bli rånade. Hur vågar de ta den risken … även om den är närmast obefintlig? Hur vill de våg? Jag bara undrar?

Jag kan inte glömma härom_kvällen! Jag mår dåligt av att veta att det finns så människofientliga människor i min närhet i min egen by, som inte är min by, som jag inte vill ska vara ”min” by … för jag är inte så’n! Jag är inte uppfostrad … fostrad att vara så’n. Jag är fostrad att vara människovänlig .. och det vill jag vara … för det är det enda rätta … men jag mår dåligt av att veta att det finns andra som …. *huh! kalla kårar*

Nästa gång jag får en chans … ska jag uttala min avsky! Det ska jag! No matter what!

Min Vattuman hade  … tänk jag hade lång dag … var dessutom hos tandläkaren … trött … trött … trött … tänkte *inte tror jag det handlats inte suck* … men … min Vattuman hade köpt potatissallad och rostbiff! Mysigt! *jättemysigt* *myyyys*

Min Vattuman hade även köpt fax/telefonsvarare … så länge klarade vi oss alltså! Arbetsfördelningen nu blir att jag ska sköta all programmering och han ska byta kopieringspapper … när det behövs *smile* *helt OK*

*kram* Modiga Mia 1-2 Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer de fram.”

Nalle Puh

Den 22 september 1999

100 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu har det gått för lång tid… alldeles för lång tid! Igår ca 15:30 skrev Mia sist. Då trodde hon jag var borta eftersom min server strulade. Så egentligen har jag inte hört ordentligt från Mia sedan i förrgår före strulet. Dessa stunder av oro är det svårt … jättesvårt att inte veta var i SverigeVärlden Mia bor. Men det bara får inte ha hänt något! Snälla Lilla Mia skriv så snart du kan!!!

Idag har jag haft kort dag. Jag var så trött att jag gick och lade mig på eftermiddagen. På kvällen var det ju möte. Kanske hade jag blivit piggare av att gå ut en promenad? Ja det hade jag nog … men jag har samlat på mig lite sömnbehov. Det är inget konstigt egentligen. Jag lever så … intensivt … när jag är engagerad i något … vad det nu är för tillfället. Glömmer tid och rum … väldigt lätt. Härligt! men så blir det då också lätt för lite sovet … och när det blir för lite sovet så uppstår ett uppdämt sömnbehov. Det tar jag i regel igen på helgen. Då sover jag på mornarna … gott och länge. Hör inte ens telefonen. Skönt! Denna lördagen kunde jag ju inte utnyttja för då skulle vi ju till bokmässan och kommande lördag är det ny aktivitet. Igen! På söndag … då ska det sovas … hoppas jag.

Semlan, som ju egentligen inte finns längre och som jag numera kallar AAA på Semlans sida, är tillbaka för korta besök. Du är alltid välkommen! Fast det blir enklare och mer personligt att säga Semlan. Jag tror jag gör det. Får jag Semlan? … fortsätta att skriva Semlan? Det är förunderligt hur denna flicka finner sina strategier för att genomleva den olidliga vardagsmiljön. Nu ska Semlan byta skola, fast det egentligen borde vara skolan som skulle byta ut eleverna, fast det går ju inte i ”en skola för alla”! NEJ man borde i stället se till att leva upp till Läroplanens värdegrund. Men som Albert Einstain en gång sade

-Det är deprimerande att leva i en tid då det är lättare att spränga en atom än en fördom.

Det gäller säkert invanda mönster också. Mönster av trakasserier. Trakasserare och tillåtare av trakasserier. Tänk så få starka människor det finns ute i vardagen! Alldeles för få som säger ifrån! Det är deprimerande! Jag håller med A Einstein.

Säga vad man vill men Semlans skola är en skam när det gäller att se till värdegrunden och respekten människor emellan. *ilsk som sören*

*kram* Modiga Mia 1-2 Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Jag såg en Heffaklump i morse.”

Nalle Puh

Den 23 september 1999

99 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag hunnit med … och hunnit ikapp … lite iaf. Känns väldigt skönt att få en så’n dag emellanåt. Var hos frissan och blev fin. Fast det står lite rakt upp … uppe på … tyckte Vattumannen försiktigt. Det får stå rakt upp .. uppe på … jag är laddad … det kan slå gnistor … jag bara säger det! Igår var jag ju …. *ilsk som sören* … Det borde fler vara oftare!

Birgitta ska sätta igång ett himla intressant projekt inom området symbolpedagogik. Det ska jag följa med stort intresse. Säkert inte så vanligt inom just pedagogiken … mer inom psykologin … tror jag … men … alla vägar som bär mot minskade svårigheter i inlärning och ökade möjligheter att lära …. är ju så himla intressant och bär framåt. Dessutom kan symbolpedagogiken hjälpa till att lösa knutar i det inre. Det skulle säkert kunna vara välgörande för Mina Cyberflickor. Särskilt för Mia och Flingan med sina upplevelser.

Har fått ett så rart mail idag från Jocke. Både till Mia och mig. Det finns på denna sidan här. Mia blev glad och jag med. Det är ju precis syftet med sidorna … att väcka … engagera … reagera … gör man sedan som Jocke så bidrar man än mer till att fler ”ser” det som måste läras att ses.

Mia funderade om döden och vad som händer efter … och jag har ganska klara föreställningar i den frågan. Mina föreställningar har jag berättat om … fast lite kort … man lever liksom vidare i kvadrat och kubik … och kvadratkubik … enligt mitt sätt att se och förstå … kopplat till livets mening … eller meningen med livet … Meningen med livet är bl a att bidra till att det goda segrar … att det goda får mest plats i alla sinnen … en annan mening med livet är att vara en god förälder så att barnen också blir goda föräldrar och vårdar sina barn väl …. Mias föräldrar har inte förstått denna viktiga mening med livet! Men Mia … som är ett under på denna jord … har av egen kraft … förmått förstå och förmått ge människor omkring sig omsorg … fast hon själv inte fått sitt eget behov av omsorg tillgodosett …

Mail förresten … det finns nog ett och annat mail jag inte besvarat på senare tid … hoppas ni som ”drabbats” av obesvarade mail har tålamod.

Himmel vad längesedan det var jag hörde från Mitt Lilla GullHjärta! Har ringt men då har ingen svarat. Längtar! *längtar jättemycket* Och så ska hon vara hos sin pappa denna helgen. Undrar om det kan bli ngn ”mellanlandning” här *hoppas*

*kram* Modiga Mia 1-2 Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Jag ropade till Björnarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 24 september 1999

98 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag köpte jag hem något som jag trodde skulle vara gott … kallrökt lax … sedan när vi väl skulle äta laxen så kände jag inte alls för den. Jag frågade Min Vattuman om han tyckte den var god? Jo det tyckte han … men han var inte säker på att jag skulle göra det. Antingen hade han rätt eller ville han ha den för sig själv … ??? … jag tror han hade rätt …

Idag har jag också skrivit med mina fina pennor.  Bara för att förvissa mig om att jag kan om jag vill … fortfarande … Det fanns en tid när jag hade högsta betyg i välskrivning … A … sedan kom en tid när det skulle införas en handskrift som var ngt mitt emellan textning och skrivstil … Typiskt dumt beslut! Undrar vem som var så urbota dum egentligen? Fy vilken skada den orsakat för många barn … och lite för mig med … Jag tvingade nämligen mig själv att lära den … den ruinerade min fina handstil! Jag har aldrig hittat tillbaka till den på det naturliga sätt jag skrev då … det är jag lite ledsen för … nu skriver jag för det mesta slarvigt … det gjorde jag aldrig förr! Aldrig! Trist! Så är det bara! Men fina pennor har jag! Jag har fått dem av Min Vattuman … de är speciellt fina! Så är det bara!

Idag är det fredag … hoppas alla ungdomar är rädda om sig  …  tänker ett steg längre … liksom … på konsekvenserna av olika handlingar … tar ansvar och inser … undviker risker … ja det hoppas jag. *hoppas*

Jag vill faktiskt ha nya skor! Snygga. Men jag vet inte hur snygga skor ser ut nuförtiden. De måste vara sköna och det måste vara kvalitet. Det kostar. Och snygga ska de vara. Mina absoluta favoriter var ett par Bruno Magliskor i himmelsblå mocka. Den ena skon bet min första riesen sönder! Så var det med det! Jag glömmer den inte! Billie har inte bitit sönder några skor … bara ett antal stora vattenkannor. Det blev billigare så. Ganska mycket billigare.

I morgon blir det inte sova ut … men på söndag! Tjolahopp!

*kram* Modiga Mia 1-2 Regnbågsflickan * Flingan * Semlan *kram*

”Jag ropade till Björnarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 25 september 1999

97 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


I morgon, som nu är idag,   blir det inte sova ut … men på söndag, som är i morgon! Tjolahopp! Då ska jag sova ut! Mmmmm min goa säng. Undrar vilken bok ….

Många inlägg i mitt forum för mobbning på senaste tiden.

Just nu är jag så himla trött på allt som måste sorteras. Jag måste hålla ordning på det som har med politiken att göra … och det innebär ju i sig en massa olika undergrupper att hålla reda på … det som har med nämnden att göra … det som har med handikapprådet att göra … det som har med specifika frågor att göra … det som har med kommunfullmäktige att göra … det som har med kretsen att göra … det som har med föreningen att göra … jaha … håhåjaja … och sedan det som har med mamma och mammas ekonomi att göra … det som har med skolan att göra …. med sina undergrupper … och det som har med  mina studier att göra … de olika kurserna … läser nu under Linköpings universitet … samt under Lunds tekniska högskola … …. och … sedan …. det som bara har med lilla mej att göra …. också på en liten hörna någonstans.

Himmel vad jag önskar mig ett stort arbetsrum med många hyllor, skåp, lådor och ett stort fint praktiskt skrivbord. Jag har haft det en gång … nej förresten två gånger … Vad jag trivdes! !!!!!! Jag älskar att ha ett ordentligt rum att sitta och jobba i. Detta, jag har nu,   är provisoriskt, plottrigt och opraktiskt. Ska jag ta gästrummet i anspråk? Men jag vill ju egentligen inte sitta däruppe! Där ska man bara sova … tycker jag! Jag vill sitta i närheten där alla är. Jag störs inte av ljud. Inte alls. Jag är bra på att koncentrera mig. Himla bra på det! När det behövs. Likadant om jag ska plugga. Jag kan sitta där de andra tittar på TV. No problem!

Ett underbart mail damp ner igår. Jag blev bara så himla glad … rörd. Det var från Flingan och det ligger på hennes sida. Tack Lilla Flingan! De är så gulliga Mina Cyberflickor och så omtänksamma.

Ja, jag vill vara bra … för Mina Cyberflickor … för mina barn … för mina elever … för mina nära … för min man … faktiskt tänker jag ofta så! Jag vill också vara bra för mina väljare och alla medborgare i vår kommun …  och för deras barn … för framtiden. Så är det bara!

Ibland är det svårt … som t ex när småbarnsföräldrar i denna lantbrukarbygd bara statiskt vill bevara och säger nej till något som kan innebära möjligheter för deras barn i framtiden. Det finns ju knappast några lantbrukarbarn som kommer att kunna leva på de små lantbruken som finns på Bjäre! Vet de vad man konkurrerar med? Vet de hur det ser ut ur odlingsperspektiv i Tyskland, Frankrike, Ungern … och dessa länders klimatförutsättningar … ? Om det i stället sker en utveckling som efterfrågar företagande människor … en efterfrågan som utvecklas … en efterfrågan som gynnar företagande …. ja då finns ju en chans i en bygd som denna … i framtiden … Vad vore vettigare att satsa på är möjligheter för naturupplevelser och hälsa … just här!?

Ibland tycker jag faktiskt att folk inte begriper. Det verkar som de inte ser längre än till den egna stallgången. Nu var jag elak … men ärlig. Framtiden kommer att visa vem som har rätt. Så är det bara! Det fanns de som fortsatte att hävda att jorden var platt och den som påstod att jorden var rund sattes i husarrest. Så är människor faktiskt … kanske mer här på Bjäre …. ?! Jag är definitivt ingen ”Bjärsing”! Bjäre borde invaderas av smålänningar och gnosjöanda.

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Vi kan söka efter Nordpolen eller leka ‘Så går vi runt kring en enebärsbusk’.”

Nalle Puh

Den 26 september 1999

96 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag tagit igen lite. Har lyssnat på föreläsningar här hemma. Suttit uppkopplad i timmar!!! … ups! … Det kommer en telefonräkning så småningom. Modemet har kopplat ner sig självt vilket varit irriterande. Undrar om deet beror på vädret eller spänningen i marken. Vi har spänning i marken har Min Vattuman konstaterat och försöker göra ngt åt det. Går ju inte att få stötar i duschen i källaren. Verkar farligt !!!

Just nu laddar jag hem Shockwave och hoppas uppkopplingen får vara ifred. Hoppas hoppas! Det skulle ta tio miuter men verkar ta minst det dubbla … om det inte går med en farlig höger på slutet.

Har också skickat in mina svar för denna omgången och faktiskt t o m redan fått kommentarer. Det var minsann effektivt! Gillas av Birgitta.

Vi har fått så rara fina mail … jag blir rörd. Tack Jocke, Marianne, Maria …  Agneta, som lägger länkar lite här och där. Tack alla ni som skriver i min gästbok. Allt detta blir ju som ”ringar på vattnet” och precis så som Mia, Semlan, Flingan och jag hoppas. Fantastiskt! TACK snälla rara alla ni!

Vad skönt det var att sova ut. Oh såååå sköööönt! Kaffet var färdigt när jag vaknade. Sedan gick jag till sängs igen med en bra bok. Oh såååå sköööönt! Härliga söndagsmorgon! Underbara dag!

I morgon är det också en härlig och ny dag … och denna dagen är ännu inte slut … jag hinner mycket mer … innan … Tjolahopp!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Vi kan söka efter Nordpolen eller leka ‘Så går vi runt kring en enebärsbusk’.”

Nalle Puh

Den 27 september 1999

95 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha! … Nu behöver jag hela Sveriges engagemang! Det är faktiskt så att en ung flicka har misshandlats av sina ”kompisar” idag. Det är inte första gången! … Eftersom detta sker där man inte ”ser”! Semlan beskriver vad hon varit med om …  man känner hennes smärta ända in i märgen. Jag vill anmäla! Jag vill veta var Semlan finns. Det ska inte få fortsätta så! Någonstans! Men …. Semlan vill inte berätta var hon finns. Hur ska hon kunna lita på någon!? Hon har ju berättat i skolan … de vet … och ändå ”ser” de inte … Hur i hela fridens dar ska Semlan kunna lita på någon!???? … och jag … jag sitter här … så långt borta … så förskräckligt långt borta … känns det  …

Jag blir bedrövad!

Mycket bedrövad!

Jag är orolig också … inte bara för Semlan … utan för Mia som inte hört av sig sedan i förrgår!

Orolig!

Bedrövad!

Bedrövad!

Orolig!

*djup suck*

*en djup suck till* …..   Mia! *rop på hjälp*

Detta är inte klokt! Det får inte gå till så! Hur sköter skolorna sitt uppdrag egentligen!?

Jag måste fundera ut en väg … det måste väl finnas fler som kan fundera ut vägar! Fler som kan ”se” … Var finns Semlan som tillåts misshandlas så förnedrande!? Är det i din omgivning? Jag bara frågar ….

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Jag är ensam i hela världen och hela världen är min!”

Nalle Puh

Den 28 september 1999

94 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha! … idag blir det inget. Jag är för trött! Läs i stället om Semlan och Mia.

Har någon kunskap om vad som händer när mobbning/misshandel har ägt rum och dessutom polisanmälts? Semlan vill veta och hon oroar sig. Hur mycket ska man orka … kan man orka … mäktar man med … kan man undra … i Semlans situation. Det finns en polisstation i Sverige som nu fått in en anmälan som gäller Semlan. Måtte den polisstationen förstå, inse … ha vilja att begripa … hur en Semlas vardag är.

Vågar jag hoppas att Semlan äntligen ska få lugn? Slippa sina plågoandar.

Nu blir det sängen för mig ….

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”

Nalle Puh

Den 29 september 1999

93 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag är det idag hela dagen. Det är väl härligt! Hela dagen har snart varit. Det är ju inte så kul när ngt tar slut … dagar och glass och vad det kan vara … mail från Mia är ju allra värst när de tar slut … och kärleken vill man ju inte ska ta slut … bevare mig väl! … sedan när det får en början igen så är det härligt och bra igen

I horoskopet idag läste Min Vattuman om att någon tände på honom och han skulle vara noga med att ge klart besked! Jo jag tackar jag. Jag undrade vem det var som hade tänt på honom … det visste han inte sade han och såg glad ut.

Sedan läste han mitt horoskop … Jag gick in i Månens tecken … nej tvärtom … Månen gick in i mitt tecken!!!!  … och ”då är det ingen hejd på vad du(=jag) kan göra. Bli bara inte för ivrig och irriterad över dina vänner och din kärlek.”

-Himmel ska du bli ännu ivrigare, utropade Min Vattuman ängsligt (?).

– Har du tid med mig idag?  undrade jag tillbaka
– Jag kanske tänder till ordentligt på dig, ”hotade” jag vidare.

Jodå! Det går hett till här hemma … ivrigt hett!

Barn är bara så underbara! Danska barn funderar på Gud så här:

” Det finns två slags änglar: Vanliga änglar och skyddsänglar. Skyddsänglar skjuts ut ur kanoner. Det är lite mer fart i dom. Och så är dom ofta lite mer styva i håret.” Anne Sophie 6 år
” Man kan bli frälst eller helfrälst, det beror på vad man gitter” Ingrid Marie 8 år

Min Lilla Mia är FÖR omtänksam! Hon ville jag skulle ta semester från henne. Inte sjutton vill jag ha semester från Mia!! Jag bara säger det! Jag är bra på att prioritera. Jag gör ”måsten” och ”viktigast”. Jobbet måste jag för lönen och sedan är människorna, Mina NäraKära_IRL_och_Cyber, viktigast. Politiken är mindre viktig, dagboken mindre viktig, … vissa saker får bara stryka på foten … Så är det bara! Alltid! Så nu vet ni detMia_Semlan_Flingan!

Jag har skrivit till Non vilolence om Semlan. De behöver veta. Kanske kan de göra något!?

Jag har varit duktig! Eller ivrig *ler* … kolla bara denna webbplats … påbörjat länkarna med bl a tips … Jag får säga till mig själv att jag är duktig! Har lyft både Luther och Jante från mina axlar för längesedan! Skönt!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”

Nalle Puh

Den 30 september 1999

92 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Siste september. September tar slut och oktober tar vid. Så är det hela tiden. Det ena avbyter det andra. Ibland kan det vara liv. Man avslutar ett liv och påbörjar ett nytt. Jag har påbörjat ett liv i modebranschen och jag har även avslutat det livet. Jag har påbörjat ett liv som lantbrukare … eller lantbrukarhustru … och fortsätter än så länge med det …. samtidigt som jag har en massa andra liv på gång. Livet skiftar och livet är omväxlande … fast det styr man förstås själv. Vissa styr inte alls … eller rättare sagt de styr i ett spår … förändrar aldrig … kanske bara målar om eller så … men byter liksom inte liv …. Tur vi har gjort det och så många gånger! Hoppas det blir många fler liv att uppleva.

Svaga människor vid makten är …. bedrövligt! Svaga ledare, svaga personligheter, svag kompetens …. Ringholm ger en bild av vad jag menar. Det finns ledare som inte tål och inte klarar av … sedan finns det ledare som inte berörs … ledare med en naturlig inre styrka … utan prestige. Ledare som lyfter fram andra utan att känna sig hotade. Den andra typen av ledare tror fortfarande att de kan vara bäst och ska bestämma allt … kontrollera och bestämma … tål inte … klarar inte … är löjligt känsliga för kritik.

Svaga ledare och starka ledare. De man hyser respekt för och de som man med bästa vilja i världen ändå aldrig kan känna DEN respekten inför. Så är det bara! Det gäller …. nej det tar jag en annan gång. Men jag tycker om att få möjlighet att hysa respekt för människor p gr a deras kompetens och mogenhet i varandet. Vardagsvarabdet.

Långt ifrån alla är värda respekt! Så är det bara! Och det är bedrövligt i sig! Jag gillar kompetenta, mogna, ödmjuka och handlingskraftiga människor. Jag tycker om när människor är tydliga i sina gränsdragningar. Jag gillar inte mesiga människor! Nu pratar jag om vuxna! Förståss!

*kram* Mia * Flingan * Semlan *kram*

”Du och jag har Hjärnor. De andra har bara grått ludd.”

Nalle Puh

Augusti 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den -1-3 augsti 1999

152 – 151 – 150 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN

23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

AJLAV ~ Ungern!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 4 augusti 1999

149 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN

23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

Hemma igen!  …. [suck!] … men med massor av upplevelser … minnen.

Underbara … fria … frihetliga … blommande … Ungern … nu … äntligen! Numera  utan det kväsande kommunistiska utsugande sovjetstyret … hur kan det finnas en enda själ på denna jord som hyllar kommunism?! Jag kan inte förstå hur det är möjligt.

Jag har upplevt Ungern under kommuniststyret och ytterligare några gånger före denna semester. Vilken skillnad … vilken förändring … Det kommer att gå snabbt med återuppbyggnaden. Ungrarna har gnista. Så är det bara. Ungerska folket har vaknat ur mardrömmen och lever upp … ordentligt! Fullkomligt blommar. Jag vill vara med där det blommar så fantastiskt. Jag vill … jag vill … så himla gärna. Tidigare stal och förstörde sovjetkommunismen allt! Det som de inte lyckades förstöra förföll och grånade mer och mer. Finns det något mer grått än byar och liv i de forna kommuniststaterna under Sovjet!? Jag bara frågar … fast svaret är givet. Inget gråtristare och mer livsglädjeförgörande alls på denna jord än kommunismsamhället med deras mastodontfabriker med marschmänniskor. Ve och fasa. Nu har sovjetkommunismen rämnat! Äntligen! Men tyvärr har de fortfarande sitt grepp om ”troende” … det finns marschmänniskor kvar … hur underligt ja rent av otroligt det än kan vara … det finns de som är kommunister på fullt allvar … fullständigt obegripligt! Det finns fortfarande få fruktansvärt fula kommuniststatyer kvar … de håller på att växas över …  de fullständigt förtvinade kollektivfabrikerna  försvann … skönt!

Ungern blommar numera … underbart härligt! Grattis alla ungrare – magyarer! Lycka till! Åt fanders med kvävande kommunism!

Nationalsocialism och kommunism … lika illa! Nationalsocialismens förintelse …. Hur kan media ha lyckats få folk att tro att denna socialism är högerextrem!? Vilka går på det!? Jo de ”troende” för att de vill … eller? Socialism kan ju aldrig vara höger, eller hur!? Denna extrema socialism  var även starkt rasistisk och nationalistisk … socialistisk! Rätt beteckning borde vara vänsterextremism. Nationalsocialism, nazisterna är vänsterextremism och vänsterextrema. Så är det bara! Den som väljer att tro något annat är blind eller möjligen förvriden … i vilket fall väljer man bort sanningen och ärligheten, öppenheten. Det är typiskt för kommunismen. Beviset är verkligheten. Öppna ögonen!

Nationalsocialisternas förintelse av judar vet vi en hel del om. Men det var inte bara judar nazisterna/socialisterna förintade!

Min Vattuman och jag fick av en händelse vara med och uppleva en minnesstund bland romerna (zigenarna). Romerna var också drabbade av förintelse genom nationalsocialisternas extrema politik. Det var en mycket vacker ceremoni i en park vid parlamentsbyggnaden i Budapest. Jag berördes mycket stark och bär känslorna med mig. Ödet förde mig till denna plats just i detta fantastiska ögonblick. Det är jag tacksam för. Mycket tacksam för mitt Öde …

Först skrev jag in detta citat:

”Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra..”

… men det passar ju inte riktigt, eller hur? Så jag väljer ett nytt ….

”Om du försöker hitta hem men i stället hela tiden kommer tillbaka till samma gamla sandgrop, kan det faktiskt vara så att sandgropen förföljer dig.”

… undrar om det passar bättre ….

Nalle Puh

Den 5 augusti 1999

148 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN
23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

Medan jag var borta fick jag nya medlemmar i mina webringar. Tre nya tillLyckans Biljett. Bland de ”vackraste” webbsidorna jag upplevt … någonsin kom jag i kontakt med. De var så starkt berörande och så fantastiskt fina … ja, läs själva! ”Det Blå Huset”.

Att finna styrka och kunna ta sig igenom övermäktig sorg är sannerligen ett under. Jag tror att det finns många människor som har gått igenom mycket svåra upplevelser och som inte begriper hur de lyckades ta sig igenom … egentligen. Av någon konstig anledning kan vi människor lyckas finna styrka på något sätt. Många gånger är det barn som lyckats inge denna styrka som krävs för att överhuvudtaget överleva. De som upplevt vet. De andra kommer aldrig att kunna förstå. Hur gärna man än vill förstå … så kräver den riktiga förståelsen upplevelser. Den riktiga förståelsen kan också finnas i gemensam upplevelse.

Alla som har barn har säkert någon gång tänkt att … händer det mitt barn något så kan/vill jag inte leva vidare … Att då finna styrka att genomleva sorg och saknad är ett fantastiskt under. Så är det bara!

Medan jag var borta fick jag 58 mail. Inget att tala om för de som får tusentals om dagen … men lite mycket för ”lilla mig” … inte får jag 58 brev med snigelposten … inte ens med de som är till Min Mamma vars ”affärer” jag numera sköter.

Medan jag var borta gjordes också inlägg i mitt forum för mobbningsfrågor. Detta Forum har verkligen blivit lyckat. Många skriver och berättar om sina upplevelser … om vad mobbarna gör … hur mobbningen går till. Endast på detta vis kan fler och fler förstå. Ingen ska kunna bagatellisera när man får svart på vitt om mobbningens verkningar. Vuxna måste lära att känna igen och lära att se och framförallt måste vuxna agera Mot Mobbningen. Avbryta genast! Vi ska visa att vi inte accepterar att skolan kan vara en miljö som utestänger gemenskap för barn och ungdomar! Aldrig någonsin ska vi acceptera att skolan ska kunna vara en så’n miljö! Eller hur!

”Inget ont utan att det för något gott med sig” brukar man säga. Upplevelser berikar. Smärtfulla upplevelser likaså … men det gäller att man kan hantera de smärtfulla upplevelserna och inte tyngas ner och förtvinas av sorg. Jag tror att just de smärtsammaste upplevelserna berikar mest genom att de leder till inre nivåer för varandet. Då ”ser” man annorlunda på livet och man ”ser” tydligare det som är det ”viktiga” i tillvaron … man blir nog liksom lite räddare om livet och varandet … kanske … iaf tror jag så … därför är människor med upplevelser alldeles speciellt intressanta människor i mina ögon. Så är det bra!

Medan jag var borta fick jag ett mail som ännu är obesvarat. Det handlade om upplevelser … om hur det egna barnets auditiva dyslexi bara bagatelliseras och om den stora avsaknaden av verklig förståelse. Jag ska svara så snart jag kan … men inget hafssvar … jag vill lägga en bit av min själ i svaret på varje sådant mail. Därför går jag i tankar om hur mitt svar ska utformas. Men det kommer …

”Om någon badar dig, fastän du egentligen inte vill, och detta bad förändrar din färg, så kom ihåg att det enda du behöver göra är att rulla hela vägen hem för att få tillbaka din gamla trevliga färg igen.”

Nalle Puh

Den 6 augusti 1999

147 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Otrevligheter i cyber och IRL blir dagens ämne. Nyssupplevda otrevligheter. Den purfärskaste som just är anmäld skedde i min gästbok. Någon på servern <aol.com> kallade sig för Bill Clinton och då förstår man nästan vad det kunde handla om. Tänk vad folk kan! … nedlåta sig alltså … låta destruktiviteten ta tag i sig … arma människor … utarmade kanske … finner sin sysselsättning i att sprida otrevligheter som ska drabba andra människor. Personen i fråga hade IP adress 206.173.196.155
och gjorde inlägget 08/06/99 09:40:45 AM. IP adressen motsvarade: <ts028d47.lap-ca.concentric.net> så det går väl att spåra för de som är insatta. En 60-åring i Washington … om nu det stämde. Jag hade först tänkt visa inlägget här men avstår. Åt fanders med sådana avarter!

Den andra otrevligheten inträffade i Budapest. Mitt i centrum av allt liv, på torget med flera uteserveringar och precis vid de porträtterande konstnärerna.  Jag tycker naturligtvis det är intressant att se hur olika konstnärer med sina individuella stilar låter ett ansikte formas fram på pappret medan motivet försöker hålla sig och sina drag så stilla som möjligt. Och då blir jag ”anfallen” av en som vill måla av mig. Jag avböjer vänligt och i samma ögonblick fick han se mitt halsband. Då blev jag ”anfallen” igen … nu av en massa frågor. Jag som är en vänlig och öppen själ men med hög integritetskänsla försökte vara vänlig men blev mer och mer irriterad. Iaf svarade jag att jag var från Sverige och resten av mina svar blev att försöka göra klart för människan att det hade han inte med att göra. Så det så! Jag var mycket irriterad länge efter … jag t o m ångrade att jag inte dragit till med det grövsta möjliga …

Mitt halsband eller rättare medaljongen är en gåva från Min Vattuman. Medaljongen har ett ”Allahmärke” och det har för övrigt mina örhängen (två av dem för jag har 1+3 hål) också. Det var en ung, mörk, välbyggd och hetsig arab. Kanske iranier, vad vet jag, eller libanes, eller … Han undrade om jag hade halsbandet på när jag älskade!!! Hur dum får man vara!? Precis som om han hade med det att göra! Jo det tyckte han att han hade … för han var muslim … och jag som var från Sverige var ju kristen. Hur dum får man va!? Och korttänkt! Översittaraktig! Det gjorde mig urilsk. Fullkomligt urilsk! Men eftersom han var blockerad och helt oresonabel samt betedde sig värre än en hund … det är nedlåtande att säga så till en muslim men i detta fall tycker jag det är mer kränkande mot hunden …  nu sade jag det inte utan bara tänkte det efteråt … iaf har han inte det minsta med mina kärleksstunder eller min tro att göra. Och vad han har för en gud … det kan man ju undra! En sak till tänkte jag … stackars hans fru … om han hade ngn … hans beteende bådade inte gott och han var definitivt ingen förebild för sin grupp! Som tur är lyckas han inte grusa min bild av muslimer.

Allahmärket betyder egentligen att Allah är den ende guden och dessutom betyder Allah Gud eller är namnet för Gud. Har muslimer och kristna olika gudar? Är det både muslimers och kristnas åsikt? Jag är varken delaktig i en sådan åsikt eller medlem i svenska kyrkan. Jag har min tro och den är min. Dessutom gillar jag att vända på saker så de kristnas gud kan ju få namnet Halla. Det låter nästan lite kvinnligt och kan passa i dessa dagar när man talar om teologi ur ett feministiskt perspektiv.

I vilket fall som helst så har ”Min Gud” inget emot mina smycken i vilka akter de än må vara med. Så är det bara!

”Om du tror att du ser en Heffaklump i en Fälla, måste du försäkra dig om att det inte i själva verket är en Björn med en tom honungsburk på huvudet.”

Nalle Puh

Den 7 augusti 1999

146 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Solen skiner … värmer … och livet är härligt. Det enda som grusar just nu är ett skoskav efter de nya tofflorna … tror jag. Precis som förra gången inför Ungernresan köpte jag nya tofflor … troentorpstofflor … de enda riktiga … svarta orginal … och då liksom nu målade jag dem inför resan. Med svensk flagga och blåsippor och lite annat färgglatt. De blev fina, tycker jag. Iaf syns det att de är mina. Jag fick genast en beställning på ett par. Allt jag målar nuförtiden har blåsippor på … någonstans … ibland diskret och ibland framträdande. Så är det bara!

I Ungern var det enda som ”grusade” myggen och jordlopporna och kanske en och annan liten loppa efter trängsel i folkmängder. Fattar inte vad det är för härligt med mig … ur mygg och lopperspektiv! Men det är faktiskt så att … finns det en mygga på 1 mils radie så hittar den mig … garanterat. En gång skulle vi stanna för att …. ja gissa … det var i hästdistriktet … norra … med sina våta marker … jag fick minst 10 myggbett av små ettriga irritationsobjekt … på den korta stunden … de borrade sig halvägs in i mina ben och min haka och min skinka … Min Vattuman slog ihjäl den på hakan. Som tur var förvarnade han. Det visade sig att jag fått ett till stick på hakan så efter ngn dag kändes det som tandläkarbedövning. Fy och usch! Jag hatar myggen … trots/tack_vare/på_grund_av att de älskar mig. Hade jag bott i Afrika hade jag alldeles säkert varit antingen stendöd i malaria eller haft en sådan motståndskraft att jag kunnat förse hela världens befolkning med vaccin mot malaria.

Det måste helt enkelt finnas något jag skulle kunna äta som gick ut i blodet och gjorde att jag blev oattraktiv. Maila gärna tips på anti_mygg_föda!

Barnen … alla … även Lilla GullHjärtat har åkt på semester till Gotland … till medeltidsveckan … med Min Äldstes husvagn. Det dyrbaraste vi har är iväg. Jag har målat stenar att skicka med. Först tänkte jag skriva ”Kör försiktigt” … men se’n tänkte jag att det nog inte var det rätta. Klart att Min Äldste kör försiktigt. Jag skrev ”We love you” och sedan målade jag lite färgglatt och så förståss en eller två blåsippor. Jag gjorde också 4 små stenar, turstenar, som kan ligga på den stora stenen. Lilla GullHjärtat fick hand om alla stenarna. Vi lade dem i en liten korg.

När barnen var iväg åkte Min Vattuman och jag till H-g och såg ”Nottinghill”. Vi skrattade hjärtligt åt alla roliga situationer och karikatyrer. Filmen var underhållning. Bra underhållning. Julias leende är helt oemotståndligt. Som skådespelare tycker jag hon var mycket bra i filmen med Richard Gere så jag ser fram emot deras nästa film. Hoppas hon är kräsen framöver i sina manusval. Som högst betald filmskådespelare har jag förväntningar.

Jag kommer att sakna Carl. Mycket! Jag förstår mycket väl hur det känns när man utvecklas förbi den verksamheten man verkar i. Sverige styrs med backen i och vimsar i en massa sidospår utan tydlig styrning mot framtiden. Hemskt! Regleringar och planmonopol som hindrar människors frihet och utveckling. Samma på kommunnivå! Sverige hade sannerligen behövt Carl vid ratten. Jag respekterar hans val men tomrummet blir mycket stort. För stort?

Mina kandidater: Bo Lundgren och Per Uncel är båda mycket bra. Utöver dessa håller jag starkt på Gunilla Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Den senare är jag tydligen ensam om att lyfta fram. Det jag sett av Fredrik är mycket positivt.

”Vart ska jag gå? Kan det spela någon roll? Måste man gå åt något särdeles håll?”

Nalle Puh

Den 8 augusti 1999

145 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vemodets dag idag. Så har det känts! Hela dagen. Vemodigt för vad … undrade Min Vattuman …  ja, för vad … undrade jag med.

Vemodigt för att Carl lämnar förståss. Vemodigt för att sommarlovet snart är tillända. På tisdag börjar skolan. Vemodigt för att det regnar, tror jag. Sympatihumör för vädret alltså … kanske. Vemodigt för att det är barntomt … jättetomt. Himla tomt! Vemodigt i största allmänhet. Vemodigt. Vemodigt väder har svårt att vederkvicka.

Telefonlinjerna räcker inte till! För alla barn som ringer till BRIS! 12788+55000 samtal 1998. Övergreppen mot barn ökar.

Min mamma ger mig jämt örfilar. Får man byta familj?” ”Pappa slår mig och min lillebror när han är full …” ”Alla bråkar, ingen har det bra. Jag vill inte bo i den här familjen längre …” ”Min kompis pojkvän slår henne. Vad ska jag göra?” säger några av barnen.

3 av 4 samtal kommer från flickor. 11,3 % av samtalen handlar om mobbning. De biologiska föräldrarna uppges som förövare i 75% av fallen.

Många barn har det svårt hemma. Många barn har det svårt i skolan. Var i hela fridens dar har dessa barnen det bra? Var känner dessa barnen trygghet? Vad händer när barn växer upp utan att ha fått uppleva trygghet varken hemma eller i skolan? Är det barn som har odrägliga hemförhållanden som mobbar? Är det barn som måste göra så att någon annan har det lite sämre än de själv? Plågade barn plågar andra. Plågade barn plågar andra barn eller kanske djur. Är det så?

Barn ska inte ha det så. Barn ska känna trygghet. Barn ska utvecklas i goda miljöer. Barn har rätt till det. Så är det bara! Ibland är inte föräldrar goda föräldrar. Barn borde få slippa onda föräldrar … Barn borde absolut skyddas och värnas mer. Det handlar inte om pengar. Det handlar om liv och framtid och barns väl. Det handlar om kärlek, omsorg och vuxnas mogenhet i föräldrarollen. Så är det bara!

”-Det är svårt att vara modig, sa Nasse och snyftade en smula, -när man är ett Mycket Litet Djur”

Nalle Puh

Den 9 augusti 1999

144 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vemodets dag i morse också. Mulet, regnigt, tungt … lite tungt.

Alla föräldrar är verkligen inte bra för sina barn. Bra på det sättet att de alltid tänker på barnens bästa. Det finns faktiskt föräldrar som bara ser till sina egna behov. Sätter sina egna behov främst. Låter barnen ta stötarna. Tänk att det kan vara så i vissa familjer. I NST idag berättas om flera barn som äger bilar och som är skyldiga för parkeringsböter. Ett barn som är fött 1995 har en skuld på 19 500 kr i obetalda P-böter! Är det klokt!? Inte kan man säga att föräldern vill sitt barns allra bästa! En 6-åring har flera tusen i obetalda vägtrafikskatter.

Sån’t här borde vara lätt att åtgärda. Stäm föräldrarna! Tycker man det är för grymt så beslagta bilen. Den får lösas ut för lämpligt kompenserande belopp. Färäldrar är ju ansvariga för sina barn så de får stå för skulderna (+ lite till) som ”barnen” förorsakar. Dubbla beloppet vore väl OK, eller hur? Samtidigt kan man anmäla till socialnämnden i kommunen som har att utreda barnets situation. Barn ska inte behöva fara illa eller utnyttjas. Så är det bara!

Idag, sista dagen på sommarlovet, semestern. Vi åkte till Vejby-d och hamnen för att äta. Restaurangen vi tänkte på hade redan stängt för säsongen … eller aldrig öppnat. Vad vet jag. Men det fanns en annan hamnrestaurang. Vi ville testa. Hå hå ja ja! En amatörrestaurang i servering. Dit går vi inte igen … isf för att ta ngt enklare som fish and chips. Maten tog lååång tid. Undrar om de slaktade oxen också. Oxfilén var inte alls lika mör och fin som den vi åt i H-g vid filmkvällen. Inte alls. Två bitar gick inte att tugga. De fick hamna på tallriken. Smaken var dock ganska god … vill ju ha ngt positivt att säga. Det var första gången som Min Vattuman och jag upplevde att mannen serverades först. Jag fick vänta på min glass … en ny upplevelse i sådana sammanhang. Tyvärr … det blir inte ens EN stjärna. Vi har faktiskt lite krav … rimliga krav … när vi går ut för att äta på restaurang. Så är det bara.

Jag gillar ju inte när mina saker går sönder. Jag gillar definitivt inte när de går sönder eller saker saknas efter utlåning. Definitivt inte! Min Vattuman hade glömt bensinlocket efter en tankning. Typiskt var det precis när vi skulle åka iväg på semester. Provisorium fick ordnas på resan för ingen hade ett passande tanklock på bensinstationerna. Inte ens i Tyskland för min lilla tyska bil. Konstigt tyckte jag. Men tänk vad fantastiskt! Mitt tanklock fanns på macken där det glömts. Det var mitt! Locket de hade sparat. Nu är bilen komplett igen. Min lilla fina Opel Astra.

I morgon …

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”

Nalle Puh

Den 10 augusti 1999

143 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det finns faktiskt inte gränser för hur oförskämda folk kan vara. Häva ur sig. I det närmaste ärekränkande utfall. Vissa anser att de kan bete sig hur lågt som helst gentemot politiker. Dessa ”vissa” är absolut inte mottagliga för argument i sak … de anser att de vet … de anser sig inte behöva lyssna … *Birgitta tar sig för pannan* Vår middag avbröts av en människa som var mycket oförskämd. Arma människa!

Jag beundrade Min Vattuman som behöll lugnet. Men jag blev tvärilsk när jag fick höra! ”Vissa” borde …. !!! …att det bara finns så’na människor! Tyvärr är det så … Denne ”visse” borde polisanmälas. Ja, så tänker jag … det är för orättvist! Vad finns det för anledning att behöva stå ut med folks lågvattenutfall … bara för att man satsar en massa fritid för att man har ett samhällsengagemang!? Det får faktiskt vara någon måtta. Basta!

Det handlar om skolbussarna. Praktexempel på politikerpopulism och informationskomplikationer. Informationskomplikationer för att den ena parten vill informera och den andra inte vill lyssna. Ganska typiskt i sakfrågor som upprör. I sakfrågor som upprör får vissa partier eller politiker ”kalla fötter” … då blir några svikare och samtidigt  populister. Politikernas feghet. Enskilda politikers nakna feghet.

Sakfrågan kort. Förra mandatperiodens kommunfullmäktige beslöt att Barn- och utbildningsnämnden skulle lägga ut skolbusstrafiken på entreprenad och spara 500 000kr. Alltså har kommunens högsta organ fattat ett beslut som ska genomföras. Inget parti och ingen politiker har reserverat sig mot detta beslut … då när det togs … förra mandatperioden. Ansvarig för att beslutet verkställs är i detta fall då ordförande i BUN, eller hur!? Ordförande (ny) denna period är Min Vattuman.

Visst förstår vi att föräldrar blir oroliga. Föräldrarna tror sig veta att det blir sämre. De är rädda att mista ”sina” chaufförer tillika ”traktens söner och döttrar”.   De är rädda att missa servicen att lille Pelle skjutsas hem till Johan för att leka på eftermiddagen … vilket egentligen skattepengarna aldrig har varit tänkta till utan skett på chaufförernas initiativ/egenmäktighet.

Två av kommunens bussar är så dåliga att de borde bytas. Inga pengar har avsatts till detta eftersom verksamheten skulle upphandlas.

Ett enigt beslut i kommunfullmäktige nonchalerades av politiker i BUN och de gick emot antagandet av den billigaste och bäste entreprenaden. Detta ger konsekvenser som kommer att drabba barnen. Den risken är jättestor. Tänk bara om två bussar ska inhandlas! Hur många lärare kostar det? Eller var tror man att pengarna ska hämtas från … det ser jag fram emot att få ta del av från populisterna och ”svikarna”.

Min Vattuman som gjort helt rätt och precis vad man kräver och förväntar … dessutom varit på flera möten för att informera och verkligen har jobbat oerhört ambitiöst med detta. Korrekt och seriöst in i minsta detalj. Och förresten vad är det som säger att ”traktens chafförer” inte skulle kunna anställas av entreprenören!?

Vissa är korttänkta och någon talade om folk som inte har ”hjärnan med sig” överhuvudtaget. Det kan kanske vara så för denne ”visse”. Hans beteende tyder ju på det. Så är det bara. Vissa är bara otrevliga! Stackars hans fru … om han har någon! Eller är det frun som är värst!?

Jag tolererar inte ett sådant bemötande! Det är då ett som är säkert!

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 11 augusti 1999

142 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Visst finns det ”ski…st….v..r” här. Men det finns också underbara människor. En sådan råkade jag träffa. Hon saknade mina skriverier i tidningen …. undrade om jag var lika engagerad som tidigare … tyckte det var länge sedan jag skrev sist … vad gulligt! Jag blir glad. Så glad!

När man får uppskattning blir man glad … känner sig kanske duktig … tycker det är roligt … blir ännu duktigare … Vi vuxna är inte ett dugg annorlunda än barn i detta avseende! Tänk på att ge barnen mycket uppskattning! Tänk så mycket duktigare de har lättare för att bli då! Så är det bara. Dessutom tycker de det är roligt samtidigt.

Ena stunden solsken och andra stunden framfarande tromber. Jag skriver inte åskväder eller åskmoln för jag gillar ju åskväder och något som helst positivt vill jag då rakt inte skriva om den tölpen som ringde till Min Vattuman igår. Så är det bara!

Igår lyckades jag få mamma att skratta så hjärtligt och spontant. Innan var hon trött och lite uttråkad … skulle lägga sig … fast klockan inte var så mycket. Åsså sa’ jag bara att Min Vattuman och jag hade ätit varmrökt lax och drack gott ungerskt vin … och att hon borde varit med för laxbitarna var mäktiga och i största laget … jo det hade hon kunnat tänka sig … och så sade jag att vi firade att sommarlovet var slut …. ….. …. pärlande härligt stort skratt i andra änden av luren. Kvällen var räddad och mamma glad.

Nu har jag hunnit få mitt arbetsrum i ordning. Oh vad det känns bra. jag har rotat igenom alla vrår och hittat en massa gammalt mtrl och gamla böcker. En hel del har kasserats och allt har ”möblerats” om. Det som jag inte finner användning för den närmaste tiden ska också sorteras bort. Rummet är trevligt och det känns så bra att få börja med goda förutsättningar. (Min lön är dock skandalös … skandalöst låg!) Idag på TV sade de att många nyutexaminerade lärare tog andra jobb. Lärare är eftertraktade inom databranschen. Tänk om databranschen hittade mig och rättade till min skandalösa lön …

Inte bara min kommun ger usla lärarlöner. Grannkommunen är lika dålig! Ä-m alltså. Man tror att man är så attraktiv att folk vill bli anställda ändå … tji … jag är helt övertygad om att detta synsätt straffar sig framöver. Jag blev erbjuden ett intressant jobb och min kompetens skulle göra sig väldigt bra för den aktuella inriktningen. Men … hör och häpna … ”vi kan ju inte anställa någon med högre lön än de andra har” … !!! … ungefär lika smart som skinnskallen som ville flytta till ett land där dom inte tog emot utlänningar … tala om att ha hjärnan med sig! Med en arbetsgivare med den inställningen så betackar jag mig och min kompetens får komma någon som uppskattar den tillgodo istället. Så är det bara! Det finns arbetsgivare som ser mer till kvantitet än kvalitet. Sådana arbetsgivare tar de billigaste. Jag är inte billig!

Men jag är alltid öppen för intressanta erbjudanden från seriösa arbetsgivare som vet att uppskatta kompetens och nyttja den rätt.

Det är då ett som är säkert!

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 12 augusti 1999

141 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


En härlig dag. En rolig dag. En kanondag idag.

Först en trevlig konferens i skolan … därefter lunchkorg i Boarp vid bronsåldershuset … i det gröna … i strålande sol … med en massa smaskens i pic_nic_korgen … Vår rektor hade ordnat och tänkt jättetrevligt för oss alla. Jättetrevligt ”nära” samtal med min arbetskompis. Det känns roligt. Minsann jätteroligt! Jag försjönk i pärmar i mitt eget arbetsrum på eftermiddagen. Läste … lyssnade på band när elever läste … läste och lyssnade … igenom alla banden … igenom alla pärmarna. Nu har jag ordnat … nu har jag förberett inför överlämnandet. Jag har varit lite duktig … så känns det iaf. I morgon är det dags igen och det känns kul. Längtanskul. Minsann gör det det!

Men jag och Min Vattuman har faktiskt hunnit med en kräftskiva också. Inte vilken kräftskiva som helst heller! Lagom av allt! Lite extra krydda … förståss … genom det trevliga sällskapet och arrangemanget. Jättegott och trevligt med lagom dricka och lagom varaktighet … det ska ju jobbas i morgon. Jag invigde min nya klänning och ”finkofta”. Det som jag av en händelse hittade när Min Yngsta ”lurade” iväg mig på shoppingrunda till H-stad. Hon hittade inte det hon tänkt men jag hittade det jag inte tänkt. Så kan det bli! Ödet kanske!? Ja, mitt öde gillar jag … skarpt! Så är det bara!

Visst ska Bo Lundgren bli moderaternas partiledare! Jag håller på dig Bo! Så det så! Mitt och Min Vattumans stöd har du. Räkna med det!

Lite trött är jag nu … faktiskt. Dagen har varit händelserik … intensiv … konstruktiv … kreativ … upplevelserik … social … gormetinriktad … varm … på många sätt varm … härlig!

Jag saknar dig och dina mail, Birgitta! Där långt bort i K-stad. När blir din dator reparerad? Hoppas snaaaaarrrrt! Tack för det söta kortet. Kan berätta att Puh, Nasse, Tiger och Ior har varit med i Ungern. De har befunnit sig på första_parkett genom att sitta på nackstöden i bilen. (De är försedda med kardborretejp.) Natti_natti!

”Titta jag simmar!”

Nalle Puh

Den 13 augusti 1999

140 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Igår pratade jag med Mitt Lilla Gullhjärta. Hon fick låna Morbrorns mobiltelefon. Mormorn längtade ju så. Mitt Lilla GullHjärta berättade att hon nu kunde läsa riktigt. Visst var hon världens duktigaste flicka?! Jo_men_visst …. !!! … Mitt Lilla GullHjärta är så klart världens duktigaste. Hade hon ”knäckt koden”? På Gotland … den sommaren hon är fem år. Skrivit har hon ju gjort en hel del och helt läsbart. AJLAVJO … vem begriper inte det!? Vi började även på en saga i en riktig skrivbok … det var nog förra året … eller ännu tidigare. Kanske två år sedan.

Har en känsla av att det var då när jag hade legat på lasarettet några dagar. Efter det förfärligaste åskvädret på mannaminne … över Kullahalvön och Skälderviken … när jag och Min Vattuman låg i solstolarna på natten och beskådade skådespelet här från Bjärehalvön …. Sedan på småtimmarna fick jag magont. Ont så jag trodde min sista stund var kommen. Kunde inte nudda vid magen. Läkaren inne på akuten slog till på magen och då var min sista stund kommen … så ont gjorde det! Inget fel hittade de. Hem efter tre dagar utan magont. Min egen teori är att päronet som legat ett par dar på nattygsbordet hade samlat på sig bakterier. Jag mitt dumma nöt åt detta utan att skölja det igen. Bakterierna måste sedan ha infekterat min bukhinna …. eller något i den stilen. Det är min teori efteråt. För inte är det fel på mig inte!

Jaha! ….. hur hamnade vi här då!? Så är det med tankarna när de far fritt. Mina tankar får färdas hur fritt som helst … särskilt här. Det är ju nästan meningen.

Har varit uppe sedan 5 … närmar sig nu 18 timmar. Inte konstigt jag är trött. Klockan 5 samlade vi ihop grisar som skulle hämtas. 14 stycken. Annars är det 7 i regel . Vi jobbade bra ihop och det gick snabbt. Kunde sedan njuta i lugn och ro av frukost innan jag for iväg till jobbet.

Sedan har jag hunnit med mycket mycket MYCKET mera … Natti_natti!

”Jag är ensam i hela världen, och hela världen är min!”

Nalle Puh

Den 14 augusti 1999

139 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ingen lust att skriva idag. Alls. Just nu. Ingen lust det minsta. Så är det bara!

Barnen ringde från Gotland. De beställde väckning av föräldrarna på söndagmorgonen klockan halv sex!!! Kl 05.30!!! Söndag morgon. Ups!

Ville ha nya sportskor. Reebok. Men det visade sig att Edins i Ä-m lagt om och nu bara hade golfprylar. Det var inte spikskor jag tänkt mig precis! Schade!

Studiebesök, helt privat, på Ängavallen med dess glada grisar. Våra är ännu gladare, tycker jag. Sedan en titt på bron som sammanlänkar Sverige och Danmark. Men jag missade kronprinsessan och kronprinsen både IRL och på TV. Vattumannen ville inte slå över.

En lite ”fel” dag och som slutar alldeles galet för …

Min Billie har sprungit iväg och kommer inte när jag visslar. Han brukar inte springa iväg. Det regnar ute. Var är han? Har det kunnat hänt något? Jag vet att han tidigare någon gång har sprungit iväg i förskräckelse när han fått en stöt av elstängslet. Men varför skulle han springa på det just ikväll just i mörkret? Var är han? Jag blir orolig. Jag vill inte ha min stora svarta hund springandes ute på bygden. Definitivt inte. Snälla Billie kom hem … snabbt!

Nu lägger jag mig och hoppas att Billie är hemma när jag vaknar. Eller helst väcker mig med sitt välbekanta skall utanför dörren.

”Till Tappra Dåd jag rider ut …”

Nalle Puh

Den 15 augusti 1999

138 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag stängde av och släckte ner. Jag gick upp till gästrummet för att öppna fönstret och vissla min hundvissling. Hörde jag inte ett svagt gnäll? Jag gick ner för att ytterligare en gång kolla ytterdörren … innan jag gick till sängs.

Min Billie stod där! Blöt så allting hängde omkring honom och hela hans kropp. Blöt … slokörad … längtansblick … Min stackars olydiga Billie … eller hade han inte varit olydig? Han såg så bedrövlig ut att jag gav honom ett extra mål mat. Mat står alltid överst på Billies önskelista. Jag tror nästan att mat står före mig också … fast det gör det nog inte när det gäller …

Barnen är hemma nu. Jag slipper att vara orolig mer för att de är ute på vägarna. Man vet ju att hur försiktig man än är själv så kan man ha otur att möta någon som inte alls är försiktig … snarare tvärt om. Maten var klar och bordet dukat om_uti_fall_att de var vrålhungriga. Men de var bara hungriga. Lilla GullHjärtat hade köpt ett fint halsband för pengarna hon fått av mormorn och morfarn. Det blir ju ett fint minne. Lilla GullHjärtat berättade om Äventyren i Grottorna. Vilket minne! Tänk om jag hade hälften av det. Mitt Lilla GullHjärta kommer ihåg allt … och alla detaljer. Nu läser Mitt Lilla GullHjärta … koden är knäckt … en ny värld öppnar sig … nyckeln till dörren har Mitt Lilla Gulljärta funnit … på Gotland denna sommaren.

Mamma har ringt fyra gånger idag. Berättat och berättat igen. Kanske inte sista gången är ringd för idag? Det kan vara svårt att bli gammal och glömsk. Veta att man glömmer … fast man vill veta … och ha allt på plats … som det varit tidigare … och sedan inte kunna … och veta att man inte förmår kunna längre … inte förmår kunna komma ihåg … och samtidigt veta att man inte förmår längre … Det är inte lätt. Det tröttar … mycket. Försöka och försöka men inte kunna ändå. Den ene kommer ihåg lätt som en plätt och den andre mindre och mindre …

Min Yngsta står nu på kö för att komma till Min Lilla Dator och visst ska hon få ….

”Här tänker jag tankar.”

Nalle Puh

Den 16 augusti 1999

137 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag bara orkar inte skriva just nu. Har precis jobbat ett par timmar med ”Mina Cyberflickors” sidor samt även besvarat mail. Innan dess intensiv dag på jobbet och sedan möte i den borgerliga gruppen. Återkommer framöver ….

Men sidorna jag jobbat med nu och som jag hoppas alla som har med barn och ungdom läser …. SÄRSKILT önskar jag att skolpersonal läser … när ni läser förstår ni varför ….

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”Här tänker jag tankar.”

Nalle Puh

Den 17 augusti 1999

136 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag var jag bara så trött … när jag kom hem från jobbet. Trött i huvudet efter att ha varit , försökt vara, på toppkoncentration. Det tog flera timmar att hämta igen sig … och då är det dags för sängen. Efter en innehållsrik dag.

Men jag måste ju bara alltid kolla min lilla dator och mail och vissa sidor. Det är ett måste. Flingan och Semlan är Viktiga. Jätteviktiga! Vill inte att ngt mail ska förbli obesvarat … för länge.

Idag har jag fått besök i Min Gästbok. Mia har skrivit … och Mia har fått mail tillbaka av mig. Hoppas hon har läst det … eller gör det snart. Det finns många barn ”out there” som behöver stöd i sin vardagssituation. Ibland har barn en tillvaro som inte är gynnsam för deras utveckling. Därför är det så bra att man gör som Mia. BRAVO MIA! Du får en My BlueBell. Det var länge sedan jag delade ut en sådan.

Jag kan förstå att man känner sig oerhört utlämnad och känner det som att man tar mycket stora risker om man berättar. Hur ska man veta att man kan lita på ”mänskan”!? Det kan man ju aldrig känna sig säker på! Man känner säkert oro för att det ska bli värre, svårare …. visa hur det står till … och visst kan det bli svårare … ibland … ett tag …. men … Chansen att det blir bättre är större … på lång sikt. Det är viktigt att berätta! Det är viktigt att det finns vuxna man kan lita på! Barn behöver många vuxna runt omkring … då är chansen större att finna en vuxen att lita på.

På Internet är det lätt att vara anonym … skydda sig. Det är bra! För det viktigaste är alltid att berätta … för någon! Flingan och Semlan har varandra och mig lite … jag finns vid sidan om … för dem … på deras villkor. Just nu när de behöver … tänk en annan gång kanske det är jag som behöver … eller … som nu Mia … Hoppas jag hör från dig, Mia igen … snart!

Insändare idag i NST om golfbanan. Den ivrigaste MotMänniskan … Mot Mot Mot … lika ivrigt mot som ett visst parti … ett parti med i det närmaste rabiat inställning mot ev golfbana i Påarp. Detta parti har varit Mot Mot Mot … och verkar inte behöva något underlag för att vara mot. Om jag inte missminner mig så var företrädare för samma parti Mot Mot Mot på ett rabiat sätt även gällande Örkelljungas golfbana. Så kan det vara! Tyvärr! I politiken. Man liksom tar sig för pannan då och då i politiska sammanhang. Argumenten är ihåliga och klingar illa, mycket illa och framtidsfrånvänt. Rabiat konservativt orealistiskt naturperspektiv i total avsaknad av framtidsforskningens möjligheter. Stagnation och stagnering i en konserverad dockhusnatur. *pannan*

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”-Puh! ropade Nasse, för nu var det hans tur att vara beundrande. -Du har räddat oss!”

Nalle Puh

Den 18 augusti 1999

135 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har avsagt mig ett uppdrag. Tidsbrist. Officiellt. Och så är det. Jag har ju sagt att jag är bra på att prioritera. Tiden är ju så värdefull och den är värd att ägna åt ”de rätta insatserna”. Rätta för vem? … och … Utifrån vems perspektiv? Mitt naturligtvis! Så är det bara.

Jag har avsagt mig ett uppdrag inom politiken. Jag känner inte den uppriktiga delaktigheten i ”regeringen” och ibland känns det svårare och svårare att försvara. Jag är kritisk till handläggningen av ärenden också. Jag kan bara tänka mig att vara delaktig i en ”regering” som visar respekt och har kompetens. En ”regering” som hellre ser till möjligheter än hinder. Varför ska jag annars lägga av min värdefulla tid? Nej, jag har inte tid att lägga värdefull tid på hinder och omöjligheter, sponsra, i dessa tider! Basta!

Men åsikter har jag. Synpunkter vill jag föra fram. Påverka vill jag. Jag vill inte vara tyst. Men jag vill inte …. just det … det finns en skillnad. Jag gillar frihet. Jag är dessutom lojal. Skär det sig mot det som är så går det ju bara inte. Det går bara inte! Jag sympatiserar inte med det som är. Alltid.

Det känns värdefullt med kommunikationen med Semlan och Flingan. Och jag blev så glad för mail från Mia. Jag har/tar tid för engagemang här. Så är det! Kanske blir det fler sidor … vem vet?

På söndag kommer Mitt Lilla Gullhjärta. Jag önskar att jag hade kunnat få tag på en Ariel tills dess. Hon önskar sig och jag har ju lovat en present bara för att hon är så duktig, duktigast i världen, Mitt LIlla Gullhjärta … hon kan ju läsa nu … på riktigt. I morgon ska jag till Ä-m och kanske, hoppas, förhoppningsvis … finns dockan i affären …. någonstans. Jag tror nog att jag kan lägga mig i soffan och få sagorna lästa högt för mig på söndag …. åååååh, vad jag ska njuta! Jag har en reservpresent … en massa små vita …. som man bär runt halsen …. Det passar minsann t o m både till och tillsammans med ett Gullhjärta.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”Jg kan stå på ett ben och räkna till sju.”

Nalle Puh

Den 19 augusti 1999

134 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har hittat presenten. Har varit i två leksaksaffärer. Ska bli spännande att se när Lilla GullHjärtat öppnar paketen. Jag valde mellan två versioner av Ariel. När jag inte visste vilken jag skulle välja frågade jag två flickor, 5 och 6 år gamla. Den ena valde den ena dockan och den andra valde den andra dockan. … ??? … Jag valde till slut den dockan som den 6-åriga flickan hade valt. Hoppas det blev rätt. Hoppas. Jag vill att Mitt Lilla GullHjärta ska vara glad. Hon kommer inte till Mormorn och Morfarn förrän sent på söndag. Då lämnar hennes pappa henne här och sedan hämtar hennes mamma henne här … så småningom. Så är det för Mitt Lilla Gullhjärta. Tänk att vi finns mitt emellan ibland så vårt GullHjärta kan landa här.

Det är så roligt när man kommer till nerfarten till gården. Smågrisarna har fått en stor plats på den gräsrika ängen vid nerfarten. Undrar om folk tycker illa om att grisar är ute? Tänk om vi har grannar som tycker illa om våra go’a fina grisar? Men de ser inte ut som små läckra chokladpuddingar så ofta nu när det blivit lite kyligare ute. Grisar kan vara dumma mot varandra. Grisar kan mobba. Inte klokt! Men så är det! De grisarna som utsätts för mobbande grisar kan lättare komma undan och kan lättare må bra … ute. Som tur är.

Till alla lärare! Tänk på att elever som inte ”lyssnat” kan ha huvudet fullt med tankar som inte försvinner. Inte ger plats till schema, lektionsrum … var och när i skolan … Tänk på det! Förstår du inte vad jag menar så läs här …. då kan du bli en bättre lärare för någon … kanske … förhoppningsvis!

Många elever fasar för att   börja skolan när andra längtar …. Det måste göras något åt det. Alla har rätt att längta till skolan! Annars föreligger ett allvarligt fel någonstans. Så är det bara!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barn väl … vad är värdefullare …. !

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Min Nya Vän ”Mia”

”Han skulle säkert veta vad som skulle göras, när man är omgiven av vatten.”

Nalle Puh

Den 20 augusti 1999

133 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har fått så fina mail, rara, gulliga …. jag nästan inte hinner med allt här vid datorn. Sitter fram på småtimmarna. Nu ramlar snart ögonlocken ner *blink*

Min Vattuman har lagat en så god nostalgimiddag till sin ”Lillebrors” ära. Och till ”Lillebrors” sambo förstås. Och till alla oss fem i familjen. För det är klart att barnen rusar till när det är ”storfrämmat” på gång *smile* Jo, tyvärr, Lilla GullHjärtat är inte här, saknas. Pappans helg. Så är det bara. Men som sagt hon mellanlandar här på söndag. Längtar redan. Mycket!

I NST idag hade en BUP, barn- och ungdomspsykiatrisk klinik, anmält en skola för mobbning … eller rättare … anmält skolan för att den inte tillräckligt bra hade skyddat en pojk mot mobbning. Samtidigt hade BUP erbjudit skolan hjälp att komma till rätta med detta. Visst låter det lite underligt … minst! … att skolan tackar nej till denna hjälp! Rektorn ansåg inte att kritiken var befogad. Rektorn kanske ansåg att pojken inte var mobbad! Vem har rätt att anse!? Jag bara undrar … samtidigt står det klart för mig att det är den som upplever sig utsatt som har det rätta svaret. Anser pojken att han är mobbad så är det DET man ska arbeta utifrån. Så är det bara! Sedan kan rektorn anse precis vad som helst … men det säger en del … om rektorn, som med detta agerande sanktionerar mobbningen.

Idag blev jag ursinnig. När jag kommit hem och kollat i min snigelpostlåda. Inget från ”Mygg och Biljö”. Jag har i veckan bett att få alla handlingar som rör golfbanan i Påarp eftersom det ska upp på deras nästa sammanträde. Trodde att handlingarna skulle finnas bland snigelposten i torsdags, men nej, och då trodde jag säkert på fredag, men som sagt nej. Hur fasen sköter dom sig på kontoret? Är man självsvåldig? Sätter sig över offentlighetslagen, den heliga!? Jag kommer att göra en anmälan. En offentlig anmälan! Skam åt en förvaltning som inte visar sina medborgare respekt, vare sig de sitter i kommunfullmäktige eller ej!

Alla sover … i hela huset … alla utom jag … än så länge …. zzzzzzzzzzz..

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 21 augusti 1999

132 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vad har jag gjort idag? Bara suttit och ”städat” … i datorn. Jo visst vi har varit sociala också. Varit på hundpromenad och upplevt tidernas åskväder. Milde tid vad det regnade …. åskade … small … blixtrade! Så mäktiga krafter var i farten. Man blir ”andetagslös” … eller vad heter det på svenska? Mållös kan det ju inte vara för det låter inte lika passande i denna situation … tycker jag.

Denna skolsidan har jag uppdaterat lite. Ska fortsätta jobba med den webbplatsen sedan.

Jag har besvarat mail om dyslexi och dyskalkyli. Många vill ha råd och jag besvarar så gott jag kan. Har installerat fler räknare på fler sidor och uppdaterat min egen samlingssida för alla räknare. Tänker på Mia och undrar hur hon har det … undrar och är lite orolig.

Sedan har jag tagit fram en bild som symboliserar hinder och sårskapande snår … och mitt i … i solen … i ljuset … finns Blåklockorna. Se dem! Missa inte att se dem. De är så vackra … så himla_vackra! ”Se” dem! Blåklockorna, flickorna, pojkarna, barnen, ungdomarna … ”Se” dem!

I morgon kommer Lilla GullHjärtat. Jag kan knappast vänta tills jag ska ge henne presenten. Jag vill  hon ska bli glad … vara glad … alltid … länge …

Min Yngsta står på kö … väntar … otåligt … ”Mamma är du klar snart?” Hon ska ”träffa” sina kompisar … i cyber … bäst att låta henne.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 22 augusti 1999

131 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Semlan! Semlan! Jag ville skicka en lyckospark till dig inför morgondagen men mitt mailprogram krånglar. Tusan också!
Lyckospark och kram kommer här. KramKramKram Birgitta

Det är aldrig barns fel att föräldrarna dricker, super! Det är aldrig barns fel att mamman super … eller pappan … eller i värsta fall båda. Föräldrar som också är alkoholister tar inte sitt föräldra_ansvar. De har abdikerat från sin föräldraroll och lägger en alldeles för stor börda på sina barn. Barn till missbrukande föräldrar och barn till psykiskt sjuka föräldrar har det allra sämst. Ibland en outhärdlig vardag. Vem i hela världen ska de vända sig till!? Utlämnade är vad de är. När upptäcker barn att något ”inte stämmer” i deras tillvaro? Barn som från födseln har fått sin omsorg av föräldrar som varit oförmögna att ge denna omsorg. Föräldrar som kanske inte ens förstått barns behov! Hur gamla är barnen när de förstår att något är galet? Tänk om de tror att det ska vara så!? Vem ska de kunna vända sig till?

Barn vill naturligtvis inte göra sina föräldrar ledsna! De tror att de skadar sina föräldrar om de berättar för någon. I själva verket är det så att alla skadas i den familj där detta låts fortsätta. Värst är situationen för barnen som inte kan rå för … inte borde uppleva detta … Här måste något göras! Så är det bara! I vår kommun arbetar vi på flera plan när det gäller missbruk. Bl a har vi samtalsgrupper för barn till missbrukande föräldrar. Jag hoppas de fortfarande finns. I början av min politiska bana, jag gick ju in i politiken för att påverka barns situation och villkor, föreslog jag att tjänstemännen skulle undersöka om det inte fanns projektpengar att söka för just missbrukarbarnen. Jo det fanns och samtalsgrupperna kom igång … då … för ganska länge sedan nu … och de fungerade bra …

Mot bakgrund av detta inser man vilken fantastiskt viktig roll skolan har. I skolan måste det finnas vuxna som förstår … vuxna som man kan lita på … vuxna som tar sitt ansvar i mötet med dessa barn. Så oerhört viktigt det är med kloka vuxna runt barnen … ungdomarna. Vuxna som är mogna i sina vuxenroller … vuxna vuxenrollen … så viktigt!

Din och min roll då!? Vi som är medborgare … samhällsmedborgare … Min åsikt är att alla … ja alla … borde uppmärksamma och reagera när barn befaras inte må bra eller ha det bra. Ni som är grannar … ser ni inte om det sups i grannhuset!? Det är väl ingen som vill föräldrar något ont … inte ens om det är alkoholister! Ett beteende som är skadligt för barn måste brytas! Så är det bara!

Vi i vår familj har bidragit till att ta ansvar. På många sätt. Vi har tagit emot barn som kommit, placerats hos oss,  i akuta situationer. Alla i vår familj har varit med på detta. Gränsen för Min Vattuman och mig har gått när det varit skadligt för våra egna barn. Vid ett tillfälle passerades den gränsen och det barnet kunde inte få vara kvar. Men jag tänker ofta på … Man kan vara fosterfamilj eller kontaktfamilj. Många barn behöver fler vuxna än sina föräldrar. Det behövs fler som ser och bryr sig!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Vänlig och hjälpsam.”

Nalle Puh

Den 23 augusti 1999

130 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Livet är verkligen skiftande, för den ene kan en situation vara något att se fram emot … längta till … och för en annan kan samma situation vara något förfärligt … något man fasar för och mår mycket dåligt inför. Inför skolstarten borde alla må bra. Alla barn borde längta till skolan. Om något barn mår dåligt inför skolstarten så föreligger ett högst allvarligt fel! Så är det bara! Hur står det till med en skola som inrymmer barn som mår dåligt av att gå där? Uselt minst sagt! Vad gör sådana skolor för att förvissa sig om att dessa elever har det bra? Ja det kan man undra!?

Semlans skola har ett allvarligt problem. Semlans skola har stora brister. Brister i förmåga att leva upp till vad styrdokumenten säger. I Semlans skola låts mobbare härja. I Semlans skola ”ser” inte de vuxna vad som sker. Undrar varför? Vill de inte? Förmår de inte? Det är länge de inte ”sett” och det är länge de inte förmått! Semlan har haft ett helvete och kvällen före skolstarten är ”årets värsta”. Ska det vara så!? Hade jag bara vetat vad det är för skola som tillåter en elev att uppleva så mycket obehag … underlåter att handla mot mobbning … Jag skulle ha anmält skolan på direkten … till skolverket … till polisen … ja till alla tänkbara ställen att anmäla till. Ingen ska behöva ha det så … Jag blir ilsk, tvärilsk, minst sagt, på sådana dåliga rent av usla skolor. Tänk om Semlans skola är en så’n skola där man ”klappar sig för bröstet” över att man ”bara” har t ex 3% elever som mobbas!! Bara tänk! Det blir 3 elever per hundra … tre elever som har ett helvete mer eller mindre var dag … Semlan är en av dom.

Är det något att ”klappa sig för bröstet åt”! När blir vuxna vuxna?

Alla skolor ska ha handlingsplaner mot mobbning. Mobbning får ej förekomma på skolor. Rektor har ansvar för att ingen enda mobbas. Jag har precis idag publicerat Strandängsskolans (FLM) handlingsplan. Där inleds nu arbetet på alla fronter Mot Mobbning i förebyggande syfte och med handlingskraft.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”

Nalle Puh

Den 24 augusti 1999

129 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha, nu är jag trött igen. Jag hinner inte pusta mellan varven. Skola … sammanträde … idag även tandläkaren … framkalla foton jag tagit på en elev … klistrat in ett litet favorittroll på fotot … sparat och skickat dem för att kunna kopiera på papper i morgon i skolan … omständigt när jag inte har allt själv i mitt arbetsrum … besvarat mail om dyslexi och dyskalkyli … besvarat privata mail … fixat sida som inte gick att ladda ner … typiskt! … suttit med hemsidor … varje kväll tar hemsidearbetet minst tre timmar … lägger mig inte förrän 01:30 … tidigast … så går det ju inte att hålla på!

Nej!

Varför är det så trögt för nämnder och förvaltningar i kommuner att tänka in handikapperspektiv i besluten? Tokiga och direkt handikappfientliga beslut tas alldeles för ofta. Varför är det så trögt att begripa att alla frågor som rör handikappade ska skickas till KHR för synpunkter? När ska det bli annan ordning? Tänk om chefer och chefernas chef bara gav de rätta och självklara direktiven! Det skulle jag gjort om jag var chef! Så är det bara! fast jag vill inte vara chef … inte just nu iaf … bara chef över mig själv. Jag bestämmer över mig själv och ingen annan … sedan får jag vara så vacker … hrm … och ta hänsyn … visa respekt … ja det är väl klart … men jag bestämmer likväl över mig och mina beslut.

Min Vattuman hade middagen färdig idag också när jag äntligen kom hem … alldeles slut. Min Vattuman är en stjärna … men så har han ju också fått Award.

Längtade efter Mitt GullHjärta … måste ringa i morgon.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 25 augusti 1999

128 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Egentligen skulle jag vilja skriva om jobbet och arbetet … det är så spännande … varje elev är så himla spännande. Det låter nog konstigt … i andras öron … kanske …  men jobbar man som jag med specialundervisning och perspektivet specialpedagogik så inbegriper det världigt mycket och varje människa är ”en spännande bok” …
För mig gäller det att finna vägar för att underlätta lärandet … minska hindren … skapa goda betingelser … allt vad jag kan och orkar!

Jag måste förstå och lära hur barnet lär och arbetar … vilka strategier barnet använder … om det använder strategier … har barnet fastnat i en metod … blockerats … vad är roligt och vad är svårt? Hur medveten är barnet om sitt eget lärande? Sina knep?

De är härliga … härligt spännande … och visst vill alla barn lära … men himmel vad det kan vara svårt ibland … med läsningen … skrivningen … matten … ibland kan det t o m vara så svårt för något barn att det nästan ger upp … barn får aldrig låtas ge upp … barn måste alltid inges hopp … inges tillit till sitt eget lärande … stegen och uppgifterna få anpassas efter förutsättningarna. Alla barn har rätt att lyckas! Så är det bara!

Jag är verkligen glad för att Semlans skolstart har gått så smärtfritt. Jag känner entusiasmen och viljan genom Semlans mail. Hon bjuder verkligen till och försöker allt vad hon kan och orkar. Trots oron hon känner för Flingan just nu. *glad vink* till er båda och *kramkram* till två helt underbara omtänksamma flickor. Undrar samtidigt vilken dag Mia kommer tillbaka? Mia hör av dig snart! *kram*

Mitt Lilla GullHjärta sover. Väl medveten om att hon är ”världens duktigaste” 5-åring. Idag har vi läst i sagoboken vi gjorde för två år sedan. Om Nalle Puh. Lilla GullHjärtat ritade och jag skrev det som hon bestämde och som bilderna föreställde. Då för två år sedan. Idag läste hon allt själv. Och fortsatte både att rita och skriva själv. När jag låg i varma badet läste hon sin mammas gamla sagobok om Dockan Lisen för mig. Sedan fick jag som vanligt håret tvättat och borstat. Ack så sköööönt!

Idag har jag också fått antagningsbevis från två kurser jag ansökt till. Den ena vid Linköpings universitet och den andra vid Tekniska högskolan i Lund. Kul! *glad* distanskurser i kvartsfart. Hoppas jag kan genomföra dem. Måste också avsluta D-uppsatsen …. hrm Typiskt att spara när det är så lite kvar!! Irriterande! Högst irriterande! Jag måste skärpa mig!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 26 augusti 1999

127 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Gillade inte alls att komma hem när ingen var hemma … det är ju inte riktigt sant förstås … men iaf … tre finns alltid hemma väntandes … svansviftandes … glada när jag kommer … men … ingen Vattuman! Vattumannen var på sammanträde. Det var tomt … huh så tomt! Tomt i kaffeburken också! Med tanke på kaffets betydelse i morgonstund så var det bara att ge sig av och inhandla. Kan inte tänka mig en morgon utan kaffe. Vaknar man överhuvudtaget då?

Semlan har haft en ”vissen” dag idag. Mycket beror det på ostrukturerade lektioner … fria lektioner … ”Nu ska ni ut och leta motiv för att teckna av – tex” eller låt_gå-lektioner i olika ämnen … sådana lektioner gör en som redan är utsatt än mer utsatt … ganska grymt egentligen! Jag har hört det från flera elever. Det går an att genomleva skoldagen om lektionerna är välplanerade och genomtänkta … med en tydlig och lärarledd struktur. Det fria … särskilt när det inte följs upp ordentligt … är skadligt för många barn. Speciellt skadligt även för barn med koncentrationssvårigheter och hög avledbarhet mm

Det regnar ”katter och hundar” … ”cats and dogs” … hur har det uttrycket kommit till? Småspik också!

Jag hinner aldrig skriva ner allt jag vill efter mina lektioner. Tiden … lektionerna flyger iväg och sedan är det snart dags för nästa … eller har den redan tagit vid. Kafferast hinner jag knappt med … hade det inte varit för Kära I, som kommer och knackar på min dörr när det är dags så … Tack snälla I! Du är en Pärla! Inte minst för dina elever.

Nej nu måste jag …. fast först bara … Lilla GullHjärtats fina …. prinsessasnigelhäst … och spöke.

God Natt! Sov så sött!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 27 augusti 1999

126 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ja, ja, den dagen som datumet säger har jag funderat på ett par mycket viktiga saker. Som jag kommer på just nu.

Den ena saken är ”offentlighetsprincipen” och har med min politiska vardag att göra. Inte bara min och inte bara politisk … ju … utan alla medborgares vardag. Öppenheten i beslutsvägarna och avseende beslutsunderlag är ”helig”. Så är det bara! Tydligen är det inte självklart att det är så. Inte ens hos tjänstemän på kommunerna, i förvaltningarna. Det är ju upprörande, eller hur? Vi politiker fick utbildning bl a om ”offentlighetsprincipen”. Allmänna handlingar osv.

Anledningen att jag tar upp detta är att jag begärde att få ut handlingar i ett speciellt ärende. När jag inte hade handlingarna i min brevlåda dagen efter trodde jag säkert att de skulle ligga i brevlådan nästa dag igen. Hör och häpna! … det gjorde de inte! Då skrev jag ett brev till kommunen. Detta ser jag allvarligt på! Mycket allvarligt!

Jag fick ett samtal igår angående detta. Samtalet var i sig upprörande. troligen skulle det vara ngt slags svar på mitt mail. Förklaring … himmel vilken förklaring … bortförklaring … om ngn frågar mig vad jag tänker på just nu när jag tänker på samtalet så svarar jag … maktfullkomlighet … Det var ju inget upplyftande samtal så jag sade ganska tidigt att jag ville få det skriftligt. Nu ser jag verkligen fram emot det skriftliga svaret. Det ska bli väldigt intressant att ta del av det.

Egentligen var min tanke att mailet ställdes till högste ansvarige, inom kommunen, som har att se till att offentlighetsprincipen efterlevs ute i verksamheten på förvaltningarna. Nu var det en underchef som hade fått skrivelsen. Ska kolla hur mailet är diariefört och hanteras. Detta borde vara smaskens för en tidning. Undrar om mitt mail fanns tillgängligt när NST kollade posten den dagen, 23/8 Kl:8:24.

Ja, det andra jag gått och tänkt på är … hur i hela fridens dar ska utsatta barn finna stöd ute i kommunerna? Vilken organisation ska till för att inga barn ska behöva ha en svår vardag? Säkerhetsnäten … var finns de när de behövs? Hur stora maskor tillåts de ha? Finns det någon kommun i hela Sverige som verkligen ser till barns bästa och ser till att barn mår bra, ser till att barn inte far illa???????????????????? … när föräldrarna brister i sin omsorg om barnen. Hur ser då säkerhetsnätet ut i den kommunen?

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Bara hål i ett nät utan säkerhet … utan trygghet … utan stöd … utan ögon som ser … ögon som inte ser när barn far illa.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 28 augusti 1999

125 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har inte mycket blivit gjort … av det jag tänkte alltså. Nu måste jag göra det i morgon. Fast jag inte tänkt så här; … Jag har så mycket att göra idag så jag tror jag gör det i morgon i stället.

Handla var ju nödvändigt och lika tråkigt som vanligt. Passade på att hämta Min Yngsta vid tåget också. Min Mellan och Mitt Lilla GullHjärta kom och hälsade på … tillsammans med En Mycket Speciell Vän … GullHjärtat ritade en bild på sin mamma och Vännen. Vännen hade en pratbubbla som sade; … AJLAVJO. Vi förstod vem som sade vad till vem. Min Mellan hade bakat pajer i höga travar som genast bars ner i frysen tillsammans med de nybakade bulllarna. Massor med nybakade bullar. Hela frysen full. Nu har vi kaffebröd om vi blir överraskade. Det blev vi för lite sedan när en kusin dök upp. Så himla roligt men visst önskade jag att bullarna hade funnits då. Då var det ganska tomt överallt. Ingen hade väl haft tid eller lust att handla. Så är det ibland hos oss. Men vi överlever ändå … ganska bra.

Jag har lagt in mer på skolans sida om handlingsplanen mot mobbning. Nu är den klar tror jag. Blev den bra? Borde jag ändra något? Visst är det en bra plan de arbetat fram på skolan! Vid det första föräldramötet informerades det om handlingsplanen i alla barngrupperna. Man berättade vad som hände vid akut mobbning mm.

Jag har nu 14 medlemmar i min webring Mot Mobbning. Jag har snart 70 medlemmar i Lyckans Biljett. Inte dåligt minsann! Det hade varit roligt om skolor lade in sina sidor om mobbning och handlingsplaner i ringen. Man hade liksom kunnat tipsa varandra då. Visat och berättat om det som fungerar bra.

Journalister är ett lustigt släkte. Jag lyssnade på en igår i radion. Det handlade om att partierna hade svårt att värva medlemmar. Man hade svårt att besätta platser, förtroendeuppdragen hade minskat radikalt. Journalisten lyckades tolka det till att uppdragen hade minskat för att det inte fanns tillräckligt med folk!! Oklyftigt värre! Det är faktiskt så att politiker har sparat bort politiker precis som allt annat i den allmänna sparivern. Vi har inte alls svårt att finna intresserade. Inte i vårt parti iaf. Vi har massor med kompetenta medlemmar. I olika tider har folk olika mycket tid att avsätta till politiskt fritidsarbete. När man är småbarnsförälder säger det sig självt att tiden är knapp t ex. Sedan kan man ju undra varför man ska offra en massa fritid där endast en bråkdel av tiden är arvoderad och till en relativt låg timpeng, 109 eller 119kr,  och när politiker är allmänt jaktbyte där vissa människor tydligen menar att man kan häva ur sig vad som helst till och om politikern. Framöver blir det nog svårare att få folk att engagera sig. Det tror jag nog!

Jag måste komma på hur man kan göra förutsättningarna och villkoren bättre för barnen. Det måste ju främst vara att se till att det finns många vuxna i barns närhet. Vuxna som vet mycket om barn och deras utveckling. Vuxna som förstår att bemöta barn och ungdomar på ett just sätt. Barn måste få ha många vuxna som de kan lita på omkring sig. Kompetenta vuxna som är mogna sina vuxenroller. Inga abdikerade vuxna.

Det skulle vara intressant att göra ett ”bokslut” över hur skolbussbeslutet har inverkat på barnen. Har det varit bra eller dåligt ur ett barnperspektiv? Undrar vem som skulle kunna göra ett opartiskt ”bokslut”? Revisionen? Kommunrevisionen? Kommunrevisionen borde iaf titta på hur våra säkerhetsnät ser ut för barnen i vår kommun. Trillar de också igenom maskorna?

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Bara hål i ett nät utan säkerhet … utan trygghet … utan stöd … utan ögon som ser … ögon som inte ser när barn far illa.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 29 augusti 1999

124 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag börjat skriva en ny dagbok. Himmel vad jag skriver. Vi skriver. Skriver och skriver. Skriver för livet. Skriva är livet. Vi skriver för brinnande livet.

Man mår bra av att skriva. Alla borde skriva. Med tanke på de där brödskivorna om dagen som livsmedlesverket eller vilken myndighet det nu var som rekommenderade … så borde man rekommendera svenska folket att skriva minst sju A4-sidor om dagen. Eller va’!

Tänk vad bra alla svenskar skulle må då. Fast det är klart skrivandet är inte allt … läker inte allt … men det underlättar i sinnet. Det finns forskning inom detta område.

Skriva för att lära läsning … skrivnig som läkande kraft … sagor som läkande kraft. Gamla hederliga sagor. Sagor där det goda alltid segrar till slut. Där det onda alltid straffar sig. Sagor där det alltid finns någon figur att identifiera sig med, känna igen sig med. Det kan t o m vara ett djur. Djur personifieras ofta i sagor. Det lästes mycket sagor för mig när jag var liten. Jag läste sedan själv sagor. Ibland med ficklampan under täcket. Jag var nog jämt i bokslukarålder när jag var liten. Bröderna Grimms sagor älskade jag. Jag älskade också Min Allra Käraste Farbror H-s sagor. Jag älskade när Min Allra Käraste Farbror H läste högt på kvällarna för mig och Min Allra Käraste Faster A. Mina Minnens somrar året om.

Nu skriver jag Dagbok på Nätet och Dagbok på Disketten. En alldeles speciell Dagbok. Första veckan och fyra lektioner blev nio sidor. Jag skriver för livet. För brinnande livet. Skriva är livet. Mina skrifter i samling ska heta ”Skriva för livet”. Visst får man ha drömmar. Min dröm är att ge ut en (eller flera) bok. Någon gång.

SvDs chefredaktör uttryckte tydligt hur en bra ledarkrets bör agera. Han hade bilden av en cirkel, den inre cirkeln, kretsen runt ledaren. Är det en ledarkrets som vänder ryggen mot medlemmarna och riktar sig in mot centrum eller är det en ledarkrets som öppnar sig utåt och vänder sig mot sina medlemmar? Det är frågan och något mycket viktigt som varje ledare borde skaffa sig medvetenhet omkring. Det kan gälla skolledare eller politiska ledare. Det gäller nog alla! Eftersom CarlB varit och är så  omåttligt populär så har han nog inte kunnat hjälpa att det blivit en centrering inom hans ledarkrets. Det är SvDs tolkning.

Det gjorde mig glad att BoL så tydligt tog barnens perspektiv i kväll. Det måste vara  bra utifrån barnens perspektiv för att ett beslut ska gå igenom. Här gällde det homosexuellas rätt att skaffa barn. Vad kommer utredningen att visa? Vilket beslut kommer att tas? Blir det utifrån vad som är bäst för barnen? Vi får följa och se.

Barns väl väger tyngst! Så är det bara!

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Jag hoppas av all min kraft att det måtte finnas en socialsekreterare som förmår stå på Mias sida när hon söker hjälp för sin ohållbara situation. En sak är säker … jag ska göra allt vad jag kan för att Mias rättigheter tillvaratas på ett sätt som är det bästa för henne och hennes bror.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 30 augusti 1999

123 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Dagen har gått så fort! Swisch! Regnet strilade ner ett tag. Min Vattuman ville inte att det skulle regna. Han vill ha in kornet. Nu blir det vått igen. Mina hästar levde bus inatt. Jag trodde nästan att någon hamnat utanför stängslet eftersom det var så’nt lustigt läte. Men … de var nog bara spralliga i månljuset.

Egentligen skulle jag ha varit på sammanträde men jag orkade inte och jag har alltid förberedelsearbete att göra. Dessutom blir morgondagen dryg. Skola-konferens-sammanträde. Allt utan paus. Riktig paus alltså!

Mitt Lilla GullHjärta vet hur man ska posera framför kameran. Hon behöver inga direktiv. Är en naturbegåvning kan man lugnt säga. Här håller hon armen runt ”Kastanjebacken” vid vår nerfart. Och här pratar hon med KRAVgrisarna med Billie som trogen följeslagare.

Jag efterlyser bra diagnoser inom matematiken! Åk2-6-9. Inte diagnoser efter gjorda moment utan mer övergripande. Jag efterlyser även bra material för skrivövning och läsövning med cluster som metod. Med cluster menar jag ordbitar/bokstavskombinationer. str- spr- -are -ing …. ner- all-   Igenkänningsmetod som strategi vid komplicerad läsinlärning där ljudningsmetoden inte är en framkomlig väg utan kanske t o m ett hinder.

I morgon ska jag fotografera en svart liten gris. Kanske ska den vara på ett skivomslag. Man vet aldrig men plåta ska jag. Fast det lär nog bli sent på kvällen efter en så lång dag som morgondagen kommer att vara.

Barns väl väger tyngst! Så är det bara! Det som är bra för barnen är säkert bra även för vuxna, eller hur!

Nu hoppas jag att det finns mail från Mia när jag kollar min mailbox … hoppas hoppas … jag har tänkt på Mia idag … … … …

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Jag hoppas av all min kraft att det måtte finnas en socialsekreterare som förmår stå på Mias sida när hon söker hjälp för sin ohållbara situation. En sak är säker … jag ska göra allt vad jag kan för att Mias rättigheter tillvaratas på ett sätt som är det bästa för henne och hennes bror.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 31 augusti 1999

122 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det fanns mail från Mia när jag kollade i min mailbox! Då blev jag glad. Jag tänker mycket på Min Lilla Mia  och vill veta hur hon har det om dagarna. Varje dag!

Det finns så många uppgifter som kan delas ut av lärare och som läraren inte kan föreställa sig ska kunna bereda så mycket obehag och ångest. För Mia har det varit förenat med mycket ångest att skriva uppsats om sitt liv. Uppsatsen ska lämnas in på torsdag. Ska hon skriva om verkliga livet eller fantisera om ett uppdiktat liv? Vad gör läraren om han/hon får den sanna livshistorien?

Semlan, tror jag det var, eller var det Flingan, som skrivit en dikt i skolan och lämnat in. Läraren tyckte det var en sorglig dikt. Dikten handlade om verkliga livet. Tänk om Mias lärare säger: -Det var en sorglig berättelse. Och tänk om Mias lärare inte säger mer utan sedan sätter betyg på uppsatsen! Jag menar …. tänk så tokigt … så himla tokigt … det kan bli om man inte tar del av livet … tar del av människorna i livet … människorna man möter … levande kännande människor. Här räcker det minsann inte att ta sig för pannan. Här krävs alla upptänkliga krafter för att ingjuta lärare bemötandekompetens när de har en Liten Mia framför sig, eller en Semla, eller en Flinga, eller Mias Lillebror …

Jag måste bara skriva om hur tokigt denna dag började. Min Vattuman steg upp kl 5 i morse för grisar skulle hämtas. Jag sov i godan ro till 7. Drack kaffe och gav mig iväg till skolan. Jag var mitt inne i min första lektion när en kollega kom in … jag hade låst ute Min Vattuman! Det var mycket viktigt att min kollega sade till mig att jag måste skynda mig hem och låsa upp, hade Vattumannen sagt. Snälla människor och elever gjorde att jag kunde skynda hem. Min Vattuman hade haft en bedrövlig morgon. Punka på traktorn, trilskandes grisar, utelåst av sin fru och p gr a detta dessutom sen till sitt viktiga sammanträde. Stackarn! jag hade ju velat hjälpa då men var tvungen att skynda tillbaka.

När jag sedan åkte till mitt sammanträde på kvällen parkerade jag vid Vattumannens bil, skrev en lapp på vindrutan om att jag var på KoF. När jag kom tillbaka hade jag lapp på vindrutan … ”jag är på föräldramöte på X-skolan” … så småningom träffades vi hemma. Så kan det vara! I morgon slutar jag tidigt.

”-Jag är inte rädd hör du du, sa Puh, -för du är ju med, sa Puh.”

Nalle Puh

Juli 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 juli 1999

183 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Första halvan av sista året är gången … redan. Tiden rinner iväg, flyter iväg, försvinner …. 2000   närmar sig. Hysteri … nja, inte speciellt. Som tur är. För varför skulle det vara det? Vilket år som helst skulle ju kunna vara ett tusenårsskifte. Det beror ju bara på när tideräkningen bestäms utgå ifrån. Mänskligt påfund och mänskliga påfund i olika tider, olika religioner … så vadå! Vårt påfund är väl inte märkligare än någon annans.  Lite fånigt, eller hur!

Just nu är jag helt oinspirerad att skriva. Det är mycket ovanligt. Undrar vad det kan bero på? Stress kanske … för att jag skjuter allt just nu till sista minuten, sekunden. Inför festen …. kläder, nagellack, kläder, kläder, skor …. håret, kläder … mamma. Mamma ska hämtas i morgon. Hon lovade prova Klänningen ikväll. Har den krymt!? Hoppas inte! Vi ska packa tillsammans. Risken är annars att vi får en massa med som inte behöver följa med och en massa som inte kommer med och som borde kommit med. Visserligen kan det vara spännande att se vad som kom med … men inte särskilt praktiskt. Vi får nog faktiskt vara lite praktiska i morgon. Sedan blir det nog en Magnum Mandel på vägen ner. Himmel vad ska jag ha på mig???? Himmel! Vad?

Nagellacket är fixat och läppstift likaså. Jag bet på naglarna i tonåren. Så fort det blir den minsta lilla flisa så …. är det kris. Särskilt om jag inte har nagellack. Jag måste ha nagellack jämt! Annars är det risk för att det blir riskfyllt för naglarna. När jag var 17 år bestämde jag mig för att nu måste jag sluta bita på naglarna. Jag ville ju ha långa fina naglar. Det var sommar och jag jobbade på röntgenavdelningen. Mitt absoluta favoritjobb då. Jag lärde mig allt! Det var himla_roligt och himla_spännande. Jag lärde mig framkalla, röntga … ja jag fick t o m röntga själv … fingrar och händer … inte sinus och så’nt … och … jag lärde mig hänga och tolka bilder. Va’ roligt, lärorikt. Då .. på den tiden skulle jag ju fortfarande bli läkare så det är klart att detta var favoritjobbet. Lärde mig såååååå mycket. Läkarna var mycket trevliga och hjälpsamma. Jag stormtrivdes. Ja, ja, ja … naglarna … jo jag bestämde mig som sagt. Nagelfil i fickan som ständig och nödvändig följeslagare. Så fort den minsta lilla flisa bara var påtänkt så upp med filen för att undanröja den. Det hjälpte! Mina naglar växte och blev långa och fina. Så är de fortfarande, för det mesta, om jag har nagellack och om jag har en nagelfil inom räckhåll när en flisa uppstår. Så är det bara! Jag vet det och jag rättar mig efter det. Jag slutade bita på naglarna på röntgen när jag var 17. Alla de andra virkade rutor att sätta ihop till sängöverkast. Det var då det.

De flesta nagellack är dåliga och missfärgar naglarna då måste man ha underlack. Skönhetsindustrin vet precis hur de ska göra. Det är bara det att jag vet ett nagellack som är bra och som inte missfärgar. Det köper jag! De andra väljer jag bort. Härligt att kunna välja! Nu ska jag testa den nya färgen.

Men kläderna …. då …………. vad har jag som passar till läppstiftet och nagellacket ……… ups!

”Om än han kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 2 juli 1999

182 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Flugor är något jag absolut inte gillar. Jag hatar när små kryp springer på mig … särskilt flugor … inte spindlar … men flugor. Finns det en fluga i bilen så föreligger en uppenbar risk för trafikolycka. Idag hade jag en fluga i bilen. Jag stannade två gånger på vägen upp till Växjö och trodde att jag fått ut flugan båda gångerna … men tji! Vi fick stanna två gånger på tillbakavägen också innan vi äntligen slapp det envisa krypet. När det gäller flugor skulle jag inte kunna vara buddhist. Jag dödar dem. Allt vad jag kan. Jagar dem i köket. Jag har flugsmällare i varje rum nästan och den allra största flugsmällaren har jag här bredvid. Flugor ger jag ingen rätt att leva i mitt hus. Hu så hemskt det låter … egentligen. *huuh* Men jag tål dem inte för antingen vill de krypa på mig eller sitta på min mat. Det tål jag inte. I augusti är de särskilt hemska. Då sticker de och suger blod. Inte vet jag om det är en annan typ eller så men sticker mig gör de. I augusti. Usch och fy!

Två dagar efter vi varit i Småland och jag gick ur bilen för att ta kort påskogen, den riktiga trollskogen … ja då blev jag stucken av myggen. Flera stycken. Jag märkte inget först och det kliade inte så mycket direkt efter … som det brukade … som jag kom ihåg … från förr. Men … två dagar efter … på kvällen … framför TVn … milde tid vad det satte igång att klia. Jag rev sönder mina ben! Min överkänslighet mot myggor satt iaf kvar. Det var hemskt! HEMSKT! Myggor gillar jag inte heller! De sticker mig för gräsligt. Jag lider. Usch och fy!

Knotten är förfärliga! Också! Kor dör varje år av knottangrepp i kalmartrakten. Tre hade dött nu. Hemskt! Knott kan finnas här hos oss också. Mygg är vi befriade ifrån vilket gör att jag ser platsen där vi bor som ett Paradis. Paradis är en plats där inga mygg finns. Så är det bara. men knotten … jag har en häst som är känslig för knott. Något som hjälper är hjorthornsolja … det luktar ”pyyyyton” för vare sig man är djur eller människa. Iaf tycker mina hästar och jag det. Lite hjorthornsolja har jag kvar … tror jag … går det att få tag på fortfarande?

Himmel vad jag saknar Mitt Lilla GullHjärta! Saaaknar! Sååååååå …! Pappan har GullHjärtat en vecka … en evighet … Mamman är i Roskilde med sin Lillasyster, Min Yngsta. Oroligt! Har inget hört och har försökt ringa. Min Äldste säger att telefonen är troligen blockerad från Danmark till Sverige. Vet inte om han vill lugna eller det är så. Jag vill de ska komma hem nu! Varför ska de behöva vara så tokiga i musik. Sååå tokiga att de måste till såna platser som skapar en sådan oro hos deras mammor. Varför ska det behöva vara så!? Jag längtar efter alla mina flickor, stora och små GullHjärtan!

Tänk om jag inte går i klänningen!? Bara tänk om ….!!!! Vågar inte prov … det visar sig strax innan vi ska åka …. Tänk om …!!!!!!

”Om än han kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 3 juli 1999

181 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag råkade jag ut för något som är värt lite kommentarer. På ett speciellt sätt i ett speciellt ämne, kanske.

Jag hade varit i Boarp och handlat. Mina inköp var klara. Jag hade besökt flera av affärerna i Boarps center. Skönt! Dagen hade ju ett program eftersom den stora festen stundade. Jag hade ju ansvar inte bara för mig själv utan även för m-a. Allt måste hinnas och utan stress. Mycket viktigt när man har kärlkramp, m-as, att ta hänsyn till. Nåväl alla inköp var genomförda och jag gick med de sista kassarna till min bil och …. inte kunde jag komma in i den! Det stod en ljusgrön merca bredvid. Snabbt och snett parkerad vid sidan om min lilla fina Opel. Nej jag kunde inget som helst göra annat än att vänta. Tusen_millioner kunder fanns i omlopp i Boarp denna dag. En dag som man kunde önska att det fanns mic och högtalare att efterlysa bortsprungna föräldrar … och … knepigt parkerade_bilars_hussar på! Men det fanns ingen mic och än mindre en högtalare. Jag väntade … och väntade … och sedan kom ….. en karl (naturligtvis!?) …. Han var lastad med ett helt flak jordgubbar.

Jag sade lite vänligt att jag inte kunde komma in i min bil och att jag stått och väntat ….
Han började att prata om knepigt parkerade bilar samtidigt som han sneglade på hans grannes bil på andra sidan ….
Då kunde jag inte låta bli att påpeka att det faktiskt var hans bil som stod snett och var just dåligt parkerad ….
Hans blick konstaterade detsamma …. och då …. HÖR_OCH_HÄPNA! … sade han att det gjorde väl inte så mycket för han hade ju inte varit borta så lång stund!!!!!

Vad säger man egentligen om ett så’nt uppträdande! Hyfs och fason saknades iaf. Det är då säkert! En anständig människa hade sagt ngt som … jag_är_verkligen_ledsen … ursäkta_det_var_slarvigt_av_mig … hoppas_det_inte_vållat_alltför_stor_olägenhet …. och sedan hade det varit ur världen. Jag var korrekt vänlig och faktiskt varken irriterad eller otrevlig trots dagens planer.

Men karlen … han var självgod och dryg. Han var vårdslös inte bara med parkeringen utan även med sin respekt gentemot medmänniskor. Brist på respekt för andras tid mm En så’n karl! I negativ bemärkelse.

Hans strategi var att först …. skylla på andra … och sedan bagatellisera … en omogen karl, feg …. faktiskt! Han begrep nog inte bättre. Bakom en fin ljusgrön merceders ratt kan sitta en omogen och ohyfsad karl med brist på respekt för medmänniskor. Jag hade väntat mig en annan reaktion … iaf en hyfsad och mogen reaktion.
Ska jag dra till med … Typiskt karlar!  …… !??

Klänningen passade kunde jag konstatera. Bra. Trivdes. Allt kändes som man kan önska inför en riktig fest. Jag hade roligt. Jätteroligt! Himla trevliga kavaljerer. Himla_roligt! Vi kom hem strax innan fyra!! På morgonen. M-a hade klarat allt. Hon är värd diplom!
Kameran fick följa med. Bilderna med B … blev bra.

”Ordentligt Te är mycket trevligare än Närapå Te, som är n sådan där måltid som man genast glömmer bort igen.”

Nalle Puh

Den 4 juli 1999

180 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Dagen_efter. Jag bara säger det! Dagen_efter och mycket trött. Inte dagen_efter för att det blivit för mycket vin eller dylikt … nehejdå. Men dagen_efter för att det blev en sen natt och tiden bara sprang iväg och för att dansen var intensiv och …. och …. och ….

TRÖTTA!

Fest igen! Födelsedagsfest för m-a. Varmrökt lax direkt från rökeriet. Mums. Fast inte särskilt hungrig denna festdag_efter_en_annan_festdag.

Nu har jag lärt mig nytt. Jag älskar att lära nytt. Himla bra med bruksanvisningar … om_ut_i_fall_att … Jag har lärt mig att titta på i kameran minneslagrade bilder … på TV-skärmen. Kameran fick ju följa med på festen och bilderna blev bättre än jag väntat mig.  Det ska bli ett collage av dem har jag tänkt. Collaget ska bli en överraskning. Jag har också passat på att kolla bildkvalité för olika bearbetning. Bearbetning av fotona i olika program alltså. Kollade också filstorlek i resultaten. Det är viktigt att både bild- och musikfiler inte är för stora. Då tröttnar man på att vänta tills de dyker upp, eller hur! Jag vill lära mig att maximera kvalitet i en acceptabel filstorlek. Med de program jag använder. Så är det bara!

Mina flickor är tillbaka. Himmel så skönt. Vi har varit sååå oroliga. De har ju inte hört av sig! Från Danmark och Roskilde. Nu är de åter hemma och Min Mellan har hämtat Lilla GullHjärtat. Jag har pratat med Lilla GullHjärtat i telefon … imorgon kommer hon … och på torsdag ska mormorn och morfarn passa … Längtarrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Allt hade gått bra i Roskilde. De var glada att sova i bilen och slapp all kiss-stanken i tältområdet. Killar går tydligen ut bakom knuten och kissar. 79000 betalande innebär … även … om det bara är hälften … som kissar så … så kan man ju tänka sig …. förskräckligt svinigt!

Fy på mig! Det uttalandet var ju faktiskt kränkande för svinen. Min Yngsta hade tappat idkortet under Manson-konserten … och hon hade kommit på att så långt fram som vid tredje raden skulle hon aldrig mer stå. Där var trångt! … !!!! … Bra med erfarenheter.

”Innan du klättrar upp i ett träd på en Tigers rygg, se till att ta reda på ifall Tigern vet hur man klättrar ner.”

Nalle Puh

Den 5 juli 1999

179 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fördomar cirklar i luften oavbrutet. Hur många reflekterar egentligen över sina ”första intryck”? Hur många har egentligen ett genuint öppet sinne i sitt möte med människor? Hur många egentligen? Tänk om alla begrep vad man missar genom att låta sina förutfattade åsikter styra bemötandet! Fast kanske man vill missa. Vill sovra och sovra bort. Kläder är typiskt så’nt som sovrar och skapar förutfattade åsikter. Politisk tillhörighet likaså. Kroppsspråk och språkande överhuvudtaget …. signaler som tolkas och värderas … vid en första ytlig granskning … som kanske inte ges chansen till en fördjupad granskning, värdering.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om den bild man ger av sig själv i sitt möte med andra. Min medvetna bild av mig själv är kanske inte alls samma bild som någon annans tolkning av mig!!

Det öppna sinnet har tillåtit sig uppleva mera. Det öppna sinnet står för ett mognare förhållningssätt. Tänk om det hade varit vanligare med ett öppet sinne! Världen hade varit bra mycket vänligare då.

Demokrati och demokratisk ordning kräver öppna sinnen. Jag gillar människor särskilt udda människor. Människor som lever upp till sina drömmar, lever upp till sina ideal. Människor som är sanna inför sig själva och andra … även om människorna i deras omgivning inte är detsamma.

Jag respekterar inte människor som vill andra ont eller vill styra andra människor mot deras vilja. Politiska partier som inte står för genuin respekt för människor och mänskliga rättigheter hör inte hemma i en civiliserad värld. Har vi en civiliserad värld? Vi vill gärna tro det. Men ibland har vi faktiskt inte det. Enligt min bedömning. Milosevic och hans serber är bevis på avsaknad av civiliserad värld. Så är det bara!

Vare sig man är höger eller vänster ska man respektera varandra som människor. Människor som har rätt till sin åsikt och sin religion, sin tro. Så är det bara!

Den ene tycker det är OK att jag får äga och den andre tycker inte det. Den andre tycker alla ska äga samma, allt. Det tror inte jag alls ger bäst resultat och jag tror inte heller att det ägda vårdas bäst när alla äger det.

Jag är höger och jag tror absolut att ett starkt livskraftigt samhälle måste låta sina medborgare få utveckla sina talanger och jag tror dessutom att det gagnar ALLA. Jag tycker till och med att det är helt OK att tjäna pengar och driva ett framgångsrikt företag. Jag tycker egentligen att vi nu lever i ett ”sjukt” samhälle där det endast går att bli rik genom att ta en vinstlott … för vanliga människor. Jag tycker det är ”sjukt” att ha låst ett helt folk vid TVn för att se på Loket och följa Lotto. Jag tycker det är ”sjukt” att ha gjort ett helt folk beroende av staten och inte låtit folket förlita sig på sin egen kraft. Jag tycker det är oansvarigt att ha byggt upp offentliga system som blivit sådana kolosser att de måste nedrusta för att inte staten ska kolapsa helt. Det är att bedra medborgarna. Bygga upp system som kostnadsmässigt jäste över alla bredder. Och ändå fungerade det inte bra.

Mitt Lilla GullHjärta var här idag. Foto …  Klick! Klick! Klick! och det allra allra bästa …. Klick!

”När du väljer en ny klocksträng till din yttedörr se då till att det inte är någon annans svans.”

Nalle Puh

Den 6 juli 1999

178 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag hade tänkt skriva om politiker, en speciell sorts … de som har ett behov av att göra monument av sig. Jag hade också tänkt berätta om mina små_bilder …. den och den och den …. och apropå_igår denna … men så …

… har jag precis läst Marias inlägg i mitt Forum. Jag känner mig glad för att Maria har velat skriva om sina upplevelser … men … jag känner samtidigt en mycket stor sorg över att upplevelser i skolan ska förstöra livet för alldeles för många … upplevelser av mobbning och utanförskap som låtits pågå … fortsätta år efter år! Hur i hela fridens dar kan det vara så! Hur i hela fridens dar!? Hur kan vuxna undgå att se att någon far illa år efter år!?  År efter år efter år efter år efter … Vuxna som borde ha vetskap och kunskap …. borde förstått …

Det får bara inte vara så!

Maria, vad glad jag är att du berättar. Hur ska andra annars kunna förstå!? Det är så viktigt att göra upplevelserna ”synliga”! De blir allra synligast när de kommer på pränt. Dina upplevelser ska höras, synas, kännas, förstås …. om och om igen! För fler och fler. Ingen ska kunna komma undan. Genom att veta tvingas man till mer ansvar. Vetskap går hand i hand med ansvar. Om man vet … hur ska man kunna låta bli att se då?! Det går ju inte! Eller?

Jag förstår att det finns många ”out_there” med upplevelser av mobbning genom skoltiden. Många som sedan fått stora svårigheter i sina möten med människor. Tilliten till människor har ju fått en allvarlig knäck! Naturligtvis! Svårigheterna tar sig ofta sådana uttryck att de blir ett hinder i vardagen. Man kan faktiskt tala om funktionshinder. Ett funktionshinder som definitivt inte är självförvållat.

Mobbning måste angripas på flera plan. Förebyggande, akuta insatser, behandlande …. det kräver kunskap, vetskap, kompetens, erfarenhet …. insikt, förståelse, inlevelseförmåga … och … det kräver att de som utsätts för mobbning berättar om sina upplevelser …. och … det kräver att samhället tar ansvar och ger hjälp och stöd för de som ”vandrar runt som trasiga själar”, enligt Mathilda tidigare i detta Forum, ….

Det borde faktiskt planeras för speciella mottagningar dit man som terroriserad av mobbare kan vända sig. Ingen ska behöva vandra runt som en ”trasig själ” av denna anledning. Det måste gå att göra något åt!

Vad kan egentligen vara värre för en ung människa … som är i sina viktigaste år av utveckling … än att terroriseras av mobbare och utestängas från gemenskapen!? Vad kan vara värre?

”Alla uppskattar inte att bli uppskvalpade på åstranden genom att någon slängt en stor sten på dem.”

Nalle Puh

Den 7 juli 1999

177 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fy vad jag är trött på politikers hinder_tänkande! Fy vad jag är trött på brist_på_perspektivtänkande!

När man som politiker tänker ”Hur ska vi kunna hindra att …” … i stället för att tänka … ”Hur ska vi skapa förutsättningar för …”

När man tar beslut om nya tjänster i central funktion, administration … och samtidigt drar in för människorna …. drar in på vård och omsorg … skolan … barnen … När man ökar kostnader inom centrala förvaltningen och minskar i verksamheten … därute … där där man jobbar med människorna.

Vad menar man då med ”vi ska prioritera vård_skola_omsorg”? Vad menar man egentligen?

Några skriker om behov av försköning i centrum, på torg … det kostar … inte bara skattepengar utan även kanske indragningar för äldre, sjuka, handikappade … sämre service i en annan ände. Var går gränsen? Hur trist får ett centrum vara? Hur lite tid får en äldre ta … ha … åtnjuta? Hur mycket … lite … mat ska barn få genom skattemedel?

När ska vi vända på tänkandet? Numera utgår man från det befintliga som nedskäres … möjligen förändras lite. När ska vi börja tänka vilken service vi egentligen vill ge för skattemedel? Vilken äldrevård, skola, barnomsorg vill vi tillhandahålla och sedan se till att tillhandahålla just denna service och inget mindre. Sedan får torg, central administration och övrigt rätta sig efter vad som blir över.

Sedan alla dessa hinder. Röj undan hinder! Låt människor få skapa! Låt människor få uppfylla sina drömmar, sina idéer, sina byggen, sina …. Det skapar säkert möjligheter för ännu … ännu fler. Släpp möjligheterna fria! Röj undan alla hindrande planer och monopol! Planer och monopol som styr och begränsar människornas handlingsutrymme … röj undan dem! Vänd upp och ned på det traditionella tänkandet! Börja nu!

I morgon ska jag vara mormor! Hela dagen! Tralla_la_la_la! Undrar vad vi ska göra?

Idag har jag träffat Lilla Alma för första gången. Jag undrade om jag var Gammel_Moster eller Gammel_Faster … och då sa’ Almas Pappa att jag var nog Gulle_Moster …… *Birgitta glad* *jätteglad*

Farmorn lärde ut Imse_vimse och Gulle_Mostern lärde ut Baka_baka_liten_kaka …. och Lilla Alma kunde snart och snabbt båda …. med hela sin lilla solskenskropp …

Gissa om Lilla Alma blev plåtad!? De kommer ….

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”

Nalle Puh

Den 8 juli 1999

176 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Oj, vad vi har hunnit med mycket. Vi hamnade vid landen genom att jag drog hela långa långa vattenslangen ut ur grishagen för att spola och tvätta alla trädgårdsmöbler. Speciellt tänkte jag på den blå träkombinationen. Den behövde nämligen oljas in. Men först behövde den enskrubbning i vatten. Då följde de andra med av bara farten och sedan behövde blommorna i det perenna landet vattnas och sedan fanns det ogräs där …. ogräs ogräs ogräs … sånt som gör att man inte har så många land. Grisarna fick ogräset. De mumsade glatt i sig.

Sedan var vi tvungna att röja inne för vår Vita Pärla skulle komma och sedan behövdes det duschas. Assistans och badhjälp fanns till hands denna dag. Jag blev så väldigt väl duschad. Håret blev ordentligt tvättat och sköljt. Väldigt ordentligt! Lite extra i ögonen för det är ju kul att kolla hur andra upplever det som kanske inte är så himla skönt. Helt Ok.

När Vår Vita Pärla hade kommit blev affären nästa mål. Osten var slut och läsk skulle inhandlas mm Vi var nu ordentligt fikasugna och kunde knappt vänta tills vi var hemma igen. Åh, vad gott med nya frallor, ost och tomat eller gurka. Kaffe och läsk. Solen sken och parasollet var uppe. Rabbatten tåldes att beskåda under fikastunden.

Nu skulle vi plantera lupinfröna som Lilla GullHjärtat hade samlat i en skål. Vi hittade ett bra ställe precis där där vi tänkt att det skulle vara fint att ha en liten lekstuga/gäststuga. Hoppas de kommer upp och hoppas att de inte klipps av i gräsklippningsivern.

Nästa punkt på programmet … promenad. Mormorn med Billie i koppel och Lilla GullHjärtat med Dixie. Vi hittade de första Blåklockorna. Så fina de är. Först gick vi rundan och sedan gick vi tillbaks till Blåklockestället för att plocka … bara några. På promenadrundan träffade vi en av många ormvråkar. Den satt på samma åker som vi skulle korsa. Billie fick springa lös. Han håller koll på oss så vi inte springer för långt ifrån honom *smile* Dixie fick inte vara lös alls. Hon verkar ibland höra lite illa eller är det bara som hon inte vill höra. Det är svårt att veta riktigt. Men hon är iaf 12 år. Det innebär att hon närmar sig motsvarande 90 människoår. Inte kan man se det på henne inte! Men jag vet ju att hon måste gå ut oftare annars kan det hända ”olyckor” inne. Lilla Dixie klarar inte att hålla sig så länge numera. Tur att hon inte kan läsa detta för då skulle hon känna sig förnärmad. Tur också att hon inte ser mig när jag skriver nu för då skulle hon också känna sig förnärmad och jag skulle inte kunna undgå den förebrående blicken. *flåt Lilla DixieSnuttan*

Grillkolet var slut så det blev snabbtur till Statoil. Där fanns glass, faktiskt. Halva himlen svart och halva himlen ljusblå. Så kan det va’ på Bjäre. Men regn … det vill jag då rakt inte ha på mitt slagna gräs … på vintermaten till hästarna. Inte en droppe ens … vill jag ha … än.

”Om du stöter på Ior i Skogen och han verkar dystrare än vanligt, kan du kolla ifall hans svans är på plats. Den kan ha försvunnit.”

Nalle Puh

Den 9 juli 1999

175 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hoj, hoj …. jag hade glömt ändra datum igår! Men nu är det rätt igen. Att jag inte tänkte på det igår!? Var det bråttom mån_tro?

Vad lite jag skriver här … av allt som händer, tänks, känns … under en dag. Vilken liten del av mig som hamnar här. Pytteliten. Undrar vilken bild det ger? Läser man någon annans dagbok känns det ju som om man lär känna den människan lite … och det gör man … lite … mycket lite … pyttelite alltså!

Idag har jag sagt något jag ångrar. Ångrar därför att jag inte tänkte mig för. Lilla GullHjärtat fanns ju i närheten och hon hör allt. ALLT!  Visserligen reagerade hon inte och kanske … förhoppningsvis så förstår hon det inte alls utan kopplar samman det med att hänga tvätt eller vad som helst. Hoppas att det är så! Det dumma jag sade … som jag inte ens kommer ihåg vad det gällde … men det var nog ett beslut från FK … som jag kommenterade till Min Vattuman med att … ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!” … ett uttalande som verkligen visar hopplöshet men som minsann inte ska sägas inför ett Litet GullHjärtas öron! Tanklöst värre av mig. Jag ångrar det och jag tänker mycket på det. Dumt!

Det kan hända många helt tokiga saker i vårt samhälle. T ex häromdagen när TV visade den unga mamman som blivit knivskuren av en psykiskt sjuk människa som råkade befinna sig i frihet mitt ibland andra människor … någon hade väl ansvaret för hans frihet får man anta … I alla fall så fick den psykiskt sjuke för sig något och hoppade på den unga mamman bakifrån och satte kniven i henne, rakt igenom skinnjackan och lungan. Den unga mamman höll på att stryka med. I alla fall … hon fick ett skadestånd på 80000kr. Den sjukes advokat överklagade och domen fastställdes för att överklagas igen och … skadeståndet sänktes till 40000kr … och hör och häpna … den unga mamman skulle betala rättegångskostnaderna för den sjuke … och hör och häpna … den unga mamman skulle dessutom betala en summa på drygt 2000kr till den sjuke!!! … och … hör och häpna … den unga mamman skulle … som … ja vad ska man bara säga … hon skulle själv kontakta den sjuke för att komma överens om hur pengarna skulle betalas!!!! Det stod i ett brev hon fick dagen efter att den ändrade domen meddelades!!!

Ja, vad säger man!? … ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!” … i ett samhälle med så tokiga och så sjuka regler!

Rättsväsendet och FK i Sverige idag har förmåga att fatta sjuka beslut. Så är det bara!

Det är väl regler för ett sjukt samhälle och hela Sverige ska väl göras sjukt för att passa in i de sjuka reglerna. Inte konstigt att fler och fler flyttar. Det kanske är den friskaste företeelsen just nu … I Sverige. Jag borde ha sagt ”Det är ju lika bra att gå och flytta!” i stället för ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!”

Hopplösa hopp från hopplösheten!

Lite trist i Min Dagbok idag, eller hur? Vissa dagar är trista. Denna dagen har varit allt annat än trist. Så kan det bli! En trist dagbokssida fast det varit en härlig dag. Vi får avsluta med ett par Molntusspussar. Min Yngsta pratade om Molntusspussar idag och en viss Eva söker pussmunnar. Här kommer den första och här kommer den andra. Puss! Puss! Sov Gott!

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att ‘O, tappre Nasse’ alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 10 juli 1999

174 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Varför är det egentligen så mycket snack (läs kritik) om Margot Ws utnämning till EU!? Fattar inte det. De som sitter vid makten bestämmer ju vem som ska föreslås för utnämning. Om det inte är den som är bäst fär uppdraget så är det ju inte första gången det inträffar! Sedan är väl Margot W en av de bättre av sitt slag, eller? Jag uppfattar henne dessutom som engagerad och ambitiös, eller?

Lite gnälligt uppfattar jag nog kritiken. Lite av försök till oppositionspolitik mitt i avsaknaden av oppositionspolitik vilket gör oppositionspolitiken än mer avsaknad. Så är det bara! Kom igen!

Det är väl ovanligare att den som är bäst skickad för en post får den. Har det hänt någon gång? När det gäller Miljö-portföljen i EU så vet jag vem som är allra allra bäst skickad för ett sådant uppdrag. Utan tvekan är det Min Vattuman! Varför jag är tvärsäker på det står att läsa i min hundralista. Många gånger genom åren har jag imponerats av Min Vattumans kunskaper och bedömningsförmåga avseende miljöfaktorer och miljöeffekter. Många gånger har hans bedömningar visat sig vara riktiga fast helt andra åsikter länge fått råda. Många gånger vill folk tro att det är på ett visst sätt … kommer att gå på ett visst sätt … skulle inte jorden gått under vid det här laget enligt ”Tyst vår” för några år sedan … domedagsprofetior. Domedagsprofetior verkar vara något som folk gärna vill anamma. Det finns ju partier som finns till tack vare … eller … på grund av …  demedagsdebatt …. domedagstänkande … trist!

Jag tycker inte det var värt 300kr att komma in på Norrviken för att se Classic Car! Nej, 3x100kr=300kr hade kunnat användas på ett bättre sätt. Det är då klart! Visst fanns det fina bilar, men de fina bilarna kunde man se ändå på vägarna på Bjäre. De allra finaste var naturligtvis ”glidarna” med glänsande krom, tvåfärgade däck, pastellfärger och oftast tvåfärgade, några av dem cabriolet …. Det är bilar det! Så är det bara! Sedan kunde jag inte låta bli att kolla efter Opel Kapitän -56 -57 -58 ….. Tvåfärgade och gärna tvåfärgade däck också. Jag lärde mig köra bil i en Opel Kapitän, röd och vit, med gangsterkeps och tvåfärgade däck. Vilken bil! Den glömmer jag aldrig. ***

Jag gillar inte Min Yngstas kläder när hon ska gå ut … som ikväll … skärp med nitar … svart … svart … svart … punkigt … jättepunkigt …. jag gillar det inte. Samtidigt förbjuder jag det inte … skulle man kunna det …?… tror inte det. Tänk om hon klätt sig i fina färgglada klänningar. Så är det inte. Hennes egen kommentar när vi hämtade henne ”Alla andra är klädda i plastiga kläder och beter sig som svin”. Med alla andra menades alla utom hon själv och hennes tillika svartklädda söta kompis med rosafärgat lite striptvinnat hår. Ja-a … gulliga och rara är de … de båda svartklädda punkiga flickorna … men vem mer än deras mammor kan rimligen veta när man ser dem …. jag bara undrar … det skulle vara papporna isf … Man tror inte att såna som klär sig så är så gulliga och rara … Tänk vad skenet kan bedra!? Min Vattuman och jag kunde också se att ”De Plastiga” betedde sig minst sagt oborstat. Skenet kan bedra … det kan löna sig med ett öppet sinne …. ett sinne som inte utestänger genast efter det första ytliga betraktandet.

Träna för ett Öppet Sinne och vårda det väl! Min Mellan skickar dessa ord på väg: ”Face your fears and live your dreams!”

”Tänk på att bokstaven A, åtminstone för I-or, betyder Kunskap, Bildning och allt det som Nalle Puh och Nasse inte har.”

Nalle Puh

Den 11 juli 1999

173 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vilken underbar dag! Underbart en hel dag! Förunderligt!

Visserligen fick vi ställa väckarklockan för annars hade det varit risk för att våra frukostgäster had kommit innan vi vaknat. Mycket stor risk. Gästerna var Min LillaSyster och Min Svåger tillika nybliven 50-åring. De var såååå nyfikna på bilderna jag tagit med min nya kamera just vid festen med stort F. Festen. Min kamera ger möjlighet att se bilderna på TV så det var precis vad vi gjorde. De blev glada. Bara för att det fanns lite bilder från Festen. Nu ska vi försöka fixa så de kommer ut på riktiga fotokopior. Jag tänkte att om jag sparar i jpg-format på diskett så kan man väl lämna in i någon fotoaffär …. ??? Har någon tips så skriv! Jag får väl annars dyka ner i mina anteckningar från bildavsnittet i min Multimediakurs.

Frukosten var härlig och bäst var naturligtvis sällskapet som fick ge sig av alldeles för snart i sin M Cab … vi skulle ju till tennisfinalen …

… massor med folk redan … fast vi var lite tidiga … men för lite tidiga för tennisfinalen ändå …. Våra platser på landläktarens sida var ändå jättebra och vi njöt av verkligt bra tennis timme efter timme. För några år sedan hade jag inte trott att jag skulle kunna sitta där på läktaren och njuta av tennis. Men det kan jag … i fulla drag dessutom.

Men jag blev besviken. Kanske nästan lika besviken som Andreas när han inte vann utan blev ”runner up”. Han blev verkligen jättebesviken. Det kändes i luften. Men han var inte riktigt vän med sitt rack denna dag. Han ville bara vinna och tänkte inte tillräckligt på att se till att göra det. Han koncentrerade inte sig tillräckligt … vid tillfällen när det hade krävts. Hans ena hjärnhalva, den kännslomässiga, fick styra medan den logiska kalkylerande hjärnhalvan inte gavs chans att styra fullt ut. Jag, som verkligen inte är tennis”proffs” upplevde starkt en viss brist på rutin … och som är helt naturligt hos en så framgångsrik yngling på 18 år. Han kommer igen, var så säker! Lycka till Andreas! Andreas Vinciguerra.

Min besvikelse kom vid prisutdelningen. Vinnaren Juan Antonio Marin från Perto Rico blev inte tillräckligt uppmärksammad. Han vann ju! För katten! Är vi svenskar så förtradna så vi inte kan kosta på oss vad en vinnare förtjänar!? Tänk! … man talade inte ens engelska! Man talade svenska under prisceremonin. Endast M Pernfors skötte sig därvidlag. En vinnare är värd hyllning även om vinnaren råkar vara annat än svensk! Så är det bara!

Nästa besvikelse av folks uppförande … färre stannade för att se dagens final i dubbel. Inte heller här blev det svensk seger. Tillström och Kulti spelade dock jättebra men det andra paret, Tarango och Adams, var ett strå vassare, ett vinnarstrå vassare. När det precis var avgjort … knappt vid bollens nedslag … började folk resa sig för att gå … bara för att det inte blev svensk seger! Ohyfsat! Fruktansvärt ohyfsat! Man skäms! Har man suttit i flera timmar kan man min_sju sitta ett par minuter ytterligare för att hylla vinnare. Det är min bestämda uppfattning. Allt annat är ohyfsat. Det finns väldigt många ohyfsade svenskar, tyvärr! Jag beklagar!

Stort grattis till dagens tennisvinnare! Stort grattis även till dagens ”runner ups”. Ni har bjudit på en mycket fin tennis. Tack!

Tack Åsa! För baguetterna! Jättegoda! Vi får ta med en skinkstek eller ngt från Kastanjebacken … Alla som besöker Båstad måste pröva Åsas baguetter. Sveas skafferi ligger i hamnen. Styr kosan dit när ni är hungriga eller fikasugna. Där får man allt … smarriga baguetter eller bakverk, kaffe, läsk …. avkopplande hamnmiljö … havsbris … och härlig utsikt mitt i vimlet fast lagom lugnt … Missa inte Sveas Skafferi!

Tack vare Vår Äldste fick i biljetter till tennisen. Inte nog med att han förgyllt större delen av dagen  … utan … väl hemkomna efter kvällsdoppet vid Svarte Hall med kaffefika … Vår Mellans äpplepaj och vaniljkräm …. så …. ligger det filéer av abborre och gädda i kylen … vem om inte Vår Äldste! Vilken underbar dag! Vilken gullig son! Inte bara barn … utan även föräldrar kan bli bortskämda … härligt underbart!

”Den enda meningen med att surra är för att visa att man är ett bi.”

Nalle Puh

Den 12 juli 1999

172 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hur kan det bli så? Igår en fullkomligt underbar dag … och idag … en fullkomligt fruktansvärd dag. Outhärdlig genom en situation. Hur kan det bli så? Upp_och_ner. Berg_och_dalbana. Jo-Jo som Mina Cyberflickorbrukar skriva. Det som har hänt idag är så fruktansvärt att det kan jag bara inte skriva här … inte än iaf!

Tänk om man inte hade ngn att dela de fruktansvärda upplevelserna med. Man = jag. Det kan man inte med vem som helst. Man = jag. Med vissa kan man dela bitar, fragment och med några få kanske allt. Man = jag. Med de flesta kan man inte dela ett dugg av … det där viktiga … det innersta … Man = jag.

Det fruktansvärt fruktansvärda har jag delat med mina barn. Två av dem än så länge. Tre när den tredje läst mailet. Sedan har jag delat det mesta med ett par som är ”involverade” på ett sätt. Iaf så att jag kan be om råd och synpunkter och som känner till av det som är viktigt, bakgrunden. Lite. Min Vattuman vet ju … han var ju med. Jag har varit ledsen och förtvivlad och bara vetat att jag måste fatta beslut. Outhärdliga beslut, vilket alternativ det än blir. Det finns nog ingen annan lösning … än de outhärdliga alternativen. I längden. Så som det utvecklat sig, Hänt … idag. Just denna fruktansvärda.

Jag är omskakad … och jag välkomnar råd från de invigda. Idag har jag inte tagit något av de outhärdliga besluten. Bara att jag måste ta ett av beslutsalternativen så småningom. Jag trodde det skulle bli idag. Hemska dag! Hemska … fruktansvärt hemska dag. Förskräckligare än ”Förskräckliga dagen”. Så är det bara. Det som har hänt kan inte göras ohänt. Så är det också!

Mitt i all bedrövelsen är jag ändå glad för Semlans och Flingans skull. De har saknat varandra. Sååååååååå!!!!   Ja, såååå himla mycket! De behöver varandra. De delar … sorger och bedrövelser … de lyfter varandra … de förstår varandra …. De är så himla underbara mot varandra! Ibland gråter jag när jag läser deras mail. Gråter för att jag är så ledsen att de ska behöva ha det så svårt … men … jag gråter även för att de är så gulliga mot varandra. De har en vacker vänskap sig emellan. Den vackraste man kan tänka. Jag försöker också vara någon som finns tillhands här i denna änden om/när de behöver. Det behövdes när Semlan var så fruktannsvärt orolig för Flingan. Det blev en egen webbsida av den krisen. Nu när Semlan varit borta blev det en egen webbsida åt Flingan och hennes saknad. Och nu … nu är de här igen. Tillsammans! Det bästa som hänt denna dag. Minsann!

Men mest finns jag bara. De har ju varandra … så mycket och så vackert.

”-Nej, två kan hjälpa varann, sa Puh, men ensam — det är så tråkigt, hu! -Det är vad det är, sa Puh.”

Nalle Puh

Den 13 juli 1999

171dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


KRIS KRIS KRIS

Modemet är sönder. Jag kommer inte ut!

KRIS KRIS KRIS

Nu jobbar jag från min ”Barbara” (bärbara)

Jag har installerat och … jag fy sjutton … FTP-prgrammet ville inte bli installerat OK … kommer antagligen inte att kunna ladda upp detta till servern …. *snyft*

KRIS KRIS KRIS

Vi tog in höet … var på loftet … svettigt … svettigt värre …. en blixt och så världens knall … Min Yngsta satte fart in för att rädda modemet … var det för sent!!!!?????

KRIS KRIS KRIS

KRIS KRIS KRIS

Iaf finns nu FrontPage på Min Barbara. En riktig version alltså. Men FTP … varför!!!????

KRIS KRIS KRIS

Ny bild och ny bild idag!

Kram

”… !!??&%¤#/[][]..!!!!, sa Puh.”

Nalle Puh

TJOLAHOPP … HOPP … HOPP … SAN … SA! Hurra vad jag är bra! Jag klarade det! Klockan är 03.30 … och himmel och milde tid … det blev nog en dyr dagbokssida … mobiltelefon … nedhämtning av program … installeringar … det har ju hänt sååååååå mycket sedan jag var här sist! Hurra vad jag är bra! Här finns ingen Jante! Jag bara säger det! Hurra Hurra för mig! *glad* *Birgitta är glad* *och mycket trött* *+!+*

Den 14 juli 1999

170dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


KRISen fortsätter men jag har nu förberett min Lilla Barbara och lagt in även FC nu. Nu överlever jag ett tag till och kan fortsätta kommunicera med världen och även läsa distanskurser genom FC. Men hu vad det kommer att synas på teleräkningen … antar jag … uppkoppling genom mobiltelefon … hämtning av program i timmar …. jag vågar inte tänka på det …

Idag har jag gjort en gratulationssida … en hyllningssida … till en 50-åring … inte vilken som helst … en som varit föregångare i IT. Vad vore då mer lämpligt än en hemsida på Internet!? Härifrån blir det inget telegram … härifrån blir det …. denna hyllning … den skickas 00.01 om linjen är öppen och åskan håller sig borta. Och om BBSen är tillgänglig …

På TV idag handlade det bland annat om SeaCat i Göteborg. De har inte jobb åt sin personal tre månader om året. Problem problem problem att lyfta fram i TV-nyheterna …!?!? Jag har en lösning. Ett förslag. Gör som med lärarna …. ge dem jobb året om och fördela årslönen för 9 månader på 12 månader. Det blir lite mindre per månad men jämnt året om. Sedan när folk blivit tillräckligt avundsjuka på deras långa ledighet kan man ju alltid tvinga dem att jobba mer … för samma lön … Det är väl anstäöndigt att göra så?! Det har man tyckt när det gäller lärare. Jag anser dock att det är högst omoraliskt att handla så. Inte undra på att folk inte vill utbilda sig till lågstatusyrket lärare! Jag ska också lämna så fort jag hittat en arbetsgivare som värderar min kompetens och kan erbjuda en arbetsplats med möjlighet till utveckling i verkligheten och inte bara i den officiella retoriken. Skolan är ett trögt ställe. Utveckling sker i ultrarapid. Man sparar och sparar och att värdera kompetens är inget man vet något om inom skolans värld. Så är det bara. Vem har ett intressant jobb? Gärna inom IT ….. Gärna med människor …. Jag vill skapa möjligheter … mer och fler för fler och fler människor …

På TV handlade det också om bekämpningsmedel inom jordbruket. De kemiska bekämpningsmedlen ökar. De makthavande politikerna begriper inte bättre! Begriper inte ett dugg! Det makthavande vänstergänget låter besprutningsmedel vara billiga och dieselskatter höga och avgifter för biologiska bekämpningsmedel mördarhöga. Bönder som vill odla naturvänligt och hälsosamt och samtidigt producera nyttigare och mer hälsorika produkter får det knepigare och knepigare. Bönder tar beslut. Några tar den lättaste vägen, de flesta … några tar den enda riktiga vägen men den leder samtidigt till deras ”död” … för det lönar ju sig inte … Jag har skrivit om både val och att ta plånboken med sig ut i ladugården … en liten ljuspunkt nu … dock … grispriserna stiger … men det är en bra bit till nivån som får det att gå runt. Att driva en gård (ekologiskt) är ett sätt att leva …. ett mycket dyrt sätt …. men livet är härligt …. undrar hur kort?

GRATTIS Kronprinsessan Viktoria! Födelsedag idag … Hurra Hurra Hurra!

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”

Nalle Puh

Den 15 juli 1999

169 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


GRATTIS CARL! Hipp Hipp Hurra! Många trevliga karlar fyller 50 i år … iaf tre … De andra två är mina svågrar … en på var sida.

Jag längtar efter Mitt Lilla GullHjärta! Idag var precis en sådan dag när små GullHjärtan borde vara hos sin mormor och morfar. Vi har placerat fjärils_plinge_ling i Asken, Gungornas träd, GullHjärtats Gungträd. Det plingar så harmoniskt när vinden är rätt. Vinden ja ….

Jag har funderat mycket idag på vinden. Jag har frågat både Min Vattuman och Min Yngsta. Visst … hur vinden uppstår vet jag … fick också en uppdatering av Vattumannen …. men … jag vill veta en bra beskrivning … en beskrivning av vinden i sig själv … inte i förhållande till något annat. Hur beskriver man vinden då … på ett bra och tydligt sätt. Kan man göra det bildligt? Alltså utan vind i träd och singlande löv … vågor i vattnet … flagga som vajar …. alltså vinden i förhållande bara till sig själv. Jag vill gärna få förslag …. snälla …. [\_/]

Vid frukosten ute pratade vi om vattnet och vattnets väg när det får bestämma alldeles själv. Vattnets förmåga att rena från slam och liknande … om inte någon knäpping lägger sig i förstås för då får det i regel förödande resultat. Vi pratade också om fiskarnas förmåga att simma motströms fast de egentligen inte har muskelkraft tillräckligt för detta. Då gäller det att finna och känna för att kunna ”simma” med medkrafterna mitt i den starka motkraften i naturen. I vattnet, i vinden, i … livet.

Solen och solens inverkan på vår jord, vår planet … avseende klimatet … i proportion till vad vi små, i sammanhanget obetydliga, människovarelser åstadkommer för klimatinverkan. Vissa människor saknar sinne för proportioner och nivåer.

Vissa hävdar i domedagstänkande att bilarnas (bl a) koldioxidutsläpp orsakar och kommer att orsaka katastrof för vår jord. …!!!!…. De har en svans efter sig som hävdar detsamma … domedagstänkande …

Varför inte pröva lite flexibelt tänkande i stället!? Motsatstänkande för de som är lite ….. you name it … Mitt motsatstänkande säger att … det är väl himla bra med koldioxid … gärna mycket …. det ökar växtligheten på vår jord … växterna kräver koldioxid för att växa och avger samtidigt syre … inte tackar vi väl nej till nyproducerat syre!? Fotosyntesen kallas detta. Alla får lära sig om fotosyntesen i skolan.

Alltså ju mer koldioxid desto mer växter desto mer syre … till oss människor, djur …

Avseende klimat och klimatförändringar i sammanhanget … ja vad säger man ?? räcker det inte med att studera klimatförändringarna genom de tider vi känner genom forskning … inte var de orsakade av små obetydliga människovarelser eller dessa varelsers aktviteter!

Protestera mot domedagstänkande och bli lite flexibel och kanske rent av motsatstänkande … Jag lovar att det är bra mycket roligare.
*Birgitta som gillar att tänka och motsatsfråga*

”Man kan inte låta bli att högakta en som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt.”

Nalle Puh

Den 16 juli 1999

168 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag gillar inte djuraktivister! De begriper ingenting … eller rättare de begriper alldeles fel! Så är det bara. De är inte ärliga mot sig själva och … som sagt … begriper de fel. Egentligen har de bara ett behov av att vara lite anarkistiska. ”Bara” … ”lite” … allvarligt nog faktiskt … Deras behov av att vara anarkistiska går ut över djuren. De utnyttjar djuren för sina egna behov! De är värre för djuren än de … som de säger sig bekämpa. Så är det bara!

Djuraktivisterna är djurfiender … och medmänniskofiender. De är värda att behandlas som extremister och samhällsfiender. Jag fäller hårda ord … men rättvisa ord. De gömmer sig bakom djurens sak. Det är fegt och oetiskt. Djuraktivister vinner inte min respekt för fem öre! För det krävs mycket mera av respekt både för djur och människor. Så är det bara! Djuraktivister och Milosevicanhängare är samma sak … de visar inte det minsta av respekt och härjar vilt efter sina egna ”lagar”.

Fy sören för såna! Dumma ageranden och obegåvade uttryckssätt. Avsaknad av proportioner och livsfientliga … och samhällsfiender … nej, jag gillar inte falskhet och feghet … oärlighet …

Proportioner …. ja, ja, ja …. Idag handlade det om en fågelvän som bekymrades för att arterna minskade kraftigt i fjällvärlden. Ja, visst kan det te sig bekymmersamt och beklagligt. Men jag som tror så mycket på ödet och därmed naturens gång …. jag vet ju att arter kommer och arter går. Under vår (jords) historietid har många djur försvunnit och en hel del nya tillkommit … så är det bara! Acceptera det! Det är tragiskt att vi ska behöva uppleva att djurarter försvinner … dör ut …. men … så har det varit i alla tider … det får vi lära oss att inse …. inte mer med det …. När det är naturens gång. En helt annan sak är det när vi medvetet utrotar djur … men det talar jag inte om nu. En helt annan sak är det när vi plågar djur … men det talar jag inte heller om nu.

Säldödare … de som dödar ungar och flår dem levande … hu så hemskt … fruktansvärt! Oetiskt … vidrigt … precis som djuraktivister!

Jag gillar dem inte … eller rättare sagt … jag gillar inte deras handlingar! Så är det bara!

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 17 juli 1999

167 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Uuuuu … trött nu … alldeles för trött för att skriva dagbok. Jag har precis fört över en hel del mail från Mina Cyberflickor. Det blev en ny sida. Så många mail hittills att det nu krävde en ny sida för att den inte ska ta för lång tid att ladda.

I och med att jag jobbar genom min ”Barbara” är det lite jobbigare. Allt blir lite ”jobbigare” med denna lilla datorn även om den kan nästan lika mycket.

Mitt Lilla GullHjärta har varit här idag. Hon hade en så fin klänning … nej … fy … fel …. ingen klänning! En blus eller tunika och en kjol under. Jättegullig … naturligtvis! Foto kommer antagligen så småningom.

Trött trött trött ….

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 18 juli 1999

166 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har det varit varm och tryckande. En dag för att låta sig inte orka något speciellt. Låta sig vara trött. Låta sig göra bara just ingenting särskilt.

Det där ingenting särskilt blev att fotografera … med båda kamerorna. Jag upptäckte en grön, riktigt lysgrön, skalbagge som fastnat i spindelnät just vid en av speglarna på bilen. Jag fotade med fokus både på skalbaggen och på dess spegelbild. Ska bli intressant att se hur de bilderna blev. Gjorde också en logga till Kastanjebackens webdesign. Inte något märkvärdigt alls men kul, lite kul. Gillar ju bildarbeten och gillar att ”behärska” programmen.

Här är en fin bild på den gren, på den äkta kastanjen, som blommar allra mest.

Tog några bilder på grisarna som vi länge satt och studerade. Satt … vi låg i våra solstolar som vi vänt från havet mot grishagen. De är så roliga. Man tror inte att de kan vara så snabba som de är och man tror inte att grisarna med sina skinkor och kotletter mm kan springa så glatt och skutt_galoppigt. Men det kan de! Uuuuups …vad grisarna kan springa och uuuups vad grisarna kan ligga och gotta sig … njuta … i lera och solvärmen. Grisar är livsnjutare och gör det bästa av sina liv. Kolla här och kolla härPigham_sidan är lite uppdaterad nu.

Blommorna måste man gå runt och prata lite med varje dag … så också idag. Just nu tycker jag bäst om denna blombytta.

Igår … var vi rysligt sociala. Från morgon till kväll. Det var en rolig dag. Idag var det inte roligt att Chip fått ett djupt hack i huvudet p gr a Billie. Det är svårt med två hanhundar … särskilt med Billie som den ene. Han tål inte andra herrar särskilt bra. Även om de inte utmanar honom. Trist!

Vi har också hunnit med ett Galleri och tittat på bronsskulpturer. Lite speciellt … intressant … man får lite tankar …

Vår Yngste och Vår Äldste har fiskat så diskbänken är full med torsk som ska frysas ner nu. Så det så!

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 19 juli 1999

165 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hur har det kunnat bli så! …. Att ungdomar går och slår ner varandra! En flaska i skallen på någon. En kniv i lungan på en annan … för att denne någon kanske … ja det kan bero på vad som helst. Främlingsfientligheten är utbredd! Jag föredrar att använda detta begrepp och inte t ex rasism. Rasism står för en mycket liten del av främlingsfientligheten och är så fruktansvärt otidsenligt att man nästan kan säga att rasister presenterar sig genom att skriva ”dumsnut” på sina egna pannor. De presenterar sig faktiskt som mycket tids_ointelligenta varelser, vilket de kan sägas vara.

All typ av främlingsfientlighet utövas av ”små” varelser. ”Små” varelser eftersom de upplever det främmande som hot och ställer in sin fientlighet och aggressivitet mot detta ”hot”. Tänk om de aktiverade sin ”nyfikenhetsknapp” i stället! Jag tycker de främlingsfientliga är trista! Trista så till den milda grad!

Jag gillar intressanta människor … inte trista! Jag kan själv välja och välja bort. Jag kan själv välja att kämpa för eller att bekämpa … företeelser.Alla ställs inför olika val ideligen. Du med! Det gäller att veta vilken kompass man har och hela tiden vara medveten om faktorer som inverkar på riktningen och medverka till att riktningen hålls.

En av mina före detta elever hade blivit nedslagen häromkvällen. Utanför ett av inneställena. Det kan räcka att man har ett ursprung från ett land nära ekvatorn och ser annorlunda ut än folk på våra nordligare breddgrader. Främlingsfientlighet! Någon ”mycket liten” varelse hade ett mycket ”smått” sätt att agera. Ingen hjärna som var i funktion där inte … och en kompass som verkligen behövde stabiliseras. Trist! Trist varelse!

I många situationer är det alldeles för många (unga) som kopplar bort hjärna och kompass. I Båstad kan man se ungdomar göra sina behov i trädgårdarna runt dansställena. Behov både i form av att tömma tarmar och blåsor … samt i form av … ja vad ska man kalla det för ett behov … att ha sex med än den ene och än den andre på öppen plan … så gott som … I Båstad dricks det allra mest! Inte konstigt att hjärnor skrumpnar! Här finns också främlingsfientlighet … ibland av typ ”sjöbo_anda” … särskilt om det handlar om golfbanor som önskas byggas av utifrån kommande ….

Usch och fy för så’n tristhet och så’na trista människor! Usch och fy! Främlingsfientlighet och avundsjuka …. bevare mig!

Det finns många tillfällen att erfara världen och människorna … är detta en erfarenhet som berikar!? Undrar jag …

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag. ”

Nalle Puh

Den 20 juli 1999

164 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Tak över himlen och Vemod med vinden … Jag gillar ord och uttryck. Jag gillar också tankar och funderingar runt omkring orden … uttrycken. Tak över himlen kan ju tyckas lite konstigt … men det beror ju helt på … upp eller ner … under eller över … vem som betraktar och varifrån … Allt är möjligt och ingenting omöjligt.

Fast det finns ”omöjliga” beslut! Eller kanske rättare … brist på beslut som möjliggör … för människorna. Många beslut hindrar det optimala välbefinnandet … välfärden …. hindrar människorna från att färdas väl genom livet. T ex gäller det de psykiskt sjuka som mer eller mindre ”slängdes ut på gatan” genom psykiatrireformen. Skandalöst resultat av beslut … ansvarslöshet hos kommuner och landsting drabbar sedan dessa människor. Fruktansvärt! Tyckte jag då och tycker jag nu … ”Reportrarna” belyste i TV i kväll. Bra!

Det finns mycket ansvarslöst ute i kommunerna. Ute i landstingen. Hur hanteras egntligen våra skattemedel!? Vad vill vi ha och hur? Lösningar och metoder finns … men färden genom livet blir olika … vissa metoder ger en bedrövlig färd och andra metoder ger en behaglig och trygg färd.

På senare tid har jag erfarit en del angående löneförhandlingar. Det kommer säkert ett eget dagboksblad om detta så småningom. Intressant beklagansvärt deprimerande! Så är det bara! Lärorikt … bedrövligt …

Kul med bilder och vad som kan åstadkommas i ett bildprogram. Så himla mycket det finns att lära och göra. Jag vill hinna så mycket. Om så mycket …  himla_mycket. Så här ser det ut konkret …. *Birgitta rusar in i Photoshop för att illustrera* … Med mig i mitt centrum av mitt görande så hinner jag bara den inre cerisfärgade omgivningen … av allt jag vill som även är allt utanför … Mina idéer och mina nycklar, min vilja att vilja göra mycket, håller sig inte inom några gränser. Visst är jag duktig på att prioritera … men … det finns ju så mycket intressant … juuuuu!

Bilder och böcker … bildböcker … fotoböcker … photoshopbok … och enblombild.

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting. ”

Nalle Puh

Den 21 juli 1999

163 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu är det saker på gång! Det kommer att märkas här … först en del väldigt lite … väldigt väldigt lite … och sedan lite mer … väldigt mycket mer … troligen …. nytt projekt på gång … djupdykning … engagemang … roligt roligt roligt … kul! Jag har tid till det! Jag avsätter tid! Jag prioriterar! Jag vill!  … och jag genomför …. men … det är inte bara jag … fast det är bara jag som vet om projektet … för det blir liksom lite på vägen …. Jag har greppat en vilja utanför gränsen (Se gårdagens) …. Jag har greppat en av viljorna utanför gränsen … Det gäller att passa på när tillfälle ges. Så är det bara!

Hinner inte mer … förberedelser på gång.

Åska i luften …. vågar inte riskera ytterligare ett modem nu när det äntligen är fixat igen och jag slipper jobba från ”Barbara”.

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar. ”

Nalle Puh

Den 22 juli 1999

162 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Små_grisa … små_grisar är lustiga att se. De är fö_r_oliga! Jag skulle kunna vistas ute i grishagarna hur länge som helst och glömma tiden alldeles. Vi har tagit ut de små grisarna till nya stora hagar där de kan växa till sig till fina kotletter. Så glada och roliga de blev … fast det var de redan innan. Nu ser man det bara ännu tydligare.

Jag kunde konstatera att de har ungefär samma sätt att mäta vattenstånd som beduinerna. Himla smart faktiskt. När man frågade en beduin hur mycket det hade regnat så höll han upp fingrarna och visade hur många fingrar högt vattnet hade stått. Dessutom kunde han berätta hur många fingrar det hade regnat året innan vid samma tidpunkt. Smart va’! Människor är smarta.

Grisar är också smarta. Iaf är de inte dumma! ”Mina” grisar kollade vattendjupet i vattentråget. Några av dem vill säga. De flesta nöjde sig med att dricka vattnet. De som mätte vattendjupet steg i med frambenen och testade tråget från kortända till kortända genom att trampa sig fram med frambenen. När de konstaterat ett angenämt djup så kom bakbenen i också och jag kunde se hur de njöt hela vägen ner i vattnet som nu hade förvandlats till ett grisbadkar. De njöt de små liven! Så himla_mycket njöt de … allt medan de var omringade av alla grisar som nöjde sig med att bara dricka av vattnet.

Grisar är så nyfikna. Lilla GulleMissan lät grisarna vara nyfikna. Hon solade sig och slickade sig så fin alltmedan grisarna försiktigt närmade sig för att tryn_nosa.
-Måtte de slippa få sig en skrapa på trynet, tänkte jag i mitt stilla sinne. Grisar måste säkert vara rädda om sina små trynen.

Séita och Árgeisli är också nyfikna. De blev mycket intresserade av sina nya grannar.

Snart ska jag ägna mig åt ”projektet” för hela slanten och då …. kuuuul!

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”

Nalle Puh

Den 23 juli 1999

161 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Projektet inleds nu! … om bara några minuter … tjolahopp! … Kommer inte att hinna särskilt mycket annat … kanske testa förra årets vinskörd … kanske … människor och möten …. människomöten … platser för möten … människor och platser … människoplatser … människoplatser och människomöten … Så är det bara! Snart! Himla_snart är himla_kul!

Himla_möjligt tack vare … ja tack vare … helt underbara barn! Så är det bara! Här är vi och dom.

AJLAVJO!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

SEMESTER i Ungern
23/7-3/8 1999
från NV till SO
+ Budapest
(yippiiiieeee!)

Juni 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 juni 1999

213 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Maj avslutades med ”journalistsnobbism” och BRIS. Juni får börja med lite information från BRIS. Allvarligast är att barn inte blir trodda. Vem i hela världen ska de kunna lita på? Om de nu tar mod till sig och berättar för någon vuxen … för så säger vi ju att de ska göra … och sedan när de äntligen tagit mod till sig … så blir de inte trodda! Vad är det för vuxenvärld de möter! Jag bara undrar … och ”gudarna” ska veta att jag vill förändra … Jag vill inte att barn ska ha en svår vardag! Jag vill inte att ungdomar ska uppleva att de vuxna sviker! Jag vill att barn och ungdomar ska ha det bra … vara glada … känna att de duger … vara omtyckta … att de accepteras för den de är … så länge ingen annan kommer till skada … måste jag ju tillägga. Inte accepterar jag mobbning, vänster- eller högerextremistiska våldsbenägna anarkistiska handlingar eller företeelser heller hos ungdomar … nej så banne mig! Mina gränser är tydliga. Men barn ska fångas upp tidigt … barn ska inte behöva lida för vuxnas oförstånd eller brist på förmåga … barn ska vara glada och mötas med respekt. Barn ska lyssnas på! Ungdomar ska lyssnas på! Vuxna ska vara goda förebilder och respektera de unga. Här kan du ”lyssna” på två ungdomars tankar.

I skolan möts barn ofta av att de inte blir trodda … har BRIS konstaterat. Förskräckligt! Vad vet skolpersonal om barn och ungdomar … och deras utveckling … och vardag .. och behov … och förutsättningar och …. Vad vet man egentligen och hur använder man sin kunskap och sitt förnuft!? Jag bara undrar. Enligt BRIS står lärare för 15 % av när barn utsätts för sexuella övergrepp och ofredande … INTE KLOKT! Vem i hela världen ska de lita på!? De som ringer är oftast 13-14 år. Under 1998 mottogs 12788 samtal av BRIS och det var en ökning med 24 % jämfört med året innan.

De barn som utsätts för sexuella övergrepp och som ringer till BRIS ( 7,7%) uppger förövarna enligt följande;
23 %   pappan utsätter sina barn för sexuella övergrepp
15 %  annan vuxen i familjen
14 %  annan jämnårig och denna grupp ökar mest !!! ÅTGÄRDER!!!
15 %  lärare år efter år  ÅTGÄRDER!!!

Hur i hela fridens dar kan en pappa utsätta sitt eget barn för dessa kränkningar och detta lidande! Vad sådana pappor förtjänar kan jag tyvärr inte ens skriva i denna dagbok då är det uppenbar risk för hårddisken att totalhaverera … och det vill jag ju inte.

Detta måste vi komma åt! Vi måste börja med att se till så barn och ungdomar kan lita på vuxna. Det måste alltid finnas starka vuxna och goda förebilder som står på barns och ungdomars sida. Det måste det finnas och särskilt i skolan. Skolan har ett alldeles särskilt viktigt ansvar här! Skolan måste inse detta och ta sitt ansvar … för barns och ungdomars skull! Alla vuxna i skolan måste vara särskilt goda förebilder för vår unga växande generation. Det bara är så! Sedan kan de lärare som menar att ”det inte är skolans uppgift” gå och slänga sig i brunnen eller var katten som helst … men så länge som det finns människo_djur (se maj99) till föräldrar och som är skadliga för sina egna barn … så länge måste skolan ta detta ansvar för de barnens och ungdomarnas skull …

Dessutom förväntas det av lärare att de inte bara begriper utan att de verkligen även förstår och har den rätta kunskapen … så är det bara! Detta är en anda som måste genomsyra varje skola. Allt annat är fel! I många skolor är det för få som begriper och förstår och alldeles för många som inte begriper eller tror att de begriper och alls inte förstår … ett endaste dugg …. ack skolan … en skola som har mycket att ta igen … mycket att jobba på … en skola som sägs vara för alla …. ha! När blir det så? Jag bara undrar.

”Var särskilt försiktig på farliga platser där någon kan ligga i Bakhåll. Ett Bakhåll är en slags Överaskning. Å andra sidan kan en törnbuske också vara det ibland.”

Nalle Puh

Den 2 juni 1999

212 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Underbara härliga dag … fast jag har suttit inne mestadels. *suck* Uppsatsen … som sagt. Nu har jag ändrat nästan allt efter min handledares förslag. Jag hade ju skrivit och skrivit så en del behövdes strykas och något omformuleras. Sidantalet har minskat en aning och underlättar antagligen för ev läsare i framtiden. Nu ska jag skriva en liten teoridel om tolkningen och källornas tillförlitlighet och sedan ge mig i kast med slutdiskussionen. Den blir ju viktig och spännande att skriva. Det ska visst regna …. och det är nog bra för uppsatskrivare … misstänker jag.

I morgon är det födelsedag i familjen och sedan duggare födelsedagarna tätt. Grattis Kära Storasyster! Hoppas Du får en härlig födelsedag! Och att regnet inte hinner till Småland på ett tag.

Idag har jag fått intressanta mail. Finnland är långt framme med pedagogik och specialpedagogik. De önskar förslag på någon föreläsare med kunskaper om tvåspråkighet och läsinlärning. Har någon förslag? Skriv till mig då! Annika har en kurs på gång för lärare som vill lära mera. Lycka till Annika! Fick också mail från en arbetsterapeut som arbetar med neorologiskt handikappade med smärtproblematik. Finns det ett samband mellan svår smärta och läs- och skrivsvårigheter? Vilken vetskap finns idag? Någon som vet? Himla intressant med människor som reflekterar över företeelser i vardagen och som vill vidare … vill veta … vill veta mer … för att kunna göra rätt … mer rätt i vardagen. Lycka till Carina!

Gjorde om ringsidan; Mot Mobbning samt gjorde ytterligare en logo. Den får du låna om du länkar till min ringsida för mobbning … du får nog låna den ändå … t ex kan du skicka den som länk i signaturen i dina mail. Bra va’!

Har även fixat min webbsida med Min Motion om ungdomsråd. Jag ville ha fungerande sökord. Min sida ska ligga först när man slår på ”ungdomsråd” i Altavista! *smile* Det är tydligen aktiviteter runt om i landet för att ta vara på ungdomars synpunkter och idéer. Bra! Jag var ganska tidig. Motionen hade lång handläggningstid men bifölls och vi har numera ett ungdomsråd i Båstads kommun.

Nu ligger inte ordet ”sex” längre på topp av alla sökord! Bra! Gissa vilket ord som gått om? … jo Mp3 … musikbranschen har problem framför sig misstänker jag. Ledande sökord för de som hamnar hos mig på sistone är Charlotte Nilsson. Gissa varför? … Den verkliga vinnaren med den vackra rösten. Hurra för Charlotte! Alla vill veta mer om Charlotte … verkar det … runt om i världen … Inte är det VOLVO Sverige tjänar på … men musiken och våra duktiga musiker … Hurra för dem! … Måtte vårt befängda skattesystem snart ändras så vi kan behålla duktiga och framgångsrika personer ….

”Människor som inte tänker ordentligt har inga riktiga Hjärnor; snarare har de grått ludd som flugit in i huvidet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 3 juni 1999

211 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag var det ingen rolig dag. Fick ett besked som inte var roligt och gjorde mig lite ledsen. Så är det. Underbart ena dagen och ”sad” nästa dag. Det är inte allt som är visset idag dock. Vår ”Vita Pärla” har varit här idag och hon är så duktig. ”Pärlan” fick en av mina första BlueBell Awards … närmare bestämt den 4/1 99. Är nyfikenheten stor så kan man läsa om Vår Vita Pärladen dagen.

Det har givit resultat att rensa i träsket. Flera sexsidor är borta, alla barnsexsidorna vi har jagat är försvunna … de flyttades ju först till en annan katalog … men vi ”PanterTanter” hittade dem där också och jagade vidare … det lönade sig!   Hurra för oss … Birgitta! Vi PanterTanter … heter båda Birgitta. Vi sitter i olika delar av landet men vi samarbetar och vi når resultat. Det känns bra.

Detta med etik och moral … hur mycket tar vi vuxna ansvar egentligen!? Hur mycket reflekterar vi över vår roll som förebilder för våra barn? Hur många pappor skulle vilja se sina egna döttrar i förnedrande ställningar, utvikta och utfläkta? Utnyttjade! Vad säger en pappa som nyttjar porr och sex … till ogivningen … jag menar … vilka signaler ger han? Till sina söner? Till sina döttrar? Någonstans måste man börja och då är det bäst hos sig själv. Är det inte dags att ta etiska ställningstaganden? För både män och kvinnor. De som inte har ”ludd i huvudet” måste se till att vara goda förebilder för barn och andra som råkat få ”ludd i huvudet” (av misstag förstås). Kolla vad som finns på servern hos er egen internetleverentör. Tillåter de kränkande handlingar, porr och sex … för katten …. BYT leverentör! Utnyttja konkurrensen. Eller kräv att de rensar och har villkor som kräver anständighet och värderar på etisk grund. Det gäller våra barn. Det gäller våra relationer. Vårda och värna respekten mellan människor.

Ibland är det en sjuk värld man möter. Ibland är det svårt att tro på en god värld. Men inte kan vi ge upp att sträva efter en god värld … eller hur! Den goda världen kan vi bara nå genom att kämpa tillsammans.

Jag fick ett besked som gjorde mig glad också … Mitt Lilla GullHjärtakommer i morgon … längtar redan … AJLAVJO! Vi ska göra en hemlighet … säger det inte till någon … *tjoho* … det finns någon som kommer att bli glad … jag vet … men bara jag vet vem … *tjolahopp*

”Människor som inte tänker ordentligt har inga riktiga Hjärnor; snarare har de grått ludd som flugit in i huvidet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 4 juni 1999

210 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jobb med hemsidor … nya … uppdatera … ändra … allt tar tid … men det är ganska kul … tycker jag … men himmel vad det tar tid egentligen …!!!… Jag har rensat bort en massa kilobit::ss … det känns skööönt. Svårast är det med bilderna … det är ju så många … och … tänk om bilden finns på ngn sida jag glömt … tänk om …

Eva D jagas av pressen och vill bojkotta skvallerpressen …. Prins B och hans Prinsessan L behandlades med respekt av densamma. Den ene är offer och den andre inte. Eva D och hennes fru Efva A plåtades på semestern och pressen fälldes inte för det var ju på allmän plats!? Där hamnade de sedan med bara kroppar runt om i Sverige … på stolpar och annat uppklistringsbart för skvallerpressen. Lösnummer är motivet … man säljer … lösnummer säljes av prostituerade och skvallerpress … eller … Var finns etiken? Inte i dessa sammanhang får man anta. Jag har aldrig varit så intresserad av skvallerpress att jag slösat pengar på den … vad jag vet … läst har jag … hos frissan …. Folk smaskar i sig godis och skvaller som aldrig det. Det sägs att för all den glass som köpes i Europa ett år …  räcker till skolgång för alla världens fattiga barn … i fem år! … Vad skulle inte pengarna som används till skvallerpressen kunna användas till!? Jag bara undrar? Kanske att driva barnhem och skydda världens sexutnyttjade barn och kanske skulle det räcka även till gatubarnen som lever i kloakerna i forna kommunistländer. Tänk om ….

Jag har funderat … våndor och ångest … tankar och problem … förälskelser och brustna hjärtan … hopplöshet och elände … sorg och glädje … huller om buller … under en period när man är ung. Att vara ung är påfrestande för den unge själv … allra mest tror jag … oftast iaf …

Hur gör en ung människa som inser att den är homosexuell t ex ….???… Berättar man för kompisen? Berättar man för föräldrarna? Hur länge bär man det inom sig? Vilka känslor bär man och hur länge? Detta kan jag tänka mig är en mycket svår situation. Jag kan t o m tänka mig att skolarbetet blir ordentligt lidande under den perioden då tankarna känns tyngst. Hur länge bär en ung människa på tunga tankar? Jag hoppas att det finns vuxna goda förebilder runt omkring alla unga människor så att de slipper bära tunga tankar för länge. Det hoppas jag. Av hela mitt hjärta. Vad än de tunga tankarna handlar om. Det räcker inte med skyddshelgon.

Ingen har sagt att livet ska vara lätt. Inte tror jag att det är bra att slippa svårigheter eller motgångar, heller. Livet är bland annat att lära sig tampas med svårigheter … att komma igenom … på ett bra sätt … stärkt av livet … för nya situationer … erfarenheter … livsgenomgångar … Men ingen borde få vara ensam och utlämnad till sig själv … alla borde ha någon som bryr sig … Det är underligt så många människor som har gått igenom svåra saker … det tänker man oftast inte på när man själv är inne i sitt … men så tror jag faktiskt att det är.

”Det är svårt att vara modig, när man bara är ett Mycket Litet Djur.”

Nalle Puh

Den 5 juni 1999

209 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


”Operera rodnad”. Så hade någon sökt och hamnat på min sida. Underliga äro  vägarna ibland … minst sagt. Just nu … när jag tänker så mycket på ungdomar … och hur svårt de kan ha det …   påminner dessa sökord mig om min egen ungdom. Jag har alltid haft väldigt lätt för att rodna. Fruktansvärt pinsamt kändes det i tonåren … fy vad jag skämdes … jag rodnade för allt … t om om något hade hänt och skulle utredas .. så rodnade Birgitta=jag … trots att jag inte hade det minsta med saken att göra. Saken blev inte bättre av att jag hade en ”kompis” som alltid passade på att skratta och peka och utropa: ”Oh, du är alldeles röd!” Det fanns ju ingen i hela världen som kunde undgå att se när Birgitta rodnade. Fast jag var faktiskt ännu rödare efter en basketmatch … då formligen brann det i mig. Nåväl … den där kompisen blev jag lite ilsk på … j-a kompis att bete sig … men vi fortsatte att vara kompisar.

Nu var inte rodnandet det allra allra värsta i tonåren … fast det var det mest pinsamma …. nej det allra värsta var min näsa. Fy vad jag tyckte den var ful. Och stor. Och krökt. Glad blev jag när en av mina historielärare berättade att dessa näsor ansågs nobla, ädla. Fast inte hjälpte det. Näsan var det förskräckligaste man kunde skåda. Tyckte jag … då. Jag var helt övertygad om … att jag kunde skrämma bort killar med min näsa … ibland uppvaktades jag ju av killar som jag inte gillade på det ”riktiga” sättet … då såg jag till att visa min profil så mycket som möjligt. Då måste dom ju helt enkelt tappa intresset … trodde jag.

Näsan skulle opereras för första läkarlönen (min). Det var bestämt sedan urminnes tider. Jag har ju redan tidigare berättat om att jag skulle bli läkare … och så blev jag speciallärare … med en näsa i originalskick. Så det kan bli! Rodnar gör jag lätt fortfarande. Det har jag lärt mig leva med. T o m som vuxen har jag fått samma kommentar fast av två karlar inom politiken. De kanske njöt när de kunde göra det lite extra pinsamt för en människa. Det finns de som njuter av sån’t. Dom skiter jag i nuförtiden! Dom tycker jag synd om! Dom är lite små inombords och visar även det utåt. Stackarna. Tänk på vilken bild man ger av sig själv ut mot världen!

En sak har jag bestämt med mig själv: Jag ska aldrig låta något så fånigt som rodnad hindra mig från att göra saker jag vill! Aldrig! Banne mig! Och det har jag efterlevt!

Andra besökare sökte på: ”jag vill ha kontakt med såna som har varit mobbad” och ”mobbad” är ett vanligt sökord och någon sökte på ”självmord” … och de hamnar hos mig … på mina sidor. Jag vill inte att någon där ute ska ha det så svårt och så ensamt … vill absolut inte! Det behövs att …. ALLA_AGERAR_MOT_MOBBNING …. Jag ville ju att min nya webbring skulle hamna överst och först när man söker på ”mobbning” och det gör den. Jag har redan fått medlem i den och några i kön.

När jag läser detta på BRIS sida så ….

– Mobbare är ofta ledarfigurer. Dom vuxna måste se deras positiva ledaregenskaper och försöka utveckla dom, säger AnnCha Lagerman, gymnastiklärare

… blir jag småilsk … även om jag tror att AnnCha L menar bara väl … Vuxna måste bryta det destruktiva beteendet! Först! Sedan fånga upp och laga vad det ställt till med! Därefter, först därefter … men … då skulle jag nog ändå vilja att det var den utsattes (offrets) alla goda sidor som lyftes fram och fokuserades och fick uppleva respekt … sedan kunde man ägna sig åt mobbaren, eller alla tillsammans. Läs om ”ett ensamt litet träd i stormen” … bara titeln är så (be)skri(v)ande talande att man känner de hårda vindarna … Jag tror inte att ”ett ensamt litet träd i stormen” skulle lita på en mobbares ”goda ledaregenskaper” …. under överskådlig tid … Vuxna måste börja fatta!

Och så en sak till … ”en god ledare” har förmåga till empati och nyttjar denna egenskap … så är det bara!

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att ”O, tappre Nasse” alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 6 juni 1999

208 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Himmel vad jag avslöjade om mig själv igår! Ibland går jag lite innanför den där integriteten som jag värnar så starkt. För inte skriver jag allt här inte! Speciellt inte för mycket om mig själv … utan mer om viktigt för alla … jag tror precis som John Hrons mamma … att om alla goda tankar och alla goda handlingar sprids …. om alla tänkte så …. då skulle alla de ondadrunkna … så tror jag också. Martin L King uttryckte detsamma på ett annat sätt. Han var inte så rädd för de ondas onda handlingar utan mer för de godas tysta röster … ungefär så tror jag han sade. John Hrons mamma vill sprida sin röst genom aktionen; Minns John Hron.

Jag startade min första webring för AllaBarns skull. Lyckans Biljett. Precis nu har web.org kollat ringen och felaktiga HTMLkoder håller på att rättas. Denna fina hälsning fick jag av Bodil medlem nr 28. Jag har 5 egna webringar och hur många jag är med i vet jag bara inte … allt från giants, rock till tattoos. Min senaste webring har idag blivit medlem i Ringringen. Kolla på M. Jag har en webring som jag skapat för att tillägna ”dyslektiska” webmasters. Tänk jag stavade själv fel. På engelska heter det ”dyslexic” … ju! … jag hade skrivit ”dyslectic” … hrm … Idag har jag satt ett stort rött kryss över alla <ct> … så det så!  Birgitta WorldWide är en ganska festlig ring. Den ökar inte så värst snabbt men det kommer … var så säker. Jag har en kommande hedersmedlem i tankarna. *Du vet vem jag menar!*

Nu är det så att jag ser webringar som en möjlighet för skolor att att knyta ihop sina nätverk och projekt och … ja det finns massor med möjligheter … alla goda idéer är goda … sprid dem! När får vi se skolor som knyter ihop sina ”värdegrundssidor” ???? eller sina kommunikationssidor med skolor i världen …. jaa när? Specialpedagogers ”tipssidor” Sverige runt … t ex Tankarna och idéerna tar aldrig slut. Själv har jag länge tänkt påskolutvecklingssidor i ring för att sprida alla goda idéer.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett nytt jobb där alla goda idéer välkomnas. En arbetsmiljö med positiv utvecklingsvilja och som för länge sedan insett att ”jante” ska fördrivas. Där man har klart för sig syftet med lärarjobbet och värdegrundens betydelse i genomsyrandet av verksamheten. Det var alldeles för länge sedan jag var på en sådan arbetsplats … alldeles för länge sedan! *suck**tungt**suck*

”Man kommer ingen vart med ett samtal om den andre personens svans bara nätt och jämt är inom synhåll under konversationens andra hälft.”

Nalle Puh

Den 7 juni 1999

207 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


*Himmelsuck* … blev det nu när jag flyttade en hel dag till slutet. Slutet på denna sidan … nästan. Bra ord att ha! Det kan ju betyda både änglalik suck som liksom kommen ur en liten barnakropp inför tivolibesökets tillhörande pinne med spunnet_socker … på femtitalet iaf … kanske inte idag. *Himlasuck* kan också vara en djup_tung_himlatung_ suck … som t ex när man vet att man har rätt och ingen begriper … när man drabbas av människor som råkat få det där luddet in i hjärnan eller i öronen och som liksom täpper till sinnena …. i Puhs målande beskrivning.  OK då … jag ska vara lite mer konkret … *Himlasuck* …. den där tungaste tunga sucken som är berättigad när man inte får den där lönen … (som man vet att man är värd) …. än ….

*Himlasuck* i kvadrat! Hur många *Himlasuckar* kan det finnas? Totalt? Ute i Cyber IRL? Jag vet ju att ingenting försvinner och allt finns kvar. Klart att suckar också finns kvar … irrandes runt ute i Cyber IRL. Undrar om Jesus himlasuckade? Hans suckar finns också kvar isf. Någon gång i framtiden kommer man att kunna hämta hem alla dessa irrande suckar … och alla tal och liknelser som Jesus uttalade … då kommer vi att få veta vad han egentligen sade … men vad han menade kommer i himlaeviga tider att vara föremål för tolkningar … in eons of ages and times … Ååååh det gillade jag också …. In_Eons_of_Ages_and_Times … mmmmm  Jag är nog glad idag … inga suckar här just nu … For_Eons_of_Ages_and_Times

Jag gillar ordskapande … och himla är ju ett av mina favoritord … lite högtflygande är jag … och trivs med … Någon sade en gång att det bästa man kan ge sina barn är … rötter och vingar … Jag har fått bådadera. Och jag är så glad och tacksam för det. Jag tror t o m att jag visar det ganska ofta. Det var inte bara mina föräldrar som bidrog … det var AllraKäraste FasterA och FarbrorH … och AllraKäraste FasterM och FarbrorE … och AllraKäraste FarbrorS och Fastrar och Morbrors och Mostrar och AllraKäraste LillaFarmor och Mormor och Morfar med och …. Jag har starka rötter och jag flyger med mina vingar … högt … ibland skyhögt … himlahögt … inte lågt … högt … där man ser … hur det ser ut … och vad som behöver göras …

Birgitta är en Pärla … inte jag inte! … Vi är ett team på nätet … A_Team_for_Two_InTo_Net … se nu är vi där igen … CyberBirgittor … Det var Birgitta som gjorde mig så glad och ”peppade” mig idag … jag fick ett …. {O} … kolla bara … Jag bara måste …. tacka … och … tacka … Nu vore det väl för konstigt om det inte …. skulle …
*Birgitta hoppar av skratt i denna änden*

Ikväll när jag lyfte in ”Mina Cyberflickors” skriverier vet jag inte om jag virrade till det … kom de i rätt ordning tro … jag hoppas det …

Det sägs att arbetssökande ska visa intresse och ringa … och höra av sig och … jag tycker faktiskt att arbetsgivare ska visa intresse … visa om de värdesätter kompetens … efterfrågar kompetens … kanske tom vill betala för kompetens … eller krävs det en förödande lärarbrist  för att svenska lärare ska få anständiga löner … Nåväl den bristen närmar sig med stormsteg …

”När du känner dig tämligen säker på att Någonting Spännande ska hända, då är det dags att torka bort honungen från nosen och snygga till sig bäst man kan för att vara beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 8 juni 1999

206 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu är jag bara trött … trött … trött … himla trött. Har suttit med websidearbete. Gjort om en hel webbplats …. Den blev bra … tycker jag iaf. Men tyvärr den avslöjas inte här … nu.

Jag har skrivit också … så jag är lite tom i huvudet för en gångsskull … det är tillåtet … det är ju så överfullt annars så …

*Mina Cyberflickor* mår bra just nu skriver de. Då blir jag också glad. Livet är som en jojo ofta skriver de och vem håller inte med om det. Jojo på olika sätt. Ibland trevliga och ibland inte så trevliga.

Madde har skrivit i mitt Forum. Tack Madde! I Maddes närhet fanns en som kunde och vågade … jag blir bara så nyfiken på vad. Visst vore det spännande att få veta vad som gjordes och som lyckades bryta terrorn. Fy vad Madde fick stå ut med! Där var nog inga värdegrundsprojekt igång! Inom en snar framtid kommer nog skolor som ”tillåter” den typen av skällsord att bli ganska nedklassade. Inte vill man som förälder att ens barn ska behöva stå ut med den språknivån!

Har läst om värdegrundsprojektet idag och även länkat från mina projektsidor. Passade också på att skriva till projektet för jag tyckte det borde … ja … såhär tänkte jag …


Hej!
Bra att värdegrunden lyfts fram och fokuseras! Mycket bra!
Men ….
”Tolerans, demokrati, solidaritet och jämställdhet – det är det som
är värdegrunden, de grundläggande värden, som ska genomsyra skolan.”
Skolministern på
http://www.vgprojektet.gov.se/
….. räcker inte!
Vi måste ta ett steg till! Vi måste lära oss att uppskatta varandras
olikheter. Vi måste lära oss att se olikheter som en tillgång. Genom
att låta ALLA lyckas gagnar det alla. Duktiga som svaga. Bekämpa
”Jante”! Låt ALLA utveckla sina talanger på vilken nivå eller inom
vilket område det än gäller. Låt och tillåt!
Olikheter som en resurs!
Så tycker och tror jag!
Med vänlig hälsning

Birgitta


Sedan skrev jag faktiskt ett Ps också fast det avslöjar jag inte heller här. Det rör sig om nya idéer och projekt.

Ps … I love …. my … ………………………………………… ZZZzzzzz….

”Om än han kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 9 juni 1999

205 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


FARMOR och MORFAR är nyckelpersoner. En dansk forskare har dragit dessa slutsatser och jag är mycket benägen att tro att det ligger mycket i det. Jag har skrivit en hel del om vuxnas avgörande betydelse som goda förebilder. I personlighetsutvecklingen och i den känslomässiga utvecklingen och i moralutvecklingen … Jag har också skrivit om betydelsen av hur pappan är mot sina döttrar … varje liten flicka borde få vara sin pappas prinsessa.

Ja,  jag har skrivit om en hel del i mina dagböcker. Söker man på ett visst ämne så skriv in ordet i sökrutan under <find> eller <sök> så hittas det snabbt till stället.

Varför just FARMOR och MORFAR? …… jag som är mormor! Jo … pappan har sin mamma som kvinnoförebild och det är hans utgångspunkt i sin egen uppfostran av dottern. På motsvarande sätt har mamman sin egen pappa som förebild när hon uppfostrar sin son.
I detta perspektiv blir därför Farmorn en mycket viktig person för Dottern och Morfarn en likaledes viktig person för Sonen.

Det är bara att tänka tillbaka hur det var … en närvarande-närvarande eller närvarande-frånvarande, frånvarande -närvarande eller en frånvarande-frånvarande …. Morfar och Farmor. Var dom snälla? Brydde dom sig? Hade de tid? Visade de barn respekt? Kunde de trösta? Hittade de på spännande sagor? Tyckte de om Sonen respektive Dottern … Barnet?

Jag bara säger det …. Min Farmor var den underbaraste Farmorn man kan tänka sig! Jag har ju berättat om alla Mina Allra Käraste Farbröder …. kärleken och omsorgen hade inga gränser. Min Farmor fostrade sju ståtliga pojkar … Min Farmors egen lilla dotter dog i de tidiga barnaåren av en barnsjukdom som då saknade vaccin. Min Farmor hette Hilda Sofia Spjuf när hon träffade min farfar. Min Farmor var yngst bland 8 syskon och den enda av dom som stannade i Sverige när de andra en efter en och ibland två gav sig iväg mot landet … ”over there”. Himla tur!

Min Vattuman älskade sin Morfar … trots att hans mor var lite sur och bitter på honom. Min Vattumans Morfar var en Kärleksfullt Tokig Skojfrisk Morfar och det var den allra bästa Morfarn för Min Vattuman … garanterat.

Med en sådan Farmor och därmed en sådan Pappa …. så bådar det gott för Min Äldste …. Han är en Stjärna …. faktiskt en riktig StjärnPrins!

Det finns nog hopp om Min Mellan och Min Yngsta också *smile*  … och Mitt Lilla GullHjärta … hon bara älskar sin Morfar och de ”håller ihop” … jämt …  hon har nog nytta av sin Morfars Morfar också, tror jag!

”Bara för att ett djur är stort betyder inte det att det inte vill ha vänlighet; hur stor Tiger än tycks vara får du inte glömma att han vill ha lika mycket vänlighet som Ru.”

Nalle Puh

Den 10 juni 1999

204 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


TRIST … TV … TRIST … TRIST! TRIST i kvadrat … och fantasilöst trist! Vad kan vara tristare än TV_lek_program_för_programledarna_själva? Jag bara undrar! Måste dom bara hålla på och samla ihop sig själva!? Försörjer de sig på det sättet? ”Om du kliar min rygg så kliar jag din.” Pannan igen … fast det var ett tag sedan nu *Birgitta tar sig för sin rynkade panna* *suck* *djup suck*

Jag är j-a trött på en himla massa programledarprogramledarprogram! Nu var det sagt. Eftersom jag inte svär så betyder inte j-a j-a, det betyder j-a.

Inte för jag har tittat på TV idag …. men … tacka vet jag Vetenskapens Värld … Hjärnkontoret …   Annorlunda tanketeorier om intressanta ämnen … filosoferande … reflektivitetsteoretisk filosofi … ja det låter mycket bra … tacka vet jag Reflektivitetsteoretiska Filosofiska program … producera sådana i st f dessa tradetrista   Programledarprogramledarprogram.

Tack Åsa! Glad blir jag alltid när mina sidor uppskattas eller när man ser arbetet bakom. Här kommer MySpecialCard2you … kolla bara webadressen …. det var en ny ide jag fick …  Och så blev detta till av bara farten … det är väl egentligen något för  ATiger herself på nätet, eller … ?

Det är himla kul att jobba med bilder. Det skulle jag nog kunna göra på heltid. Finns det ett ledigt kreativitetsinriktat bildjobb?

Idag hade vi vårt första StammTisch … på Persson & Co i Båstad. Vi som så sällan har tid att laga mat passade på att äta restaurangveckomenyn. Riktig svensk Hereford … undrar om det inte var Hereford som min Morfar var först om att ta hem från England? God var den iaf. Jag som brukar välja ”medium_well” fick inte det! … köttet var för fint sade kocken … han vägrade … Det var en kock som visste! Och jag var lydig … och det var så gott. Lyssna på kockar som vet … när de vet bäst … inte annars … naturligtvis!
2:a torsdagen i varje månad har vi StammTisch. Kom med … worm2.gif (3746 bytes)Vet jag!

Det lönar sig! DET LÖNAR SIG FAKTISKT! … att handla … agera … har ju berättat om att jag och Birgitta jagat barnporrsidor. Idag fick jag detta mail:

Subject: Mesg #xxxx Fwd: barnporr
Hej.
Tack för ditt samarbete med detta ärende. Kunden det gäller har blivit uppspårad och har fått en uppmaning om att i framtiden följa netiketten.
Med vänlig hälsning

My com. ”Kunden” borde ju polisanmälts också, förstås!

Se alltid till att agera handla när ni träffar på avarter på nätet! worm2.gif (3746 bytes)Tänk om alla goda krafter gjorde så alltid ….worm2.gif (3746 bytes) tänk om!

”Den enda mening med att surra är för att visa att man är ett bi.”

Nalle Puh

Den 11 juni 1999

203 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


När jag fyller är det bara 200 dagar kvar … sedan vänder det över och är mindre än 200 dagar kvar på detta sju_tusan_århundradet … funkade det? Nja …. inte helt …

Jobbat med hemsidor, skapat gästböcker och uppdaterat … det går åt tid … minsann. Ny medlem här och där i ringarna jag administrerar. EvaP är flitig i sitt cyberresidence … nu är kategorisidor på gång och Evas kärlekssida ska omnämnas i Expressen på söndag … var det så? TV- och kvällstidningsstjärna …. genom sina aktiviteter i cyber … BRAVO EvaP! 

Vart 5-te … FEMTE … barn i skolan har ingen kompis! INGEN_KOMPIS! Fattar ni vad det innebär?! Barn ska ha kompisar! Barn mår absolut inte bra av att ofrivilligt vara ensamma … bland andra. Det är väl självklart! Det vet väl alla! I vårt samhälle där alla vet och begriper … ja … där är vart femte barn ensamt … utfryst … ensamt bland de andra. ”Ingen som kan trösta när man är ledsen”, sade en liten flicka. *suck*

Hur i hela fridens dar har vi fått ett sånt samhälle. Vilka handlingar och vilka beslut har givit detta resultat!   Ja, jag tänker skylla på Myrdal, en viss A. Bara för att hon utdömde sig själv som oduglig moder att vårda och värna och ge omsorg … så … behöver man väl inte döma ut hela svenska mammakåren, eller pappakåren med för den delen, som inkapabla att vårda sin avkomma, barnen! Nej så banne mig!

Det sägs att det är de sociala vardagsvarandets kompetens som brister hos de ensamma barnen  … var det inte precis det som skulle tränas på dagis och i förskolan … är det inte just det man ser som så viktigt … och ändå … hur kan det bli så?

Sedan tror jag inte att det är just dessa barn, de utanförställda, som bär  problemen! Nej, jag tror att problemen finns hos barnen som utestänger. Varför kan man inte fokusera på den företeelsen i stället? Utveckla barns moraliska handlande och tänkande! Utveckla barns empati! Lär barn att sätta gränser för sitt agerande så andra barn inte blir ledsna eller sårade! Lär barn reflektera över konsekvenser för sina handlingar! Lär barn ta konsekvenser för sitt handlande .. efter den mognad de har .. så att de utvecklas i sin moraliska föreställningsvärld.

Det är verkligen bra att barns villkor i vardagen fokuseras mer och mer. Mitt Lilla GullHjärta hälsade på idag … på vägen till Helsingborg. Hon åt en_och_en_halv bulle och två drömmar. Sedan hann hon med att plocka en sååååå fin blombukett att sätta på köksbordet. Lila penséer, margeuriter, hundkäx och kattmynta. Fiiint! *En glad mormor* Fast Lilla GullHjärtat vill hellre vara hos Morfarn än följa med Mormorn till Växjö!! Undrar om det är grisarna, blommorna, stenarna … eller kanske rent av själva Morfarn … som lockar … kanske kan man muta … *hrm*

Så det kan va´ …………………..

”Innan du påbörjar en Jakt är det klokt att fråga någon om vad du letar efter innan du börjar leta efter det.”

Nalle Puh

Den 12 juni 1999

202 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


I morgon är det val. Jag har redan röstat. Det gjorde jag första dagen … posten. Tänk! … att det fortfarande finns människor som tror vi ska rösta om att vara med eller ej i EU. Inte klokt på en enda fläck! Hemskt också att det finns kandidater som är emot och samtidigt vill in i EU. Dessa kandidater är de värsta till att vilja bestämma över folk. Hemskt! Det ryser i mig när jag möter folk som vill bestämma över andra för att inte säga om de vill bestämma över mitt liv … Det vill jag faktiskt själv göra!

Mormors Lilla GullHjärta …. ”AJLAVJO”

De/Ni som röstar på Nej-kandidater skämmer ut Sverige! Jag vill absolut vara med i EU och med i världen. Men jag vill absolut INTE att detaljer ska regleras i EU. EU ska jobba för freden och för människors frihet. EU ska även arbeta för att skydda människorna mot onda krafter och brottssyndikat. EU ska inte bestämma var korna ska stå i lantbrukarnas ladugårdar! Och jag tycker faktiskt inte att EU ska räkna poäng på stengärdsgårdar för att dela ut bidrag. Detta ska stoppas, ändras … för att arbetet ska inriktas på de stora – viktiga frågorna. För guds skull! Skäm inte ut Sverige i världen!

”PG-thon i Mp säger att han inte hyser någon respekt för EU. Vad tror han att EU hyser för respekt för honom?” Citat NST.

Nu när det håller på att arbetas för freden i Kosovo … måste de ansvariga spåras upp och ställas inför rätta! Det är bara så! Annars kommer folk att tappa tron på världssmfunden. De s k paramilitära styrkorna måste spåras och ställas inför rätta för alla deras människovidriga handlingar. De våldtagna unga flickorna skulle kanske sitta i domarkåren … och mammorna som mist sina barn. Och papporna som torterats och förnedrats. Och de som tvingats se på när de nära familjemedlemmarna blivit våldtagna eller slagna. Vilka straff ska utdömas? Vilka straff skulle dessa drabbade utdöma?

Jag skulle satt en kraftig synlig och evig stämpel i pannan om vilka brott de begått  … kanske ett straff som är lämpligt … inte skulle jag vilja ha med en människa med stämpel att göra … jag skulle valt bort att ha med en sådan människa att göra …

Hur stor betydelse har det för offrens bearbetning av sina upplevelser att brottslingarna ställs inför rätta och döms? Antagligen har det en avgörande betydelse för deras läkprocess. Jag tror nog det.

”Hemligheten med att vinna i Puhpinnar är att kasta ner pinnen med den rätta knycken.”

Nalle Puh

Rösta i EU-valet!
Men för allt i världen rösta på ett parti=m och en person
som vill Europa väl!
Skäm inte ut Sverige genom att rösta på folk i parti som inte vill ha EU!
*

Den 13 juni 1999

201 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vi har det så undebart. Det är bara att njuta och vara glad och tacksam. Det är vi. Så mycket vi orkar. Vi tänker också på det.

Men milde tid vad jag har gjort bort mig. Hur kunde jag! Min Äldste kom idag innan han skulle rösta. Vi åkte tillsammans för vi skulle kolla vallokalen och sedan åkte vi för att köpa fikabröd och kaffe, vilket precis hade räckt till morgonen. Förskräcklig tur … annars hade det minsann inte varit en såååå underbar morgon.

När vi fikade så påpekade Min Äldste för mig: ”Så skickar du mail för att påminna om pappas namnsdag … och så har jag också namnsdag!” Hur kan en mamma vara så urbota knäpp! ”Du som brukar kalla mig Goliath och Håkan och allt möjligt och så kommer du inte ihåg att jag har namnsdag!” fortsatte Min Äldste. Mailet hade jag ju skickat för att påminna lite ”fint” om min egen födelsedag som inträffar samma dag. Visst   brukar jag rabbla upp en massa namn när jag ska tilltala honom innan jag träffar rätt. Goliath är för övrigt … eller var rättare sagt … min förste Riesenschnauzer. *`¨!¨´*

GRATTIS till En StjärnPrins och tillika Min Äldste! See you soon again!

Nu är jag klar med omarbetningen av denna webbplatsen. Jag har även börjat göra en översyn av mina egna äldsta webbsidor. Det får bli lite ansiktslyftning här och där. Fast det är roligt att se hur man förändras i designen. Man kanske borde spara … det kanske blir muséiala i morgon … vem vet? Jag undrar när explosionen ska ske på Internet? Inte har den skett än iaf!  Hårddisken är nydefragmenterad … har glömt göra det … = visste inte att jag skulle! … Nu är det gjort! Massor med filer är slängda all världens väg … massor med Mb snurrar nu någonannanstans än i min lilla dator. Hårddisken låter inte längre som en halsflussig individator.

Bruksanvisningar är en välsignelse. Jag vårdar och sparar. Klarar mig definitivt inte utan. Måste läsa   när jag glömt hur det funkar. T ex nu när jag ville börja använda min Canon A-1 igen. Måste läsa t o m om hur filmen ska laddas. Inte kommer jag ihåg, inte! Min Vattuman gör. Han behöver inga bruksanvisningar. En gång inlärt sitter … som berget på somliga. Dock inte på mig … när det gäller tekniska aparater. Det är inte alls så att jag är oteknisk .. nehej då! Jag kan det jag vill. Men jag har inte lärt mig att lära genom att prova alla knappar. Jag vill inte trycka innan jag vet vad som ska hända … det kan ju gå sönder … och då kostar det mera … i tid eller pengar … Jag fick lära mig att vara försiktig. Vill alltså veta innan jag trycker. Dumt antagligen … men sån är jag.

Min Yngsta och familjens Prinsessa och Mitt Lilla GullHjärta. Bilder är kul! Tjolahopp! Jag funderar på hur Min Mellans ska se ut …. Något med b…r tror jag …

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”

Nalle Puh

Den 14 juni 1999

200 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Analyserandets tid har börjat. Paulssoneffekten och Westerbergeffekten … Fp-affekten … I tiderna nu når man ingen framgång genom saken, idéerna eller politiken … det behövs effekter … iaf för Fp. Kändisskap, rätt utseende och berömdheter. Egentligen är det lite otäckt. Just den effekt enskilda människor kan nå bland folk. Nu tycker jag att Paulsson har ganska sunda idéer så det är inte det … jag tycker däremot att Milosevic har allt annat än sunda idéer. Tänk om Astrid L eller Charlotte N hade ställt upp som kandidater strax innan ett val … ja så blir det troligen i framtiden … partier kommer att ”ragga” populära personer som förgrundsgestalter för sina idéer för att vinna väljare just på populariteten. Inte för saken … folk orkar tydligen inte lyssna … inte ta till sig av informationen … eller är det fel på informationsmetoderna ….

… då kommer vi in på nästa analyserande som ju är allvarligt.Röstdeltagandet! Uselt! Manande till reflekterande! Alldeles för många har inte känt ansvaret tillräckligt djupt för att ens ge sin röst i ett allmänt demokratiskt val.

Jag tror att dessa röstsvikare känt meningslösheten och hopplösheten i att inte kunna påverka …. en hopplöshet som TV lyckats utomordentligt med att förmedla. TV har lyft fram och återgivit allt det tokigt tokiga och gjort det än mer tokigt! Det har upplevts överväldigande och folk har tappat tron helt på att kunna påverka. Ingen idé alltså att rösta! Punkt.slut.

EU är en koloss! EU sysslar med frågor och reglerande som inte borde få förekomma. Administration och ersättningar är inte försvarbara. Detta måste åtgärdas. Troligen krävs en revidering av verksamheten innifrån för att tron på EU ska väckas (igen). Undrar om den kraften finns? Ambitionen? Insikten?

Freden och människors frihet är det viktigaste för EU att värna. Människors frihet att verka och vara. Luften har verkligen gått ur …

Ett litet glädjeämne är dock att vårt föreningsområde/valkretsar lär vara det som haft högst valdeltagande i hela Skåne. Är det så blir jag glad och stolt.

Uppvaktningen idag var överväldigande men det kommer en annan dag. Lilla GullHjärtat och jag gjorde kort till GullHjärtats Mamma=Min Mellan.Det blev så här!

”Sättet som Mycket Skuttiga Djur säger ”Goddag!” på, tycks alltid sluta med att man får öronen fulla av sand.”

Nalle Puh

Den 15 juni 1999

199 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ingen rolig dag ……. alls. Trist och tradig och …….. tuuuuung. En Fel dag. Jättefel. Inte alls någon rolig dag. Fy. Usch! Vill ingenting. Nej. Nej. Nej.

En bra dag att ge upp på. Att inte orka längre på. En dag när man inte orkar påverka längre utan bara låta allt ske. Bli som det blir. Strunta i … Slippa råka ut för ”Du ska inte tro att du är nåt!” eller ”Du som är så duktig kan väl …!” Slippa …. bara slippa. I alla fall en dag

Varken vara önskad eller bortstött. Inte märkas. Vara Ingen_Märkvärdig. Ingen_Särskild.  Knappt vara alls … att vara Ingen_Alls alltså. Skydda sårbarheten. Bara vara för sig själv … i sig själv … långt borta från alla runtomkring. Skydda. Sluta vilja. Sluta orka. Sluta tycka. Sluta säga. Sluta föreslå. Sluta och bara vara … och knappt det. Inte reagera … längre. Bara göra det nödvändiga … inget mer. Inte utsätta sig.

Det är enkelt … för somliga. Särskilt Somliga som lätt kritiserar … andra förstås.

Jag har aldrig valt det enklaste … innan … tidigare. Kanske det är dags. Kanske jag borde pröva … den enkla vägen … att inte bry sig … så j-a mycket (kom ihåg att jag inte svär!)

Man skulle tro att jag tappat sugen …. och det har jag … idag!

”Världen är full av tappade sugar!”, sägs det och det är nog väldigt sant … En mer eller mindre … vad gör väl det! … Jag slipper ju i alla fall att vara ensam … så bra då … fast det kvittar en sån här dag … kvittar precis!

Nu får jag ju lite samvetskval för detta är ju då rakt inte upplyftande! Samvetskval och tappade sugar … det låter minsann rejält nedgrävt. Det är nog bäst jag slutar i tid! ……… Fy vad jag anstränger mig! … att hitta nånting … om än bara lite upplyftande positivt …

Jo vår GästHäst, som för övrigt fick stanna några dagar till, har idag lärt sig dricka vatten ur den automatiska vattenkoppen …

och … jag har städat undan nästan alla, och det vill inte säga lite, böckerna (efter pluggandet och läsandet) från matrumsbordet idag …

kan det vara en Fel dag … En Dag för att sluta orka … inte vilja längre … bara vara Ingen_Något bland alla andra Lagom_Människor  …

Jag får tänka på att Mitt Lilla GullHjärta skrev ”GOL MORMOR AJLAVJO” igår på kortet till sin mamma. Ja, det ska jag tänka på … nu

”Man kan inte vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

*

Den 16 juni 1999

198 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu är jag tillbaks … här igen … idag är en bättre dag … inte riktigt en Tjolahopp_dag men en bit på väg. Man får vara nere … kanske får man inte visa … kanske någon tillåter eller inte tillåter … någon som styr … någon som sätter reglerna för vardagsvarat … för andra! Då måste det finnas de som blir styrda … låter sig styras … kanske vill bli styrda. Så är det bara!

En sak är säker … här är det jag som styr! Är jag nere och Dagboken vill handla om det så gör den det också. Vare sig med eller utan ballong. Är jag nere och Dagboken inte vill handla om det så gör den inte det heller. Så är det bara! Dagboken är en liten … pytteliten del av mig. Men den är en del av mig och en del av Min Tid … en del av Min Stund på Jorden. Min Tid som jag värderar så högt och lägger ner så mycket på att prioritera.

Jag måste erkänna att jag saknat Mina Cyberflickor och deras ord. Det har säkert fler gjort. Jag visste ju att Flingan skulle vara borta några dagar … tur det för annars hade jag blivit orolig. Flingan brukar se till att mailen kommer och sedan lägger jag dem på webbsidan och publicerar. Semlan har reagerat på ett skrivet ord någonstans på Internet. *Kram Semlan och Flingan! Välkomna tillbaka!*

Bra! Bli ilsk och reagera! Man får använda sina känslor. Ska använda sina känslor. Ska regera på det tokiga … det som är fel … likaväl som på det som är rätt och bra. Kritisera det ”feliga” och beröm det ”rätta”. Klander och beröm … väl avvägt för tillfället …. samtidigt med tydliga och konsekventa gränser … mår alla bra av.

Jag har träffat Min StoraSyster idag. Vi har ätit ute på Båtmanstorget i Växjö. Mysigt och gott. Vi pratade och pratade och pratade om allt mellan himmel och jord. Min Syster läser just nu neuropsykologi. Min Syster är en Stjärna inom sitt område och jag diskuterar ofta med henne för jag får så himla bra synpunkter och nya infallsvinklar och tips och … jaa vi har alltid så intressanta ämnen att diskutera. Vi hann med oss själva också, våra familjer och våra roller i vår syskonskara. Innan det var dags att åka hem ensamma … var och en på sitt håll …  i sena kvällen. Nu väntar jordgubbar på mig. SMaskens!

”‘Du darrade bara invärtes’, sa Puh, ‘och det är det modigaste sättet att inte darra som finns för ett mycket Litet Djur’.”

Nalle Puh

Den 17 juni 1999

197 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Förskräckliga Dagen idag! Vi har hunnit massor. Mitt i ”Kardborre_tennis_boll_spelandet” hittade vi en död fågelunge på gräset. En alldeles ny liten död fågelunge. Död mitt i livligheten. Det är Lilla GullHjärtat och jag som hunnit med så mycket idag. På vår långa hundrunda med alla tre hundarna började de små trötta barnabenen göra sig påminda … fast inte värre än att det fanns så mycket spring kvar i dem att sista biten sprangs … Så kan det va’!

Det allra mest förskräckliga hände lite senare. Lilla GullHjärtat skulle vara duktig och städa stallet=lekstugan innan blommorna skulle vattnas. Dörren mellan sadelkammaren och stallet är svår för små femårshänder så mormor fick hjälpa. Nu ville mormor veta om det var svårt även från andra hållet så det bestämdes att GullHjärtat skulle gå in i stallet och mormor vara kvar i sadelkammaren. Dörren skulle stängas för att GullHjärtat skulle pröva att öppna från andra hållet … själv …. Dörren stängdes enligt planen och …. ett hjärtskärande SKRIK innifrån stallet. Hjärtskärande Förskräckligt ända in i mormorns märg, som rusade in med mormorn omkring …. På stallgolvet låg …. huh så hemskt …. två döda kattungar. Gråspräckliga och döda … övergivna … på golvet … oundvikligen … Sådana förskräckliga dagar får bara inte finnas för små GullHjärtan.

Lilla GullHjärtats hjärtskärande skrik orsakades av att hon trodde kattungarna var grävlingar som låg och sov!

Det tog tid att trösta … men visst hade Tilda (vår katt) valt det finaste stället att föda sina ungar på! Just Lilla GullHjärtats lekstuga. Visst var det så att Tilda varit lite extra kelig och strukit sig runt de små femårsbenen i morse! Visst var det så att Tilda kanske sökte tröst då hos ett litet GullHjärta! Visst var det så att vår lilla Tilda kanske sörjde sina små (troligen) dödfödda ungar! Visst var det så att det var synd om Tilda då! Lite avledning och lite träning i empati och väldigt mycket tröst en sådan här Förskräcklig dag.

Morfar fick sedan en redogörelse över Förskräckliga Dagen som sent ska glömmas på Kastanjebacken.

Idag fick jag lära att ”Sanna” biter och nyper barn på dagiset. Det gör Lisa också. De retas och bestämmer vem som  ska lekas med och vem som inte ska lekas med. Jaha … vad gör fröknarna? Jo, Marja blir förbannad t o m skitförbannad. -Är Marja en fröken? -Nej, ett barn. Jaha … vad gör och var är fröknarna när detta ”händer”? Är det inte i dessa situationer vuxna ska ingripa och leda barnen och utveckla deras relationsmönster med andra. Jag tror att man måste ta tag i alla situationer när någon utestängs och när någon ”gör fel” i sitt möte med andra. Bygg på det goda! Beröm det som görs bra. Betona och lyft fram detta! Gör så det blir roligt att göra bra … göra rätt … göra gott … göra de goda handlingarna … Ta vara på de tillfällen som ges när barnen är små!

”-De slår sig aldrig, sa Puh. -De är rasande styva trillare.”

Nalle Puh

Den 18 juni 1999

196 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Födelsedag igen. På löpande band i vår familj. Nu är det Min Äldste som fyller år. Lilla GullHjärtat och jag har gjort ett ”Card”. Vad skulle det föreställa om inte Lilla GullHjärtat själv … på hennes absoluta favoritbild. Hon tycker att hon är sååååå söööt på just det kortet. Mormorn tycker ju att hon är just sååååå sööööt jämt. Sedan har det komponerats blombukett. Designats med blad och grässtrån samt blomma, även tulpan. Grattis på födelsedagen!

Vi var lite nöjda. Jag var nöjd för att jag lyckats använda scannern som jag fick just av Min Äldste på min födelsedag i början på veckan. Lilla GullHjärtat var nöjd med Bilden och Blombuketten. Morfarn var också nöjd för att han fick vara med på ett hörn.

Jag har inte lärt mig den digitala kameran än. Den verkar lite krånglig eller rättare det är en hel del finesser …. tur att det finns bruksanvisning i liten bok att kunna ta med sig och läsa på … Så småningom ska jag göra om ”Sagan om … ” Jag vill ha den enhetligare till formen och lära mig mer om placering av bild och text. Bilderna får inte ta för lång tid att ladda heller. Det är nog lite viktigare med snabbheten än med kvalitén …. eller?

Tänk … jag fick mail från Australien idag. Någon hade gillat minBlueBayou-sida. Kul! Jag har också fått förfrågan om att bli intervjuad och det vill jag ju i detta högst angelägna ämne … det kommer mera se’n.

Tänk hur gruppkrafter kan styra på arbetsplatser bland vuxna! När dessa gruppkrafter håller nere nivån på verksamheten så ”överlever” inte kreativa människor …. hur länge som helst! Så är det bara! De går under eller ger sig iväg. Gruppkrafterna fortsätter att härja. År efter år. Den ene efter den andre lämnar … med ett visst mått av sorg och smärta …

Bekräftelse och Upprättelse. Två ord med oerhört stor betydelse. Livsnödvändig betydelse. Eftersom de som utsätter oftast inte begriper så blir följden att de som utsätts … de som begriper mest … de måste själva lära sig att hantera det som har med ”bekräftelse” och ”upprättelse” att göra … för att kunna överleva … efter en period av utsatthet … efter den perioden då de som inte begriper har förorsakat det smärtamma lidandet … eller kanske också under tiden … utsattheten är i denna stunden … för många …

De som inte lyckats ta tag i detta själva och de som inte fått hjälp att bearbeta …. lider av mobbningens verkningar … jämt … mer eller mindre … jämt … Mobbningens verkningar försvinner inte. Därför är det så oerhört viktigt att se, upptäcka och bryta detta skadliga beteende. Livsnödvändigt för många … små och stora människor.

”Ibland tänkte han sorgset ”Varför?” och ibland tänkte han ”Därför?” och ibland tänkte han ”Således?””

Nalle Puh

Den 19 juni 1999

195 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fotograferingsdag idag med Canon och Canon. Vanlig och digital. Krånglig och mycket krånglig. Finesser och mer finesser. Två alternativ. Min vanliga är jättebra fast jag kan inte alla finesser fast jag haft den i över  … nej himmel det kan inte vara sant! … sedan 1982 och den ser nästan ny ut! Fick den av Min Vattuman när vi flyttat ner till UAE. Jag är och har varit jätteglad för den och jag har ju sagt att jag är rädd om mina saker. Så rädd om dem är jag! Den kameran har jag tagit många fina bilder med. Närbilder och porträttbilder speciellt. Efter varje gång den vilat har jag fått plocka fram bruksanvisningen. Så är det när det gäller tekniska apparater. Inte för att jag inte begriper utan för att jag ”protesterar” mot ”krångligheterna”.

Mitt Lilla GullHjärta (första bilden) är som en Fotomodell. Hon tar på sig den perfekta minen och blir bara såååå bra … jämt. Naturbegåvning framför kameran. Några bilder kan jag visa redan eftersom jag redan testat dom i datorn. När vi flyttade från ”Grenagården”, som vi p gr a Kennelnamn och hästuppfödning kallade Kastanjebacken, tog vi med den lilla nyplanterade äkta Kastanjen och namnet hit. Den Äkta Kastanjen har blivit så här stor och yvig nu. GulleHjärtat såg till att både Billie och Dixie fick vara med på en hörna. Valde lägre kvalité nu. Två bilder ligger på den nu lite uppdaterade Hästsidan.

Denna visar hur avkopplande härligt det bara kan vara på Kastanjebacken om man är en glad liten goseg**s och KRAVgodkänd. Test av kvalitén. Visst är gyttjebad nyttigt!

Godisdag idag och verkligen tur att det är lördag bara en gång i veckan. Annars hade det inte blivit så mycket annat orkat. Inte ens vid grillningen vid Silverknappsskogen infann sig den riktiga matlusten hos en liten fem-åring. Men blommorna undersöktes och fröna studerades. Alltmedan mormorn och morfarn och godavännerna från Hultet grillade och myste. En sådan härlig sommarkväll som denna.

Sådana sommarkvällar är endast tänkta att avnjutas … men absolut inte med måtta … här får man överskrida gränserna … ”Njut aldrig med måtta!”, säger Min Mellan, som är en Förnuftig Livsnjutare. Det skadar inte att lyda henne ibland *smile*

”Och han såg sig själv flyta på rygg i en å, eller simma från den ena ön till den andra, och han kände att detta var i själva verket livet för en Tiger.”

Nalle Puh

Den 20 juni 1999

194 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hur i hela fridens dar ska man = jag kunna hålla hela Kastanjebackens webbplats aktualiserad i fortsättningen!? Dessutom har jag ju även min webbplats home.sverige.net/birgitta.rudenius/

Det tar ju tid med alla reaktioner, frågor, synpunkter mm mm Himla roligt är det och minsann fantastiskt med alla nätkontakter man vinner. Nu var jag t ex tvungen att besvara synpunkter inlagda i en ny gästbok för tyckande om vardagsvarande och politik.

Jag är egentligen inte politiker! Jag identifierar mig verkligen inte med den bild som folk i allmänhet har av politiker. Jag varken accepterar eller tolererar att bli skälld på eller ihopbuntad. Helt enkelt för att jag har givit mig in i politiken för att förbättra barns och ungdomars villkor ochmänniskors villkor överhuvudtaget. Jag lägger ner mycket oavlönat arbete på grund av politiken. Jag är seriös och ärlig och av naturen ambitiös. Kan man inte vara politiker på dessa grunder kommer jag att sluta med det. Blir jag för besviken över hur det fungerar i verkligheten med beslutsfattande och hanläggning av ärenden så slutar jag. Jag är besviken … det kan jag avslöja! Jag är inte politiker för att vinna egen framgång eller klättra på någon stege. Jag är sakinriktad och målinriktad och vill att handläggning ska ske effektivt och seriöst … med respekt för medborgarna.

Golffrågan  handläggs inte på det sätt som jag anser den borde. Nu menar jag ärendet och dess handläggning. Inte Ja eller Nej till golfbanan. Det är en senare fråga. Jag anser inte att det är seriöst av en kommun att låta ett ärende ligga månad efter månad. I februari lämnades ansökan in. Den 3 mars skickade kommunstyrelsen ärendet till bygg- och miljönämnden för yttrande om plan. Sedan ….. absolut ingenting! Jag med flera har bett kommunalrådet ta tag i frågan. Kommunstyrelsen borde genast ta tillbaka ärendet … besluta att ansökan prövas i plan …. när planen är klar ska politikerna ta beslut om det är möjligt eller omöjligt att anlägga en golfbana i Påarp.

Är det …. oförmåga – ovilja – inkompetens – velighet – handlingsförlamning – motvilja – …. i vilket fall som helst är det inte seriöst av en kommun att handlägga på detta sätt och det är brist på respekt för medborgarna! Ska man behöva skämmas …. nej så banne mig att jag gör! … jag har i alla fall försökt påverka …. men hur länge ska man = jag stå ut i denna typ av ”kultur” …. är det ”tjänstemannakultur” eller ”politikerkultur” eller kanske ”kommunkorridorkultur” …. i vilket fall som helst så har politikerna det yttersta ansvaret … i detta fallet kommunalrådet.

Sedan är det bara att slå sig blodig för att försöka få gehör för långsiktig övergripande planering, utredning, uppföljning och utvärdering som genomsyrar skolverksamheten, den pedagogiska, avseende elever i behov av särskilt stöd. Det må vara hänt att ”Quick-fix” kan erfordras i akuta situationer … men det är det långsiktiga och genomgripande man måste satsa på främst. Det finns kommuner som ser detta ansvar tidigare än andra. Satsa på pedagoger och specialpedagoger, professionalister som har uppdraget klart för sig, för skolans upprättelse och framförallt barnens skull!

Birgitta som kommit hem trött efter ”Specialpedagogiska veckans första dag”. Tema: Språk för samverkan. Första föreläsningen: ”Människan är en berättelse” Clarence C-d.
I morgon … ny intressant dag …. Tjolahopp!

”I halvdagern såg tallarna så frusna och ensamma ut.”

Nalle Puh

Den 21 juni 1999

193 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Så intressant vi har haft det idag! Faktiskt är det allra mest givande när man hör upplevelserna … de verkliga upplevelserna …. från de som har ”sanningen” om hur det är och hur det fungerar … För den (person) det gäller ”äger” sanningen om upplevelsen … vi andra kan bara försöka begripa … eller bättre försöka att verkligen förstå … leva oss in i … Vi behöver hjälp för att kunna lyckas förstå så bra som det bara kan vara möjligt. Hjälp som bara kan förmedlas av eget upplevande eller den verkliga lyhördheten för den som upplever. Vi måste med all vår förmåga försöka leva oss in i … hur det är att inte kunna uttrycka det man vill … att inte kunna tolka det som förmedlas … impressiv och expressiv afasi … att inte kunna läsa … att absolut inte klara att både lyssna och anteckna … att inte kunna … inte klara  … det alla tar för givet att man kan … ska kunna

Vi har lyssnat till två helt skilda erfarenheter …

den ena fick hjälp med sin dyslexi … både i skolan och hemma … ända till sjuksköterskeutbildningen … för att sedan uppleva den största chocken att komma ut i skolan som skolsköterska och se bristerna …. se alla barnen som behövde stöd … behövde den sanna förståelsen … men ej fick den i skolan

den andra fick ingen hjälp … upptäcktes inte … jo upptäcktes men tolkades som jobbig … fick sysselsättning … pussel … klippa – klistra …. men absolut ingen – inte det minsta hjälp med de egentliga svårigheterna … förrän på folkhögskolan  … där upptäcktes förmågan … som kunde utvecklas till talang …

Omskakande, berörande, intressant och ovärderligt värdefullt! Inte konstigt att jag lärt mycket av alla upplevelser jag fått ta del av genom otaliga mail om människors upplevelser, svårigheter i skolan. Inte konstigt att jag vill att fler ska förstå … inse … verkligen förstå på riktigt … därför handlar min D-uppsats om dessa upplevelser. De är så viktiga!

Nu är det dags att ändra styrningen på skolans trehjuling!

”Skolans arbetsmiljö kan liknas vid en trehjuling där främre hjulet styr mot gemenskap och det ena bakhjulet består av konflikthantering och det andra bakhjulet styrs av antagande om andra.”

Liknelsen fick jag med mail idag. Hur ska vi se till att hjulen styr i fortsättningen?

Jag har haft ett intressant samtal idag, positivt … nu ser jag fram emot ett till samtal … positivt om lönen … snart …  Ja, det gör jag! Ja, det vill jag!

”Jag ska tänka i morgon …”

Nalle Puh

Den 22 juni 1999

192 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ja, minsann har jag tänkt idag … är trött … så trött efter en fantastiskt intressant dag. Det kommer inte bli mycket här idag för jag höll till där nu en stund och det blev en ny sida. Med bilder. Bilder sparade i liten fil för att inte ta alltför lång tid att ladda.

Vad får människor att lära? Jag tror lusten …. viljan … lusten och viljan som drivkraft. Alla barn har ju en stark lust och vilja att lära. Så är det bara. Ibland tappar barn denna lust! Varför? När?

Varför låter vi dem tappa lusten? Vad är det som då har hänt detta barn som mist sin lust att lära?

Jag tror barnet mött misslyckanden. Inte bara ett … utan flera på rad … För många misslyckanden knäcker självkänslan och lusten att lära tynar. *huh så hemskt* *huuuh!*

Detta får inte ske! I alla fall inte i skolan! Alla barn har rätt att lyckas! Så är det bara. Alla barn har rätt att må bra! Så är det definitivt!

Ett av hjulen på trehjulingen (se gårdagen) får väl ändå vara ”lusten och viljan att lära” … och naturligtvis menar jag liten som större, ung som äldre … så klart!

Nu har jag tänkt färdigt för idag …. är såååå trött …. zzzzzzåååå trött …

”Jag ska tänka i morgon … ” …. igen …

Nalle Puh

Den 23 juni 1999

191 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Häromdagen hörde jag en amerikansk skvallerblaskas mycket satiriska skriverier om Hillary_you_know_who. Man tänkte sig frågor till Hillary från en presumtiv hyresvärd på 5th Aveny. De anspelade naturligtvis på en viss Bills sätt att leva. Vad är det som får en skvallerblaska att ta sig rätten att förnedra och kränka en människa (Hillary) p gr a en annan människas (Bill) leverne. Jag tycker det är l_å_g_t … minst sagt. När kommer vi att få en debatt som höjer tidningars moral och etiska ställningstaganden? Jag bara undrar. När ska tidningskunderna nå dithän att de reagerar tillräckligt tydligt. Vad är det för behov människor har som gör att man vill sliska i sig skriverier som kränker … förnedrar …. en annan människa. Det finns ju så mycket intressant att läsa. Jag rekommenderar … t ex … Illustrerad Vetenskap. Den är spännande. Den är dessutom mitt favoritläromedel! Massor med spännande kan man göra med utgångspunkt från artiklarna.

Häromdagen hörde jag om ungdomar som rånar ungdomar och ungdomar som rånar värnlösa. Två 13-åringar i Lund hade överfallit en handikappad i rullstol. Den handikappade kom precis från några dagar på sjukhuset och var beroende av syrgas. Ungdomarna angrep och slet slangarna ur näsan och bröt syretillförseln.

Med dessa händelser har en gräns passerats! Händelser av denna typ borde få ett helt samhälle att reagera på stubinen. Invånarna i Lund borde gå man ur huse för att ringa in dessa ungdomar … omgående! Inte för att straffa … utan för att renovera ett allvarligt fel. En grav störning i en utveckling som givit oacceptabla resultat och mynnat i en handling med förödande konsekvenser. Vilka upplevelser och känslor har förorsakats den handikappade och hur ska dessa känslor kunna planteras för upplevande inom ungdomarna!? Det handlar om empati_inlevelseförmåga, det handlar om normer och brist på normer. Det handlar om etik och moral, vilja och skall.

Det handlar om att handla i ett samhälle som ger utrymme för dessa handlingar att ske.

”Varje samhälle bygger en bild av vad en människa är.”

”I have to tell it again and again: I have no doctrine. I only point out something. I point out reality, I point out something in reality which has not or too little been seen. I take him who listens to me at his hand and lead him to the window. I push open the window and point outside. I have no doctrine, I carry on a dialogue.” Martin Buber

”Strax han vaknade kände han sig betydande, som om allting berodde på honom.”

Nalle Puh

Den 24 juni 1999

190 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har varit ”Orons Dag”. ”Orons Dag” är en dag för många starka svåra känslor. Speciellt i en viss liten kropp någonstans i Sverige. Det finns ögonblick när ingen borde vara ensam med sina känslor. Jag är glad att jag funnits till hands idag … för Semlan i all hennes oro för Flingan. Vi har varit oroliga tillsammans, Semlan och jag. Det blev en sida för ”Orons Dag” … från morgonen till kvällen … och även till sena kvällen …. den 24 juni 1999.

Men dagen började med att Min Mellan undrade -Vill du ha frukost mamma? och det ville jag ju … är L-a hemma tänkte jag vidare och försökte vakna snabbt … Jo, Kermit stod utanför … och det luktade kaffe … gott … Vår Mellan är alltid så uppfriskande … pigg och glad och himla rolig … för det mesta … det är lätt att ligga dubbel av skratt när Vår Mellan är i närheten. Min Vattuman hade jobb som skulle utföras och Min Mellan hade behov av att tjäna sig en extra slant … vilket sammanträffande! *smile* Min Mellan blev inte nöjd med fotot jag skickade … fast jag tyckte hon var såååå sööööt på det. Jag fixade till det med skärpa och klippning … och sedan dög det ….. och då gjorde jag ett till …. kul … de finns på hennes webbplats nu … sade Min Mellan.

Min Äldste skickade ett mail idag: Hej Mamma! Jag är glad idag. Jag har fått …. i ….-ökning.
Jag blev också så glad då … för hans skull. En glad dag … mitt i Orons Dag.

Min Yngsta kom hem från sitt jobb när vi satt vid frukostbordet. Med jordgubbar. 2 liter. Fast en liter skulle hon spara och ta med till kompis i H-borg idag. Den andra litern åt vi upp … snabbt. Mums!

Jag handlade mer jordgubbar senare. Vi har smaskat i oss nu efter alla händelser idag … Min Vattuman och jag … jordgubbar med vispgrädde … himla_gott … jag bara säger det! … HIMLA_GOTT

Inte himla gott … utan …. himla_gott … lyssna på skillnaden! Smaka …..

Nu är jag trött! En tung skön trötthet … alla är i hamn … i ro … Nu väntar min go’a sköna sköna go’a säng ….

Jag vill vara med och bygga ett samhälle som rymmer många liknandeSemlan och Flingan … många fler … med samma inlevelseförmåga och omtänksamhet … då skulle minsann handikappade kunna färdas med trygghet …. apropå gårdagens Dagbok … och inga ungdomar skulle behöva känna rädsla att möta andra ungdomar … en sådan människobild vill jag vara med och bygga …. fast det går inte utan Semlor och Flingor!

”Varje samhälle bygger en bild av vad en människa är.”

”I have to tell it again and again: I have no doctrine. I only point out something. I point out reality, I point out something in reality which has not or too little been seen. I take him who listens to me at his hand and lead him to the window. I push open the window and point outside. I have no doctrine, I carry on a dialogue.” Martin Buber

”-Jag var inte rädd, hör du du, sa Puh, för du är ju med, sa Puh.”

Nalle Puh

Den 25 juni 1999

189 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Midsommarafton … ramlade på i all hast … trodde det var i morgon!! Så kan det vara när man har mycket att stå i och gillar att leva lite dag_från_dag. Frukost ute … tidigt … för Vår Mellan och Lilla GullHjärtat kom. Kel och gos. Mys. Jätte_mys. Jätte_gos. Fast morfar fick kram först och mormor sedan. Huvudsakligen det fanns kramar. Efter frukosten åkte de vidare och vi båda var kvar i det tysta …  Scannern … gulligt va’

Nej inte alls det tysta! Här är ett intensivt fågelkvitter. Fler och fler fåglar hittar hit. Vi tror att det är för all maten inne hos grisarna. Vi har tre sorters duvor … ringduvor, skogsduvor och turkisk duva … undrar var turturduvorna finns!? Jag gillar egentligen inte duvor. Tur för dem att de håller sig bakom ladugården … mestadels. Vi har massor med småfågel och även glada … och ormvråkarna är jättevanliga här. En gång räknade jag in 14 ormvråkar som satt på ett fält här. De hade säkert sammanträde.

Åskan har gått och lilla gästhästen åkt hem idag. Vi satt ute i solstolarna tills regnet började strila. Himmel … fiskaffären hade förväxlat min varmrökta lax med laxpaté. Det gillade inte jag. Inte passade såsen heller till patén. Jag hade ju valt såsen med lök och citron och … mmmm .. vad god den hade varit till laxen *suck* Så får man faktiskt inte göra! Undrar om bara jag blev besviken?

Ett forskarlag i USA har kommit fram till att det är bra att skriva. Tänk det visste jag innan. Men jag har ju ingen rätt att veta. Min vetskap är ju ingen sanning … mer än för mig. Ingen behöver ju tro på min vetskap för den behöver ju inte vara så märkvärdig … eller hur!?!!

Det är verkligen intressant att studera människors förhållningssätt till olika saker, situationer, människor … osv … Människors förhållningssätt … några är Jante-människor … några är negativa till det mesta … några är öppna, ja ibland nyfikna … några är positiva … massor med olika förhållningssätt. Genom sitt förhållningssätt visar man upp en bild av sig själv … man presenterar sig själv … mer eller mindre medvetet … omedvetet. Jag gillar att studera människor. Jag lär mig massor av andra människor … bara genom att titta, kolla dem.

Jag har en stark tro på skrivandet. Lika stark som tron på sagans kraft. Gammaldags sagor … där det alltid finns ngn man kan identifiera sig med, som låter det goda segra, som alltid slutar lyckligt. Gammaldags sagor är bra för barn … sagan som läkande kraft att bearbeta. Likadant är det med skrivandet. Det är min absoluta fasta övertygelse. Skrivandet är överordnat läsandet … en läsinlärningsmetod är därför ”skriva för att lära sig läsa”. Så är det bara! Men det finns säkert situationer och människor för vilka läsandet är överordnat skrivandet. Visst!

Att skriva är bra för själen! Flingan och Semlan skriver för livet och jag med …

 

”Jag springer och du spelar… bort verkligheten
nån gång ska vi kunna stanna upp och våga tänka.”

Flingan 30/5 -99.

Jag tror faktiskt att både Semlan och Flingan både ”stannar upp och vågar tänka” när de skriver för livet. Till varandra.

”Ja, ibland räcker det med ett ord. Det är såna ord jag söker. När jag får in alltihop i ett enda ord, då blir jag fri…”
Semlan 26/5 99

© Vi skriver för livet … allt vad vi kan.

”Denna plats där solen finns älskar Puh ömt och tänker där till dess han minns det som han hade glömt.”

Nalle Puh

Den 26 juni 1999

188 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Alltså …. hur många timmar har jag inte suttit idag … tiden flyger iväg. Visst har vi gjort en utflykt … jättetrevlig … till ”Dubletten” … ett galleri mellan Förslöv och Ängelholm. Det var en upplevelse och kan varmt rekommenderas. Tyvärr var de tavlorna jag fastnade för sålda … allihop. Man måste komma precis när de öpnar om man ska ha en chans. Så är det bara! Lycka till Barbro och Eva med ert fina Galleri!

ja ja ja alla timmarna … jo visst hann vi också hämta Yngsta vid tåget och sedan äta gott på CenterCourten i Båstad. Så fin service! Det var den absolut bästa och trevligaste servicen jag upplevt på länge. Det var det där lilla extra … trevliga … positiva … serviceminded på ett naturligt sätt. Tack!

ja ja ja alla timmarna … jo de har gått åt till att göra om hela webbplatsen för Mathildas Saga. Vilket jobb! Men jag SKA göra om den helt och lägga den i särskild katalog. Mathilda ska få den sedan vid ett lämpligt tillfälle. Tyvärr har jag inte blivit helt klar … men så fort allt är fixat kommer jag att lägga en länk här. Den är rolig att ha. Mycket för att jag har lärt en hel del under tiden … och det ser man. Undrar vad man säger om sagan om tio år? Går den överhuvud taget att surfa runt i då … datorena är ju inte desamma som nu och allt har kanske utvecklats ifrån (sprungit ifrån alltså) alla dessa ”tidiga” arbeten. Det ska bli spännande att (om man får) uppleva. Mathilda ska iaf få sagan i present en dag … på diskett.

Den kommer nog att publiceras på nätet någon av ”småtimmarna” … misstänker jag. Här blir det isf.

Nu är jag trött igen … och jag ska smaka min favoritglass … innan sängen väntar … min go’a sköna sköna go’a säng … mmmmmmm

”I-or som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”

Nalle Puh

Den 27 juni 1999

187 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Kan man bry sig för mycket? Kan man känna för mycket ansvar? Kan det vara fel … att samtidigt som man bryr sig mycket … samtidigt som man känner stort ansvar … i olika situationer?  Folk kanske retar sig? Folk kanske blir sura? Folk kanske tycker man lägger sig i? Folk kanske tycker …

Förmodligen … är det så!

Ska man då låta bli att bry sig och ta ansvar?!

De flesta gör det och det är den lättaste vägen. Några fortsätter och gör vad den ”inre rösten” säger är det rätta. De som varken gör det ena eller det andra …. vad gör dom?

Revisorn som påtalade oegentligheterna inom Eu och som vår egen Anita G var satt att kontrollera …. ja …. han brydde sig samtidigt som han tog sitt ansvar …. komissionen fick gå …. likaså revisorn … Så kan det gå i en värld som saknar en fast värdegrund!

I en värld som saknar en fast värdegrund ser man inte det som är det rätta … det som gagnar allas vårt väl. I en sådan värld kan ondskan ta sitt grepp om människor som både tänker och utför onda handlingar.

I alla samhällen behövs regler att rätta sig efter. Regler som alla omfattar. Så få och så tydliga som möjligt. Den teoretiska delen, teorin.

Därutöver … ja därutöver … finns värdegrunden … det vi av vår fria vilja vill och gör … mot andra och mot allt levande … mot allt … i vår värld. Det rätta som aldrig resulterar i att någon far illa. Här genomsyrar ”den gyllene regeln” … allt vad du vill att andra gör mot dig ska du också göra åt dem … Värdegrunden är etik, det du gör i vardagen av din egen fria vilja … att ta ställning för det som är rätt. Den praktiska delen, praktiken.

Vi ställs alltid och ideligen i olika situationer med val … vi tar ställning … jämt … Vi måste bli fler som reflekterar över konsekvenser för olika val och handlingar. Vi måste bli fler … så länge som det finns de som tänker och utför onda handlingar … så länge som det finns människor som gör andra människor ont.

”Varje samhälle skapar själv sin bild av människorna”

Vilken bild skapar vårt samhälle? T ex … en bild nazister … vårt samhälle skapar en bild av människor som låter och tillåter nazister!

Hur kan det vara!? Hur kan det vara att nazister får härja i Helsingborg, Klippan …. sprida skräck och rädsla … starkt obehag … Hur kan det vara att vi har ett samhälle som skapar detta!? Vill vi det? Vill vi verkligen det?

Jag vill inte! Var i samhället har det gått snett? Var har utvecklingen hos dessa människor tagit en sådan skada att utvecklingen störts allvarligt? Hur har uppväxten för människor som vill andra ont sett ut? Hela uppväxten? Hur har deras föräldrar förstått barns behov och speciellt sina egna barns? Hur har deras föräldrars kunskap och vetskap och erfarenhet sett ut? Deras föreställning om världen? Hur har skolgången sett ut? Har mödravårdscentraler och barnavårdscentraler ”sett”? Vem har ”sett” innan? Vem borde ha ”sett”?

Alla borde lära sig att se när människor har en störd utveckling i känslolivet! När den empatiska förmågan brister. När inlevelseförmågan inte utvecklas som den borde. När människor och djur behandlas illa på vägen … av någon. Alla borde lära sig att ”se” och alla borde ingripa … mycket tidigre!

När det väl gått för långt … när vi har nazistgäng som stampar våra gator med ”röjarstegssteg” … då borde de skingras … till en och en … för genomgång av livets värden … för rehabilitering … habilitering … för att skola i värdegrund och gyllene regler.

Tänk om vårt samhälle var det samhället som gav en bild av människor som handlade för människors väl.

”Det är rätta dagen att uträtta någonting.”

Nalle Puh

Den 28 juni 1999

186 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


”SÅPA”. Folk tittar på ”Såpor” … som aldrig förr. Det finns de som blivit beroende. Såpor fyller ett behov … ett tomrum. Alla undersökningar visar att vi pratar så lite med varandra … är det nere i tio ynka minuter per dag nu? Många barn blir alltså pratade med alldeles för lite för vad som är bra för dem. De växer upp och har ventilerat sin tankar och funderingar alldeles för lite med föräldrabilderna. Det är inte konstigt att normlösheten sprider sig … vilsenheten … föräldrarna har abdikerat från sin föräldraroll säger man. Hur i hela fridens dar ska vi få föräldrarna att se sitt ansvar! Det ofrånkomliga ansvaret de har genom att ta på sig en föräldraroll.

Jag tror nog att vi gjort det alldeles för lätt att bli föräldrar. Många skaffar sig barn utan att tänka och många kanske tänker men fattar inte innebörden i den absoluta föräldrarollen. Många tror att det ordnar sig … samhället tar ansvar!!! Vad då samhället!? Ska samhället ta ansvar för barn som sätts till världen!? Ska samhället lyfta föräldrarollen från föräldrarna? Jag bara undrar!

Barn som inte far väl hos sina egna föräldrar ska naturligtvis ses till att värnas om och ska fångas upp så tidigt som möjligt …. absolut … men föräldrarna och deras ansvar eller snarare brist därpå … vad göra åt denna typ av ”föräldrar” som ju inte är värt namnet. Vad göra!? Barnen är de som får betala priset. Barn får alldeles för lätt betala priset för vuxnas otillräcklighet och vuxnas brister. När ska detta ta slut!?

Dessa barn som föräldrarna inte tar sitt ansvar för … föräldrar som inte pratar med sina barn …. tittar på Såpor i stället. Kanske. I Såpor kommer människors tankar och vardagsfunderingar fram. Osminkade om de nu kan vara det i TV och på film.

Föräldrar borde lyssna på och samtala med sina barn. Barn borde lyssna på och samtala med sina föräldrar. Båda mår bra av det.

Idag är en bra dag att börja samtala, eller hur!?

Jag har låtit hela denna dagen gå åt till att scanna in mina betyg, publicera dem på Internet för kommande jobbansökningar. Jag har även gjort ett bildspel … men himmel … med bara de viktigaste betygen blev det ändå över 20 MB!!!! Det går ju inte! Vad göra!? Jag scannar och sparar i *.jpg … finns det ngt bättre knep?

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppa iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”

Nalle Puh

Den 29 juni 1999

185 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag fick bli … Minnenas Dag. Jag har gjort Mina Minnens katalog och fyllt den med Mina Minnen, några, och kompletterat med Mina Bilder. Resultatet blev Mina Minnens Somrar på en webbsida. Mina tårar faller bitvis … jag vet ju att livet inte varar eller finns för evigt … jag vet det … men det är smärtsamt … Vissa tankar vill man inte tänka. Så är det bara! Men Mina Minnen kan ingen ta ifrån mig. Mina Minnen lever kvar. Alltid. Evighetligt för mig. Jag är glad för mina lyckliga minnen … jag har nästan bara sådana …. kvar. Vet inte vart de andra minnena tar vägen … om det fanns några andra … än lyckliga från barndomstiden.

Min barndomstid var precis så idyllisk som den verkar. Min barndomstid var lycklig och upplevelserik. Ungefär som Astrid Lindgren beskriver i Bullerbybarnen …  fast ännu bättre … Hur kan det va’ så att just jag har haft det så fantastiskt!? Rena rama slumpen och turen …. eller?

Att jag råkade bli född efter just mina föräldrar och få just mina systrar till syskon … och hela min stora rara släkt … och framförallt … att jag hade en så generös mamma att jag fick vara hos min faster och farbror så mycket … ja så mycket att de är som mina föräldrar … jag har två föräldrarpar … För mig räckte det tydligen inte med ett … Jag hade ett liv i sta’n … och ett liv på landet. Livet på landet … före min skoltid lite då och då … under min skoltid bara på loven … har präglat mig allra mest. Det har jag skrivit om tidigare. Sättet att leva, sättet att vara, sättet att se på livet, olika vardagssituationer och företeelser … ja allt varande … bara var … helt underbart … rätt … enkelt … beständigt … var … bara var … och jag var också … mitt i allt levande … på landet, på Tången.

Så är det bara! Här är Mina Minnens Somrar … nu … alltid … evighetligt.

Vad händer med det som var svårt .. då …? Vart tar det vägen? Visst kommer jag ihåg att det fanns svåra tider och svåra upplevelser. Visst kommer jag ihåg att .. så var det. Men … jag kommer inte ihåg vad det där svåra handlade om! Kommer inte ihåg alls! Vart har det tagit vägen? De svåra minnena … var finns de?

Det är nog så som jag tror i alla fall … att finns det bara tillräckligt mycket av de goda tankarna … de goda upplevelserna … så drunknar de som inte var så goda … inte så fina … inte så snälla … de bara drunknar och försvinner. Jag tror precis så!

Det betyder att det alltid finns hopp! Hur mörkt det än ter sig i en viss stund. Det finns alltid hopp … man kan alltid se till att de goda händelserna …  de goda tankarna … de fina upplevelserna … dränker de andra … de som är mindre goda … kanske t o m onda … elaka … fula … hemska … som drabbar … någon … någonstans …

Idag blev en dag att börja samla de goda minnena ….Mina Minnens Dag.

”Om möjligt, försök att komma på ett sätt att ta dig nerför trappan utan att duns-duns-dunsa med huvudet före.”

Nalle Puh

Den 30 juni 1999

184 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Tjusig! Himla_tjusig om jag får säga så … och det får jag ju! Iaf här … här får jag säga precis vad jag vill och hur mycket jag vill. Billie, Gébories Frisby, The Giant Schnauzer … THE ….!… är nytrimmad idag. Fick helt plötsligt för mig att ta itu med hans päls. Han blir så tjusig! Han gillar så när jag pysslar med honom. Han t o m stod ut med kittlet mellan trampdynorna när jag klippte. Sedan duschade jag honom … vilket resulterade … som alltid … i ett schnauzerryck. Spring_spring_spring som en raket runt_runt_runt på den öppna gräsmattan.

Sedan kastade jag en stor ”trädstam” som han sprang att hämta … sedan fick han lite extra mat … bara för att göra allt som har med pälsvård, trimning och dyl väldigt åtråvärt och behagligt … och det är det ju. Sedan tycker han själv att han blir så himla grann.

Det är en fröjd att skåda. Dessutom har jag sett en vuxen Riesen som aldrig pälsvårdats så som en riesen ska pälsvårdas. Man ser att den hunden inte tycker att han är så tjusig, stackarn! Men min Billie … han tycker minsann att han är störst_bäst_och_vackrast … och han har såååå rätt! Måste ta nya kort ….

Inatt handlade jag på Internet. Det har jag gjort fyra gånger. Två gånger i Ladonien och då tröjor båda gångerna. Två gånger numera i Bokus.com. Hoppas böckerna kommer snart snart snart … 5 dagar skrev de … hoppas … längtar …. Martin Buber … Viktor Frankl …. längtar … tre sommarböcker … längtar!

Flingan längtar eller rättare saknar sin vän, sin enda förtroliga riktiga vän. Saknad och känslor inspirerar till skrivande. Speciellt dikter. Så är det … för många. Jag har aldrig kunnat skriva dikter … jo ngn enstaka gång … men nej. Dikter är inget jag kan .. men jag kan skriva och jag älskar att skriva …jag kan skriva om allt … och det gör jag. Samtidigt beundrar jag de som kan dikta … de som kan skriva noveller … som säger ngt … har ett budskap … Maria Scheerer kan … min dotter, Min Yngsta kan … Flingan kan … Semlan kan … jag kan bara skriva … det är jag glad för … himla glad.

Minnen att minnas eller minnen att glömma. Man kan själv påverka sina minnen genom att styra i vardagen genom att göra det man vill, uppfylla sina drömmar … fylla minnesutrymmet med drömminnen … dränka de trista minnena … minnen med mattpiskare eller minnen med orättvisa … fylla med minnen, ljusa minnen … minnen att vårda ömt. Minnen på kort.

Detta låter kanske lite för enkelt … för någon. Det har jag all respekt för. Jag vet att många bär på svåra minnen, smärtsamma minnen … minnen som överskuggar …. minnen som mörkar … det gör mig ledsen att många har det så … det är viktigt för människor att veta att många medmänniskor bär tunga smärtsamma minnen hela livet. Ok av tunga minnen som aldrig lastas av. Några lär sig leva med, andra lever mot och några knappt lever alls …. Men alla borde ha någon att dela tyngden med … någon gång … ofta … Helst någon som lyckas lyfta av oket för gott.

”Sättet som Mycket Skuttiga Djur säger ”Goddag!” på, tycks alltid sluta med att man får öronen fulla av sand.”

Nalle Puh

Maj 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 maj 1999

244 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vad skönt att slippa röda flaggor och internationaler! Vad skönt och slippa en massa tråkiga tal. Vad skönt att slippa behöva gå iväg och demonstrera. Vad skönt att slippa se händer som reses halvhögt vare sig det är med knuten eller öppen näve eller vänster eller höger hand. Vad skönt att slippa se.

Min demonstration.

Vad skönt att bara vara hemma. Vad skönt att bara kunna njuta av allt det gröna, röda, blåa, gula i trädgården. Vad skönt att bara vara hemma och se havet i fjärran och Kullahalvön teckna sig mot horisonten. Vad skönt att ha hästarna i hagarna runtomkring och smågrisarna i hagen intill. Vad skönt att bara få vara hemma och slippa ….

En ny månad en nästan_sommarmånad. Min Mellans månad. När Lillan kom till jorden. Lillan är stor nu fast bara Mellan. Inte så bara egentligen. Det är bäst att vara mellan, tror jag … för mig i alla fall. Min Vattuman är också mellan och det var nog bäst för honom med. De som är yngst eller äldst tycker nog det är bäst för dom … kanske. Fast jag hade inte velat vara äldst …. alla krav … nej det hade inte varit bäst för mig … jag vill hellre göra lite som jag vill … och gå min egen väg … ”Ödet” igen. Jag tror … jag tror … på Ö-ödet. *Glad vink till Universums Härskarinna* Hon vet vem jag menar.

Utanför Mathildas lekstuga = utanför den välvda stalldörren där växer nu en så fin pensée. Jättefina färger. Idag har det suttit en citronfjäril, en liten en, i blomman … länge … kanske den har fastnat … Mathilda hade gillat det om hon sett. Kanske kommer hon en stund i   morgon. Vi bor ju mitt emellan mamman och pappan … fast lite ut i väster.

Idag hittade jag Gullvivorna. Fröna kommer från Linköping. Hör ni Bengt och Maria … fast ni ser ju inte detta förstås … men det lyckades … det blev Gullvivor … här … i vår trädgård. Fyra stycken Gullvivor. Äntligen!

En riktig arbetaredag är det idag. Det arbetas idogt på Kastanjebacken. Plöjning, harvning, sådd … allt på en gång … Min Vattuman har så mycket i kommande vecka så då finns det inte tid … och det måste ju göras. Måndagen kallade han för ”förskräckliga måndagen” … undrar hur många möten han kulle vara på då????

Jag ska tolka … alltså börja revidera resultatdelen i uppsatsen. Tolka och förstå … allt vad jag kan … med hela mitt vetande väsen.

”Jag tycker att violer är riktigt söta, sa Nasse. Han lade ner buketten framför I-or och skumpade iväg.”

Nalle Puh

Den 2 maj 1999

243 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vi går in i nya tider nu. Nya tider för mental utveckling. Jag känner det väldigt starkt. Tankemönster kommer att utvecklas och uppleva en renässance. Himla spännande! Vi kommer att tränas i mentala trapetskonster. Kanske sker en segregering … eller som sossar och vänster gillar att diskutera …  i begreppet klasser …  och klasstänkande … det går bra vilket som … det viktiga är att man väljer själv … helt själv vilken klass man vill tillhöra … man väljer själv om man vill vara segregerad eller inte … det fantastiska är att man väljer helt själv … precis som tidigare … jag väljer och du väljer … precis det vi själva vill! Välj det som är rätt för dig! Det är helt OK. Du är OK! Som du är … så länge du inte gör en annan människa ont! Eller ett annat närstående liv. Det är min allra första grundfilosofi.

Jag är lite kluven här. Jag ser nämligen inte lika på flugor och hästar eller mygg och grisar. Spindlar gillar jag och de lever vidare i vårt hem. Jag tycker spindelväv är fantastiska konstverk och kan bara inte förstöra dem. Inte jag. Ibland får spindlarna i vårt hem namn. Spindeln i ljuskronan i köket heter Lukas. I går kväll sprang en spindel över min dator … han ska få namnet … ja faktiskt … Nimbus. Nimbus innebär säkert lycka och det sprider sig till alla mina cybervänner … Birgitta … Gerd … EvaP … Gunnar … Eva … Ingrid …  Lars … m fl m fl

Flugor och mygg är mina fiender. Båda suger mitt  blod. Det hatar jag. Avskyr! Jag slår ihjäl dom! Mitt blod är mitt! Det får ingen ta om jag inte ger. Det får inte infekteras. Mitt blod är mitt och mina rötter. Jag är en nolla. Det sade en syster till mig när jag sade att jag aldrig kom ihåg min blodgrupp. Nu kommer jag ihåg! Jag vet numera att jag är en Nolla. En positiv Nolla. Det gillar jag. Jag kan ge till alla men bara ta emot från speciella. Det gillar jag. Det är helt OK. Mitt blod är mitt och jag är rädd om det. Det måste man vara om man kan ge till alla. Jag är.

Tänkandet. Den mentala tillvaror. Nytändning för dem som vill. Det är nog inte för inte som såpoperor har en sådan framfart nuförtiden. Man = speciellt de unga människorna vill gärna ”titta” på andras tankar. Det är bra. Det innebär reflektion över de egna. Reflektion över de egna tankarna. Utan att behöva visa upp dom. I många radioprogram sker nu diskussioner om filosofi och existentiella frågor överhuvudtaget. Det är utveckling av tänkandet. Påverkan av processerna som styr våra tankemönster. Vi måste nå en högre nivå för tänkandet om vi ska kunna fungera bra i vår värld i vår framtid.

Den vetenskapliga kvantitativa har haft en genomsyrande verkan och det är fortfarande himla intressant … men … den måste balanseras upp av en mer kvalitativ kraft … och det är utvecklingen av våra tankemönster. Filosoferandet. Jag skulle vilja se en massa filosofiska rum i framtidens skola. Inte grupprum som anger att en viss gruppa ska sitta där och jobba omkring en viss fråga … utan jag vill se filosofiska rum. Dessa filosofiska rum kommer att samla elever från olika åldrar som är intresserade av samma frågeställning. De prövar sina tankar och en tankeutveckling sker. Tankemönster utvecklas … ung och gammal bidrar … kompletterar … funderingar och tankar prövar svindlande höjder och fantasin får utlopp … kreativitet … Det finns ett behov av att utveckla tankar, tankemönster … och sin menatala sfär … i samhället … för samhället … Några är redan på gång … andra på väg … några har ej förstått … kanske … insikt … Tankeklass och klasstänkande. Kvalitet och kvantitet. Framtid och baktid.

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”

Nalle Puh

Den 3 maj 1999

242 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Ibland dyker minnen upp. Ibland gör de sig påminda väldigt påtagligt. Ibland upptäcker man att saker i det förflutna inneburit mer än man anar. Ibland kan de ha präglat mer än man trott eller förstått. Det är intressant att göra dessa små resor och leva med i de tankar de föder. Det behöver inte vara så att den miljön man levt i längst präglat mest. Det kan faktiskt vara så att en stund_tals_miljö präglat mest. Vi tar intryck och upplever. Vi skapar våra tankemönster och bildar oss en föreställning av världen som hela tiden ställs inför prövningar och omvärderas. Förhoppningsvis är det så.

Förhoppningsvis borde det vara så. Men den som fastnat i sina tankemönster och som inte har ett öppet sinne för att sätta igång processer som omskapar tankemönstret … för den och andra blir det problem. Sådana problem är fördomar, förutfattade åsikter, rasism …. Då har man antagit ett tankemönster och håller frenetiskt fast vid detta kanske t o m fördjupar det. Man har låtit sig ledas in på ett enda spår … ett spår som inte ett spår präglas av förnuft. Ofta spårar det ur förr eller senare, dessutom.

Nu kom jag själv in på ett sidospår. Men det bara visar att att jag ger mina tankar frihet att färdas. Det gillar dom. Mina tankar vill inte bindas eller fastna i spår. Man präglas och tar intryck. Upplevelser och intryck påverkar valen i livet. En bok gjorde starkt intryck på mig i ungdomen   …. den har nog inverkat starkt på de val jag sedan gjort i mitt liv. Kanske t o m är orsaken till vad jag är idag. Nu när jag skriver min D-uppsats kommer jag att tänka på boken. Visst minns jag titeln! Men inte författaren. Fast jag vet att författaren var mamma till titelpersonen, tillika huvudpersonen. Jag surfade ut på nätet och letade i Libris. Jag fann boken och några få bibliotek hade den. Bland andra Halmstads som ligger närmast. Jag ringde och de skickade boken till mitt bibliotek. Nu har jag den framför mig.

Så här skrev Daily Sketch, London, om den då när den kom ut på 50-talet:

”Av all kraft rekommenderar jag Er att läsa denna strålande och vackra bok. Det är uppriktigt talat, den mest gripande och rörande livshistoria jag har läst.”

Ja, det är en sann historia om Karen. Mammans kamp för sitt barns liv och tillvaro. Den lärde mig att allt är möjligt och inga hinder oöverstigliga. Underbar bok av Marie Killilea. Bokens budskap har varit ständigt närvarande hos mig, mer eller mindre medvetet.

Hur svårt något än kan tyckas vara så går det att lyckas. Med rätt stöd och hjälp. Mycket fantasi för att finna lösningar. Fria tankar som färdas fritt fantiserande finner så småningom finfina lösningar.

”-Hur gör man Ingenting? frågade Puh.
-Det är att gå och ströva och lyssna på allt som man inte kan höra, och ha det skönt.”

Nalle Puh

Den 4 maj 1999

241 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Nu blir jag bar så förbenad! ARGH_ GRRRRRRRRRR! Detta är tredje gången jag skriver detta dagboksblad. Det vill sig inte idag. Inte så att jag saknar inspiration och inte kan skriva. Nehej då! Jag har skrivit med en himla glöd må jag säga. Det är bara det att tre gånger blir för mycket! Den fröööös! Kontakt sknades mellan explorer och editor. !!!

Det handlade om ”gråzonen”. Det som Reportrarna kallade för gråzonen i kvällens program. Det är ju även dem min uppsats handlar om. De som inte får hjälp i skolan … de som har rätt att få hjälp men alltså inte får denna hjälp. Utagernade och mycket uppmärksamhetskrävande elever får mycket resurser idag i skolan. Få elever får mycket och många får inget alls. De som får mycket får dessutom oftast inte rätt hjälp. En i Kalmar menar t o m att ”Barn är offer för den nya skolan” och menar bl a dessa barn.

Många med läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter får inte den hjälp de är i behov av. Många lämnar därför skolan med bristande självkänsla. 16 % i åldrarna 13-18 år har dålig självkänsla som är direkt relaterad till förmågan att inhämta kunskaper. Inte klokt! Hälften av de kriminella ungdomarna på anstalterna är ”ordblinda” alltså har grava läs- och skrivsvårigheter. Skolan har inte förstått sitt uppdrag när dess verksamhet resulterar i dylika skandalösa resultat.

Den allra viktigaste uppgiften är att lära sina elever att läsa och skriva och räkna. Dessutom så att man känner glädje i att lära sig. Det är skolans skyldighet och alla som jobbar i skolan är skyldiga att uppmärksamma de som behöver särskilt stöd. Brist på resurser är inget godtagbart skäl!

Många som drabbats av inkompetenta skolor som inte utfört sitt uppdrag anständigt känner skamkänslor för att de inte kan. Några tror att de är dumma eller korkade. Egentligen är det skolan som är korkad och dum. Det är pinsamt med skolor som håller en låg kompetens. Det är pinsamt med skolor som sparat bort specialpedagogisk kompetens. Fruktansvärt pinsamt med så’na skolor!

En undersökning i Göteborg uppvisar att vart tionde förskolebarn är försummat fysiskt eller psykiskt. Undrar hur många det är som försummas i en skola för alla!?

Ansvaret ligger hos enskilda lärare som inte engagerar sig tillräckligt, hos rektorer som inte månar om kompetensen, hos rektorer och skolpsykologer som inte ser de verkliga behoven och skaffar information om elevernas förutsättningar, hos specialpedagoger som inte slår larm, hos politiker som saknar insikt och inte lämnar tydliga direktiv och inte följer upp verksamheten ….. staten som bara lämnar över till kommunerna som tydligen inte klarar uppgiften …. ja-ha var ska man börja?

Lite krut fanns kvar … fast det var faktiskt bäst i första versionen och inte i denna tredje. Undrar vad det var för fel. Kontakt saknades mellan editor och explorer!!! Det var orsaken. Därför gick det inte heller att spara. Men varför?

”HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN”

Nalle Puh

Den 5 maj 1999

240 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det verkar fungera idag. Jag vill inte skriva om dagboksbladet tre gånger ikväll. Absolut inte! Det har varit en skrivaredag och uppsatsen är ivägskickad för lite synpunkter inför den slutliga hårdgranskningen. Slutdiskussionen är kvar också. Fast den sitter i huv’et nånstans.

Min demonstration.

Ja, den kan gott hänga med ett tag till. Demonstrationen alltså.

Jag har lagt märke till en sak. Jag gör fruktansvärt många omkastningar när jag skriver på datorn. Det gör jag inte i vanliga fall. Undrar om den som i ”vanliga fall” gör omkastningar slutar med det vid datorn? Man kan kanske få nya typer av läs- och skrivsvårigheter vid datorn? Jag skulle kunnat fått läs- och skrivsvårigheter om det hade velat sig så. Vi har det i släkten precis som så många andra. Jag vet precis vad jag tycker är svårt och som är en kritisk faktor. Jag har (haft) läs- och skrivsvårigheter på nära håll. Själv har jag varit en ganska långsam läsare även om jag kan läsa fortare. Min takt är av naturen långsam i läsning. Jag har också väldigt svårt medljuduppfattningsförmågan och får koncentrera mig oerhört när jag lyssnar. Därför har jag aldrig kunnat uppfatta texter i musiken. Jag lyssnar bara på musiken och takten. Takten speciellt, alldeles speciellt. Jag kan verkligen fascineras av små snuttar i musikstycken. På senare år har jag börjat gilla saxofon. Han i Bruce Springsteen’s ”Dancing in the dark” …. whao!! Vi ska inte tala om korttidsminnet. Nej det gör vi inte!

Som sagt tanken är fri som fågeln och far än hit och än dit.

Eftersom jag aldrig gillat att vara beroende var det viktigt för mig att lära mig läsa. Sagor lästes när jag var liten och Min Farbror H både berättade och skrev egna fantastiska sagor. Jag tror att jag också gärna skrev egna. Men i skolan blev mitt skrivande inte särskilt bra bedömt. Jag skrev nog inte tillräckligt korrekt. Min fantasi och frihet i tanke och ordformuleringar var nog inte så uppskattat då. Det bästa betyget jag fick på en uppsats var nog på gymnasiet på reallinjen när jag valde ett kemiämne och sedan vet jag att det blev bra när jag skrev om Kinas risodlingar!!!! Men numera får jag mycket uppskattning för mina skriverier. Det blir jag så glad för. Himla jätteglad till och med. Det finns de som sagt att de kollar NST varje dag om mitt namn är med och när det gör det så blir de så glada … tänk så rara människor! Så glad jag blir då. Idag blir det en riktigt glad dag. Glad, glad, glad!

Min läskompis hette Gabrielle. Vi levde i böckerna i flera år Gabrielle och jag. Vi hann faktiskt med annat också. Planera rymningar … t ex. vad var viktigast att ha med sig då och som inte tog plats. Gabrielle och jag hade något speciellt ihop och väldigt väääldigt kul. Hon var också s k pojkflicka. Gabrielle var annorlunda och jag gillade det skarpt!

Det bästa med att lyckas med läsningen är strategier. Jag har lärt mig mina strategier och utvecklat dom. Jag gillar mina strategier. De är ovärderliga och utan dem klarar jag mig inte.

Barn som har svårigheter med läsningen behöver hjälp med att finna strategier. Sina egna strategier. Som passar just dom.

”Du tycks vara den enda som förstår sig på svansar.”

Nalle Puh

Den 6 maj 1999

239 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag har glömt att lägga in den senaste golfinsändaren, 1990428. Det är gjort nu. Det är ett svar på en lågnivåinsändare. Med det menar jag att man kunde förväntat sig en högre nivå. Saklighet alltså.

När jag skrev igår om de rara människorna som kollar om mitt namn är med  …. det är ju inte lätt att utan vidare veta var detta kollas … men … det gäller alltså NSt. De kollar i NST.

Fick ett rart brev från Vivi som läst min 100-lista. Tack Vivi! Lycka till med Dina ”gråzonsbarn”. Du är livsviktig!

Grisar är för roliga. Jag gillar väldigt mycket att studera djurs beteende. Grisar är ”nya” för mig. På sätt och vis. Vår ”TrynTrupp” ute i ena hästhagen är den första gruppen KRAV-godkända och ska lämna oss i juni. Himmel det har jag inte riktigt fattat än … vad jag kommer att sakna dem *suck* Men iaf jag brukar hjälpa Min Vattuman och ge dem vatten ibland. Då sätter de små jordklickat på min kjol. Jordklickarna har de på sina trynen och så kommer de och ska se vad jag är för figur … en klick här och en där … igår hade jag shorts … åh deras små trynen är fuktiga … de undersökte mina ben med sina våta trynen … huuuh! … Hur kan deras trynen vara så fuktiga fast de bökar i den torra jorden? Finns det något som kan torka ut huden så som jord?! Jag har alltid handskar på mig. Jag tycker inte om att bli skitig om händerna. Det gillar jag inte alls. Jag har alltid handskar på mig när jag jobbar med hästarna … inte när jag bara pratar med dom i hagen … men annars.

Våra grisar är för roliga! Igår skulle jag ta bort de blå plastsnörena, som ”grävt ner sig” i jorden efter vinterns storbalar, i grishagen = f d hästhagen. Jag tog en stark pinne att vira om …  för att snöret inte skulle skära in i fingrarna. Vilken hjälp jag fick! Minst 20 ur TrynTruppen ville hjälpa. De bet och drog och stretade i var sin tåt. Jag tror jag kunde liknas vid en knyppeldyna i hagen. grrisarna tyckte det var så himla roligt … och jag med. Jag ska minsann lära dom spela fotboll! I morgon köper jag en boll. Undrar vad grisar gillar för färg????

Jag gav grisarna namnet TrynTruppen en gång när de var på rymmen. De var på väg till Torekov … undrar vad de sagt där om vår TrynTrupp invaderat? Det var visserligen en annan grupp grisar men alla våra grisar i Trupp kallas TrynTruppen.

I morgon ska jag rida. På Sáita. Min Yngsta och jag bestämde precis. Birgitta tänker tyst för sig själv: Himmel jag har ju inte ridit på två år nu!*pirrigt* *spännande* Men gudarna ska veta att jag vill komma igång och få tid igen till denna underbara aktivitet. Ut i naturen med våra go’a hästar som går över stock och sten och bara tycker allt är kul. Kanske går jag ner några av alla kilona jag lagt på mig det senaste året. Jag ska ju på FEST i juli. Inte vilken fest som helst heller. Kul, Kul, Kul!

Sáita är livsglad eller heter det levnadsglad? …nej livsglad passar bättre. Livsglad låter livligare och det är vad min Sáita är. Måtte hon bara inte rusa in i skogen … med mig på ryggen … undrar om det blir ngt dagboksblad i morgon?

”Vad kommer farande med skritt och med hopp?”

Nalle Puh

Den 7 maj 1999

238 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vi skulle ha en eftermiddag tillsammans Min Yngsta och jag. Det har vi haft i Helsingborg. Vi sprang runt i affärer. Inte har jag hittat något snyggt att ha på mig. Inte! Jag kom inte ens hem med en sidenslips till Min Vattuman. Det brukar jag annars. Jag gillar att köpa slipsar och dom ska vara snygga. Då kostar dom också … i regel … men snygga ska dom vara!

En sak hade jag bestämt att köpa så vi traskade till den största skivbutiken. Jag frågade efter ”Blue Bayou”. De hade bara Roy Orbison inne så den lyssnade jag på. Sedan beställde jag Linda Ronstadt. Fick också reda på att svenska Carina Jarneek har sjungit in. Ja, ja.

Eftersom vi inte hittat något kul att köpa … inte ens skor … så stannade vi till vid Väla. Yngstan hittade en tröja och jag … jag lyssnade på Blue Bayou för fulla muggar. För där på Väla hade de alla tre. Jag köpte Carina sedan var det extrapris på Roy och Elvis. Jippieee!

Men den rösten jag hörde i radio för ett tag sedan sjunga BlueBayou och som fick oss här hemma att stelna till i andäktig stund hela låten igenom … det var nog varken Linda eller Carina …. men vem???

Jag var alldeles slut efter Helsingborg. Ridturen får vänta. Yngsta var dock iväg en liten stund.

I morgon tidigt kommer ett Litet Gullhjärta. Då blir Morfarn och Mormorn så himla jätteglada. I morgon kommer vi att vara glada hela dagen. Vi ska ha det mysigt bara det inte blir för kallt. Grisarna ska få spela trynboll. Dom har inte lärt sig reglerna än. Eller är det jag som inte gjort det. Hela Tryntruppen trängs runt bollen i trynboll.

Min Yngsta fick en liten present. Hon blev så glad att jag fick både kram och puss på kinden. Hon fick en liten bok om skotska klanmönster.

”Han använder korta, lätta ord som: -Vill du ha mat, Puh?”

Nalle Puh

Den 8 maj 1999

237 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Lilla GullHjärtat väckte på morgon. Lilla GullHjärtat kröp ner i sängen och bara var … så himla go’. Lilla GullHjärtat hade ritat en teckning till Mormorn och Morfarn. Det var en gris på. Det stod: ”AJLAVJO” och ”HÅPAS VI SES SNART” och det gjorde vi juuuu!

Det blev frukost tillsammans innan Mellan och Yngsta åkte iväg för att fylla i sina tatueringar i Höganäs. Lilla GullHjärtat skulle vara hos mormorn och morfarn under tiden och även under tiden mamman = Min Mellan var hos kompis på kvällen. Min Yngsta åkte tillbaks till Helsingborg för att träffa kompisar som kom från Göteborg. Så är det … ungdomarna far runt till sina kompisar och mormorn och morfarn håller sig hemma hos grisar och hästar för att ha famnen öppen för lilla barnbarnet = Lilla GullHjärtat. Härligt med det som kommer in i famnen.

Lilla GullHjärtat och jag har handlat blommor att plantera och blommor till 80-åring. Lilla GullHjärtat valde blommorna att plantera. Det blev Margueriter och Blå Hänglobelia. Samt engelsk pelargon i rosa och lila. Lilla GullHjärtats älsklingsfärg är lila.

Lilla GullHjärtat och jag har målat ”Välkommen_stenar” idag. Man väljer en fin sten. Valet är viktigt för stenar är alldeles speciella ting för oss. Stenen målas och sedan skriver vi VÄLKOMMEN på den. Lilla GullHjärtat sade att Välkommen skulle det stå i Himmelen. Så då skrev hon Välkommen i Himmelen. Det blev så himla himmelskt fint. Och vem vill inte vara välkommen i himmelen!

Lilla GullHjärtat var så nöjd med sin sten och viskade att mormor och morfar nog skulle få den. Men mormorn tyckte att den var nog så fin att den skulle nog passa bra i Lilla GullHjärtats och Mammans trädgård bland alla blommorna. Ja det hölls med om det. Fast egentligen ska ju mormorn och morfarn ha allt det allra finaste producerat.

Jag var också nöjd med min Välkommen_sten. Den ska ligga vid ”Stora Dörrern”. Jag har redan en vid köksingången. På mina stenar är det Blåsippor … nästan alltid. Blåsippor är speciella, alldeles speciella … inte bara för att de är blå.

Jag har fått en önskan uppfylld. Den finns registrerad på nätet. Kul! LillaJag och min lilla önskan … bland alla andras önskningar … här … så det så! Kolla på B som i Birgitta och som i Blue t ex i Blue Bayou … jag har gått med i två webringar idag; Classic Rock and Rock’n Roll.

”Jag har hittat en figur, som är precis lik mig. Jag trodde jag var den enda av den sorten.”

Nalle Puh

Den 9 maj 1999

236 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag knappt varit ute. Inte klokt egentligen. Jag har kollat vad Min Mellan åstadkommit i mina rabatter. Där är fint. Där ser man numera jorden mellan perennerna. Innan var det grönt och gult av maskrosor mm. Det var så mycket så’nt som inte skulle vara att hon inte hann allt.

Mitt Lilla GullHjärta var inne hos mig den mesta tiden. Vi tittade bl a på kort när hon döptes. Ett kort fastnade Lilla GullHjärtat alldeles speciellt för … det togs för ett par år sedan och Lilla Stumpan själv låg i en fåtölj bland kuddar och två hundar. Hundarna låg på var sin av hennes små armar. Det kortet fick hon med sig hem … och en ”gullpeng” bara för att hon varit så duktig. Tänk! … Välkommen_stenen … som målades igår … den var så himmelskt fin.

Jag har suttit vid datorn. Skulle skriva slutdiskussionen men fastnade på en webbsida som omarbetades. Sedan var jag tvungen att svara på ett inlägg i mitt forum för mobbning. Sedan … långt om sider … läste jag igenom uppsatsen med pennan i handen … Det tog faktiskt ganska lång tid att gå igenom de 77 sidorna. Jag blir dessutom lika ”gripen” varje gång.

DET ÄR BARA INTE KLOKT ATT SÅ MÅNGA SKA BEHÖVA UPPLEVA INKOMPETENTA SKOLOR.

Kompetensbrister avseende;

… vanlig mänsklig förståelse, förmåga till inlevelse och empati, kvalitativt bemötande, handikapp och dess konsekvenser, olika svårigheter, barns villkor och förutsättningar med konsekvenser för barns utveckling, metoder och hjälpmedel, uppdraget enligt Lpo94, ….. pedagogisk kompetens … professionell bedömningsförmåga … psykosocial kompetens … målformuleringar … kvalitetsanalyser … uppföljningsmetoder … metoder för utvärdering …

… att planera så elever känner att de lyckas i skolarbetet och att elever känner sig trygga i skolan.

Tänk bara själv att kanske gå år ut och år in och bli retad och kallad något nedlåtande. Hur kul kan det vara! Läs i mitt Forum!

Tänk bara att inte få lärarens förståelse för de svårigheter man har i ett ämne. Till slut utarbetar man strategier som att gissa eller dölja och det värsta av allt … man tror man är ”korkad”. Vem är det som är korkad … egentligen! Jo, läraren som borde begripa bättre och skolan som borde satsa mer på kompetent personal och politikerna som inte insett den komplicerade pedagogiska uppgiften. Politikerna gäller på alla plan; riks som kommunala.

Tänk att gå igenom hela grundskolan och få ett dåligt självförtroende på kuppen!

När uppdraget skolan har … är att utveckla varje elevs unika egenart. Tänk själv!

När var och en som arbetar i skolan är ansvarig att upptäcka! Tänk själv!

Någonstans finns ett mycket allvarligt problem!

”Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om hur det är.”

Nalle Puh

Den 10 maj 1999

235 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag iaf varit ute, fast inte mycket mer. Jag har planterat ut mina Pelargonier. Det fick bli de kraftigare cerisefärgade och inte Penséepelargonierna.

Tänk jag har en sån lång ”språngbräda” innan jag ska komma till skott … när jag ska skriva viktiga saker. En sådan viktig sak är ju Slutdiskussionen. Det är så mycket jag måste göra först … innan jag får sätta mig att skriva … som alltså måste göras först … måste av någon outgrundlig anledning …. Ibland kan sådana måsten vara att städa på ngn konstig plats … ibland kan det vara ordna papper eller läsa i en speciell bok … ibland kan det vara att rita eller måla något … men alltid är det något sådant måste. Idag var det att plantera och att åka för att köpa en till av samma färg av Penséepelargonian. Det är bara att göra dessa måsten. Ingen idé att bekämpa eller göra emot! Det var längesedan jag insåg att det skulle jag alls inte göra … bara följa dessa ingivelser av måsten … innan jag får påbörja skrivandet.

Jodå, jag är igång. Jag hade hoppats in i det sista att Min Vattuman kunnat läsa igenom för att ge mig synpunkter. Men han hade inte tid och har inte haft på länge. Sammanträden hit och dit och däremellan Tryntruppen. Sedan är han inte jätteförtjust i att läsa ”mycket”. Jag försökte locka genom att visa vilka avsnitt som var intressantast men … men … ett sammanträde i Helsingborg väntade. *suck*

Idag var Tryntruppen i tidningen. I NST och på Båstadsidan. De var så fina. Och Tryntruppshärföraren också *smile* Några ur Tryntruppen var tom på framsidan. Tänk om de visste! Nej förresten … det är nog bäst att de inte vet.

Min Yngsta har lov redan och ville bli hämtad vid tåget. Inte ville hon stanna kvar och invänta ankomsten av min beställda CD inte … och inte kan man begära det heller … eller vill heller … jag är så glad när de vill komma hem … de barna … de barna.

Min Mamma ringde idag. Hon har det besvärligt med nycklar som lever ett eget liv och aldrig hittas lätt … längre. Jag kan också göra det knepigt för mig ibland genom att gömma saker och verkligen tänka att … nu ska jag komma ihåg att jag lagt det här … eller om det var där … jaha … och sedan har jag glömt … Inte hjälper det att skriva upp på lappar heller alltid … de ska ju också kommas ihåg var de lagts. Lappar och nycklar lever ett eget liv … ibland.

I morgon är det en viktig dag. Då ska jag på flera ställen. Viktiga ställen. Och jag tror dagen närmar sig när jag ska börja rida igen. Jag tror faktiskt att det är så.

”På tisdan när det skiner skönt och allt är sommalikt och grönt. Jag undrar, men jag undrar helst om vilkensom är vemsomhelst.”

Nalle Puh

Den 11 maj 1999

234 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det blir politik idag. Kan bara inte låta bli!

Först kan man läsa i tidningen, NST alltså, att Sveriges största åkeri flyttar från Klippan till Luxenburg. Sedan allt detta hets och anklagelser som riktas mot VOLVO för 0-taxering!!!!

Det är bara inte klokt! Det är väl för katten inte VOLVOs fel att vi har en vänster(s)kattesystem som tillåter detta och dessutom gynnar storföretagen. Brottsligt vore det … och med rätt att kritisera … om VOLVO inte värnade företaget för växande och utveckling. Att vänstern gynnar storföretagen beror ju på att de är beroende av facken … det är ju där facken finns … De behövs för klasskampsretorik och annat som vänstern ägnar sig åt när de inte instiftar nya skatter …. befängda (s)kattesystem … som nedmonterar välfärden …. företagen flyr detta ….

… och även vänsterns finansministrar

Åkeriet flyttar utomlands därför att sociala avgifter är hälften och fordonsskatter 1/3 av kostnaderna där. Inte fasen kan företagen vara kvar i detta skatteparadis för vänstertänkare! Om man vill överleva … sunda företag vill överleva … det gör de utomlands medan sossar tillsammans med v och mp driver iväg dem i allt snabbare takt …. snart är bara offentliga sektorn kvar … världens högsta skattetryck ger snart välrdens sämsta välfärd! Högst oroande … att inte fler inser ….

TYPISKT! … vänstern i form av v och mp som är så kritiska mot EUs överstatlighet … HA! … är mest ihärdiga att stifta lagar som styr just överstatligt. Vänsterfolk är emot överstatlighet i retoriken härhemma men väldigt förtjusta i överstatliga beslut i EU där de röstar glatt för. HA!

När det gäller EU är det så här … vänstern förnekar sig inte … de vill till varje pris styra över folk … vänsterpolitiker tror de är bättre på att bestämma och ser till så att politiker har makten. Med högern är det tvärtom! Högern vill SAMARBETA med hjälp av eller genom EU [Därför är vi så positiva! …] … men fasen … inte vill vi att EU ska bestämma inte! … vi högerfolk vill att människorna själva ska få bestämma så mycket som möjligt över sin vardag. Så är det bara!

VÄNSTERN vill STYRA över länder och bestämma över folket

HÖGERN vill SAMARBETA med länder och låta folk själva bestämma

”-Det här var allvarligt, sa Puh. -Jag måste rädda mig.”

Nalle Puh

Den 12 maj 1999

233 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Ingen rolig dag idag … oinspirerande … seeeeg … vet egentligen inte varför … kanske vädret … ju … lätt att skylla på när det är ruggigt och regnigt … en förlorad dag … så känns det …

Inte har jag fått mitt material systematiserat … som jag tänkt … därför inte heller kommit igång med att skriva om hur det är behandat och tolkat … tolkningen är dock gjord … inte har det blivit ngt läst i ”Källkritik”-en … som sagt jag känner mig inte tillfreds med min insats idag … lågtrycket sitter inne i märgen … en så’n här dag som denna!

Igår handlade det om politik. Det är inte lätt att vara aktiv politiker samtidigt som man är tjänsteman och offentliganställd. Det är lättare att vara moderat idag än för några år sedan. Jag engagerade mig sent i livet och hade inte tidigare varit politiskt bunden. Därför fick jag också uppleva människors förändring. Vissa människors alltså. När jag berättade att jag ”tagit steget” och givit mig in i ”hetluften” fick en del människor mycket svårt att inte tycka illa … helt plötsligt. Från att ha varit vänlig och positiv kunde det bli avvogt och kritiserande. En hade behov av att varje gång mänskan träffade mig prata illa om CB  … !!! … Pannan igen! *Birgitta tar sig för pannan när hon minns* Vissa människor kunde inte samarbeta längre … de såg nog bara mig som en fiende … Jag tror det finns människor som hatar moderater. Jag tror det finns människor som hatar moderater och som inte klarar av … alltså förmår … göra skillnad på sak och person … t o m bland s k mogna människor … t o m bland s k högutbildade … Jag har upplevt människors förändrade sätt från en stund till en annan.

Min egen teori om detta är … vänsterfolk som fostrats väl i propaganda kan känna hat mot moderater …. vänsterfolk som fostrats så väl i propagandan ser varje moderat vid varje tillfälle som en fiende som måste angripas … dessa fostrade vänsterfolk kan ju rimligen inte ha demokratiska perspektiv som sin värdegrund! Varje demokratiskt sinnad människa upplever starkt värdet av att man kan och ska och får ha olika syn på saker … att man får tycka olika …

De flesta demokratiskt sinnade och mogna personligheterna kan t o m lyssna på andra. Tyvärr förmår inte alla detta.

Själv har jag alltid umgåtts med alla möjliga och omöjliga människor. Därför var det nog särskilt svårt för mig att bli varse att det finns vuxna med så snäva och omogna ramar … ja, faktiskt riktigt svårt … på djupet …

Vad jag vet har jag aldrig umgåtts med rasister även om det någon gång har funnits människor med fientliga åsikter i omgivningen. Däremot har jag umgåtts med kfml-r-are, homosexuella, knarkare, raggare, romantiker, filmregissörer, konstnärer, journalister, judar, araber, indier, pakistanier, kaptener, lakritsätare, joddlare,  … som sagt alla omöjliga och möjliga människor. Jag gillar människor … öppensinnade människor … annorlunda människor … naturliga människor … jag älskar annorlunda öppensinnade människor … Jag har lärt mig mycket av människor. Det är då en sak som är säker. Själv är jag inte så mogen att jag t ex (ännu) tycker det är OK för homosexuella att ingå äktenskap, eller? Det betyder ju inte att jag tycker illa om dem. Människor får själva ta ansvar för sig och sina liv. Gränsen  går när det skadar en annan människa.

Det finns en grupp människor som jag har svårt för. De gör frammarsch mer och mer … vinner terräng liksom … överallt … konstigt att inte folk inser …. mer än de faktiskt gör …. !!! …. Den grupp jag menar är …. lite farlig … lite ovederhäftig … jag berättar mer i morgon … det är så viktigt …
*trött efter en försvunnen dag*

”…. lät aldrig saker komma av sig själv utan gick själv och hämtade dem.”

Nalle Puh

Den 13 maj 1999

232 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Hur kan det vara att de inte kan hitta den 11-årige pojken i Ä-m! 11-åringens pappa sitter anhållen som misstänkt. Hur kan världen se ut för en 11-årig pojke. En pojk i den ålder vill ju ha en pappa att se upp till. Pappan är ju oerhört viktig. Vare sig han är närvarande eller frånvarande. En pappakan vara närvarande_närvarande eller närvarande_frånvarande … han kan också vara frånvarande_närvarande eller frånvarande_frånvarande. De sämsta papporna är de närvarande_frånvarande och de fånvarande_frånvarande. Så de papporna behöver skärpa sig!

Men så finns tydligen en kategori till. De som är direkt skadliga för sina barn. T o m så skadliga att de är livsfarliga för sina barn. Kan det vara möjligt att denne 11-årings pappa har varit livsfarlig för honom!? Då måste det väl ändå handla om en sjuk människa. Hur sjuk får man vara som förälder?

11-åringens kamrater i skolan hoppas att det blir ett lyckligt slut. Att han återfinns välbehållen. Vem hoppas inte det …

Det finns många olika typer av människor. På gott och ont. Människor som har formats av sin miljö utifrån de konstitutionella förutsättningarna. Vi har skaffat oss vår egen föreställning av hur världen ser ut och vi har vår livsåskådning. Dessa båda sfärer bildar basen för hur vi uttrycker våra kunskaper, vår kompetens och vår moral med de etisk spelreglerna. Detta gäller alla människor! Det som skiljer människor åt är människornas medvetenhet om sitt eget paradigm, tankemönster … det ovan beskrivna … medvetenheten och förmåga till insikt om konsekvenser för handlande … i möten mellan människor. Människor är mycket o_medvetna … människor lever inte i en vardag med tillräckligt reflexionsutrymme … Människor somär medvetna om sina egna och även ser andras paradigm är himla intressanta … Så är det bara!

Den knepiga gruppen (se gårdagen) är ”pratmänniskorna” eller ”motiveringsmänniskorna”. Dessa har ordfloder forsandes och bubblandes ur munnen. Ingenting bakom .. ibland fel … ovederhäftigt … men de lyckas prata omkull … ibland luftballongsprat … så man baxnar …. blir förstummad … jag blir förstummad av deras egen brist på självkritik. ”pratmänniskorna” finns runt omkring … överallt … var vaksam! … med ”pratmänniska” vid rodret blir nivån låg på verksamheten … ”pratmänniskor” lyssnar inte på andra … ”pratmänniskor” tror de har alla lösningar själva … fy vad jobbiga dessa osjälvkritiska gåpåiga människor är och som dessutom aldrig intresserar sig för att lyssna på andra … däremot kan de ha ett ”hov” av undersåtar … då är det verkligt illa …

”Jag är inte rädd för vilda djur i allmänhet.”

Nalle Puh

Den 14 maj 1999

231 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Mitt i kalla vårfredagsklämdagen fikade vi ute. Anledningen var bara att jag tyckte Min Vattuman behövde lite kaffe … just då … vid fikadags.  Och. Inte ville jag ha in honom, inte! Inte när han är mitt uppe i att sköta grisarna. Och inte är det så roligt att gå in … duscha … fika … klä på sig arbetskläderna och gå tillbaks till grisarna … så är det bara. Då finns risken att ”reglerna”. Reglerna att inte gå in i griskläderna. Tänk att grislukten ska sätta sig så enerverande envist i kläder och hud! Det räcker att bara gå genom grisstallet och sedan gå in så …. luktar det … ja-a … hemskt … illa … OCH … jag bara vill INTE ha den lukten inne i vår bostad. Så är det bara!

Precis innan fikadags hade Min Yngsta och jag varit iväg och handlat och när vi kör ner på gården ser vi att Vattumannen befinner sig i kris med ca 40 mindre smågrisar. Min Vattuman vill att de ska hålla sig innanför stängslet och grisarna vill pröva livet utanför. De kryper under nätet och bryr sig inte om elen. Först på ena sidan tills Vattumannen rusar till. Sedan på andra sidan. Tills Vattumannen rusar till där också. Fram_och_tillbaka. Det ser onekligen lite lustigt ut. Det finns glada grisar lite överallt. Vi rusar till och efter lite allehanda strategier är de inne igen. En strategi var att gå bredbent för att min kjol skulle agera bred vägg medan jag höll en tom svart matho i varje hand för att förbredda väggen. Inte kunde de små luringarna forcera något så bastant. Bra strategi!

Jag har städat och gjort fint … i trädgården. Det är mycket roligare att städa ute, särskilt när sommaren är på väg … någonstans på väg iaf. Det stod på en löpsedel att det skulle bli en varm sommar så någonstans lurar den väl.

I morgon kommer vi att bli väckta av ett Litet Gullhjärta. Min Mellan och GullHjärtat kommer … tidigt. Min Mellan ska fortsätta med rabatten och Lilla GullHjärtat bara vara … med mormorn och morfarn som blir sååååå glada då. I morgon kommer jag att vakna av en liten röst och mjuka go’a kramar. Ljuvliga morgon att längta till.

Egentligen ska man ju inte längta efter nästa dag … någon sade att det innebär ju att längta till sin egen död *ups* Det är väl ingen kul tanke! En del har så konstiga tankar för sig. Så länge man är fri kan man bestämma lite själv över vad man ska tro och tänka … på.

”Ibland får han heta Föfälia Musen, för han säger att namn vill han gärna ha tusen.”

Nalle Puh

Den 15 maj 1999

230 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Den dagen när jag inte hade tid eller ork att skriva i Min Dagbok. Jag var ute i trädgården hela dagen.

”Hon skulle göra något riktigt bra utan att tänka på det.”

Nalle Puh

Den 16 maj 1999

229 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det har varit krångligt att komma fram till Kastanjebacken både igår och idag. Jag har inte kunnat hämta posten idag. Lite irriterande … minst sagt. Inte för att jag varit så ihållande och envis … men de gångerna jag har försökt gick det inte.

Cyber har inte fungerat så bra dessa dagar som varit mest upptagna av RL.

Ifall någon undrar varför jag skriver Min Yngsta, Min Mellan, Min Äldste och Min Vattuman så är det för integritetens skull. Att skriva Dagbok på nätet är ju att lämna ut sig själv en smula och därför känns det bättre att ”skydda” mina närmaste på detta sätt. Att skriva namnen direkt blir så himla direkt. Inte för att jag tror att de egentligen har något emot det … men … det känns bäst så … tycker jag … och då blir det så …

Min Yngsta har haft kompis här i helgen. Min Äldste kom med kompis igår samt även kompisens dotter som i sin tur är kompis med Lilla GullHjärtat. Vi blev rätt många runt fikabordet igår och jag tyckte det kändes så kul med de små fötterna som rusade runt alldeles överfulla med energi och de små klara rösterna i samma spår. Dixie och Chippen var lyckliga. Chippen tog sig friheten att gå upp på bordet och ta en av småflickornas kakor innan vi hann fya på honom. Billie fick inte vara med för han är en alldeles för glad och för stor hund för en liten flicka som inte är lika van som vårt Lilla GullHjärta. Billie ääääälskar små barn. Han blir så glad i hela kroppen av små barnröster och hans stora starka vilda hundkropp springer i glädjen lätt omkull små barnkroppar och då är det risk för att de små barnen blir ledsna … och vem vill att små barn ska vara ledsna!? Ingen här iaf! Inte ens ta en risk.

Duktig … har jag varit. F. d. mjölkrummet (före vår tid) och numera sadelkammaren har blivit städad. Skööönt! Nästa steg är att göra sadlarna fit_for_fight. Jag har alltså inte ridit än … men det närmar sig …. jag lovar … om jag så ska slå ihjäl mig på kuppen …

Seíta, Den Söta, min livsglada gulliga häst har kommit ofta fram till mig de senaste dagarna och bett mig öppna till en ny hage. Jag har dragit på det för jag tycker de är så smärta och fina. Vill inte att de ska lägga på sig så förskräckligt som de så lätt gör. Islandshästar vill ju lägga upp ett extra lager inför nästa vintersäsong. De blir lätt lite runda om maggarna. och vem blir inte det alldeles för lätt ….

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”

Nalle Puh

”I en dröm hon försvann på smörblommeängen.”

Nalle Puh

Den 17 maj 1999

228 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


När jag ”äntligen” kunde koppla upp mig och hämta posten väntade både trevliga och mindre trevliga överraskningar. Det allra trevligaste var frånBirgitta som dels skickade underbara Nalle_Puh_bilder och dels visade omtanke och oro. Birgitta vet ju att jag skriver varje dag och fattas någon dag så kan ju något ha hänt. Birgitta är en sann cybervän som även är en vän IRL. Tack snälla Birgitta! Bilden med Nasse, ballongfararen, omgärdandes sin trygge vän är så fantastiskt underbar.

Det mindre trevliga brevet är från ”katarina”. Se min gästbok. ”katarina” vill påskina att hon tycker det är kul att mobba. Lite tragiskt och man undrar ju i sitt stilla sinne vad som gått snett hos denna flicka som säger sig vara 32 år. Nåväl … alla mindre trevliga brev kollar jag lite extra. Just i detta fallet har jag tagit fram IPnummer och därmed kollat servern. Vet man IPnr kan man kolla här efter vilken server det gäller.   Dessutom gick jag vidare för att kolla den serverns abuse och har nu en kommunikation med dem. Ska bli intressant att se var den slutar. I min gästbok har jag också gått in och kommenterat i ”katarinas” inlägg och där passat på att skriva ut IPnummer och server.

Jag tycker det är oerhört viktigt att bekämpa avarter på Internet. Det är så fantastiskt med detta medium och det är värt att vårda och värt att kämpa för etiska regler i sammanhanget. Så fort något otrevligt eller kränkande inträffar ska man agera. Det är min absolut bestämda åsikt. Jag har fått ett par riktigt kränkande och oförskämda brev tidigare. Politiska. Med hjälp av mina cyber-kontakter och sedan anmälan till respektive abuse-enhet lyckades båda spåras. På detta sätt kan avarter bekämpas. Låt dem inte komma undan!!!!! Anmäl! Folk ska inte komma undan ansvar för sina handlingar! Varken i cyber eller IRL. Varken Milosevic eller gatornas ”torskar”. Ingen! När de gör andra illa!

Detta är något där jag anser att lärare har ett stort ansvar också. I mitt eget IT-projekt diskuterade vi hela tiden avarter och hur man kan hantera dessa. Två gånger inträffade ”saker” … dels när en elev sökte på ormar så hamnade han i en säng med en mycket lättklädd dam omslingrandes av ormar … dels när en av mina elever fick ett otrevligt brev med slibbiga sexuttryck. Det upplevde jag som mycket värdefulla tillfällen att verkligen prata om väsentligheter med mina elever.

Nu är inte ”katarina” i den ”klassen” direkt utan mest tragisk och jag tycker synd om henne och undrar lite över varför en människa har behov av att skriva och uttrycka den typen av känslor och åsikter. Vet du? Kanske har hon bara behov av att ”synas” … ”märkas” … ”uppröra” … men … isf … varför detta behov?

”Jag är STARK.”

Nalle Puh

Den 18 maj 1999

227 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Min Mellan fyller idag och vi har precis varit på kalas. Lilla GullHjärtatskulle visa så mycket i sitt rum. Alla sakerna hade hon flyttat … och möblerat om allt. Minsann! Vi lyssnade på de nya skivorna och jag läste djungelboken. Djungelboken fick bli till Linda Ronstadt för den CDn hade Min Yngsta löst ut precis innan i Helsingborg. Lilla GullHjärtat var inte lika förtjust i denna musiken.

Min Yngsta blev besviken när språkresan till Irland dragits in p gr a för lite intresse. Det fanns restplatser kvar i södra England … men lockar inte alls lika mycket som Irland eller Skottland. Jag förstår verkligen. Jag vill också … minst lika gärna … åka till både Skottland och Irland.

Jag undrar över en sak … hur är det egentligen med styrandet av tankarna … och därmed handlingarna … ???

Hur öppensinnade lyckas vi vara … att ta in ALLA intryck för att sedan ta beslut … handla … tycka … bilda våra uppfattningar …

Hur mycket söker vi bekräftelse på det vi redan tycker … anser … för att handla efter det redan bestämda … utan att omvärdera … utan att ens söka eller lyssna till nya argument …

Hur mycket tänker vi … är medvetna om hur vi … tänker … agerar … och vilka konsekvenser får det ….

Om vi tar t ex golffrågan …. med allt det motstånd som fanns redan innandet blivit ett ärende … tänk de politiker som redan tagit beslut innan det fanns ett underlag … tänk de politiker som dessutom av prestige inte kan ändra sig … tänk bara det! … håret reser ju sig på huvudet av detta oseriösa … ”bonnia” … agerande ….

tänk sedan dessutom nu när det finns ett ärende inlämnat … ja faktiskt sedan en tid tillbaka för tiden springer iväg minst sagt … februari tror jag … på kommunstyrelsens bord. Då hade man kunnat ta beslut om att upprätta en plan. Entreprenörerna har sagt att de står för kostnaderna. Planen skulle alltså kunna vara på gång och sedan föreläggas politikerna för beslut ganska snart efter sammanträdet i februari. Visar den framtagna planen att det är möjligt att anlägga en golfbana? Överväger nackdelarna eller fördelarna? Möjligt eller omöjligt utifrån de värden man säger sig vilja bevara? mm mm mm

Vad händer? Ärendet remitterades till Bygg- och Miljönämnden för yttrande!!!!! Det ligger naturligtvis!!!! kvar där. Är det för att bekräfta en oseriös behandling eller ett ”bonnit” hanterande …. Det har gått 2 snart 3 månader! *Birgitta tar sig för pannan och tänker att det är dags för ny motion* Fram med ”Blåslampan”!

Nej, jag tror det är MotMaffian som förhalar och försinkar … MotMaffian håller säkert som bäst på att leta argument Mot … kanske någon har fått sig en så’n uppgift tilldelad … bara tänk om … !!!! …. Tänk om det var Ditt ärende … grogrund … befogad dessutom … för politikerförakt …

Tyvärr är det så … ibland …  inom politiken … att när ärenden inte ”faller i smaken” (för någon/några troligen ”tunga” på ett eller annat självpåtaget sätt) … händer det att man inte får tillräckligt bra beslutsunderlag … nu var jag snäll …
Som politiker KRÄVER (jag gillar egentligen inte detta ordet fast här är det högst befogat) jag att få sakliga, breda underlag som presenterar för- och motargument samt konsekvenser av olika beslut. Här kommer verkligen kompetensen och mognaden in hos tjänstemännen som handlägger. Jag har varit med om att politiska beslut nonchalerats … nu häromdagen visade det sig att ett beslut som tagits i en nämnd för att gå vidare till kommunfullmäktige blivit ”liggande” … undrar för vem detta beslut inte ”passade” … liggande sedan 1996!!!!! Tala om oseriös hantering!

Jag börjar skriva på Min Motion nu! Banne mig ….!! Jag blir så f-d! Den hamnar här när den är klar.

”Allt kan jag klara.”

Nalle Puh

Den 19 maj 1999

226 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Dagen bara flög iväg. En underbar dag. Sol – blå himmel – värme – skööööönt!

Men jag har fått mail från någons cybervän. Hon är stöd för sin cybervän som har det mycket svårt i sin utsatthet av mobbare. Kolla i mitt Forum.  Visserligen har den värsta mobbningen avbrutits, slagen, hånet …. men ärren gräver sig djupt … in … och marken verkar försvinna … ibland …. bitvis … och  arbetet är febrilt med att hålla ihop marken genom att bara finnas i cyber … Denna cybervän får min My Bluebell Award idag. Den går  till alla som är stöd för utsatta som mobbas.

Ny eller rättare omgjord sida … inspirerad av Daniela.

”Akta så du inte blåser bort, lilla Nasse. Man skulle sakna dig.”

Nalle Puh

Den 20 maj 1999

225 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Blåsigt men underbart. Soligt och härligt. Trots detta har jag suttit en del inne och jobbat vid datorn. Jag kan sitta ute med Min Lilla Barbara (Bärbara) men det var faktiskt för blåsigt. Har ändrat en del i min uppsats och laddar fortfarande för källkritikavsnittet.

Jag undrar hur många det egentligen går omkring där ute i verkliga livet och mår dåligt för att andra människor är på ett sårande sätt och skadar sina medmänniskor. Några av dessa som skadar är kanske också sj’lva ”skadeskjutna”. Några begriper säkert inte bättre. Några inser säkert inte att en till synes oskyldig handling kan vara som ett nålstick för en annan. De som tar emot nålsticken … det ena efter det andra … i en aldrig sinande rad … får ärr. Jag har förstått mer än någonsin hur djupt dessa ärr faktiskt sitter. Det uttrycks i mail och det uttrycks i  Mitt Forum.

Många har intresserat sig för denna hacka_på_andra-företeelse och gör sidor på Internet. När jag hade gjort min första sida på denna adressenfanns det inte särskilt många andra sidor när man sökte. Nu finns det massor. Jag har samma artikel här också. Den första webbadressen var tydligen så inarbetad att jag förstod att jag måste ha den kvar trots mitt nya system. Från början låg alla mina sidor i rotkatalogen. Nu har jag underkataloger.

Sedan den första sidan har jag även skrivit en motion om mobbning som bifölls. När kommunrevisionen sedan undersökte skolornas handlingsplaner mot mobbning och skrev sin rapport så skrev jag dessutom brev till revisionen(s ordförande). Ibland är faktiskt vuxna så korttänkta att de nöjer sig med ”låga” siffror och glömmer att det är barn och små människor bakom dessa siffror. Då blir jag arg.

Ytterligare en undersökning är genomförd nu på skolorna i Båstads kommun. Jag ska snart begära att få både enkät och resultat. Undrar hur det ser ut i andra kommuner? Vilka kommuner har genomfört undersökningar för att få reda på hur många som upplever sig mobbade?? Hur många gör dessa undersökningar regelbundet??

Jag skulle också vara intresserad av att se hur enkäterna ser ut i olika kommuner. Är de kvantitativt eller kvalitativt utformade. Kvantitativt för att lätt kunna räkna sig till resultat, siffror och procenttal eller kvalitativt där de verkligen fångar upp upplevelserna, känslorna och utsattheten. Ja, det undrar jag över. Jag undrar mycket över med vilken kvalitet kommuner och skolor följer upp sin verksamhet.

Ny … eller rättare … omgjord sida … inspirerad av Daniela se 19/5.

”-Det är svårt att vara modig, sa Nasse och snyftade en smula, -när man är ett Mycket Litet Djur.”

Nalle Puh

Den 21 maj 1999

224 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Lilla GullHjärtat kom i morse. Glad som en lärka. Strålande som en sol hela hon i sin Lilla Varelse. Älskar alla blommor. Hittar alla blommor … även den allra allra lilla minsta Veronican i gräset. Vårt köksbord ser ut som en blomsteraffär. Små buketter i små kristallvaser med ingraverade motiv. Mellanstora buketter i mellanvaser i vinröd och blå slipad kristall inhandlade på marknad i Ungern. Hela bordet fullt av blommor … och stenar. Vi får inte plats att sitta där och äta längre inte. Men vad gör väl det när vädret är så underbart! Vi har redan flyttat ut i trädgården. Ragnar, vår Fladdermus gör oss sällskap på kvällarna.

Ibland gillar vi att skämma bort våra barn. Då frågar vi vad de vill ha och det brukar vara överkomligt. Ikväll ville Vår Yngsta ha CocaCola och Vårt Lilla GullHjärta ville ha en påse med tuggummi … och så Cola med förståss … samma som sin Moster … kunde hon få båda? *oemotståndliga blå ögon* Jag undrade vilket hon helst ville ha och det var båda. Förståss! Vi köpte två liter italienska jordgubbar (!!) och vaniljgräddglass. Vi åt ute. Jordgubbar från Italien skulle jag aldrig komma på att köpa. Jag väntar hellre tills de svenska kommer. Min Vattuman lockas lätt av de röda och kan faktiskt köpa italienska jordgubbar. Han var som sagt med i affären. Det blev två flaskor CocaCola och en påse tuggummi. När våra egna barn var små bannlyste jag CocaCola. Reglerna började tänjas på mer och mer efter vår Yngsta. När jag tänker efter var det nog första gången jag köpte CocaCola.

En gång när vi ställde frågan svarade Vår Mellan: En TV! Hon är inte så blygsam. – OK, sade vi, då åker vi och köper en TV. Hon tappade hakan och vi njöt. Vi hade just då fått tillbaka på skatten. Det var flera år sedan. Hon fick sin egen TV.

Jag tycker inte att man ska sitta och bestämma en massa .. inne på kontor … på kommunhus … över andra människor! Tillåta hit och tillåta dit, hindra här och för_det_mesta även där. Varför är så många glada för att bestämma över andra!? Jag vill att man ska ge människor möjligheter att själva bestämma. Jag vill att man ska gå in för att skapa förutsättningar och möjligheter. Inte styra och reglera. Det fyller mig med avsmak när man styr över människors vardag. Dessutom vill jag att människors frågor och ansökningar ska behandlas och handläggas snabbt och effektivt. Och med en positiv attityd. Är det för mycket begärt!?

”Han började känna sig så underlig. Det började vid nosen och kröp ner genom hela honom och ut i fotsulornar.”

Nalle Puh

Den 22 maj 1999

223 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag vaknade även i morse av Lilla GullHjärtats röst. Faktiskt vaknade jag till även under natten för hon sa’: -Mormor, hör du regnet? -Mmm, svarade Mormorn, till ljudet av det stilla rovaggandes trygga regnet mitt i nattens timme och mot fönsterblecket och på farstutaket och insmygandes genom det öppna fönstret. Och vi gick båda in i sömnen igen.

På morgonen var rösten lite mer kravfylld. Lilla GullHjärtat behövde gå på toa. Men då brukar inte Mormorn behövas i vanliga fall. Nu var det inte i vanliga fall. Lilla GullHjärtat vågade absolut inte sätta sina fötter på köksgolvet. Absolut inte och mycket bestämt. Det hjälpte inte att Mormorn visade att inget hände när hon gick på köksgolvet. Mormorn skulle bära. Absolut bära och ofrånkomligt. Bära Lilla GullHjärtat över köksgolvet för …. på kvällen innan när Lilla GullHjärtat skulle kasta det uttuggade tuggummit i påsen så sprang en liten … ja faktiskt … en liten mus där. FöfääliaMusen.

Morfarn berättade för Mormorn att Lilla GullHjärtat hade sprungit och flugit rakt upp i knät på honom och i en farlig fart … pratandes med en röst som var på gränsen till hjärtskärande gråt. En situation som ett möte med en liten mus visade sig vara svårt att hantera för ett Litet GullHjärta vars erfarenhet var något som heter råtta och en storebrors guldhamster som en gång bitit. Med den erfarenheten kan det vara svårt att möta en liten mus ensam ute på köksgolvet och då är naturligtvis Morfarns knä en trygg tillflyktsplats. Mormorn och Mostern var just på en motionsrunda runt hela byn. Då när detta hände.

Så småningom lyckades händelsen avdramatiseras. Efter att den lilla musen fått namn bl a. Det var ju Josefin som hälsade på lite för hon hade hört om familjen som ätit jordgubbar. Lilla Josefin tyckte också om jordgubbar. Ju! Livet på landet är händelserikt och med mångskiftande överraskande inslag och besök.

Idag har vi hunnit mycket uppe i Småland. Hälsat på och tagit med Mamma på utflykt. Hälsat på StoraSyster och Svåger och passat på att drömma om Pustan och smaka deras eget vin från Tanjan. Även hälsat på AllraKäraste Faster A och Farbror H där även Faster B och Farbror S var på besök. Mmmm det blir nog Pustan, vin i Gangen och solvarma aprikoser så småningom …. mmmmmm … och Marknad med Marknadsfynd … och de varma baden i Gyula. Sommar!

”-Roa dig du. -Det gör jag, sa Puh. -Det är somliga som kan det, sa I-or.”

Nalle Puh

Den 23 maj 1999

222 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GRATTIS Torunn!
Torunn fyller 24 år idag.

Fy vilken dag! Jag har lekt detektiv. De som sökt på ”barn” och hamnat hos mig har även fått upp andra sidor i sökmaskinerna. När det även dök upp sidor om barnporr vänder det sig i magen. Fy vad illa man känner sig … när man blir konkret påmind om att detta förekommer. Jag kan inte förstå och det kan inga sunda människor förstå. Men hur i hela fridens dar kan det finnas så  många sjuka människor!? Hur i hela fridens dar kan porrindustrin omsätta denna mängd pengar!? Hur i hela fridens dar kan det finnas en sådan enorm marknad?! Jag bara undrar … helt oförstående. Vad ser man för värden i livet när behoven är porr?

Finns det så många människor som är driftstyrda och står djuren närma? Är det så rent av att det finns många människoliknande djur? Har evolutionen resulterat i att människor och djur ser likadana ut? Bland djuren finns inte de gränser som människo_människor sätter. Människo_människor sätter etiska gränser och utnyttjar inte barn ej heller utnyttjar eller våldför de sig på medmänniskor. Men människo_djuren har inga sådana gränser. De våldtar och våldför sig på ett anarkistiskt sätt. Empati är därmed ett okänt begrepp.

MbX är en katalog för människo_djur. Det har jag förstått. Ni som har en internetleverentör som ger dessa människodjur utrymme … ja … lämna denne internetleverentör eller kräv att de rensar bland sina kunder. Det gäller t ex @2.sbbs.se och även flashback.net. Äckliga och motbjudande människo_djur finns där. Men där finns också människo_människor. Jag är dock definitivt inte en av dem. Skulle aldrig vilja anlita en server med så låg moral.

Visa att du är en människo_människa! Se till att göra människo_djuren synliga! … släpa fram dem i dagsljuset! Försök att lyfta fram människan bakom djuret.

Jag tror det finns ett starkt samband mellan dessa driftstyrda människo_djur och mycket låg intelligens. Vilken intelligens man än menar. Den intelligens som en människo_människas hjärna kan prestera är cyberrymder överlägsen männsiko_djurens hjärna. Däremot är troligen människo_djurens reptilhjärna mer utvecklad … kanske … men troligen inte den heller.

Med detta vill jag ha sagt att det finns inget som fyller mig med sådanavsmak som dessa sexfixerade driftstyrda människo_djur.

Det innebär också att jag hyser stor respekt för annorlundamännisko_människor med utvecklade talanger och hög sensibilitet. Detta finns hos alla människo_människor … några har bara inte funnit sin unika talang än … men den finns … jag garanterar. Se till att hitta den!

Sedan har jag faktiskt varit inne i en ”anarkifeminists” .. ?? .. gästbok. Frihetlig frihet och kommunism skulle gå ihop menade man! *pannan igen* Det har väl alla sett vad kommunismen ger sina medborgare i styrda och reglerade liv! ”Bekämpa kapitalism” är ett stående slagord. Ja, ja… *Birgitta tar sig för pannan igen* Kanske är kapitalism en sjukdom precis som alkoholism eller sexism. Beroende av pengar eller beroende av alkohol eller sex. Varför värnar kommunisterna så engagerat om kapitalisterna? De kan väl bekämpa alkoholism och sexism i stället …

Sunt och sjukt. Människo_människor och människo_djur. Höger och vänster. Framsida och baksida.

Vink från Birgitta! *smile till Birgitta E*

”Ibland får han heta Föfälia Fred för hans svans är så lång så man nästan blir rädd.”

Nalle Puh

Den 24 maj 1999

221 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag har mycket i huvudet idag. Hästar och webbsidor och vänner och GullHjärtan och allvar.

Vi har fått en gäst i hästhagen. En två-årig islänning. Hon hade mist sin hästkompis i boxen bredvid häromnatten. En liten flicka och ryttarinna går nu omkring fylld av sorg över en förlorad vän. Livet är smärtsamt ibland  för liten så väl som stor. Det är smärtsamt att förlora en kär vän både för människa och djur. Unghästen hade inte ätit den natten det hände. En unghäst får inte vara ensam. Även hästar behöver vänner och flock. Vår hästflock har nu välkomnat den nya gästen efter lite avvisande ceremonier i början.

Mitt Lilla GullHjärta har varit Frissa idag. Hon tvättade och masserade och sköljde håret. Därefter blev det kammat ordentligt. Jag bara kunde ligga i det sköna varma badet och njuta. Härliga himmelska avkoppling. Sedan ville Lilla GullHjärtat också bada. Vi fäste upp hennes långa guldglänsande nytvättade hår för det var ju onödigt att blöta ner särskilt sedan mormor inte hade det väldoftande balsamet med en humla på. Morbrorn och Mostern fick passa medan mormorn skalade potatis för storfamiljsmiddag med varmrökt lax direkt från röken. Mmmmmmums!

Jag har förberett för en ny högst intressant idé. Den kommer kanske igång de närmaste dagarna. Här blir det isf. Det kommer att handla om verklig sann och ovärderlig vänskap. Den som har en sann vän är en ”rik” människa. Så tycker jag. Kolla även i mitt Forum så fantastisk dikter unga människor kan skriva. Jag har lagt in dikterna här bara för att de är så fantastiskt fina. Visst är de!

Efter jag hade skrivit igår om människo_människor och människo_djur så har jag tänkt en hel del i ämnet. Särskilt sedan jag kollade på TV om impotens hos män. 48% av alla män i 50-årsåldern är impotenta eller har haft dessa besvär. Vad händer i vårt samhälle? Vad händer med männen och kvinnorna och relationen dememellan? Jag bara undrar. Kan det finnas ett samband mellan _Impotens _ Feminism_ Porr_?!

Innan jag ger mig in i diskussionen vill jag bara säga att mina gränser är knivskarpa. Barnporr är helt oacceptabelt och kriminellt! Porr med ojämna styrkeförhållanden, tvång eller med våldsinslag likaså. Samt porr som tränger sig på de som inte har efterfrågat detta. Alla relationer mellan människor som inte bygger på respekt för varandra tar jag starkt avstånd från.

På vissa arbetsplatser råder en kultur som är motbjudande och verkligen inte präglad av respekt. På arbetsplatser med mansdominans och ofta lågutbildade män … där är språket grovt och porrbilder hänger på väggarna. När Min Mellan gjorde prao på en sådan arbetsplats stod hon inte ut. Hon vägrade helt riktigt att gå dit! Det var på Mejeriet i V Karup. Det är nedlagt nu. Hur kan skolan bara erbjuda en sådan plats!?

Det är dags för män och kvinnor att visa varandra respekt. För mig är det självklart att män och kvinnor ska ha samma villkor för utbildning, arbete och lön. Jag tror inte (vet att) det uppnås varken genom kvotering eller strid. Jag tror det uppnås genom respekt för varandra.

Ett stort ämne detta … i morgon kommer det mera … om …
_Impotens _ Feminism_ Porr_

Vink från Birgitta!

”Puh sa -Åh! och -Det visste jag inte, och tänkte på hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.”

Nalle Puh

Den 25 maj 1999

220 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag skulle vilja ha ett nytt och intressant jobb. Jag skulle vilja ha ett jobb där min kompetens kommer till användning och uppskattas. Det finns så mycket jag är intresserad av och jag tycker det är så roligt att lära mer och nytt. Jag har en bra utbildning, värdefull livserfarenhet, mycket god människokunskap samt den goda viljan. Visst måste det finnas ett intressant jobb ”out there somewhere”!

På mitt senaste jobb kände jag mig så som jag tror en läkare skulle känt sig om han fick sitta och lägga bandage och plåstra om de sårade … när han skulle kunna göra den viktiga övergripande planeringen och de nödvändiga operationerna.
Man gör ett viktigt jobb men skulle kunna göra så mycket mer.
Jag ville alldeles för mycket för vad den verksamheten tålde. Det fick man inte. En organisation som inte förmår ta vara på sina medarbetares kompetenser och där verksamheten hålls nere på en för låg nivå genom hindrande gruppkrafter … och ”proppar i systemet” … där passar eller tillåts bara en viss sort och den sorten är inte jag och vill inte vara heller … Min sort går under på så’na ställen … jag kämpade i över 10 år … och kom igenom med ny, fast smärtsamt, men värdefull vunnen erfarenhet …

Jag har upplevt det motsatta … på flera av mina tidigare arbetsplatser … så jag vet hur det kan vara när det är bra. Just nu upplever min cybervän Birgitta detta fantastiska och det gläder mig så. Birgitta har också en smärtsam upplevelse bakom sig. Nu är hon ”en Pärla” på sitt jobb och i Cyber. *kram [] och vink till Pärlan*

… forts. från  igår … impotens_feminism_porr
Vilka
förutsättningar för bra liv ges vi i vårt samhälle? Vilka livsbetingelser har vi fått genom de senaste årtiondenas politik? Har vi den välfärd som ger oss möjlighet att färdas väl genom livet? Jag har varit dubbel- och trippelarbetande … minst! … precis som min man … och vad får jag för det … jo det är bara att titta i det röda pensionskuvertet … inte räcker pensionen att bo kvar på Kastanjebacken när jag blir pensionerad! Glad är jag att min mamma slapp att få ett rött kuvert. Hon som var hemma hos oss tre systrar tills vi var tonåringar.

Kravfyllt är vad det varit. Omänskligt kravfyllt … genom myndighetspolitiken, föraktpolitiken. Föraktet för människors egna val. Staten skulle bestämma. Staten med (s). Barnen skulle på dagis, de gamla till särskilda boenden, ”pigorna” avlivas, kvinnan ska jobba, mannen ska jobba, hemmet ska ändå skötas, och barnen ändå fostras med kärlek och moral … eller? … i ett ekorrhjul som snurrar fortare och fortare … ingen orkar egentligen … vart 10-onde barn försummas fysiskt eller psykiskt … fler och fler barn visar upp en osund känslokyla … porren blir grövre och barn utsätts för övergrepp …

Dessa barn växer upp och blir föräldrar i morgon … men hurdana föräldrar … hurdana förebilder för sina barn en dag … med tanke på hur det är redan  idag …

Krav och behov.

Jag tror att männen har svårt att bemöta alla krav som ställs på dem. Män pratar inte om sina behov och ingen kan därför lyssna. Män har svårt att verbalisera känslor. Män tillfredställer därför sina behov på det sätt de finner enklast och med mindre och mindre reflektion över sina handlingars konsekvenser. Krav från alla håll gör män impotenta. Rabiata män förnedrar och vålför sig på kvinnor. Kanske känner de vanmakt.

Jag tror att kvinnorna är mycket fixerade vid sina egna behov och gärna pratar om behoven. Kvinnor ställer krav på männen att ovillkorligt rätta sig efter deras behov. Kvinnor ser ibland männen som hinder för deras egen framgång/jämlikhet utan reflektion över konsekvenserna. Rabiata kvinnor ser männen som fiender som ska bekämpas. Kanske känner de vanmakt.

Kvinnor ser till att tillfredställa sig själva medan männen blir impotenta. Är det verkligen så vi vill ha vår relation och det resultat vi önskar!

Jag tror att män och kvinnor är olika, tänker olika, uttrycker sig olika … och … jag vill se män och kvinnor som kompletterande varandra, respekterande varandra … och med en ömsesidig lyhördhet för varandras behov … uppmuntrandes varandras utveckling …

Jag vill se kvinnor och män med varandra inte mot varandra.

”Var jag än är, där är alltid Puh. Det är alltid Puh och jag.”

Nalle Puh

Den 26 maj 1999

219 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Hela dagen har gått till politiken idag. Presidiekonferens med information om LSS, handikapp, IT mm mm till 16.00 och därefter till Torekov för att rösta i EU-valet. Jag tycker Gunilla Carlsson är jättebra och även Per Stenmarck. Klart att man ska rösta på parti och personer som vill EU väl. Det kan ju inte de vilja som vill gå ur EU! Inte är de bra representanter för Sverige heller! Snarare ett skämt som inte kan tas på allvar. Det är en anledning till att man ska rösta på moderaterna som vet vad man vill och vill väl.

My Bluebell Award idag går till ”Världens bästa valarbetare”. Han heter Gösta och är 94 år ung. Gösta tog sitt förnuft till fånga för många år sedan. Lämnade (s) för att bli moderat. En merit bland många; Att av 34medlemmar i en bostadsrättsförening har han värvat 32 till moderaterna.
GRATTIS GÖSTA! *kram* Gösta finns i Kristianstad, så det så!

Massmedia=TV har verkligen vinklat i sina reportage. En sak har de dock tydliggjort … de partier som inte vill vara med i EU därför att de inte vill ha överstatliga beslut …. Mp  och Vp  … de är de allra värsta till att just ta dessa överstatliga beslut!!!! Tänk på det! Det ligger ju precis i deras linje … att besluta och styra så mycket som möjligt över människors vardag. Fy sjutton! Jag vill bestämma själv! Över min vardag! Jag tycker också att Sverige ska bestämma själv så mycket som möjligt och EU så lite som möjligt av Sveriges inre angelägenheter … men se de EU-fientliga låter gärna Eu bestämma över Sveriges inre angelägenheter … de som säger sig inte vilja ha överstatliga beslut … HA! … Ja_ja! …

EU ska bestämma om så’nt som är gränsöverskridande t ex alla miljöutsläpp från länder som Tyskland och England och som drabbar andra länder inklusive  vårt land. EU ska fatta beslut så dessa miljöutsläpp inte tillåts vara skadliga! Så det så! EU ska också se till att få med så många länder som möjligt i samarbetet. För freden. För vår gemensamma välfärd. Ju starkare EU desto mer hjälp kan ges till utvecklingsländer! Så är det bara!

Hade Jugoslavien varit med i Eu hade det inte varit krig på Balkan idag. Kvinnor hade inte blivit förnedrade och våldtagna. Män hade inte blivit förnedrade och torterade. Barn hade inte behövt lida. Av dessa serber och deras paramilitära styrkor. Serberna är ansvariga. Några säger att man inte kan anklaga ett helt folk! Vilka ska då anklagas om inte det folk som valt sin ledare som leder sina styrkor till förgörelse och fördrivning av ett annat folk! Serber har ställt sig själva i de anklagades bänk. Där kommer de att få stå tills de blivit dömda för folkmord. Troligen kommer de att få ta tyskarnas plats. Tyskarna står fortfarande efter så lång tid efter förintelsen i de anklagades bänk.  Serber och tyskar kommer alltid att finnas som symboler för förintelse och förgörelse av människor.

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

”Det är rätta dagen att uträtta någonting.”

Nalle Puh

Den 27 maj 1999

218 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag vet precis vad jag ska önska mig till Mors Dag. Av Min Vattuman. Jag ska önska en God Doft. Inte vilken som helst utan en så God Doft att Min Vattuman inte kan gå förbi mig utan att kramas och kela. Hypnotiserande liksom. Det önskar jag mig. Jag har avslöjat till Mina Mellan och Min Yngsta som genast undrade vad jag önskar av Mina Barn. ??? Vis av erfarenhet, tror jag. Min Vattuman har aldrig tyckt att Mors Dag var något som hade med honom att göra …!!! … ”Jag är ju inte hans mor” … *ups* *!!!*

Det är förvisso sant … men … har han verkligen inte med Min_Mors_dag att göra! Visst är det så att män och kvinnor tänker olika … vi gör iaf!

Som svar på Min Yngstas fråga kunde jag bara komma på … en solhatt … en riktigt fin_snygg. Som skyddar ansiktet så jag slipper få solexem och slipper att det kliar i ansiktet. Slipper det knottriga ill_röda. Jag vill ha en så’n hatt som de amerikanska farmarkvinnorna brukar ha i Westernfilmer. Precis en så’n vill jag ha. ”Önskar kostar ingenting …”

Fast jag skulle kunna önska en tatuering från varje barn och barnbarn … fast det är minsann fööööör dyrt! Men jag skulle vilja ha två mellanstora fjärilar och en liten fjäril vid sidan om min egen Blåvinge_fjäril. Det skulle vara flickorna. Sonen, Min äldste kanske skulle bli Nyckelpigan jag alltid önskat eller kanske en Spindel i sitt nät. Jag gillar ju Spindlar. Själv har min Äldste en Svart Panter med riktigt klös … också på axeln. Jag och mina barn har tatueringar. Min Vattuman vill absolut inte ha och förstår inte hur i hela fridens dar vi vill. Men i vår familj så låter vi varandra och det är helt OK dessutom. Min Familj är den bästa som finns. Tycker jag! I år har vi varit gifta i 30 år … HIMMEL!

Mycket tid har gått till hemsidor idag. Allra mest till denna och denna. Sedan är det viktigt att även välja denna högaktuella. När Min Vattuman kollar nästa teleräkning behöver jag nog en stor hatt att gömma mig bakom.

Hurra! BRAVO! Äntligen! Beslutet att anklaga Milosovic med anhang för brott mot de mänskliga rättigheterna är taget. Domstolen i Haag nästa för vissa …. BRA! Det ger hopp i en hemsk tid. Hopp att vi kanske så småningom får fred i världen och att brottslingar inte kan komma undan. De får absolut inte komma undan. Inför rätta ska dom!  

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

”När ditt hus ser ut som ett kullblåst träd är det hög tid att du skaffar ett nytt.”

Nalle Puh

Den 28 maj 1999

217 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag undrar om de mänskliga rättigheterna gäller på Internet? Jag undrar hur man kan finna strategier för att få ett människovänligt Internet präglat av respekt för människor, liten som stor, ung som äldre? Jag upprörs och jag undrar … Nu har jag och min cybervän Birgitta jagat barnporrsidor och anmält både till respektive internetleverentör och till RäddaBarnen. Detta måste alla göra! Alla måste jaga avarter i vårt samhälle. Även om många människo_djur_män tror att tjejer gillar och är med på både det ena och det andra så visar det bara vad dessa mäns hjärnor förmår tänka. Eller rättare vilka brister dessa mäns hjärnor har.

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

Tyvärr är det så att många förövare och sexmissbrukare har varit utsatta för övergrepp som unga. Cirkeln måste brytas! NU! Reptilhjärnenivån måste lämnas och driftsstyrningen måste övergå till förnuftsstyrning. Här kan man läsa lite fakta.

Jag blev ordentligt omskakad av filmen om Maorierna i kväll i TV. Hur mycket är verklighet och hur mycket är uppdiktat? Det undrar jag. Ibland blir man riktigt nertyngd av allt ont som händer runt om i världen. Hopplösheten gör sig påmind … fast den kör man ju lika fort bort … den vill man inte alls kännas vid … inte ge upp … kämpa på … Jag önskar att varje folk fick leva som de vill och efter sina egna traditioner … inte bli påtvingade något från den så kallade civilisationen. Jag vill tro att det är möjligt att bevara sin unika egenart mitt i civilisationen. Bara man slipper missionärer som ska pracka på sin egen religion och andra dumheter. Det är också en form av våldtäkt! Kyrkan har gjort sig skyldig till många sådana våldtäkter. Bland annat därför har jag lämnat svenska kyrkan. Även för att det över_huvud_taget kan förekomma en debatt inom kyrkan att kvinnor inte skulle få bli prästvigda. Vad säger de mänskliga rättigheterna här? Tyder det på respekt mellan människor?

Det har redan hunnit bli en del på denna sidan. Jag har lagt in nytt varje dag hittills. ”Mina CyberFlickor” skriver helt fantastiskt. Tänk så duktiga ungdomar det finns! Talanger! Unika egenarter som är i utveckling. Men livet är hårt. Inte bara i tonåren. Jag kommer ihåg att tänkte så mycket ibland … då … t ex när jag gick hem sent i den mörka stjärnklara natten … då … när jag tänkte där under stjärnorna … så … det blev svindlande och jag t o m undrade om jag verkligen fanns … det var nästan lite otäckt hur tankarna kunda irra iväg … numera blir jag inte svindlande yr utan snarare fylld av förundran … och … tänk om …

Nu är det balsam för själen att njuta och gå upp i naturen … vare sig det är under stjärnhimlen på natten eller i liljekonvaljskogen eller på Mias Äng där den stora Häggen fanns. Jag älskar åskväder. Åååh naturens kraft. Men jag har respekt för denna kraft också. För två år sedan hade vi ett föfäääälit åskväder över Kullahalvön. Min Vattuman och jag satt på (eller rättare låg i) våra solstolar med filtar över oss … på första parkett … mitt i denna kraftskådespelarnatt … här på Bjäre. Det var otroligt imponerande. Jag har bara varit med om ett värre åskväder och det var i Ungern. Vi hade varit i Tokajdistriktet och var på väg ”hem” till Tanjan några mil söder om Bekescaba. Blixtarna slog ner runt om vår bil och på vissa ställen kunde man se hela Pustan upplyst. Marvellous! Betagande! En upplevelse jag är mycket rädd om. Gillar man åskväder är det bra att bo på Bjäre … för här cirklar åskan runt runt runt … jag undrar om det finns något i berggrunden som drar åskan till sig? Det undrar jag över. Tyvärr har åskan slagit ner här i krokarna genom åren och jag har respekt för åskan. Men jag älskar åskan … ändå.

Jag skulle ha skrivit om något helt annat … så det kan bli …

”När du bär med dig en burk honung som du tänker ge bort till en vän på hans födelsedag — stanna inte på vägen och ät upp den.”

Nalle Puh

Den 29 maj 1999

216 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GLAD! GLAD! GLAD! GRATTIS Charlotte! Charlotte Nilsson … vinnare i Eurovisionsschlagerfestivalen. Fantastiskt! Himmel vad roligt! Jag måste säga att Småland i Sverige vann i Europa! Ja så är det! Charlotte, Du var bäst … sedan får vem som helst anklaga mej för att vara patriotisk nationalist eller vad som helst … I don’t give a *hrm*  … men bäst var du! *Kram Charlotte* *Glad vink till Din Mamma M, Moster G, Morbror G, Morbror A och Yngsta Mostern*

DU är faktiskt lite lik Din Mamma M som jag kommer ihåg henne. Jättesöt och blond och blåögd … precis som Din Moster G som var min bästa kompis då när jag tillbringade somrarna på Grävlingetånge. Underbara somrar ute i Smålandsskogarna. Så många ljusa minnen! Jag var också lite kär i Din Morbror G måste jag erkänna … det är väl så när ens väninna har en storebrorsa .. och det hade ju inte jag. Var rädd om Dig! Det är det jag önskar. Jag önskar att du ”Bär Din Tatuering Inom Dig” … alltså att du har den tillräckliga styrkan inom Dig för att stå emot de faror som lurar i framgångens spår. Jag hoppas att du har Den Genuina Småländska Kraften djupt där inne där ingen kan störa denna styrka och energi. Av hela mitt hjärta önskar jag dig lycka till … och … take care!

Redan i eftermiddags när vi fikade ute så sade jag … ikväll vill jag se när Charlotte vinner … inte om … utan när.
Både min Vattuman och jag satt ”bänkade” framför TVn. Det brukar vi inte … men ikväll var vi … Dessutom hade jag grillat så himla goda kotletter … vårt eget kött … våra små goda grisar … KRAV-godkända … med mycket kryddpeppar … jag gillar kryddpeppar … Ja, det var en lyckad kväll. Vår Yngsta hade precis varit ute på en ridtur och faktiskt mött en Grävling … Elja, hennes häst hade inte haft vett att bli skrajsen … och Grävlingen hade lommat iväg som en rullande säck potatis. Ja, jag tycker att det ser ut som en rullande potatissäck när Grävlingar springer. Min Yngsta hade först trott att det var hennes gråa hund Chippen hon såg .. men han var ju framför henne … ja, ja, ja,  alltså en Grävling i Påarpsskogen. Det blir att se upp framöver …

Inget uppsatsskrivande idag heller … inte är det klokt på enda fläck … men jag har faktiskt suttit vid datorn det mesta idag … heltokigt! … !!!! … minst sagt. Jag har skapat ytterligare en webbring!

Vad gör man!? Skapa gemenskaper … skapar nätverk … vill ett bättre samhälle … vill en bättre värld … vill bättre villkor för människor … vill inte att barn ska ha det svårt … vill inte att någon ska utsättas för mobbning och utfrysning … vill …. vill väl … vill mer … vill … vill … vill …

Här är ringsidan*Alla kan agera Mot Mobbning* … Har Du en sida om Mobbning … så … gå med för katten … Tänk om alla skolor med bra sidor om mobbning gick med … då kunde mer Goda Idéer spridas … och lättare …Logon är fin tycker jag … Visst är det så att invånarna i Sjumilaskogen verkligen respekterar varandras olikheter! Jag har faktiskt själv fotograferat … så det så!

Jag har redan anmält 5 egna sidor … det är vad som krävs för att ringen ska komma in i deras lista … Vem blir den sjätte? … ??? ….

Dessutom har jag omarbetat Min Dagbok för 1999. I stället för att samla alla månader horisontelt blir det nu vertikalt. Min Dagbok är Min och ska bara finnas här … Det är Mina Tankar … och jag delar dem gärna med alla som vill … och det blir fler och fler … roligt … men ingen får ”knycka tankarna” för att utnyttja … det är grov stöld … men nyttja får man … man får bära dem med sig … Undrar hur de gör som forskar på det skrivna på Nätet? Jag vet att det forskas … kanske på Dagböcker … undrar hur de gör … Mig måste man iaf fråga innan man tar några av Mina Tankar  …. Så Det Så! *Kommentarer välkomnar jag* Kommentera och glad vink!

Vad jag skulle skrivit om igår? … ja detsamma som var tänkt att skriva om idag … mobbning … elever_lärare … samt en skopa till en ”journalistsnobb” som attackerar BRIS … men det kommer … var så säker …

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.”

Nalle Puh

Den 30 maj 1999

215 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GLAD! GLAD! GLAD! idag igen. Alla mina barn var hemma, kom hem till ”frukostmöte”. Myyyysigt! Jag är så glad för att mina barn tycker om att komma och gör det ofta. Idag var det särskilt mysigt. Min Äldste har varit toastmaster på bröllop i helgen och Min Mellan att utnämnts till Miss Hat på en högskolefest … hatten var Lillasysters, alltså Min Yngstas londonhatt … så den går inte av för hackor. Jag hörde att någon inte firade Mors Dag för …. ”det är bara ett kommersiellt jippo” … jaha … är det? Beror inte det på vad man gör det till? Undrar om vårt ”Frukostmöte” också kan betraktas som ett kommersiellt jippo??? Jag fick blommor av Min Mellanoch Min Äldste … underbara Rosa Rosor och Alstromeria … heter den så? … Min Yngsta hade hittat en jättefin Stråhatt när hon var i Helsingborg på marknad. Min Vattuman …. som sagt … Mors Dag berör ju inte honom …. men han var lika glad att barnen kom på ”Frukostmöte” … nästan iaf. Ingen hypnotiserande doft i sikte här inte … då

Nu däremot finns det iaf doft här … om den är hypnotiserande återstår att upptäcka …. Vi skjutsade Vår Yngsta till H-g och passade på att ”tura” …. för första gången …. !!! …. Min Vattuman ville bjuda kvinnan som fött alla hans barn … inte riktigt rättade jag som minns … två föddes aldrig … jag minns även de två som skulle blivit. Nåväl vi åt gott och vågorna var lugna och solen sken … efter maten slank jag in i taxfree och letade upp en doft … så nu doftar jag … förhoppningsvis gott … förhoppningsvis hypnotiserande gott … *smile*

Jakten pågår … på flera plan … jag tänker just nu på det lägre … Charlotte står i blickpunkten, vinner melodifestivalen … och blir vissa människors byte. Man ondgör sig över utseende och fäller nedlåtande omdömen … ja faktiskt starkt kränkande också …. Det vänder sig i mig! Kvinnor förfasar sig över att Svenska män utsett henne till Sveriges sexigaste … varför inte vända förfasandet mot de som utser i stället för mot den som utses ???? Jag bryr mig inte … det rör mig inte i ryggen … men angriper man och orättvist och oreflekterat … ja då blir jag ilsk …

Här är ett ämne för forskning! Kolla vad kvinnor tycker om kvinnor! Skriver om andra kvinnor … dela upp i kategorier … kanske fenomenologiskt … Vilken typ av kommentarer … vilken typ av kvinnor … Hur betraktar kvinnor kvinnor? Vetenskapligt kvalitativt belyst … det skulle vara intressant. Var skapas mallarna? Idealen?

Låt Charlotte och andra lyckas! Bekämpa Jante! Ju fler som tillåts lyckas desto bättre för alla … vare sig det gäller musikbranschen eller forskningen. Låt och tillåt! Meeeer! Var lite generösa i sinnet!

Låt Charlotte och andra artister ”styla” sig om de nu vill. Det behöver väl inte godkännas av dig och mig! Låt och tillåt! Vad gör väl det!? Ingen kommer till skada och någon får jobb. Låt och tillåt! J-a tyckande! Nu fick jag problem för jag svär ju inte, som sagt. J-a = Janta => ”Jantatyckande!”

*JantaTyckande är inget för Birgitta!*

Mina Kära Fina CyberFlickor skriver och skriver …. Min Dagbok slog rekord igår … hemskt roligt … Livet är spännande! Jag tar vara på det så gott jag kan.

Men ilsk så det förslår blir jag av ”journalistsnobbism”. Det kallar jag en kulturjournalists angrepp på BRIS i NST den 28 maj. Han skriver om BRIS  ”en organisation som vill så väl och begriper så lite” apropå kampanjen just nu bland femteklassare. Jag tror nog att barnen behöver BRIS … men knappast denna typ av journalistik … det kommer mera …

… likaså om ”PanterTanterna” med klös på Nätet … så småningom …

”Ibland, när man står på den nedersta slån på bron och lutar sig fram och ser ån långsamt flyta fram under sig, vet man plötsligt allt som finns att veta.”

Nalle Puh

Den 31 maj 1999

214 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Just hemkommen från ett intressant möte. Och Mona som lagat sååååå god lax. Tack Mona! Jag körde fel på vägen hem och kom längre söderut än jag skulle …^!!^… Fast jag som tror på ödet inser ju att någon mening var det med felkörningen. Nu kunde jag köra förbi vårt gamla Hus i Dösjebro. Vårt favorithus, underbara hus … stora härliga …. med många rum. Tänk om vi hade kunnat ta det med oss till Bjäre. Bara Tänk Om! ÅÅh!

Väl hemkommen satte jag mig för att kolla mina mail. Det nionde och tionde tog eeeeeeeeeeeeeeeeevigheter att hämta. Säger jag evigheter så menar jag evigheter. Jag fick gå in i programmet och ändra tidsspärren minst sex gånger. Mailen var från California och heeeeela oceanen var med … jag lovar … det är sant …. på bild … med ljud. Tanken var naturligtvis god … men det blir väldigt mycket ocean …. nästan lite för mycket …. faktiskt. Även för en vattenälskare.

”Journalistsnobbismen” i NST gick som sagt ut på att ondgöra sig över BRIS som fick symbolisera det konventionella tänkandets oförmåga att lösa ungdomsproblematiken. Denna problematik utgörs av de senaste rapporterna över ungdomars ohälsa, mobbning, självmord, psykisk ohälsa, våld … Att förklara problemen som orsakade av ekonomiska resurser eller brist därpå blir hopplöst otillräckligt menar journalisten och skyller sedan både på vänsterns antauktoritära uppfostringsprinciper och högerns romantiserande av marknadskrafterna som lösning på problemen ….   Som slutkläm angriper journalisten BRIS kampanj att lyfta fram vissa kändisar som förebilder … där några av dem t o m haft ett kriminellt förflutet men nu kommit på rätt spår …. Journalistsnobbism är när man låter orden begå våldtäkt på ”ämnet” bara för att göra märkvärdigt och uppmärksamma. Journalistsnobbism genererar ingen extern kreativitet. Det leder alltså ingenstans … eller fel.

Jag undrar … i vilket syfte skriver han så!? Vilka tankar fanns bakom? Vilka reflektioner gjordes? När jag läser artikeln upplever jag den som ett angrepp och främst på BRIS. Men ämnet är ungdomarnas villkor i vardagen. Våra ungdomar mår inte särskilt bra. Många rapporter vittnar om detta. Jag har ju själv fördjupat mig i detta och vet att så är fallet. Självförtroendet är dåligt hos alltför många. Det finns ett starkt samband mellan det låga självförtroendet och brist på tillit till den egna förmågan att inhämta kunskaper. Dessutom mår ungdomar dåligt. Det kan man gå in häroch läsa. Ja, jag skulle kunna skriva en hel bok om detta … så det vet man alltså … att det inte står rätt till här i vårt samhälle.

Men …. ska angreppet verkligen riktas på BRIS!? Absolut inte! BRIS gör en fantastisk insats. Var finns just kunskapen om barns och ungdomars situation om inte hos BRIS! Dessutom ”lyssnar” BRIS på de unga. Det är inte precis vad man kan säga att de flesta vuxna gör! Men BRIS gör!

Intressantare vore att diskutera … Vad borde göras? … Vad behöver vi veta mer om för att kunna göra det vi vill och måste? Jo, tex omFÖREBILDER. Det är ett högst viktigt område att fördjupa sig i … förebilders betydelse för barns och ungdomars utveckling.
Teori ~ teori ~ …..
Avstampet; mamman-föräldrarna-syskonen-familjen-släkten
Gången igenom; kompisar-skolan-samhället-världen
Framtidsvägen; den egna identiteten i världen tillsammans med andra

Avstampet för gången igenom in i framtiden. Mycket ska fungera hela vägen och förebilderna är oerhört viktiga i alla delarna. Etik och moral, förmåga till empati och den egna självtilliten är några produkter i detta resultat. Hur blev det … resultatet … med de förutsättningar som gavs? Hur fungerade förebilderna på vägen? Var finns bristerna som måste åtgärdas?

Ju sämre var och en mår desto sämre fungerar relationerna dem emellan. Barn och ungdomar mår inte särskilt bra. Var tionde förskolebarn försummas fysiskt eller psykiskt. Våra säkerhetsnät har stora hål för de barn och ungdomar som har det allra sämst … de med psykiskt sjuka föräldrar eller missbrukande föräldrar … de barnen och ungdomarna har det allra sämst i dagens Sverige. Vem ”ser” dem? I skolan? På fritiden? Vem blir deras förebild på vägen? Vem får bli deras förebild?

”Om du tror att du ser en Heffaklump i en Fälla, måste du försäkra dig om att det inte i själva verket är en Björn med en tom honungsburk på huvudet.”

Nalle Puh

April 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

——————————————————————————–

Den 1 april 1999

274 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Den svenska fläskfilén kostar 132 kr/kg och den danska kostar 69 kr/kg. Den danska filén är uppfödd på ett sätt som alltså är förbjudet i Sverige. Ena stunden värnar man djuren och pratar sig varm om hur väl man vill dem. Nästa stund så köper man den danska filén och ratar den svenska! De danska suggorna står alltså fastbundna större delen av sitt liv eller instängda i små stålburar. Inte får de chans att sköta sina små kultingar som ”fria” djurmammor. Svenskar stöder detta plågeri! Annars skulle det ju inte gå att sälja danskt griskött, eller hur?

Kanske köper man billigt för att kunna köpa en massa påskgodis!? Inte bryr man sig E_G_E_N_T_L_I_G_E_N om djuren. Det tror jag inte på förrän det märks konkret! De svenska grisbönderna tvingas den ene efter den andre att lägga ner p gr a olönsamhet. Mycket högre skatter på diesel och annat än den danske bonden. Och så detta med att låta djuren ha det bra ….. Bidrar du till utrotningen av svenska bönder samtidigt som du stödjer djurplågeri? Jo, du som äter danskt griskött gör!

Jag undrar om våld lönar sig? Jag undrar hur det kommer att bli med Milosovics? Kommer han att få Kososvo? Kommer länder att erkänna Kosovo som Milosovics? Det undrar jag över. Framtiden kommer att ge svaret. Milosovics; kommunist eller nationalist? Ja, nationalist var han ju inte, enligt honom själv. Det är ju dessutom ”förbjudet” för en kommunist att vara. I detta fallet tror jag det är samma onda kraft i vilket som!

Vi pratar om politik som om det var en rät linje. Höger — vänster. Jag tror inte alls så! Jag tror politik går runt. På framsidan finns de goda krafterna. På baksidan finns de onda krafterna! På baksidan möts höger- och vänsterextrimister. De är lika sjuka vilka som! Onda! Förgörande! Dödsbringande! Anarkister! Terrorister! Mördarband! Just nu bevittnar världen hela serbiska folket som ett enda mördarband! Så länge de inget gör för att stoppa! Jag ser bara att de hyllar framfarten eller försvarar så …. Serbien är en mörk blodig fläck på baksidan …. Där ska jag inte sätta mina fötter!

Tur jag kan välja och välja bort. Jag väljer bort vin från Frankrike fortfarande efter Mururoa. Jag väljer naturligtvis bort dansk fläskfilé! Jag väljer bort serber och serbiska varor och serbiskt land. Det är tur man kan välja. Det är bra när man får veta så man kan välja och välja bort rätt. Rätt så som jag ser det.

Jag vet också att livet inte är så enkelt. Men det känns bra att ta ställning. Jag tar definitivt ställning mot våld. Jag tar definitivt ställning mot våld riktad mot värnlösa och svaga.

I dessa stunder hyser jag inget hopp om mänskligheten. Alldeles för många fungerar på en alldeles för låg nivå. Tyvärr har vissa av dem tilldelats makt. Vi lever inte i en ond värld men vi lever i en värld med många onda människor. Det skulle jag vilja slippa!

” I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”

Nalle Puh

Den 2 april 1999

——————————————————————————–

En alldeles speciell dag idag. Den började bra … mycket bra … Redan före frukosten kom Min Yngsta och lade armarna om mig, kramade och sa’: ”Lilla Mamsen, hur är det med Lilla Mamsen idag?” Milde tid! Det var ju jättebra! Skulle ju inte kunna va’ bättre!

Sedan var det i köket igen … fast lite senare … när jag stod och lagade familjemiddagen …. kom Min Mellan och sade: ”Lilla Mamsen, vill du ha en kram?” Visst ville Lilla Mamsen det … och släppte allt för händerna för en ljuvlig stund.

Nu skulle man ju kunna tro att jag är en hejare i köket … och som alltför sällan lagar mat … och att det borde uppmuntras …. av de som vill se detta lite oftare …. fast så är det inte alls! Jag är ingen hejare i köket. Troligen är Min Vattuman den mesta hejaren av oss båda i det sammanhanget. Men jag lagar godkänd mat … ibland riktigt god … jag kan om jag vill … men jag är definitivt ingen hejare i köket.

Det var nog bara så att Min Yngsta och Min Mellan … precis samma dag … råkade ha … kramhejardagar … och jag fanns i närheten … vilket var himla härligt!

Jag har fått många kramar idag. Mathilda har ju varit här. Hon har alltid kramhejardagar. Fast Morfar får allra längst och allra hårdast kramar. Morfar är favoriten än .. just nu. Men Mormor är också lite favorit.

-Vet du att Mormor älskar dig? undrar Mormorn, inte för första gången.

-Ja, det vet jag, svarade en bestämd röst.

-Vet du att mormor älskar dig J_Ä_T_T_E_M_Y_C_K_E_T?

-Ja-a!

-Det kan vara bra att veta!

-Varför då?

-Jo ifall du är ledsen någon gång … då kan du ju alltid tänka att Mormor älskar dig jättemycket! Är inte det bra?

-Mmm …varför?

Himmel vad samvetskval jag får ibland. Inte så ofta nu för tiden. Varför ska man ha det? Min Vattuman tycker det är jättefånigt och bryr sig inte det minsta om att ha så’na fånigheter för sig. Och det är naturligtvis dumt! Fast nu hade jag det! Det är ju inte klokt att jag låter min vackre ståtlige hund gå omkring och se ut som en bovier …!!!! Nej! det är det då rakt inte! Nu är han iaf klippt … och ååååå så tjusig han är! Hur kunde jag … så länge … all tid är för länge i detta sammanhang. Det som fick ändan ur vagnen denna gång var att jag mötte en labbe och hans matte. Matten tyckte Billie var fin och undrade samtidigt vad det var för hund!!! Nu är han definitivt en Riesen. En Giant Schnauzer — the Rolls Roice of all dogs! Faktiskt uppskattar många fotona på Billes webbplats. Särskilt amerikanare. De gillar Billie och skriver mail eller skriver i min gästbok. Kul! Billies far är den amerikanske championen Skansen´s Quarryman. Men det tror jag inte står på webbsidorna, eller?

En fin och njutbar sida … Golden Heart

” Slumpen gjorde att det blev jag.”

Nalle Puh

Den 3 april 1999

272 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Har någon någonsin tänkt på hur mycket den idéella kvinnokraften har genererat i (överlevnads)möjligheter för människor som har det svårt? Under hela mitt liv har Min Allra Käraste Faster A handarbetat. Virkat, broderat, vävt, stickat …. De underbaraste dukar, broderade som den vackraste svenska blomsteräng i Småland … eller broderade med det allra juligaste julmotiv … virkade små påskglada hattar med fjäder för riset … virkade små tabletter i avancerade mönster … ja allt man kan tänka sig …. Fingrarna är nästan ständigt igång. Inte är det nog med handarbetet för sedan är det bullar som ska bakas, småkakor gräddas eller kanske våfflor med grädde och hemlagad sylt …. till hembygdsföreningen … eller … till kyrkans syförenings auktion … eller till missionskyrkans basár … eller röda korsets lotteri … eller …. Under alla dessa år har Min Faster skänkt en otrolig och häpnadsväckande stor mängd till välgörande ändamål. Fortfarande vid 89 års ålder är fingrarna lika flitiga. Min Faster är naturligtvis inte ensam. Runt om i Sverige finns dessa Flitiga Välvilliga Flinka Fingrar som drar ett ordentligt strå till stacken … för att hjälpa människor i andra länder som svälter eller lever i nöd på något sätt. Idag delar jag ut min My Blubell Award till dessa kvinnor.

Detta är motsatsen till egocentrism. Det är helt fritt från tankar på celluluiter, raka ben och operera bröst. Det ter sig löjligt att bara tänka på så’nt … vilka skilda världar och tänkande. Vad är viktigt i livet? Vad blir du lycklig av? Vad blir jag lycklig av? Jag tror att det är viktigt att stanna upp i sitt liv och betrakta det lite utifrån … om man kan … om man hinner … om man nu ligger åt det hållet att man ens tänker en sådan tanke … och om man vill … Vad är egentligen viktigt i livet? Lever jag ett liv som ger mig möjlighet att ta vara på det viktiga? Ger jag mig den möjligheten? Det är ju ingen annan som gör det åt mig! Jag måste själv! Jag har ansvar själv! Jag styr mitt liv! Du styr ditt!

Jag trivs att bo i naturen. Jag trivs att bo lite för oss själva på landet. Men ändå mitt ibland. Alltså inte i en villa i ett villakvarter med ca 1000 kvm tomt. För mig är integriteten väldigt viktig. Den värnar jag intensivt. Men en sak trivs jag inte med här … jag trivs inte med ”andan” i denna bygden. Jag har skrivit om den förr … i golfbanefrågan … den kom till särskilt tydligt uttryck då. Det kanske är samma känslor i botten som de vi bevittnar händer i forna Jugoslavien nu!? Inte riktigt lika drastiska, fördrivande, mördande, förjagande … men faktiskt lika onda och människofientliga … för vissa människor alltså … de som man menar inte hör till …. bygden … platsen … Precis som Kosovoalbanerna i Kosovo betraktas av serberna … är det så … ja-a … det måste vara samma krafter i botten …. J_A_G__G_I_L_L_A_R__D_E_T__I_N_T_E … jag måste erkänna att jag tänker mer och mer på att flytta härifrån …

Denna ”bjäreanda” vet alla om. Ibland skämtas det om den!? Men egentligen är det inget att skämta om. Det är allvarligt! Det är onda fientliga krafter djupt och fast rotade hos många. Inte hos alla! Onda krafter måste bekämpas … Alla de vänliga krafterna som finns, de öppna, de nyfikna, de generösa … de är alldeles för tysta …. alldeles för tysta … men livsviktiga i en bygd som denna …

Ibland tänker jag att jag ska göra en webbplats om hur det varit att komma utifrån med stort engagemang och börja arbeta som speciallärare här … där man inte ville ha en utbildad speciallärare. Mina drygt tio år med arbete i källarskrubbar, hur jag inte skulle få tjänstledigt när min syster fyllde 50år eller ens när jag skulle göra en sluttenta vid högskolan i Halmstad, hur det känts när man inte ”lyssnar” på förslag som borde uppfattas som pedagogiskt rätt … För att överhuvudtaget ”överleva” var jag tvungen att läsa vid sidan om i perioder … ville ha kontakt med människor i kunskapsutveckling, med framtidsvisioner … komma ifrån en bromsande vardag … som egentligen var outhärdlig … dock inte eleverna! det vill jag bestämt säga … eleverna var glädjen i vardagen … efter tio år brast det … jag grät hela vägen hem från jobbet … jag slutade inte gråta … jag grät så gott som oavbrutet i flera månader … aldrig någonsin hade jag trott att något liknande skulle kunna drabba mig!! Aldrig!! Jag som är så stark! Hur fasen stod jag ut i tio år! I en sådan miljö!?? Ofattbart!

Jag har sparat mycket material. Jag har mycket att berätta. Både för mig själv att gå igenom och kanske värdefullt för andra att ta del av. Tack vare mina datorer, högskolekurser och goda vänner så överlevde jag … och lever jag … och förstås … tack vare min underbara familj så klart!

Egentligen vet jag inte om jag vågar skriva detta?

” Jag såg en Heffaklump i morse.”

Nalle Puh

Den 4 april 1999

271 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Jesus Christ saknade utstrålning och Judas bar upp hela föreställningen. Maria Magdalena sparade sig till Sången … ”I don’t know how to …. ”. Den sjöng hon mycket bra. Konsertsalen är ju för himla trist! Hur kan man bygga en konsertsal eller ett konserthus och lyckas få så lite energi i salen!? Fruktansvärt oinspirerande konsertsal. Jag menar den i Helsingborg. Vi var och såg Jesus Christ Superstar idag. Ingen höjdare, tyvärr. Som Min Yngsta sade ”Har man varit i London och sett ‘The Phantom of the opera’ så ….” … ja Min Vattuman och jag höll med. Cats och Evita bl a har vi sett … och får man säga … upplevt i London. Det bara går inte att jämföra på samma dag! Fy en så’n trist konsertsal!

Sedan kan jag varna alla som ringer och beställer biljetter från ”landsorten”. Lita inte på vad de säger! Jag fick besked om våra biljetter på rad 11 vilket var bra platser. Jag fick även bokningsnummer. Det skrev jag noga upp i min almanacka. Biljetterna skulle hämtas senast tre kvart före föreställningens början. Vi kom i tid, efter en jättegod påsklunch hos Min Systers, …. och hör ock häpna … biljetterna hade makulerats eftersom de inte hämtats den 29 !!!!!!!! Jag blev naturligtvis upprörd. Fick veta att det var inte första gången!!!! Vilken tröst! Nu fixades biljetter på rad 21 …. men!! …. Hur kan man sköta bokningen så uselt!??? Bokningsdamen hade glömt att avprogrammera automatisk makulering för att ge möjlighet att hämta samma dag … fick jag veta … och det var som sagt inte första gången det hade skett! Det hade kunnat vara en resa helt i onödan … det hade ju kunnat vara slut på biljetterna … M_Y_C_K_E_T__D_Å_L_I_G_T__S_K_Ö_T_T_ _A_V__K_O_N_S_E_R_T_H_U_S_E_T__I__HELSINGBORG!

Idag var min insändare om skolan, läroplanen och människosyn i NST. Kände mig inte lika nöjd med den när jag läste den i tidningen. Den var inte så tydlig faktiskt … i budskapet … tror jag … iaf var det ngt som gjorde att jag inte kände mig helt nöjd nu när den publicerats. Det är inte ofta jag känner så. I regel är jag nöjd med det jag skrivit … annars hade jag ju inte skickat in det heller … ibland är jag lite för spontan. Vid sådana tillfällen är det bara att hoppas att jag låter det skrivna vila några timmar för att genomläsas igen innan jag skickar in … men oftast skickas de med en gång.

Ikväll är jag trött. Max von Sydov var fantastisk i ”Pelle Erövraren”! 5-stjärnig skådespelarprestation. Ja fast då måste jag utöka till max 6 stjärnor eller kanske 5-stjärnigt-plus. Det får nämligen Dustin Hoffman i … himmel nu glömde jag … jo … ”Papillion”. Dustin Hoffman, Katherine Hepburn, Bette Davies, Meryl Streep, …. Allan Edvall, Margaretha Krook …

” Hon skulle göra något riktigt bra utan att tänka på det.”

Nalle Puh

Den 5 april 1999

270 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Idag har jag städat och röjt i skrymslen i mitt datorrum. Jag hittade Min Yngstas gamla docka med avbitna tår. När Dixie var valp bet hon av fötterna på Min Yngstas dockor och hennes My little ponnies. Inte roligt alls! Ledsamt för Min Yngsta som då hade svårt att behärska sorgen av de förlorade fötterna. Dockan har fina vita spetsstrumpor … så inget syns. Jag hittade även det hemmagjorda ”albumet” som Min Vattuman fick med sig på sina långa resor utomlands då … för länge sedan … för att inte ”glömma” oss här hemma. Jag visade Min Yngsta, som varit försjunken i decimetertjocka böcker, tre stycken under påsken, … hon utropade: åååhhh, ååå, åååååhhhh, ååå …. precis som vi båda brukar göra i kör när vi ser en riesenvalp händelsevis på ”stan” …. nu gällde det ett av korten. Ett litet pyre som ligger på magen och sprattlar med benen, (jo på magen) runda kinder och gladklurig blick, cirka 6 månader gammalt …. jodå … det föreställde henne själv! Och visst var hon bedårande go’.

En Silverreed och en Canon skrivmaskin behövs ju inte längre. Är någon spekulant? Den Canonmaskinen gjorde författarinnan Maria Schereer reklam för på sin tid. Jag har faktiskt inte använt den särskilt mycket.

Alla banden! Lådvis! När vi köpte kassettbanden då … på den tiden … kostade de ca 5kr/st … där i Dubai. De låter säkert inte särskilt bra längre.

Himmel vad man samlar på sig! Jag gör. Tror alltid att det kan komma till användning någongång. Slänger jag det så kommer alltid den dagen när jag borde haft just det som jag slängde. Sedan är det ju en hel del som ska hamna i Boken. Boken som kommer en dag.

Hur mycket påverkar man sitt eget liv och hur mycket påverkas man? Hur mycket styr man själv och hur mycket utanför styr? Hur medveten är man om nuet, besluten och konsekvenserna? Jag kollade lite på serien ”hem till gården” eller vad det heter. Jag såg det för länge sedan och nu är det nya avsnitt. En by på landet, med sina människor, lantbrukens nedläggningar, nya etableringar, kanske inte helt rumsrena, psykiska besvär, hembränning, spekulationer …. Vilka är överlevare och hur länge? Ja en sak är då alldeles säker! Finner man ingen trygghet inom sig själv så är det svårt att klara sig i en värld och vardag som för så omvälvande förändringar med sig! Det måste vara en av de absolut viktigaste sakerna för skolan att arbeta med … att skapa en lärmiljö som ger eleverna tillit till sin egen förmåga.

En sak till är jätteviktig! Vi har alldeles för mycket jante och avundsjuka! Vi måste slå en saltomortal! Vi måste börja inrikta oss på att se varandras förtjänster och kompetenser. Se och uppmuntra! Gör vi så kommer vi att få se en massa människor med massor med skilda talanger! Talanger som kan nyttjas för allas bästa i vår gemensamma framtid. När blev du glad för en annan människas framgång sist? Tänk när det också uttrycks hörbart och märkbart! Tänk!

Jag kan fortfarande inte smälta att Jesus saknade utstrålning igår. Är det någon som borde haft utstrålning så är det väl ändå Jesus!

Jag har ordnat mina skoldebattsidor nu. Här och här och ….

” … drömde om allt märkvärdigt, de hade sett och upplevat.”

Nalle Puh

Den 6 april 1999

269 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Det är lite kul att se vilka sökord som gör att surfare hamnar på mina sidor. Det är inte kul alltid … men oftast … Idag var det … någon sökte på ”homepages +exceptual” och hamnade på min webringsida ”Birgitta WorldWide”. Visst är den alldeles väldigt speciell! Det tyckte AltaVista också. Någon hade sökt på mitt namn också, både för- och efternamn. Undrar om det var någon gammal ”kändis” eller någon ”bara nyfiken”?? Förutom de vanligaste sökorden … dyslexi, dyskalkyli, mobbning, ekologisk odling … så kan det gälla allt från ‘Nalle Puh’ till ‘barn till missbrukare’.

När det inte är roligt så har någon sexfanatiker skrivit ord från sin makabra eller perversa önskelista … eller kanske det bara är ngn som vill kolla vilka sidor som dyker upp. Det kanske till och med är ”spanare” efter barnporrsidor. Alla som hittar barnporrsidor kan anmäla till Rädda Barnens adress. Det tycker jag är jättebra! Låt oss alla bekämpa avarter och reagera aktivt när något är fel.

©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©

Jag har sett att man diskuterar … © … och jag tillhör ju dem som gärna sätter ut detta märke för garanti. Här i denna Min Dagbok på Nätet är det speciellt viktigt. Här vill jag nämligen påminna om att detta är en Dagbok och en Dagbok måste visas respekt. Min Dagbok skriver jag här och jag låter andra ta del av den … här … men … bara här … Ingen får skriva ut eller kopiera på något sätt! Det är jätteviktigt! För mig! Länka får man naturligtvis gärna göra … men absolut inte skriva ut eller kopiera på något sätt! Skulle det ske så måste jag sluta skriva Dagbok på Nätet på detta sätt. Eftersom jag är politiker och därmed lite officiell så är risken för utsatthet större. Nu tar jag en risk men jag kräver respekt tillbaka och jag hoppas kunna fortsätta mitt Dagboksskrivande … för det är faktiskt ganska roligt. Roligt därför jag tillåter mig en friare språklig form och ett fritt innehåll. Men ofta en tanke bakom … fast ibland bara flödande ord.

Annars är det viktigt också med … © …! Det jag har skrivit är ju mitt skrivna. Sedan kan man ju länka hur fritt som helst. Jag skulle inte gilla om någon hade tagit min mobbingartikel och undertecknat med sitt eget namn! Jag skulle inte heller gillat om någon tog mitt skolprojekt ”Skola i utveckling” och använde som sitt. Jag har tillåtit att en från norra Sverige som blev så förtjust i min artikel om ”Partierna” att få använda den som insändare i eget namn. Jag har fått reaktioner på samma artikel om önskemål att även Kd skulle få vara med … en trevlig reaktion!

” Det är mig som Christoffer Robin litar på.”

Nalle Puh

Den 7 april 1999

268 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Jaha! Nu håller journalisterna på att analysera Milosovics. Och Serbien. Den ena ”djupare” än den andra. Tragisk bakgrund. Pappan begick självmord. Mamman likaså. Frun har en liknande bakgrund. Fruns mamma fanatisk kommunist och dödad av likasinnade. Jaha! Detta paret har varit ett oåtskiljigt par sedan tonåren. Jaha! Ja, de har troligen en bakgrund som har inneburit trauman och påverkat personligheterna. Störda personlighetsutvecklingar. Uppenbart saknar de förmåga till sund mänsklig reflektion över sina handlingar och handlingarnas konsekvenser. Nej, det behöver de ju inte sakna … i och för sig … men det jag menar med sund här är troligen något helt annat för detta par. En sak är ju säker! De bryr sig inte ett dugg om det lidande de förorsakar! Här föreligger ett högst allvarligt problem. I Serbien tilldelar man en sådan människa makt … I Serbien fråntar man inte en sådan människa makt … D_E_T_T_A__Ä_R__OFATTBART!

Starka känslor finns troligen hos alla. Genom olika händelser kan starka grymma känslor komma till uttryck. Jag tror jag skulle kunna göra hemska saker mot någon som hade gjort någon av mina nära och kära illa. Hur hemska vet jag inte. På något sätt står Lejonhonan som symbol för styrka att försvara sin avkomma. Många mammor kan nog inta rollen som Lejoninna, tror jag. Men vad i hela världen har man upplevt när man vill förgöra ett helt folk … idag. Vilken hjärna är det som styr? Reptilhjärnan?

Jag menar … inte lever väl svenskar, skåningar och danskar med ett otyglat hat och mördarinstinkter idag … fast fruktannsvärda grymheter har utspelats tidigare! Vad avgör och påverkar på vilken nivå för tänkande ett helt folk befinner sig på? Jag bara undrar. Jag undrar också om det finns hopp för mänskligheten?

Människans varande i världen just nu. Människan som en fri varelse, fri att välja … här och nu … just nu … mot bakgrund av igår och med tanke på i morgon … nästa dag … och nästa … in i våra barns framtid …

Senaste natten sökte jag jobb. Av en händelse ”ramlade” jag på ett väldigt intressant jobb. Man kunde söka på webben. Ja det var ett jobb jag verkligen skulle vilja ha. Det efterfrågades även erfarenhet av och kunskap om hur det politiska systemet fungerar. Det blir att vänta på resultat. Jobbet finns inte alls här i närheten. I vilket fall som helst vill jag ha ett nytt och stimulerande, gärna krävande jobb. Jag kan tänka mig nya områden, utvecklingsbara, utmanande ….. kreativa, meningsfulla … Jag har skrivit ansökan idag också. När den var klar var jag nöjd och surfade in för att hitta rätt epostadress. Jaha då upptäckte jag att verksamhetsutvecklarjobben handlade om gymnasiet. Besviken! Hade ju fått ihop en så’n bra ansökan … men … jag är faktiskt speciellt intresserad av grundskolan. Grundskolan är så himla viktig. Grunden … för det fortsatta … jo mitt hjärta klappar för grundskolan … det är då säkert … så jag skickar nog inte in … hrm …

Uppsatsen flyter fint. Roligt! Abstract, förord, inledning, syfte, begrepp, metod, data-insamlat material …. Snart kommer jag in i själva kärnan … snart … tänk att man ska behöva ta en sådan sats …. Det är likadant om jag ska påbörja ett nytt projekt … måla eller så … då är det som om jag måste städa hela huset först … innan … jag tillåter mig att börja med det egentliga … fast det är bra att fungera så … ty det är väldigt sällan jag blir sittande och inte kommer igång … för när jag väl sätter mig … sedan … så går det som tåget … det är samma inför tentor … Jag har vant mig vid mig själv och jag trivs med mig. Faktiskt har jag aldrig tråkigt i mitt eget sällskap.

Mathilda kom idag. Oh vad kramar jag fått. Cykeln var med och nya stenar har hittats. I morgon blir det till att måla stenar. Hade det varit fint ett par dagar till efter påsken så hade det redan legat målade stenar här och där i trädgården med ”AJLAVJO” på … för Mathilda att leta upp.

” Men vad han än väger i pund och shilling, så verkar han större, när han skuttar som en killing.”

Nalle Puh

Den 8 april 1999

267 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ingenting på uppsatsen idag. Har inte hunnit …. av någon anledning … Jag har beställt böcker på Rädda Barnen. Vilken innehållsrik webbplats de har! Den är verkligen värd att besökas. Jag beställde Olweus bok om Mobbning för jag vill ha den själv. Och jag beställde en bok som handlar om att kreativitet hjälper barn att bearbeta svåra upplevelser. Genom att måla, dansa mm kan man lättare komma vidare. Ska bli intressant att ta del av den boken. Rädda Barnens tidskrift ”Barnen & Vi” innehåller en massa intressanta artiklar. Här finns några samlade.

Vill man ha senaste nytt från världen är OneWorld Online ett högst angeläget alternativ. Där finns möjlighet att skaffa kontakter vidare ut i världen och framförallt att engagera sig.

Upptäckte idag att jag fått besök av Högskolan i Malmö så jag surfade dit och blev väldigt överraskad av det ”nya ansiktet” och den lättmanövrerbara webbplatsen. Skickade faktiskt ett mail med positivt omdöme till webmastern. Kan man väl gott göra! Det uppskattades kan jag berätta.

Jag har också varit på Mitthögskolan idag för de hade också besökt mig. Där hittade jag ett intressant projekt som deras bibliotek drev. Länken till detta projekt förmedlade jag till vårt bibliotek. Själv tycker jag alltid det är roligt att veta vad som prövas och testas runt om i landet. kanske skulle jag samla lite så’na länkar också på mina projektsidor. Min handikappsidatycker jag faktiskt att jag fått ihop bra länkar på … och det på ganska kort tid också. Undrar om länk har lagts in till denna sida från bastad.se …. ska faktiskt kolla ikväll! Jag misstänker nog att man är s_e_n med det …. tyvärr!

Mathilda och jag var ute en sväng i den härliga solen. Men hur gör man?! Med en hund och ett barnbarn på cykel! Den ene ska vara på ena sidan och den andra på den andra sidan!!!! Det blev mest på ”hundsidan”. Samvetskval igen … släppte efter en aning idag … inte bra alls … inte för en riesen! De prövar ju alltid gränser … hela tiden … Nu kommer jag att få ett hårdare jobb med det som släpptes efter på … så det så … Så är det bara. Konsekvens med hundar är A & O. Så är det bara!

Jag såg en kattunge på TV idag. Djurförsök antar jag. Den gnällde och led. Jag både hör och ser den i min sinnevärld fortfarande. och berörs väldigt illa. Jag har väldigt lätt för att se när vilket djur som helst inte mår så bra. Fast andra kanske inte ser. När det då är så uppenbart som med denna lilla kattunge blir det så fruktansvärt. Vissa bilder etsar sig fast i sinnesvärlden. De kan sitta väldigt länge och väldigt tydligt. Jag har flera sådana bilder från människor som fördrivits från sina hem och från sina anhöriga … inte så långt bort … i vår värld … här och nu …

En ung studentska som trodde att hon skulle kunna vara stark och låta bli att bli bortdriven … vanmakten … den obeskrivliga förtvivlan … och vi ska bara inte tala om alla barn och föräldrar som skiljs från varandra … Milosevic_serbers terror_barbari … Hur ska de kunna ställas till svars? Hur ska de kunna få sina straff? Vilket straff står i relation till vad de orsakar? Det har ju redan skett … och sker … och kan aldrig lindras eller göras ogjort!

V_A_R_F_Ö_R__H_I_N_D_R_A_D_E_S__D_E__I_N_T_E ????

Hur ska världen kunna skyddas från de illasinnade förvrängda? De behöver skyddas från sig själva i sina egna gärningar. Alltså borde vi se till att de inte kommer åt att göra det de har som sitt uppsatta mål. Vi borde ha byggt ”murar”, och då hade det funnits lite enklaver här och där i världen. En Milosevic_enklav och en Sadam_Hussein_enklav osv Det hade säkert dröjt om ens hänt att de kom och knackade på ”dörren” för att vilja vara med i världen utanför sina enklaver. Men när de eventuellt kommer skulle kraven vara tydliga, ja kristallklara för vad som gäller avseende varandet i den öppna världen utanför enklaverna. Så småningom skulle det bli färre och färre enklaver … eller … ??? …

” Vad ska vi göra närnäst.”

Nalle Puh

Den 9 april 1999

266 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Flyktingbarn och barnflyktingar. Ord är viktiga. Ord anger tolkningen. Det finns tolkningsföreträden för ord. Flyktingbarn … är det flyktingarnas barn? Kan dessa barn vara födda även i ett annat land än det föräldrarna har flytt från? Använder man ordet ‘flyktingbarn’ associerar det till något bestämt och anger en viss grupp.

Barnflyktingar … fokuserar mer på själva barnet och barnet såsom flykting. Jag håller med läkaren Bengt-Erik Ginsburg om detta. I nr 5-98 i BRIS facktidning finns en artikel om barnflyktingar. Barnflyktingar har upplevt, sett, hört, lämnat, forlorat, flytt …. Det är mycket svårt för ett barn att leva med bilder som inte längre finns kvar. Platser, saker, … allt det kända i hemmiljön. Det är svårt att leva med bilder av de människor man förlorat och kanske i värsta fall setts dödas eller våldtas. Hur kan man leva med bilden där mamman våldtogs av soldaterna? Hur kan man leva med bilden där farmorn brutalt mördades? Bilden då kusinen stympades? Bilder som finns i en människas sinne och som orsakades av en annan människas vansinne. Bilder som finns i barns sinnen, barnflyktingars.

Hur barn reagerar beror naturligtvis på deras ålder men även mycket på hur de vuxna reagerar runt dem. Barn tar ofta alldeles för mycket ansvar. Barn har en otrolig förmåga till anpassning och bemästring som primitiv överlevnadsstrategi.

Barn har oftast hört och sett mer än de vuxna tror och döljer av hänsyn till de vuxna. Om barnet ser att de vuxna inte orkar blir de livrädda för ytterligare förluster och tystnar helt eller tar de på sig orimligt stort ansvar.

Ett barn som tystnar och på ytan verkar bemästra sorgen och lever vidare utan att det verkat sätta några spår …. det barnet betalar ett ”dyrt pris” för sin psykiska hälsa och sitt psykiska välbefinnande.

Ett barn som inte kan dölja smärtan av förlusten kan lättare ”räddas” genom att omgivningen uppmärksammar symptomen.

Barnflyktingar har ett omfattande djupt sorgearbete framför sig.

I ett eventuellt nytt land får föräldrarna troligast helt nya roller och som inte är så lätta för vuxna att anpassa sig till utan vidare. Man är helt plötsligt en helt annan människa än den man var och vill vara. Identitetskris och vilsenhet … män, kvinnor, barn … familj och grupptillhörighet … framtid och förflutet …

Ibland blir jag så rädd. Jag tänker på de flyktingar som kommer hit. Hit till ”trygga” Sverige. Tänk om dessa flyktingar med sina upplevelser och bilder, med sin sorg, saknad och smärta …. råkar komma i vägen för eller drabbas av människor med främlingshat i hjärtat … främlingsfientlighet … nytt vansinne … tänk om … jag blir bara så rädd …för tänk om …

” Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en Olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den.”

Nalle Puh

Den 10 april 1999

265 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Mathilda åkte hem idag. Hon skulle ha kalas för några kompisar. Snart är den stora dagen … dagen då Mitt Lilla Gullehjärta fyller 5 år. En viktig dag. Mostern följde med och Mormorn och Morfarn blev kvar hemma.

Tur det … för annars hade vi missat besöket av M. M kom nämligen och hälsade på. Då blir vi glada. M verkade må mycket bättre än när jag skrev om M sist. Det var den 5 januari. Nu känns det som det finns hopp igen. Hoppas innerligt att så är fallet. Det kändes också bra att M hade tyckt det var ”pinsamt” att Min Yngsta sett M i det skicket. Bra! Det är rätt känslor i en så’n situation. Bra att de känslorna finns.

Jag ställde alla mina frågor … som vanligt … bryr man sig så ställer man frågor. Jag bryr mig väldigt mycket om hur det går för M … och därför ställer jag frågorna. Jag vill ju också att frågorna ska leda någon vart … och jag vill att frågornas svar ska ge mig tankar om … jaa … tankar om … jo jag tror tankar om möjligheter. En möjlig väg för M att fortsätta. Denna gången fick jag mycket starka vibrationer om att den kreativa vägen är rätt väg just nu och framöver. Den kreativa vägen med fortsatt skrivande … M skriver … och bra … men också målande och drama. Ja, det känner jag väldigt starkt att det är en bra väg just nu att pröva för M. Det är bara att slänga sig in i detta!

Gör det M! Gör det för allt i världen! Jag är säker på att det kommer något riktigt bra ut av det.

Jag har inte hunnit berätta för Min Äldste, Min Mellan eller Min Yngsta än att vi haft besök. De kommer inte att bli glada av att ha missat. De kommer att bli glada av att M hört av sig igen. Alla livstecken …

”Sin unika egenart” … det gäller var och en av oss. Det gäller att ta vara på sin unika egenart. Det gäller att utveckla denna unika egenart. Den kan utvecklas till en talang … för alla … det är min övertygelse! Min alldeles bestämda övertygelse.

Hur har ”den unika egenarten” vårdats och tillvaratagits och givits möjligheter från ”den unika egenartens” begynnelse? Begynnelsen i skapelseögonblicket. Fram till födelsen och sedan vägen fram när ”den unika egenarten” blir självstyrande och förmögen att ta sitt eget ansvar för sig själv och andra

”Sin unika egenart” har jag hämtat från Lpo94. I Uppsatsen idag har jag kommit in på ”individerna” och då handlar det om så’na här saker. Det är spännande … himla spännande … hur ska jag kunna begränsa … hur ska begränsandet ske … tydligt och viktigt ska bara vara med … tydligt och viktigt ska inte strykas! Innerst inne i mig finns vetandet om det viktiga som bara ska vara med. I Min Uppsats ska det viktiga vara med. Det man måste reflektera över. Det man måste ha med sig i sina möten med människor i den ömsesidiga lärandeprocessen. Ömsesidiga därför att i alla möten sker erfarenhetsutbyte, kunskapsutveckling … det gäller att vara klok och ta vara på stunderna. Klokhet, klokskap …. vara klok, handla klokt.

Vår Kära M har också sin unika egenart. Denna egenart kan utvecklas till talang. Tänk på det Kära M! Låt inte världen missa din talang! Den behövs! Kram Lilla M! *Birgitta är glad för kramen idag och hoppfull*

” Poesi och Visor är inte saker som du hittar, utan de är saker som hittar dig. Allt du behöver göra är att gå till ett ställe där de kan hitta dig.”

Nalle Puh

Den 11 april 1999

264 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ps. Numera lägger jag länkar så att de öppnas i nytt fönster. Bara för att underlätta … särskilt när musiken är med … som nu.

NU! Nu är jag vid kärnan … har gjort mig redo att öppna dörren … skrivit rubriken … arbetsrubriken … den blev … ”I skolan” …. Härligt! Nu är jag precis där …. ögonblicket innan … alla känslor … spänningen … våndan … tänk om? … det inte funkar … jag inte kommer på något att skriva … I den situationen vill jag inte hamna! Därför har jag redan bestämt att börja med att citera ur ett email. Undrar vems det blir ??? Det gäller att ha strategier. Det har jag oftast. De brukar dessutom fungera. Jag trivs med att ha strategier som funkar. Det är roligt. Faktiskt tror jag att jag har lärt känna mig själv ganska bra genom åren. Jag vet hur jag fungerar och vad som är svårt, roligt, lockande, inspirerande …

Just nu är det allt på en gång … och … jätteroligt!

Tänk om den inte blir bra! *svag rysning genom kroppen* fast det tror jag inte riktigt på. Det är klart den ska bli bra!

Tänk om den inte alls blir så som jag hade tänkt? *handen rusar till huvudet för ett undrandes kliande* Nehej!

Nä_ä då blir den väl på ett annat sätt … spännande naturligtvis … undrar hur det blir då … ??? … Det blir som det blir … och då får jag ta itu med det då … blir det inte som jag tänkt så finns det en mening med att det inte blir så utan på ett annat sätt … Det finns en mening med allt! Så tror jag. Jag tror på Ödet. Det är ganska spännande. Det innebär att det är lätt att tänka att det blir som det blir. Och det blir säkert bra det med. Kanske rent av ännu bättre, intressantare, roligare … Det är skönt att kunna fungera så att man inte alltid måste ha kontroll utan att man har den tillit till sig själv som krävs för att tro på Ödet. Och låta det få bli som det blir. Går det åt pepparn …så vadå?! Då får man väl börja om på ny kula. Inte mer med det! Det är ju någon mening med det också eller hur!? Kul i hjul … runt runt … Tjolahopp!

En kopp kaffe till … och sedan … öppna den spännande dörren … Ett nytt kapitel i Min Uppsats. Kapitlet ”I skolan” …

Nu höll jag på att glömma! … I en paus på förmiddagen surfade jag till Universitetet i Lund och jag hamnade i ”Filosoficirkeln” … Himmel vad spännande! Fast förstås inte när teleräkningen kommer … flera timmar satt jag uppkopplad!!!! … och lyssnade på dessa föreläsningar. Otroligt! Vilka möjligheter! Det passade ju precis till kapitlet jag skrev precis då … ”Individerna; uttolkaren, läraren och eleverna.”

Hur blir jag verkligen jag? Min fullkomliga överensstämmelse med mig själv. Identitetsutveckling – jaget – självet. Nu handlar det ju naturligtvis inte om mig! Det handlar om hur vi blir den individ vi är … var och en av oss … vägen … omgivningen … ja, ja, ja … Dörren väntar på att öppnas!

” För fastän det var förfärligt gott att äta honung, så fanns det ett ögonblick alldeles innan man började äta den, som var nästan ännu bättre, men han visste inte riktigt vad det kallades.”

Nalle Puh

Den 12 april 1999

263 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurrigt så det förslår! *fniss* På mycket kort tid upptäckte jag två missar. Först datumfelen här. Två 10-dagar har jag haft tills nu. Glömde tydligen att ändra igår. Så kan det bli. Jag antar att jag var för hialös (skånska och betyder otålig) och ville slänga mig in i de hermeneutiska resonemangen i min omtalade ‘kärna’.

Den andra snurrigheten skedde i en FC-konferens. Skulle skriva till Lisbeth min distanskompis. *pling* sade det i min egen mailbox !!! Det visade sig att jag skrivit till mig själv och med kopia till Lisbeth !!! Tjola-hopp!! Visst är livet överaskande ibland! Snurrigt ibland! Men kul med lite *pling* … *pling-e-ling*

Lisbeth har hjälpt mig att komma igen när jag tänkte lägga av och jag fick chansen att återgälda. *Birgitta vinkar till Lisbeth* som säkert inte läser detta … men iaf … Härligt med alla nätkontakter! *pling*

Jag vill tacka AnnicaT för att hon finns i cyber. Oräkneliga är säkert de hon hjälpt både direkt och indirekt. Själv har jag skrivit om ”undringar” och alltid fått svar. Det finns en massa energi i cyber! Himla intressant energi dessutom! Den andra … lågenergin … den skiter man ju i! Fy på mig! Jag brukar inte använda sådana ord. Ibland tar jag mig friheter … som precis nyss … *pling-e-ling*

Tack Annica för länken till ‘countern’! Och för ditt väsen och ditt varande i cyber!

*väsen i den filosofiska djupare betydelsen till skillnad från den fysikaliska ljudliga*

Det var minsann inte så lätt att skriva! Jag började med ett citat precis som jag tänkt ut i min strategi. Det fungerade. Men jag kommer nog att få jobba lite mer på att komma in i ”tänkandet av det rätta tänkesättet” … och det gör jag … snart. Frågandet … cirkeln … spiralen … tolkningen. *pling* Ja, det kommer … så småningom. Idag har jag inte skrivit på ‘kärnan’ … ”I skolan” … bara tänkt … och skrivit på annat … ett viktigt brev bl a Jag skrev ju till 02.30 i natt. Eller var det 03.30??? Det känns nu iaf *pling-e-…*

I morgon är det kalas! Lilla GulleHjärtat fyller år! 5 år! hela 5 år! Först ska jag till Högskolan och kolla andra uppsatser … och … sedan på 5-års-kalas. Morfarn har inte tid! Sammanträde från morgon till kväll! Stackars han! Fy vad han missar! Vilken tur att jag inte är Morfarn!! Himla tur … och min lyckliga stjärna. *pling-e-ling*

Lunds universitet har en webbsida med info om studentservice. Jag blev överaskad. De verkar ha bra hjälp för funktionshindrade. BRAVO! Jag har lagt in länk på min ”handikappsida”. Jag får då och då mail från studenter som undrar vart de ska vända sig.

Tillägg: Politik – politik …. var bara tvungen! Tjolahopp!

” Om du vill göra en sång lite mer gnolig kan du lägga till några tiddelipom.”

Nalle Puh

Den 13 april 1999

262 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurpp! … blev det av en händelse. Snurpp tycker jag är ett bra ord och det behöver nog komma in i SAOL, Svenska Akademins OrdLista, så småningom. Snurpp betyder allt. Snurpp är allt det som finns mellan början och slutet samtidigt som det är en del av början och en del av slutet.Så är det! Ett så betydelsefullt ord måste naturligtvis hamna i SAOL så fort som De Kloka inser. Kanske är det inte så fort? Det kan man aldrig vara säker på. Snurpp föddes den 13 april 1999. Det är en bra födelsedag. Somliga fyller 5 år denna dag. Somliga som är ett alldeles speciellt Litet GullHjärta.

Det Lilla GullHjärtat fick en silverlänk med blå stenar att ha runt handleden. Hennes guldarmband hade gått sönder och det har hon burit på sig sedan hon var liten bebis. Från början var det hennes Mammas, Min Mellan, som hon fick när vi bodde i UAE. Där hade alla guldarmband. Massor med guldarmband och örhängen och halsband och fotlänkar. Man betalade per gram. Mammorna köpte så fort de fick pengar. Till sig och sina döttrar. Några hade armband nästan till armbågen. Som tur var behövde jag inte köpa så många. Vi hade ju andra försäkringar. Guldsmyckena var försäkringar och kunde hela tiden omsättas i pengar. Köpas eller säljas … pris i dh/gr. Vad vackra de var kvinnorna och döttrarna. De underbaraste kläder i de vackraste tyger … under sina svarta slöjor … och så förstås … alla guldsmyckena. Var det fest blev det till att hennamåla händerna i vackra mönster. Skulle man gifta sig fick man speciellt och helt individuellt komponerad ”parfym”. Någon komponerade denna nere i souken, marknaden där bara precis allt fanns. Den såg ut som en liten lerklump som sedan skulle tändas på för att man skulle bli insvept i dofterna från röken. Visst låter detta mycket mystik och spänning! Det var det också. Ibland kommer fragment av minnen från den oerhört spännande perioden. Jag skulle gärna åka tillbaka. Det första jag skulle göra hade varit att hennamåla händerna och sedan söka upp alla man kände en gång …

Lilla Stumpan fick också en liten Nalle. Nallen kunde skrika när den blev hungrig. Då skulle nappflaskan in så nosen blinkade. Sedan sade Nallen Ma-Ma, Ma-Ma och sedan hör och häpna AJLAVJO! Lilla Stumpan hade sett på reklamen och detta var hett önskat. Inte fanns det brist på empati där inte. Underbart att se vilka ömhetskänslor som kommer fram. Moderkänslor rent av, kan man nog säga. Mormorn som ibland tänker alldeles för mycket … kom att tänka på barn som skulle slå i en situation när någon annan är i nöd … undrade om det fanns några barn som slog dockorna på Dagiset. Jo, det fanns det. Jag fick också reda på att det var den svarta dockan han slog. Himmel! Jag hoppas verkligen att de uppmärksammar detta på det Dagiset. Hur ska det gå annars? För denna pojken? Jag kunde inte lämna detta bara … utan jag berättade för Min Lilla Stumpa att när mormorn var liten så … inte lekte hon med dockor inte … det var fotboll, klättra i träd, pojklekar som gällde … men Mormorns Storasyster tyckte att det skulle minsann lekas med dockor om man var flicka så ….

…. fortsättning följer i morgon … nu till … hermeneutiken och frågandets konst … ”I skolan” …i Min Uppsats … ppp-tik

Snurpp … är början och slutet på gårdagen … kolla själv! Snurpp

” Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 14 april 1999

261 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurpp! … Snurpp -ing on … Apropå 13/4 och dockan.

Bromsklossar och innovatörer. Bromsklossar och visionärer. Stagnerade och flexibla. Jag gillar i vanliga fall motsatser. Ofta är det kreativt och kan nyttjas konstruktivt. Men de här nämnda motsatserna är förödande i organisationer. Troligen ganska vanligt förekommande. Med bromsklossar och stagnerade vid ”styrinstrumenten” kan ju vem som helst tänka sig vilken låg utvecklingstakt det ger. Detsamma gäller ju när visionären sitter vid ”styrinstrumenten” med en hop stagnerade eller bromsklossar att ”styra”. Pannan igen! … *Birgitta tar sig för pannan*

Jag tror att alldeles för många (offentliga) inrättningar … organisationer … är alldeles för dåliga på att se medarbetarnas kompetenser och förtjänster. Jag tror att det är alldeles för många som ser framåtsträvande medarbetare som hot. Och håller tillbaka eller iaf låter bli att uppmuntra. Med en sådan anda och företeelse skapas inte goda betingelser för varken utveckling eller psyko-social miljö.

En organisation som förmår ta vara på och uppmuntra medarbetarnas ”talanger” och där medarbetarna uppmuntrar varandra … måste vara både rolig att arbeta i och effektiv. En organisation som fördröjer, förhindrar, håller på bromsen hela tiden …. ja fy … är outhärdlig att fungera i.

Ett litet exempel: Jag invaldes i KHR, kommunala handikapprådet, och på mitt första sammanträde förstod jag hur trögt detta arbete tilläts fungera. Inte en handikapplan ens och inte ens svar på enkät från HO, handikappombudsmannen. Inte ett ”knyst” om KHR på den annars så alerta kommunwebbsidan. Jag tog på mig uppdraget att kontakta kommmunens webmaster och KHR hamnade på webben efter några dagar. Samma kväll efter sammanträdet i KHR skrev jag en motion i syfte att sätta blåslampan till. Jag gjorde också en egen webbsida om handikapp som jag bad få länkad vid mitt namn, under KHR, på kommunens webbplats. Jag hade snabbt samlat lite information och en massa bra länkar om olika handikapp. Det hade kunnat uppskattats … och det hade kunnat bli en tillgång i handikappfrågor … om man ville … eller om man valde att se det så … man hade kunnat se positivt på detta och oreserverta … men … av någon anledning … vilken? … väljer man att krångla till och fördröja …

Min Motion remitterades till KHR …. typisk fördröjning! Man hade genast kunnat avsätta medel för att ta fram handikapplanen. Man hade genast kunnat utfärda direktiv till nämnder och förvaltningar! Om man anser att handikappfrågor är viktiga! Agerandet visar bara att man inte får ändan ur vagnen! Jag har försökt – försöker! Hur ska man ha tålamod med de fördröjande processerna!? I politiken … i vardagen … Det skulle ju kunna fungera bra!

Min länk kom aldrig på plats under kommunens sida. Jag tog därför kontakt med högste IT-ansvarige. Undrade samtidigt vilka riktlinjer som finns avseende det som publiceras/länkas under bastad.se. Fick veta att ansvaret nu ligger hos kommunsekreteraren och … hör och häpna … frågan om länk till min handikappsida skickades till KHR att ta upp vid nästa sammanträde .!!!. *suck* *suck* *suck* … tala om rundgång!

Fasen! Jag struntar väl i om min sida länkas egentligen! Mitt syfte var ju att den skulle tjäna som tillgång för dem som är intresserade av handikappfrågor. I Båstads kommun betraktas inte handikappfrågor som särskilt angelägna … någon annan slutsats kan man väl ändå inte dra!?

Jag har iaf försökt.

Hur i hela fridens dar ska man orka i denna tröga värld? Är det bar jag som upplever detta? Skriv till mig om din reaktion!

…. fortsättning … Dockan … apropå pojken på dagis som slog den svarta dockan ….

Jo som sagt … Min Storasyster tyckte att hennes lillasyster skulle ägna sig åt lite annat än pojkhyss … så hon och en kompis skulle överraska sina lillasystrar. De sydde underbart söta små dockkläder. BrigitteBardot-rutigt rosa i kjolar och klänningar och det gulligaste i dockklädväg man kunde tänka. Min Storasyster köpte även en docka till mig. En liten svart krullig negerbabydocka. Bedårande! Jag föll pladask för min egen lilla docka. Hon fick namnet Guiseppa. Jag glömmer aldrig min Guiseppa.

Den sommaren på Öland då jag lekte med docka lärde jag mig också simma. De båda Storasystrarna hade nämligen bestämt att de också skulle lära sina småsystrar att simma. Tack Eva för den livförsäkringen! Tack också för den Allra Sötaste Lilla Svarta Dockan! Det blir en My Bluebell Award till alla ansvarsfulla storasystrar idag.

” Om personen du talar med inte tycks lyssna var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

Nalle Puh

Den 15 april 1999

260 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ensamhet och tvåsamhet. Singel och dubbel. Ep och Lp. Individualist och kollektivist.

Hur mycket låts vi vara oss själva. Låts av oss själva och låts av andra. Är jag och gör jag det som jag egentligen helst vill och tycker är rätt? Gör du? Drivs man av andra motiv utanför en själv?

Fiender – Hindrare – Förtalare. Flytare – Dykare – Flygare.

Jag gör det som mitt inre säger att jag vill och det som mitt inre säger är rätt. Jag gör det även om det inte är det bästa för mig själv. Jag kan göra det för ”saken”. För att det är ”det enda rätta”. För att något annat är orättvist. För att någon måste ju göra det. Eller för att någon måste säga ifrån. Det innebär att man riskerar att vara jobbig för somliga. Det innebär att somliga kan bli fiender. Hindrare. Förtalare. En som vågar, säger, gör … får oftast fiender och förtalare. En som bara flyter med …. flyter och flyter … samma nivå hela tiden … flytnivån … Varken dyker eller flyger!

Jag är ingen flytare … inte vill jag det heller … absolut inte … Jag både dyker och flyger! Allt vad jag kan. Jag har säkert både fiender och förtalare och hindrare … några känner jag till, andra anar jag och några känner jag inte alls till och några återigen kanske jag tror är vänner men som egentligen är fiender och förtalare.

I radion P1 på senaste tiden har det varit många ”obekväma” och därmed mobbade medarbetare som givits tillfälle att få sin situation belyst. Många har farit väldigt illa och blivit väldigt illa behandlade. Jag känner ingen av dem men jag kan förstå … Jag anser att ingen ska behöva behandlas eller bemötas så att den mår dåligt! Det anser jag. Vuxna borde begripa mycket mer än de gör. Vuxna borde kunna tala mycket ärligare och mer lyhört med varandra. Verklig vilja till ärlig lyhördhet. Hur ska annars barn kunna lära rätt? Barn lär av att betrakta hur vuxna gör. Många barn mobbar varandra …. se på de vuxna!

Ibland önskar jag att fiender och förtalare och hindrare hade reflekterat över sitt eget agerande. För sin egen skull om inte annat. En och annan av dessa skulle man faktiskt kunna förvänta sig det av. De har ju utbildning för det. Men det hjälper inte … säkert inte för flytare iaf. Undrar om jag fått någon fiende och förtalare för mitt skriveri igår i Handikappfrågan. Jag vill väl och jag vill att väl ska ske fortare.

När dessa fiender och förtalare inte av egen kraft mäktar med en situation blir de fiender och förtalare. Tyvärr kan de ställa till en massa problem och de kan dröja över en lång tid också. Men en sak kan de aldrig! De kan aldrig vinna! Sanningen och ärligheten segrar alltid. Har man reflekterat över sina handlingar och står för dem … jaa … Snurpp!

En förtalare, som tydligen inte har egna starka argument i golffrågansprider att vi är jäviga, bara för att vi är grannar med den ev blivande golfbanan. Det är vi inte! Förtalare är fega och argumentsvaga … andra kallar dem lögnhalsar.

Men en sak reagerar jag väldigt starkt mot. Jag är individualist. Och gift. Om jag säger, skriver eller gör någonting … och det gör jag ju en hel del … så betyder ju inte det att Min Vattuman också tycker och anser precis detsamma! Tänk att folk ska ha så svårt för att förstå och inse detta!

Individualist och globalist! Med Barn- och Framtidsperspektiv. Jag!

”Innan du flyger iväg upp i skyn med din ballong i jakten på honung, måste du se till att de bin du letar efter är rätt sorts bin.”

Nalle Puh

Den 16 april 1999

259 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Skriva – viva – uppsatsskriva! Kan datorn glöda? Man brukar ju säga att man skriver så pennan glöder … vad gör datorn? Ja, det tål att tänka på. Tänka och veta, tanke och vetskap. Tankens och vetskapens väsen.

NU vet jag! Glödande vetskap i glansens väsen.

Jag skriver så datorn blir N_I_M_B_U_S. Ja, så är det! Som sagt jag vet ju inte om det duger och kan bli nå’t men flödar, det gör skrivandet. Ibland bara stämmer det. Emailen som citeras bara hamnar i rätt ordning, för smidig övergång. Det liksom bara blir så. När jag helt spontant mitt i allt skrev ett mail till HO och bad om uppgifter, dröjde det bara en dag tills jag fick svar och sedan fick jag även brev med snigelposten. Det också! … bara var så himla rätta uppgifter. Kanon! Den insatsen och effektiviteten uppskattar jag verkligen. Det ska stå något i förordet om den. Minsann! Tack Åsa!

Jag har fått så rara mail om mina sidor från ”specialpedagogiska intressenter”. Tack Gunn och Tack Elisabeth! De värmer och jag blir så glad för all respons. Glad också att allt arbete bakom mina sidor visas uppskattning och kan komma till nytta. Min uppsats behandlar bristerna i skolan, bristerna i att inte se och uppmärksamma. Besvikna elever, föräldrar och f d elever som ger sin bild över skolans oförmåga. I en undersökning över ‘rektorernas uppfattning om elever med dolda funktionshandikapp’ chockade mig nästan. Fast det är ju logiskt med tanke på hur det fungerar … men … det är ju faktiskt inte klokt! Rektorerna hade ingen som helst realistisk uppfattning om antalet eller andelen elever med svårigheter. Rektorer som ska vara ansvariga för att stöd ges. De går omkring och tror att det är väldig få som behöver detta stöd så då är det ju inte så konstigt att stödet är så fruktansvärt otillräckligt. Blundar man?! Läser man aldrig forskningsrapporter!? Pannan igen! *Birgitta tar sig för pannan*

Ja, ja, ja … nu ska ju inte ngn enskild rektor känna sig utpekad och jag har ingen aning om vilka som deltagit i denna undersökning …. MEN … det manar verkligen alla rektorer till reflektion över hur man lever upp till sitt ansvar, eller hur? Hur ser organisationen ut avseende elevvården och hur ser kompetensen ut? I vems händer lägger man en komplicerad inlärningsuppgift? Under tiden kommer enskilda små och större människor i kläm. Så är det bara!

Jag bara undrar … För hur länge!?

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 17 april 1999

258 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Nu har jag faktiskt fått med alla mail som ska vara med i Uppsatsen. Inom alla tre kategorierna … dyslexi … dyskalkyli … mobbning. Nu ska jag referera. Det blir också ett omfattande arbete. Fast jag med mina strategier har förberett även detta. Jag är faktiskt väldigt glad för att ha funnit mina strategier för hur det fungerar allra bäst. När jag ska plugga eller skriva rapporter eller skriva uppsats som nu … eller … vad det nu kan vara. Själv tycker jag det blir bra och växer fram himla bra till och med. Jag har lätt för att hoppa från det övergripande till delarna. Jag har mycket som finns i bakhuvudet … mer eller mindre medvetet … men fram kommer det när det är dags. Sedan tycker jag ju att det är så roligt! Fast jag har fått krympa antalet mail. redan nu på detta stadium har jag över 50 A4-sidor skrivna och i strlk 12. Det blir väl upp emot hundra sidor innan den är klar. Mot bakgrund att jag tänkt 50-60! Ja, ja … det kanske blir föremål för kritik. Jag får kanske begränsa och sovra. Men jag tycker nog att det nödvändiga är med och det andra redan bortsovrat.

Social kompetens och samarbete. Det är egenskaper som det pratas mycket om idag. Egenskaper som kräver mognad att bedöma. Många chefer och andra har kanske inte tillräcklig mognad?! I dagar med den ena intervjun efter den andra i radion med människor som varit kritiska till sina arbetsplatser och frysts ut, mobbats ut. De bedöms nog varken som samarbetsbenägna eller ha särskilt hög social kompetens. Andra skulle kanske bedöma deras kompetens som högst värdefull!

Jag menar att den sociala kompetensen måste ses i sitt sammanhang. Men först efter att man reflekterat över vad begreppet ges för betydelse. Med samarbetsförmåga är det precis likadant! Inte skulle jag vara särskilt samarbetsvillig i ett team som jag anser drar åt precis fel håll eller har alldeles för låg utvecklingstakt! Däremot skulle jag alldeles säkert vara fruktansvärt samarbetsvillig i en verksamhet som är spännade, intressant, utvecklingsbenägen, diskussionslysten, visar öppenhet för nya idéer … mm himmel vad kul det skulle vara!

Jag tror inte heller att samarbete och kollektivism är bästa kombinationen. Jag tror att den starkaste organisationen är den som består av individualister som respekterar varandra och nyttjar varandras kompetenser i samarbete mot gemensamma mål. Så tror jag! Märk väl att jag använder ordet ”nyttjar” och inte ”utnyttjar”! Det är skillnad det!

Den sociala kompetensen menar jag är just när man ser och lyfter fram sina kompanjoners eller kollegors kompetenser. När man ser till varandras förtjänster och hjälper varandra med svårigheterna. Där den sociala kompetensen är utvecklad där har Jante dött dödens död … för alltid.

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad.”

Nalle Puh

Den 18 april 1999

257 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Blåst – blåst – sicken blåst! I natt har jag inte sovit gott. I natt har jag inte tyckt om KRAVs regler. I natt har jag bara hört blåsten vina och regnet smattra … och våra stackars små grisar som är ute. Det är bestämt så … enligt KRAVs regler. Visst har de hyddor. Men inte de allra finaste. Men de är ju ute. Idag har Min Vattuman varit ute hela dagen i detta väder för att försöka göra det lite bättre för grisarna. De nya suggorna tog han in i ett utrymme men de små som står på tillväxt, KRAVtillväxt, … de är ute. De har gott om halm, men de är ute. Huuuuh! Hoppas det blir sol och blå himmel snart igen.

Har jag egentligen gjort något idag? Det känns inte så … av någon konstig anledning. Men visst var det så att jag satt och skrev tills jag var alldeles frusen … mest om axlarna … och visst var det så att jag ringde en massa telefonsamtal … och visst var det så att jag låg i det där varma go’a badet … visst var det så att jag låg där i minst en timme … Visst!?

Visst var det så att det kom flera nya medlemmar i min webbring Lyckans Biljett. Välkomna! Jag hinner nästan inte med att hälsa dem välkomna på ringsidan … så snabbt kommer nya just nu. Bullerbyns dagis vill länka till Lyckans Biljett. Jag känner mig hedrad och glad. *Glad Vink till alla Bullerbybarn och deras fröknar* Visst var det så att jag fick veta att Martin nu skulle få det bättre i skolan. Bättre genom att få den hjälp och det stöd han har rätt till. Bravo! Då blir jag glad. Visst var det så att jag fick en länk om den senaste forskningen som resulterat att man funnit den gen som orsakar dyslexi. I Stavanger har denna hittats. Tack John för länken! Visst var det så att jag har aktualiserat webbplatsen för kommunikation med min handledare. Där finns allt mitt skrivna hittills och mina tankar om jagets väsen och funktion samt mina meddelanden.

Jag tror också att jag kommit på vad jag skulle vilja fördjupa mig i om jag skulle doktorera och forska … ja det har jag nog. Nu ska jag bara skriva ihop en ansökan. Vad roligt det skulle vara att få ägna sig helhjärtat åt ett superspännande område inom pedagogiken.

Enligt Lpo94 ska varje elev få utvecklas efter sin unika egenart. Det är väl underbart! Jag vill gå på djupet för att lyfta fram hur det kan gå till. Tänk om vi verkligen fick den skolan för alla som lyckas ta fram alla elevers unika egenart! Tänk en sån massa talanger vi skulle ha! Vilket hopp inför framtiden skulle inte det inge! Alla dessa talanger … visst skulle de klara att lösa alla tänkbara och även otänkbara problem som kan tänkas dyka upp i vår vida värld!

En så’n skola vill jag ha!

Kanske har jag ändå gjort lite idag … visst … trots allt … trotsig blåst!

”Om du planterar ett ekollon kommer det att växa upp till en ek. Men om du planterar en honungskaka är det därmed inte sagt att den kommer att växa upp till en bikupa.”

Nalle Puh

Den 19 april 1999

256 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Nu är det dags igen! Det är dags för alla rektorer att ta sitt ansvar och se till så att mobbning inte förekommer på skolorna. Det är faktiskt så att barn och ungdomar har det plågsamt i skolan. Alldeles för många! Även om det bara är en på skolan så är det för många! Det är helt oacceptabelt. Unga människor som håller på att utvecklas ska bara inte behöva bli utsatta för kränkningar. Unga människor ska få utveckla sina talanger. Så är det bara!

Bara för att en rektor inte tar sitt ansvar ska väl inte unga människor få sina liv förstörda under ungdomen! Många av de som skrivit till mig har inte kunnat sköta sin skola för deras energi har gått åt till att ”överleva” i skolan. Sedan har de fått komplettera sina betyg. När de kommit igenom depressioner och annat som blivit följden och kunnat tillgodogöra sig undervisning har de kunnat få de bästa betygen på de svåraste kurserna. Men deras skola förstörde livet under ungdomen. Skolor som förstör liv för unga människor bryter mot lagen. Kom ihåg det! De bryter mot lagen och står i djup skuld till dessa unga människor. Hur ska de kunna reparera eller få förlåtelse? Det går inte! Se till så skolorna aldrig hamnar i skuld! Det går!

Nu är det så att alla som arbetar i en skola har ansvar att se till att mobbning inte förekommer, så att det inte sker överhuvudtaget. Alla har ansvar men rektor har det formella ansvaret.

Just nu finns det många barn och unga som har det svårt. Som har hjärtan som gråter och vilja som slocknar. Inte ska de behöva gå till en skolvardag som släcker viljor och får hjärtan att gråta!? Aldrig i livet! Gå inte till en sådan skola!

Det är lätt att råda att inte gå till skolan. Egentligen borde jag säga till rektorerna: Plocka bort mobbarna från skolan! Prata med dem tills de inser och har lärt hur man är mot varandra. När de har denna vetskap och insikt så får de gå tillbaka till skolan. Inte förr! Inte kan de få fortsätta härja bland människor och göra dessa illa!

Se till att upprätta etiska regler som håller och efterlevs. Så här är vi mot varandra på vår skola. Detta gäller hos oss. Sätt knivskarpa tydliga gränser! Reagera och Agera genast när gränserna överträds! Vilken rektor vill ha skulden för en ung människas förstörda skoltid!? Du kanske bär skuld just nu! Jag vet åtminstone en rektor som gör det just nu! Skam åt den rektorn! Skam åt de vuxna som svek! Hur korkade får vuxna vara egentligen?

*Vink och kram till Lilla Z-k* Jag håller på dig!

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att ”O, tappre Nasse” alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 20 april 1999

255 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Idag är jag glad att kunna berätta om en modig rektor. Det är Maddes Mamma som skrivit i Mitt Forum för Mobbningsfrågor. Rektorn gör helt rätt! Sedan kan alla andra säga precis vad som helst. En rektor måste agera så fort någon endaste en är utsatt för kränkande handlingar. Maddes mamma är även inställd på att polisanmäla om mobbningen skulle ta fart igen. Bra! Helt rätt!

Mobbningens uttryck är komplicerade att hantera. Det krävs mer än bara vanligt ”bonnförnuft” för det räcker verkligen inte långt i denna högst angelägna fråga.

Av forskning och undersökningar vet vi en hel del. Vi vet att de som utsatts för mobbning blir svikna av vuxna, ideligen. Vi vet att många vuxna är så korkade att de inte begriper. Vi vet att de mobbade lider skada långt efter och ibland resten av livet. Vi vet att de flesta som finns på BUPs mottagningar med ätstörningar har en bakgrund som mobbade.

Är vi bara lite kloka så inser vi att detta ska stoppas. Inga risker ska tas. Den som upplever att den är mobbad och kränks … ska bli lyssnad på och ska bli trodd. Allt annat är fel!

Tjejer kan vara väldigt elaka mot varandra. Nästan på ett sofistikerat, subtilt utstuderat sätt. Tusen små … för andra … osynliga … fruktansvärt vassa nålar … skickar tjejgänget iväg mot sitt offer. Suckar, blickar, viskningar, kroppsspråk …. Få starka tjejer … negativa ledartyper … kan ange tonen … ha en massa fega medlöpare … och vara oerhört elaka mot det utvalda offret.

I denna situationen när man då lyssnade på den som var utsatt och där man vidtog åtgärder … kanske som i Maddes fall bytte skola … ja då kommer den otroliga rekylen …. tjejgänget lyckas få lärarkåren mot den som var utsatt … nu letar man fel hos den som haft ett helsike!!!! Tala om att vara korkade! Nu tycker man synd om tjejgäng-mobben. Häpnadsväckande!!! Hade Madde inte haft sin mamma och en stark rektor i denna situation så hade hon fått uppleva de vuxnas svek och nästa gång aldrig vågat varken lita på eller fråga vuxna om hjälp. Vuxnas svek är väl dokumenterat och jag har otaliga mail som vittnar om detta.

Att tjejgänget ”mår dåligt” av att ha förorsakat att en ”kompis” tvingats flytta är sunt. SUNT! De ska må dåligt. Ta chansen att verkligen gå på djupet med samtal om mobbning med dem och andra runt omkring. Engagera någon föreläsare som är f d offer att berätta hur det är och känns. Det finns många f d mobbade som lägger ner mycket arbete på att upplysa hur det verkligen är.

Varje vuxen som går till den som utsatts för mobbning och kränkningar och påstår att felet är dennes … borde …. ja jag skulle nästan vilja skriva … hängas … är det dessutom en lärare borde läraren avstängas från sitt arbete med barn och ungdom. Så allvarligt är det!

Heja Madde! Heja Maddes Mamma! Heja den Modiga Rektorn! Ni får My BluebellAward idag. Stå på er!

Lilla Z-k jag tänker på dig och du ska snart också få en Award. *kram*

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 21 april 1999

254 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Det närmar sig 10 000. Besökare alltså. På Kastanjebackens domän. Inte så dåligt. Inte så dåligt heller att min Mobbningsida kommer upp först på Altavisat vid sökning på mobbning’ bland 15 754 eller hur många det nu var totalt. Inte dåligt … minsann!

Undrar vem som blir den 10 000:e?????

Det har varit mycket respons på Min Mobbningssida de senaste dagarna. Jag tror det behövs en landsomfattande kampanj likt den om ”dyslexi”. Det ska bara inte förekomma mobbning bland unga människor! Ingen ska acceptera det! Kolla mitt Forum.

Jag upptäckte också att mina ”hemliga” projektsidor om skolutvecklingligger på Altavista. Och kommer upp flitigt när man slår just på skolutveckling. Nu var ju inte det meningen … än! Någon har kanske hjälpt till eller sker det bara automatiskt???? Nåväl det kvittar nu. Jag är ju inte klar utan arbetar på webbplatsen fortfarande. Några speciellt utvalda har fått titta på sidan och nu när den är öppen för alla … jag tar gärna emot synpunkter. Vore riktigt trevligt att få respons och gärna från helt okända. och kända med förståssss …

Jag har lagt handen vid det sista på två distanskurser så nu är även utvärderingarna inskickade. Nu väntar jag bara på kursintyg. Till samlingen. Uppsatsen har inte fått så mycket tid nu ett par dagar … men ikväll …. då … Min Mellan har en skrivare som fungerar. Min Mellan skulle komma och hämta hem Vårt Lilla HjärteGull så jag mailade uppsatsen på hittills 56 sidor som Min Mellan skrev ut och hade med sig. Nu kan jag jobba effektivare när jag ska referera till all litteraturen. Bra … himla bra!

Lilla GullHjärtat har ritat en ny bild av Kung Morfar och tänka sig vad han säger på bilden på vita tavlan i köksgången …. tänka sig … Morfarn säger i pratbubblan …. ”AJLAVJO MORMOR” … så visst blir man glad när man passerar vår köksgång …. jag blir iaf

Min Yngsta ringde och berättade att hon slutar tidigare och kunde jag inte komma då … imorgon …. typiskt … jag som ska till min handledare … vilket jag absolut inte vill missa …

10 000:e … vem kan det bli?

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting.”

Nalle Puh

Den 22 april 1999

253 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Känner på mig att det blir kort idag. Trött. Mycket trött. Har precis avslutat två artiklar som ska med i vår medlemstidning. Hade så när glömt att jag lovat. Fy på mig!

Fick brev från min Cyber_vän_namne. Det är alltid roligt att få. Och alltid så söta Puhbilder med. Nu var det en länk till disneybilder med. T ex denna länk. Jag hämtade några bilder. Kunde inte låta bli Puh och Nasse på väg till varsin livboj. Den ene till en för stor och den andre till en för liten. No problems … de klarar sig alltid. Min lille Nasse är sååååå modig … fast öronen darrar ibland. På vem gör de inte det ibland?! Tack Birgitta för mail och länk och visst ses vi på lördag IRL *Glad vink till Birgitta*

I morgon måste jag skriva klart ansökan till doktorandtjänsten. Måste. Men jag måste gå igenom kommentarerna på uppsatsen också och ändra enligt min handledares råd. Tänk att man är så miljöförstörd av gamla tiders objektivitetskrav. Kvantitativa egentligen lite tråkiga och nu även otidsenliga objektivitetskrav. Trodde man verkligen att det gick att vara objektiv!? Då. Jag vet att jag var kritisk men ändå präglades jag så starkt att det nu sitter bergfast. Detta måste bort. Mitt arbete är kvalitativt så det så! Och jag ska tycka och jag ska tolka … med mina förutsättningar och förkunskaper … och med mitt vetande …

Journalister tror nog att de är objektiva. Ha, ha! De väljer ut och väljer bort. De lyfter fram och tonar bort. De formulerar sig och ställer sina frågor. De styr det som skrivs och inte blir det objektivt och tyvärr ofta inte heller kvalitativt! Jag anser att journalister ska reflektera mer över sina arbetens konsekvenser och risker avseende bl a tolkning. Jag anser att journalister ska ta mer etiskt ansvar. Ja, det gör jag!

Jag anser att gubbarna här nedan saknar detta ansvar … de väljer en gammal bild på en tjej som precis vunnit en racertävling … den gamla bilden föreställde tjejen bakifrån men framför en racerbil och med overallen nerdragen till höfterna … alltså som ett sexigt tillbehör på pojkarnas leksaksfält … Den kvinnliga kollegan undrade om man inte ville se vinnarens ansikte? Var det inte intressant? Nej, det tyckte inte gubbarna som naturligtvis bestämde. De tyckte tydligen den bara ryggen var trevligare … gubbar! säger jag … Hade jag varit den tjejen skulle jag inte ens velat va’ i tidningen … den tidningen … en gubbarnas lågnivåblaska – GLNB. Sänk den!

I lördags tror jag det var … lyssnade jag till en debatt mellan kvinnliga och manliga medarbetare på Aftonbladet. Jag baxnade. Stackars kvinnor på den tidningen! Och stackars män med sina uttråkande föråldrade argument. Ska de fortsätta sätta prägel på den tidningen så fortsätter nog upplagan att minska också … kanske i accelererande fart. Det gör ju inte mig något. Jag har aldrig varit intresserad av blaskan … kanske inte så underligt.

Apropå mobbning … lärare mobbar elever. Så är det! Det finns undersökningar och i morgon ska jag berätta om resultaten man funnit. Om jag kommer ihåg tills i morgon för nu …. zzzzzzz

”Om än man kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 23 april 1999

252 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Apropå mobbning … lärare mobbar elever. Så är det! Det finns undersökningar och i morgon ska jag berätta om resultaten man funnit. Om jag kommer ihåg tills i morgon för nu …. zzzzzzz

Ja, jag är minst lika trött ikväll efter att ha ändrat och skrivit på uppsatsen enligt råden jag fått hela dagen i ett enda långt streck.

Här kommer ett utdrag ur uppsatsen:

Dan Olweus menar att 12 % av lärarna trakasserar en eller flera elever i klassen regelbundet. 1/3 av lärarna var klassföreståndare och resten ämneslärare. 30 % av lärarna mobbade två eller flera elever i klassen. Han menar vidare att det är svårare för en elev som är ensam om att mobbas. Lärarmobbning är enligt Olweus när läraren upprepade gånger säger obehagliga och sårande saker till eleven eller är överlägsen och spydig över honom eller henne. Undersökningen visade inte att dessa elever var mobbande mot lärarna. För att uppnå så hög trovärdighet som möjligt jämfördes elevernas svar med klassens uppfattning. Mobbade elever har liten tilltro till att skolan kan eller vill utreda mobbning sakligt och opartiskt.Olweus delar in de mobbande lärarna i följande tre grupper:

Lärare som själva har så stora problem med yrkesrollen att de inte borde vara lärare

Lärare som hamnat i en olycklig motsatssituation till elever och använder sin maktposition för att trakassera enskilda elever

Lärare som är hårt pressade av långvarig stress eller utbrändhet.

Dan Olweus är professor i Norge och vårt Skolverk samarbetar med Olweus i undersökningar om skolan.

…… zzz … jag gjorde det lite lätt för mig idag/inatt … GodNatt! … zzzzz

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”

Nalle Puh

Den 24 april 1999

251 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Apropå mobbning … forskarna måste finna former för mer kvalitativa undersökningar. Ofta är det psykologer som agerar här och de är ofta alldeles för präglade av den kvantitativa vetekskapsteorin. De mäter hur många och hur ofta och …. ja allt sånt som man kan räkna sig till. Den kvalitativa teorin är mer tolkande och förståelsen för det sagda, skedda, upplevda, skrivna ges en central ställning.

Visst borde man undersöka mobbningen mycket mer kvalitativt!

Funderar nu på andra namn för min uppsats. Den har växt ur sitt ursprungliga arbetsnamn. Funderar och funderar ….

Det är morgon och en dag ”för sent” … skrev ej igår … nog första oskrivna dagen. Nu är det alltså morgon 25/4 så jag fuskar lite. Ska skriva ikväll också för idag, hoppas jag.

Är lite stressad för jag väntar ju på en söt riesentik. Billie har ingen aning än och det ska bli spännande.

….. är snart tillbaka ….

”Det är bra mycket trevligare att vara två.”

Nalle Puh

Den 25 april 1999

250 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ja, ja, ja …. NST idag. Insändare idag som jag kände att jag bara måste besvara. Den handlade om gemenskaper. Någon tyckte att det var en sådan gemenskap mellan ortsbor och sommargäster i allt från kön i affären till Jalles fik ….. Skulle nu denna förstöras genom att sommargäster skulle skapa egna gemenskaper …. och detta skulle vara hot mot högre värden. Pannan igen … *Birgitta tar sig för pannan*

Man kan ju undra vad det är för gemenskaper som inte tolererar andras gemenskaper! Jag uppfattar det mest som en dikterad gemenskap. Vem vill vara med i så’na gemenskaper? Man ska tycka samma och i detta fall gäller att vara mot golfbanan i Påarp. Försåtliga känslomässiga bedömningsgrunder. Tillförde alltså inte ett smack i sakfrågan. Tyvärr för de som är emot …. de har inte enda sakargument att komma med! Då slår man under bältet och spelar på känslostämningar som främlingsfientlighet, avundsjuka och annat.

Tänk vad folk måste vara osjälvständiga och ”förtrödna”. Ett bra skånskt ord i detta sammanhang. De som redan har tål inte att andra har mer och de som inte har så mycket tycker att andra minsann inte ska ha mer. Kan man inte se till att finna andra värden som är viktigare. *suck*

Fram för massor av spännande gemenskaper. När gemenskaperna bygger på människovänliga etiska värden blir de starka. Då kan de bli så starka att de faktiskt förmår *tillåta* andra gemenskaper.

Bort med de dikterande klangemenskaperna som bygger på uteslutning och är svaga, otidsenliga och faktiskt opassande i ett mångkulturellt samhälle.

Det var en minst sagt dålig och en riktig lågvatteninsändare. Jag har skrivit svar men ej skickat in än.

Men det var något intressant också, i NST alltså. På debattsidan handlar det om feminism och teologin. En kvinna som ska doktorera hade skrivit. Den ska jag läsa nu … i sängen. Mailade om artikeln till min cybervän som är mycket engagerad i feminism och har en särskild sida på nätet. *Birgitta vinkar till Eva och undrar: -Eva har du hunnit läsa än? Vad tyckte du?*

”En Riktigt Skarp Hjärna kan fånga en Heffaklump om han bara vet hur man ska göra.”

Nalle Puh

Den 26 april 1999

249 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Auktoritet och auktoritär. Nyttja och utnyttja. Barn med särskilda behov och barn i behov av särskilt stöd.

Ord, ord, ord …. jätteviktiga ord! Orden säger mycket mer än man tror. De ord man väljer säger en del om människan som använder orden. Ibland kan de säga väldigt mycket. De kan berätta om du är en människovän eller människofiende.

Auktoritär och auktoritet. Respekt och respekt. Vilken typ av respekt känner man i samband med en som är auktoritär. Vilken respekt känner man för en auktoritet. Beror på … allt beror på … så det bara visslar om det …

Tänk så korkat av de som säkert trodde de var jättesmarta när de skulle testa aspiranterna på det lediga jobbet. Man lät dem vänta för att se hur företagsamma de var!!!!!!???? Korkat och korttänkt! Ett tag sedan man tänkte så korkat för det är väl ingen som gör det idag? Jag tycker det speglar brist på respekt. Man kan undra vad det var för korkad arbetsplats. Ja, det var inte jag som sökte utan någon som berättat för mig.

Det finns massor med korkade företeelser. Fast just nu är jag för trött för att tänka på korkat. Det får ev bli en annan dag.

Har skrivit idag på mina definitioner och det har gått bra fast hu det tar tid. Jag har hittat antalet elever i specialskolor och sett på siffrorna att de verkligen ökar år från år. Elevantalet där alltså. Trots att vi har en skola för alla. Tyvärr finns inte så mycket om mattesvårigheter. ANMÄRKNINGSVÄRT att det inte behandlats i FUNKIS-utredningen!! Jag har skrivit och påtalat. Nuvarande skolminister var ansvarig för den utredningen. Jag anser att matematiksvårigheter är en funktionsnedsättning precis som Läs- och skrivsvårigheter! Det tror jag att jag ska visa i min uppsats också. J-a anammar! Jag svor inte! För det gör jag inte.

Idag har jag skickat in mitt svar på insändaren om ”högre värden”. Fler har reagerat på den. Sunt! Fast inte tror jag att de skriver insändarsvar. Det är nog liksom lite för känsligt …. om man säger så ….

Jag, jag, jag …. ord, ord, ord …. sov, sov, sov …. gott!

”Glöm inte att en svans är en svans — och inte bara En Extra Liten Stump där bak.”

Nalle Puh

Den 27 april 1999

248 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Tänk så smidigt det kan vara fast man tror att det är så krångligt. Man skjuter på det … in i det sista … Precis som om det inte skulle vara lika angeläget eller att det i sista muinuten skulle inträffa ngt som gjorde att …. alla vi slapp att deklarera. Ja, ja, ja … nu är det så att jag kan om jag vill … viljan tryter när det gäller såna här saker. jag vill ju hellre skriva på Min Uppsats. Inte är det min egen eller vår deklaration jag menar. Nejdå inte alls. Den är klar, den har vi hjälp till. Det är mammas.

Idag har jag upplevt Vänligheten Själv. Naturligtvis var den Småländsk *smile* Vad annars?! Jag behövde uppgifter från banken … anskaffningsvärde … vinst … för skatt … ja, ja, ja … För det första hade Vänligheten Själv en himla rar (småländs dialekt) röst och för det andra var Vänligheten Själv så himla serviceinriktad och hjälpsam. Efter bara ett kort samtal genom att Vänligheten Själv ringde upp hade vi klarat ut a_l_l_t med alla olika ingredienserna och t o m skatten som skulle betalas. Så nu är allt klart, inskickat och inbetalt.

Vänligheten Själv heter Christina. Vänligheten Själv finns på en bank i Växjö. Tänk vad glada de kan vara som har sin alldeles egna Vänlighet att dela med sig av till sina kunder. Undrar om … och hoppas att … de verkligen visar henne uppskattning. Jag ska skriva ett kort till Vänligheten Själv. Det finaste jag har. Det är en korg full med Blåsippor. Jag älskar Blåsippor. Allt som är Blått – Blått …..

Jag har fått ett rart mail av Per. Han har gjort om sina sidor och även skapat ett nytt forum. Visst vill jag medverka, Per … det kommer snart!

Faktiskt har jag upplevt fler Vänligheter idag. Det är ju helt otroligt egentligen. Jag skrev till lärastatistiken och scb efter uppgifter att använda i Min Uppsats. Igår. Idag fick jag svar … fast den jag skrev till hade semester … Vänlighetens Effektivitet minst sagt. Tack Inge och Gunnar vid scb!

Jag blir mer och mer intresserad av den där ryssen … Alexander Luria … nu visar det sig att han har fördjupat sig i och studerat matematiksvårigheter … också. Jag bara vill veta mer om honom och hans arbete. Neuropsykolog är han. fast jag tror han är mycket mera. Tänk han kanske också är pedagogisk filosof. Skulle inte förvåna mig.

Det är problem hemma. Här hemma. Fruktansvärda problem! Det går nästan inte att stå ut! Jag blir fnoskig och då tar jag i ordentligt. Jag skriker! Och är rädd att grannarna ska höra mig. Jag blir för-d! Hur ska jag stå ut? Två hanhundar och en löpande tik. Gamla damen och inte minskar intresset det minsta … snarare ökar … verkar det som. Kan ni begripa hur fruktansvärt det är!? Gnällande hundar … skrapande på dörrar som vill forceras … gnällandet … GNÄLLANDET. Dixie är ju iaf 12 år! Och trivs gladeligen dessutom av uppvaktningen. Det är ingen fara dock för ”släpper till” … nehej det gör inte Mattes Lilla Dixie. DixieSnuttan som Mathilda brukar säga. Billie han blir blockerad i dess allra tydligaste konkreta bemärkelse. Nosen mot marken som om det vore stark magnetisk verkan … sen drar det iväg som om det gick en magnetisk kraft under jorden och Min Billie bara följer med utan att blinka! Utan att blinka är han på stora vägen tvärs över vid grannen!! Ups! Jag ropar och Billie vaknar och chockas av att upptäcka var han befinner sig. Skamsen kommer han tillbaka. Inte ens den väntande matskålen skingrar hans skamkänslor. Hans som annars skulle kunna döda för mat. Måtte denna tid snart vara över. Något nytt riesentikbesök har vi inte haft sedan i söndags. Men det var nog lite väl tidigt för riktigt intresse. Intresset finns här hemma just nu. I olika ändar av huset och med låsta dörrar emellan.

”… skulle han börja med nåt han tänkt ut så kom nåt mellan varenda minut.”

Nalle Puh

Den 28 april 1999

247 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Egotripp! Ja-a … Eva, min cybervän säger rent ut att hennes Dagbok är en egotripp. Och det är väl kul. En liten tripp varje dag … en liten stund … för funderingar … fantasi och verklighet. Att ta sitt lilla Ego på en liten resa och pröva tankar, plocka fram dem och titta på dem en stund. Vissa ser ju riktigt bra ut och andra är inte så tokiga de heller. Allt är bra här. Allt är rätt här. Ingen endaste en har rätt att komma hit och påstå något annat än det jag sagt, gjort, tyckt eller skrivit. Det är väl för härligt! Jag trivs bra med det.

Så här står det i Mina Stjärnor idag:

Avundsjuka arbetskamrater förstår inte varför det ska gå så bra för dig och att du ska få beröm. Strunta i kommentarerna och gå din egen väg. (NST)

Så hoppas jag att det inte är. Som tur är är jag så långt borta att jag inte hör i så fall. Och gå min egen väg … det har jag alltid gjort och kommer troligen alltid att göra. Som tur är har jag en man, Min Vattuman, som tillåter det. Det måste troligtvis vara en sjusärdeles_till_tusan_till_man och det är det! Jag tror inte så’na växer på träd. Och det var faktiskt Ödet som förde oss samman. Jag tror lite på Ödet och det har jag ju skrivit om tidigare. Därför läser jag också Stjärnorna och har låtit spå mig en gång eftersom Min Mellan hade en arbetskompis som gjorde sådana arbeten. Spännande!

Idag beställde Min Vattuman tid hos sin privata Frissa. Bra! För det betyder att hans fru fick tid att prata med honom utan att han sprang till telefon hela tiden.

Det här med att gå sin egen väg. Det är ngt starkt inombords. En drift kan man säga. Inte alltid är det bra för min egen person det ska ”Gudarna” veta …. men … Jag bara måste göra det jag tror är rätt eller säga ifrån när jag tycker något är fel … jag bara måste …. och som sagt … det är inte alltid bra för mig själv … men vadå_då? Jag är ju bara en liten …. **** … och Saken …. det är ju den som gäller. Ibland kan saken vara att någon far illa. Ibland kan det vara att någon inte får den hjälp de borde fått i skolan … Skolverket konstaterar att det är långt avstånd mellan det som sägs i teorin och det som verkligen sker i praktiken. Jag kan intyga. Det är outhärdligt!

Ikväll blev det verkligen tydliggjort … avståndet mellan de vackra orden i den officiella retoriken och verkligen och på det praktiska planet. Vår kvinnliga v-partist gjorde en verkligt bra insats i kväll i KF och visade på detta angående trafiken i regionen och speciellt i vårt område. BRAVO! Bra förberett och bra genomfört och SAKLIGT! Så’nt gillar ju jag.

Tänk om det hade varit fallet hos somliga när det gäller golffrågan!!!! *suck*

Resan lider mot sitt slut. Den var trevlig. Tankar. Kul!

Ibland uppenbaras saker för en … det hände idag när jag läste statistik. Psykologers uppfattning om behova av stöd för elever med t ex rörelsehinder eller syn/hörselsvårigheter är mycket låg. Mycket lägre än för speciallärare. Den enda gruppen de hade lika hög var avseende elever med beteendestörningar!!!!!! Ja-a kontenatan kan ju bara bli att om psykologer styr resurser och som jag tidigare visat att rektorer har en orealistisk uppfattning=för låg om behov … ja då är det verkligen inte konstigt att det är för lite stöd till elever som har detta behov!!!! Detta uppenbarades för mig idag. Jag visste faktiskt inte innan. Det är ju inte så konstigt att skolan inte fungerar som den borde … eller??????

”Men vad han än väger i pund och i shilling, så verkar han större, när han skuttar som en killing.”

Nalle Puh

Den 29 april 1999

246 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Min Mellan är sååååå duktig! Igår kom hon som allra hastigast. Hade inte ens tid att fika. Mathilda skulle till pappan och storebrodern som fyller år idag. GRATTIS! Min Mellan hade bakat. Bröd och bullar och pajer. En hel hög trave med pajer med äppelmos. Även äppelmoset var hemlagat. Min Mellan är verkligen duktig på många områden. *Birgitta är mycket stolt*

Min Äldste är också mycket duktig. Han finner lösningar på allt. Han ställer alltid upp när någon behöver hjälp. Han kan prata med alla. Och om det mesta. Jag fattar inte var han lär sig allt. Än mindre fattar jag hur han kommer ihåg allt.

Min Yngsta kommer inte hem denna helgen. Hon skulle fira Valborg med sina kompisar i Helsingborg. Jag kommer att sakna henne. Hennes Lille Älskling, en av dom, var i tidningen, NST, idag. Jag berättade det för henne. Älsklingen heter … får man förresten skriva det … ????? … för PUL … ??? … ja ialla fall är det sångaren i Suede. jag ska lägga honom på hennes säng tills hon kommer hem nästa gång.

Min vattuman höll på att bli utskälld idag … en kvinna ringde upp och han svarade … hon hade svada …. av oförskämdheter … en liten stund innan människan besinnande sig. En okänd människa tyckte att hon kunde vräka ur sig vilka oförskämdheter som helst p gr a ett politiskt beslut som inte är taget än. Min Vattuman hanterade henne med bravur och samtalet kunde ske som det bör mellan mogna människor. Jag menar … det finns verkligen gränser för oförskämdheter … även om man som medborgare kan bli arg ger det ju inte henne rätten att svära och domdera … där går gränsen!

Apropå att skälla på eller ut folk …. när jag började i politiken då fanns politiker som uppförde sig så. Sedan hade vi inte de politikerna kvar längre och jag har tyckt att vårt kommunfullmäktige hållt en mycket trevlig och människovänlig ton. Människor som genom sarkasm och otrevligheter vill nå syften hyser jag inte särskild respekt inför. Egentligen tycker jag de är ”små” människor. Kanske är de i botten osäkra och lever efter ”anfall är bästa försvar”. Fast ibland tror jag faktiskt att det finns de som ”mår bra” och tycker de är duktiga och har presterat bra när de sablat ner någon. !!!! *Birgitta bekymras av så’nt*

Igår hände det tydligen i KF. Jag hade gått hem då för min lilla Dixie var ute eftersom hon hade smitit. Jag hade samvetskval och var orolig att hon hade sprungit bort. Om jag hade varit där så hade jag inte fått lägga mig i eftersom det var en ”enkel fråga”. Ingen annan fick naturligtvis heller. Vad man hade kunnat gjort är att passa på vid övriga frågor. Det hade kunnat vara på plats att påminna om att ta ansvar för en trevlig ton … även om man är irriterad i sak och har rätt. KF i Båstad har nått så långt att de allra flesta säkert har etiska regler för hur man är mot varandra. De som inte nått dit än får nog vänta på att erhålla kollegornas respekt. Så tror jag. Mycket synd!

Min Billie har lugnat sig nu och kan t o m ligga här vid hallen utan att gnälla. Sköööööönt! Problemen avtar här hemma. *pust*

”Han lekte hundra lekar och sen gick han i säng.”

Nalle Puh

Den 30 april 1999

245 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

*

Jag känner Sorg och Vrede idag.

Mitt hjärta gråter.

Detta är mitt sätt att demonstrera!

Jag vill visa mitt stöd för de fördrivna KosovoAlbanerna i Kosovo.

*Låt världen slippa förövarna!

För all framtid!

Låt dem mura in sig i sina egna sjuka mentala bunkrar. Låt dom och låt dom stanna där!

Birgitta Rudenius

”I en dröm hon försvann på smörblommeängen.”

Nalle Puh

Mars 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

Den 1 mars 1999


Jag har haft lite problem med mailen. Om någon skulle ha skickat något viktigt … som jag inte besvarar … så kan det faktiskt vara så … att jag inte fått mailet. Skicka igen isf. Jag vill ju inte missa viktiga mail.

På senaste tiden har det handlat mycket om politik. Det kan tyckas inte ha med barn att göra …. fast så är det egentligen inte … de flesta beslut som tas påverkar nog barnen på ngt sätt … direkt eller indirekt.

Beslut kan ju generera aktiviteter, ekonomiska medel, initiativ, möjligheter …. tyvärr kan beslut hindra också! Beslut kan kväva både lust och initiativ. Det finns tradiga politiker … fy attan!

Nu kommer ett ärende upp som har med mat och kök att göra. På våra daghem och skolor. Det är en fråga som måste behandlas mycket seriöst och det måste finnas ett barnperspektivtänkande med. Samtidigt finns det gränser för allt. Jag ser fram emot detta ärendets behandling i de kommunala instanserna. Ett hinder i sammanhanget är de lagar som gäller för kök. De ställer nämligen mycket hårda krav. De kan ställa till med så höga krav med åtföljande kostnader att annat värdefullt måste begränsas. Ja då gäller det att veta och se och inse på olika plan. Konsekvenserna av besluten.

Mathilda var så gullig! Min lilla GulleGumma. Hon ringde häromdagen -Mormor , jag ville bara höra hur det var med dig, sade det Lilla Hjärtat. Mathilda är alltid så gullig. Senast när hon var på besök och jag mockat i stallet och även lassat ner hö för kommande behov … lagade Mathilda mat i lekstugan. Jag fick både soppa och kaffe efter att sysslorna var utförda. Vilken service! Vi satt i lekstugan i trädgårdsmöblerna i stallet och bara myste. Mathilda och jag.

Jag ska läsa en bok. Den borde nog fler läsa just nu … här i Båstad.

En Makalös Historia Om En Golfbana”  Av Bengt Andersson och Christer Green. ”Tillägnad det svenska folket som de senaste årtiondena blivit hunsat och bortmyglat av ett självbelåtet etablissemang vars tycke och godtycke slumpmässigt styrt och ställt i deras liv.”

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 2 mars 1999


Det handlade om piller idag i TV. Piller för lycka, smal kropp och återuppstånden sex. Ekdal hade bjudit in två som har åsikter. Undrar varför? Ska man komma fram till om det är ”tillåtet”!? Det är väl helt upp till var och en att bestämma! Den som nu behöver eller vill ska väl inte behöva bära skuld som medmänniskors åsikter och tyckande lägger på dem. Förresten,  då är man inte medmänniska då är man motmänniska. Motmänniska är man också när man inte kan låta människor göra vad de själva vill med sina kroppar utan att man måste uttala sitt fördömande.Kvinnor är väldigt kritiska gentemot varandra har jag märkt. Inte i alla  kretsar dock. Jag bryr mig inte … om andra opererar sina bröst och läppar. Det är väl deras sak. Låt dom! Om någon anser att de är fångade av medias krav på hur skönhetsidealen är … så må de väl upptäcka det själva … i sin egen takt. Det skadar inte att förhålla sig lite mer generöst och agera medmänniska och inte bara motmänniska. Själv är jag för egen del ytterst restriktiv mot piller och allt som är emot naturens vilja och skapelse. Jag fascineras av det annorlunda och avvikande. Naturen får göra ”snedsteg” för mig, jag ser dessa snedsteg som en tillgång och krydda. Det unika är undret på något sätt. Det lilla jag läst om aboriginernas tänkande om tillvaron tilltalar mig mycket.

Men om en som är manodepressiv mår mycket bättre av att få litium tillfört till sina synapser så unnar jag dem verkligen detta. Dessutom tycker jag det är fantastiskt att vetenskapen funnit denna möjlighet.

Det makalösa telefonsamtalet häromdagen … jag har det fortfarande i huvudet och har skrivit kommentarer varje dag i min Dagbok sedan det inträffade. Det är ett så fantastiskt bra exempel på hur ”hjärnorna” jobbar här. När man saknar sakargument … ja då måste man hitta annat … de hade ”noga studerat  kartorna och även kontaktat Länsstyrelsen” … jo jag tackar jag … undrar om de hittat vår gräns! … undrar om man anstränger sig lika mycket för samma syssla när det gäller de som är emot …. förresten … vi har inte kommit till röstning än! Idag och just nu finns inga sakargument som talar emot! Inte för att jag tror att det dyker upp några hållbara heller … men som sagt … vi ligger långt före med att ha kunskap om området … det tror jag inte en eller annan tillfälligt besökande fotograf kan mäta sig med … inte heller Naturskyddsföreningen!  De vet ju inte ens var Gladan häckar! Det vet vi! Undrar om de vet att en av gravarna är ombyggd till jordkällare … i trädgården hos en av de ivrigaste förespråkarna emot! Ja det finns många ingredienser i denna lilla historia. Måtte den inte bli samma Makalösa historia som det blev i Örkelljunga!

Jag undrar också vad det hade blivit av Båstads kommun om allasommargäster reagerat som de ”borde” … tagit sitt pick och pack och givit sig härifrån. Ifrån denna ovälkomnande bygd. Och om turisterna sket i semesterbesök i Bjäre och körde förbi denna halvö med sin ”blindtarm” som en del kallar Torekov. Säkert hade en hel del företag fått slå igen. Lanthandlarna och butikerna hade minskat katastrofalt. Då hade man kanske tvingats att ”stå med mössan i hand” och lika gott hade det varit. Jag är chockad över den främlingsfientlighet som hyses för alla som kommer utifrån till denna   bygden. Jag är verkligen glad och tacksam för att jag fått växa upp i en miljö präglad av nyfikenhet, välkomnande och öppenhet.

Jag är så himla glad för mina småländska rötter. Jag är helt övertygad om att jag hade kvävts om jag som barn skulle utvecklats här. Nu har jag kvävts som vuxen … i 10-12 år … men inte kunnat eller velat fatta tidigare att det faktiskt är så. Detta är verkligen en särskild historia och fortfarande mycket känslig för mig och det kommer att ta ett tag innan jag berör detta i min Dagbok. men upplevelser har jag som skulle kunna fylla en roman. Kanske blir det något liknande Doris Lessings ”Den femte sanningen” för jag fascineras så av hennes sätt att bygga upp den boken.

Reportrarna gjorde ett utomordentligt bra reportage om de s k ”Bokstavsbarnen”. Jag har sammanfattat mycket kort och mycket/alltför snabbt några tankar efter programmet. Dessa har jag sedan lagt ut i konferenser och inväntar nu synpunkter. Jag har även lagt tankarna på en av mina websidor. En annan websida om barn är denna.

Det finns risk att ”En Makalös Historia Om En Golfbana”  upprepar sig i Påarp.

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”

Nalle Puh

Den 3 mars 1999 fm


Trötta mig! … (som mina barn brukar säga när något är uttråkande) ….. Kolla NST idag! Häftigt personangrepp på insändarsidan. Jag har redan skickat in min ”reaktion”. Den fylls på här efter publicering i NST. Inte kostar jag på mig ett välformulerat svar inte! Den debattnivån är helt ointressant. Två reaktioner som grundar sig på vanmakt över att de egna argumenten inte håller. Dels det märkliga telefonsamtalet och dels denna insändare är prov på detsamma. Hå hå ja ja!

Dagen innan fanns det en bra insändare. Skribenten ville attbarnkonventionen skulle föras in i beslutsrummen och besluten följas av en konsekvensbeskrivning utifrån ett barnperspektiv. Sådana insändare gillar jag. De har ett innehåll och syftar till barns bästa. BRAVO!

Jag tillhör den gruppen människor som ”läser” andra människors känsloyttringar och kroppsspråk. Särskilt i interaktion med andra människor. I grupp alltså. Det är värdefullt med denna förmåga och ger mycket information och erfarenhet om människor. Men det kan vara plågsamt också och samtidigt innebär det ett tungt ansvar. Är man en så´n som ”ser” ja då är man också skyldig att handla. När man då ibland ”gör något” begriper inte folk eftersom de inte själva ”ser”. Visst låter det konstigt!

Låt säga att jag har en elev. Eleven har vissa läs- och skrivsvårigheter. Eleven är ganska tystlåten av sig i klassrummet. I ”den lilla gruppen” är öppenheten och prestationen helt annan. Klassen betraktas som en ”bra” och trevlig klass. Vid ett tillfälle kommer ytterligare ett par elever från klassen för att slutföra ett prov som inte lämpar sig i klassen just då. Jag lägger märke till reaktionen hos ”min” elev. Mer eller mindre handlingsförlamad. Suddar ut sitt arbete ideligen för att förhindra att klasskamraterna ser det och ev fäller kommentarer. Jag ser det med egna ögon i denna situationen. Tidigare har jag genom samtal med eleven anat. Då har jag frågat om klassrumsklimatet genom att tala med klassläraren. Klassen är ”bra”, lugn och duktig.

Faktum är att klassen inte ”tillåtit” svårigheter hos eleven. Klassen har passat på genom tysta kommentarer och kroppsspråk att tydliggöra   det som ”inte varit tillräckligt bra” hos eleven med svårigheter. Det har genom åren haft en hämmande inverkan för elevens utveckling. År efter år. I en sådan klass är det förenat med ”inre konflikter” att både sitta kvar och lämna klassen för hjälp. Sitta kvar, få reaktioner för otillräcklighet och hämmas i skolarbetet mot att gå ifrån och bygga upp självkänslan och träna det specifika samtidigt som man upplever sig utskiljd i en klass som utskiljer.

När lärare inte ”ser” kan heller ingen ”diagnos” på klassen ställas. När en annan lärare som ”ser” försöker upplysa så kan det upplevas som jobbigt och besvärligt. Eller onödigt ty klassen är ju ”bra”. Frågan är för vem?

Det finns många situationer i skolan. Ibland är situationerna smärtsamma när man är ensam om att ”se” … eller kanske ”vilja se” …

Många gånger bör det göras diagnos både på klasser och på skolor … inte bara på eleverna!

”När du ska försöka fånga en Heffaklump, får du inte glömma bort att den fälla du sätter ut måste vara en Listig Fälla.”

Nalle Puh

Den 3 mars 1999 em


Detta blir första gången jag skriver två gånger på samma dag.FörmiddagsDagboken och EftermiddagsDagboken. Inte för jag vet varför det blev så … men …. i min Dagbok gör jag som jag vill. Skriver det jag vill och det jag tänker just nu. Fast minsann inte allt! Och inte hur som helst … fast nästan … hur som helst. En hel del håller jag inne med. En hel del kommer att komma … så småningom.

På förmiddagen skrev jag om att jag är en sån som upplever och ”ser”. Det kallas ofta Betraktaren i litteraturen. Jag läste idag någonstans om en bok … tror jag … där det stod … ”han var betraktaren i familjen” … det låter som en recension. Jag var nog Betraktaren i vår familj. Jag kommer ihåg att jag särskilt starkt upplevde när människor var falska. Jag vet att jag också ofta tänkte på hur falskt det var … det som jag hörde i kyrkan. -Förstår dom inte hur falskt det är, tänkte jag, och var så medveten om den usla förankringen i världen och verkligheten och dessutom historieskulden. Men jag tyckte om sångerna och psalmerna.

Hur kan en religion anse sig vara bättre och överlägsnare än andra religioner och kräva omvändelse, missionerande! Tänk om man i stället gett sig ut i världen och varit öppen för andra människors vardagsreligioner. Tagit och givit. Lyssnat och visat förståelse. Undrar ”vilken” religion vi haft då? Hur vi hade tänkt? Jag förstår fortfarande inte ”det kristna språket”. Eller kanske inte vill förstå. Varför skulle jag förstå något som är falskt! Budskapet begriper jag. Gyllene regeln och annat. Hur Jesus såg på världen och hans människosyn och så … Men det är ju inte alls så kyrkan gör, handlar. Nej, fy vad det är främmande för mig.

Jag behöver ingen ”kyrka”. Jag behöver ingen religion. Jag behöver däremot tänka och vara. Mitt andliga tänkande och varande sker i naturen. Mitt i alla under. Det andra människor kallar Gud är nog … för mig … det jag ser i naturens alla under. I rödsvingeln, i den vackraste fjäril eller blomma. På Fröhög. I Hämplingsparet som häckar hos oss varje år. I stenarna som fascinerar mig särskilt och ligger överallt omkring mig. I vår vårtbitare ”Jonathan Lilla Gubben”. På Hjortbacken eller ”Mias Äng”. Vi har döpt alla våra markbitar. Hjortbacken, California och Dubai t ex har vi sålt. Men Collosseum, Norge och Amerika m fl har vi kvar. Och Mias Äng. Med den stora vackra Häggen som inte finns längre.

Förmågan att hämta kraft i naturen lärde jag mig tidigt, mycket tidigt, i Min Småländska Barndom, inne i De Djupa Trollska Skogarna med sina Lyckor.

Mitt världsliga tänkande och varande och skrivande är bl a här. Och häroch här och här och här och … i morgon kommer mitt värdsliga skrivande att handla om självkritik … tror jag … vi får se.

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”

Nalle Puh

Den 4 mars 1999


Inger Segerstedt (s) är besviken. Det förstår jag mer än väl. Hon har fått klart för sig något jag har vetat länge. Moderaterna är bättre på att ”lyfta fram” kvinnor på positioner. Trots att (s) infört kvotering är (s) mycket sämre. Det är väl inte så konstigt! Det handlar inte om att räkna ”varannan”! Det skulle jag som kvinna uppleva förnedrande. Mycket förnedrande. Tänk om jag skulle ha mina positioner bara för att jag var av kvinnligt kön. Huuuu så hemskt! Aldrig i livet! Förnedrande! Skämligt! Ja, jag vet inte vad. Vore pinsamt att tillhöra en så’n tänkesmedja.

Jag har aldrig upplevt mig motarbetad av de moderata männen. Tvärtom! Jag har upplevt mig motarbetad av enstaka kvinnor. Det ska jag erkänna. Jag skulle tro … iaf … är det min erfarenhet … att moderata män gärna ”ser” de duktiga moderata kvinnorna. Hos (m) handlar det om kompetens. Att bli erkänd för den man är och med de kunskaper och den erfarenhet man har. Det är respekt för (med)människor på ett fullkomligt självklart sätt. Hos (s) verkar det handla mycket om vädjan till mäns välvilja!? Det synliggör verkligen bristen … hos (s)-männen. Men även (s)-kvinnornas som driver ”varannan damernas” i stället för kompetens. (S)-kvinnor, -Se till att hitta en värdig väg!

Sedan måste jag ju säga att inom LO och alla deras fackföreningar … pratas det solidaritet … och gu’ vet allt … men fina ord är det … och samtidigt fullständigt tomma. Ty var syns solidariteten mellan LOs föreningar? Det är väl ingen som vill ge avkall för att deras kvinnorepresenterade fack ska komma upp! Ingen solidaritet där inte! Eller har jag fel? Men ”fittstim” och ”pittstim” handlar det om. Fy attan! Vilken nivå!

Hur ska man komma åt de risker barn utsätts för? Barn får betala ett mycket högt pris för det som vårt samhälle anser viktigt. Jag har i många år ofta ställt frågan: ”HUR DÅLIGT FÅR ETT BARN MÅ EGENTLIGEN?” Hur dåligt får ett barn må innan det händer något? Barn till psykiskt sjuka och barn till missbrukare är de som har det allra sämst i Sverige idag.  Jag hörde på radion om anmälningar och utredningar som visade att barn for illa. Ingen åtgärd av socialtjänsten! Tolkning och lagtexter samt domstolsagerande hindrar och förorsakar att barn måste fortsätta att må dåligt! Inte klokt på en enda fläck!

En gång hade jag en elev på högstadiet. Han berättade om sin pappas kränkande agerande. Pappan var missbrukare. Killen stod inte ut längre. Jag rådde killen, som ju hade lätt för att beskriva sin situation, att söka upp en socialsekreterare och berätta. Jag kollade också att så hade skett och pratade även med socialsekreteraren. Killen ville slippa ”sin vardag” och kunde tänka sig familjehem. Tror ni att socialtjänsten agerade för killen! Neheeeejdå! Vanmakt av känslor uppstod. Det killen berättade räckte inte för att agera. Undrar om det räckte att socialsekreteraren talade med pappan … eller … fick killen  fortsätta i en vardag med risk för att få örfilar för att han valde fel pålägg vid frukosten eller vad det nu kunde vara som för tillfället retade pappan så att han delade ut örfilar eller gjorde andra kränkande utfall. Detta gällde en snart vuxen människa.

Men tänk alla små barn som inte kan värja sig! Hur ska de ens kunna veta att det kan finnas vuxna som man kan lita på? Hur ska de ens kunna veta att det kan finnas en annan vardag än den de befinner sig i. Hur ska de ens kunna veta att det finns en BARNKONVENTION?

HUR DÅLIGT FÅR ETT BARN MÅ EGENTLIGEN? Hemma eller i skolan!

”En Riktigt Skarp Hjärna kan fånga en Heffaklump om han bara vet hur man ska göra.”

Nalle Puh

Den 5 mars 1999


Hur i hela fridens dar ska vi komma åt … pedofilerna! Hur i hela fridens dar ska vi få våra barn att reagera! Hur i hela fridens dar ska vi skapa ett samhälle som inte producerar pedofiler!

Här gäller det att gå till frontalattack på alla plan! Tre plan. Vi måste skaffasäkerhetsnät som fungerar! Vi måste skydda våra barn i vardagen. Vi måste bli övernaturligt lyhörda för barnens reaktioner. En mamma borde ju vara den absolut bäste inom detta område … ändå kan det gå just en mamma förbi. Vi hörde denna mamma på TV. Som lurats så grundligt under så många år av en ”god vän” till familjen, en vän som uppträtt som ”fadersgestalt”. Så fruktansvärt grymt! Dottern hade varit utsatt för sexuella övergrepp under flera år. Sedan hon var 10år! Oförlåtligt ”osett”.

Vi måste lära våra barn att de bestämmer över sina små kroppar. De ska inte behöva uppleva något som känns orätt och är orätt. Vi måste lära våra barn att säga ifrån. Vara vaksamma! Tyvärr måste vi nog lära oss att prata med barnen om sådant som de egentligen inte är mogna för. Vi måste lära oss hur ett sådant samtal ska gå till. Vi måste för våra barns skull.

Vad i vårt samhälle producerar pedofiler? Jo, övergrepp förstås. Undersökningar visar att de som utsätter … själva har blivit utsatta.Cirkeln ska brytas! Det är bara så! Vi ska alla hjälpas åt och vi ska alla anstränga oss. Vi ska också vara mycket uppmärksamma och slå larm när vi upptäcker barn och ungdomar som är sadistiska mot djur. Även här finns ett samband. Ett ytterst otäckt samband. Barn som plågar …  är barn som plågats … är barn vars små kroppar kränkts  … är barn som behöver hjälp … är barn som kan bli misshandlare och i värsta fall barnförövare, barnkränkare, pedofiler.

HUR DÅLIGT FÅR ETT BARN MÅ … OCH HUR LÄNGE? idag i Sverige?

Hur länge ska denna fråga behöva cirkla i lyften?

Barnen finns också i skolan. Tror ngn att de gör bra resultat? Finns det ngn som ”ser”?

Snart är det under 300 dagar kvar på det sista nittonhundratalsåret. Hoppas att 2000-talet blir barnens årtusende. Barn som mår väl kommer att skapa ett samhälle som mår bra och klarar alla svårigheter.

Lyckans Biljett syftar till att sprida information om barn och arbetar förbarns väl. Lyckans Biljett motarbetar alla typer av kränkningar gentemot barn. Lyckans Biljett var min allra första webring. Nu är vi 30 medlemmar.

”Bara för att ett djur är stort betyder inte att det att det inte vill ha vänlighet; hur stor Tiger än tycks vara får du inte glömma att han vill ha lika mycket vänlighet som Ru .”

Nalle Puh

Den 6 mars 1999


Idag ska jag skriva om en positiv och en negativ sak. Som jag tänker nu och just uppstigen från det varma badet. Jag börjar med den negativa.

Pedofilen och sambopedofilen har hängts ut på nätet. De lär finnas på en websida med foto, telefonnummerosv … Har de egna barn? Undrar hur de barnen mår i så fall? Jag ämnar inte surfa dit. Vill inte se dem. Vad jag tycker och vilka tankar jag har om pedofiler … det finns i denna dagboken på flera ställen. Senast igår. Men jag vet inte om jag tycker om att de hängs ut så. Vad har de själva utsatts för som unga? Vilka liv har de levt? Är de psykiskt sjuka? Är de obegåvade/oförmögna? Är de allvarligt känslomässigt störda? Inte vet jag. Men deras gärningar är brottsliga. Grovt brottsliga! Den som tillverkat websidan ger nu dessa brottslingar chans att betraktas som offer. Ombytt roll alltså. Dessutom ger webmakaren brottslingarna chans till att kräva skadestånd. Skadestånd som vi skattebetalare tvingas betala till en eller i värsta fall flera brottslingar. Det är väl ändå inte klokt!!!!???

Annars måste jag säga att återfallssnattare borde kunna hängas ut med foto vid respektive affär. Det vore OK. Sedan kan jag inte låta bli att påpeka ”Jante” och svenska avundsjukan genom att det är legitimt att hänga ut rika människor med bild i tidningen. Vilken skam att vara rik i Sverige! Vilken skam att kanske ha startat ett företag som ger folk jobb! I Sverige är detta skamligt. Jag skäms för Sverige! (s)-Sverige=(S)verige verkar få sitt straff … fler och fler flyttar utomlands … företagen och jobben … forskare och duktiga studenter …. Har man en idé och vill förverkliga den ja … tyvärr är Sverige inte ett land för kreativa idéer. Sverige är ett land som kväver och kör bort. Så är det … kolla bara verkligheten!

Nu till det positiva. Himmel det blir ju faktiskt tokigt. Ovanstående är ju resultatet av socialdemokraternas långvariga järngrepp om vårt land … … och så tänkte jag ge en eloge till (s) …

Hur i hela fridens dar går det ihop? Ja, det gör det naturligtvis inte men …(s) i Båstad hyser jag respekt för. (s) i Båstad är trogna sina ideal. (s) i Båstad ser jag nog som lite framtidssossar. Definitivt inte betongsossar och inga betongrumpor. Dessutom håller de en trevlig ton. Flera av deras förtroendevalda är mycket ambitiösa och människor som det är lätt att hysa respekt för. Det är ju högst tillåtet att ha olika åsikter och olika idéologier!

Jag ska passa på att ge en av deras företrädare en eloge efter senastefullmäktige. En mycket pedagogisk insats. Inte direkt ett inlägg i sakdebatten men … och inte minst viktigt i just denna debatten … en mycket bra insats för att leda sakbearbetningen rätt. Nämligen ett förtydligande i att spalta upp positiva och negativa effekter av en evgolfbana.  En mycket bra insats för att ge frågan chans till saklig behandling och bedömning.

Jag kan också ge exempel på ett annat parti och en prestigeladdad envishet att inte ompröva eller ens pröva ett från början taget beslut. Inte ens anse sig behöva faktaunderlag. Ja, ja … *Birgitta tar sig för pannan*

”När du väljer en ny klocksträng till din ytterdörr se då till att den inte är någon annans svans.”

Nalle Puh

Den 7 mars 1999


Sverige förändras. Världen förändras. Undrar om ”Sverige” inser i tid vilka förändringarna är och rustar rätt!? Eller fortsätts Sverige att styras i gamla djupa hjulspår. Utvecklingen skrämmer mig. Nej, inte utvecklingen i sig eller rättare förändringen. Jag gillar förändringar, utveckling, nya möjligheter, nya villkor …. Men det som skrämmer är hur man regerar för att leda Sverige på bästa sätt in i framtiden.

När det ena företaget efter det andra ger sig iväg. När det ursvenskaste av alla företag inte längre är svenskt. Vad blir kvar? Vad ska välfärden byggas på? I ett land där vindkraften subventioneras och är nationalekonomiskt olönsamt och kostsamt. Jag är inte emot vindkraft i sig — bara det sanslösa i politiken. Vindkraft som kräver el för att fungera och dessutom kostar skattemedel. I ett land som låter gamla ligga ensamma i våta sängar. Vart är vi då på väg?

Samtidigt vet vi att vi producerar många goda krafter. Vi har potential. Vi har förmåga. Vi skulle kunna så bra och göra så väl. I verkligheten blir resurserna knappare och knappare. Jag har ju frågat ofta ”HUR DÅLIGT FÅR ETT BARN MÅ INNAN NÅGOT GÖRS? Nu ska jag ställa en fråga utan att ge en lösning. Det vill jag särskilt säga. Jag vill mana till omvärdering och värdering. Frågan är oerhört känslig. Förbjuden. Men den är befogad. Nu kommer ”den förbjudna frågan” … Hur mycket får en enskild människa kosta? … Hur länge får en enskild männsika kosta hur mycket som helst? En enskild människa som är oförmögen att klara sig själv, psykiskt – fysiskt. En enskild människa som har rätt till eget boende i egen lägenhet och assistenter dygnet runt. Rimmar det med att gamla får ligga ensamma i sina sängar utan den värdiga vård som synes självklar?

Jag bara frågar en förbjuden fråga! Jag menar att vi ska vårda alla våra människor som är i behov av omsorger. Vårda värdigt. Är det värdigt med dessa olikheter?

Fundera över följande %-siffror sysselsatta inom olika områden åren 1870_1970_1985_P2010. 
Inom Kunskaps/Info    3___27___34___50.
Inom Tjänste    10___31___37___40.
Inom Tillverkning    87___42___29___10.

Hur ska det gå för facket? Facket har nog överlevt sig själv. Vem är glad för sitt fack!? Numera. Ungdomar som dessutom gärna kommer överens om individuella lösningar som passar dem själva och som de finner viktigt i vardagen. Inte är ungdomar för kollektiva lösningar! Fler och fler vuxna hyllar också individuella lösningar idag. Hur ska de fackliga representanterna kunna komma till insikt? Insikt om att avveckla sig själva. Tänk så mycket pengar som används att avlöna fackliga representanter! Och facklig byråkrati och administration. Är det klokt? Finns det en klokare väg att gå?

”Titta in till någon när som helst om du känner för det. Säger de ‘Usch är det du!’ kan du ju titta ut igen.”

Nalle Puh

Den 8 mars 1999


Jag måste bara skriva om alla dessa underbara människor som ringer och mailar och ringer och ringer … de som vill uppmuntra mig och stöder mitt arbete i golffrågan. Ni får härmed dagens My Bluebell Award. TACK alla ni underbara människor på Bjäre!
Idag ska det handla om självrannsakan och självkritik …. tror jag. Jag berättade nog tidigare att jag ämnar ta ”Time-out” i golfdebattskrivandet. Idag är mitt debattsvar inne på ledarsidan i NST. Jag är stolt över min artikel. Jag vet att det är modigt av mig. Jag vet att jag utsätter mig för risker. Jag vet att ingen tror att jag egentligen är blyg. Men som sagt jag är faktiskt orädd också. Blyg men orädd. Jag är oerhört stark när jag bekämpar orättvisa. Lika stark är jag när jag kämpar för något jag anser är rätt.

Jag anser att jag har rätt när jag vill att golfärendet ska få en saklig behandling och saklig prövning. Jag anser att jag har rätt när jag vill att kommunen ska visa ett öppet och välkomnande sinne när människor vill investera i kommunen. Det anser jag. Det är sedan lång väg kvar till beslut. Ett seriöst underlag som bygger på saklighet och fakta måste tas fram. Därefter och först därefter ska jag och andra förtroendevalda ta ställning. Så ska det gå till! Så är seriös politik för mig. Om någon tror att jag har tagit slutlig ställning i frågan så har han/hon fel. Vi är som sagt inte där än!

I min allra första insändare skrev jag om ”Bakåtsträvare och Framtidsvänner”. Den åstadkom att känslorna brakade ordentligt loss. Strax efter kom min mer genomarbetade debattartikel på ledarsidan. Nu hamnar jag i hetluften ordentligt. Intressant! Vissa hänger upp sig på ordet ”Bakåtsträvare” och andra ger uttryck för sin främlingsfientlighet och avsky för s k rika männsikor. De båda herrarna som får svar idag i NST vill nog mer ”läxa upp mig” och ”sätta mig på plats”. Lite av … Vem tror hon att hon är? … Komma här och ha åsikter om vårt Bjäre! … Ja, just det … det är JANTE! och precis det som jag också går till angrepp mot. Ingen … märk väl … inte en enda en har kommit med sakliga argument mot. Främlingsfientlighet och Jante!

Det finns en risk! Det finns en risk att jag med mina angrepp stärkt prestigefullheten hos vissa personer som lätt låter prestige komma till uttryck. Att dessa personer blir så förbannade på mig att de minsann inte ska ändra åsikt. Jag har redan upptäckt en så’n prestigefylld människa. En sådan prestigefylld, karl naturligtvis, har minsann bestämt sig. *Birgitta tar sig för pannan* Det vore tråkigt om det visar sig att fler eller många är så prestigeladdade eller ska jag säga prestigestinna. *Birgitta småler … fast bekymrat* *Birgitta är också lycklig för att hennes Vattuman har högre ideal och kompetens*

Ibland är jag rädd för att det i en bygd som denna just med de politiker som finns här … är den logiska följden precis detta … att presigestinnhetenförblindar sakfrågan. Men det återstår att se. Just nu tror jag att stödet fören golfbana är i majoritet hos kommuninvånarna … men jag tror att majoriteten av politikerna är mot en golfbana. Folket vill men inte flertalet av deras förtroendevalda.

Det finns en möjlighet! Det finns en möjlighet att denna bygd skakas om lite och att alla de som inte omfattar de företeelser jag kritiserar tar ett större utrymme. Bjäre behöver de positiva krafterna och de med öppnare sinnen.Bjäres möjligheter finns i att ge dessa människor mer utrymme.

Mina golfskriverier, kommentarer och den svarta onsdagen mm finns här. I NST tar jag som sagt lite ”Time-out” nu. Men här i Min Lilla Dagbok kommer alla mina tänkvärda tankar om allt möjligt.

Internationella kvinnodagen 8/3   min artikel CBs

”Titta in till någon när som helst om du känner för det. Säger de ‘Usch är det du!’ kan du ju titta ut igen.”

Nalle Puh

Den 9 mars 1999


Jag fick ett så rart brev från en Cybervän en annan Webringmanager. Han ville … förresten vet jag ju inte om det är en han_det kan inte alltid vara säkert_engelska namn och så …. hjälpa mig och underlätta mitt webringsarbete. Skrev ngt om att när han/hon ser … nej jag vågar nog inte skriva det … då rodnar jag generat … och antagligen spränger Jante min dator all världens cyberväg och det vill jag då rakt inte. Men himmel så rara ord han/hon skrev. Hur kan man ens komma på att skriva så gulligt. Det var nog en han?!?! Om nu någon skulle riskera att spricka av nyfikenhet så kan jag ju avhjälpa det genom att maila det gulligt vackert sagda.

Det droppar in en och annan ny medlem i mina respektive webringar. Ikväll anmälde en Birgitta sitt intresse för Birgitta WorldWide och en ny medlemfick jag i webringen, *DYSLEXI ~DYSLEXIA* som jag dedicerar alla ”dyslektiska” webmasters. Vilken kunskap och kompetens det finns på två av de sidorna!!! Inom dyslexi alltså! Fanastiskt! En sida är en ambitiös sida om sportfisket.

Ord är kul! Bygg- och Miljönämnden låter väl mycket roligare att kalla Mygg- och Biljö. Fantastiskt kan väl lika gärna få bli fanastiskt! Lite orespektfullt är det förståssssssssss

På tal om respekt … det förekommer en debatt om BEAs skrivelse till Inger O i TCO … ja om dessa små runda ord. Unga killar tycker det är mer eller mindre fånigt att ”moralisera” över de runda orden och tror att det handlar om av vi ”tanter” blir chockade!!!! *pannan* *Birgitta tar sig ofta för pannan nu för tiden* På något sätt går luften liksom lite ur en. Kanske ska jag försöka ha överseende med de unga killarna. De har ju uppenbarligen svårt att anta de unga tjejernas perspektiv … de tjejerna som utsätts för kränkande könsordstillmälen … Med den kampanjen Inger O & Co – TCO – satte igång är det som ett slag på käften för dessa tjejer. Det är ungefär lika legitimerande som när kommuner slår sig för bröstet och tycker att mobbingsiffrorna är bra. Hur kan något annat är 0% vara bra om det handlar om mobbning?? Hur upplever en mobbad elev att höra sin lärare eller rektor säga -Vår skola är så bra för vi har bara 5% mobbade.  !!!!!!!!!! *Pannan igen* Den stackars unga lilla människan kan ju bara tänka som så att …  ja då är det väl bra … och OK att jag har det som jag har det då. Jag är väl värd att vara mobbad då!

Det behövs goda vuxna förebilder! Fler! BEA gjorde rätt och Inger O gjorde fel! Så är det bara! Konsten är att göra rätt och avstå från att göra fel. Så är det bara!

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 10 mars 1999


Jag är mitt partis representant i KHR. Kommunala HandikappRådet.

Jag är intresserad av alla typer av möjlighetsskapande för människor. Nu gäller det handikappade. Här behövs insatser! Det stod klart efter första sammanträdet. Gick genast hem för att skriva en motion i syfte att flytta upp handikappfrågorna på kommunens dagordningar. Jag ringde även och informerade ordf om min motion. Det gäller att jobba på alla fronter. Jag tog även på mig att kontakta kommunens duktige webmaster för att få en websida om KHR. Ska bli spännande att se när den är klar.

Inte har man besvarat enkäten från Handikappombudsmannen, inte får man titta på ritningar, inte har någon tilldelats det samordnande ansvaret, inte finns det någon kartläggning av behov eller ens av olika  handikapp i kommunen, inte finns det en handikapplan  ……..  inte är Båstads kommun en handikappvänlig kommun inte! Men den ska bli! Båstads kommun ska bli en kommun med möjligheter för alla människor. Det ska jag fortsätta att jobba för. Det var roligt igår, det var ett bra sammanträde och jag ser fram emot fortsättningen.

Varför är jag då så intresserad av dessa frågor … jo_o jag är intresserad av alla människofrågor, mitt yrke anger ju också detta intresse. Dessutom har jag ett barn som är handikappat … fast nog inte så många som vet. Själv betraktar han sig bara som … jaa-a den han  är helt enkelt. Men vi har gått igenom svårigheter … operationer, felaktiga besked, operationer, svåra besked, operationer … protesverkstäder … Tänk! … det finns inte några protesleder som håller för en aktiv 7-åring! De bryts av! Lätt som en plätt! Jag vet. Vår 7-åring … då på den tiden … fick börja med protesleder för vuxna. De höll lite längre … men bara lite längre. Vår 7-åring satt minsann inte still. Han tog sig fram … överallt dit han ville … om det så var upp i ett träd. Vi hade jättebra läkare och en jättebra protesverkstad. Inte landstingets utan en fri_egen som bedrev utvecklingsarbete. De gånger vi hade landstingets blev vi jätteväl bemötta … också. Vår 7-åring var försökskanin. Det gillade han … också. Himmel vad det gick åt kläder. De slets ut verkligen på löpande band. Strumpor och skor och långbyxor. Vi hade inte råd egentligen. Vi var ju bara en fattig ung studentfamilj som precis var klara med våra utbildningar.

Sedan min svärfar … han var en karl han …. men det kräver ett helt nytt blad i min Dagbok.

Idag skulle det egntligen handla om egoism … en urkraft. Det kommer i morgon tillsammans med min svärfar … kanske … man vet aldrig … *Birgitta småler*

”Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svå