RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999 08

Augusti 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den -1-3 augsti 1999

152 – 151 – 150 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN

23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

AJLAV ~ Ungern!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

Den 4 augusti 1999

149 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN

23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

Hemma igen!  …. [suck!] … men med massor av upplevelser … minnen.

Underbara … fria … frihetliga … blommande … Ungern … nu … äntligen! Numera  utan det kväsande kommunistiska utsugande sovjetstyret … hur kan det finnas en enda själ på denna jord som hyllar kommunism?! Jag kan inte förstå hur det är möjligt.

Jag har upplevt Ungern under kommuniststyret och ytterligare några gånger före denna semester. Vilken skillnad … vilken förändring … Det kommer att gå snabbt med återuppbyggnaden. Ungrarna har gnista. Så är det bara. Ungerska folket har vaknat ur mardrömmen och lever upp … ordentligt! Fullkomligt blommar. Jag vill vara med där det blommar så fantastiskt. Jag vill … jag vill … så himla gärna. Tidigare stal och förstörde sovjetkommunismen allt! Det som de inte lyckades förstöra förföll och grånade mer och mer. Finns det något mer grått än byar och liv i de forna kommuniststaterna under Sovjet!? Jag bara frågar … fast svaret är givet. Inget gråtristare och mer livsglädjeförgörande alls på denna jord än kommunismsamhället med deras mastodontfabriker med marschmänniskor. Ve och fasa. Nu har sovjetkommunismen rämnat! Äntligen! Men tyvärr har de fortfarande sitt grepp om ”troende” … det finns marschmänniskor kvar … hur underligt ja rent av otroligt det än kan vara … det finns de som är kommunister på fullt allvar … fullständigt obegripligt! Det finns fortfarande få fruktansvärt fula kommuniststatyer kvar … de håller på att växas över …  de fullständigt förtvinade kollektivfabrikerna  försvann … skönt!

Ungern blommar numera … underbart härligt! Grattis alla ungrare – magyarer! Lycka till! Åt fanders med kvävande kommunism!

Nationalsocialism och kommunism … lika illa! Nationalsocialismens förintelse …. Hur kan media ha lyckats få folk att tro att denna socialism är högerextrem!? Vilka går på det!? Jo de ”troende” för att de vill … eller? Socialism kan ju aldrig vara höger, eller hur!? Denna extrema socialism  var även starkt rasistisk och nationalistisk … socialistisk! Rätt beteckning borde vara vänsterextremism. Nationalsocialism, nazisterna är vänsterextremism och vänsterextrema. Så är det bara! Den som väljer att tro något annat är blind eller möjligen förvriden … i vilket fall väljer man bort sanningen och ärligheten, öppenheten. Det är typiskt för kommunismen. Beviset är verkligheten. Öppna ögonen!

Nationalsocialisternas förintelse av judar vet vi en hel del om. Men det var inte bara judar nazisterna/socialisterna förintade!

Min Vattuman och jag fick av en händelse vara med och uppleva en minnesstund bland romerna (zigenarna). Romerna var också drabbade av förintelse genom nationalsocialisternas extrema politik. Det var en mycket vacker ceremoni i en park vid parlamentsbyggnaden i Budapest. Jag berördes mycket stark och bär känslorna med mig. Ödet förde mig till denna plats just i detta fantastiska ögonblick. Det är jag tacksam för. Mycket tacksam för mitt Öde …

Först skrev jag in detta citat:

”Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra..”

… men det passar ju inte riktigt, eller hur? Så jag väljer ett nytt ….

”Om du försöker hitta hem men i stället hela tiden kommer tillbaka till samma gamla sandgrop, kan det faktiskt vara så att sandgropen förföljer dig.”

… undrar om det passar bättre ….

Nalle Puh

Den 5 augusti 1999

148 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


SEMESTER i UNGERN
23/7 – 3/8 1999
från NV till SO

+ Budapest

Medan jag var borta fick jag nya medlemmar i mina webringar. Tre nya tillLyckans Biljett. Bland de ”vackraste” webbsidorna jag upplevt … någonsin kom jag i kontakt med. De var så starkt berörande och så fantastiskt fina … ja, läs själva! ”Det Blå Huset”.

Att finna styrka och kunna ta sig igenom övermäktig sorg är sannerligen ett under. Jag tror att det finns många människor som har gått igenom mycket svåra upplevelser och som inte begriper hur de lyckades ta sig igenom … egentligen. Av någon konstig anledning kan vi människor lyckas finna styrka på något sätt. Många gånger är det barn som lyckats inge denna styrka som krävs för att överhuvudtaget överleva. De som upplevt vet. De andra kommer aldrig att kunna förstå. Hur gärna man än vill förstå … så kräver den riktiga förståelsen upplevelser. Den riktiga förståelsen kan också finnas i gemensam upplevelse.

Alla som har barn har säkert någon gång tänkt att … händer det mitt barn något så kan/vill jag inte leva vidare … Att då finna styrka att genomleva sorg och saknad är ett fantastiskt under. Så är det bara!

Medan jag var borta fick jag 58 mail. Inget att tala om för de som får tusentals om dagen … men lite mycket för ”lilla mig” … inte får jag 58 brev med snigelposten … inte ens med de som är till Min Mamma vars ”affärer” jag numera sköter.

Medan jag var borta gjordes också inlägg i mitt forum för mobbningsfrågor. Detta Forum har verkligen blivit lyckat. Många skriver och berättar om sina upplevelser … om vad mobbarna gör … hur mobbningen går till. Endast på detta vis kan fler och fler förstå. Ingen ska kunna bagatellisera när man får svart på vitt om mobbningens verkningar. Vuxna måste lära att känna igen och lära att se och framförallt måste vuxna agera Mot Mobbningen. Avbryta genast! Vi ska visa att vi inte accepterar att skolan kan vara en miljö som utestänger gemenskap för barn och ungdomar! Aldrig någonsin ska vi acceptera att skolan ska kunna vara en så’n miljö! Eller hur!

”Inget ont utan att det för något gott med sig” brukar man säga. Upplevelser berikar. Smärtfulla upplevelser likaså … men det gäller att man kan hantera de smärtfulla upplevelserna och inte tyngas ner och förtvinas av sorg. Jag tror att just de smärtsammaste upplevelserna berikar mest genom att de leder till inre nivåer för varandet. Då ”ser” man annorlunda på livet och man ”ser” tydligare det som är det ”viktiga” i tillvaron … man blir nog liksom lite räddare om livet och varandet … kanske … iaf tror jag så … därför är människor med upplevelser alldeles speciellt intressanta människor i mina ögon. Så är det bra!

Medan jag var borta fick jag ett mail som ännu är obesvarat. Det handlade om upplevelser … om hur det egna barnets auditiva dyslexi bara bagatelliseras och om den stora avsaknaden av verklig förståelse. Jag ska svara så snart jag kan … men inget hafssvar … jag vill lägga en bit av min själ i svaret på varje sådant mail. Därför går jag i tankar om hur mitt svar ska utformas. Men det kommer …

”Om någon badar dig, fastän du egentligen inte vill, och detta bad förändrar din färg, så kom ihåg att det enda du behöver göra är att rulla hela vägen hem för att få tillbaka din gamla trevliga färg igen.”

Nalle Puh

Den 6 augusti 1999

147 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Otrevligheter i cyber och IRL blir dagens ämne. Nyssupplevda otrevligheter. Den purfärskaste som just är anmäld skedde i min gästbok. Någon på servern <aol.com> kallade sig för Bill Clinton och då förstår man nästan vad det kunde handla om. Tänk vad folk kan! … nedlåta sig alltså … låta destruktiviteten ta tag i sig … arma människor … utarmade kanske … finner sin sysselsättning i att sprida otrevligheter som ska drabba andra människor. Personen i fråga hade IP adress 206.173.196.155
och gjorde inlägget 08/06/99 09:40:45 AM. IP adressen motsvarade: <ts028d47.lap-ca.concentric.net> så det går väl att spåra för de som är insatta. En 60-åring i Washington … om nu det stämde. Jag hade först tänkt visa inlägget här men avstår. Åt fanders med sådana avarter!

Den andra otrevligheten inträffade i Budapest. Mitt i centrum av allt liv, på torget med flera uteserveringar och precis vid de porträtterande konstnärerna.  Jag tycker naturligtvis det är intressant att se hur olika konstnärer med sina individuella stilar låter ett ansikte formas fram på pappret medan motivet försöker hålla sig och sina drag så stilla som möjligt. Och då blir jag ”anfallen” av en som vill måla av mig. Jag avböjer vänligt och i samma ögonblick fick han se mitt halsband. Då blev jag ”anfallen” igen … nu av en massa frågor. Jag som är en vänlig och öppen själ men med hög integritetskänsla försökte vara vänlig men blev mer och mer irriterad. Iaf svarade jag att jag var från Sverige och resten av mina svar blev att försöka göra klart för människan att det hade han inte med att göra. Så det så! Jag var mycket irriterad länge efter … jag t o m ångrade att jag inte dragit till med det grövsta möjliga …

Mitt halsband eller rättare medaljongen är en gåva från Min Vattuman. Medaljongen har ett ”Allahmärke” och det har för övrigt mina örhängen (två av dem för jag har 1+3 hål) också. Det var en ung, mörk, välbyggd och hetsig arab. Kanske iranier, vad vet jag, eller libanes, eller … Han undrade om jag hade halsbandet på när jag älskade!!! Hur dum får man vara!? Precis som om han hade med det att göra! Jo det tyckte han att han hade … för han var muslim … och jag som var från Sverige var ju kristen. Hur dum får man va!? Och korttänkt! Översittaraktig! Det gjorde mig urilsk. Fullkomligt urilsk! Men eftersom han var blockerad och helt oresonabel samt betedde sig värre än en hund … det är nedlåtande att säga så till en muslim men i detta fall tycker jag det är mer kränkande mot hunden …  nu sade jag det inte utan bara tänkte det efteråt … iaf har han inte det minsta med mina kärleksstunder eller min tro att göra. Och vad han har för en gud … det kan man ju undra! En sak till tänkte jag … stackars hans fru … om han hade ngn … hans beteende bådade inte gott och han var definitivt ingen förebild för sin grupp! Som tur är lyckas han inte grusa min bild av muslimer.

Allahmärket betyder egentligen att Allah är den ende guden och dessutom betyder Allah Gud eller är namnet för Gud. Har muslimer och kristna olika gudar? Är det både muslimers och kristnas åsikt? Jag är varken delaktig i en sådan åsikt eller medlem i svenska kyrkan. Jag har min tro och den är min. Dessutom gillar jag att vända på saker så de kristnas gud kan ju få namnet Halla. Det låter nästan lite kvinnligt och kan passa i dessa dagar när man talar om teologi ur ett feministiskt perspektiv.

I vilket fall som helst så har ”Min Gud” inget emot mina smycken i vilka akter de än må vara med. Så är det bara!

”Om du tror att du ser en Heffaklump i en Fälla, måste du försäkra dig om att det inte i själva verket är en Björn med en tom honungsburk på huvudet.”

Nalle Puh

Den 7 augusti 1999

146 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Solen skiner … värmer … och livet är härligt. Det enda som grusar just nu är ett skoskav efter de nya tofflorna … tror jag. Precis som förra gången inför Ungernresan köpte jag nya tofflor … troentorpstofflor … de enda riktiga … svarta orginal … och då liksom nu målade jag dem inför resan. Med svensk flagga och blåsippor och lite annat färgglatt. De blev fina, tycker jag. Iaf syns det att de är mina. Jag fick genast en beställning på ett par. Allt jag målar nuförtiden har blåsippor på … någonstans … ibland diskret och ibland framträdande. Så är det bara!

I Ungern var det enda som ”grusade” myggen och jordlopporna och kanske en och annan liten loppa efter trängsel i folkmängder. Fattar inte vad det är för härligt med mig … ur mygg och lopperspektiv! Men det är faktiskt så att … finns det en mygga på 1 mils radie så hittar den mig … garanterat. En gång skulle vi stanna för att …. ja gissa … det var i hästdistriktet … norra … med sina våta marker … jag fick minst 10 myggbett av små ettriga irritationsobjekt … på den korta stunden … de borrade sig halvägs in i mina ben och min haka och min skinka … Min Vattuman slog ihjäl den på hakan. Som tur var förvarnade han. Det visade sig att jag fått ett till stick på hakan så efter ngn dag kändes det som tandläkarbedövning. Fy och usch! Jag hatar myggen … trots/tack_vare/på_grund_av att de älskar mig. Hade jag bott i Afrika hade jag alldeles säkert varit antingen stendöd i malaria eller haft en sådan motståndskraft att jag kunnat förse hela världens befolkning med vaccin mot malaria.

Det måste helt enkelt finnas något jag skulle kunna äta som gick ut i blodet och gjorde att jag blev oattraktiv. Maila gärna tips på anti_mygg_föda!

Barnen … alla … även Lilla GullHjärtat har åkt på semester till Gotland … till medeltidsveckan … med Min Äldstes husvagn. Det dyrbaraste vi har är iväg. Jag har målat stenar att skicka med. Först tänkte jag skriva ”Kör försiktigt” … men se’n tänkte jag att det nog inte var det rätta. Klart att Min Äldste kör försiktigt. Jag skrev ”We love you” och sedan målade jag lite färgglatt och så förståss en eller två blåsippor. Jag gjorde också 4 små stenar, turstenar, som kan ligga på den stora stenen. Lilla GullHjärtat fick hand om alla stenarna. Vi lade dem i en liten korg.

När barnen var iväg åkte Min Vattuman och jag till H-g och såg ”Nottinghill”. Vi skrattade hjärtligt åt alla roliga situationer och karikatyrer. Filmen var underhållning. Bra underhållning. Julias leende är helt oemotståndligt. Som skådespelare tycker jag hon var mycket bra i filmen med Richard Gere så jag ser fram emot deras nästa film. Hoppas hon är kräsen framöver i sina manusval. Som högst betald filmskådespelare har jag förväntningar.

Jag kommer att sakna Carl. Mycket! Jag förstår mycket väl hur det känns när man utvecklas förbi den verksamheten man verkar i. Sverige styrs med backen i och vimsar i en massa sidospår utan tydlig styrning mot framtiden. Hemskt! Regleringar och planmonopol som hindrar människors frihet och utveckling. Samma på kommunnivå! Sverige hade sannerligen behövt Carl vid ratten. Jag respekterar hans val men tomrummet blir mycket stort. För stort?

Mina kandidater: Bo Lundgren och Per Uncel är båda mycket bra. Utöver dessa håller jag starkt på Gunilla Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Den senare är jag tydligen ensam om att lyfta fram. Det jag sett av Fredrik är mycket positivt.

”Vart ska jag gå? Kan det spela någon roll? Måste man gå åt något särdeles håll?”

Nalle Puh

Den 8 augusti 1999

145 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vemodets dag idag. Så har det känts! Hela dagen. Vemodigt för vad … undrade Min Vattuman …  ja, för vad … undrade jag med.

Vemodigt för att Carl lämnar förståss. Vemodigt för att sommarlovet snart är tillända. På tisdag börjar skolan. Vemodigt för att det regnar, tror jag. Sympatihumör för vädret alltså … kanske. Vemodigt för att det är barntomt … jättetomt. Himla tomt! Vemodigt i största allmänhet. Vemodigt. Vemodigt väder har svårt att vederkvicka.

Telefonlinjerna räcker inte till! För alla barn som ringer till BRIS! 12788+55000 samtal 1998. Övergreppen mot barn ökar.

Min mamma ger mig jämt örfilar. Får man byta familj?” ”Pappa slår mig och min lillebror när han är full …” ”Alla bråkar, ingen har det bra. Jag vill inte bo i den här familjen längre …” ”Min kompis pojkvän slår henne. Vad ska jag göra?” säger några av barnen.

3 av 4 samtal kommer från flickor. 11,3 % av samtalen handlar om mobbning. De biologiska föräldrarna uppges som förövare i 75% av fallen.

Många barn har det svårt hemma. Många barn har det svårt i skolan. Var i hela fridens dar har dessa barnen det bra? Var känner dessa barnen trygghet? Vad händer när barn växer upp utan att ha fått uppleva trygghet varken hemma eller i skolan? Är det barn som har odrägliga hemförhållanden som mobbar? Är det barn som måste göra så att någon annan har det lite sämre än de själv? Plågade barn plågar andra. Plågade barn plågar andra barn eller kanske djur. Är det så?

Barn ska inte ha det så. Barn ska känna trygghet. Barn ska utvecklas i goda miljöer. Barn har rätt till det. Så är det bara! Ibland är inte föräldrar goda föräldrar. Barn borde få slippa onda föräldrar … Barn borde absolut skyddas och värnas mer. Det handlar inte om pengar. Det handlar om liv och framtid och barns väl. Det handlar om kärlek, omsorg och vuxnas mogenhet i föräldrarollen. Så är det bara!

”-Det är svårt att vara modig, sa Nasse och snyftade en smula, -när man är ett Mycket Litet Djur”

Nalle Puh

Den 9 augusti 1999

144 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vemodets dag i morse också. Mulet, regnigt, tungt … lite tungt.

Alla föräldrar är verkligen inte bra för sina barn. Bra på det sättet att de alltid tänker på barnens bästa. Det finns faktiskt föräldrar som bara ser till sina egna behov. Sätter sina egna behov främst. Låter barnen ta stötarna. Tänk att det kan vara så i vissa familjer. I NST idag berättas om flera barn som äger bilar och som är skyldiga för parkeringsböter. Ett barn som är fött 1995 har en skuld på 19 500 kr i obetalda P-böter! Är det klokt!? Inte kan man säga att föräldern vill sitt barns allra bästa! En 6-åring har flera tusen i obetalda vägtrafikskatter.

Sån’t här borde vara lätt att åtgärda. Stäm föräldrarna! Tycker man det är för grymt så beslagta bilen. Den får lösas ut för lämpligt kompenserande belopp. Färäldrar är ju ansvariga för sina barn så de får stå för skulderna (+ lite till) som ”barnen” förorsakar. Dubbla beloppet vore väl OK, eller hur? Samtidigt kan man anmäla till socialnämnden i kommunen som har att utreda barnets situation. Barn ska inte behöva fara illa eller utnyttjas. Så är det bara!

Idag, sista dagen på sommarlovet, semestern. Vi åkte till Vejby-d och hamnen för att äta. Restaurangen vi tänkte på hade redan stängt för säsongen … eller aldrig öppnat. Vad vet jag. Men det fanns en annan hamnrestaurang. Vi ville testa. Hå hå ja ja! En amatörrestaurang i servering. Dit går vi inte igen … isf för att ta ngt enklare som fish and chips. Maten tog lååång tid. Undrar om de slaktade oxen också. Oxfilén var inte alls lika mör och fin som den vi åt i H-g vid filmkvällen. Inte alls. Två bitar gick inte att tugga. De fick hamna på tallriken. Smaken var dock ganska god … vill ju ha ngt positivt att säga. Det var första gången som Min Vattuman och jag upplevde att mannen serverades först. Jag fick vänta på min glass … en ny upplevelse i sådana sammanhang. Tyvärr … det blir inte ens EN stjärna. Vi har faktiskt lite krav … rimliga krav … när vi går ut för att äta på restaurang. Så är det bara.

Jag gillar ju inte när mina saker går sönder. Jag gillar definitivt inte när de går sönder eller saker saknas efter utlåning. Definitivt inte! Min Vattuman hade glömt bensinlocket efter en tankning. Typiskt var det precis när vi skulle åka iväg på semester. Provisorium fick ordnas på resan för ingen hade ett passande tanklock på bensinstationerna. Inte ens i Tyskland för min lilla tyska bil. Konstigt tyckte jag. Men tänk vad fantastiskt! Mitt tanklock fanns på macken där det glömts. Det var mitt! Locket de hade sparat. Nu är bilen komplett igen. Min lilla fina Opel Astra.

I morgon …

”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”

Nalle Puh

Den 10 augusti 1999

143 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det finns faktiskt inte gränser för hur oförskämda folk kan vara. Häva ur sig. I det närmaste ärekränkande utfall. Vissa anser att de kan bete sig hur lågt som helst gentemot politiker. Dessa ”vissa” är absolut inte mottagliga för argument i sak … de anser att de vet … de anser sig inte behöva lyssna … *Birgitta tar sig för pannan* Vår middag avbröts av en människa som var mycket oförskämd. Arma människa!

Jag beundrade Min Vattuman som behöll lugnet. Men jag blev tvärilsk när jag fick höra! ”Vissa” borde …. !!! …att det bara finns så’na människor! Tyvärr är det så … Denne ”visse” borde polisanmälas. Ja, så tänker jag … det är för orättvist! Vad finns det för anledning att behöva stå ut med folks lågvattenutfall … bara för att man satsar en massa fritid för att man har ett samhällsengagemang!? Det får faktiskt vara någon måtta. Basta!

Det handlar om skolbussarna. Praktexempel på politikerpopulism och informationskomplikationer. Informationskomplikationer för att den ena parten vill informera och den andra inte vill lyssna. Ganska typiskt i sakfrågor som upprör. I sakfrågor som upprör får vissa partier eller politiker ”kalla fötter” … då blir några svikare och samtidigt  populister. Politikernas feghet. Enskilda politikers nakna feghet.

Sakfrågan kort. Förra mandatperiodens kommunfullmäktige beslöt att Barn- och utbildningsnämnden skulle lägga ut skolbusstrafiken på entreprenad och spara 500 000kr. Alltså har kommunens högsta organ fattat ett beslut som ska genomföras. Inget parti och ingen politiker har reserverat sig mot detta beslut … då när det togs … förra mandatperioden. Ansvarig för att beslutet verkställs är i detta fall då ordförande i BUN, eller hur!? Ordförande (ny) denna period är Min Vattuman.

Visst förstår vi att föräldrar blir oroliga. Föräldrarna tror sig veta att det blir sämre. De är rädda att mista ”sina” chaufförer tillika ”traktens söner och döttrar”.   De är rädda att missa servicen att lille Pelle skjutsas hem till Johan för att leka på eftermiddagen … vilket egentligen skattepengarna aldrig har varit tänkta till utan skett på chaufförernas initiativ/egenmäktighet.

Två av kommunens bussar är så dåliga att de borde bytas. Inga pengar har avsatts till detta eftersom verksamheten skulle upphandlas.

Ett enigt beslut i kommunfullmäktige nonchalerades av politiker i BUN och de gick emot antagandet av den billigaste och bäste entreprenaden. Detta ger konsekvenser som kommer att drabba barnen. Den risken är jättestor. Tänk bara om två bussar ska inhandlas! Hur många lärare kostar det? Eller var tror man att pengarna ska hämtas från … det ser jag fram emot att få ta del av från populisterna och ”svikarna”.

Min Vattuman som gjort helt rätt och precis vad man kräver och förväntar … dessutom varit på flera möten för att informera och verkligen har jobbat oerhört ambitiöst med detta. Korrekt och seriöst in i minsta detalj. Och förresten vad är det som säger att ”traktens chafförer” inte skulle kunna anställas av entreprenören!?

Vissa är korttänkta och någon talade om folk som inte har ”hjärnan med sig” överhuvudtaget. Det kan kanske vara så för denne ”visse”. Hans beteende tyder ju på det. Så är det bara. Vissa är bara otrevliga! Stackars hans fru … om han har någon! Eller är det frun som är värst!?

Jag tolererar inte ett sådant bemötande! Det är då ett som är säkert!

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 11 augusti 1999

142 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Visst finns det ”ski…st….v..r” här. Men det finns också underbara människor. En sådan råkade jag träffa. Hon saknade mina skriverier i tidningen …. undrade om jag var lika engagerad som tidigare … tyckte det var länge sedan jag skrev sist … vad gulligt! Jag blir glad. Så glad!

När man får uppskattning blir man glad … känner sig kanske duktig … tycker det är roligt … blir ännu duktigare … Vi vuxna är inte ett dugg annorlunda än barn i detta avseende! Tänk på att ge barnen mycket uppskattning! Tänk så mycket duktigare de har lättare för att bli då! Så är det bara. Dessutom tycker de det är roligt samtidigt.

Ena stunden solsken och andra stunden framfarande tromber. Jag skriver inte åskväder eller åskmoln för jag gillar ju åskväder och något som helst positivt vill jag då rakt inte skriva om den tölpen som ringde till Min Vattuman igår. Så är det bara!

Igår lyckades jag få mamma att skratta så hjärtligt och spontant. Innan var hon trött och lite uttråkad … skulle lägga sig … fast klockan inte var så mycket. Åsså sa’ jag bara att Min Vattuman och jag hade ätit varmrökt lax och drack gott ungerskt vin … och att hon borde varit med för laxbitarna var mäktiga och i största laget … jo det hade hon kunnat tänka sig … och så sade jag att vi firade att sommarlovet var slut …. ….. …. pärlande härligt stort skratt i andra änden av luren. Kvällen var räddad och mamma glad.

Nu har jag hunnit få mitt arbetsrum i ordning. Oh vad det känns bra. jag har rotat igenom alla vrår och hittat en massa gammalt mtrl och gamla böcker. En hel del har kasserats och allt har ”möblerats” om. Det som jag inte finner användning för den närmaste tiden ska också sorteras bort. Rummet är trevligt och det känns så bra att få börja med goda förutsättningar. (Min lön är dock skandalös … skandalöst låg!) Idag på TV sade de att många nyutexaminerade lärare tog andra jobb. Lärare är eftertraktade inom databranschen. Tänk om databranschen hittade mig och rättade till min skandalösa lön …

Inte bara min kommun ger usla lärarlöner. Grannkommunen är lika dålig! Ä-m alltså. Man tror att man är så attraktiv att folk vill bli anställda ändå … tji … jag är helt övertygad om att detta synsätt straffar sig framöver. Jag blev erbjuden ett intressant jobb och min kompetens skulle göra sig väldigt bra för den aktuella inriktningen. Men … hör och häpna … ”vi kan ju inte anställa någon med högre lön än de andra har” … !!! … ungefär lika smart som skinnskallen som ville flytta till ett land där dom inte tog emot utlänningar … tala om att ha hjärnan med sig! Med en arbetsgivare med den inställningen så betackar jag mig och min kompetens får komma någon som uppskattar den tillgodo istället. Så är det bara! Det finns arbetsgivare som ser mer till kvantitet än kvalitet. Sådana arbetsgivare tar de billigaste. Jag är inte billig!

Men jag är alltid öppen för intressanta erbjudanden från seriösa arbetsgivare som vet att uppskatta kompetens och nyttja den rätt.

Det är då ett som är säkert!

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 12 augusti 1999

141 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


En härlig dag. En rolig dag. En kanondag idag.

Först en trevlig konferens i skolan … därefter lunchkorg i Boarp vid bronsåldershuset … i det gröna … i strålande sol … med en massa smaskens i pic_nic_korgen … Vår rektor hade ordnat och tänkt jättetrevligt för oss alla. Jättetrevligt ”nära” samtal med min arbetskompis. Det känns roligt. Minsann jätteroligt! Jag försjönk i pärmar i mitt eget arbetsrum på eftermiddagen. Läste … lyssnade på band när elever läste … läste och lyssnade … igenom alla banden … igenom alla pärmarna. Nu har jag ordnat … nu har jag förberett inför överlämnandet. Jag har varit lite duktig … så känns det iaf. I morgon är det dags igen och det känns kul. Längtanskul. Minsann gör det det!

Men jag och Min Vattuman har faktiskt hunnit med en kräftskiva också. Inte vilken kräftskiva som helst heller! Lagom av allt! Lite extra krydda … förståss … genom det trevliga sällskapet och arrangemanget. Jättegott och trevligt med lagom dricka och lagom varaktighet … det ska ju jobbas i morgon. Jag invigde min nya klänning och ”finkofta”. Det som jag av en händelse hittade när Min Yngsta ”lurade” iväg mig på shoppingrunda till H-stad. Hon hittade inte det hon tänkt men jag hittade det jag inte tänkt. Så kan det bli! Ödet kanske!? Ja, mitt öde gillar jag … skarpt! Så är det bara!

Visst ska Bo Lundgren bli moderaternas partiledare! Jag håller på dig Bo! Så det så! Mitt och Min Vattumans stöd har du. Räkna med det!

Lite trött är jag nu … faktiskt. Dagen har varit händelserik … intensiv … konstruktiv … kreativ … upplevelserik … social … gormetinriktad … varm … på många sätt varm … härlig!

Jag saknar dig och dina mail, Birgitta! Där långt bort i K-stad. När blir din dator reparerad? Hoppas snaaaaarrrrt! Tack för det söta kortet. Kan berätta att Puh, Nasse, Tiger och Ior har varit med i Ungern. De har befunnit sig på första_parkett genom att sitta på nackstöden i bilen. (De är försedda med kardborretejp.) Natti_natti!

”Titta jag simmar!”

Nalle Puh

Den 13 augusti 1999

140 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Igår pratade jag med Mitt Lilla Gullhjärta. Hon fick låna Morbrorns mobiltelefon. Mormorn längtade ju så. Mitt Lilla GullHjärta berättade att hon nu kunde läsa riktigt. Visst var hon världens duktigaste flicka?! Jo_men_visst …. !!! … Mitt Lilla GullHjärta är så klart världens duktigaste. Hade hon ”knäckt koden”? På Gotland … den sommaren hon är fem år. Skrivit har hon ju gjort en hel del och helt läsbart. AJLAVJO … vem begriper inte det!? Vi började även på en saga i en riktig skrivbok … det var nog förra året … eller ännu tidigare. Kanske två år sedan.

Har en känsla av att det var då när jag hade legat på lasarettet några dagar. Efter det förfärligaste åskvädret på mannaminne … över Kullahalvön och Skälderviken … när jag och Min Vattuman låg i solstolarna på natten och beskådade skådespelet här från Bjärehalvön …. Sedan på småtimmarna fick jag magont. Ont så jag trodde min sista stund var kommen. Kunde inte nudda vid magen. Läkaren inne på akuten slog till på magen och då var min sista stund kommen … så ont gjorde det! Inget fel hittade de. Hem efter tre dagar utan magont. Min egen teori är att päronet som legat ett par dar på nattygsbordet hade samlat på sig bakterier. Jag mitt dumma nöt åt detta utan att skölja det igen. Bakterierna måste sedan ha infekterat min bukhinna …. eller något i den stilen. Det är min teori efteråt. För inte är det fel på mig inte!

Jaha! ….. hur hamnade vi här då!? Så är det med tankarna när de far fritt. Mina tankar får färdas hur fritt som helst … särskilt här. Det är ju nästan meningen.

Har varit uppe sedan 5 … närmar sig nu 18 timmar. Inte konstigt jag är trött. Klockan 5 samlade vi ihop grisar som skulle hämtas. 14 stycken. Annars är det 7 i regel . Vi jobbade bra ihop och det gick snabbt. Kunde sedan njuta i lugn och ro av frukost innan jag for iväg till jobbet.

Sedan har jag hunnit med mycket mycket MYCKET mera … Natti_natti!

”Jag är ensam i hela världen, och hela världen är min!”

Nalle Puh

Den 14 augusti 1999

139 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ingen lust att skriva idag. Alls. Just nu. Ingen lust det minsta. Så är det bara!

Barnen ringde från Gotland. De beställde väckning av föräldrarna på söndagmorgonen klockan halv sex!!! Kl 05.30!!! Söndag morgon. Ups!

Ville ha nya sportskor. Reebok. Men det visade sig att Edins i Ä-m lagt om och nu bara hade golfprylar. Det var inte spikskor jag tänkt mig precis! Schade!

Studiebesök, helt privat, på Ängavallen med dess glada grisar. Våra är ännu gladare, tycker jag. Sedan en titt på bron som sammanlänkar Sverige och Danmark. Men jag missade kronprinsessan och kronprinsen både IRL och på TV. Vattumannen ville inte slå över.

En lite ”fel” dag och som slutar alldeles galet för …

Min Billie har sprungit iväg och kommer inte när jag visslar. Han brukar inte springa iväg. Det regnar ute. Var är han? Har det kunnat hänt något? Jag vet att han tidigare någon gång har sprungit iväg i förskräckelse när han fått en stöt av elstängslet. Men varför skulle han springa på det just ikväll just i mörkret? Var är han? Jag blir orolig. Jag vill inte ha min stora svarta hund springandes ute på bygden. Definitivt inte. Snälla Billie kom hem … snabbt!

Nu lägger jag mig och hoppas att Billie är hemma när jag vaknar. Eller helst väcker mig med sitt välbekanta skall utanför dörren.

”Till Tappra Dåd jag rider ut …”

Nalle Puh

Den 15 augusti 1999

138 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag stängde av och släckte ner. Jag gick upp till gästrummet för att öppna fönstret och vissla min hundvissling. Hörde jag inte ett svagt gnäll? Jag gick ner för att ytterligare en gång kolla ytterdörren … innan jag gick till sängs.

Min Billie stod där! Blöt så allting hängde omkring honom och hela hans kropp. Blöt … slokörad … längtansblick … Min stackars olydiga Billie … eller hade han inte varit olydig? Han såg så bedrövlig ut att jag gav honom ett extra mål mat. Mat står alltid överst på Billies önskelista. Jag tror nästan att mat står före mig också … fast det gör det nog inte när det gäller …

Barnen är hemma nu. Jag slipper att vara orolig mer för att de är ute på vägarna. Man vet ju att hur försiktig man än är själv så kan man ha otur att möta någon som inte alls är försiktig … snarare tvärt om. Maten var klar och bordet dukat om_uti_fall_att de var vrålhungriga. Men de var bara hungriga. Lilla GullHjärtat hade köpt ett fint halsband för pengarna hon fått av mormorn och morfarn. Det blir ju ett fint minne. Lilla GullHjärtat berättade om Äventyren i Grottorna. Vilket minne! Tänk om jag hade hälften av det. Mitt Lilla GullHjärta kommer ihåg allt … och alla detaljer. Nu läser Mitt Lilla GullHjärta … koden är knäckt … en ny värld öppnar sig … nyckeln till dörren har Mitt Lilla Gulljärta funnit … på Gotland denna sommaren.

Mamma har ringt fyra gånger idag. Berättat och berättat igen. Kanske inte sista gången är ringd för idag? Det kan vara svårt att bli gammal och glömsk. Veta att man glömmer … fast man vill veta … och ha allt på plats … som det varit tidigare … och sedan inte kunna … och veta att man inte förmår kunna längre … inte förmår kunna komma ihåg … och samtidigt veta att man inte förmår längre … Det är inte lätt. Det tröttar … mycket. Försöka och försöka men inte kunna ändå. Den ene kommer ihåg lätt som en plätt och den andre mindre och mindre …

Min Yngsta står nu på kö för att komma till Min Lilla Dator och visst ska hon få ….

”Här tänker jag tankar.”

Nalle Puh

Den 16 augusti 1999

137 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag bara orkar inte skriva just nu. Har precis jobbat ett par timmar med ”Mina Cyberflickors” sidor samt även besvarat mail. Innan dess intensiv dag på jobbet och sedan möte i den borgerliga gruppen. Återkommer framöver ….

Men sidorna jag jobbat med nu och som jag hoppas alla som har med barn och ungdom läser …. SÄRSKILT önskar jag att skolpersonal läser … när ni läser förstår ni varför ….

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”Här tänker jag tankar.”

Nalle Puh

Den 17 augusti 1999

136 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag var jag bara så trött … när jag kom hem från jobbet. Trött i huvudet efter att ha varit , försökt vara, på toppkoncentration. Det tog flera timmar att hämta igen sig … och då är det dags för sängen. Efter en innehållsrik dag.

Men jag måste ju bara alltid kolla min lilla dator och mail och vissa sidor. Det är ett måste. Flingan och Semlan är Viktiga. Jätteviktiga! Vill inte att ngt mail ska förbli obesvarat … för länge.

Idag har jag fått besök i Min Gästbok. Mia har skrivit … och Mia har fått mail tillbaka av mig. Hoppas hon har läst det … eller gör det snart. Det finns många barn ”out there” som behöver stöd i sin vardagssituation. Ibland har barn en tillvaro som inte är gynnsam för deras utveckling. Därför är det så bra att man gör som Mia. BRAVO MIA! Du får en My BlueBell. Det var länge sedan jag delade ut en sådan.

Jag kan förstå att man känner sig oerhört utlämnad och känner det som att man tar mycket stora risker om man berättar. Hur ska man veta att man kan lita på ”mänskan”!? Det kan man ju aldrig känna sig säker på! Man känner säkert oro för att det ska bli värre, svårare …. visa hur det står till … och visst kan det bli svårare … ibland … ett tag …. men … Chansen att det blir bättre är större … på lång sikt. Det är viktigt att berätta! Det är viktigt att det finns vuxna man kan lita på! Barn behöver många vuxna runt omkring … då är chansen större att finna en vuxen att lita på.

På Internet är det lätt att vara anonym … skydda sig. Det är bra! För det viktigaste är alltid att berätta … för någon! Flingan och Semlan har varandra och mig lite … jag finns vid sidan om … för dem … på deras villkor. Just nu när de behöver … tänk en annan gång kanske det är jag som behöver … eller … som nu Mia … Hoppas jag hör från dig, Mia igen … snart!

Insändare idag i NST om golfbanan. Den ivrigaste MotMänniskan … Mot Mot Mot … lika ivrigt mot som ett visst parti … ett parti med i det närmaste rabiat inställning mot ev golfbana i Påarp. Detta parti har varit Mot Mot Mot … och verkar inte behöva något underlag för att vara mot. Om jag inte missminner mig så var företrädare för samma parti Mot Mot Mot på ett rabiat sätt även gällande Örkelljungas golfbana. Så kan det vara! Tyvärr! I politiken. Man liksom tar sig för pannan då och då i politiska sammanhang. Argumenten är ihåliga och klingar illa, mycket illa och framtidsfrånvänt. Rabiat konservativt orealistiskt naturperspektiv i total avsaknad av framtidsforskningens möjligheter. Stagnation och stagnering i en konserverad dockhusnatur. *pannan*

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”-Puh! ropade Nasse, för nu var det hans tur att vara beundrande. -Du har räddat oss!”

Nalle Puh

Den 18 augusti 1999

135 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har avsagt mig ett uppdrag. Tidsbrist. Officiellt. Och så är det. Jag har ju sagt att jag är bra på att prioritera. Tiden är ju så värdefull och den är värd att ägna åt ”de rätta insatserna”. Rätta för vem? … och … Utifrån vems perspektiv? Mitt naturligtvis! Så är det bara.

Jag har avsagt mig ett uppdrag inom politiken. Jag känner inte den uppriktiga delaktigheten i ”regeringen” och ibland känns det svårare och svårare att försvara. Jag är kritisk till handläggningen av ärenden också. Jag kan bara tänka mig att vara delaktig i en ”regering” som visar respekt och har kompetens. En ”regering” som hellre ser till möjligheter än hinder. Varför ska jag annars lägga av min värdefulla tid? Nej, jag har inte tid att lägga värdefull tid på hinder och omöjligheter, sponsra, i dessa tider! Basta!

Men åsikter har jag. Synpunkter vill jag föra fram. Påverka vill jag. Jag vill inte vara tyst. Men jag vill inte …. just det … det finns en skillnad. Jag gillar frihet. Jag är dessutom lojal. Skär det sig mot det som är så går det ju bara inte. Det går bara inte! Jag sympatiserar inte med det som är. Alltid.

Det känns värdefullt med kommunikationen med Semlan och Flingan. Och jag blev så glad för mail från Mia. Jag har/tar tid för engagemang här. Så är det! Kanske blir det fler sidor … vem vet?

På söndag kommer Mitt Lilla Gullhjärta. Jag önskar att jag hade kunnat få tag på en Ariel tills dess. Hon önskar sig och jag har ju lovat en present bara för att hon är så duktig, duktigast i världen, Mitt LIlla Gullhjärta … hon kan ju läsa nu … på riktigt. I morgon ska jag till Ä-m och kanske, hoppas, förhoppningsvis … finns dockan i affären …. någonstans. Jag tror nog att jag kan lägga mig i soffan och få sagorna lästa högt för mig på söndag …. åååååh, vad jag ska njuta! Jag har en reservpresent … en massa små vita …. som man bär runt halsen …. Det passar minsann t o m både till och tillsammans med ett Gullhjärta.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning

”Jg kan stå på ett ben och räkna till sju.”

Nalle Puh

Den 19 augusti 1999

134 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har hittat presenten. Har varit i två leksaksaffärer. Ska bli spännande att se när Lilla GullHjärtat öppnar paketen. Jag valde mellan två versioner av Ariel. När jag inte visste vilken jag skulle välja frågade jag två flickor, 5 och 6 år gamla. Den ena valde den ena dockan och den andra valde den andra dockan. … ??? … Jag valde till slut den dockan som den 6-åriga flickan hade valt. Hoppas det blev rätt. Hoppas. Jag vill att Mitt Lilla GullHjärta ska vara glad. Hon kommer inte till Mormorn och Morfarn förrän sent på söndag. Då lämnar hennes pappa henne här och sedan hämtar hennes mamma henne här … så småningom. Så är det för Mitt Lilla Gullhjärta. Tänk att vi finns mitt emellan ibland så vårt GullHjärta kan landa här.

Det är så roligt när man kommer till nerfarten till gården. Smågrisarna har fått en stor plats på den gräsrika ängen vid nerfarten. Undrar om folk tycker illa om att grisar är ute? Tänk om vi har grannar som tycker illa om våra go’a fina grisar? Men de ser inte ut som små läckra chokladpuddingar så ofta nu när det blivit lite kyligare ute. Grisar kan vara dumma mot varandra. Grisar kan mobba. Inte klokt! Men så är det! De grisarna som utsätts för mobbande grisar kan lättare komma undan och kan lättare må bra … ute. Som tur är.

Till alla lärare! Tänk på att elever som inte ”lyssnat” kan ha huvudet fullt med tankar som inte försvinner. Inte ger plats till schema, lektionsrum … var och när i skolan … Tänk på det! Förstår du inte vad jag menar så läs här …. då kan du bli en bättre lärare för någon … kanske … förhoppningsvis!

Många elever fasar för att   börja skolan när andra längtar …. Det måste göras något åt det. Alla har rätt att längta till skolan! Annars föreligger ett allvarligt fel någonstans. Så är det bara!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barn väl … vad är värdefullare …. !

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Min Nya Vän ”Mia”

”Han skulle säkert veta vad som skulle göras, när man är omgiven av vatten.”

Nalle Puh

Den 20 augusti 1999

133 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag har fått så fina mail, rara, gulliga …. jag nästan inte hinner med allt här vid datorn. Sitter fram på småtimmarna. Nu ramlar snart ögonlocken ner *blink*

Min Vattuman har lagat en så god nostalgimiddag till sin ”Lillebrors” ära. Och till ”Lillebrors” sambo förstås. Och till alla oss fem i familjen. För det är klart att barnen rusar till när det är ”storfrämmat” på gång *smile* Jo, tyvärr, Lilla GullHjärtat är inte här, saknas. Pappans helg. Så är det bara. Men som sagt hon mellanlandar här på söndag. Längtar redan. Mycket!

I NST idag hade en BUP, barn- och ungdomspsykiatrisk klinik, anmält en skola för mobbning … eller rättare … anmält skolan för att den inte tillräckligt bra hade skyddat en pojk mot mobbning. Samtidigt hade BUP erbjudit skolan hjälp att komma till rätta med detta. Visst låter det lite underligt … minst! … att skolan tackar nej till denna hjälp! Rektorn ansåg inte att kritiken var befogad. Rektorn kanske ansåg att pojken inte var mobbad! Vem har rätt att anse!? Jag bara undrar … samtidigt står det klart för mig att det är den som upplever sig utsatt som har det rätta svaret. Anser pojken att han är mobbad så är det DET man ska arbeta utifrån. Så är det bara! Sedan kan rektorn anse precis vad som helst … men det säger en del … om rektorn, som med detta agerande sanktionerar mobbningen.

Idag blev jag ursinnig. När jag kommit hem och kollat i min snigelpostlåda. Inget från ”Mygg och Biljö”. Jag har i veckan bett att få alla handlingar som rör golfbanan i Påarp eftersom det ska upp på deras nästa sammanträde. Trodde att handlingarna skulle finnas bland snigelposten i torsdags, men nej, och då trodde jag säkert på fredag, men som sagt nej. Hur fasen sköter dom sig på kontoret? Är man självsvåldig? Sätter sig över offentlighetslagen, den heliga!? Jag kommer att göra en anmälan. En offentlig anmälan! Skam åt en förvaltning som inte visar sina medborgare respekt, vare sig de sitter i kommunfullmäktige eller ej!

Alla sover … i hela huset … alla utom jag … än så länge …. zzzzzzzzzzz..

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 21 augusti 1999

132 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vad har jag gjort idag? Bara suttit och ”städat” … i datorn. Jo visst vi har varit sociala också. Varit på hundpromenad och upplevt tidernas åskväder. Milde tid vad det regnade …. åskade … small … blixtrade! Så mäktiga krafter var i farten. Man blir ”andetagslös” … eller vad heter det på svenska? Mållös kan det ju inte vara för det låter inte lika passande i denna situation … tycker jag.

Denna skolsidan har jag uppdaterat lite. Ska fortsätta jobba med den webbplatsen sedan.

Jag har besvarat mail om dyslexi och dyskalkyli. Många vill ha råd och jag besvarar så gott jag kan. Har installerat fler räknare på fler sidor och uppdaterat min egen samlingssida för alla räknare. Tänker på Mia och undrar hur hon har det … undrar och är lite orolig.

Sedan har jag tagit fram en bild som symboliserar hinder och sårskapande snår … och mitt i … i solen … i ljuset … finns Blåklockorna. Se dem! Missa inte att se dem. De är så vackra … så himla_vackra! ”Se” dem! Blåklockorna, flickorna, pojkarna, barnen, ungdomarna … ”Se” dem!

I morgon kommer Lilla GullHjärtat. Jag kan knappast vänta tills jag ska ge henne presenten. Jag vill  hon ska bli glad … vara glad … alltid … länge …

Min Yngsta står på kö … väntar … otåligt … ”Mamma är du klar snart?” Hon ska ”träffa” sina kompisar … i cyber … bäst att låta henne.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla! Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 22 augusti 1999

131 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Semlan! Semlan! Jag ville skicka en lyckospark till dig inför morgondagen men mitt mailprogram krånglar. Tusan också!
Lyckospark och kram kommer här. KramKramKram Birgitta

Det är aldrig barns fel att föräldrarna dricker, super! Det är aldrig barns fel att mamman super … eller pappan … eller i värsta fall båda. Föräldrar som också är alkoholister tar inte sitt föräldra_ansvar. De har abdikerat från sin föräldraroll och lägger en alldeles för stor börda på sina barn. Barn till missbrukande föräldrar och barn till psykiskt sjuka föräldrar har det allra sämst. Ibland en outhärdlig vardag. Vem i hela världen ska de vända sig till!? Utlämnade är vad de är. När upptäcker barn att något ”inte stämmer” i deras tillvaro? Barn som från födseln har fått sin omsorg av föräldrar som varit oförmögna att ge denna omsorg. Föräldrar som kanske inte ens förstått barns behov! Hur gamla är barnen när de förstår att något är galet? Tänk om de tror att det ska vara så!? Vem ska de kunna vända sig till?

Barn vill naturligtvis inte göra sina föräldrar ledsna! De tror att de skadar sina föräldrar om de berättar för någon. I själva verket är det så att alla skadas i den familj där detta låts fortsätta. Värst är situationen för barnen som inte kan rå för … inte borde uppleva detta … Här måste något göras! Så är det bara! I vår kommun arbetar vi på flera plan när det gäller missbruk. Bl a har vi samtalsgrupper för barn till missbrukande föräldrar. Jag hoppas de fortfarande finns. I början av min politiska bana, jag gick ju in i politiken för att påverka barns situation och villkor, föreslog jag att tjänstemännen skulle undersöka om det inte fanns projektpengar att söka för just missbrukarbarnen. Jo det fanns och samtalsgrupperna kom igång … då … för ganska länge sedan nu … och de fungerade bra …

Mot bakgrund av detta inser man vilken fantastiskt viktig roll skolan har. I skolan måste det finnas vuxna som förstår … vuxna som man kan lita på … vuxna som tar sitt ansvar i mötet med dessa barn. Så oerhört viktigt det är med kloka vuxna runt barnen … ungdomarna. Vuxna som är mogna i sina vuxenroller … vuxna vuxenrollen … så viktigt!

Din och min roll då!? Vi som är medborgare … samhällsmedborgare … Min åsikt är att alla … ja alla … borde uppmärksamma och reagera när barn befaras inte må bra eller ha det bra. Ni som är grannar … ser ni inte om det sups i grannhuset!? Det är väl ingen som vill föräldrar något ont … inte ens om det är alkoholister! Ett beteende som är skadligt för barn måste brytas! Så är det bara!

Vi i vår familj har bidragit till att ta ansvar. På många sätt. Vi har tagit emot barn som kommit, placerats hos oss,  i akuta situationer. Alla i vår familj har varit med på detta. Gränsen för Min Vattuman och mig har gått när det varit skadligt för våra egna barn. Vid ett tillfälle passerades den gränsen och det barnet kunde inte få vara kvar. Men jag tänker ofta på … Man kan vara fosterfamilj eller kontaktfamilj. Många barn behöver fler vuxna än sina föräldrar. Det behövs fler som ser och bryr sig!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Vänlig och hjälpsam.”

Nalle Puh

Den 23 augusti 1999

130 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Livet är verkligen skiftande, för den ene kan en situation vara något att se fram emot … längta till … och för en annan kan samma situation vara något förfärligt … något man fasar för och mår mycket dåligt inför. Inför skolstarten borde alla må bra. Alla barn borde längta till skolan. Om något barn mår dåligt inför skolstarten så föreligger ett högst allvarligt fel! Så är det bara! Hur står det till med en skola som inrymmer barn som mår dåligt av att gå där? Uselt minst sagt! Vad gör sådana skolor för att förvissa sig om att dessa elever har det bra? Ja det kan man undra!?

Semlans skola har ett allvarligt problem. Semlans skola har stora brister. Brister i förmåga att leva upp till vad styrdokumenten säger. I Semlans skola låts mobbare härja. I Semlans skola ”ser” inte de vuxna vad som sker. Undrar varför? Vill de inte? Förmår de inte? Det är länge de inte ”sett” och det är länge de inte förmått! Semlan har haft ett helvete och kvällen före skolstarten är ”årets värsta”. Ska det vara så!? Hade jag bara vetat vad det är för skola som tillåter en elev att uppleva så mycket obehag … underlåter att handla mot mobbning … Jag skulle ha anmält skolan på direkten … till skolverket … till polisen … ja till alla tänkbara ställen att anmäla till. Ingen ska behöva ha det så … Jag blir ilsk, tvärilsk, minst sagt, på sådana dåliga rent av usla skolor. Tänk om Semlans skola är en så’n skola där man ”klappar sig för bröstet” över att man ”bara” har t ex 3% elever som mobbas!! Bara tänk! Det blir 3 elever per hundra … tre elever som har ett helvete mer eller mindre var dag … Semlan är en av dom.

Är det något att ”klappa sig för bröstet åt”! När blir vuxna vuxna?

Alla skolor ska ha handlingsplaner mot mobbning. Mobbning får ej förekomma på skolor. Rektor har ansvar för att ingen enda mobbas. Jag har precis idag publicerat Strandängsskolans (FLM) handlingsplan. Där inleds nu arbetet på alla fronter Mot Mobbning i förebyggande syfte och med handlingskraft.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia”

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”

Nalle Puh

Den 24 augusti 1999

129 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jaha, nu är jag trött igen. Jag hinner inte pusta mellan varven. Skola … sammanträde … idag även tandläkaren … framkalla foton jag tagit på en elev … klistrat in ett litet favorittroll på fotot … sparat och skickat dem för att kunna kopiera på papper i morgon i skolan … omständigt när jag inte har allt själv i mitt arbetsrum … besvarat mail om dyslexi och dyskalkyli … besvarat privata mail … fixat sida som inte gick att ladda ner … typiskt! … suttit med hemsidor … varje kväll tar hemsidearbetet minst tre timmar … lägger mig inte förrän 01:30 … tidigast … så går det ju inte att hålla på!

Nej!

Varför är det så trögt för nämnder och förvaltningar i kommuner att tänka in handikapperspektiv i besluten? Tokiga och direkt handikappfientliga beslut tas alldeles för ofta. Varför är det så trögt att begripa att alla frågor som rör handikappade ska skickas till KHR för synpunkter? När ska det bli annan ordning? Tänk om chefer och chefernas chef bara gav de rätta och självklara direktiven! Det skulle jag gjort om jag var chef! Så är det bara! fast jag vill inte vara chef … inte just nu iaf … bara chef över mig själv. Jag bestämmer över mig själv och ingen annan … sedan får jag vara så vacker … hrm … och ta hänsyn … visa respekt … ja det är väl klart … men jag bestämmer likväl över mig och mina beslut.

Min Vattuman hade middagen färdig idag också när jag äntligen kom hem … alldeles slut. Min Vattuman är en stjärna … men så har han ju också fått Award.

Längtade efter Mitt GullHjärta … måste ringa i morgon.

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 25 augusti 1999

128 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Egentligen skulle jag vilja skriva om jobbet och arbetet … det är så spännande … varje elev är så himla spännande. Det låter nog konstigt … i andras öron … kanske …  men jobbar man som jag med specialundervisning och perspektivet specialpedagogik så inbegriper det världigt mycket och varje människa är ”en spännande bok” …
För mig gäller det att finna vägar för att underlätta lärandet … minska hindren … skapa goda betingelser … allt vad jag kan och orkar!

Jag måste förstå och lära hur barnet lär och arbetar … vilka strategier barnet använder … om det använder strategier … har barnet fastnat i en metod … blockerats … vad är roligt och vad är svårt? Hur medveten är barnet om sitt eget lärande? Sina knep?

De är härliga … härligt spännande … och visst vill alla barn lära … men himmel vad det kan vara svårt ibland … med läsningen … skrivningen … matten … ibland kan det t o m vara så svårt för något barn att det nästan ger upp … barn får aldrig låtas ge upp … barn måste alltid inges hopp … inges tillit till sitt eget lärande … stegen och uppgifterna få anpassas efter förutsättningarna. Alla barn har rätt att lyckas! Så är det bara!

Jag är verkligen glad för att Semlans skolstart har gått så smärtfritt. Jag känner entusiasmen och viljan genom Semlans mail. Hon bjuder verkligen till och försöker allt vad hon kan och orkar. Trots oron hon känner för Flingan just nu. *glad vink* till er båda och *kramkram* till två helt underbara omtänksamma flickor. Undrar samtidigt vilken dag Mia kommer tillbaka? Mia hör av dig snart! *kram*

Mitt Lilla GullHjärta sover. Väl medveten om att hon är ”världens duktigaste” 5-åring. Idag har vi läst i sagoboken vi gjorde för två år sedan. Om Nalle Puh. Lilla GullHjärtat ritade och jag skrev det som hon bestämde och som bilderna föreställde. Då för två år sedan. Idag läste hon allt själv. Och fortsatte både att rita och skriva själv. När jag låg i varma badet läste hon sin mammas gamla sagobok om Dockan Lisen för mig. Sedan fick jag som vanligt håret tvättat och borstat. Ack så sköööönt!

Idag har jag också fått antagningsbevis från två kurser jag ansökt till. Den ena vid Linköpings universitet och den andra vid Tekniska högskolan i Lund. Kul! *glad* distanskurser i kvartsfart. Hoppas jag kan genomföra dem. Måste också avsluta D-uppsatsen …. hrm Typiskt att spara när det är så lite kvar!! Irriterande! Högst irriterande! Jag måste skärpa mig!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 26 augusti 1999

127 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Gillade inte alls att komma hem när ingen var hemma … det är ju inte riktigt sant förstås … men iaf … tre finns alltid hemma väntandes … svansviftandes … glada när jag kommer … men … ingen Vattuman! Vattumannen var på sammanträde. Det var tomt … huh så tomt! Tomt i kaffeburken också! Med tanke på kaffets betydelse i morgonstund så var det bara att ge sig av och inhandla. Kan inte tänka mig en morgon utan kaffe. Vaknar man överhuvudtaget då?

Semlan har haft en ”vissen” dag idag. Mycket beror det på ostrukturerade lektioner … fria lektioner … ”Nu ska ni ut och leta motiv för att teckna av – tex” eller låt_gå-lektioner i olika ämnen … sådana lektioner gör en som redan är utsatt än mer utsatt … ganska grymt egentligen! Jag har hört det från flera elever. Det går an att genomleva skoldagen om lektionerna är välplanerade och genomtänkta … med en tydlig och lärarledd struktur. Det fria … särskilt när det inte följs upp ordentligt … är skadligt för många barn. Speciellt skadligt även för barn med koncentrationssvårigheter och hög avledbarhet mm

Det regnar ”katter och hundar” … ”cats and dogs” … hur har det uttrycket kommit till? Småspik också!

Jag hinner aldrig skriva ner allt jag vill efter mina lektioner. Tiden … lektionerna flyger iväg och sedan är det snart dags för nästa … eller har den redan tagit vid. Kafferast hinner jag knappt med … hade det inte varit för Kära I, som kommer och knackar på min dörr när det är dags så … Tack snälla I! Du är en Pärla! Inte minst för dina elever.

Nej nu måste jag …. fast först bara … Lilla GullHjärtats fina …. prinsessasnigelhäst … och spöke.

God Natt! Sov så sött!

Min tid ska läggas på värdefulla saker ….. riktigt värdefulla!
Barns väl … vad är värdefullare …. !  Min Nya Vän i Cyber ”Mia” som jag undrar mycket över hur hon har det just nu … i denna stund?

Flingan och Semlan 1 Flingan och Semlan 2 Krisen
Flingans sida Semlans sida  … Mobbning Mina Blåklockor

”Binker tigger aldrig, men gott gör honom glad.”

Nalle Puh

Den 27 augusti 1999

126 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Ja, ja, den dagen som datumet säger har jag funderat på ett par mycket viktiga saker. Som jag kommer på just nu.

Den ena saken är ”offentlighetsprincipen” och har med min politiska vardag att göra. Inte bara min och inte bara politisk … ju … utan alla medborgares vardag. Öppenheten i beslutsvägarna och avseende beslutsunderlag är ”helig”. Så är det bara! Tydligen är det inte självklart att det är så. Inte ens hos tjänstemän på kommunerna, i förvaltningarna. Det är ju upprörande, eller hur? Vi politiker fick utbildning bl a om ”offentlighetsprincipen”. Allmänna handlingar osv.

Anledningen att jag tar upp detta är att jag begärde att få ut handlingar i ett speciellt ärende. När jag inte hade handlingarna i min brevlåda dagen efter trodde jag säkert att de skulle ligga i brevlådan nästa dag igen. Hör och häpna! … det gjorde de inte! Då skrev jag ett brev till kommunen. Detta ser jag allvarligt på! Mycket allvarligt!

Jag fick ett samtal igår angående detta. Samtalet var i sig upprörande. troligen skulle det vara ngt slags svar på mitt mail. Förklaring … himmel vilken förklaring … bortförklaring … om ngn frågar mig vad jag tänker på just nu när jag tänker på samtalet så svarar jag … maktfullkomlighet … Det var ju inget upplyftande samtal så jag sade ganska tidigt att jag ville få det skriftligt. Nu ser jag verkligen fram emot det skriftliga svaret. Det ska bli väldigt intressant att ta del av det.

Egentligen var min tanke att mailet ställdes till högste ansvarige, inom kommunen, som har att se till att offentlighetsprincipen efterlevs ute i verksamheten på förvaltningarna. Nu var det en underchef som hade fått skrivelsen. Ska kolla hur mailet är diariefört och hanteras. Detta borde vara smaskens för en tidning. Undrar om mitt mail fanns tillgängligt när NST kollade posten den dagen, 23/8 Kl:8:24.

Ja, det andra jag gått och tänkt på är … hur i hela fridens dar ska utsatta barn finna stöd ute i kommunerna? Vilken organisation ska till för att inga barn ska behöva ha en svår vardag? Säkerhetsnäten … var finns de när de behövs? Hur stora maskor tillåts de ha? Finns det någon kommun i hela Sverige som verkligen ser till barns bästa och ser till att barn mår bra, ser till att barn inte far illa???????????????????? … när föräldrarna brister i sin omsorg om barnen. Hur ser då säkerhetsnätet ut i den kommunen?

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Bara hål i ett nät utan säkerhet … utan trygghet … utan stöd … utan ögon som ser … ögon som inte ser när barn far illa.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 28 augusti 1999

125 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har inte mycket blivit gjort … av det jag tänkte alltså. Nu måste jag göra det i morgon. Fast jag inte tänkt så här; … Jag har så mycket att göra idag så jag tror jag gör det i morgon i stället.

Handla var ju nödvändigt och lika tråkigt som vanligt. Passade på att hämta Min Yngsta vid tåget också. Min Mellan och Mitt Lilla GullHjärta kom och hälsade på … tillsammans med En Mycket Speciell Vän … GullHjärtat ritade en bild på sin mamma och Vännen. Vännen hade en pratbubbla som sade; … AJLAVJO. Vi förstod vem som sade vad till vem. Min Mellan hade bakat pajer i höga travar som genast bars ner i frysen tillsammans med de nybakade bulllarna. Massor med nybakade bullar. Hela frysen full. Nu har vi kaffebröd om vi blir överraskade. Det blev vi för lite sedan när en kusin dök upp. Så himla roligt men visst önskade jag att bullarna hade funnits då. Då var det ganska tomt överallt. Ingen hade väl haft tid eller lust att handla. Så är det ibland hos oss. Men vi överlever ändå … ganska bra.

Jag har lagt in mer på skolans sida om handlingsplanen mot mobbning. Nu är den klar tror jag. Blev den bra? Borde jag ändra något? Visst är det en bra plan de arbetat fram på skolan! Vid det första föräldramötet informerades det om handlingsplanen i alla barngrupperna. Man berättade vad som hände vid akut mobbning mm.

Jag har nu 14 medlemmar i min webring Mot Mobbning. Jag har snart 70 medlemmar i Lyckans Biljett. Inte dåligt minsann! Det hade varit roligt om skolor lade in sina sidor om mobbning och handlingsplaner i ringen. Man hade liksom kunnat tipsa varandra då. Visat och berättat om det som fungerar bra.

Journalister är ett lustigt släkte. Jag lyssnade på en igår i radion. Det handlade om att partierna hade svårt att värva medlemmar. Man hade svårt att besätta platser, förtroendeuppdragen hade minskat radikalt. Journalisten lyckades tolka det till att uppdragen hade minskat för att det inte fanns tillräckligt med folk!! Oklyftigt värre! Det är faktiskt så att politiker har sparat bort politiker precis som allt annat i den allmänna sparivern. Vi har inte alls svårt att finna intresserade. Inte i vårt parti iaf. Vi har massor med kompetenta medlemmar. I olika tider har folk olika mycket tid att avsätta till politiskt fritidsarbete. När man är småbarnsförälder säger det sig självt att tiden är knapp t ex. Sedan kan man ju undra varför man ska offra en massa fritid där endast en bråkdel av tiden är arvoderad och till en relativt låg timpeng, 109 eller 119kr,  och när politiker är allmänt jaktbyte där vissa människor tydligen menar att man kan häva ur sig vad som helst till och om politikern. Framöver blir det nog svårare att få folk att engagera sig. Det tror jag nog!

Jag måste komma på hur man kan göra förutsättningarna och villkoren bättre för barnen. Det måste ju främst vara att se till att det finns många vuxna i barns närhet. Vuxna som vet mycket om barn och deras utveckling. Vuxna som förstår att bemöta barn och ungdomar på ett just sätt. Barn måste få ha många vuxna som de kan lita på omkring sig. Kompetenta vuxna som är mogna sina vuxenroller. Inga abdikerade vuxna.

Det skulle vara intressant att göra ett ”bokslut” över hur skolbussbeslutet har inverkat på barnen. Har det varit bra eller dåligt ur ett barnperspektiv? Undrar vem som skulle kunna göra ett opartiskt ”bokslut”? Revisionen? Kommunrevisionen? Kommunrevisionen borde iaf titta på hur våra säkerhetsnät ser ut för barnen i vår kommun. Trillar de också igenom maskorna?

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Bara hål i ett nät utan säkerhet … utan trygghet … utan stöd … utan ögon som ser … ögon som inte ser när barn far illa.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 29 augusti 1999

124 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har jag börjat skriva en ny dagbok. Himmel vad jag skriver. Vi skriver. Skriver och skriver. Skriver för livet. Skriva är livet. Vi skriver för brinnande livet.

Man mår bra av att skriva. Alla borde skriva. Med tanke på de där brödskivorna om dagen som livsmedlesverket eller vilken myndighet det nu var som rekommenderade … så borde man rekommendera svenska folket att skriva minst sju A4-sidor om dagen. Eller va’!

Tänk vad bra alla svenskar skulle må då. Fast det är klart skrivandet är inte allt … läker inte allt … men det underlättar i sinnet. Det finns forskning inom detta område.

Skriva för att lära läsning … skrivnig som läkande kraft … sagor som läkande kraft. Gamla hederliga sagor. Sagor där det goda alltid segrar till slut. Där det onda alltid straffar sig. Sagor där det alltid finns någon figur att identifiera sig med, känna igen sig med. Det kan t o m vara ett djur. Djur personifieras ofta i sagor. Det lästes mycket sagor för mig när jag var liten. Jag läste sedan själv sagor. Ibland med ficklampan under täcket. Jag var nog jämt i bokslukarålder när jag var liten. Bröderna Grimms sagor älskade jag. Jag älskade också Min Allra Käraste Farbror H-s sagor. Jag älskade när Min Allra Käraste Farbror H läste högt på kvällarna för mig och Min Allra Käraste Faster A. Mina Minnens somrar året om.

Nu skriver jag Dagbok på Nätet och Dagbok på Disketten. En alldeles speciell Dagbok. Första veckan och fyra lektioner blev nio sidor. Jag skriver för livet. För brinnande livet. Skriva är livet. Mina skrifter i samling ska heta ”Skriva för livet”. Visst får man ha drömmar. Min dröm är att ge ut en (eller flera) bok. Någon gång.

SvDs chefredaktör uttryckte tydligt hur en bra ledarkrets bör agera. Han hade bilden av en cirkel, den inre cirkeln, kretsen runt ledaren. Är det en ledarkrets som vänder ryggen mot medlemmarna och riktar sig in mot centrum eller är det en ledarkrets som öppnar sig utåt och vänder sig mot sina medlemmar? Det är frågan och något mycket viktigt som varje ledare borde skaffa sig medvetenhet omkring. Det kan gälla skolledare eller politiska ledare. Det gäller nog alla! Eftersom CarlB varit och är så  omåttligt populär så har han nog inte kunnat hjälpa att det blivit en centrering inom hans ledarkrets. Det är SvDs tolkning.

Det gjorde mig glad att BoL så tydligt tog barnens perspektiv i kväll. Det måste vara  bra utifrån barnens perspektiv för att ett beslut ska gå igenom. Här gällde det homosexuellas rätt att skaffa barn. Vad kommer utredningen att visa? Vilket beslut kommer att tas? Blir det utifrån vad som är bäst för barnen? Vi får följa och se.

Barns väl väger tyngst! Så är det bara!

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Jag hoppas av all min kraft att det måtte finnas en socialsekreterare som förmår stå på Mias sida när hon söker hjälp för sin ohållbara situation. En sak är säker … jag ska göra allt vad jag kan för att Mias rättigheter tillvaratas på ett sätt som är det bästa för henne och hennes bror.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 30 augusti 1999

123 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Dagen har gått så fort! Swisch! Regnet strilade ner ett tag. Min Vattuman ville inte att det skulle regna. Han vill ha in kornet. Nu blir det vått igen. Mina hästar levde bus inatt. Jag trodde nästan att någon hamnat utanför stängslet eftersom det var så’nt lustigt läte. Men … de var nog bara spralliga i månljuset.

Egentligen skulle jag ha varit på sammanträde men jag orkade inte och jag har alltid förberedelsearbete att göra. Dessutom blir morgondagen dryg. Skola-konferens-sammanträde. Allt utan paus. Riktig paus alltså!

Mitt Lilla GullHjärta vet hur man ska posera framför kameran. Hon behöver inga direktiv. Är en naturbegåvning kan man lugnt säga. Här håller hon armen runt ”Kastanjebacken” vid vår nerfart. Och här pratar hon med KRAVgrisarna med Billie som trogen följeslagare.

Jag efterlyser bra diagnoser inom matematiken! Åk2-6-9. Inte diagnoser efter gjorda moment utan mer övergripande. Jag efterlyser även bra material för skrivövning och läsövning med cluster som metod. Med cluster menar jag ordbitar/bokstavskombinationer. str- spr- -are -ing …. ner- all-   Igenkänningsmetod som strategi vid komplicerad läsinlärning där ljudningsmetoden inte är en framkomlig väg utan kanske t o m ett hinder.

I morgon ska jag fotografera en svart liten gris. Kanske ska den vara på ett skivomslag. Man vet aldrig men plåta ska jag. Fast det lär nog bli sent på kvällen efter en så lång dag som morgondagen kommer att vara.

Barns väl väger tyngst! Så är det bara! Det som är bra för barnen är säkert bra även för vuxna, eller hur!

Nu hoppas jag att det finns mail från Mia när jag kollar min mailbox … hoppas hoppas … jag har tänkt på Mia idag … … … …

Min Lilla Mia bor inte i en kommun med säkerhetsnät för barn. Jag hoppas av all min kraft att det måtte finnas en socialsekreterare som förmår stå på Mias sida när hon söker hjälp för sin ohållbara situation. En sak är säker … jag ska göra allt vad jag kan för att Mias rättigheter tillvaratas på ett sätt som är det bästa för henne och hennes bror.

”Jag är baron Bister, så djärv som ett lejon.”

Nalle Puh

Den 31 augusti 1999

122 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Det fanns mail från Mia när jag kollade i min mailbox! Då blev jag glad. Jag tänker mycket på Min Lilla Mia  och vill veta hur hon har det om dagarna. Varje dag!

Det finns så många uppgifter som kan delas ut av lärare och som läraren inte kan föreställa sig ska kunna bereda så mycket obehag och ångest. För Mia har det varit förenat med mycket ångest att skriva uppsats om sitt liv. Uppsatsen ska lämnas in på torsdag. Ska hon skriva om verkliga livet eller fantisera om ett uppdiktat liv? Vad gör läraren om han/hon får den sanna livshistorien?

Semlan, tror jag det var, eller var det Flingan, som skrivit en dikt i skolan och lämnat in. Läraren tyckte det var en sorglig dikt. Dikten handlade om verkliga livet. Tänk om Mias lärare säger: -Det var en sorglig berättelse. Och tänk om Mias lärare inte säger mer utan sedan sätter betyg på uppsatsen! Jag menar …. tänk så tokigt … så himla tokigt … det kan bli om man inte tar del av livet … tar del av människorna i livet … människorna man möter … levande kännande människor. Här räcker det minsann inte att ta sig för pannan. Här krävs alla upptänkliga krafter för att ingjuta lärare bemötandekompetens när de har en Liten Mia framför sig, eller en Semla, eller en Flinga, eller Mias Lillebror …

Jag måste bara skriva om hur tokigt denna dag började. Min Vattuman steg upp kl 5 i morse för grisar skulle hämtas. Jag sov i godan ro till 7. Drack kaffe och gav mig iväg till skolan. Jag var mitt inne i min första lektion när en kollega kom in … jag hade låst ute Min Vattuman! Det var mycket viktigt att min kollega sade till mig att jag måste skynda mig hem och låsa upp, hade Vattumannen sagt. Snälla människor och elever gjorde att jag kunde skynda hem. Min Vattuman hade haft en bedrövlig morgon. Punka på traktorn, trilskandes grisar, utelåst av sin fru och p gr a detta dessutom sen till sitt viktiga sammanträde. Stackarn! jag hade ju velat hjälpa då men var tvungen att skynda tillbaka.

När jag sedan åkte till mitt sammanträde på kvällen parkerade jag vid Vattumannens bil, skrev en lapp på vindrutan om att jag var på KoF. När jag kom tillbaka hade jag lapp på vindrutan … ”jag är på föräldramöte på X-skolan” … så småningom träffades vi hemma. Så kan det vara! I morgon slutar jag tidigt.

”-Jag är inte rädd hör du du, sa Puh, -för du är ju med, sa Puh.”

Nalle Puh

%d bloggare gillar detta: