RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999 07

Juli 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 juli 1999

183 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Första halvan av sista året är gången … redan. Tiden rinner iväg, flyter iväg, försvinner …. 2000   närmar sig. Hysteri … nja, inte speciellt. Som tur är. För varför skulle det vara det? Vilket år som helst skulle ju kunna vara ett tusenårsskifte. Det beror ju bara på när tideräkningen bestäms utgå ifrån. Mänskligt påfund och mänskliga påfund i olika tider, olika religioner … så vadå! Vårt påfund är väl inte märkligare än någon annans.  Lite fånigt, eller hur!

Just nu är jag helt oinspirerad att skriva. Det är mycket ovanligt. Undrar vad det kan bero på? Stress kanske … för att jag skjuter allt just nu till sista minuten, sekunden. Inför festen …. kläder, nagellack, kläder, kläder, skor …. håret, kläder … mamma. Mamma ska hämtas i morgon. Hon lovade prova Klänningen ikväll. Har den krymt!? Hoppas inte! Vi ska packa tillsammans. Risken är annars att vi får en massa med som inte behöver följa med och en massa som inte kommer med och som borde kommit med. Visserligen kan det vara spännande att se vad som kom med … men inte särskilt praktiskt. Vi får nog faktiskt vara lite praktiska i morgon. Sedan blir det nog en Magnum Mandel på vägen ner. Himmel vad ska jag ha på mig???? Himmel! Vad?

Nagellacket är fixat och läppstift likaså. Jag bet på naglarna i tonåren. Så fort det blir den minsta lilla flisa så …. är det kris. Särskilt om jag inte har nagellack. Jag måste ha nagellack jämt! Annars är det risk för att det blir riskfyllt för naglarna. När jag var 17 år bestämde jag mig för att nu måste jag sluta bita på naglarna. Jag ville ju ha långa fina naglar. Det var sommar och jag jobbade på röntgenavdelningen. Mitt absoluta favoritjobb då. Jag lärde mig allt! Det var himla_roligt och himla_spännande. Jag lärde mig framkalla, röntga … ja jag fick t o m röntga själv … fingrar och händer … inte sinus och så’nt … och … jag lärde mig hänga och tolka bilder. Va’ roligt, lärorikt. Då .. på den tiden skulle jag ju fortfarande bli läkare så det är klart att detta var favoritjobbet. Lärde mig såååååå mycket. Läkarna var mycket trevliga och hjälpsamma. Jag stormtrivdes. Ja, ja, ja … naglarna … jo jag bestämde mig som sagt. Nagelfil i fickan som ständig och nödvändig följeslagare. Så fort den minsta lilla flisa bara var påtänkt så upp med filen för att undanröja den. Det hjälpte! Mina naglar växte och blev långa och fina. Så är de fortfarande, för det mesta, om jag har nagellack och om jag har en nagelfil inom räckhåll när en flisa uppstår. Så är det bara! Jag vet det och jag rättar mig efter det. Jag slutade bita på naglarna på röntgen när jag var 17. Alla de andra virkade rutor att sätta ihop till sängöverkast. Det var då det.

De flesta nagellack är dåliga och missfärgar naglarna då måste man ha underlack. Skönhetsindustrin vet precis hur de ska göra. Det är bara det att jag vet ett nagellack som är bra och som inte missfärgar. Det köper jag! De andra väljer jag bort. Härligt att kunna välja! Nu ska jag testa den nya färgen.

Men kläderna …. då …………. vad har jag som passar till läppstiftet och nagellacket ……… ups!

”Om än han kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 2 juli 1999

182 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Flugor är något jag absolut inte gillar. Jag hatar när små kryp springer på mig … särskilt flugor … inte spindlar … men flugor. Finns det en fluga i bilen så föreligger en uppenbar risk för trafikolycka. Idag hade jag en fluga i bilen. Jag stannade två gånger på vägen upp till Växjö och trodde att jag fått ut flugan båda gångerna … men tji! Vi fick stanna två gånger på tillbakavägen också innan vi äntligen slapp det envisa krypet. När det gäller flugor skulle jag inte kunna vara buddhist. Jag dödar dem. Allt vad jag kan. Jagar dem i köket. Jag har flugsmällare i varje rum nästan och den allra största flugsmällaren har jag här bredvid. Flugor ger jag ingen rätt att leva i mitt hus. Hu så hemskt det låter … egentligen. *huuh* Men jag tål dem inte för antingen vill de krypa på mig eller sitta på min mat. Det tål jag inte. I augusti är de särskilt hemska. Då sticker de och suger blod. Inte vet jag om det är en annan typ eller så men sticker mig gör de. I augusti. Usch och fy!

Två dagar efter vi varit i Småland och jag gick ur bilen för att ta kort påskogen, den riktiga trollskogen … ja då blev jag stucken av myggen. Flera stycken. Jag märkte inget först och det kliade inte så mycket direkt efter … som det brukade … som jag kom ihåg … från förr. Men … två dagar efter … på kvällen … framför TVn … milde tid vad det satte igång att klia. Jag rev sönder mina ben! Min överkänslighet mot myggor satt iaf kvar. Det var hemskt! HEMSKT! Myggor gillar jag inte heller! De sticker mig för gräsligt. Jag lider. Usch och fy!

Knotten är förfärliga! Också! Kor dör varje år av knottangrepp i kalmartrakten. Tre hade dött nu. Hemskt! Knott kan finnas här hos oss också. Mygg är vi befriade ifrån vilket gör att jag ser platsen där vi bor som ett Paradis. Paradis är en plats där inga mygg finns. Så är det bara. men knotten … jag har en häst som är känslig för knott. Något som hjälper är hjorthornsolja … det luktar ”pyyyyton” för vare sig man är djur eller människa. Iaf tycker mina hästar och jag det. Lite hjorthornsolja har jag kvar … tror jag … går det att få tag på fortfarande?

Himmel vad jag saknar Mitt Lilla GullHjärta! Saaaknar! Sååååååå …! Pappan har GullHjärtat en vecka … en evighet … Mamman är i Roskilde med sin Lillasyster, Min Yngsta. Oroligt! Har inget hört och har försökt ringa. Min Äldste säger att telefonen är troligen blockerad från Danmark till Sverige. Vet inte om han vill lugna eller det är så. Jag vill de ska komma hem nu! Varför ska de behöva vara så tokiga i musik. Sååå tokiga att de måste till såna platser som skapar en sådan oro hos deras mammor. Varför ska det behöva vara så!? Jag längtar efter alla mina flickor, stora och små GullHjärtan!

Tänk om jag inte går i klänningen!? Bara tänk om ….!!!! Vågar inte prov … det visar sig strax innan vi ska åka …. Tänk om …!!!!!!

”Om än han kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 3 juli 1999

181 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag råkade jag ut för något som är värt lite kommentarer. På ett speciellt sätt i ett speciellt ämne, kanske.

Jag hade varit i Boarp och handlat. Mina inköp var klara. Jag hade besökt flera av affärerna i Boarps center. Skönt! Dagen hade ju ett program eftersom den stora festen stundade. Jag hade ju ansvar inte bara för mig själv utan även för m-a. Allt måste hinnas och utan stress. Mycket viktigt när man har kärlkramp, m-as, att ta hänsyn till. Nåväl alla inköp var genomförda och jag gick med de sista kassarna till min bil och …. inte kunde jag komma in i den! Det stod en ljusgrön merca bredvid. Snabbt och snett parkerad vid sidan om min lilla fina Opel. Nej jag kunde inget som helst göra annat än att vänta. Tusen_millioner kunder fanns i omlopp i Boarp denna dag. En dag som man kunde önska att det fanns mic och högtalare att efterlysa bortsprungna föräldrar … och … knepigt parkerade_bilars_hussar på! Men det fanns ingen mic och än mindre en högtalare. Jag väntade … och väntade … och sedan kom ….. en karl (naturligtvis!?) …. Han var lastad med ett helt flak jordgubbar.

Jag sade lite vänligt att jag inte kunde komma in i min bil och att jag stått och väntat ….
Han började att prata om knepigt parkerade bilar samtidigt som han sneglade på hans grannes bil på andra sidan ….
Då kunde jag inte låta bli att påpeka att det faktiskt var hans bil som stod snett och var just dåligt parkerad ….
Hans blick konstaterade detsamma …. och då …. HÖR_OCH_HÄPNA! … sade han att det gjorde väl inte så mycket för han hade ju inte varit borta så lång stund!!!!!

Vad säger man egentligen om ett så’nt uppträdande! Hyfs och fason saknades iaf. Det är då säkert! En anständig människa hade sagt ngt som … jag_är_verkligen_ledsen … ursäkta_det_var_slarvigt_av_mig … hoppas_det_inte_vållat_alltför_stor_olägenhet …. och sedan hade det varit ur världen. Jag var korrekt vänlig och faktiskt varken irriterad eller otrevlig trots dagens planer.

Men karlen … han var självgod och dryg. Han var vårdslös inte bara med parkeringen utan även med sin respekt gentemot medmänniskor. Brist på respekt för andras tid mm En så’n karl! I negativ bemärkelse.

Hans strategi var att först …. skylla på andra … och sedan bagatellisera … en omogen karl, feg …. faktiskt! Han begrep nog inte bättre. Bakom en fin ljusgrön merceders ratt kan sitta en omogen och ohyfsad karl med brist på respekt för medmänniskor. Jag hade väntat mig en annan reaktion … iaf en hyfsad och mogen reaktion.
Ska jag dra till med … Typiskt karlar!  …… !??

Klänningen passade kunde jag konstatera. Bra. Trivdes. Allt kändes som man kan önska inför en riktig fest. Jag hade roligt. Jätteroligt! Himla trevliga kavaljerer. Himla_roligt! Vi kom hem strax innan fyra!! På morgonen. M-a hade klarat allt. Hon är värd diplom!
Kameran fick följa med. Bilderna med B … blev bra.

”Ordentligt Te är mycket trevligare än Närapå Te, som är n sådan där måltid som man genast glömmer bort igen.”

Nalle Puh

Den 4 juli 1999

180 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Dagen_efter. Jag bara säger det! Dagen_efter och mycket trött. Inte dagen_efter för att det blivit för mycket vin eller dylikt … nehejdå. Men dagen_efter för att det blev en sen natt och tiden bara sprang iväg och för att dansen var intensiv och …. och …. och ….

TRÖTTA!

Fest igen! Födelsedagsfest för m-a. Varmrökt lax direkt från rökeriet. Mums. Fast inte särskilt hungrig denna festdag_efter_en_annan_festdag.

Nu har jag lärt mig nytt. Jag älskar att lära nytt. Himla bra med bruksanvisningar … om_ut_i_fall_att … Jag har lärt mig att titta på i kameran minneslagrade bilder … på TV-skärmen. Kameran fick ju följa med på festen och bilderna blev bättre än jag väntat mig.  Det ska bli ett collage av dem har jag tänkt. Collaget ska bli en överraskning. Jag har också passat på att kolla bildkvalité för olika bearbetning. Bearbetning av fotona i olika program alltså. Kollade också filstorlek i resultaten. Det är viktigt att både bild- och musikfiler inte är för stora. Då tröttnar man på att vänta tills de dyker upp, eller hur! Jag vill lära mig att maximera kvalitet i en acceptabel filstorlek. Med de program jag använder. Så är det bara!

Mina flickor är tillbaka. Himmel så skönt. Vi har varit sååå oroliga. De har ju inte hört av sig! Från Danmark och Roskilde. Nu är de åter hemma och Min Mellan har hämtat Lilla GullHjärtat. Jag har pratat med Lilla GullHjärtat i telefon … imorgon kommer hon … och på torsdag ska mormorn och morfarn passa … Längtarrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Allt hade gått bra i Roskilde. De var glada att sova i bilen och slapp all kiss-stanken i tältområdet. Killar går tydligen ut bakom knuten och kissar. 79000 betalande innebär … även … om det bara är hälften … som kissar så … så kan man ju tänka sig …. förskräckligt svinigt!

Fy på mig! Det uttalandet var ju faktiskt kränkande för svinen. Min Yngsta hade tappat idkortet under Manson-konserten … och hon hade kommit på att så långt fram som vid tredje raden skulle hon aldrig mer stå. Där var trångt! … !!!! … Bra med erfarenheter.

”Innan du klättrar upp i ett träd på en Tigers rygg, se till att ta reda på ifall Tigern vet hur man klättrar ner.”

Nalle Puh

Den 5 juli 1999

179 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fördomar cirklar i luften oavbrutet. Hur många reflekterar egentligen över sina ”första intryck”? Hur många har egentligen ett genuint öppet sinne i sitt möte med människor? Hur många egentligen? Tänk om alla begrep vad man missar genom att låta sina förutfattade åsikter styra bemötandet! Fast kanske man vill missa. Vill sovra och sovra bort. Kläder är typiskt så’nt som sovrar och skapar förutfattade åsikter. Politisk tillhörighet likaså. Kroppsspråk och språkande överhuvudtaget …. signaler som tolkas och värderas … vid en första ytlig granskning … som kanske inte ges chansen till en fördjupad granskning, värdering.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om den bild man ger av sig själv i sitt möte med andra. Min medvetna bild av mig själv är kanske inte alls samma bild som någon annans tolkning av mig!!

Det öppna sinnet har tillåtit sig uppleva mera. Det öppna sinnet står för ett mognare förhållningssätt. Tänk om det hade varit vanligare med ett öppet sinne! Världen hade varit bra mycket vänligare då.

Demokrati och demokratisk ordning kräver öppna sinnen. Jag gillar människor särskilt udda människor. Människor som lever upp till sina drömmar, lever upp till sina ideal. Människor som är sanna inför sig själva och andra … även om människorna i deras omgivning inte är detsamma.

Jag respekterar inte människor som vill andra ont eller vill styra andra människor mot deras vilja. Politiska partier som inte står för genuin respekt för människor och mänskliga rättigheter hör inte hemma i en civiliserad värld. Har vi en civiliserad värld? Vi vill gärna tro det. Men ibland har vi faktiskt inte det. Enligt min bedömning. Milosevic och hans serber är bevis på avsaknad av civiliserad värld. Så är det bara!

Vare sig man är höger eller vänster ska man respektera varandra som människor. Människor som har rätt till sin åsikt och sin religion, sin tro. Så är det bara!

Den ene tycker det är OK att jag får äga och den andre tycker inte det. Den andre tycker alla ska äga samma, allt. Det tror inte jag alls ger bäst resultat och jag tror inte heller att det ägda vårdas bäst när alla äger det.

Jag är höger och jag tror absolut att ett starkt livskraftigt samhälle måste låta sina medborgare få utveckla sina talanger och jag tror dessutom att det gagnar ALLA. Jag tycker till och med att det är helt OK att tjäna pengar och driva ett framgångsrikt företag. Jag tycker egentligen att vi nu lever i ett ”sjukt” samhälle där det endast går att bli rik genom att ta en vinstlott … för vanliga människor. Jag tycker det är ”sjukt” att ha låst ett helt folk vid TVn för att se på Loket och följa Lotto. Jag tycker det är ”sjukt” att ha gjort ett helt folk beroende av staten och inte låtit folket förlita sig på sin egen kraft. Jag tycker det är oansvarigt att ha byggt upp offentliga system som blivit sådana kolosser att de måste nedrusta för att inte staten ska kolapsa helt. Det är att bedra medborgarna. Bygga upp system som kostnadsmässigt jäste över alla bredder. Och ändå fungerade det inte bra.

Mitt Lilla GullHjärta var här idag. Foto …  Klick! Klick! Klick! och det allra allra bästa …. Klick!

”När du väljer en ny klocksträng till din yttedörr se då till att det inte är någon annans svans.”

Nalle Puh

Den 6 juli 1999

178 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag hade tänkt skriva om politiker, en speciell sorts … de som har ett behov av att göra monument av sig. Jag hade också tänkt berätta om mina små_bilder …. den och den och den …. och apropå_igår denna … men så …

… har jag precis läst Marias inlägg i mitt Forum. Jag känner mig glad för att Maria har velat skriva om sina upplevelser … men … jag känner samtidigt en mycket stor sorg över att upplevelser i skolan ska förstöra livet för alldeles för många … upplevelser av mobbning och utanförskap som låtits pågå … fortsätta år efter år! Hur i hela fridens dar kan det vara så! Hur i hela fridens dar!? Hur kan vuxna undgå att se att någon far illa år efter år!?  År efter år efter år efter år efter … Vuxna som borde ha vetskap och kunskap …. borde förstått …

Det får bara inte vara så!

Maria, vad glad jag är att du berättar. Hur ska andra annars kunna förstå!? Det är så viktigt att göra upplevelserna ”synliga”! De blir allra synligast när de kommer på pränt. Dina upplevelser ska höras, synas, kännas, förstås …. om och om igen! För fler och fler. Ingen ska kunna komma undan. Genom att veta tvingas man till mer ansvar. Vetskap går hand i hand med ansvar. Om man vet … hur ska man kunna låta bli att se då?! Det går ju inte! Eller?

Jag förstår att det finns många ”out_there” med upplevelser av mobbning genom skoltiden. Många som sedan fått stora svårigheter i sina möten med människor. Tilliten till människor har ju fått en allvarlig knäck! Naturligtvis! Svårigheterna tar sig ofta sådana uttryck att de blir ett hinder i vardagen. Man kan faktiskt tala om funktionshinder. Ett funktionshinder som definitivt inte är självförvållat.

Mobbning måste angripas på flera plan. Förebyggande, akuta insatser, behandlande …. det kräver kunskap, vetskap, kompetens, erfarenhet …. insikt, förståelse, inlevelseförmåga … och … det kräver att de som utsätts för mobbning berättar om sina upplevelser …. och … det kräver att samhället tar ansvar och ger hjälp och stöd för de som ”vandrar runt som trasiga själar”, enligt Mathilda tidigare i detta Forum, ….

Det borde faktiskt planeras för speciella mottagningar dit man som terroriserad av mobbare kan vända sig. Ingen ska behöva vandra runt som en ”trasig själ” av denna anledning. Det måste gå att göra något åt!

Vad kan egentligen vara värre för en ung människa … som är i sina viktigaste år av utveckling … än att terroriseras av mobbare och utestängas från gemenskapen!? Vad kan vara värre?

”Alla uppskattar inte att bli uppskvalpade på åstranden genom att någon slängt en stor sten på dem.”

Nalle Puh

Den 7 juli 1999

177 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Fy vad jag är trött på politikers hinder_tänkande! Fy vad jag är trött på brist_på_perspektivtänkande!

När man som politiker tänker ”Hur ska vi kunna hindra att …” … i stället för att tänka … ”Hur ska vi skapa förutsättningar för …”

När man tar beslut om nya tjänster i central funktion, administration … och samtidigt drar in för människorna …. drar in på vård och omsorg … skolan … barnen … När man ökar kostnader inom centrala förvaltningen och minskar i verksamheten … därute … där där man jobbar med människorna.

Vad menar man då med ”vi ska prioritera vård_skola_omsorg”? Vad menar man egentligen?

Några skriker om behov av försköning i centrum, på torg … det kostar … inte bara skattepengar utan även kanske indragningar för äldre, sjuka, handikappade … sämre service i en annan ände. Var går gränsen? Hur trist får ett centrum vara? Hur lite tid får en äldre ta … ha … åtnjuta? Hur mycket … lite … mat ska barn få genom skattemedel?

När ska vi vända på tänkandet? Numera utgår man från det befintliga som nedskäres … möjligen förändras lite. När ska vi börja tänka vilken service vi egentligen vill ge för skattemedel? Vilken äldrevård, skola, barnomsorg vill vi tillhandahålla och sedan se till att tillhandahålla just denna service och inget mindre. Sedan får torg, central administration och övrigt rätta sig efter vad som blir över.

Sedan alla dessa hinder. Röj undan hinder! Låt människor få skapa! Låt människor få uppfylla sina drömmar, sina idéer, sina byggen, sina …. Det skapar säkert möjligheter för ännu … ännu fler. Släpp möjligheterna fria! Röj undan alla hindrande planer och monopol! Planer och monopol som styr och begränsar människornas handlingsutrymme … röj undan dem! Vänd upp och ned på det traditionella tänkandet! Börja nu!

I morgon ska jag vara mormor! Hela dagen! Tralla_la_la_la! Undrar vad vi ska göra?

Idag har jag träffat Lilla Alma för första gången. Jag undrade om jag var Gammel_Moster eller Gammel_Faster … och då sa’ Almas Pappa att jag var nog Gulle_Moster …… *Birgitta glad* *jätteglad*

Farmorn lärde ut Imse_vimse och Gulle_Mostern lärde ut Baka_baka_liten_kaka …. och Lilla Alma kunde snart och snabbt båda …. med hela sin lilla solskenskropp …

Gissa om Lilla Alma blev plåtad!? De kommer ….

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”

Nalle Puh

Den 8 juli 1999

176 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Oj, vad vi har hunnit med mycket. Vi hamnade vid landen genom att jag drog hela långa långa vattenslangen ut ur grishagen för att spola och tvätta alla trädgårdsmöbler. Speciellt tänkte jag på den blå träkombinationen. Den behövde nämligen oljas in. Men först behövde den enskrubbning i vatten. Då följde de andra med av bara farten och sedan behövde blommorna i det perenna landet vattnas och sedan fanns det ogräs där …. ogräs ogräs ogräs … sånt som gör att man inte har så många land. Grisarna fick ogräset. De mumsade glatt i sig.

Sedan var vi tvungna att röja inne för vår Vita Pärla skulle komma och sedan behövdes det duschas. Assistans och badhjälp fanns till hands denna dag. Jag blev så väldigt väl duschad. Håret blev ordentligt tvättat och sköljt. Väldigt ordentligt! Lite extra i ögonen för det är ju kul att kolla hur andra upplever det som kanske inte är så himla skönt. Helt Ok.

När Vår Vita Pärla hade kommit blev affären nästa mål. Osten var slut och läsk skulle inhandlas mm Vi var nu ordentligt fikasugna och kunde knappt vänta tills vi var hemma igen. Åh, vad gott med nya frallor, ost och tomat eller gurka. Kaffe och läsk. Solen sken och parasollet var uppe. Rabbatten tåldes att beskåda under fikastunden.

Nu skulle vi plantera lupinfröna som Lilla GullHjärtat hade samlat i en skål. Vi hittade ett bra ställe precis där där vi tänkt att det skulle vara fint att ha en liten lekstuga/gäststuga. Hoppas de kommer upp och hoppas att de inte klipps av i gräsklippningsivern.

Nästa punkt på programmet … promenad. Mormorn med Billie i koppel och Lilla GullHjärtat med Dixie. Vi hittade de första Blåklockorna. Så fina de är. Först gick vi rundan och sedan gick vi tillbaks till Blåklockestället för att plocka … bara några. På promenadrundan träffade vi en av många ormvråkar. Den satt på samma åker som vi skulle korsa. Billie fick springa lös. Han håller koll på oss så vi inte springer för långt ifrån honom *smile* Dixie fick inte vara lös alls. Hon verkar ibland höra lite illa eller är det bara som hon inte vill höra. Det är svårt att veta riktigt. Men hon är iaf 12 år. Det innebär att hon närmar sig motsvarande 90 människoår. Inte kan man se det på henne inte! Men jag vet ju att hon måste gå ut oftare annars kan det hända ”olyckor” inne. Lilla Dixie klarar inte att hålla sig så länge numera. Tur att hon inte kan läsa detta för då skulle hon känna sig förnärmad. Tur också att hon inte ser mig när jag skriver nu för då skulle hon också känna sig förnärmad och jag skulle inte kunna undgå den förebrående blicken. *flåt Lilla DixieSnuttan*

Grillkolet var slut så det blev snabbtur till Statoil. Där fanns glass, faktiskt. Halva himlen svart och halva himlen ljusblå. Så kan det va’ på Bjäre. Men regn … det vill jag då rakt inte ha på mitt slagna gräs … på vintermaten till hästarna. Inte en droppe ens … vill jag ha … än.

”Om du stöter på Ior i Skogen och han verkar dystrare än vanligt, kan du kolla ifall hans svans är på plats. Den kan ha försvunnit.”

Nalle Puh

Den 9 juli 1999

175 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hoj, hoj …. jag hade glömt ändra datum igår! Men nu är det rätt igen. Att jag inte tänkte på det igår!? Var det bråttom mån_tro?

Vad lite jag skriver här … av allt som händer, tänks, känns … under en dag. Vilken liten del av mig som hamnar här. Pytteliten. Undrar vilken bild det ger? Läser man någon annans dagbok känns det ju som om man lär känna den människan lite … och det gör man … lite … mycket lite … pyttelite alltså!

Idag har jag sagt något jag ångrar. Ångrar därför att jag inte tänkte mig för. Lilla GullHjärtat fanns ju i närheten och hon hör allt. ALLT!  Visserligen reagerade hon inte och kanske … förhoppningsvis så förstår hon det inte alls utan kopplar samman det med att hänga tvätt eller vad som helst. Hoppas att det är så! Det dumma jag sade … som jag inte ens kommer ihåg vad det gällde … men det var nog ett beslut från FK … som jag kommenterade till Min Vattuman med att … ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!” … ett uttalande som verkligen visar hopplöshet men som minsann inte ska sägas inför ett Litet GullHjärtas öron! Tanklöst värre av mig. Jag ångrar det och jag tänker mycket på det. Dumt!

Det kan hända många helt tokiga saker i vårt samhälle. T ex häromdagen när TV visade den unga mamman som blivit knivskuren av en psykiskt sjuk människa som råkade befinna sig i frihet mitt ibland andra människor … någon hade väl ansvaret för hans frihet får man anta … I alla fall så fick den psykiskt sjuke för sig något och hoppade på den unga mamman bakifrån och satte kniven i henne, rakt igenom skinnjackan och lungan. Den unga mamman höll på att stryka med. I alla fall … hon fick ett skadestånd på 80000kr. Den sjukes advokat överklagade och domen fastställdes för att överklagas igen och … skadeståndet sänktes till 40000kr … och hör och häpna … den unga mamman skulle betala rättegångskostnaderna för den sjuke … och hör och häpna … den unga mamman skulle dessutom betala en summa på drygt 2000kr till den sjuke!!! … och … hör och häpna … den unga mamman skulle … som … ja vad ska man bara säga … hon skulle själv kontakta den sjuke för att komma överens om hur pengarna skulle betalas!!!! Det stod i ett brev hon fick dagen efter att den ändrade domen meddelades!!!

Ja, vad säger man!? … ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!” … i ett samhälle med så tokiga och så sjuka regler!

Rättsväsendet och FK i Sverige idag har förmåga att fatta sjuka beslut. Så är det bara!

Det är väl regler för ett sjukt samhälle och hela Sverige ska väl göras sjukt för att passa in i de sjuka reglerna. Inte konstigt att fler och fler flyttar. Det kanske är den friskaste företeelsen just nu … I Sverige. Jag borde ha sagt ”Det är ju lika bra att gå och flytta!” i stället för ”Det är ju lika bra att gå och hänga sig!”

Hopplösa hopp från hopplösheten!

Lite trist i Min Dagbok idag, eller hur? Vissa dagar är trista. Denna dagen har varit allt annat än trist. Så kan det bli! En trist dagbokssida fast det varit en härlig dag. Vi får avsluta med ett par Molntusspussar. Min Yngsta pratade om Molntusspussar idag och en viss Eva söker pussmunnar. Här kommer den första och här kommer den andra. Puss! Puss! Sov Gott!

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att ‘O, tappre Nasse’ alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 10 juli 1999

174 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Varför är det egentligen så mycket snack (läs kritik) om Margot Ws utnämning till EU!? Fattar inte det. De som sitter vid makten bestämmer ju vem som ska föreslås för utnämning. Om det inte är den som är bäst fär uppdraget så är det ju inte första gången det inträffar! Sedan är väl Margot W en av de bättre av sitt slag, eller? Jag uppfattar henne dessutom som engagerad och ambitiös, eller?

Lite gnälligt uppfattar jag nog kritiken. Lite av försök till oppositionspolitik mitt i avsaknaden av oppositionspolitik vilket gör oppositionspolitiken än mer avsaknad. Så är det bara! Kom igen!

Det är väl ovanligare att den som är bäst skickad för en post får den. Har det hänt någon gång? När det gäller Miljö-portföljen i EU så vet jag vem som är allra allra bäst skickad för ett sådant uppdrag. Utan tvekan är det Min Vattuman! Varför jag är tvärsäker på det står att läsa i min hundralista. Många gånger genom åren har jag imponerats av Min Vattumans kunskaper och bedömningsförmåga avseende miljöfaktorer och miljöeffekter. Många gånger har hans bedömningar visat sig vara riktiga fast helt andra åsikter länge fått råda. Många gånger vill folk tro att det är på ett visst sätt … kommer att gå på ett visst sätt … skulle inte jorden gått under vid det här laget enligt ”Tyst vår” för några år sedan … domedagsprofetior. Domedagsprofetior verkar vara något som folk gärna vill anamma. Det finns ju partier som finns till tack vare … eller … på grund av …  demedagsdebatt …. domedagstänkande … trist!

Jag tycker inte det var värt 300kr att komma in på Norrviken för att se Classic Car! Nej, 3x100kr=300kr hade kunnat användas på ett bättre sätt. Det är då klart! Visst fanns det fina bilar, men de fina bilarna kunde man se ändå på vägarna på Bjäre. De allra finaste var naturligtvis ”glidarna” med glänsande krom, tvåfärgade däck, pastellfärger och oftast tvåfärgade, några av dem cabriolet …. Det är bilar det! Så är det bara! Sedan kunde jag inte låta bli att kolla efter Opel Kapitän -56 -57 -58 ….. Tvåfärgade och gärna tvåfärgade däck också. Jag lärde mig köra bil i en Opel Kapitän, röd och vit, med gangsterkeps och tvåfärgade däck. Vilken bil! Den glömmer jag aldrig. ***

Jag gillar inte Min Yngstas kläder när hon ska gå ut … som ikväll … skärp med nitar … svart … svart … svart … punkigt … jättepunkigt …. jag gillar det inte. Samtidigt förbjuder jag det inte … skulle man kunna det …?… tror inte det. Tänk om hon klätt sig i fina färgglada klänningar. Så är det inte. Hennes egen kommentar när vi hämtade henne ”Alla andra är klädda i plastiga kläder och beter sig som svin”. Med alla andra menades alla utom hon själv och hennes tillika svartklädda söta kompis med rosafärgat lite striptvinnat hår. Ja-a … gulliga och rara är de … de båda svartklädda punkiga flickorna … men vem mer än deras mammor kan rimligen veta när man ser dem …. jag bara undrar … det skulle vara papporna isf … Man tror inte att såna som klär sig så är så gulliga och rara … Tänk vad skenet kan bedra!? Min Vattuman och jag kunde också se att ”De Plastiga” betedde sig minst sagt oborstat. Skenet kan bedra … det kan löna sig med ett öppet sinne …. ett sinne som inte utestänger genast efter det första ytliga betraktandet.

Träna för ett Öppet Sinne och vårda det väl! Min Mellan skickar dessa ord på väg: ”Face your fears and live your dreams!”

”Tänk på att bokstaven A, åtminstone för I-or, betyder Kunskap, Bildning och allt det som Nalle Puh och Nasse inte har.”

Nalle Puh

Den 11 juli 1999

173 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Vilken underbar dag! Underbart en hel dag! Förunderligt!

Visserligen fick vi ställa väckarklockan för annars hade det varit risk för att våra frukostgäster had kommit innan vi vaknat. Mycket stor risk. Gästerna var Min LillaSyster och Min Svåger tillika nybliven 50-åring. De var såååå nyfikna på bilderna jag tagit med min nya kamera just vid festen med stort F. Festen. Min kamera ger möjlighet att se bilderna på TV så det var precis vad vi gjorde. De blev glada. Bara för att det fanns lite bilder från Festen. Nu ska vi försöka fixa så de kommer ut på riktiga fotokopior. Jag tänkte att om jag sparar i jpg-format på diskett så kan man väl lämna in i någon fotoaffär …. ??? Har någon tips så skriv! Jag får väl annars dyka ner i mina anteckningar från bildavsnittet i min Multimediakurs.

Frukosten var härlig och bäst var naturligtvis sällskapet som fick ge sig av alldeles för snart i sin M Cab … vi skulle ju till tennisfinalen …

… massor med folk redan … fast vi var lite tidiga … men för lite tidiga för tennisfinalen ändå …. Våra platser på landläktarens sida var ändå jättebra och vi njöt av verkligt bra tennis timme efter timme. För några år sedan hade jag inte trott att jag skulle kunna sitta där på läktaren och njuta av tennis. Men det kan jag … i fulla drag dessutom.

Men jag blev besviken. Kanske nästan lika besviken som Andreas när han inte vann utan blev ”runner up”. Han blev verkligen jättebesviken. Det kändes i luften. Men han var inte riktigt vän med sitt rack denna dag. Han ville bara vinna och tänkte inte tillräckligt på att se till att göra det. Han koncentrerade inte sig tillräckligt … vid tillfällen när det hade krävts. Hans ena hjärnhalva, den kännslomässiga, fick styra medan den logiska kalkylerande hjärnhalvan inte gavs chans att styra fullt ut. Jag, som verkligen inte är tennis”proffs” upplevde starkt en viss brist på rutin … och som är helt naturligt hos en så framgångsrik yngling på 18 år. Han kommer igen, var så säker! Lycka till Andreas! Andreas Vinciguerra.

Min besvikelse kom vid prisutdelningen. Vinnaren Juan Antonio Marin från Perto Rico blev inte tillräckligt uppmärksammad. Han vann ju! För katten! Är vi svenskar så förtradna så vi inte kan kosta på oss vad en vinnare förtjänar!? Tänk! … man talade inte ens engelska! Man talade svenska under prisceremonin. Endast M Pernfors skötte sig därvidlag. En vinnare är värd hyllning även om vinnaren råkar vara annat än svensk! Så är det bara!

Nästa besvikelse av folks uppförande … färre stannade för att se dagens final i dubbel. Inte heller här blev det svensk seger. Tillström och Kulti spelade dock jättebra men det andra paret, Tarango och Adams, var ett strå vassare, ett vinnarstrå vassare. När det precis var avgjort … knappt vid bollens nedslag … började folk resa sig för att gå … bara för att det inte blev svensk seger! Ohyfsat! Fruktansvärt ohyfsat! Man skäms! Har man suttit i flera timmar kan man min_sju sitta ett par minuter ytterligare för att hylla vinnare. Det är min bestämda uppfattning. Allt annat är ohyfsat. Det finns väldigt många ohyfsade svenskar, tyvärr! Jag beklagar!

Stort grattis till dagens tennisvinnare! Stort grattis även till dagens ”runner ups”. Ni har bjudit på en mycket fin tennis. Tack!

Tack Åsa! För baguetterna! Jättegoda! Vi får ta med en skinkstek eller ngt från Kastanjebacken … Alla som besöker Båstad måste pröva Åsas baguetter. Sveas skafferi ligger i hamnen. Styr kosan dit när ni är hungriga eller fikasugna. Där får man allt … smarriga baguetter eller bakverk, kaffe, läsk …. avkopplande hamnmiljö … havsbris … och härlig utsikt mitt i vimlet fast lagom lugnt … Missa inte Sveas Skafferi!

Tack vare Vår Äldste fick i biljetter till tennisen. Inte nog med att han förgyllt större delen av dagen  … utan … väl hemkomna efter kvällsdoppet vid Svarte Hall med kaffefika … Vår Mellans äpplepaj och vaniljkräm …. så …. ligger det filéer av abborre och gädda i kylen … vem om inte Vår Äldste! Vilken underbar dag! Vilken gullig son! Inte bara barn … utan även föräldrar kan bli bortskämda … härligt underbart!

”Den enda meningen med att surra är för att visa att man är ett bi.”

Nalle Puh

Den 12 juli 1999

172 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hur kan det bli så? Igår en fullkomligt underbar dag … och idag … en fullkomligt fruktansvärd dag. Outhärdlig genom en situation. Hur kan det bli så? Upp_och_ner. Berg_och_dalbana. Jo-Jo som Mina Cyberflickorbrukar skriva. Det som har hänt idag är så fruktansvärt att det kan jag bara inte skriva här … inte än iaf!

Tänk om man inte hade ngn att dela de fruktansvärda upplevelserna med. Man = jag. Det kan man inte med vem som helst. Man = jag. Med vissa kan man dela bitar, fragment och med några få kanske allt. Man = jag. Med de flesta kan man inte dela ett dugg av … det där viktiga … det innersta … Man = jag.

Det fruktansvärt fruktansvärda har jag delat med mina barn. Två av dem än så länge. Tre när den tredje läst mailet. Sedan har jag delat det mesta med ett par som är ”involverade” på ett sätt. Iaf så att jag kan be om råd och synpunkter och som känner till av det som är viktigt, bakgrunden. Lite. Min Vattuman vet ju … han var ju med. Jag har varit ledsen och förtvivlad och bara vetat att jag måste fatta beslut. Outhärdliga beslut, vilket alternativ det än blir. Det finns nog ingen annan lösning … än de outhärdliga alternativen. I längden. Så som det utvecklat sig, Hänt … idag. Just denna fruktansvärda.

Jag är omskakad … och jag välkomnar råd från de invigda. Idag har jag inte tagit något av de outhärdliga besluten. Bara att jag måste ta ett av beslutsalternativen så småningom. Jag trodde det skulle bli idag. Hemska dag! Hemska … fruktansvärt hemska dag. Förskräckligare än ”Förskräckliga dagen”. Så är det bara. Det som har hänt kan inte göras ohänt. Så är det också!

Mitt i all bedrövelsen är jag ändå glad för Semlans och Flingans skull. De har saknat varandra. Sååååååååå!!!!   Ja, såååå himla mycket! De behöver varandra. De delar … sorger och bedrövelser … de lyfter varandra … de förstår varandra …. De är så himla underbara mot varandra! Ibland gråter jag när jag läser deras mail. Gråter för att jag är så ledsen att de ska behöva ha det så svårt … men … jag gråter även för att de är så gulliga mot varandra. De har en vacker vänskap sig emellan. Den vackraste man kan tänka. Jag försöker också vara någon som finns tillhands här i denna änden om/när de behöver. Det behövdes när Semlan var så fruktannsvärt orolig för Flingan. Det blev en egen webbsida av den krisen. Nu när Semlan varit borta blev det en egen webbsida åt Flingan och hennes saknad. Och nu … nu är de här igen. Tillsammans! Det bästa som hänt denna dag. Minsann!

Men mest finns jag bara. De har ju varandra … så mycket och så vackert.

”-Nej, två kan hjälpa varann, sa Puh, men ensam — det är så tråkigt, hu! -Det är vad det är, sa Puh.”

Nalle Puh

Den 13 juli 1999

171dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


KRIS KRIS KRIS

Modemet är sönder. Jag kommer inte ut!

KRIS KRIS KRIS

Nu jobbar jag från min ”Barbara” (bärbara)

Jag har installerat och … jag fy sjutton … FTP-prgrammet ville inte bli installerat OK … kommer antagligen inte att kunna ladda upp detta till servern …. *snyft*

KRIS KRIS KRIS

Vi tog in höet … var på loftet … svettigt … svettigt värre …. en blixt och så världens knall … Min Yngsta satte fart in för att rädda modemet … var det för sent!!!!?????

KRIS KRIS KRIS

KRIS KRIS KRIS

Iaf finns nu FrontPage på Min Barbara. En riktig version alltså. Men FTP … varför!!!????

KRIS KRIS KRIS

Ny bild och ny bild idag!

Kram

”… !!??&%¤#/[][]..!!!!, sa Puh.”

Nalle Puh

TJOLAHOPP … HOPP … HOPP … SAN … SA! Hurra vad jag är bra! Jag klarade det! Klockan är 03.30 … och himmel och milde tid … det blev nog en dyr dagbokssida … mobiltelefon … nedhämtning av program … installeringar … det har ju hänt sååååååå mycket sedan jag var här sist! Hurra vad jag är bra! Här finns ingen Jante! Jag bara säger det! Hurra Hurra för mig! *glad* *Birgitta är glad* *och mycket trött* *+!+*

Den 14 juli 1999

170dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


KRISen fortsätter men jag har nu förberett min Lilla Barbara och lagt in även FC nu. Nu överlever jag ett tag till och kan fortsätta kommunicera med världen och även läsa distanskurser genom FC. Men hu vad det kommer att synas på teleräkningen … antar jag … uppkoppling genom mobiltelefon … hämtning av program i timmar …. jag vågar inte tänka på det …

Idag har jag gjort en gratulationssida … en hyllningssida … till en 50-åring … inte vilken som helst … en som varit föregångare i IT. Vad vore då mer lämpligt än en hemsida på Internet!? Härifrån blir det inget telegram … härifrån blir det …. denna hyllning … den skickas 00.01 om linjen är öppen och åskan håller sig borta. Och om BBSen är tillgänglig …

På TV idag handlade det bland annat om SeaCat i Göteborg. De har inte jobb åt sin personal tre månader om året. Problem problem problem att lyfta fram i TV-nyheterna …!?!? Jag har en lösning. Ett förslag. Gör som med lärarna …. ge dem jobb året om och fördela årslönen för 9 månader på 12 månader. Det blir lite mindre per månad men jämnt året om. Sedan när folk blivit tillräckligt avundsjuka på deras långa ledighet kan man ju alltid tvinga dem att jobba mer … för samma lön … Det är väl anstäöndigt att göra så?! Det har man tyckt när det gäller lärare. Jag anser dock att det är högst omoraliskt att handla så. Inte undra på att folk inte vill utbilda sig till lågstatusyrket lärare! Jag ska också lämna så fort jag hittat en arbetsgivare som värderar min kompetens och kan erbjuda en arbetsplats med möjlighet till utveckling i verkligheten och inte bara i den officiella retoriken. Skolan är ett trögt ställe. Utveckling sker i ultrarapid. Man sparar och sparar och att värdera kompetens är inget man vet något om inom skolans värld. Så är det bara. Vem har ett intressant jobb? Gärna inom IT ….. Gärna med människor …. Jag vill skapa möjligheter … mer och fler för fler och fler människor …

På TV handlade det också om bekämpningsmedel inom jordbruket. De kemiska bekämpningsmedlen ökar. De makthavande politikerna begriper inte bättre! Begriper inte ett dugg! Det makthavande vänstergänget låter besprutningsmedel vara billiga och dieselskatter höga och avgifter för biologiska bekämpningsmedel mördarhöga. Bönder som vill odla naturvänligt och hälsosamt och samtidigt producera nyttigare och mer hälsorika produkter får det knepigare och knepigare. Bönder tar beslut. Några tar den lättaste vägen, de flesta … några tar den enda riktiga vägen men den leder samtidigt till deras ”död” … för det lönar ju sig inte … Jag har skrivit om både val och att ta plånboken med sig ut i ladugården … en liten ljuspunkt nu … dock … grispriserna stiger … men det är en bra bit till nivån som får det att gå runt. Att driva en gård (ekologiskt) är ett sätt att leva …. ett mycket dyrt sätt …. men livet är härligt …. undrar hur kort?

GRATTIS Kronprinsessan Viktoria! Födelsedag idag … Hurra Hurra Hurra!

”Skulle jag fira en riktig födelsedag?”

Nalle Puh

Den 15 juli 1999

169 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


GRATTIS CARL! Hipp Hipp Hurra! Många trevliga karlar fyller 50 i år … iaf tre … De andra två är mina svågrar … en på var sida.

Jag längtar efter Mitt Lilla GullHjärta! Idag var precis en sådan dag när små GullHjärtan borde vara hos sin mormor och morfar. Vi har placerat fjärils_plinge_ling i Asken, Gungornas träd, GullHjärtats Gungträd. Det plingar så harmoniskt när vinden är rätt. Vinden ja ….

Jag har funderat mycket idag på vinden. Jag har frågat både Min Vattuman och Min Yngsta. Visst … hur vinden uppstår vet jag … fick också en uppdatering av Vattumannen …. men … jag vill veta en bra beskrivning … en beskrivning av vinden i sig själv … inte i förhållande till något annat. Hur beskriver man vinden då … på ett bra och tydligt sätt. Kan man göra det bildligt? Alltså utan vind i träd och singlande löv … vågor i vattnet … flagga som vajar …. alltså vinden i förhållande bara till sig själv. Jag vill gärna få förslag …. snälla …. [\_/]

Vid frukosten ute pratade vi om vattnet och vattnets väg när det får bestämma alldeles själv. Vattnets förmåga att rena från slam och liknande … om inte någon knäpping lägger sig i förstås för då får det i regel förödande resultat. Vi pratade också om fiskarnas förmåga att simma motströms fast de egentligen inte har muskelkraft tillräckligt för detta. Då gäller det att finna och känna för att kunna ”simma” med medkrafterna mitt i den starka motkraften i naturen. I vattnet, i vinden, i … livet.

Solen och solens inverkan på vår jord, vår planet … avseende klimatet … i proportion till vad vi små, i sammanhanget obetydliga, människovarelser åstadkommer för klimatinverkan. Vissa människor saknar sinne för proportioner och nivåer.

Vissa hävdar i domedagstänkande att bilarnas (bl a) koldioxidutsläpp orsakar och kommer att orsaka katastrof för vår jord. …!!!!…. De har en svans efter sig som hävdar detsamma … domedagstänkande …

Varför inte pröva lite flexibelt tänkande i stället!? Motsatstänkande för de som är lite ….. you name it … Mitt motsatstänkande säger att … det är väl himla bra med koldioxid … gärna mycket …. det ökar växtligheten på vår jord … växterna kräver koldioxid för att växa och avger samtidigt syre … inte tackar vi väl nej till nyproducerat syre!? Fotosyntesen kallas detta. Alla får lära sig om fotosyntesen i skolan.

Alltså ju mer koldioxid desto mer växter desto mer syre … till oss människor, djur …

Avseende klimat och klimatförändringar i sammanhanget … ja vad säger man ?? räcker det inte med att studera klimatförändringarna genom de tider vi känner genom forskning … inte var de orsakade av små obetydliga människovarelser eller dessa varelsers aktviteter!

Protestera mot domedagstänkande och bli lite flexibel och kanske rent av motsatstänkande … Jag lovar att det är bra mycket roligare.
*Birgitta som gillar att tänka och motsatsfråga*

”Man kan inte låta bli att högakta en som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt.”

Nalle Puh

Den 16 juli 1999

168 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Jag gillar inte djuraktivister! De begriper ingenting … eller rättare de begriper alldeles fel! Så är det bara. De är inte ärliga mot sig själva och … som sagt … begriper de fel. Egentligen har de bara ett behov av att vara lite anarkistiska. ”Bara” … ”lite” … allvarligt nog faktiskt … Deras behov av att vara anarkistiska går ut över djuren. De utnyttjar djuren för sina egna behov! De är värre för djuren än de … som de säger sig bekämpa. Så är det bara!

Djuraktivisterna är djurfiender … och medmänniskofiender. De är värda att behandlas som extremister och samhällsfiender. Jag fäller hårda ord … men rättvisa ord. De gömmer sig bakom djurens sak. Det är fegt och oetiskt. Djuraktivister vinner inte min respekt för fem öre! För det krävs mycket mera av respekt både för djur och människor. Så är det bara! Djuraktivister och Milosevicanhängare är samma sak … de visar inte det minsta av respekt och härjar vilt efter sina egna ”lagar”.

Fy sören för såna! Dumma ageranden och obegåvade uttryckssätt. Avsaknad av proportioner och livsfientliga … och samhällsfiender … nej, jag gillar inte falskhet och feghet … oärlighet …

Proportioner …. ja, ja, ja …. Idag handlade det om en fågelvän som bekymrades för att arterna minskade kraftigt i fjällvärlden. Ja, visst kan det te sig bekymmersamt och beklagligt. Men jag som tror så mycket på ödet och därmed naturens gång …. jag vet ju att arter kommer och arter går. Under vår (jords) historietid har många djur försvunnit och en hel del nya tillkommit … så är det bara! Acceptera det! Det är tragiskt att vi ska behöva uppleva att djurarter försvinner … dör ut …. men … så har det varit i alla tider … det får vi lära oss att inse …. inte mer med det …. När det är naturens gång. En helt annan sak är det när vi medvetet utrotar djur … men det talar jag inte om nu. En helt annan sak är det när vi plågar djur … men det talar jag inte heller om nu.

Säldödare … de som dödar ungar och flår dem levande … hu så hemskt … fruktansvärt! Oetiskt … vidrigt … precis som djuraktivister!

Jag gillar dem inte … eller rättare sagt … jag gillar inte deras handlingar! Så är det bara!

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 17 juli 1999

167 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Uuuuu … trött nu … alldeles för trött för att skriva dagbok. Jag har precis fört över en hel del mail från Mina Cyberflickor. Det blev en ny sida. Så många mail hittills att det nu krävde en ny sida för att den inte ska ta för lång tid att ladda.

I och med att jag jobbar genom min ”Barbara” är det lite jobbigare. Allt blir lite ”jobbigare” med denna lilla datorn även om den kan nästan lika mycket.

Mitt Lilla GullHjärta har varit här idag. Hon hade en så fin klänning … nej … fy … fel …. ingen klänning! En blus eller tunika och en kjol under. Jättegullig … naturligtvis! Foto kommer antagligen så småningom.

Trött trött trött ….

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 18 juli 1999

166 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Idag har det varit varm och tryckande. En dag för att låta sig inte orka något speciellt. Låta sig vara trött. Låta sig göra bara just ingenting särskilt.

Det där ingenting särskilt blev att fotografera … med båda kamerorna. Jag upptäckte en grön, riktigt lysgrön, skalbagge som fastnat i spindelnät just vid en av speglarna på bilen. Jag fotade med fokus både på skalbaggen och på dess spegelbild. Ska bli intressant att se hur de bilderna blev. Gjorde också en logga till Kastanjebackens webdesign. Inte något märkvärdigt alls men kul, lite kul. Gillar ju bildarbeten och gillar att ”behärska” programmen.

Här är en fin bild på den gren, på den äkta kastanjen, som blommar allra mest.

Tog några bilder på grisarna som vi länge satt och studerade. Satt … vi låg i våra solstolar som vi vänt från havet mot grishagen. De är så roliga. Man tror inte att de kan vara så snabba som de är och man tror inte att grisarna med sina skinkor och kotletter mm kan springa så glatt och skutt_galoppigt. Men det kan de! Uuuuups …vad grisarna kan springa och uuuups vad grisarna kan ligga och gotta sig … njuta … i lera och solvärmen. Grisar är livsnjutare och gör det bästa av sina liv. Kolla här och kolla härPigham_sidan är lite uppdaterad nu.

Blommorna måste man gå runt och prata lite med varje dag … så också idag. Just nu tycker jag bäst om denna blombytta.

Igår … var vi rysligt sociala. Från morgon till kväll. Det var en rolig dag. Idag var det inte roligt att Chip fått ett djupt hack i huvudet p gr a Billie. Det är svårt med två hanhundar … särskilt med Billie som den ene. Han tål inte andra herrar särskilt bra. Även om de inte utmanar honom. Trist!

Vi har också hunnit med ett Galleri och tittat på bronsskulpturer. Lite speciellt … intressant … man får lite tankar …

Vår Yngste och Vår Äldste har fiskat så diskbänken är full med torsk som ska frysas ner nu. Så det så!

”Jag ropade till björnungarna: -Hej! Som ni ser så går jag i rutorna. Retar det er?”

Nalle Puh

Den 19 juli 1999

165 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Hur har det kunnat bli så! …. Att ungdomar går och slår ner varandra! En flaska i skallen på någon. En kniv i lungan på en annan … för att denne någon kanske … ja det kan bero på vad som helst. Främlingsfientligheten är utbredd! Jag föredrar att använda detta begrepp och inte t ex rasism. Rasism står för en mycket liten del av främlingsfientligheten och är så fruktansvärt otidsenligt att man nästan kan säga att rasister presenterar sig genom att skriva ”dumsnut” på sina egna pannor. De presenterar sig faktiskt som mycket tids_ointelligenta varelser, vilket de kan sägas vara.

All typ av främlingsfientlighet utövas av ”små” varelser. ”Små” varelser eftersom de upplever det främmande som hot och ställer in sin fientlighet och aggressivitet mot detta ”hot”. Tänk om de aktiverade sin ”nyfikenhetsknapp” i stället! Jag tycker de främlingsfientliga är trista! Trista så till den milda grad!

Jag gillar intressanta människor … inte trista! Jag kan själv välja och välja bort. Jag kan själv välja att kämpa för eller att bekämpa … företeelser.Alla ställs inför olika val ideligen. Du med! Det gäller att veta vilken kompass man har och hela tiden vara medveten om faktorer som inverkar på riktningen och medverka till att riktningen hålls.

En av mina före detta elever hade blivit nedslagen häromkvällen. Utanför ett av inneställena. Det kan räcka att man har ett ursprung från ett land nära ekvatorn och ser annorlunda ut än folk på våra nordligare breddgrader. Främlingsfientlighet! Någon ”mycket liten” varelse hade ett mycket ”smått” sätt att agera. Ingen hjärna som var i funktion där inte … och en kompass som verkligen behövde stabiliseras. Trist! Trist varelse!

I många situationer är det alldeles för många (unga) som kopplar bort hjärna och kompass. I Båstad kan man se ungdomar göra sina behov i trädgårdarna runt dansställena. Behov både i form av att tömma tarmar och blåsor … samt i form av … ja vad ska man kalla det för ett behov … att ha sex med än den ene och än den andre på öppen plan … så gott som … I Båstad dricks det allra mest! Inte konstigt att hjärnor skrumpnar! Här finns också främlingsfientlighet … ibland av typ ”sjöbo_anda” … särskilt om det handlar om golfbanor som önskas byggas av utifrån kommande ….

Usch och fy för så’n tristhet och så’na trista människor! Usch och fy! Främlingsfientlighet och avundsjuka …. bevare mig!

Det finns många tillfällen att erfara världen och människorna … är detta en erfarenhet som berikar!? Undrar jag …

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag. ”

Nalle Puh

Den 20 juli 1999

164 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Tak över himlen och Vemod med vinden … Jag gillar ord och uttryck. Jag gillar också tankar och funderingar runt omkring orden … uttrycken. Tak över himlen kan ju tyckas lite konstigt … men det beror ju helt på … upp eller ner … under eller över … vem som betraktar och varifrån … Allt är möjligt och ingenting omöjligt.

Fast det finns ”omöjliga” beslut! Eller kanske rättare … brist på beslut som möjliggör … för människorna. Många beslut hindrar det optimala välbefinnandet … välfärden …. hindrar människorna från att färdas väl genom livet. T ex gäller det de psykiskt sjuka som mer eller mindre ”slängdes ut på gatan” genom psykiatrireformen. Skandalöst resultat av beslut … ansvarslöshet hos kommuner och landsting drabbar sedan dessa människor. Fruktansvärt! Tyckte jag då och tycker jag nu … ”Reportrarna” belyste i TV i kväll. Bra!

Det finns mycket ansvarslöst ute i kommunerna. Ute i landstingen. Hur hanteras egntligen våra skattemedel!? Vad vill vi ha och hur? Lösningar och metoder finns … men färden genom livet blir olika … vissa metoder ger en bedrövlig färd och andra metoder ger en behaglig och trygg färd.

På senare tid har jag erfarit en del angående löneförhandlingar. Det kommer säkert ett eget dagboksblad om detta så småningom. Intressant beklagansvärt deprimerande! Så är det bara! Lärorikt … bedrövligt …

Kul med bilder och vad som kan åstadkommas i ett bildprogram. Så himla mycket det finns att lära och göra. Jag vill hinna så mycket. Om så mycket …  himla_mycket. Så här ser det ut konkret …. *Birgitta rusar in i Photoshop för att illustrera* … Med mig i mitt centrum av mitt görande så hinner jag bara den inre cerisfärgade omgivningen … av allt jag vill som även är allt utanför … Mina idéer och mina nycklar, min vilja att vilja göra mycket, håller sig inte inom några gränser. Visst är jag duktig på att prioritera … men … det finns ju så mycket intressant … juuuuu!

Bilder och böcker … bildböcker … fotoböcker … photoshopbok … och enblombild.

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting. ”

Nalle Puh

Den 21 juli 1999

163 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Nu är det saker på gång! Det kommer att märkas här … först en del väldigt lite … väldigt väldigt lite … och sedan lite mer … väldigt mycket mer … troligen …. nytt projekt på gång … djupdykning … engagemang … roligt roligt roligt … kul! Jag har tid till det! Jag avsätter tid! Jag prioriterar! Jag vill!  … och jag genomför …. men … det är inte bara jag … fast det är bara jag som vet om projektet … för det blir liksom lite på vägen …. Jag har greppat en vilja utanför gränsen (Se gårdagens) …. Jag har greppat en av viljorna utanför gränsen … Det gäller att passa på när tillfälle ges. Så är det bara!

Hinner inte mer … förberedelser på gång.

Åska i luften …. vågar inte riskera ytterligare ett modem nu när det äntligen är fixat igen och jag slipper jobba från ”Barbara”.

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar. ”

Nalle Puh

Den 22 juli 1999

162 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Små_grisa … små_grisar är lustiga att se. De är fö_r_oliga! Jag skulle kunna vistas ute i grishagarna hur länge som helst och glömma tiden alldeles. Vi har tagit ut de små grisarna till nya stora hagar där de kan växa till sig till fina kotletter. Så glada och roliga de blev … fast det var de redan innan. Nu ser man det bara ännu tydligare.

Jag kunde konstatera att de har ungefär samma sätt att mäta vattenstånd som beduinerna. Himla smart faktiskt. När man frågade en beduin hur mycket det hade regnat så höll han upp fingrarna och visade hur många fingrar högt vattnet hade stått. Dessutom kunde han berätta hur många fingrar det hade regnat året innan vid samma tidpunkt. Smart va’! Människor är smarta.

Grisar är också smarta. Iaf är de inte dumma! ”Mina” grisar kollade vattendjupet i vattentråget. Några av dem vill säga. De flesta nöjde sig med att dricka vattnet. De som mätte vattendjupet steg i med frambenen och testade tråget från kortända till kortända genom att trampa sig fram med frambenen. När de konstaterat ett angenämt djup så kom bakbenen i också och jag kunde se hur de njöt hela vägen ner i vattnet som nu hade förvandlats till ett grisbadkar. De njöt de små liven! Så himla_mycket njöt de … allt medan de var omringade av alla grisar som nöjde sig med att bara dricka av vattnet.

Grisar är så nyfikna. Lilla GulleMissan lät grisarna vara nyfikna. Hon solade sig och slickade sig så fin alltmedan grisarna försiktigt närmade sig för att tryn_nosa.
-Måtte de slippa få sig en skrapa på trynet, tänkte jag i mitt stilla sinne. Grisar måste säkert vara rädda om sina små trynen.

Séita och Árgeisli är också nyfikna. De blev mycket intresserade av sina nya grannar.

Snart ska jag ägna mig åt ”projektet” för hela slanten och då …. kuuuul!

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”

Nalle Puh

Den 23 juli 1999

161 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.
Lyssna på Linda Ronstadt medan du läser.


Projektet inleds nu! … om bara några minuter … tjolahopp! … Kommer inte att hinna särskilt mycket annat … kanske testa förra årets vinskörd … kanske … människor och möten …. människomöten … platser för möten … människor och platser … människoplatser … människoplatser och människomöten … Så är det bara! Snart! Himla_snart är himla_kul!

Himla_möjligt tack vare … ja tack vare … helt underbara barn! Så är det bara! Här är vi och dom.

AJLAVJO!

”Ingen kan vara nere med en ballong.”

Nalle Puh

SEMESTER i Ungern
23/7-3/8 1999
från NV till SO
+ Budapest
(yippiiiieeee!)
%d bloggare gillar detta: