RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999 05

Maj 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 maj 1999

244 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vad skönt att slippa röda flaggor och internationaler! Vad skönt och slippa en massa tråkiga tal. Vad skönt att slippa behöva gå iväg och demonstrera. Vad skönt att slippa se händer som reses halvhögt vare sig det är med knuten eller öppen näve eller vänster eller höger hand. Vad skönt att slippa se.

Min demonstration.

Vad skönt att bara vara hemma. Vad skönt att bara kunna njuta av allt det gröna, röda, blåa, gula i trädgården. Vad skönt att bara vara hemma och se havet i fjärran och Kullahalvön teckna sig mot horisonten. Vad skönt att ha hästarna i hagarna runtomkring och smågrisarna i hagen intill. Vad skönt att bara få vara hemma och slippa ….

En ny månad en nästan_sommarmånad. Min Mellans månad. När Lillan kom till jorden. Lillan är stor nu fast bara Mellan. Inte så bara egentligen. Det är bäst att vara mellan, tror jag … för mig i alla fall. Min Vattuman är också mellan och det var nog bäst för honom med. De som är yngst eller äldst tycker nog det är bäst för dom … kanske. Fast jag hade inte velat vara äldst …. alla krav … nej det hade inte varit bäst för mig … jag vill hellre göra lite som jag vill … och gå min egen väg … ”Ödet” igen. Jag tror … jag tror … på Ö-ödet. *Glad vink till Universums Härskarinna* Hon vet vem jag menar.

Utanför Mathildas lekstuga = utanför den välvda stalldörren där växer nu en så fin pensée. Jättefina färger. Idag har det suttit en citronfjäril, en liten en, i blomman … länge … kanske den har fastnat … Mathilda hade gillat det om hon sett. Kanske kommer hon en stund i   morgon. Vi bor ju mitt emellan mamman och pappan … fast lite ut i väster.

Idag hittade jag Gullvivorna. Fröna kommer från Linköping. Hör ni Bengt och Maria … fast ni ser ju inte detta förstås … men det lyckades … det blev Gullvivor … här … i vår trädgård. Fyra stycken Gullvivor. Äntligen!

En riktig arbetaredag är det idag. Det arbetas idogt på Kastanjebacken. Plöjning, harvning, sådd … allt på en gång … Min Vattuman har så mycket i kommande vecka så då finns det inte tid … och det måste ju göras. Måndagen kallade han för ”förskräckliga måndagen” … undrar hur många möten han kulle vara på då????

Jag ska tolka … alltså börja revidera resultatdelen i uppsatsen. Tolka och förstå … allt vad jag kan … med hela mitt vetande väsen.

”Jag tycker att violer är riktigt söta, sa Nasse. Han lade ner buketten framför I-or och skumpade iväg.”

Nalle Puh

Den 2 maj 1999

243 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vi går in i nya tider nu. Nya tider för mental utveckling. Jag känner det väldigt starkt. Tankemönster kommer att utvecklas och uppleva en renässance. Himla spännande! Vi kommer att tränas i mentala trapetskonster. Kanske sker en segregering … eller som sossar och vänster gillar att diskutera …  i begreppet klasser …  och klasstänkande … det går bra vilket som … det viktiga är att man väljer själv … helt själv vilken klass man vill tillhöra … man väljer själv om man vill vara segregerad eller inte … det fantastiska är att man väljer helt själv … precis som tidigare … jag väljer och du väljer … precis det vi själva vill! Välj det som är rätt för dig! Det är helt OK. Du är OK! Som du är … så länge du inte gör en annan människa ont! Eller ett annat närstående liv. Det är min allra första grundfilosofi.

Jag är lite kluven här. Jag ser nämligen inte lika på flugor och hästar eller mygg och grisar. Spindlar gillar jag och de lever vidare i vårt hem. Jag tycker spindelväv är fantastiska konstverk och kan bara inte förstöra dem. Inte jag. Ibland får spindlarna i vårt hem namn. Spindeln i ljuskronan i köket heter Lukas. I går kväll sprang en spindel över min dator … han ska få namnet … ja faktiskt … Nimbus. Nimbus innebär säkert lycka och det sprider sig till alla mina cybervänner … Birgitta … Gerd … EvaP … Gunnar … Eva … Ingrid …  Lars … m fl m fl

Flugor och mygg är mina fiender. Båda suger mitt  blod. Det hatar jag. Avskyr! Jag slår ihjäl dom! Mitt blod är mitt! Det får ingen ta om jag inte ger. Det får inte infekteras. Mitt blod är mitt och mina rötter. Jag är en nolla. Det sade en syster till mig när jag sade att jag aldrig kom ihåg min blodgrupp. Nu kommer jag ihåg! Jag vet numera att jag är en Nolla. En positiv Nolla. Det gillar jag. Jag kan ge till alla men bara ta emot från speciella. Det gillar jag. Det är helt OK. Mitt blod är mitt och jag är rädd om det. Det måste man vara om man kan ge till alla. Jag är.

Tänkandet. Den mentala tillvaror. Nytändning för dem som vill. Det är nog inte för inte som såpoperor har en sådan framfart nuförtiden. Man = speciellt de unga människorna vill gärna ”titta” på andras tankar. Det är bra. Det innebär reflektion över de egna. Reflektion över de egna tankarna. Utan att behöva visa upp dom. I många radioprogram sker nu diskussioner om filosofi och existentiella frågor överhuvudtaget. Det är utveckling av tänkandet. Påverkan av processerna som styr våra tankemönster. Vi måste nå en högre nivå för tänkandet om vi ska kunna fungera bra i vår värld i vår framtid.

Den vetenskapliga kvantitativa har haft en genomsyrande verkan och det är fortfarande himla intressant … men … den måste balanseras upp av en mer kvalitativ kraft … och det är utvecklingen av våra tankemönster. Filosoferandet. Jag skulle vilja se en massa filosofiska rum i framtidens skola. Inte grupprum som anger att en viss gruppa ska sitta där och jobba omkring en viss fråga … utan jag vill se filosofiska rum. Dessa filosofiska rum kommer att samla elever från olika åldrar som är intresserade av samma frågeställning. De prövar sina tankar och en tankeutveckling sker. Tankemönster utvecklas … ung och gammal bidrar … kompletterar … funderingar och tankar prövar svindlande höjder och fantasin får utlopp … kreativitet … Det finns ett behov av att utveckla tankar, tankemönster … och sin menatala sfär … i samhället … för samhället … Några är redan på gång … andra på väg … några har ej förstått … kanske … insikt … Tankeklass och klasstänkande. Kvalitet och kvantitet. Framtid och baktid.

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”

Nalle Puh

Den 3 maj 1999

242 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Ibland dyker minnen upp. Ibland gör de sig påminda väldigt påtagligt. Ibland upptäcker man att saker i det förflutna inneburit mer än man anar. Ibland kan de ha präglat mer än man trott eller förstått. Det är intressant att göra dessa små resor och leva med i de tankar de föder. Det behöver inte vara så att den miljön man levt i längst präglat mest. Det kan faktiskt vara så att en stund_tals_miljö präglat mest. Vi tar intryck och upplever. Vi skapar våra tankemönster och bildar oss en föreställning av världen som hela tiden ställs inför prövningar och omvärderas. Förhoppningsvis är det så.

Förhoppningsvis borde det vara så. Men den som fastnat i sina tankemönster och som inte har ett öppet sinne för att sätta igång processer som omskapar tankemönstret … för den och andra blir det problem. Sådana problem är fördomar, förutfattade åsikter, rasism …. Då har man antagit ett tankemönster och håller frenetiskt fast vid detta kanske t o m fördjupar det. Man har låtit sig ledas in på ett enda spår … ett spår som inte ett spår präglas av förnuft. Ofta spårar det ur förr eller senare, dessutom.

Nu kom jag själv in på ett sidospår. Men det bara visar att att jag ger mina tankar frihet att färdas. Det gillar dom. Mina tankar vill inte bindas eller fastna i spår. Man präglas och tar intryck. Upplevelser och intryck påverkar valen i livet. En bok gjorde starkt intryck på mig i ungdomen   …. den har nog inverkat starkt på de val jag sedan gjort i mitt liv. Kanske t o m är orsaken till vad jag är idag. Nu när jag skriver min D-uppsats kommer jag att tänka på boken. Visst minns jag titeln! Men inte författaren. Fast jag vet att författaren var mamma till titelpersonen, tillika huvudpersonen. Jag surfade ut på nätet och letade i Libris. Jag fann boken och några få bibliotek hade den. Bland andra Halmstads som ligger närmast. Jag ringde och de skickade boken till mitt bibliotek. Nu har jag den framför mig.

Så här skrev Daily Sketch, London, om den då när den kom ut på 50-talet:

”Av all kraft rekommenderar jag Er att läsa denna strålande och vackra bok. Det är uppriktigt talat, den mest gripande och rörande livshistoria jag har läst.”

Ja, det är en sann historia om Karen. Mammans kamp för sitt barns liv och tillvaro. Den lärde mig att allt är möjligt och inga hinder oöverstigliga. Underbar bok av Marie Killilea. Bokens budskap har varit ständigt närvarande hos mig, mer eller mindre medvetet.

Hur svårt något än kan tyckas vara så går det att lyckas. Med rätt stöd och hjälp. Mycket fantasi för att finna lösningar. Fria tankar som färdas fritt fantiserande finner så småningom finfina lösningar.

”-Hur gör man Ingenting? frågade Puh.
-Det är att gå och ströva och lyssna på allt som man inte kan höra, och ha det skönt.”

Nalle Puh

Den 4 maj 1999

241 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Nu blir jag bar så förbenad! ARGH_ GRRRRRRRRRR! Detta är tredje gången jag skriver detta dagboksblad. Det vill sig inte idag. Inte så att jag saknar inspiration och inte kan skriva. Nehej då! Jag har skrivit med en himla glöd må jag säga. Det är bara det att tre gånger blir för mycket! Den fröööös! Kontakt sknades mellan explorer och editor. !!!

Det handlade om ”gråzonen”. Det som Reportrarna kallade för gråzonen i kvällens program. Det är ju även dem min uppsats handlar om. De som inte får hjälp i skolan … de som har rätt att få hjälp men alltså inte får denna hjälp. Utagernade och mycket uppmärksamhetskrävande elever får mycket resurser idag i skolan. Få elever får mycket och många får inget alls. De som får mycket får dessutom oftast inte rätt hjälp. En i Kalmar menar t o m att ”Barn är offer för den nya skolan” och menar bl a dessa barn.

Många med läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter får inte den hjälp de är i behov av. Många lämnar därför skolan med bristande självkänsla. 16 % i åldrarna 13-18 år har dålig självkänsla som är direkt relaterad till förmågan att inhämta kunskaper. Inte klokt! Hälften av de kriminella ungdomarna på anstalterna är ”ordblinda” alltså har grava läs- och skrivsvårigheter. Skolan har inte förstått sitt uppdrag när dess verksamhet resulterar i dylika skandalösa resultat.

Den allra viktigaste uppgiften är att lära sina elever att läsa och skriva och räkna. Dessutom så att man känner glädje i att lära sig. Det är skolans skyldighet och alla som jobbar i skolan är skyldiga att uppmärksamma de som behöver särskilt stöd. Brist på resurser är inget godtagbart skäl!

Många som drabbats av inkompetenta skolor som inte utfört sitt uppdrag anständigt känner skamkänslor för att de inte kan. Några tror att de är dumma eller korkade. Egentligen är det skolan som är korkad och dum. Det är pinsamt med skolor som håller en låg kompetens. Det är pinsamt med skolor som sparat bort specialpedagogisk kompetens. Fruktansvärt pinsamt med så’na skolor!

En undersökning i Göteborg uppvisar att vart tionde förskolebarn är försummat fysiskt eller psykiskt. Undrar hur många det är som försummas i en skola för alla!?

Ansvaret ligger hos enskilda lärare som inte engagerar sig tillräckligt, hos rektorer som inte månar om kompetensen, hos rektorer och skolpsykologer som inte ser de verkliga behoven och skaffar information om elevernas förutsättningar, hos specialpedagoger som inte slår larm, hos politiker som saknar insikt och inte lämnar tydliga direktiv och inte följer upp verksamheten ….. staten som bara lämnar över till kommunerna som tydligen inte klarar uppgiften …. ja-ha var ska man börja?

Lite krut fanns kvar … fast det var faktiskt bäst i första versionen och inte i denna tredje. Undrar vad det var för fel. Kontakt saknades mellan editor och explorer!!! Det var orsaken. Därför gick det inte heller att spara. Men varför?

”HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN”

Nalle Puh

Den 5 maj 1999

240 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det verkar fungera idag. Jag vill inte skriva om dagboksbladet tre gånger ikväll. Absolut inte! Det har varit en skrivaredag och uppsatsen är ivägskickad för lite synpunkter inför den slutliga hårdgranskningen. Slutdiskussionen är kvar också. Fast den sitter i huv’et nånstans.

Min demonstration.

Ja, den kan gott hänga med ett tag till. Demonstrationen alltså.

Jag har lagt märke till en sak. Jag gör fruktansvärt många omkastningar när jag skriver på datorn. Det gör jag inte i vanliga fall. Undrar om den som i ”vanliga fall” gör omkastningar slutar med det vid datorn? Man kan kanske få nya typer av läs- och skrivsvårigheter vid datorn? Jag skulle kunnat fått läs- och skrivsvårigheter om det hade velat sig så. Vi har det i släkten precis som så många andra. Jag vet precis vad jag tycker är svårt och som är en kritisk faktor. Jag har (haft) läs- och skrivsvårigheter på nära håll. Själv har jag varit en ganska långsam läsare även om jag kan läsa fortare. Min takt är av naturen långsam i läsning. Jag har också väldigt svårt medljuduppfattningsförmågan och får koncentrera mig oerhört när jag lyssnar. Därför har jag aldrig kunnat uppfatta texter i musiken. Jag lyssnar bara på musiken och takten. Takten speciellt, alldeles speciellt. Jag kan verkligen fascineras av små snuttar i musikstycken. På senare år har jag börjat gilla saxofon. Han i Bruce Springsteen’s ”Dancing in the dark” …. whao!! Vi ska inte tala om korttidsminnet. Nej det gör vi inte!

Som sagt tanken är fri som fågeln och far än hit och än dit.

Eftersom jag aldrig gillat att vara beroende var det viktigt för mig att lära mig läsa. Sagor lästes när jag var liten och Min Farbror H både berättade och skrev egna fantastiska sagor. Jag tror att jag också gärna skrev egna. Men i skolan blev mitt skrivande inte särskilt bra bedömt. Jag skrev nog inte tillräckligt korrekt. Min fantasi och frihet i tanke och ordformuleringar var nog inte så uppskattat då. Det bästa betyget jag fick på en uppsats var nog på gymnasiet på reallinjen när jag valde ett kemiämne och sedan vet jag att det blev bra när jag skrev om Kinas risodlingar!!!! Men numera får jag mycket uppskattning för mina skriverier. Det blir jag så glad för. Himla jätteglad till och med. Det finns de som sagt att de kollar NST varje dag om mitt namn är med och när det gör det så blir de så glada … tänk så rara människor! Så glad jag blir då. Idag blir det en riktigt glad dag. Glad, glad, glad!

Min läskompis hette Gabrielle. Vi levde i böckerna i flera år Gabrielle och jag. Vi hann faktiskt med annat också. Planera rymningar … t ex. vad var viktigast att ha med sig då och som inte tog plats. Gabrielle och jag hade något speciellt ihop och väldigt väääldigt kul. Hon var också s k pojkflicka. Gabrielle var annorlunda och jag gillade det skarpt!

Det bästa med att lyckas med läsningen är strategier. Jag har lärt mig mina strategier och utvecklat dom. Jag gillar mina strategier. De är ovärderliga och utan dem klarar jag mig inte.

Barn som har svårigheter med läsningen behöver hjälp med att finna strategier. Sina egna strategier. Som passar just dom.

”Du tycks vara den enda som förstår sig på svansar.”

Nalle Puh

Den 6 maj 1999

239 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag har glömt att lägga in den senaste golfinsändaren, 1990428. Det är gjort nu. Det är ett svar på en lågnivåinsändare. Med det menar jag att man kunde förväntat sig en högre nivå. Saklighet alltså.

När jag skrev igår om de rara människorna som kollar om mitt namn är med  …. det är ju inte lätt att utan vidare veta var detta kollas … men … det gäller alltså NSt. De kollar i NST.

Fick ett rart brev från Vivi som läst min 100-lista. Tack Vivi! Lycka till med Dina ”gråzonsbarn”. Du är livsviktig!

Grisar är för roliga. Jag gillar väldigt mycket att studera djurs beteende. Grisar är ”nya” för mig. På sätt och vis. Vår ”TrynTrupp” ute i ena hästhagen är den första gruppen KRAV-godkända och ska lämna oss i juni. Himmel det har jag inte riktigt fattat än … vad jag kommer att sakna dem *suck* Men iaf jag brukar hjälpa Min Vattuman och ge dem vatten ibland. Då sätter de små jordklickat på min kjol. Jordklickarna har de på sina trynen och så kommer de och ska se vad jag är för figur … en klick här och en där … igår hade jag shorts … åh deras små trynen är fuktiga … de undersökte mina ben med sina våta trynen … huuuh! … Hur kan deras trynen vara så fuktiga fast de bökar i den torra jorden? Finns det något som kan torka ut huden så som jord?! Jag har alltid handskar på mig. Jag tycker inte om att bli skitig om händerna. Det gillar jag inte alls. Jag har alltid handskar på mig när jag jobbar med hästarna … inte när jag bara pratar med dom i hagen … men annars.

Våra grisar är för roliga! Igår skulle jag ta bort de blå plastsnörena, som ”grävt ner sig” i jorden efter vinterns storbalar, i grishagen = f d hästhagen. Jag tog en stark pinne att vira om …  för att snöret inte skulle skära in i fingrarna. Vilken hjälp jag fick! Minst 20 ur TrynTruppen ville hjälpa. De bet och drog och stretade i var sin tåt. Jag tror jag kunde liknas vid en knyppeldyna i hagen. grrisarna tyckte det var så himla roligt … och jag med. Jag ska minsann lära dom spela fotboll! I morgon köper jag en boll. Undrar vad grisar gillar för färg????

Jag gav grisarna namnet TrynTruppen en gång när de var på rymmen. De var på väg till Torekov … undrar vad de sagt där om vår TrynTrupp invaderat? Det var visserligen en annan grupp grisar men alla våra grisar i Trupp kallas TrynTruppen.

I morgon ska jag rida. På Sáita. Min Yngsta och jag bestämde precis. Birgitta tänker tyst för sig själv: Himmel jag har ju inte ridit på två år nu!*pirrigt* *spännande* Men gudarna ska veta att jag vill komma igång och få tid igen till denna underbara aktivitet. Ut i naturen med våra go’a hästar som går över stock och sten och bara tycker allt är kul. Kanske går jag ner några av alla kilona jag lagt på mig det senaste året. Jag ska ju på FEST i juli. Inte vilken fest som helst heller. Kul, Kul, Kul!

Sáita är livsglad eller heter det levnadsglad? …nej livsglad passar bättre. Livsglad låter livligare och det är vad min Sáita är. Måtte hon bara inte rusa in i skogen … med mig på ryggen … undrar om det blir ngt dagboksblad i morgon?

”Vad kommer farande med skritt och med hopp?”

Nalle Puh

Den 7 maj 1999

238 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Vi skulle ha en eftermiddag tillsammans Min Yngsta och jag. Det har vi haft i Helsingborg. Vi sprang runt i affärer. Inte har jag hittat något snyggt att ha på mig. Inte! Jag kom inte ens hem med en sidenslips till Min Vattuman. Det brukar jag annars. Jag gillar att köpa slipsar och dom ska vara snygga. Då kostar dom också … i regel … men snygga ska dom vara!

En sak hade jag bestämt att köpa så vi traskade till den största skivbutiken. Jag frågade efter ”Blue Bayou”. De hade bara Roy Orbison inne så den lyssnade jag på. Sedan beställde jag Linda Ronstadt. Fick också reda på att svenska Carina Jarneek har sjungit in. Ja, ja.

Eftersom vi inte hittat något kul att köpa … inte ens skor … så stannade vi till vid Väla. Yngstan hittade en tröja och jag … jag lyssnade på Blue Bayou för fulla muggar. För där på Väla hade de alla tre. Jag köpte Carina sedan var det extrapris på Roy och Elvis. Jippieee!

Men den rösten jag hörde i radio för ett tag sedan sjunga BlueBayou och som fick oss här hemma att stelna till i andäktig stund hela låten igenom … det var nog varken Linda eller Carina …. men vem???

Jag var alldeles slut efter Helsingborg. Ridturen får vänta. Yngsta var dock iväg en liten stund.

I morgon tidigt kommer ett Litet Gullhjärta. Då blir Morfarn och Mormorn så himla jätteglada. I morgon kommer vi att vara glada hela dagen. Vi ska ha det mysigt bara det inte blir för kallt. Grisarna ska få spela trynboll. Dom har inte lärt sig reglerna än. Eller är det jag som inte gjort det. Hela Tryntruppen trängs runt bollen i trynboll.

Min Yngsta fick en liten present. Hon blev så glad att jag fick både kram och puss på kinden. Hon fick en liten bok om skotska klanmönster.

”Han använder korta, lätta ord som: -Vill du ha mat, Puh?”

Nalle Puh

Den 8 maj 1999

237 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Lilla GullHjärtat väckte på morgon. Lilla GullHjärtat kröp ner i sängen och bara var … så himla go’. Lilla GullHjärtat hade ritat en teckning till Mormorn och Morfarn. Det var en gris på. Det stod: ”AJLAVJO” och ”HÅPAS VI SES SNART” och det gjorde vi juuuu!

Det blev frukost tillsammans innan Mellan och Yngsta åkte iväg för att fylla i sina tatueringar i Höganäs. Lilla GullHjärtat skulle vara hos mormorn och morfarn under tiden och även under tiden mamman = Min Mellan var hos kompis på kvällen. Min Yngsta åkte tillbaks till Helsingborg för att träffa kompisar som kom från Göteborg. Så är det … ungdomarna far runt till sina kompisar och mormorn och morfarn håller sig hemma hos grisar och hästar för att ha famnen öppen för lilla barnbarnet = Lilla GullHjärtat. Härligt med det som kommer in i famnen.

Lilla GullHjärtat och jag har handlat blommor att plantera och blommor till 80-åring. Lilla GullHjärtat valde blommorna att plantera. Det blev Margueriter och Blå Hänglobelia. Samt engelsk pelargon i rosa och lila. Lilla GullHjärtats älsklingsfärg är lila.

Lilla GullHjärtat och jag har målat ”Välkommen_stenar” idag. Man väljer en fin sten. Valet är viktigt för stenar är alldeles speciella ting för oss. Stenen målas och sedan skriver vi VÄLKOMMEN på den. Lilla GullHjärtat sade att Välkommen skulle det stå i Himmelen. Så då skrev hon Välkommen i Himmelen. Det blev så himla himmelskt fint. Och vem vill inte vara välkommen i himmelen!

Lilla GullHjärtat var så nöjd med sin sten och viskade att mormor och morfar nog skulle få den. Men mormorn tyckte att den var nog så fin att den skulle nog passa bra i Lilla GullHjärtats och Mammans trädgård bland alla blommorna. Ja det hölls med om det. Fast egentligen ska ju mormorn och morfarn ha allt det allra finaste producerat.

Jag var också nöjd med min Välkommen_sten. Den ska ligga vid ”Stora Dörrern”. Jag har redan en vid köksingången. På mina stenar är det Blåsippor … nästan alltid. Blåsippor är speciella, alldeles speciella … inte bara för att de är blå.

Jag har fått en önskan uppfylld. Den finns registrerad på nätet. Kul! LillaJag och min lilla önskan … bland alla andras önskningar … här … så det så! Kolla på B som i Birgitta och som i Blue t ex i Blue Bayou … jag har gått med i två webringar idag; Classic Rock and Rock’n Roll.

”Jag har hittat en figur, som är precis lik mig. Jag trodde jag var den enda av den sorten.”

Nalle Puh

Den 9 maj 1999

236 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag knappt varit ute. Inte klokt egentligen. Jag har kollat vad Min Mellan åstadkommit i mina rabatter. Där är fint. Där ser man numera jorden mellan perennerna. Innan var det grönt och gult av maskrosor mm. Det var så mycket så’nt som inte skulle vara att hon inte hann allt.

Mitt Lilla GullHjärta var inne hos mig den mesta tiden. Vi tittade bl a på kort när hon döptes. Ett kort fastnade Lilla GullHjärtat alldeles speciellt för … det togs för ett par år sedan och Lilla Stumpan själv låg i en fåtölj bland kuddar och två hundar. Hundarna låg på var sin av hennes små armar. Det kortet fick hon med sig hem … och en ”gullpeng” bara för att hon varit så duktig. Tänk! … Välkommen_stenen … som målades igår … den var så himmelskt fin.

Jag har suttit vid datorn. Skulle skriva slutdiskussionen men fastnade på en webbsida som omarbetades. Sedan var jag tvungen att svara på ett inlägg i mitt forum för mobbning. Sedan … långt om sider … läste jag igenom uppsatsen med pennan i handen … Det tog faktiskt ganska lång tid att gå igenom de 77 sidorna. Jag blir dessutom lika ”gripen” varje gång.

DET ÄR BARA INTE KLOKT ATT SÅ MÅNGA SKA BEHÖVA UPPLEVA INKOMPETENTA SKOLOR.

Kompetensbrister avseende;

… vanlig mänsklig förståelse, förmåga till inlevelse och empati, kvalitativt bemötande, handikapp och dess konsekvenser, olika svårigheter, barns villkor och förutsättningar med konsekvenser för barns utveckling, metoder och hjälpmedel, uppdraget enligt Lpo94, ….. pedagogisk kompetens … professionell bedömningsförmåga … psykosocial kompetens … målformuleringar … kvalitetsanalyser … uppföljningsmetoder … metoder för utvärdering …

… att planera så elever känner att de lyckas i skolarbetet och att elever känner sig trygga i skolan.

Tänk bara själv att kanske gå år ut och år in och bli retad och kallad något nedlåtande. Hur kul kan det vara! Läs i mitt Forum!

Tänk bara att inte få lärarens förståelse för de svårigheter man har i ett ämne. Till slut utarbetar man strategier som att gissa eller dölja och det värsta av allt … man tror man är ”korkad”. Vem är det som är korkad … egentligen! Jo, läraren som borde begripa bättre och skolan som borde satsa mer på kompetent personal och politikerna som inte insett den komplicerade pedagogiska uppgiften. Politikerna gäller på alla plan; riks som kommunala.

Tänk att gå igenom hela grundskolan och få ett dåligt självförtroende på kuppen!

När uppdraget skolan har … är att utveckla varje elevs unika egenart. Tänk själv!

När var och en som arbetar i skolan är ansvarig att upptäcka! Tänk själv!

Någonstans finns ett mycket allvarligt problem!

”Jag frågar ingen alls, sa I-or. -Jag bara talar om hur det är.”

Nalle Puh

Den 10 maj 1999

235 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Idag har jag iaf varit ute, fast inte mycket mer. Jag har planterat ut mina Pelargonier. Det fick bli de kraftigare cerisefärgade och inte Penséepelargonierna.

Tänk jag har en sån lång ”språngbräda” innan jag ska komma till skott … när jag ska skriva viktiga saker. En sådan viktig sak är ju Slutdiskussionen. Det är så mycket jag måste göra först … innan jag får sätta mig att skriva … som alltså måste göras först … måste av någon outgrundlig anledning …. Ibland kan sådana måsten vara att städa på ngn konstig plats … ibland kan det vara ordna papper eller läsa i en speciell bok … ibland kan det vara att rita eller måla något … men alltid är det något sådant måste. Idag var det att plantera och att åka för att köpa en till av samma färg av Penséepelargonian. Det är bara att göra dessa måsten. Ingen idé att bekämpa eller göra emot! Det var längesedan jag insåg att det skulle jag alls inte göra … bara följa dessa ingivelser av måsten … innan jag får påbörja skrivandet.

Jodå, jag är igång. Jag hade hoppats in i det sista att Min Vattuman kunnat läsa igenom för att ge mig synpunkter. Men han hade inte tid och har inte haft på länge. Sammanträden hit och dit och däremellan Tryntruppen. Sedan är han inte jätteförtjust i att läsa ”mycket”. Jag försökte locka genom att visa vilka avsnitt som var intressantast men … men … ett sammanträde i Helsingborg väntade. *suck*

Idag var Tryntruppen i tidningen. I NST och på Båstadsidan. De var så fina. Och Tryntruppshärföraren också *smile* Några ur Tryntruppen var tom på framsidan. Tänk om de visste! Nej förresten … det är nog bäst att de inte vet.

Min Yngsta har lov redan och ville bli hämtad vid tåget. Inte ville hon stanna kvar och invänta ankomsten av min beställda CD inte … och inte kan man begära det heller … eller vill heller … jag är så glad när de vill komma hem … de barna … de barna.

Min Mamma ringde idag. Hon har det besvärligt med nycklar som lever ett eget liv och aldrig hittas lätt … längre. Jag kan också göra det knepigt för mig ibland genom att gömma saker och verkligen tänka att … nu ska jag komma ihåg att jag lagt det här … eller om det var där … jaha … och sedan har jag glömt … Inte hjälper det att skriva upp på lappar heller alltid … de ska ju också kommas ihåg var de lagts. Lappar och nycklar lever ett eget liv … ibland.

I morgon är det en viktig dag. Då ska jag på flera ställen. Viktiga ställen. Och jag tror dagen närmar sig när jag ska börja rida igen. Jag tror faktiskt att det är så.

”På tisdan när det skiner skönt och allt är sommalikt och grönt. Jag undrar, men jag undrar helst om vilkensom är vemsomhelst.”

Nalle Puh

Den 11 maj 1999

234 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det blir politik idag. Kan bara inte låta bli!

Först kan man läsa i tidningen, NST alltså, att Sveriges största åkeri flyttar från Klippan till Luxenburg. Sedan allt detta hets och anklagelser som riktas mot VOLVO för 0-taxering!!!!

Det är bara inte klokt! Det är väl för katten inte VOLVOs fel att vi har en vänster(s)kattesystem som tillåter detta och dessutom gynnar storföretagen. Brottsligt vore det … och med rätt att kritisera … om VOLVO inte värnade företaget för växande och utveckling. Att vänstern gynnar storföretagen beror ju på att de är beroende av facken … det är ju där facken finns … De behövs för klasskampsretorik och annat som vänstern ägnar sig åt när de inte instiftar nya skatter …. befängda (s)kattesystem … som nedmonterar välfärden …. företagen flyr detta ….

… och även vänsterns finansministrar

Åkeriet flyttar utomlands därför att sociala avgifter är hälften och fordonsskatter 1/3 av kostnaderna där. Inte fasen kan företagen vara kvar i detta skatteparadis för vänstertänkare! Om man vill överleva … sunda företag vill överleva … det gör de utomlands medan sossar tillsammans med v och mp driver iväg dem i allt snabbare takt …. snart är bara offentliga sektorn kvar … världens högsta skattetryck ger snart välrdens sämsta välfärd! Högst oroande … att inte fler inser ….

TYPISKT! … vänstern i form av v och mp som är så kritiska mot EUs överstatlighet … HA! … är mest ihärdiga att stifta lagar som styr just överstatligt. Vänsterfolk är emot överstatlighet i retoriken härhemma men väldigt förtjusta i överstatliga beslut i EU där de röstar glatt för. HA!

När det gäller EU är det så här … vänstern förnekar sig inte … de vill till varje pris styra över folk … vänsterpolitiker tror de är bättre på att bestämma och ser till så att politiker har makten. Med högern är det tvärtom! Högern vill SAMARBETA med hjälp av eller genom EU [Därför är vi så positiva! …] … men fasen … inte vill vi att EU ska bestämma inte! … vi högerfolk vill att människorna själva ska få bestämma så mycket som möjligt över sin vardag. Så är det bara!

VÄNSTERN vill STYRA över länder och bestämma över folket

HÖGERN vill SAMARBETA med länder och låta folk själva bestämma

”-Det här var allvarligt, sa Puh. -Jag måste rädda mig.”

Nalle Puh

Den 12 maj 1999

233 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Ingen rolig dag idag … oinspirerande … seeeeg … vet egentligen inte varför … kanske vädret … ju … lätt att skylla på när det är ruggigt och regnigt … en förlorad dag … så känns det …

Inte har jag fått mitt material systematiserat … som jag tänkt … därför inte heller kommit igång med att skriva om hur det är behandat och tolkat … tolkningen är dock gjord … inte har det blivit ngt läst i ”Källkritik”-en … som sagt jag känner mig inte tillfreds med min insats idag … lågtrycket sitter inne i märgen … en så’n här dag som denna!

Igår handlade det om politik. Det är inte lätt att vara aktiv politiker samtidigt som man är tjänsteman och offentliganställd. Det är lättare att vara moderat idag än för några år sedan. Jag engagerade mig sent i livet och hade inte tidigare varit politiskt bunden. Därför fick jag också uppleva människors förändring. Vissa människors alltså. När jag berättade att jag ”tagit steget” och givit mig in i ”hetluften” fick en del människor mycket svårt att inte tycka illa … helt plötsligt. Från att ha varit vänlig och positiv kunde det bli avvogt och kritiserande. En hade behov av att varje gång mänskan träffade mig prata illa om CB  … !!! … Pannan igen! *Birgitta tar sig för pannan när hon minns* Vissa människor kunde inte samarbeta längre … de såg nog bara mig som en fiende … Jag tror det finns människor som hatar moderater. Jag tror det finns människor som hatar moderater och som inte klarar av … alltså förmår … göra skillnad på sak och person … t o m bland s k mogna människor … t o m bland s k högutbildade … Jag har upplevt människors förändrade sätt från en stund till en annan.

Min egen teori om detta är … vänsterfolk som fostrats väl i propaganda kan känna hat mot moderater …. vänsterfolk som fostrats så väl i propagandan ser varje moderat vid varje tillfälle som en fiende som måste angripas … dessa fostrade vänsterfolk kan ju rimligen inte ha demokratiska perspektiv som sin värdegrund! Varje demokratiskt sinnad människa upplever starkt värdet av att man kan och ska och får ha olika syn på saker … att man får tycka olika …

De flesta demokratiskt sinnade och mogna personligheterna kan t o m lyssna på andra. Tyvärr förmår inte alla detta.

Själv har jag alltid umgåtts med alla möjliga och omöjliga människor. Därför var det nog särskilt svårt för mig att bli varse att det finns vuxna med så snäva och omogna ramar … ja, faktiskt riktigt svårt … på djupet …

Vad jag vet har jag aldrig umgåtts med rasister även om det någon gång har funnits människor med fientliga åsikter i omgivningen. Däremot har jag umgåtts med kfml-r-are, homosexuella, knarkare, raggare, romantiker, filmregissörer, konstnärer, journalister, judar, araber, indier, pakistanier, kaptener, lakritsätare, joddlare,  … som sagt alla omöjliga och möjliga människor. Jag gillar människor … öppensinnade människor … annorlunda människor … naturliga människor … jag älskar annorlunda öppensinnade människor … Jag har lärt mig mycket av människor. Det är då en sak som är säker. Själv är jag inte så mogen att jag t ex (ännu) tycker det är OK för homosexuella att ingå äktenskap, eller? Det betyder ju inte att jag tycker illa om dem. Människor får själva ta ansvar för sig och sina liv. Gränsen  går när det skadar en annan människa.

Det finns en grupp människor som jag har svårt för. De gör frammarsch mer och mer … vinner terräng liksom … överallt … konstigt att inte folk inser …. mer än de faktiskt gör …. !!! …. Den grupp jag menar är …. lite farlig … lite ovederhäftig … jag berättar mer i morgon … det är så viktigt …
*trött efter en försvunnen dag*

”…. lät aldrig saker komma av sig själv utan gick själv och hämtade dem.”

Nalle Puh

Den 13 maj 1999

232 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Hur kan det vara att de inte kan hitta den 11-årige pojken i Ä-m! 11-åringens pappa sitter anhållen som misstänkt. Hur kan världen se ut för en 11-årig pojke. En pojk i den ålder vill ju ha en pappa att se upp till. Pappan är ju oerhört viktig. Vare sig han är närvarande eller frånvarande. En pappakan vara närvarande_närvarande eller närvarande_frånvarande … han kan också vara frånvarande_närvarande eller frånvarande_frånvarande. De sämsta papporna är de närvarande_frånvarande och de fånvarande_frånvarande. Så de papporna behöver skärpa sig!

Men så finns tydligen en kategori till. De som är direkt skadliga för sina barn. T o m så skadliga att de är livsfarliga för sina barn. Kan det vara möjligt att denne 11-årings pappa har varit livsfarlig för honom!? Då måste det väl ändå handla om en sjuk människa. Hur sjuk får man vara som förälder?

11-åringens kamrater i skolan hoppas att det blir ett lyckligt slut. Att han återfinns välbehållen. Vem hoppas inte det …

Det finns många olika typer av människor. På gott och ont. Människor som har formats av sin miljö utifrån de konstitutionella förutsättningarna. Vi har skaffat oss vår egen föreställning av hur världen ser ut och vi har vår livsåskådning. Dessa båda sfärer bildar basen för hur vi uttrycker våra kunskaper, vår kompetens och vår moral med de etisk spelreglerna. Detta gäller alla människor! Det som skiljer människor åt är människornas medvetenhet om sitt eget paradigm, tankemönster … det ovan beskrivna … medvetenheten och förmåga till insikt om konsekvenser för handlande … i möten mellan människor. Människor är mycket o_medvetna … människor lever inte i en vardag med tillräckligt reflexionsutrymme … Människor somär medvetna om sina egna och även ser andras paradigm är himla intressanta … Så är det bara!

Den knepiga gruppen (se gårdagen) är ”pratmänniskorna” eller ”motiveringsmänniskorna”. Dessa har ordfloder forsandes och bubblandes ur munnen. Ingenting bakom .. ibland fel … ovederhäftigt … men de lyckas prata omkull … ibland luftballongsprat … så man baxnar …. blir förstummad … jag blir förstummad av deras egen brist på självkritik. ”pratmänniskorna” finns runt omkring … överallt … var vaksam! … med ”pratmänniska” vid rodret blir nivån låg på verksamheten … ”pratmänniskor” lyssnar inte på andra … ”pratmänniskor” tror de har alla lösningar själva … fy vad jobbiga dessa osjälvkritiska gåpåiga människor är och som dessutom aldrig intresserar sig för att lyssna på andra … däremot kan de ha ett ”hov” av undersåtar … då är det verkligt illa …

”Jag är inte rädd för vilda djur i allmänhet.”

Nalle Puh

Den 14 maj 1999

231 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Mitt i kalla vårfredagsklämdagen fikade vi ute. Anledningen var bara att jag tyckte Min Vattuman behövde lite kaffe … just då … vid fikadags.  Och. Inte ville jag ha in honom, inte! Inte när han är mitt uppe i att sköta grisarna. Och inte är det så roligt att gå in … duscha … fika … klä på sig arbetskläderna och gå tillbaks till grisarna … så är det bara. Då finns risken att ”reglerna”. Reglerna att inte gå in i griskläderna. Tänk att grislukten ska sätta sig så enerverande envist i kläder och hud! Det räcker att bara gå genom grisstallet och sedan gå in så …. luktar det … ja-a … hemskt … illa … OCH … jag bara vill INTE ha den lukten inne i vår bostad. Så är det bara!

Precis innan fikadags hade Min Yngsta och jag varit iväg och handlat och när vi kör ner på gården ser vi att Vattumannen befinner sig i kris med ca 40 mindre smågrisar. Min Vattuman vill att de ska hålla sig innanför stängslet och grisarna vill pröva livet utanför. De kryper under nätet och bryr sig inte om elen. Först på ena sidan tills Vattumannen rusar till. Sedan på andra sidan. Tills Vattumannen rusar till där också. Fram_och_tillbaka. Det ser onekligen lite lustigt ut. Det finns glada grisar lite överallt. Vi rusar till och efter lite allehanda strategier är de inne igen. En strategi var att gå bredbent för att min kjol skulle agera bred vägg medan jag höll en tom svart matho i varje hand för att förbredda väggen. Inte kunde de små luringarna forcera något så bastant. Bra strategi!

Jag har städat och gjort fint … i trädgården. Det är mycket roligare att städa ute, särskilt när sommaren är på väg … någonstans på väg iaf. Det stod på en löpsedel att det skulle bli en varm sommar så någonstans lurar den väl.

I morgon kommer vi att bli väckta av ett Litet Gullhjärta. Min Mellan och GullHjärtat kommer … tidigt. Min Mellan ska fortsätta med rabatten och Lilla GullHjärtat bara vara … med mormorn och morfarn som blir sååååå glada då. I morgon kommer jag att vakna av en liten röst och mjuka go’a kramar. Ljuvliga morgon att längta till.

Egentligen ska man ju inte längta efter nästa dag … någon sade att det innebär ju att längta till sin egen död *ups* Det är väl ingen kul tanke! En del har så konstiga tankar för sig. Så länge man är fri kan man bestämma lite själv över vad man ska tro och tänka … på.

”Ibland får han heta Föfälia Musen, för han säger att namn vill han gärna ha tusen.”

Nalle Puh

Den 15 maj 1999

230 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Den dagen när jag inte hade tid eller ork att skriva i Min Dagbok. Jag var ute i trädgården hela dagen.

”Hon skulle göra något riktigt bra utan att tänka på det.”

Nalle Puh

Den 16 maj 1999

229 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Det har varit krångligt att komma fram till Kastanjebacken både igår och idag. Jag har inte kunnat hämta posten idag. Lite irriterande … minst sagt. Inte för att jag varit så ihållande och envis … men de gångerna jag har försökt gick det inte.

Cyber har inte fungerat så bra dessa dagar som varit mest upptagna av RL.

Ifall någon undrar varför jag skriver Min Yngsta, Min Mellan, Min Äldste och Min Vattuman så är det för integritetens skull. Att skriva Dagbok på nätet är ju att lämna ut sig själv en smula och därför känns det bättre att ”skydda” mina närmaste på detta sätt. Att skriva namnen direkt blir så himla direkt. Inte för att jag tror att de egentligen har något emot det … men … det känns bäst så … tycker jag … och då blir det så …

Min Yngsta har haft kompis här i helgen. Min Äldste kom med kompis igår samt även kompisens dotter som i sin tur är kompis med Lilla GullHjärtat. Vi blev rätt många runt fikabordet igår och jag tyckte det kändes så kul med de små fötterna som rusade runt alldeles överfulla med energi och de små klara rösterna i samma spår. Dixie och Chippen var lyckliga. Chippen tog sig friheten att gå upp på bordet och ta en av småflickornas kakor innan vi hann fya på honom. Billie fick inte vara med för han är en alldeles för glad och för stor hund för en liten flicka som inte är lika van som vårt Lilla GullHjärta. Billie ääääälskar små barn. Han blir så glad i hela kroppen av små barnröster och hans stora starka vilda hundkropp springer i glädjen lätt omkull små barnkroppar och då är det risk för att de små barnen blir ledsna … och vem vill att små barn ska vara ledsna!? Ingen här iaf! Inte ens ta en risk.

Duktig … har jag varit. F. d. mjölkrummet (före vår tid) och numera sadelkammaren har blivit städad. Skööönt! Nästa steg är att göra sadlarna fit_for_fight. Jag har alltså inte ridit än … men det närmar sig …. jag lovar … om jag så ska slå ihjäl mig på kuppen …

Seíta, Den Söta, min livsglada gulliga häst har kommit ofta fram till mig de senaste dagarna och bett mig öppna till en ny hage. Jag har dragit på det för jag tycker de är så smärta och fina. Vill inte att de ska lägga på sig så förskräckligt som de så lätt gör. Islandshästar vill ju lägga upp ett extra lager inför nästa vintersäsong. De blir lätt lite runda om maggarna. och vem blir inte det alldeles för lätt ….

”Ungefär så stor som Nasse … Min älsklingsstorlek.”

Nalle Puh

”I en dröm hon försvann på smörblommeängen.”

Nalle Puh

Den 17 maj 1999

228 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


När jag ”äntligen” kunde koppla upp mig och hämta posten väntade både trevliga och mindre trevliga överraskningar. Det allra trevligaste var frånBirgitta som dels skickade underbara Nalle_Puh_bilder och dels visade omtanke och oro. Birgitta vet ju att jag skriver varje dag och fattas någon dag så kan ju något ha hänt. Birgitta är en sann cybervän som även är en vän IRL. Tack snälla Birgitta! Bilden med Nasse, ballongfararen, omgärdandes sin trygge vän är så fantastiskt underbar.

Det mindre trevliga brevet är från ”katarina”. Se min gästbok. ”katarina” vill påskina att hon tycker det är kul att mobba. Lite tragiskt och man undrar ju i sitt stilla sinne vad som gått snett hos denna flicka som säger sig vara 32 år. Nåväl … alla mindre trevliga brev kollar jag lite extra. Just i detta fallet har jag tagit fram IPnummer och därmed kollat servern. Vet man IPnr kan man kolla här efter vilken server det gäller.   Dessutom gick jag vidare för att kolla den serverns abuse och har nu en kommunikation med dem. Ska bli intressant att se var den slutar. I min gästbok har jag också gått in och kommenterat i ”katarinas” inlägg och där passat på att skriva ut IPnummer och server.

Jag tycker det är oerhört viktigt att bekämpa avarter på Internet. Det är så fantastiskt med detta medium och det är värt att vårda och värt att kämpa för etiska regler i sammanhanget. Så fort något otrevligt eller kränkande inträffar ska man agera. Det är min absolut bestämda åsikt. Jag har fått ett par riktigt kränkande och oförskämda brev tidigare. Politiska. Med hjälp av mina cyber-kontakter och sedan anmälan till respektive abuse-enhet lyckades båda spåras. På detta sätt kan avarter bekämpas. Låt dem inte komma undan!!!!! Anmäl! Folk ska inte komma undan ansvar för sina handlingar! Varken i cyber eller IRL. Varken Milosevic eller gatornas ”torskar”. Ingen! När de gör andra illa!

Detta är något där jag anser att lärare har ett stort ansvar också. I mitt eget IT-projekt diskuterade vi hela tiden avarter och hur man kan hantera dessa. Två gånger inträffade ”saker” … dels när en elev sökte på ormar så hamnade han i en säng med en mycket lättklädd dam omslingrandes av ormar … dels när en av mina elever fick ett otrevligt brev med slibbiga sexuttryck. Det upplevde jag som mycket värdefulla tillfällen att verkligen prata om väsentligheter med mina elever.

Nu är inte ”katarina” i den ”klassen” direkt utan mest tragisk och jag tycker synd om henne och undrar lite över varför en människa har behov av att skriva och uttrycka den typen av känslor och åsikter. Vet du? Kanske har hon bara behov av att ”synas” … ”märkas” … ”uppröra” … men … isf … varför detta behov?

”Jag är STARK.”

Nalle Puh

Den 18 maj 1999

227 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Min Mellan fyller idag och vi har precis varit på kalas. Lilla GullHjärtatskulle visa så mycket i sitt rum. Alla sakerna hade hon flyttat … och möblerat om allt. Minsann! Vi lyssnade på de nya skivorna och jag läste djungelboken. Djungelboken fick bli till Linda Ronstadt för den CDn hade Min Yngsta löst ut precis innan i Helsingborg. Lilla GullHjärtat var inte lika förtjust i denna musiken.

Min Yngsta blev besviken när språkresan till Irland dragits in p gr a för lite intresse. Det fanns restplatser kvar i södra England … men lockar inte alls lika mycket som Irland eller Skottland. Jag förstår verkligen. Jag vill också … minst lika gärna … åka till både Skottland och Irland.

Jag undrar över en sak … hur är det egentligen med styrandet av tankarna … och därmed handlingarna … ???

Hur öppensinnade lyckas vi vara … att ta in ALLA intryck för att sedan ta beslut … handla … tycka … bilda våra uppfattningar …

Hur mycket söker vi bekräftelse på det vi redan tycker … anser … för att handla efter det redan bestämda … utan att omvärdera … utan att ens söka eller lyssna till nya argument …

Hur mycket tänker vi … är medvetna om hur vi … tänker … agerar … och vilka konsekvenser får det ….

Om vi tar t ex golffrågan …. med allt det motstånd som fanns redan innandet blivit ett ärende … tänk de politiker som redan tagit beslut innan det fanns ett underlag … tänk de politiker som dessutom av prestige inte kan ändra sig … tänk bara det! … håret reser ju sig på huvudet av detta oseriösa … ”bonnia” … agerande ….

tänk sedan dessutom nu när det finns ett ärende inlämnat … ja faktiskt sedan en tid tillbaka för tiden springer iväg minst sagt … februari tror jag … på kommunstyrelsens bord. Då hade man kunnat ta beslut om att upprätta en plan. Entreprenörerna har sagt att de står för kostnaderna. Planen skulle alltså kunna vara på gång och sedan föreläggas politikerna för beslut ganska snart efter sammanträdet i februari. Visar den framtagna planen att det är möjligt att anlägga en golfbana? Överväger nackdelarna eller fördelarna? Möjligt eller omöjligt utifrån de värden man säger sig vilja bevara? mm mm mm

Vad händer? Ärendet remitterades till Bygg- och Miljönämnden för yttrande!!!!! Det ligger naturligtvis!!!! kvar där. Är det för att bekräfta en oseriös behandling eller ett ”bonnit” hanterande …. Det har gått 2 snart 3 månader! *Birgitta tar sig för pannan och tänker att det är dags för ny motion* Fram med ”Blåslampan”!

Nej, jag tror det är MotMaffian som förhalar och försinkar … MotMaffian håller säkert som bäst på att leta argument Mot … kanske någon har fått sig en så’n uppgift tilldelad … bara tänk om … !!!! …. Tänk om det var Ditt ärende … grogrund … befogad dessutom … för politikerförakt …

Tyvärr är det så … ibland …  inom politiken … att när ärenden inte ”faller i smaken” (för någon/några troligen ”tunga” på ett eller annat självpåtaget sätt) … händer det att man inte får tillräckligt bra beslutsunderlag … nu var jag snäll …
Som politiker KRÄVER (jag gillar egentligen inte detta ordet fast här är det högst befogat) jag att få sakliga, breda underlag som presenterar för- och motargument samt konsekvenser av olika beslut. Här kommer verkligen kompetensen och mognaden in hos tjänstemännen som handlägger. Jag har varit med om att politiska beslut nonchalerats … nu häromdagen visade det sig att ett beslut som tagits i en nämnd för att gå vidare till kommunfullmäktige blivit ”liggande” … undrar för vem detta beslut inte ”passade” … liggande sedan 1996!!!!! Tala om oseriös hantering!

Jag börjar skriva på Min Motion nu! Banne mig ….!! Jag blir så f-d! Den hamnar här när den är klar.

”Allt kan jag klara.”

Nalle Puh

Den 19 maj 1999

226 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Dagen bara flög iväg. En underbar dag. Sol – blå himmel – värme – skööööönt!

Men jag har fått mail från någons cybervän. Hon är stöd för sin cybervän som har det mycket svårt i sin utsatthet av mobbare. Kolla i mitt Forum.  Visserligen har den värsta mobbningen avbrutits, slagen, hånet …. men ärren gräver sig djupt … in … och marken verkar försvinna … ibland …. bitvis … och  arbetet är febrilt med att hålla ihop marken genom att bara finnas i cyber … Denna cybervän får min My Bluebell Award idag. Den går  till alla som är stöd för utsatta som mobbas.

Ny eller rättare omgjord sida … inspirerad av Daniela.

”Akta så du inte blåser bort, lilla Nasse. Man skulle sakna dig.”

Nalle Puh

Den 20 maj 1999

225 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Blåsigt men underbart. Soligt och härligt. Trots detta har jag suttit en del inne och jobbat vid datorn. Jag kan sitta ute med Min Lilla Barbara (Bärbara) men det var faktiskt för blåsigt. Har ändrat en del i min uppsats och laddar fortfarande för källkritikavsnittet.

Jag undrar hur många det egentligen går omkring där ute i verkliga livet och mår dåligt för att andra människor är på ett sårande sätt och skadar sina medmänniskor. Några av dessa som skadar är kanske också sj’lva ”skadeskjutna”. Några begriper säkert inte bättre. Några inser säkert inte att en till synes oskyldig handling kan vara som ett nålstick för en annan. De som tar emot nålsticken … det ena efter det andra … i en aldrig sinande rad … får ärr. Jag har förstått mer än någonsin hur djupt dessa ärr faktiskt sitter. Det uttrycks i mail och det uttrycks i  Mitt Forum.

Många har intresserat sig för denna hacka_på_andra-företeelse och gör sidor på Internet. När jag hade gjort min första sida på denna adressenfanns det inte särskilt många andra sidor när man sökte. Nu finns det massor. Jag har samma artikel här också. Den första webbadressen var tydligen så inarbetad att jag förstod att jag måste ha den kvar trots mitt nya system. Från början låg alla mina sidor i rotkatalogen. Nu har jag underkataloger.

Sedan den första sidan har jag även skrivit en motion om mobbning som bifölls. När kommunrevisionen sedan undersökte skolornas handlingsplaner mot mobbning och skrev sin rapport så skrev jag dessutom brev till revisionen(s ordförande). Ibland är faktiskt vuxna så korttänkta att de nöjer sig med ”låga” siffror och glömmer att det är barn och små människor bakom dessa siffror. Då blir jag arg.

Ytterligare en undersökning är genomförd nu på skolorna i Båstads kommun. Jag ska snart begära att få både enkät och resultat. Undrar hur det ser ut i andra kommuner? Vilka kommuner har genomfört undersökningar för att få reda på hur många som upplever sig mobbade?? Hur många gör dessa undersökningar regelbundet??

Jag skulle också vara intresserad av att se hur enkäterna ser ut i olika kommuner. Är de kvantitativt eller kvalitativt utformade. Kvantitativt för att lätt kunna räkna sig till resultat, siffror och procenttal eller kvalitativt där de verkligen fångar upp upplevelserna, känslorna och utsattheten. Ja, det undrar jag över. Jag undrar mycket över med vilken kvalitet kommuner och skolor följer upp sin verksamhet.

Ny … eller rättare … omgjord sida … inspirerad av Daniela se 19/5.

”-Det är svårt att vara modig, sa Nasse och snyftade en smula, -när man är ett Mycket Litet Djur.”

Nalle Puh

Den 21 maj 1999

224 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Lilla GullHjärtat kom i morse. Glad som en lärka. Strålande som en sol hela hon i sin Lilla Varelse. Älskar alla blommor. Hittar alla blommor … även den allra allra lilla minsta Veronican i gräset. Vårt köksbord ser ut som en blomsteraffär. Små buketter i små kristallvaser med ingraverade motiv. Mellanstora buketter i mellanvaser i vinröd och blå slipad kristall inhandlade på marknad i Ungern. Hela bordet fullt av blommor … och stenar. Vi får inte plats att sitta där och äta längre inte. Men vad gör väl det när vädret är så underbart! Vi har redan flyttat ut i trädgården. Ragnar, vår Fladdermus gör oss sällskap på kvällarna.

Ibland gillar vi att skämma bort våra barn. Då frågar vi vad de vill ha och det brukar vara överkomligt. Ikväll ville Vår Yngsta ha CocaCola och Vårt Lilla GullHjärta ville ha en påse med tuggummi … och så Cola med förståss … samma som sin Moster … kunde hon få båda? *oemotståndliga blå ögon* Jag undrade vilket hon helst ville ha och det var båda. Förståss! Vi köpte två liter italienska jordgubbar (!!) och vaniljgräddglass. Vi åt ute. Jordgubbar från Italien skulle jag aldrig komma på att köpa. Jag väntar hellre tills de svenska kommer. Min Vattuman lockas lätt av de röda och kan faktiskt köpa italienska jordgubbar. Han var som sagt med i affären. Det blev två flaskor CocaCola och en påse tuggummi. När våra egna barn var små bannlyste jag CocaCola. Reglerna började tänjas på mer och mer efter vår Yngsta. När jag tänker efter var det nog första gången jag köpte CocaCola.

En gång när vi ställde frågan svarade Vår Mellan: En TV! Hon är inte så blygsam. – OK, sade vi, då åker vi och köper en TV. Hon tappade hakan och vi njöt. Vi hade just då fått tillbaka på skatten. Det var flera år sedan. Hon fick sin egen TV.

Jag tycker inte att man ska sitta och bestämma en massa .. inne på kontor … på kommunhus … över andra människor! Tillåta hit och tillåta dit, hindra här och för_det_mesta även där. Varför är så många glada för att bestämma över andra!? Jag vill att man ska ge människor möjligheter att själva bestämma. Jag vill att man ska gå in för att skapa förutsättningar och möjligheter. Inte styra och reglera. Det fyller mig med avsmak när man styr över människors vardag. Dessutom vill jag att människors frågor och ansökningar ska behandlas och handläggas snabbt och effektivt. Och med en positiv attityd. Är det för mycket begärt!?

”Han började känna sig så underlig. Det började vid nosen och kröp ner genom hela honom och ut i fotsulornar.”

Nalle Puh

Den 22 maj 1999

223 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag vaknade även i morse av Lilla GullHjärtats röst. Faktiskt vaknade jag till även under natten för hon sa’: -Mormor, hör du regnet? -Mmm, svarade Mormorn, till ljudet av det stilla rovaggandes trygga regnet mitt i nattens timme och mot fönsterblecket och på farstutaket och insmygandes genom det öppna fönstret. Och vi gick båda in i sömnen igen.

På morgonen var rösten lite mer kravfylld. Lilla GullHjärtat behövde gå på toa. Men då brukar inte Mormorn behövas i vanliga fall. Nu var det inte i vanliga fall. Lilla GullHjärtat vågade absolut inte sätta sina fötter på köksgolvet. Absolut inte och mycket bestämt. Det hjälpte inte att Mormorn visade att inget hände när hon gick på köksgolvet. Mormorn skulle bära. Absolut bära och ofrånkomligt. Bära Lilla GullHjärtat över köksgolvet för …. på kvällen innan när Lilla GullHjärtat skulle kasta det uttuggade tuggummit i påsen så sprang en liten … ja faktiskt … en liten mus där. FöfääliaMusen.

Morfarn berättade för Mormorn att Lilla GullHjärtat hade sprungit och flugit rakt upp i knät på honom och i en farlig fart … pratandes med en röst som var på gränsen till hjärtskärande gråt. En situation som ett möte med en liten mus visade sig vara svårt att hantera för ett Litet GullHjärta vars erfarenhet var något som heter råtta och en storebrors guldhamster som en gång bitit. Med den erfarenheten kan det vara svårt att möta en liten mus ensam ute på köksgolvet och då är naturligtvis Morfarns knä en trygg tillflyktsplats. Mormorn och Mostern var just på en motionsrunda runt hela byn. Då när detta hände.

Så småningom lyckades händelsen avdramatiseras. Efter att den lilla musen fått namn bl a. Det var ju Josefin som hälsade på lite för hon hade hört om familjen som ätit jordgubbar. Lilla Josefin tyckte också om jordgubbar. Ju! Livet på landet är händelserikt och med mångskiftande överraskande inslag och besök.

Idag har vi hunnit mycket uppe i Småland. Hälsat på och tagit med Mamma på utflykt. Hälsat på StoraSyster och Svåger och passat på att drömma om Pustan och smaka deras eget vin från Tanjan. Även hälsat på AllraKäraste Faster A och Farbror H där även Faster B och Farbror S var på besök. Mmmm det blir nog Pustan, vin i Gangen och solvarma aprikoser så småningom …. mmmmmm … och Marknad med Marknadsfynd … och de varma baden i Gyula. Sommar!

”-Roa dig du. -Det gör jag, sa Puh. -Det är somliga som kan det, sa I-or.”

Nalle Puh

Den 23 maj 1999

222 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GRATTIS Torunn!
Torunn fyller 24 år idag.

Fy vilken dag! Jag har lekt detektiv. De som sökt på ”barn” och hamnat hos mig har även fått upp andra sidor i sökmaskinerna. När det även dök upp sidor om barnporr vänder det sig i magen. Fy vad illa man känner sig … när man blir konkret påmind om att detta förekommer. Jag kan inte förstå och det kan inga sunda människor förstå. Men hur i hela fridens dar kan det finnas så  många sjuka människor!? Hur i hela fridens dar kan porrindustrin omsätta denna mängd pengar!? Hur i hela fridens dar kan det finnas en sådan enorm marknad?! Jag bara undrar … helt oförstående. Vad ser man för värden i livet när behoven är porr?

Finns det så många människor som är driftstyrda och står djuren närma? Är det så rent av att det finns många människoliknande djur? Har evolutionen resulterat i att människor och djur ser likadana ut? Bland djuren finns inte de gränser som människo_människor sätter. Människo_människor sätter etiska gränser och utnyttjar inte barn ej heller utnyttjar eller våldför de sig på medmänniskor. Men människo_djuren har inga sådana gränser. De våldtar och våldför sig på ett anarkistiskt sätt. Empati är därmed ett okänt begrepp.

MbX är en katalog för människo_djur. Det har jag förstått. Ni som har en internetleverentör som ger dessa människodjur utrymme … ja … lämna denne internetleverentör eller kräv att de rensar bland sina kunder. Det gäller t ex @2.sbbs.se och även flashback.net. Äckliga och motbjudande människo_djur finns där. Men där finns också människo_människor. Jag är dock definitivt inte en av dem. Skulle aldrig vilja anlita en server med så låg moral.

Visa att du är en människo_människa! Se till att göra människo_djuren synliga! … släpa fram dem i dagsljuset! Försök att lyfta fram människan bakom djuret.

Jag tror det finns ett starkt samband mellan dessa driftstyrda människo_djur och mycket låg intelligens. Vilken intelligens man än menar. Den intelligens som en människo_människas hjärna kan prestera är cyberrymder överlägsen männsiko_djurens hjärna. Däremot är troligen människo_djurens reptilhjärna mer utvecklad … kanske … men troligen inte den heller.

Med detta vill jag ha sagt att det finns inget som fyller mig med sådanavsmak som dessa sexfixerade driftstyrda människo_djur.

Det innebär också att jag hyser stor respekt för annorlundamännisko_människor med utvecklade talanger och hög sensibilitet. Detta finns hos alla människo_människor … några har bara inte funnit sin unika talang än … men den finns … jag garanterar. Se till att hitta den!

Sedan har jag faktiskt varit inne i en ”anarkifeminists” .. ?? .. gästbok. Frihetlig frihet och kommunism skulle gå ihop menade man! *pannan igen* Det har väl alla sett vad kommunismen ger sina medborgare i styrda och reglerade liv! ”Bekämpa kapitalism” är ett stående slagord. Ja, ja… *Birgitta tar sig för pannan igen* Kanske är kapitalism en sjukdom precis som alkoholism eller sexism. Beroende av pengar eller beroende av alkohol eller sex. Varför värnar kommunisterna så engagerat om kapitalisterna? De kan väl bekämpa alkoholism och sexism i stället …

Sunt och sjukt. Människo_människor och människo_djur. Höger och vänster. Framsida och baksida.

Vink från Birgitta! *smile till Birgitta E*

”Ibland får han heta Föfälia Fred för hans svans är så lång så man nästan blir rädd.”

Nalle Puh

Den 24 maj 1999

221 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag har mycket i huvudet idag. Hästar och webbsidor och vänner och GullHjärtan och allvar.

Vi har fått en gäst i hästhagen. En två-årig islänning. Hon hade mist sin hästkompis i boxen bredvid häromnatten. En liten flicka och ryttarinna går nu omkring fylld av sorg över en förlorad vän. Livet är smärtsamt ibland  för liten så väl som stor. Det är smärtsamt att förlora en kär vän både för människa och djur. Unghästen hade inte ätit den natten det hände. En unghäst får inte vara ensam. Även hästar behöver vänner och flock. Vår hästflock har nu välkomnat den nya gästen efter lite avvisande ceremonier i början.

Mitt Lilla GullHjärta har varit Frissa idag. Hon tvättade och masserade och sköljde håret. Därefter blev det kammat ordentligt. Jag bara kunde ligga i det sköna varma badet och njuta. Härliga himmelska avkoppling. Sedan ville Lilla GullHjärtat också bada. Vi fäste upp hennes långa guldglänsande nytvättade hår för det var ju onödigt att blöta ner särskilt sedan mormor inte hade det väldoftande balsamet med en humla på. Morbrorn och Mostern fick passa medan mormorn skalade potatis för storfamiljsmiddag med varmrökt lax direkt från röken. Mmmmmmums!

Jag har förberett för en ny högst intressant idé. Den kommer kanske igång de närmaste dagarna. Här blir det isf. Det kommer att handla om verklig sann och ovärderlig vänskap. Den som har en sann vän är en ”rik” människa. Så tycker jag. Kolla även i mitt Forum så fantastisk dikter unga människor kan skriva. Jag har lagt in dikterna här bara för att de är så fantastiskt fina. Visst är de!

Efter jag hade skrivit igår om människo_människor och människo_djur så har jag tänkt en hel del i ämnet. Särskilt sedan jag kollade på TV om impotens hos män. 48% av alla män i 50-årsåldern är impotenta eller har haft dessa besvär. Vad händer i vårt samhälle? Vad händer med männen och kvinnorna och relationen dememellan? Jag bara undrar. Kan det finnas ett samband mellan _Impotens _ Feminism_ Porr_?!

Innan jag ger mig in i diskussionen vill jag bara säga att mina gränser är knivskarpa. Barnporr är helt oacceptabelt och kriminellt! Porr med ojämna styrkeförhållanden, tvång eller med våldsinslag likaså. Samt porr som tränger sig på de som inte har efterfrågat detta. Alla relationer mellan människor som inte bygger på respekt för varandra tar jag starkt avstånd från.

På vissa arbetsplatser råder en kultur som är motbjudande och verkligen inte präglad av respekt. På arbetsplatser med mansdominans och ofta lågutbildade män … där är språket grovt och porrbilder hänger på väggarna. När Min Mellan gjorde prao på en sådan arbetsplats stod hon inte ut. Hon vägrade helt riktigt att gå dit! Det var på Mejeriet i V Karup. Det är nedlagt nu. Hur kan skolan bara erbjuda en sådan plats!?

Det är dags för män och kvinnor att visa varandra respekt. För mig är det självklart att män och kvinnor ska ha samma villkor för utbildning, arbete och lön. Jag tror inte (vet att) det uppnås varken genom kvotering eller strid. Jag tror det uppnås genom respekt för varandra.

Ett stort ämne detta … i morgon kommer det mera … om …
_Impotens _ Feminism_ Porr_

Vink från Birgitta!

”Puh sa -Åh! och -Det visste jag inte, och tänkte på hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.”

Nalle Puh

Den 25 maj 1999

220 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag skulle vilja ha ett nytt och intressant jobb. Jag skulle vilja ha ett jobb där min kompetens kommer till användning och uppskattas. Det finns så mycket jag är intresserad av och jag tycker det är så roligt att lära mer och nytt. Jag har en bra utbildning, värdefull livserfarenhet, mycket god människokunskap samt den goda viljan. Visst måste det finnas ett intressant jobb ”out there somewhere”!

På mitt senaste jobb kände jag mig så som jag tror en läkare skulle känt sig om han fick sitta och lägga bandage och plåstra om de sårade … när han skulle kunna göra den viktiga övergripande planeringen och de nödvändiga operationerna.
Man gör ett viktigt jobb men skulle kunna göra så mycket mer.
Jag ville alldeles för mycket för vad den verksamheten tålde. Det fick man inte. En organisation som inte förmår ta vara på sina medarbetares kompetenser och där verksamheten hålls nere på en för låg nivå genom hindrande gruppkrafter … och ”proppar i systemet” … där passar eller tillåts bara en viss sort och den sorten är inte jag och vill inte vara heller … Min sort går under på så’na ställen … jag kämpade i över 10 år … och kom igenom med ny, fast smärtsamt, men värdefull vunnen erfarenhet …

Jag har upplevt det motsatta … på flera av mina tidigare arbetsplatser … så jag vet hur det kan vara när det är bra. Just nu upplever min cybervän Birgitta detta fantastiska och det gläder mig så. Birgitta har också en smärtsam upplevelse bakom sig. Nu är hon ”en Pärla” på sitt jobb och i Cyber. *kram [] och vink till Pärlan*

… forts. från  igår … impotens_feminism_porr
Vilka
förutsättningar för bra liv ges vi i vårt samhälle? Vilka livsbetingelser har vi fått genom de senaste årtiondenas politik? Har vi den välfärd som ger oss möjlighet att färdas väl genom livet? Jag har varit dubbel- och trippelarbetande … minst! … precis som min man … och vad får jag för det … jo det är bara att titta i det röda pensionskuvertet … inte räcker pensionen att bo kvar på Kastanjebacken när jag blir pensionerad! Glad är jag att min mamma slapp att få ett rött kuvert. Hon som var hemma hos oss tre systrar tills vi var tonåringar.

Kravfyllt är vad det varit. Omänskligt kravfyllt … genom myndighetspolitiken, föraktpolitiken. Föraktet för människors egna val. Staten skulle bestämma. Staten med (s). Barnen skulle på dagis, de gamla till särskilda boenden, ”pigorna” avlivas, kvinnan ska jobba, mannen ska jobba, hemmet ska ändå skötas, och barnen ändå fostras med kärlek och moral … eller? … i ett ekorrhjul som snurrar fortare och fortare … ingen orkar egentligen … vart 10-onde barn försummas fysiskt eller psykiskt … fler och fler barn visar upp en osund känslokyla … porren blir grövre och barn utsätts för övergrepp …

Dessa barn växer upp och blir föräldrar i morgon … men hurdana föräldrar … hurdana förebilder för sina barn en dag … med tanke på hur det är redan  idag …

Krav och behov.

Jag tror att männen har svårt att bemöta alla krav som ställs på dem. Män pratar inte om sina behov och ingen kan därför lyssna. Män har svårt att verbalisera känslor. Män tillfredställer därför sina behov på det sätt de finner enklast och med mindre och mindre reflektion över sina handlingars konsekvenser. Krav från alla håll gör män impotenta. Rabiata män förnedrar och vålför sig på kvinnor. Kanske känner de vanmakt.

Jag tror att kvinnorna är mycket fixerade vid sina egna behov och gärna pratar om behoven. Kvinnor ställer krav på männen att ovillkorligt rätta sig efter deras behov. Kvinnor ser ibland männen som hinder för deras egen framgång/jämlikhet utan reflektion över konsekvenserna. Rabiata kvinnor ser männen som fiender som ska bekämpas. Kanske känner de vanmakt.

Kvinnor ser till att tillfredställa sig själva medan männen blir impotenta. Är det verkligen så vi vill ha vår relation och det resultat vi önskar!

Jag tror att män och kvinnor är olika, tänker olika, uttrycker sig olika … och … jag vill se män och kvinnor som kompletterande varandra, respekterande varandra … och med en ömsesidig lyhördhet för varandras behov … uppmuntrandes varandras utveckling …

Jag vill se kvinnor och män med varandra inte mot varandra.

”Var jag än är, där är alltid Puh. Det är alltid Puh och jag.”

Nalle Puh

Den 26 maj 1999

219 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Hela dagen har gått till politiken idag. Presidiekonferens med information om LSS, handikapp, IT mm mm till 16.00 och därefter till Torekov för att rösta i EU-valet. Jag tycker Gunilla Carlsson är jättebra och även Per Stenmarck. Klart att man ska rösta på parti och personer som vill EU väl. Det kan ju inte de vilja som vill gå ur EU! Inte är de bra representanter för Sverige heller! Snarare ett skämt som inte kan tas på allvar. Det är en anledning till att man ska rösta på moderaterna som vet vad man vill och vill väl.

My Bluebell Award idag går till ”Världens bästa valarbetare”. Han heter Gösta och är 94 år ung. Gösta tog sitt förnuft till fånga för många år sedan. Lämnade (s) för att bli moderat. En merit bland många; Att av 34medlemmar i en bostadsrättsförening har han värvat 32 till moderaterna.
GRATTIS GÖSTA! *kram* Gösta finns i Kristianstad, så det så!

Massmedia=TV har verkligen vinklat i sina reportage. En sak har de dock tydliggjort … de partier som inte vill vara med i EU därför att de inte vill ha överstatliga beslut …. Mp  och Vp  … de är de allra värsta till att just ta dessa överstatliga beslut!!!! Tänk på det! Det ligger ju precis i deras linje … att besluta och styra så mycket som möjligt över människors vardag. Fy sjutton! Jag vill bestämma själv! Över min vardag! Jag tycker också att Sverige ska bestämma själv så mycket som möjligt och EU så lite som möjligt av Sveriges inre angelägenheter … men se de EU-fientliga låter gärna Eu bestämma över Sveriges inre angelägenheter … de som säger sig inte vilja ha överstatliga beslut … HA! … Ja_ja! …

EU ska bestämma om så’nt som är gränsöverskridande t ex alla miljöutsläpp från länder som Tyskland och England och som drabbar andra länder inklusive  vårt land. EU ska fatta beslut så dessa miljöutsläpp inte tillåts vara skadliga! Så det så! EU ska också se till att få med så många länder som möjligt i samarbetet. För freden. För vår gemensamma välfärd. Ju starkare EU desto mer hjälp kan ges till utvecklingsländer! Så är det bara!

Hade Jugoslavien varit med i Eu hade det inte varit krig på Balkan idag. Kvinnor hade inte blivit förnedrade och våldtagna. Män hade inte blivit förnedrade och torterade. Barn hade inte behövt lida. Av dessa serber och deras paramilitära styrkor. Serberna är ansvariga. Några säger att man inte kan anklaga ett helt folk! Vilka ska då anklagas om inte det folk som valt sin ledare som leder sina styrkor till förgörelse och fördrivning av ett annat folk! Serber har ställt sig själva i de anklagades bänk. Där kommer de att få stå tills de blivit dömda för folkmord. Troligen kommer de att få ta tyskarnas plats. Tyskarna står fortfarande efter så lång tid efter förintelsen i de anklagades bänk.  Serber och tyskar kommer alltid att finnas som symboler för förintelse och förgörelse av människor.

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

”Det är rätta dagen att uträtta någonting.”

Nalle Puh

Den 27 maj 1999

218 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag vet precis vad jag ska önska mig till Mors Dag. Av Min Vattuman. Jag ska önska en God Doft. Inte vilken som helst utan en så God Doft att Min Vattuman inte kan gå förbi mig utan att kramas och kela. Hypnotiserande liksom. Det önskar jag mig. Jag har avslöjat till Mina Mellan och Min Yngsta som genast undrade vad jag önskar av Mina Barn. ??? Vis av erfarenhet, tror jag. Min Vattuman har aldrig tyckt att Mors Dag var något som hade med honom att göra …!!! … ”Jag är ju inte hans mor” … *ups* *!!!*

Det är förvisso sant … men … har han verkligen inte med Min_Mors_dag att göra! Visst är det så att män och kvinnor tänker olika … vi gör iaf!

Som svar på Min Yngstas fråga kunde jag bara komma på … en solhatt … en riktigt fin_snygg. Som skyddar ansiktet så jag slipper få solexem och slipper att det kliar i ansiktet. Slipper det knottriga ill_röda. Jag vill ha en så’n hatt som de amerikanska farmarkvinnorna brukar ha i Westernfilmer. Precis en så’n vill jag ha. ”Önskar kostar ingenting …”

Fast jag skulle kunna önska en tatuering från varje barn och barnbarn … fast det är minsann fööööör dyrt! Men jag skulle vilja ha två mellanstora fjärilar och en liten fjäril vid sidan om min egen Blåvinge_fjäril. Det skulle vara flickorna. Sonen, Min äldste kanske skulle bli Nyckelpigan jag alltid önskat eller kanske en Spindel i sitt nät. Jag gillar ju Spindlar. Själv har min Äldste en Svart Panter med riktigt klös … också på axeln. Jag och mina barn har tatueringar. Min Vattuman vill absolut inte ha och förstår inte hur i hela fridens dar vi vill. Men i vår familj så låter vi varandra och det är helt OK dessutom. Min Familj är den bästa som finns. Tycker jag! I år har vi varit gifta i 30 år … HIMMEL!

Mycket tid har gått till hemsidor idag. Allra mest till denna och denna. Sedan är det viktigt att även välja denna högaktuella. När Min Vattuman kollar nästa teleräkning behöver jag nog en stor hatt att gömma mig bakom.

Hurra! BRAVO! Äntligen! Beslutet att anklaga Milosovic med anhang för brott mot de mänskliga rättigheterna är taget. Domstolen i Haag nästa för vissa …. BRA! Det ger hopp i en hemsk tid. Hopp att vi kanske så småningom får fred i världen och att brottslingar inte kan komma undan. De får absolut inte komma undan. Inför rätta ska dom!  

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

”När ditt hus ser ut som ett kullblåst träd är det hög tid att du skaffar ett nytt.”

Nalle Puh

Den 28 maj 1999

217 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Jag undrar om de mänskliga rättigheterna gäller på Internet? Jag undrar hur man kan finna strategier för att få ett människovänligt Internet präglat av respekt för människor, liten som stor, ung som äldre? Jag upprörs och jag undrar … Nu har jag och min cybervän Birgitta jagat barnporrsidor och anmält både till respektive internetleverentör och till RäddaBarnen. Detta måste alla göra! Alla måste jaga avarter i vårt samhälle. Även om många människo_djur_män tror att tjejer gillar och är med på både det ena och det andra så visar det bara vad dessa mäns hjärnor förmår tänka. Eller rättare vilka brister dessa mäns hjärnor har.

De mänskliga rättigheterna är heliga!
Barns väl viktigast av allt!

Tyvärr är det så att många förövare och sexmissbrukare har varit utsatta för övergrepp som unga. Cirkeln måste brytas! NU! Reptilhjärnenivån måste lämnas och driftsstyrningen måste övergå till förnuftsstyrning. Här kan man läsa lite fakta.

Jag blev ordentligt omskakad av filmen om Maorierna i kväll i TV. Hur mycket är verklighet och hur mycket är uppdiktat? Det undrar jag. Ibland blir man riktigt nertyngd av allt ont som händer runt om i världen. Hopplösheten gör sig påmind … fast den kör man ju lika fort bort … den vill man inte alls kännas vid … inte ge upp … kämpa på … Jag önskar att varje folk fick leva som de vill och efter sina egna traditioner … inte bli påtvingade något från den så kallade civilisationen. Jag vill tro att det är möjligt att bevara sin unika egenart mitt i civilisationen. Bara man slipper missionärer som ska pracka på sin egen religion och andra dumheter. Det är också en form av våldtäkt! Kyrkan har gjort sig skyldig till många sådana våldtäkter. Bland annat därför har jag lämnat svenska kyrkan. Även för att det över_huvud_taget kan förekomma en debatt inom kyrkan att kvinnor inte skulle få bli prästvigda. Vad säger de mänskliga rättigheterna här? Tyder det på respekt mellan människor?

Det har redan hunnit bli en del på denna sidan. Jag har lagt in nytt varje dag hittills. ”Mina CyberFlickor” skriver helt fantastiskt. Tänk så duktiga ungdomar det finns! Talanger! Unika egenarter som är i utveckling. Men livet är hårt. Inte bara i tonåren. Jag kommer ihåg att tänkte så mycket ibland … då … t ex när jag gick hem sent i den mörka stjärnklara natten … då … när jag tänkte där under stjärnorna … så … det blev svindlande och jag t o m undrade om jag verkligen fanns … det var nästan lite otäckt hur tankarna kunda irra iväg … numera blir jag inte svindlande yr utan snarare fylld av förundran … och … tänk om …

Nu är det balsam för själen att njuta och gå upp i naturen … vare sig det är under stjärnhimlen på natten eller i liljekonvaljskogen eller på Mias Äng där den stora Häggen fanns. Jag älskar åskväder. Åååh naturens kraft. Men jag har respekt för denna kraft också. För två år sedan hade vi ett föfäääälit åskväder över Kullahalvön. Min Vattuman och jag satt på (eller rättare låg i) våra solstolar med filtar över oss … på första parkett … mitt i denna kraftskådespelarnatt … här på Bjäre. Det var otroligt imponerande. Jag har bara varit med om ett värre åskväder och det var i Ungern. Vi hade varit i Tokajdistriktet och var på väg ”hem” till Tanjan några mil söder om Bekescaba. Blixtarna slog ner runt om vår bil och på vissa ställen kunde man se hela Pustan upplyst. Marvellous! Betagande! En upplevelse jag är mycket rädd om. Gillar man åskväder är det bra att bo på Bjäre … för här cirklar åskan runt runt runt … jag undrar om det finns något i berggrunden som drar åskan till sig? Det undrar jag över. Tyvärr har åskan slagit ner här i krokarna genom åren och jag har respekt för åskan. Men jag älskar åskan … ändå.

Jag skulle ha skrivit om något helt annat … så det kan bli …

”När du bär med dig en burk honung som du tänker ge bort till en vän på hans födelsedag — stanna inte på vägen och ät upp den.”

Nalle Puh

Den 29 maj 1999

216 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GLAD! GLAD! GLAD! GRATTIS Charlotte! Charlotte Nilsson … vinnare i Eurovisionsschlagerfestivalen. Fantastiskt! Himmel vad roligt! Jag måste säga att Småland i Sverige vann i Europa! Ja så är det! Charlotte, Du var bäst … sedan får vem som helst anklaga mej för att vara patriotisk nationalist eller vad som helst … I don’t give a *hrm*  … men bäst var du! *Kram Charlotte* *Glad vink till Din Mamma M, Moster G, Morbror G, Morbror A och Yngsta Mostern*

DU är faktiskt lite lik Din Mamma M som jag kommer ihåg henne. Jättesöt och blond och blåögd … precis som Din Moster G som var min bästa kompis då när jag tillbringade somrarna på Grävlingetånge. Underbara somrar ute i Smålandsskogarna. Så många ljusa minnen! Jag var också lite kär i Din Morbror G måste jag erkänna … det är väl så när ens väninna har en storebrorsa .. och det hade ju inte jag. Var rädd om Dig! Det är det jag önskar. Jag önskar att du ”Bär Din Tatuering Inom Dig” … alltså att du har den tillräckliga styrkan inom Dig för att stå emot de faror som lurar i framgångens spår. Jag hoppas att du har Den Genuina Småländska Kraften djupt där inne där ingen kan störa denna styrka och energi. Av hela mitt hjärta önskar jag dig lycka till … och … take care!

Redan i eftermiddags när vi fikade ute så sade jag … ikväll vill jag se när Charlotte vinner … inte om … utan när.
Både min Vattuman och jag satt ”bänkade” framför TVn. Det brukar vi inte … men ikväll var vi … Dessutom hade jag grillat så himla goda kotletter … vårt eget kött … våra små goda grisar … KRAV-godkända … med mycket kryddpeppar … jag gillar kryddpeppar … Ja, det var en lyckad kväll. Vår Yngsta hade precis varit ute på en ridtur och faktiskt mött en Grävling … Elja, hennes häst hade inte haft vett att bli skrajsen … och Grävlingen hade lommat iväg som en rullande säck potatis. Ja, jag tycker att det ser ut som en rullande potatissäck när Grävlingar springer. Min Yngsta hade först trott att det var hennes gråa hund Chippen hon såg .. men han var ju framför henne … ja, ja, ja,  alltså en Grävling i Påarpsskogen. Det blir att se upp framöver …

Inget uppsatsskrivande idag heller … inte är det klokt på enda fläck … men jag har faktiskt suttit vid datorn det mesta idag … heltokigt! … !!!! … minst sagt. Jag har skapat ytterligare en webbring!

Vad gör man!? Skapa gemenskaper … skapar nätverk … vill ett bättre samhälle … vill en bättre värld … vill bättre villkor för människor … vill inte att barn ska ha det svårt … vill inte att någon ska utsättas för mobbning och utfrysning … vill …. vill väl … vill mer … vill … vill … vill …

Här är ringsidan*Alla kan agera Mot Mobbning* … Har Du en sida om Mobbning … så … gå med för katten … Tänk om alla skolor med bra sidor om mobbning gick med … då kunde mer Goda Idéer spridas … och lättare …Logon är fin tycker jag … Visst är det så att invånarna i Sjumilaskogen verkligen respekterar varandras olikheter! Jag har faktiskt själv fotograferat … så det så!

Jag har redan anmält 5 egna sidor … det är vad som krävs för att ringen ska komma in i deras lista … Vem blir den sjätte? … ??? ….

Dessutom har jag omarbetat Min Dagbok för 1999. I stället för att samla alla månader horisontelt blir det nu vertikalt. Min Dagbok är Min och ska bara finnas här … Det är Mina Tankar … och jag delar dem gärna med alla som vill … och det blir fler och fler … roligt … men ingen får ”knycka tankarna” för att utnyttja … det är grov stöld … men nyttja får man … man får bära dem med sig … Undrar hur de gör som forskar på det skrivna på Nätet? Jag vet att det forskas … kanske på Dagböcker … undrar hur de gör … Mig måste man iaf fråga innan man tar några av Mina Tankar  …. Så Det Så! *Kommentarer välkomnar jag* Kommentera och glad vink!

Vad jag skulle skrivit om igår? … ja detsamma som var tänkt att skriva om idag … mobbning … elever_lärare … samt en skopa till en ”journalistsnobb” som attackerar BRIS … men det kommer … var så säker …

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.”

Nalle Puh

Den 30 maj 1999

215 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


GLAD! GLAD! GLAD! idag igen. Alla mina barn var hemma, kom hem till ”frukostmöte”. Myyyysigt! Jag är så glad för att mina barn tycker om att komma och gör det ofta. Idag var det särskilt mysigt. Min Äldste har varit toastmaster på bröllop i helgen och Min Mellan att utnämnts till Miss Hat på en högskolefest … hatten var Lillasysters, alltså Min Yngstas londonhatt … så den går inte av för hackor. Jag hörde att någon inte firade Mors Dag för …. ”det är bara ett kommersiellt jippo” … jaha … är det? Beror inte det på vad man gör det till? Undrar om vårt ”Frukostmöte” också kan betraktas som ett kommersiellt jippo??? Jag fick blommor av Min Mellanoch Min Äldste … underbara Rosa Rosor och Alstromeria … heter den så? … Min Yngsta hade hittat en jättefin Stråhatt när hon var i Helsingborg på marknad. Min Vattuman …. som sagt … Mors Dag berör ju inte honom …. men han var lika glad att barnen kom på ”Frukostmöte” … nästan iaf. Ingen hypnotiserande doft i sikte här inte … då

Nu däremot finns det iaf doft här … om den är hypnotiserande återstår att upptäcka …. Vi skjutsade Vår Yngsta till H-g och passade på att ”tura” …. för första gången …. !!! …. Min Vattuman ville bjuda kvinnan som fött alla hans barn … inte riktigt rättade jag som minns … två föddes aldrig … jag minns även de två som skulle blivit. Nåväl vi åt gott och vågorna var lugna och solen sken … efter maten slank jag in i taxfree och letade upp en doft … så nu doftar jag … förhoppningsvis gott … förhoppningsvis hypnotiserande gott … *smile*

Jakten pågår … på flera plan … jag tänker just nu på det lägre … Charlotte står i blickpunkten, vinner melodifestivalen … och blir vissa människors byte. Man ondgör sig över utseende och fäller nedlåtande omdömen … ja faktiskt starkt kränkande också …. Det vänder sig i mig! Kvinnor förfasar sig över att Svenska män utsett henne till Sveriges sexigaste … varför inte vända förfasandet mot de som utser i stället för mot den som utses ???? Jag bryr mig inte … det rör mig inte i ryggen … men angriper man och orättvist och oreflekterat … ja då blir jag ilsk …

Här är ett ämne för forskning! Kolla vad kvinnor tycker om kvinnor! Skriver om andra kvinnor … dela upp i kategorier … kanske fenomenologiskt … Vilken typ av kommentarer … vilken typ av kvinnor … Hur betraktar kvinnor kvinnor? Vetenskapligt kvalitativt belyst … det skulle vara intressant. Var skapas mallarna? Idealen?

Låt Charlotte och andra lyckas! Bekämpa Jante! Ju fler som tillåts lyckas desto bättre för alla … vare sig det gäller musikbranschen eller forskningen. Låt och tillåt! Meeeer! Var lite generösa i sinnet!

Låt Charlotte och andra artister ”styla” sig om de nu vill. Det behöver väl inte godkännas av dig och mig! Låt och tillåt! Vad gör väl det!? Ingen kommer till skada och någon får jobb. Låt och tillåt! J-a tyckande! Nu fick jag problem för jag svär ju inte, som sagt. J-a = Janta => ”Jantatyckande!”

*JantaTyckande är inget för Birgitta!*

Mina Kära Fina CyberFlickor skriver och skriver …. Min Dagbok slog rekord igår … hemskt roligt … Livet är spännande! Jag tar vara på det så gott jag kan.

Men ilsk så det förslår blir jag av ”journalistsnobbism”. Det kallar jag en kulturjournalists angrepp på BRIS i NST den 28 maj. Han skriver om BRIS  ”en organisation som vill så väl och begriper så lite” apropå kampanjen just nu bland femteklassare. Jag tror nog att barnen behöver BRIS … men knappast denna typ av journalistik … det kommer mera …

… likaså om ”PanterTanterna” med klös på Nätet … så småningom …

”Ibland, när man står på den nedersta slån på bron och lutar sig fram och ser ån långsamt flyta fram under sig, vet man plötsligt allt som finns att veta.”

Nalle Puh

Den 31 maj 1999

214 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.


Just hemkommen från ett intressant möte. Och Mona som lagat sååååå god lax. Tack Mona! Jag körde fel på vägen hem och kom längre söderut än jag skulle …^!!^… Fast jag som tror på ödet inser ju att någon mening var det med felkörningen. Nu kunde jag köra förbi vårt gamla Hus i Dösjebro. Vårt favorithus, underbara hus … stora härliga …. med många rum. Tänk om vi hade kunnat ta det med oss till Bjäre. Bara Tänk Om! ÅÅh!

Väl hemkommen satte jag mig för att kolla mina mail. Det nionde och tionde tog eeeeeeeeeeeeeeeeevigheter att hämta. Säger jag evigheter så menar jag evigheter. Jag fick gå in i programmet och ändra tidsspärren minst sex gånger. Mailen var från California och heeeeela oceanen var med … jag lovar … det är sant …. på bild … med ljud. Tanken var naturligtvis god … men det blir väldigt mycket ocean …. nästan lite för mycket …. faktiskt. Även för en vattenälskare.

”Journalistsnobbismen” i NST gick som sagt ut på att ondgöra sig över BRIS som fick symbolisera det konventionella tänkandets oförmåga att lösa ungdomsproblematiken. Denna problematik utgörs av de senaste rapporterna över ungdomars ohälsa, mobbning, självmord, psykisk ohälsa, våld … Att förklara problemen som orsakade av ekonomiska resurser eller brist därpå blir hopplöst otillräckligt menar journalisten och skyller sedan både på vänsterns antauktoritära uppfostringsprinciper och högerns romantiserande av marknadskrafterna som lösning på problemen ….   Som slutkläm angriper journalisten BRIS kampanj att lyfta fram vissa kändisar som förebilder … där några av dem t o m haft ett kriminellt förflutet men nu kommit på rätt spår …. Journalistsnobbism är när man låter orden begå våldtäkt på ”ämnet” bara för att göra märkvärdigt och uppmärksamma. Journalistsnobbism genererar ingen extern kreativitet. Det leder alltså ingenstans … eller fel.

Jag undrar … i vilket syfte skriver han så!? Vilka tankar fanns bakom? Vilka reflektioner gjordes? När jag läser artikeln upplever jag den som ett angrepp och främst på BRIS. Men ämnet är ungdomarnas villkor i vardagen. Våra ungdomar mår inte särskilt bra. Många rapporter vittnar om detta. Jag har ju själv fördjupat mig i detta och vet att så är fallet. Självförtroendet är dåligt hos alltför många. Det finns ett starkt samband mellan det låga självförtroendet och brist på tillit till den egna förmågan att inhämta kunskaper. Dessutom mår ungdomar dåligt. Det kan man gå in häroch läsa. Ja, jag skulle kunna skriva en hel bok om detta … så det vet man alltså … att det inte står rätt till här i vårt samhälle.

Men …. ska angreppet verkligen riktas på BRIS!? Absolut inte! BRIS gör en fantastisk insats. Var finns just kunskapen om barns och ungdomars situation om inte hos BRIS! Dessutom ”lyssnar” BRIS på de unga. Det är inte precis vad man kan säga att de flesta vuxna gör! Men BRIS gör!

Intressantare vore att diskutera … Vad borde göras? … Vad behöver vi veta mer om för att kunna göra det vi vill och måste? Jo, tex omFÖREBILDER. Det är ett högst viktigt område att fördjupa sig i … förebilders betydelse för barns och ungdomars utveckling.
Teori ~ teori ~ …..
Avstampet; mamman-föräldrarna-syskonen-familjen-släkten
Gången igenom; kompisar-skolan-samhället-världen
Framtidsvägen; den egna identiteten i världen tillsammans med andra

Avstampet för gången igenom in i framtiden. Mycket ska fungera hela vägen och förebilderna är oerhört viktiga i alla delarna. Etik och moral, förmåga till empati och den egna självtilliten är några produkter i detta resultat. Hur blev det … resultatet … med de förutsättningar som gavs? Hur fungerade förebilderna på vägen? Var finns bristerna som måste åtgärdas?

Ju sämre var och en mår desto sämre fungerar relationerna dem emellan. Barn och ungdomar mår inte särskilt bra. Var tionde förskolebarn försummas fysiskt eller psykiskt. Våra säkerhetsnät har stora hål för de barn och ungdomar som har det allra sämst … de med psykiskt sjuka föräldrar eller missbrukande föräldrar … de barnen och ungdomarna har det allra sämst i dagens Sverige. Vem ”ser” dem? I skolan? På fritiden? Vem blir deras förebild på vägen? Vem får bli deras förebild?

”Om du tror att du ser en Heffaklump i en Fälla, måste du försäkra dig om att det inte i själva verket är en Björn med en tom honungsburk på huvudet.”

Nalle Puh

%d bloggare gillar detta: