RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999 04

April 1999

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

——————————————————————————–

Den 1 april 1999

274 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Den svenska fläskfilén kostar 132 kr/kg och den danska kostar 69 kr/kg. Den danska filén är uppfödd på ett sätt som alltså är förbjudet i Sverige. Ena stunden värnar man djuren och pratar sig varm om hur väl man vill dem. Nästa stund så köper man den danska filén och ratar den svenska! De danska suggorna står alltså fastbundna större delen av sitt liv eller instängda i små stålburar. Inte får de chans att sköta sina små kultingar som ”fria” djurmammor. Svenskar stöder detta plågeri! Annars skulle det ju inte gå att sälja danskt griskött, eller hur?

Kanske köper man billigt för att kunna köpa en massa påskgodis!? Inte bryr man sig E_G_E_N_T_L_I_G_E_N om djuren. Det tror jag inte på förrän det märks konkret! De svenska grisbönderna tvingas den ene efter den andre att lägga ner p gr a olönsamhet. Mycket högre skatter på diesel och annat än den danske bonden. Och så detta med att låta djuren ha det bra ….. Bidrar du till utrotningen av svenska bönder samtidigt som du stödjer djurplågeri? Jo, du som äter danskt griskött gör!

Jag undrar om våld lönar sig? Jag undrar hur det kommer att bli med Milosovics? Kommer han att få Kososvo? Kommer länder att erkänna Kosovo som Milosovics? Det undrar jag över. Framtiden kommer att ge svaret. Milosovics; kommunist eller nationalist? Ja, nationalist var han ju inte, enligt honom själv. Det är ju dessutom ”förbjudet” för en kommunist att vara. I detta fallet tror jag det är samma onda kraft i vilket som!

Vi pratar om politik som om det var en rät linje. Höger — vänster. Jag tror inte alls så! Jag tror politik går runt. På framsidan finns de goda krafterna. På baksidan finns de onda krafterna! På baksidan möts höger- och vänsterextrimister. De är lika sjuka vilka som! Onda! Förgörande! Dödsbringande! Anarkister! Terrorister! Mördarband! Just nu bevittnar världen hela serbiska folket som ett enda mördarband! Så länge de inget gör för att stoppa! Jag ser bara att de hyllar framfarten eller försvarar så …. Serbien är en mörk blodig fläck på baksidan …. Där ska jag inte sätta mina fötter!

Tur jag kan välja och välja bort. Jag väljer bort vin från Frankrike fortfarande efter Mururoa. Jag väljer naturligtvis bort dansk fläskfilé! Jag väljer bort serber och serbiska varor och serbiskt land. Det är tur man kan välja. Det är bra när man får veta så man kan välja och välja bort rätt. Rätt så som jag ser det.

Jag vet också att livet inte är så enkelt. Men det känns bra att ta ställning. Jag tar definitivt ställning mot våld. Jag tar definitivt ställning mot våld riktad mot värnlösa och svaga.

I dessa stunder hyser jag inget hopp om mänskligheten. Alldeles för många fungerar på en alldeles för låg nivå. Tyvärr har vissa av dem tilldelats makt. Vi lever inte i en ond värld men vi lever i en värld med många onda människor. Det skulle jag vilja slippa!

” I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”

Nalle Puh

Den 2 april 1999

——————————————————————————–

En alldeles speciell dag idag. Den började bra … mycket bra … Redan före frukosten kom Min Yngsta och lade armarna om mig, kramade och sa’: ”Lilla Mamsen, hur är det med Lilla Mamsen idag?” Milde tid! Det var ju jättebra! Skulle ju inte kunna va’ bättre!

Sedan var det i köket igen … fast lite senare … när jag stod och lagade familjemiddagen …. kom Min Mellan och sade: ”Lilla Mamsen, vill du ha en kram?” Visst ville Lilla Mamsen det … och släppte allt för händerna för en ljuvlig stund.

Nu skulle man ju kunna tro att jag är en hejare i köket … och som alltför sällan lagar mat … och att det borde uppmuntras …. av de som vill se detta lite oftare …. fast så är det inte alls! Jag är ingen hejare i köket. Troligen är Min Vattuman den mesta hejaren av oss båda i det sammanhanget. Men jag lagar godkänd mat … ibland riktigt god … jag kan om jag vill … men jag är definitivt ingen hejare i köket.

Det var nog bara så att Min Yngsta och Min Mellan … precis samma dag … råkade ha … kramhejardagar … och jag fanns i närheten … vilket var himla härligt!

Jag har fått många kramar idag. Mathilda har ju varit här. Hon har alltid kramhejardagar. Fast Morfar får allra längst och allra hårdast kramar. Morfar är favoriten än .. just nu. Men Mormor är också lite favorit.

-Vet du att Mormor älskar dig? undrar Mormorn, inte för första gången.

-Ja, det vet jag, svarade en bestämd röst.

-Vet du att mormor älskar dig J_Ä_T_T_E_M_Y_C_K_E_T?

-Ja-a!

-Det kan vara bra att veta!

-Varför då?

-Jo ifall du är ledsen någon gång … då kan du ju alltid tänka att Mormor älskar dig jättemycket! Är inte det bra?

-Mmm …varför?

Himmel vad samvetskval jag får ibland. Inte så ofta nu för tiden. Varför ska man ha det? Min Vattuman tycker det är jättefånigt och bryr sig inte det minsta om att ha så’na fånigheter för sig. Och det är naturligtvis dumt! Fast nu hade jag det! Det är ju inte klokt att jag låter min vackre ståtlige hund gå omkring och se ut som en bovier …!!!! Nej! det är det då rakt inte! Nu är han iaf klippt … och ååååå så tjusig han är! Hur kunde jag … så länge … all tid är för länge i detta sammanhang. Det som fick ändan ur vagnen denna gång var att jag mötte en labbe och hans matte. Matten tyckte Billie var fin och undrade samtidigt vad det var för hund!!! Nu är han definitivt en Riesen. En Giant Schnauzer — the Rolls Roice of all dogs! Faktiskt uppskattar många fotona på Billes webbplats. Särskilt amerikanare. De gillar Billie och skriver mail eller skriver i min gästbok. Kul! Billies far är den amerikanske championen Skansen´s Quarryman. Men det tror jag inte står på webbsidorna, eller?

En fin och njutbar sida … Golden Heart

” Slumpen gjorde att det blev jag.”

Nalle Puh

Den 3 april 1999

272 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Har någon någonsin tänkt på hur mycket den idéella kvinnokraften har genererat i (överlevnads)möjligheter för människor som har det svårt? Under hela mitt liv har Min Allra Käraste Faster A handarbetat. Virkat, broderat, vävt, stickat …. De underbaraste dukar, broderade som den vackraste svenska blomsteräng i Småland … eller broderade med det allra juligaste julmotiv … virkade små påskglada hattar med fjäder för riset … virkade små tabletter i avancerade mönster … ja allt man kan tänka sig …. Fingrarna är nästan ständigt igång. Inte är det nog med handarbetet för sedan är det bullar som ska bakas, småkakor gräddas eller kanske våfflor med grädde och hemlagad sylt …. till hembygdsföreningen … eller … till kyrkans syförenings auktion … eller till missionskyrkans basár … eller röda korsets lotteri … eller …. Under alla dessa år har Min Faster skänkt en otrolig och häpnadsväckande stor mängd till välgörande ändamål. Fortfarande vid 89 års ålder är fingrarna lika flitiga. Min Faster är naturligtvis inte ensam. Runt om i Sverige finns dessa Flitiga Välvilliga Flinka Fingrar som drar ett ordentligt strå till stacken … för att hjälpa människor i andra länder som svälter eller lever i nöd på något sätt. Idag delar jag ut min My Blubell Award till dessa kvinnor.

Detta är motsatsen till egocentrism. Det är helt fritt från tankar på celluluiter, raka ben och operera bröst. Det ter sig löjligt att bara tänka på så’nt … vilka skilda världar och tänkande. Vad är viktigt i livet? Vad blir du lycklig av? Vad blir jag lycklig av? Jag tror att det är viktigt att stanna upp i sitt liv och betrakta det lite utifrån … om man kan … om man hinner … om man nu ligger åt det hållet att man ens tänker en sådan tanke … och om man vill … Vad är egentligen viktigt i livet? Lever jag ett liv som ger mig möjlighet att ta vara på det viktiga? Ger jag mig den möjligheten? Det är ju ingen annan som gör det åt mig! Jag måste själv! Jag har ansvar själv! Jag styr mitt liv! Du styr ditt!

Jag trivs att bo i naturen. Jag trivs att bo lite för oss själva på landet. Men ändå mitt ibland. Alltså inte i en villa i ett villakvarter med ca 1000 kvm tomt. För mig är integriteten väldigt viktig. Den värnar jag intensivt. Men en sak trivs jag inte med här … jag trivs inte med ”andan” i denna bygden. Jag har skrivit om den förr … i golfbanefrågan … den kom till särskilt tydligt uttryck då. Det kanske är samma känslor i botten som de vi bevittnar händer i forna Jugoslavien nu!? Inte riktigt lika drastiska, fördrivande, mördande, förjagande … men faktiskt lika onda och människofientliga … för vissa människor alltså … de som man menar inte hör till …. bygden … platsen … Precis som Kosovoalbanerna i Kosovo betraktas av serberna … är det så … ja-a … det måste vara samma krafter i botten …. J_A_G__G_I_L_L_A_R__D_E_T__I_N_T_E … jag måste erkänna att jag tänker mer och mer på att flytta härifrån …

Denna ”bjäreanda” vet alla om. Ibland skämtas det om den!? Men egentligen är det inget att skämta om. Det är allvarligt! Det är onda fientliga krafter djupt och fast rotade hos många. Inte hos alla! Onda krafter måste bekämpas … Alla de vänliga krafterna som finns, de öppna, de nyfikna, de generösa … de är alldeles för tysta …. alldeles för tysta … men livsviktiga i en bygd som denna …

Ibland tänker jag att jag ska göra en webbplats om hur det varit att komma utifrån med stort engagemang och börja arbeta som speciallärare här … där man inte ville ha en utbildad speciallärare. Mina drygt tio år med arbete i källarskrubbar, hur jag inte skulle få tjänstledigt när min syster fyllde 50år eller ens när jag skulle göra en sluttenta vid högskolan i Halmstad, hur det känts när man inte ”lyssnar” på förslag som borde uppfattas som pedagogiskt rätt … För att överhuvudtaget ”överleva” var jag tvungen att läsa vid sidan om i perioder … ville ha kontakt med människor i kunskapsutveckling, med framtidsvisioner … komma ifrån en bromsande vardag … som egentligen var outhärdlig … dock inte eleverna! det vill jag bestämt säga … eleverna var glädjen i vardagen … efter tio år brast det … jag grät hela vägen hem från jobbet … jag slutade inte gråta … jag grät så gott som oavbrutet i flera månader … aldrig någonsin hade jag trott att något liknande skulle kunna drabba mig!! Aldrig!! Jag som är så stark! Hur fasen stod jag ut i tio år! I en sådan miljö!?? Ofattbart!

Jag har sparat mycket material. Jag har mycket att berätta. Både för mig själv att gå igenom och kanske värdefullt för andra att ta del av. Tack vare mina datorer, högskolekurser och goda vänner så överlevde jag … och lever jag … och förstås … tack vare min underbara familj så klart!

Egentligen vet jag inte om jag vågar skriva detta?

” Jag såg en Heffaklump i morse.”

Nalle Puh

Den 4 april 1999

271 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Jesus Christ saknade utstrålning och Judas bar upp hela föreställningen. Maria Magdalena sparade sig till Sången … ”I don’t know how to …. ”. Den sjöng hon mycket bra. Konsertsalen är ju för himla trist! Hur kan man bygga en konsertsal eller ett konserthus och lyckas få så lite energi i salen!? Fruktansvärt oinspirerande konsertsal. Jag menar den i Helsingborg. Vi var och såg Jesus Christ Superstar idag. Ingen höjdare, tyvärr. Som Min Yngsta sade ”Har man varit i London och sett ‘The Phantom of the opera’ så ….” … ja Min Vattuman och jag höll med. Cats och Evita bl a har vi sett … och får man säga … upplevt i London. Det bara går inte att jämföra på samma dag! Fy en så’n trist konsertsal!

Sedan kan jag varna alla som ringer och beställer biljetter från ”landsorten”. Lita inte på vad de säger! Jag fick besked om våra biljetter på rad 11 vilket var bra platser. Jag fick även bokningsnummer. Det skrev jag noga upp i min almanacka. Biljetterna skulle hämtas senast tre kvart före föreställningens början. Vi kom i tid, efter en jättegod påsklunch hos Min Systers, …. och hör ock häpna … biljetterna hade makulerats eftersom de inte hämtats den 29 !!!!!!!! Jag blev naturligtvis upprörd. Fick veta att det var inte första gången!!!! Vilken tröst! Nu fixades biljetter på rad 21 …. men!! …. Hur kan man sköta bokningen så uselt!??? Bokningsdamen hade glömt att avprogrammera automatisk makulering för att ge möjlighet att hämta samma dag … fick jag veta … och det var som sagt inte första gången det hade skett! Det hade kunnat vara en resa helt i onödan … det hade ju kunnat vara slut på biljetterna … M_Y_C_K_E_T__D_Å_L_I_G_T__S_K_Ö_T_T_ _A_V__K_O_N_S_E_R_T_H_U_S_E_T__I__HELSINGBORG!

Idag var min insändare om skolan, läroplanen och människosyn i NST. Kände mig inte lika nöjd med den när jag läste den i tidningen. Den var inte så tydlig faktiskt … i budskapet … tror jag … iaf var det ngt som gjorde att jag inte kände mig helt nöjd nu när den publicerats. Det är inte ofta jag känner så. I regel är jag nöjd med det jag skrivit … annars hade jag ju inte skickat in det heller … ibland är jag lite för spontan. Vid sådana tillfällen är det bara att hoppas att jag låter det skrivna vila några timmar för att genomläsas igen innan jag skickar in … men oftast skickas de med en gång.

Ikväll är jag trött. Max von Sydov var fantastisk i ”Pelle Erövraren”! 5-stjärnig skådespelarprestation. Ja fast då måste jag utöka till max 6 stjärnor eller kanske 5-stjärnigt-plus. Det får nämligen Dustin Hoffman i … himmel nu glömde jag … jo … ”Papillion”. Dustin Hoffman, Katherine Hepburn, Bette Davies, Meryl Streep, …. Allan Edvall, Margaretha Krook …

” Hon skulle göra något riktigt bra utan att tänka på det.”

Nalle Puh

Den 5 april 1999

270 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Idag har jag städat och röjt i skrymslen i mitt datorrum. Jag hittade Min Yngstas gamla docka med avbitna tår. När Dixie var valp bet hon av fötterna på Min Yngstas dockor och hennes My little ponnies. Inte roligt alls! Ledsamt för Min Yngsta som då hade svårt att behärska sorgen av de förlorade fötterna. Dockan har fina vita spetsstrumpor … så inget syns. Jag hittade även det hemmagjorda ”albumet” som Min Vattuman fick med sig på sina långa resor utomlands då … för länge sedan … för att inte ”glömma” oss här hemma. Jag visade Min Yngsta, som varit försjunken i decimetertjocka böcker, tre stycken under påsken, … hon utropade: åååhhh, ååå, åååååhhhh, ååå …. precis som vi båda brukar göra i kör när vi ser en riesenvalp händelsevis på ”stan” …. nu gällde det ett av korten. Ett litet pyre som ligger på magen och sprattlar med benen, (jo på magen) runda kinder och gladklurig blick, cirka 6 månader gammalt …. jodå … det föreställde henne själv! Och visst var hon bedårande go’.

En Silverreed och en Canon skrivmaskin behövs ju inte längre. Är någon spekulant? Den Canonmaskinen gjorde författarinnan Maria Schereer reklam för på sin tid. Jag har faktiskt inte använt den särskilt mycket.

Alla banden! Lådvis! När vi köpte kassettbanden då … på den tiden … kostade de ca 5kr/st … där i Dubai. De låter säkert inte särskilt bra längre.

Himmel vad man samlar på sig! Jag gör. Tror alltid att det kan komma till användning någongång. Slänger jag det så kommer alltid den dagen när jag borde haft just det som jag slängde. Sedan är det ju en hel del som ska hamna i Boken. Boken som kommer en dag.

Hur mycket påverkar man sitt eget liv och hur mycket påverkas man? Hur mycket styr man själv och hur mycket utanför styr? Hur medveten är man om nuet, besluten och konsekvenserna? Jag kollade lite på serien ”hem till gården” eller vad det heter. Jag såg det för länge sedan och nu är det nya avsnitt. En by på landet, med sina människor, lantbrukens nedläggningar, nya etableringar, kanske inte helt rumsrena, psykiska besvär, hembränning, spekulationer …. Vilka är överlevare och hur länge? Ja en sak är då alldeles säker! Finner man ingen trygghet inom sig själv så är det svårt att klara sig i en värld och vardag som för så omvälvande förändringar med sig! Det måste vara en av de absolut viktigaste sakerna för skolan att arbeta med … att skapa en lärmiljö som ger eleverna tillit till sin egen förmåga.

En sak till är jätteviktig! Vi har alldeles för mycket jante och avundsjuka! Vi måste slå en saltomortal! Vi måste börja inrikta oss på att se varandras förtjänster och kompetenser. Se och uppmuntra! Gör vi så kommer vi att få se en massa människor med massor med skilda talanger! Talanger som kan nyttjas för allas bästa i vår gemensamma framtid. När blev du glad för en annan människas framgång sist? Tänk när det också uttrycks hörbart och märkbart! Tänk!

Jag kan fortfarande inte smälta att Jesus saknade utstrålning igår. Är det någon som borde haft utstrålning så är det väl ändå Jesus!

Jag har ordnat mina skoldebattsidor nu. Här och här och ….

” … drömde om allt märkvärdigt, de hade sett och upplevat.”

Nalle Puh

Den 6 april 1999

269 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Det är lite kul att se vilka sökord som gör att surfare hamnar på mina sidor. Det är inte kul alltid … men oftast … Idag var det … någon sökte på ”homepages +exceptual” och hamnade på min webringsida ”Birgitta WorldWide”. Visst är den alldeles väldigt speciell! Det tyckte AltaVista också. Någon hade sökt på mitt namn också, både för- och efternamn. Undrar om det var någon gammal ”kändis” eller någon ”bara nyfiken”?? Förutom de vanligaste sökorden … dyslexi, dyskalkyli, mobbning, ekologisk odling … så kan det gälla allt från ‘Nalle Puh’ till ‘barn till missbrukare’.

När det inte är roligt så har någon sexfanatiker skrivit ord från sin makabra eller perversa önskelista … eller kanske det bara är ngn som vill kolla vilka sidor som dyker upp. Det kanske till och med är ”spanare” efter barnporrsidor. Alla som hittar barnporrsidor kan anmäla till Rädda Barnens adress. Det tycker jag är jättebra! Låt oss alla bekämpa avarter och reagera aktivt när något är fel.

©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©©

Jag har sett att man diskuterar … © … och jag tillhör ju dem som gärna sätter ut detta märke för garanti. Här i denna Min Dagbok på Nätet är det speciellt viktigt. Här vill jag nämligen påminna om att detta är en Dagbok och en Dagbok måste visas respekt. Min Dagbok skriver jag här och jag låter andra ta del av den … här … men … bara här … Ingen får skriva ut eller kopiera på något sätt! Det är jätteviktigt! För mig! Länka får man naturligtvis gärna göra … men absolut inte skriva ut eller kopiera på något sätt! Skulle det ske så måste jag sluta skriva Dagbok på Nätet på detta sätt. Eftersom jag är politiker och därmed lite officiell så är risken för utsatthet större. Nu tar jag en risk men jag kräver respekt tillbaka och jag hoppas kunna fortsätta mitt Dagboksskrivande … för det är faktiskt ganska roligt. Roligt därför jag tillåter mig en friare språklig form och ett fritt innehåll. Men ofta en tanke bakom … fast ibland bara flödande ord.

Annars är det viktigt också med … © …! Det jag har skrivit är ju mitt skrivna. Sedan kan man ju länka hur fritt som helst. Jag skulle inte gilla om någon hade tagit min mobbingartikel och undertecknat med sitt eget namn! Jag skulle inte heller gillat om någon tog mitt skolprojekt ”Skola i utveckling” och använde som sitt. Jag har tillåtit att en från norra Sverige som blev så förtjust i min artikel om ”Partierna” att få använda den som insändare i eget namn. Jag har fått reaktioner på samma artikel om önskemål att även Kd skulle få vara med … en trevlig reaktion!

” Det är mig som Christoffer Robin litar på.”

Nalle Puh

Den 7 april 1999

268 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Jaha! Nu håller journalisterna på att analysera Milosovics. Och Serbien. Den ena ”djupare” än den andra. Tragisk bakgrund. Pappan begick självmord. Mamman likaså. Frun har en liknande bakgrund. Fruns mamma fanatisk kommunist och dödad av likasinnade. Jaha! Detta paret har varit ett oåtskiljigt par sedan tonåren. Jaha! Ja, de har troligen en bakgrund som har inneburit trauman och påverkat personligheterna. Störda personlighetsutvecklingar. Uppenbart saknar de förmåga till sund mänsklig reflektion över sina handlingar och handlingarnas konsekvenser. Nej, det behöver de ju inte sakna … i och för sig … men det jag menar med sund här är troligen något helt annat för detta par. En sak är ju säker! De bryr sig inte ett dugg om det lidande de förorsakar! Här föreligger ett högst allvarligt problem. I Serbien tilldelar man en sådan människa makt … I Serbien fråntar man inte en sådan människa makt … D_E_T_T_A__Ä_R__OFATTBART!

Starka känslor finns troligen hos alla. Genom olika händelser kan starka grymma känslor komma till uttryck. Jag tror jag skulle kunna göra hemska saker mot någon som hade gjort någon av mina nära och kära illa. Hur hemska vet jag inte. På något sätt står Lejonhonan som symbol för styrka att försvara sin avkomma. Många mammor kan nog inta rollen som Lejoninna, tror jag. Men vad i hela världen har man upplevt när man vill förgöra ett helt folk … idag. Vilken hjärna är det som styr? Reptilhjärnan?

Jag menar … inte lever väl svenskar, skåningar och danskar med ett otyglat hat och mördarinstinkter idag … fast fruktannsvärda grymheter har utspelats tidigare! Vad avgör och påverkar på vilken nivå för tänkande ett helt folk befinner sig på? Jag bara undrar. Jag undrar också om det finns hopp för mänskligheten?

Människans varande i världen just nu. Människan som en fri varelse, fri att välja … här och nu … just nu … mot bakgrund av igår och med tanke på i morgon … nästa dag … och nästa … in i våra barns framtid …

Senaste natten sökte jag jobb. Av en händelse ”ramlade” jag på ett väldigt intressant jobb. Man kunde söka på webben. Ja det var ett jobb jag verkligen skulle vilja ha. Det efterfrågades även erfarenhet av och kunskap om hur det politiska systemet fungerar. Det blir att vänta på resultat. Jobbet finns inte alls här i närheten. I vilket fall som helst vill jag ha ett nytt och stimulerande, gärna krävande jobb. Jag kan tänka mig nya områden, utvecklingsbara, utmanande ….. kreativa, meningsfulla … Jag har skrivit ansökan idag också. När den var klar var jag nöjd och surfade in för att hitta rätt epostadress. Jaha då upptäckte jag att verksamhetsutvecklarjobben handlade om gymnasiet. Besviken! Hade ju fått ihop en så’n bra ansökan … men … jag är faktiskt speciellt intresserad av grundskolan. Grundskolan är så himla viktig. Grunden … för det fortsatta … jo mitt hjärta klappar för grundskolan … det är då säkert … så jag skickar nog inte in … hrm …

Uppsatsen flyter fint. Roligt! Abstract, förord, inledning, syfte, begrepp, metod, data-insamlat material …. Snart kommer jag in i själva kärnan … snart … tänk att man ska behöva ta en sådan sats …. Det är likadant om jag ska påbörja ett nytt projekt … måla eller så … då är det som om jag måste städa hela huset först … innan … jag tillåter mig att börja med det egentliga … fast det är bra att fungera så … ty det är väldigt sällan jag blir sittande och inte kommer igång … för när jag väl sätter mig … sedan … så går det som tåget … det är samma inför tentor … Jag har vant mig vid mig själv och jag trivs med mig. Faktiskt har jag aldrig tråkigt i mitt eget sällskap.

Mathilda kom idag. Oh vad kramar jag fått. Cykeln var med och nya stenar har hittats. I morgon blir det till att måla stenar. Hade det varit fint ett par dagar till efter påsken så hade det redan legat målade stenar här och där i trädgården med ”AJLAVJO” på … för Mathilda att leta upp.

” Men vad han än väger i pund och shilling, så verkar han större, när han skuttar som en killing.”

Nalle Puh

Den 8 april 1999

267 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ingenting på uppsatsen idag. Har inte hunnit …. av någon anledning … Jag har beställt böcker på Rädda Barnen. Vilken innehållsrik webbplats de har! Den är verkligen värd att besökas. Jag beställde Olweus bok om Mobbning för jag vill ha den själv. Och jag beställde en bok som handlar om att kreativitet hjälper barn att bearbeta svåra upplevelser. Genom att måla, dansa mm kan man lättare komma vidare. Ska bli intressant att ta del av den boken. Rädda Barnens tidskrift ”Barnen & Vi” innehåller en massa intressanta artiklar. Här finns några samlade.

Vill man ha senaste nytt från världen är OneWorld Online ett högst angeläget alternativ. Där finns möjlighet att skaffa kontakter vidare ut i världen och framförallt att engagera sig.

Upptäckte idag att jag fått besök av Högskolan i Malmö så jag surfade dit och blev väldigt överraskad av det ”nya ansiktet” och den lättmanövrerbara webbplatsen. Skickade faktiskt ett mail med positivt omdöme till webmastern. Kan man väl gott göra! Det uppskattades kan jag berätta.

Jag har också varit på Mitthögskolan idag för de hade också besökt mig. Där hittade jag ett intressant projekt som deras bibliotek drev. Länken till detta projekt förmedlade jag till vårt bibliotek. Själv tycker jag alltid det är roligt att veta vad som prövas och testas runt om i landet. kanske skulle jag samla lite så’na länkar också på mina projektsidor. Min handikappsidatycker jag faktiskt att jag fått ihop bra länkar på … och det på ganska kort tid också. Undrar om länk har lagts in till denna sida från bastad.se …. ska faktiskt kolla ikväll! Jag misstänker nog att man är s_e_n med det …. tyvärr!

Mathilda och jag var ute en sväng i den härliga solen. Men hur gör man?! Med en hund och ett barnbarn på cykel! Den ene ska vara på ena sidan och den andra på den andra sidan!!!! Det blev mest på ”hundsidan”. Samvetskval igen … släppte efter en aning idag … inte bra alls … inte för en riesen! De prövar ju alltid gränser … hela tiden … Nu kommer jag att få ett hårdare jobb med det som släpptes efter på … så det så … Så är det bara. Konsekvens med hundar är A & O. Så är det bara!

Jag såg en kattunge på TV idag. Djurförsök antar jag. Den gnällde och led. Jag både hör och ser den i min sinnevärld fortfarande. och berörs väldigt illa. Jag har väldigt lätt för att se när vilket djur som helst inte mår så bra. Fast andra kanske inte ser. När det då är så uppenbart som med denna lilla kattunge blir det så fruktansvärt. Vissa bilder etsar sig fast i sinnesvärlden. De kan sitta väldigt länge och väldigt tydligt. Jag har flera sådana bilder från människor som fördrivits från sina hem och från sina anhöriga … inte så långt bort … i vår värld … här och nu …

En ung studentska som trodde att hon skulle kunna vara stark och låta bli att bli bortdriven … vanmakten … den obeskrivliga förtvivlan … och vi ska bara inte tala om alla barn och föräldrar som skiljs från varandra … Milosevic_serbers terror_barbari … Hur ska de kunna ställas till svars? Hur ska de kunna få sina straff? Vilket straff står i relation till vad de orsakar? Det har ju redan skett … och sker … och kan aldrig lindras eller göras ogjort!

V_A_R_F_Ö_R__H_I_N_D_R_A_D_E_S__D_E__I_N_T_E ????

Hur ska världen kunna skyddas från de illasinnade förvrängda? De behöver skyddas från sig själva i sina egna gärningar. Alltså borde vi se till att de inte kommer åt att göra det de har som sitt uppsatta mål. Vi borde ha byggt ”murar”, och då hade det funnits lite enklaver här och där i världen. En Milosevic_enklav och en Sadam_Hussein_enklav osv Det hade säkert dröjt om ens hänt att de kom och knackade på ”dörren” för att vilja vara med i världen utanför sina enklaver. Men när de eventuellt kommer skulle kraven vara tydliga, ja kristallklara för vad som gäller avseende varandet i den öppna världen utanför enklaverna. Så småningom skulle det bli färre och färre enklaver … eller … ??? …

” Vad ska vi göra närnäst.”

Nalle Puh

Den 9 april 1999

266 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Flyktingbarn och barnflyktingar. Ord är viktiga. Ord anger tolkningen. Det finns tolkningsföreträden för ord. Flyktingbarn … är det flyktingarnas barn? Kan dessa barn vara födda även i ett annat land än det föräldrarna har flytt från? Använder man ordet ‘flyktingbarn’ associerar det till något bestämt och anger en viss grupp.

Barnflyktingar … fokuserar mer på själva barnet och barnet såsom flykting. Jag håller med läkaren Bengt-Erik Ginsburg om detta. I nr 5-98 i BRIS facktidning finns en artikel om barnflyktingar. Barnflyktingar har upplevt, sett, hört, lämnat, forlorat, flytt …. Det är mycket svårt för ett barn att leva med bilder som inte längre finns kvar. Platser, saker, … allt det kända i hemmiljön. Det är svårt att leva med bilder av de människor man förlorat och kanske i värsta fall setts dödas eller våldtas. Hur kan man leva med bilden där mamman våldtogs av soldaterna? Hur kan man leva med bilden där farmorn brutalt mördades? Bilden då kusinen stympades? Bilder som finns i en människas sinne och som orsakades av en annan människas vansinne. Bilder som finns i barns sinnen, barnflyktingars.

Hur barn reagerar beror naturligtvis på deras ålder men även mycket på hur de vuxna reagerar runt dem. Barn tar ofta alldeles för mycket ansvar. Barn har en otrolig förmåga till anpassning och bemästring som primitiv överlevnadsstrategi.

Barn har oftast hört och sett mer än de vuxna tror och döljer av hänsyn till de vuxna. Om barnet ser att de vuxna inte orkar blir de livrädda för ytterligare förluster och tystnar helt eller tar de på sig orimligt stort ansvar.

Ett barn som tystnar och på ytan verkar bemästra sorgen och lever vidare utan att det verkat sätta några spår …. det barnet betalar ett ”dyrt pris” för sin psykiska hälsa och sitt psykiska välbefinnande.

Ett barn som inte kan dölja smärtan av förlusten kan lättare ”räddas” genom att omgivningen uppmärksammar symptomen.

Barnflyktingar har ett omfattande djupt sorgearbete framför sig.

I ett eventuellt nytt land får föräldrarna troligast helt nya roller och som inte är så lätta för vuxna att anpassa sig till utan vidare. Man är helt plötsligt en helt annan människa än den man var och vill vara. Identitetskris och vilsenhet … män, kvinnor, barn … familj och grupptillhörighet … framtid och förflutet …

Ibland blir jag så rädd. Jag tänker på de flyktingar som kommer hit. Hit till ”trygga” Sverige. Tänk om dessa flyktingar med sina upplevelser och bilder, med sin sorg, saknad och smärta …. råkar komma i vägen för eller drabbas av människor med främlingshat i hjärtat … främlingsfientlighet … nytt vansinne … tänk om … jag blir bara så rädd …för tänk om …

” Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en Olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den.”

Nalle Puh

Den 10 april 1999

265 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Mathilda åkte hem idag. Hon skulle ha kalas för några kompisar. Snart är den stora dagen … dagen då Mitt Lilla Gullehjärta fyller 5 år. En viktig dag. Mostern följde med och Mormorn och Morfarn blev kvar hemma.

Tur det … för annars hade vi missat besöket av M. M kom nämligen och hälsade på. Då blir vi glada. M verkade må mycket bättre än när jag skrev om M sist. Det var den 5 januari. Nu känns det som det finns hopp igen. Hoppas innerligt att så är fallet. Det kändes också bra att M hade tyckt det var ”pinsamt” att Min Yngsta sett M i det skicket. Bra! Det är rätt känslor i en så’n situation. Bra att de känslorna finns.

Jag ställde alla mina frågor … som vanligt … bryr man sig så ställer man frågor. Jag bryr mig väldigt mycket om hur det går för M … och därför ställer jag frågorna. Jag vill ju också att frågorna ska leda någon vart … och jag vill att frågornas svar ska ge mig tankar om … jaa … tankar om … jo jag tror tankar om möjligheter. En möjlig väg för M att fortsätta. Denna gången fick jag mycket starka vibrationer om att den kreativa vägen är rätt väg just nu och framöver. Den kreativa vägen med fortsatt skrivande … M skriver … och bra … men också målande och drama. Ja, det känner jag väldigt starkt att det är en bra väg just nu att pröva för M. Det är bara att slänga sig in i detta!

Gör det M! Gör det för allt i världen! Jag är säker på att det kommer något riktigt bra ut av det.

Jag har inte hunnit berätta för Min Äldste, Min Mellan eller Min Yngsta än att vi haft besök. De kommer inte att bli glada av att ha missat. De kommer att bli glada av att M hört av sig igen. Alla livstecken …

”Sin unika egenart” … det gäller var och en av oss. Det gäller att ta vara på sin unika egenart. Det gäller att utveckla denna unika egenart. Den kan utvecklas till en talang … för alla … det är min övertygelse! Min alldeles bestämda övertygelse.

Hur har ”den unika egenarten” vårdats och tillvaratagits och givits möjligheter från ”den unika egenartens” begynnelse? Begynnelsen i skapelseögonblicket. Fram till födelsen och sedan vägen fram när ”den unika egenarten” blir självstyrande och förmögen att ta sitt eget ansvar för sig själv och andra

”Sin unika egenart” har jag hämtat från Lpo94. I Uppsatsen idag har jag kommit in på ”individerna” och då handlar det om så’na här saker. Det är spännande … himla spännande … hur ska jag kunna begränsa … hur ska begränsandet ske … tydligt och viktigt ska bara vara med … tydligt och viktigt ska inte strykas! Innerst inne i mig finns vetandet om det viktiga som bara ska vara med. I Min Uppsats ska det viktiga vara med. Det man måste reflektera över. Det man måste ha med sig i sina möten med människor i den ömsesidiga lärandeprocessen. Ömsesidiga därför att i alla möten sker erfarenhetsutbyte, kunskapsutveckling … det gäller att vara klok och ta vara på stunderna. Klokhet, klokskap …. vara klok, handla klokt.

Vår Kära M har också sin unika egenart. Denna egenart kan utvecklas till talang. Tänk på det Kära M! Låt inte världen missa din talang! Den behövs! Kram Lilla M! *Birgitta är glad för kramen idag och hoppfull*

” Poesi och Visor är inte saker som du hittar, utan de är saker som hittar dig. Allt du behöver göra är att gå till ett ställe där de kan hitta dig.”

Nalle Puh

Den 11 april 1999

264 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ps. Numera lägger jag länkar så att de öppnas i nytt fönster. Bara för att underlätta … särskilt när musiken är med … som nu.

NU! Nu är jag vid kärnan … har gjort mig redo att öppna dörren … skrivit rubriken … arbetsrubriken … den blev … ”I skolan” …. Härligt! Nu är jag precis där …. ögonblicket innan … alla känslor … spänningen … våndan … tänk om? … det inte funkar … jag inte kommer på något att skriva … I den situationen vill jag inte hamna! Därför har jag redan bestämt att börja med att citera ur ett email. Undrar vems det blir ??? Det gäller att ha strategier. Det har jag oftast. De brukar dessutom fungera. Jag trivs med att ha strategier som funkar. Det är roligt. Faktiskt tror jag att jag har lärt känna mig själv ganska bra genom åren. Jag vet hur jag fungerar och vad som är svårt, roligt, lockande, inspirerande …

Just nu är det allt på en gång … och … jätteroligt!

Tänk om den inte blir bra! *svag rysning genom kroppen* fast det tror jag inte riktigt på. Det är klart den ska bli bra!

Tänk om den inte alls blir så som jag hade tänkt? *handen rusar till huvudet för ett undrandes kliande* Nehej!

Nä_ä då blir den väl på ett annat sätt … spännande naturligtvis … undrar hur det blir då … ??? … Det blir som det blir … och då får jag ta itu med det då … blir det inte som jag tänkt så finns det en mening med att det inte blir så utan på ett annat sätt … Det finns en mening med allt! Så tror jag. Jag tror på Ödet. Det är ganska spännande. Det innebär att det är lätt att tänka att det blir som det blir. Och det blir säkert bra det med. Kanske rent av ännu bättre, intressantare, roligare … Det är skönt att kunna fungera så att man inte alltid måste ha kontroll utan att man har den tillit till sig själv som krävs för att tro på Ödet. Och låta det få bli som det blir. Går det åt pepparn …så vadå?! Då får man väl börja om på ny kula. Inte mer med det! Det är ju någon mening med det också eller hur!? Kul i hjul … runt runt … Tjolahopp!

En kopp kaffe till … och sedan … öppna den spännande dörren … Ett nytt kapitel i Min Uppsats. Kapitlet ”I skolan” …

Nu höll jag på att glömma! … I en paus på förmiddagen surfade jag till Universitetet i Lund och jag hamnade i ”Filosoficirkeln” … Himmel vad spännande! Fast förstås inte när teleräkningen kommer … flera timmar satt jag uppkopplad!!!! … och lyssnade på dessa föreläsningar. Otroligt! Vilka möjligheter! Det passade ju precis till kapitlet jag skrev precis då … ”Individerna; uttolkaren, läraren och eleverna.”

Hur blir jag verkligen jag? Min fullkomliga överensstämmelse med mig själv. Identitetsutveckling – jaget – självet. Nu handlar det ju naturligtvis inte om mig! Det handlar om hur vi blir den individ vi är … var och en av oss … vägen … omgivningen … ja, ja, ja … Dörren väntar på att öppnas!

” För fastän det var förfärligt gott att äta honung, så fanns det ett ögonblick alldeles innan man började äta den, som var nästan ännu bättre, men han visste inte riktigt vad det kallades.”

Nalle Puh

Den 12 april 1999

263 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurrigt så det förslår! *fniss* På mycket kort tid upptäckte jag två missar. Först datumfelen här. Två 10-dagar har jag haft tills nu. Glömde tydligen att ändra igår. Så kan det bli. Jag antar att jag var för hialös (skånska och betyder otålig) och ville slänga mig in i de hermeneutiska resonemangen i min omtalade ‘kärna’.

Den andra snurrigheten skedde i en FC-konferens. Skulle skriva till Lisbeth min distanskompis. *pling* sade det i min egen mailbox !!! Det visade sig att jag skrivit till mig själv och med kopia till Lisbeth !!! Tjola-hopp!! Visst är livet överaskande ibland! Snurrigt ibland! Men kul med lite *pling* … *pling-e-ling*

Lisbeth har hjälpt mig att komma igen när jag tänkte lägga av och jag fick chansen att återgälda. *Birgitta vinkar till Lisbeth* som säkert inte läser detta … men iaf … Härligt med alla nätkontakter! *pling*

Jag vill tacka AnnicaT för att hon finns i cyber. Oräkneliga är säkert de hon hjälpt både direkt och indirekt. Själv har jag skrivit om ”undringar” och alltid fått svar. Det finns en massa energi i cyber! Himla intressant energi dessutom! Den andra … lågenergin … den skiter man ju i! Fy på mig! Jag brukar inte använda sådana ord. Ibland tar jag mig friheter … som precis nyss … *pling-e-ling*

Tack Annica för länken till ‘countern’! Och för ditt väsen och ditt varande i cyber!

*väsen i den filosofiska djupare betydelsen till skillnad från den fysikaliska ljudliga*

Det var minsann inte så lätt att skriva! Jag började med ett citat precis som jag tänkt ut i min strategi. Det fungerade. Men jag kommer nog att få jobba lite mer på att komma in i ”tänkandet av det rätta tänkesättet” … och det gör jag … snart. Frågandet … cirkeln … spiralen … tolkningen. *pling* Ja, det kommer … så småningom. Idag har jag inte skrivit på ‘kärnan’ … ”I skolan” … bara tänkt … och skrivit på annat … ett viktigt brev bl a Jag skrev ju till 02.30 i natt. Eller var det 03.30??? Det känns nu iaf *pling-e-…*

I morgon är det kalas! Lilla GulleHjärtat fyller år! 5 år! hela 5 år! Först ska jag till Högskolan och kolla andra uppsatser … och … sedan på 5-års-kalas. Morfarn har inte tid! Sammanträde från morgon till kväll! Stackars han! Fy vad han missar! Vilken tur att jag inte är Morfarn!! Himla tur … och min lyckliga stjärna. *pling-e-ling*

Lunds universitet har en webbsida med info om studentservice. Jag blev överaskad. De verkar ha bra hjälp för funktionshindrade. BRAVO! Jag har lagt in länk på min ”handikappsida”. Jag får då och då mail från studenter som undrar vart de ska vända sig.

Tillägg: Politik – politik …. var bara tvungen! Tjolahopp!

” Om du vill göra en sång lite mer gnolig kan du lägga till några tiddelipom.”

Nalle Puh

Den 13 april 1999

262 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurpp! … blev det av en händelse. Snurpp tycker jag är ett bra ord och det behöver nog komma in i SAOL, Svenska Akademins OrdLista, så småningom. Snurpp betyder allt. Snurpp är allt det som finns mellan början och slutet samtidigt som det är en del av början och en del av slutet.Så är det! Ett så betydelsefullt ord måste naturligtvis hamna i SAOL så fort som De Kloka inser. Kanske är det inte så fort? Det kan man aldrig vara säker på. Snurpp föddes den 13 april 1999. Det är en bra födelsedag. Somliga fyller 5 år denna dag. Somliga som är ett alldeles speciellt Litet GullHjärta.

Det Lilla GullHjärtat fick en silverlänk med blå stenar att ha runt handleden. Hennes guldarmband hade gått sönder och det har hon burit på sig sedan hon var liten bebis. Från början var det hennes Mammas, Min Mellan, som hon fick när vi bodde i UAE. Där hade alla guldarmband. Massor med guldarmband och örhängen och halsband och fotlänkar. Man betalade per gram. Mammorna köpte så fort de fick pengar. Till sig och sina döttrar. Några hade armband nästan till armbågen. Som tur var behövde jag inte köpa så många. Vi hade ju andra försäkringar. Guldsmyckena var försäkringar och kunde hela tiden omsättas i pengar. Köpas eller säljas … pris i dh/gr. Vad vackra de var kvinnorna och döttrarna. De underbaraste kläder i de vackraste tyger … under sina svarta slöjor … och så förstås … alla guldsmyckena. Var det fest blev det till att hennamåla händerna i vackra mönster. Skulle man gifta sig fick man speciellt och helt individuellt komponerad ”parfym”. Någon komponerade denna nere i souken, marknaden där bara precis allt fanns. Den såg ut som en liten lerklump som sedan skulle tändas på för att man skulle bli insvept i dofterna från röken. Visst låter detta mycket mystik och spänning! Det var det också. Ibland kommer fragment av minnen från den oerhört spännande perioden. Jag skulle gärna åka tillbaka. Det första jag skulle göra hade varit att hennamåla händerna och sedan söka upp alla man kände en gång …

Lilla Stumpan fick också en liten Nalle. Nallen kunde skrika när den blev hungrig. Då skulle nappflaskan in så nosen blinkade. Sedan sade Nallen Ma-Ma, Ma-Ma och sedan hör och häpna AJLAVJO! Lilla Stumpan hade sett på reklamen och detta var hett önskat. Inte fanns det brist på empati där inte. Underbart att se vilka ömhetskänslor som kommer fram. Moderkänslor rent av, kan man nog säga. Mormorn som ibland tänker alldeles för mycket … kom att tänka på barn som skulle slå i en situation när någon annan är i nöd … undrade om det fanns några barn som slog dockorna på Dagiset. Jo, det fanns det. Jag fick också reda på att det var den svarta dockan han slog. Himmel! Jag hoppas verkligen att de uppmärksammar detta på det Dagiset. Hur ska det gå annars? För denna pojken? Jag kunde inte lämna detta bara … utan jag berättade för Min Lilla Stumpa att när mormorn var liten så … inte lekte hon med dockor inte … det var fotboll, klättra i träd, pojklekar som gällde … men Mormorns Storasyster tyckte att det skulle minsann lekas med dockor om man var flicka så ….

…. fortsättning följer i morgon … nu till … hermeneutiken och frågandets konst … ”I skolan” …i Min Uppsats … ppp-tik

Snurpp … är början och slutet på gårdagen … kolla själv! Snurpp

” Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 14 april 1999

261 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Snurpp! … Snurpp -ing on … Apropå 13/4 och dockan.

Bromsklossar och innovatörer. Bromsklossar och visionärer. Stagnerade och flexibla. Jag gillar i vanliga fall motsatser. Ofta är det kreativt och kan nyttjas konstruktivt. Men de här nämnda motsatserna är förödande i organisationer. Troligen ganska vanligt förekommande. Med bromsklossar och stagnerade vid ”styrinstrumenten” kan ju vem som helst tänka sig vilken låg utvecklingstakt det ger. Detsamma gäller ju när visionären sitter vid ”styrinstrumenten” med en hop stagnerade eller bromsklossar att ”styra”. Pannan igen! … *Birgitta tar sig för pannan*

Jag tror att alldeles för många (offentliga) inrättningar … organisationer … är alldeles för dåliga på att se medarbetarnas kompetenser och förtjänster. Jag tror att det är alldeles för många som ser framåtsträvande medarbetare som hot. Och håller tillbaka eller iaf låter bli att uppmuntra. Med en sådan anda och företeelse skapas inte goda betingelser för varken utveckling eller psyko-social miljö.

En organisation som förmår ta vara på och uppmuntra medarbetarnas ”talanger” och där medarbetarna uppmuntrar varandra … måste vara både rolig att arbeta i och effektiv. En organisation som fördröjer, förhindrar, håller på bromsen hela tiden …. ja fy … är outhärdlig att fungera i.

Ett litet exempel: Jag invaldes i KHR, kommunala handikapprådet, och på mitt första sammanträde förstod jag hur trögt detta arbete tilläts fungera. Inte en handikapplan ens och inte ens svar på enkät från HO, handikappombudsmannen. Inte ett ”knyst” om KHR på den annars så alerta kommunwebbsidan. Jag tog på mig uppdraget att kontakta kommmunens webmaster och KHR hamnade på webben efter några dagar. Samma kväll efter sammanträdet i KHR skrev jag en motion i syfte att sätta blåslampan till. Jag gjorde också en egen webbsida om handikapp som jag bad få länkad vid mitt namn, under KHR, på kommunens webbplats. Jag hade snabbt samlat lite information och en massa bra länkar om olika handikapp. Det hade kunnat uppskattats … och det hade kunnat bli en tillgång i handikappfrågor … om man ville … eller om man valde att se det så … man hade kunnat se positivt på detta och oreserverta … men … av någon anledning … vilken? … väljer man att krångla till och fördröja …

Min Motion remitterades till KHR …. typisk fördröjning! Man hade genast kunnat avsätta medel för att ta fram handikapplanen. Man hade genast kunnat utfärda direktiv till nämnder och förvaltningar! Om man anser att handikappfrågor är viktiga! Agerandet visar bara att man inte får ändan ur vagnen! Jag har försökt – försöker! Hur ska man ha tålamod med de fördröjande processerna!? I politiken … i vardagen … Det skulle ju kunna fungera bra!

Min länk kom aldrig på plats under kommunens sida. Jag tog därför kontakt med högste IT-ansvarige. Undrade samtidigt vilka riktlinjer som finns avseende det som publiceras/länkas under bastad.se. Fick veta att ansvaret nu ligger hos kommunsekreteraren och … hör och häpna … frågan om länk till min handikappsida skickades till KHR att ta upp vid nästa sammanträde .!!!. *suck* *suck* *suck* … tala om rundgång!

Fasen! Jag struntar väl i om min sida länkas egentligen! Mitt syfte var ju att den skulle tjäna som tillgång för dem som är intresserade av handikappfrågor. I Båstads kommun betraktas inte handikappfrågor som särskilt angelägna … någon annan slutsats kan man väl ändå inte dra!?

Jag har iaf försökt.

Hur i hela fridens dar ska man orka i denna tröga värld? Är det bar jag som upplever detta? Skriv till mig om din reaktion!

…. fortsättning … Dockan … apropå pojken på dagis som slog den svarta dockan ….

Jo som sagt … Min Storasyster tyckte att hennes lillasyster skulle ägna sig åt lite annat än pojkhyss … så hon och en kompis skulle överraska sina lillasystrar. De sydde underbart söta små dockkläder. BrigitteBardot-rutigt rosa i kjolar och klänningar och det gulligaste i dockklädväg man kunde tänka. Min Storasyster köpte även en docka till mig. En liten svart krullig negerbabydocka. Bedårande! Jag föll pladask för min egen lilla docka. Hon fick namnet Guiseppa. Jag glömmer aldrig min Guiseppa.

Den sommaren på Öland då jag lekte med docka lärde jag mig också simma. De båda Storasystrarna hade nämligen bestämt att de också skulle lära sina småsystrar att simma. Tack Eva för den livförsäkringen! Tack också för den Allra Sötaste Lilla Svarta Dockan! Det blir en My Bluebell Award till alla ansvarsfulla storasystrar idag.

” Om personen du talar med inte tycks lyssna var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

Nalle Puh

Den 15 april 1999

260 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ensamhet och tvåsamhet. Singel och dubbel. Ep och Lp. Individualist och kollektivist.

Hur mycket låts vi vara oss själva. Låts av oss själva och låts av andra. Är jag och gör jag det som jag egentligen helst vill och tycker är rätt? Gör du? Drivs man av andra motiv utanför en själv?

Fiender – Hindrare – Förtalare. Flytare – Dykare – Flygare.

Jag gör det som mitt inre säger att jag vill och det som mitt inre säger är rätt. Jag gör det även om det inte är det bästa för mig själv. Jag kan göra det för ”saken”. För att det är ”det enda rätta”. För att något annat är orättvist. För att någon måste ju göra det. Eller för att någon måste säga ifrån. Det innebär att man riskerar att vara jobbig för somliga. Det innebär att somliga kan bli fiender. Hindrare. Förtalare. En som vågar, säger, gör … får oftast fiender och förtalare. En som bara flyter med …. flyter och flyter … samma nivå hela tiden … flytnivån … Varken dyker eller flyger!

Jag är ingen flytare … inte vill jag det heller … absolut inte … Jag både dyker och flyger! Allt vad jag kan. Jag har säkert både fiender och förtalare och hindrare … några känner jag till, andra anar jag och några känner jag inte alls till och några återigen kanske jag tror är vänner men som egentligen är fiender och förtalare.

I radion P1 på senaste tiden har det varit många ”obekväma” och därmed mobbade medarbetare som givits tillfälle att få sin situation belyst. Många har farit väldigt illa och blivit väldigt illa behandlade. Jag känner ingen av dem men jag kan förstå … Jag anser att ingen ska behöva behandlas eller bemötas så att den mår dåligt! Det anser jag. Vuxna borde begripa mycket mer än de gör. Vuxna borde kunna tala mycket ärligare och mer lyhört med varandra. Verklig vilja till ärlig lyhördhet. Hur ska annars barn kunna lära rätt? Barn lär av att betrakta hur vuxna gör. Många barn mobbar varandra …. se på de vuxna!

Ibland önskar jag att fiender och förtalare och hindrare hade reflekterat över sitt eget agerande. För sin egen skull om inte annat. En och annan av dessa skulle man faktiskt kunna förvänta sig det av. De har ju utbildning för det. Men det hjälper inte … säkert inte för flytare iaf. Undrar om jag fått någon fiende och förtalare för mitt skriveri igår i Handikappfrågan. Jag vill väl och jag vill att väl ska ske fortare.

När dessa fiender och förtalare inte av egen kraft mäktar med en situation blir de fiender och förtalare. Tyvärr kan de ställa till en massa problem och de kan dröja över en lång tid också. Men en sak kan de aldrig! De kan aldrig vinna! Sanningen och ärligheten segrar alltid. Har man reflekterat över sina handlingar och står för dem … jaa … Snurpp!

En förtalare, som tydligen inte har egna starka argument i golffrågansprider att vi är jäviga, bara för att vi är grannar med den ev blivande golfbanan. Det är vi inte! Förtalare är fega och argumentsvaga … andra kallar dem lögnhalsar.

Men en sak reagerar jag väldigt starkt mot. Jag är individualist. Och gift. Om jag säger, skriver eller gör någonting … och det gör jag ju en hel del … så betyder ju inte det att Min Vattuman också tycker och anser precis detsamma! Tänk att folk ska ha så svårt för att förstå och inse detta!

Individualist och globalist! Med Barn- och Framtidsperspektiv. Jag!

”Innan du flyger iväg upp i skyn med din ballong i jakten på honung, måste du se till att de bin du letar efter är rätt sorts bin.”

Nalle Puh

Den 16 april 1999

259 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Skriva – viva – uppsatsskriva! Kan datorn glöda? Man brukar ju säga att man skriver så pennan glöder … vad gör datorn? Ja, det tål att tänka på. Tänka och veta, tanke och vetskap. Tankens och vetskapens väsen.

NU vet jag! Glödande vetskap i glansens väsen.

Jag skriver så datorn blir N_I_M_B_U_S. Ja, så är det! Som sagt jag vet ju inte om det duger och kan bli nå’t men flödar, det gör skrivandet. Ibland bara stämmer det. Emailen som citeras bara hamnar i rätt ordning, för smidig övergång. Det liksom bara blir så. När jag helt spontant mitt i allt skrev ett mail till HO och bad om uppgifter, dröjde det bara en dag tills jag fick svar och sedan fick jag även brev med snigelposten. Det också! … bara var så himla rätta uppgifter. Kanon! Den insatsen och effektiviteten uppskattar jag verkligen. Det ska stå något i förordet om den. Minsann! Tack Åsa!

Jag har fått så rara mail om mina sidor från ”specialpedagogiska intressenter”. Tack Gunn och Tack Elisabeth! De värmer och jag blir så glad för all respons. Glad också att allt arbete bakom mina sidor visas uppskattning och kan komma till nytta. Min uppsats behandlar bristerna i skolan, bristerna i att inte se och uppmärksamma. Besvikna elever, föräldrar och f d elever som ger sin bild över skolans oförmåga. I en undersökning över ‘rektorernas uppfattning om elever med dolda funktionshandikapp’ chockade mig nästan. Fast det är ju logiskt med tanke på hur det fungerar … men … det är ju faktiskt inte klokt! Rektorerna hade ingen som helst realistisk uppfattning om antalet eller andelen elever med svårigheter. Rektorer som ska vara ansvariga för att stöd ges. De går omkring och tror att det är väldig få som behöver detta stöd så då är det ju inte så konstigt att stödet är så fruktansvärt otillräckligt. Blundar man?! Läser man aldrig forskningsrapporter!? Pannan igen! *Birgitta tar sig för pannan*

Ja, ja, ja … nu ska ju inte ngn enskild rektor känna sig utpekad och jag har ingen aning om vilka som deltagit i denna undersökning …. MEN … det manar verkligen alla rektorer till reflektion över hur man lever upp till sitt ansvar, eller hur? Hur ser organisationen ut avseende elevvården och hur ser kompetensen ut? I vems händer lägger man en komplicerad inlärningsuppgift? Under tiden kommer enskilda små och större människor i kläm. Så är det bara!

Jag bara undrar … För hur länge!?

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 17 april 1999

258 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Nu har jag faktiskt fått med alla mail som ska vara med i Uppsatsen. Inom alla tre kategorierna … dyslexi … dyskalkyli … mobbning. Nu ska jag referera. Det blir också ett omfattande arbete. Fast jag med mina strategier har förberett även detta. Jag är faktiskt väldigt glad för att ha funnit mina strategier för hur det fungerar allra bäst. När jag ska plugga eller skriva rapporter eller skriva uppsats som nu … eller … vad det nu kan vara. Själv tycker jag det blir bra och växer fram himla bra till och med. Jag har lätt för att hoppa från det övergripande till delarna. Jag har mycket som finns i bakhuvudet … mer eller mindre medvetet … men fram kommer det när det är dags. Sedan tycker jag ju att det är så roligt! Fast jag har fått krympa antalet mail. redan nu på detta stadium har jag över 50 A4-sidor skrivna och i strlk 12. Det blir väl upp emot hundra sidor innan den är klar. Mot bakgrund att jag tänkt 50-60! Ja, ja … det kanske blir föremål för kritik. Jag får kanske begränsa och sovra. Men jag tycker nog att det nödvändiga är med och det andra redan bortsovrat.

Social kompetens och samarbete. Det är egenskaper som det pratas mycket om idag. Egenskaper som kräver mognad att bedöma. Många chefer och andra har kanske inte tillräcklig mognad?! I dagar med den ena intervjun efter den andra i radion med människor som varit kritiska till sina arbetsplatser och frysts ut, mobbats ut. De bedöms nog varken som samarbetsbenägna eller ha särskilt hög social kompetens. Andra skulle kanske bedöma deras kompetens som högst värdefull!

Jag menar att den sociala kompetensen måste ses i sitt sammanhang. Men först efter att man reflekterat över vad begreppet ges för betydelse. Med samarbetsförmåga är det precis likadant! Inte skulle jag vara särskilt samarbetsvillig i ett team som jag anser drar åt precis fel håll eller har alldeles för låg utvecklingstakt! Däremot skulle jag alldeles säkert vara fruktansvärt samarbetsvillig i en verksamhet som är spännade, intressant, utvecklingsbenägen, diskussionslysten, visar öppenhet för nya idéer … mm himmel vad kul det skulle vara!

Jag tror inte heller att samarbete och kollektivism är bästa kombinationen. Jag tror att den starkaste organisationen är den som består av individualister som respekterar varandra och nyttjar varandras kompetenser i samarbete mot gemensamma mål. Så tror jag! Märk väl att jag använder ordet ”nyttjar” och inte ”utnyttjar”! Det är skillnad det!

Den sociala kompetensen menar jag är just när man ser och lyfter fram sina kompanjoners eller kollegors kompetenser. När man ser till varandras förtjänster och hjälper varandra med svårigheterna. Där den sociala kompetensen är utvecklad där har Jante dött dödens död … för alltid.

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad.”

Nalle Puh

Den 18 april 1999

257 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Blåst – blåst – sicken blåst! I natt har jag inte sovit gott. I natt har jag inte tyckt om KRAVs regler. I natt har jag bara hört blåsten vina och regnet smattra … och våra stackars små grisar som är ute. Det är bestämt så … enligt KRAVs regler. Visst har de hyddor. Men inte de allra finaste. Men de är ju ute. Idag har Min Vattuman varit ute hela dagen i detta väder för att försöka göra det lite bättre för grisarna. De nya suggorna tog han in i ett utrymme men de små som står på tillväxt, KRAVtillväxt, … de är ute. De har gott om halm, men de är ute. Huuuuh! Hoppas det blir sol och blå himmel snart igen.

Har jag egentligen gjort något idag? Det känns inte så … av någon konstig anledning. Men visst var det så att jag satt och skrev tills jag var alldeles frusen … mest om axlarna … och visst var det så att jag ringde en massa telefonsamtal … och visst var det så att jag låg i det där varma go’a badet … visst var det så att jag låg där i minst en timme … Visst!?

Visst var det så att det kom flera nya medlemmar i min webbring Lyckans Biljett. Välkomna! Jag hinner nästan inte med att hälsa dem välkomna på ringsidan … så snabbt kommer nya just nu. Bullerbyns dagis vill länka till Lyckans Biljett. Jag känner mig hedrad och glad. *Glad Vink till alla Bullerbybarn och deras fröknar* Visst var det så att jag fick veta att Martin nu skulle få det bättre i skolan. Bättre genom att få den hjälp och det stöd han har rätt till. Bravo! Då blir jag glad. Visst var det så att jag fick en länk om den senaste forskningen som resulterat att man funnit den gen som orsakar dyslexi. I Stavanger har denna hittats. Tack John för länken! Visst var det så att jag har aktualiserat webbplatsen för kommunikation med min handledare. Där finns allt mitt skrivna hittills och mina tankar om jagets väsen och funktion samt mina meddelanden.

Jag tror också att jag kommit på vad jag skulle vilja fördjupa mig i om jag skulle doktorera och forska … ja det har jag nog. Nu ska jag bara skriva ihop en ansökan. Vad roligt det skulle vara att få ägna sig helhjärtat åt ett superspännande område inom pedagogiken.

Enligt Lpo94 ska varje elev få utvecklas efter sin unika egenart. Det är väl underbart! Jag vill gå på djupet för att lyfta fram hur det kan gå till. Tänk om vi verkligen fick den skolan för alla som lyckas ta fram alla elevers unika egenart! Tänk en sån massa talanger vi skulle ha! Vilket hopp inför framtiden skulle inte det inge! Alla dessa talanger … visst skulle de klara att lösa alla tänkbara och även otänkbara problem som kan tänkas dyka upp i vår vida värld!

En så’n skola vill jag ha!

Kanske har jag ändå gjort lite idag … visst … trots allt … trotsig blåst!

”Om du planterar ett ekollon kommer det att växa upp till en ek. Men om du planterar en honungskaka är det därmed inte sagt att den kommer att växa upp till en bikupa.”

Nalle Puh

Den 19 april 1999

256 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Nu är det dags igen! Det är dags för alla rektorer att ta sitt ansvar och se till så att mobbning inte förekommer på skolorna. Det är faktiskt så att barn och ungdomar har det plågsamt i skolan. Alldeles för många! Även om det bara är en på skolan så är det för många! Det är helt oacceptabelt. Unga människor som håller på att utvecklas ska bara inte behöva bli utsatta för kränkningar. Unga människor ska få utveckla sina talanger. Så är det bara!

Bara för att en rektor inte tar sitt ansvar ska väl inte unga människor få sina liv förstörda under ungdomen! Många av de som skrivit till mig har inte kunnat sköta sin skola för deras energi har gått åt till att ”överleva” i skolan. Sedan har de fått komplettera sina betyg. När de kommit igenom depressioner och annat som blivit följden och kunnat tillgodogöra sig undervisning har de kunnat få de bästa betygen på de svåraste kurserna. Men deras skola förstörde livet under ungdomen. Skolor som förstör liv för unga människor bryter mot lagen. Kom ihåg det! De bryter mot lagen och står i djup skuld till dessa unga människor. Hur ska de kunna reparera eller få förlåtelse? Det går inte! Se till så skolorna aldrig hamnar i skuld! Det går!

Nu är det så att alla som arbetar i en skola har ansvar att se till att mobbning inte förekommer, så att det inte sker överhuvudtaget. Alla har ansvar men rektor har det formella ansvaret.

Just nu finns det många barn och unga som har det svårt. Som har hjärtan som gråter och vilja som slocknar. Inte ska de behöva gå till en skolvardag som släcker viljor och får hjärtan att gråta!? Aldrig i livet! Gå inte till en sådan skola!

Det är lätt att råda att inte gå till skolan. Egentligen borde jag säga till rektorerna: Plocka bort mobbarna från skolan! Prata med dem tills de inser och har lärt hur man är mot varandra. När de har denna vetskap och insikt så får de gå tillbaka till skolan. Inte förr! Inte kan de få fortsätta härja bland människor och göra dessa illa!

Se till att upprätta etiska regler som håller och efterlevs. Så här är vi mot varandra på vår skola. Detta gäller hos oss. Sätt knivskarpa tydliga gränser! Reagera och Agera genast när gränserna överträds! Vilken rektor vill ha skulden för en ung människas förstörda skoltid!? Du kanske bär skuld just nu! Jag vet åtminstone en rektor som gör det just nu! Skam åt den rektorn! Skam åt de vuxna som svek! Hur korkade får vuxna vara egentligen?

*Vink och kram till Lilla Z-k* Jag håller på dig!

”Om du känner dig villrådig är det bra att veta att ”O, tappre Nasse” alltid är ett ytterst omtänksamt sätt att inleda en dikt.”

Nalle Puh

Den 20 april 1999

255 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Idag är jag glad att kunna berätta om en modig rektor. Det är Maddes Mamma som skrivit i Mitt Forum för Mobbningsfrågor. Rektorn gör helt rätt! Sedan kan alla andra säga precis vad som helst. En rektor måste agera så fort någon endaste en är utsatt för kränkande handlingar. Maddes mamma är även inställd på att polisanmäla om mobbningen skulle ta fart igen. Bra! Helt rätt!

Mobbningens uttryck är komplicerade att hantera. Det krävs mer än bara vanligt ”bonnförnuft” för det räcker verkligen inte långt i denna högst angelägna fråga.

Av forskning och undersökningar vet vi en hel del. Vi vet att de som utsatts för mobbning blir svikna av vuxna, ideligen. Vi vet att många vuxna är så korkade att de inte begriper. Vi vet att de mobbade lider skada långt efter och ibland resten av livet. Vi vet att de flesta som finns på BUPs mottagningar med ätstörningar har en bakgrund som mobbade.

Är vi bara lite kloka så inser vi att detta ska stoppas. Inga risker ska tas. Den som upplever att den är mobbad och kränks … ska bli lyssnad på och ska bli trodd. Allt annat är fel!

Tjejer kan vara väldigt elaka mot varandra. Nästan på ett sofistikerat, subtilt utstuderat sätt. Tusen små … för andra … osynliga … fruktansvärt vassa nålar … skickar tjejgänget iväg mot sitt offer. Suckar, blickar, viskningar, kroppsspråk …. Få starka tjejer … negativa ledartyper … kan ange tonen … ha en massa fega medlöpare … och vara oerhört elaka mot det utvalda offret.

I denna situationen när man då lyssnade på den som var utsatt och där man vidtog åtgärder … kanske som i Maddes fall bytte skola … ja då kommer den otroliga rekylen …. tjejgänget lyckas få lärarkåren mot den som var utsatt … nu letar man fel hos den som haft ett helsike!!!! Tala om att vara korkade! Nu tycker man synd om tjejgäng-mobben. Häpnadsväckande!!! Hade Madde inte haft sin mamma och en stark rektor i denna situation så hade hon fått uppleva de vuxnas svek och nästa gång aldrig vågat varken lita på eller fråga vuxna om hjälp. Vuxnas svek är väl dokumenterat och jag har otaliga mail som vittnar om detta.

Att tjejgänget ”mår dåligt” av att ha förorsakat att en ”kompis” tvingats flytta är sunt. SUNT! De ska må dåligt. Ta chansen att verkligen gå på djupet med samtal om mobbning med dem och andra runt omkring. Engagera någon föreläsare som är f d offer att berätta hur det är och känns. Det finns många f d mobbade som lägger ner mycket arbete på att upplysa hur det verkligen är.

Varje vuxen som går till den som utsatts för mobbning och kränkningar och påstår att felet är dennes … borde …. ja jag skulle nästan vilja skriva … hängas … är det dessutom en lärare borde läraren avstängas från sitt arbete med barn och ungdom. Så allvarligt är det!

Heja Madde! Heja Maddes Mamma! Heja den Modiga Rektorn! Ni får My BluebellAward idag. Stå på er!

Lilla Z-k jag tänker på dig och du ska snart också få en Award. *kram*

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.”

Nalle Puh

Den 21 april 1999

254 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Det närmar sig 10 000. Besökare alltså. På Kastanjebackens domän. Inte så dåligt. Inte så dåligt heller att min Mobbningsida kommer upp först på Altavisat vid sökning på mobbning’ bland 15 754 eller hur många det nu var totalt. Inte dåligt … minsann!

Undrar vem som blir den 10 000:e?????

Det har varit mycket respons på Min Mobbningssida de senaste dagarna. Jag tror det behövs en landsomfattande kampanj likt den om ”dyslexi”. Det ska bara inte förekomma mobbning bland unga människor! Ingen ska acceptera det! Kolla mitt Forum.

Jag upptäckte också att mina ”hemliga” projektsidor om skolutvecklingligger på Altavista. Och kommer upp flitigt när man slår just på skolutveckling. Nu var ju inte det meningen … än! Någon har kanske hjälpt till eller sker det bara automatiskt???? Nåväl det kvittar nu. Jag är ju inte klar utan arbetar på webbplatsen fortfarande. Några speciellt utvalda har fått titta på sidan och nu när den är öppen för alla … jag tar gärna emot synpunkter. Vore riktigt trevligt att få respons och gärna från helt okända. och kända med förståssss …

Jag har lagt handen vid det sista på två distanskurser så nu är även utvärderingarna inskickade. Nu väntar jag bara på kursintyg. Till samlingen. Uppsatsen har inte fått så mycket tid nu ett par dagar … men ikväll …. då … Min Mellan har en skrivare som fungerar. Min Mellan skulle komma och hämta hem Vårt Lilla HjärteGull så jag mailade uppsatsen på hittills 56 sidor som Min Mellan skrev ut och hade med sig. Nu kan jag jobba effektivare när jag ska referera till all litteraturen. Bra … himla bra!

Lilla GullHjärtat har ritat en ny bild av Kung Morfar och tänka sig vad han säger på bilden på vita tavlan i köksgången …. tänka sig … Morfarn säger i pratbubblan …. ”AJLAVJO MORMOR” … så visst blir man glad när man passerar vår köksgång …. jag blir iaf

Min Yngsta ringde och berättade att hon slutar tidigare och kunde jag inte komma då … imorgon …. typiskt … jag som ska till min handledare … vilket jag absolut inte vill missa …

10 000:e … vem kan det bli?

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting.”

Nalle Puh

Den 22 april 1999

253 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Känner på mig att det blir kort idag. Trött. Mycket trött. Har precis avslutat två artiklar som ska med i vår medlemstidning. Hade så när glömt att jag lovat. Fy på mig!

Fick brev från min Cyber_vän_namne. Det är alltid roligt att få. Och alltid så söta Puhbilder med. Nu var det en länk till disneybilder med. T ex denna länk. Jag hämtade några bilder. Kunde inte låta bli Puh och Nasse på väg till varsin livboj. Den ene till en för stor och den andre till en för liten. No problems … de klarar sig alltid. Min lille Nasse är sååååå modig … fast öronen darrar ibland. På vem gör de inte det ibland?! Tack Birgitta för mail och länk och visst ses vi på lördag IRL *Glad vink till Birgitta*

I morgon måste jag skriva klart ansökan till doktorandtjänsten. Måste. Men jag måste gå igenom kommentarerna på uppsatsen också och ändra enligt min handledares råd. Tänk att man är så miljöförstörd av gamla tiders objektivitetskrav. Kvantitativa egentligen lite tråkiga och nu även otidsenliga objektivitetskrav. Trodde man verkligen att det gick att vara objektiv!? Då. Jag vet att jag var kritisk men ändå präglades jag så starkt att det nu sitter bergfast. Detta måste bort. Mitt arbete är kvalitativt så det så! Och jag ska tycka och jag ska tolka … med mina förutsättningar och förkunskaper … och med mitt vetande …

Journalister tror nog att de är objektiva. Ha, ha! De väljer ut och väljer bort. De lyfter fram och tonar bort. De formulerar sig och ställer sina frågor. De styr det som skrivs och inte blir det objektivt och tyvärr ofta inte heller kvalitativt! Jag anser att journalister ska reflektera mer över sina arbetens konsekvenser och risker avseende bl a tolkning. Jag anser att journalister ska ta mer etiskt ansvar. Ja, det gör jag!

Jag anser att gubbarna här nedan saknar detta ansvar … de väljer en gammal bild på en tjej som precis vunnit en racertävling … den gamla bilden föreställde tjejen bakifrån men framför en racerbil och med overallen nerdragen till höfterna … alltså som ett sexigt tillbehör på pojkarnas leksaksfält … Den kvinnliga kollegan undrade om man inte ville se vinnarens ansikte? Var det inte intressant? Nej, det tyckte inte gubbarna som naturligtvis bestämde. De tyckte tydligen den bara ryggen var trevligare … gubbar! säger jag … Hade jag varit den tjejen skulle jag inte ens velat va’ i tidningen … den tidningen … en gubbarnas lågnivåblaska – GLNB. Sänk den!

I lördags tror jag det var … lyssnade jag till en debatt mellan kvinnliga och manliga medarbetare på Aftonbladet. Jag baxnade. Stackars kvinnor på den tidningen! Och stackars män med sina uttråkande föråldrade argument. Ska de fortsätta sätta prägel på den tidningen så fortsätter nog upplagan att minska också … kanske i accelererande fart. Det gör ju inte mig något. Jag har aldrig varit intresserad av blaskan … kanske inte så underligt.

Apropå mobbning … lärare mobbar elever. Så är det! Det finns undersökningar och i morgon ska jag berätta om resultaten man funnit. Om jag kommer ihåg tills i morgon för nu …. zzzzzzz

”Om än man kämpar på som få, blir Björnen alltid rund ändå.”

Nalle Puh

Den 23 april 1999

252 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Apropå mobbning … lärare mobbar elever. Så är det! Det finns undersökningar och i morgon ska jag berätta om resultaten man funnit. Om jag kommer ihåg tills i morgon för nu …. zzzzzzz

Ja, jag är minst lika trött ikväll efter att ha ändrat och skrivit på uppsatsen enligt råden jag fått hela dagen i ett enda långt streck.

Här kommer ett utdrag ur uppsatsen:

Dan Olweus menar att 12 % av lärarna trakasserar en eller flera elever i klassen regelbundet. 1/3 av lärarna var klassföreståndare och resten ämneslärare. 30 % av lärarna mobbade två eller flera elever i klassen. Han menar vidare att det är svårare för en elev som är ensam om att mobbas. Lärarmobbning är enligt Olweus när läraren upprepade gånger säger obehagliga och sårande saker till eleven eller är överlägsen och spydig över honom eller henne. Undersökningen visade inte att dessa elever var mobbande mot lärarna. För att uppnå så hög trovärdighet som möjligt jämfördes elevernas svar med klassens uppfattning. Mobbade elever har liten tilltro till att skolan kan eller vill utreda mobbning sakligt och opartiskt.Olweus delar in de mobbande lärarna i följande tre grupper:

Lärare som själva har så stora problem med yrkesrollen att de inte borde vara lärare

Lärare som hamnat i en olycklig motsatssituation till elever och använder sin maktposition för att trakassera enskilda elever

Lärare som är hårt pressade av långvarig stress eller utbrändhet.

Dan Olweus är professor i Norge och vårt Skolverk samarbetar med Olweus i undersökningar om skolan.

…… zzz … jag gjorde det lite lätt för mig idag/inatt … GodNatt! … zzzzz

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”

Nalle Puh

Den 24 april 1999

251 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Apropå mobbning … forskarna måste finna former för mer kvalitativa undersökningar. Ofta är det psykologer som agerar här och de är ofta alldeles för präglade av den kvantitativa vetekskapsteorin. De mäter hur många och hur ofta och …. ja allt sånt som man kan räkna sig till. Den kvalitativa teorin är mer tolkande och förståelsen för det sagda, skedda, upplevda, skrivna ges en central ställning.

Visst borde man undersöka mobbningen mycket mer kvalitativt!

Funderar nu på andra namn för min uppsats. Den har växt ur sitt ursprungliga arbetsnamn. Funderar och funderar ….

Det är morgon och en dag ”för sent” … skrev ej igår … nog första oskrivna dagen. Nu är det alltså morgon 25/4 så jag fuskar lite. Ska skriva ikväll också för idag, hoppas jag.

Är lite stressad för jag väntar ju på en söt riesentik. Billie har ingen aning än och det ska bli spännande.

….. är snart tillbaka ….

”Det är bra mycket trevligare att vara två.”

Nalle Puh

Den 25 april 1999

250 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Ja, ja, ja …. NST idag. Insändare idag som jag kände att jag bara måste besvara. Den handlade om gemenskaper. Någon tyckte att det var en sådan gemenskap mellan ortsbor och sommargäster i allt från kön i affären till Jalles fik ….. Skulle nu denna förstöras genom att sommargäster skulle skapa egna gemenskaper …. och detta skulle vara hot mot högre värden. Pannan igen … *Birgitta tar sig för pannan*

Man kan ju undra vad det är för gemenskaper som inte tolererar andras gemenskaper! Jag uppfattar det mest som en dikterad gemenskap. Vem vill vara med i så’na gemenskaper? Man ska tycka samma och i detta fall gäller att vara mot golfbanan i Påarp. Försåtliga känslomässiga bedömningsgrunder. Tillförde alltså inte ett smack i sakfrågan. Tyvärr för de som är emot …. de har inte enda sakargument att komma med! Då slår man under bältet och spelar på känslostämningar som främlingsfientlighet, avundsjuka och annat.

Tänk vad folk måste vara osjälvständiga och ”förtrödna”. Ett bra skånskt ord i detta sammanhang. De som redan har tål inte att andra har mer och de som inte har så mycket tycker att andra minsann inte ska ha mer. Kan man inte se till att finna andra värden som är viktigare. *suck*

Fram för massor av spännande gemenskaper. När gemenskaperna bygger på människovänliga etiska värden blir de starka. Då kan de bli så starka att de faktiskt förmår *tillåta* andra gemenskaper.

Bort med de dikterande klangemenskaperna som bygger på uteslutning och är svaga, otidsenliga och faktiskt opassande i ett mångkulturellt samhälle.

Det var en minst sagt dålig och en riktig lågvatteninsändare. Jag har skrivit svar men ej skickat in än.

Men det var något intressant också, i NST alltså. På debattsidan handlar det om feminism och teologin. En kvinna som ska doktorera hade skrivit. Den ska jag läsa nu … i sängen. Mailade om artikeln till min cybervän som är mycket engagerad i feminism och har en särskild sida på nätet. *Birgitta vinkar till Eva och undrar: -Eva har du hunnit läsa än? Vad tyckte du?*

”En Riktigt Skarp Hjärna kan fånga en Heffaklump om han bara vet hur man ska göra.”

Nalle Puh

Den 26 april 1999

249 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Auktoritet och auktoritär. Nyttja och utnyttja. Barn med särskilda behov och barn i behov av särskilt stöd.

Ord, ord, ord …. jätteviktiga ord! Orden säger mycket mer än man tror. De ord man väljer säger en del om människan som använder orden. Ibland kan de säga väldigt mycket. De kan berätta om du är en människovän eller människofiende.

Auktoritär och auktoritet. Respekt och respekt. Vilken typ av respekt känner man i samband med en som är auktoritär. Vilken respekt känner man för en auktoritet. Beror på … allt beror på … så det bara visslar om det …

Tänk så korkat av de som säkert trodde de var jättesmarta när de skulle testa aspiranterna på det lediga jobbet. Man lät dem vänta för att se hur företagsamma de var!!!!!!???? Korkat och korttänkt! Ett tag sedan man tänkte så korkat för det är väl ingen som gör det idag? Jag tycker det speglar brist på respekt. Man kan undra vad det var för korkad arbetsplats. Ja, det var inte jag som sökte utan någon som berättat för mig.

Det finns massor med korkade företeelser. Fast just nu är jag för trött för att tänka på korkat. Det får ev bli en annan dag.

Har skrivit idag på mina definitioner och det har gått bra fast hu det tar tid. Jag har hittat antalet elever i specialskolor och sett på siffrorna att de verkligen ökar år från år. Elevantalet där alltså. Trots att vi har en skola för alla. Tyvärr finns inte så mycket om mattesvårigheter. ANMÄRKNINGSVÄRT att det inte behandlats i FUNKIS-utredningen!! Jag har skrivit och påtalat. Nuvarande skolminister var ansvarig för den utredningen. Jag anser att matematiksvårigheter är en funktionsnedsättning precis som Läs- och skrivsvårigheter! Det tror jag att jag ska visa i min uppsats också. J-a anammar! Jag svor inte! För det gör jag inte.

Idag har jag skickat in mitt svar på insändaren om ”högre värden”. Fler har reagerat på den. Sunt! Fast inte tror jag att de skriver insändarsvar. Det är nog liksom lite för känsligt …. om man säger så ….

Jag, jag, jag …. ord, ord, ord …. sov, sov, sov …. gott!

”Glöm inte att en svans är en svans — och inte bara En Extra Liten Stump där bak.”

Nalle Puh

Den 27 april 1999

248 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Tänk så smidigt det kan vara fast man tror att det är så krångligt. Man skjuter på det … in i det sista … Precis som om det inte skulle vara lika angeläget eller att det i sista muinuten skulle inträffa ngt som gjorde att …. alla vi slapp att deklarera. Ja, ja, ja … nu är det så att jag kan om jag vill … viljan tryter när det gäller såna här saker. jag vill ju hellre skriva på Min Uppsats. Inte är det min egen eller vår deklaration jag menar. Nejdå inte alls. Den är klar, den har vi hjälp till. Det är mammas.

Idag har jag upplevt Vänligheten Själv. Naturligtvis var den Småländsk *smile* Vad annars?! Jag behövde uppgifter från banken … anskaffningsvärde … vinst … för skatt … ja, ja, ja … För det första hade Vänligheten Själv en himla rar (småländs dialekt) röst och för det andra var Vänligheten Själv så himla serviceinriktad och hjälpsam. Efter bara ett kort samtal genom att Vänligheten Själv ringde upp hade vi klarat ut a_l_l_t med alla olika ingredienserna och t o m skatten som skulle betalas. Så nu är allt klart, inskickat och inbetalt.

Vänligheten Själv heter Christina. Vänligheten Själv finns på en bank i Växjö. Tänk vad glada de kan vara som har sin alldeles egna Vänlighet att dela med sig av till sina kunder. Undrar om … och hoppas att … de verkligen visar henne uppskattning. Jag ska skriva ett kort till Vänligheten Själv. Det finaste jag har. Det är en korg full med Blåsippor. Jag älskar Blåsippor. Allt som är Blått – Blått …..

Jag har fått ett rart mail av Per. Han har gjort om sina sidor och även skapat ett nytt forum. Visst vill jag medverka, Per … det kommer snart!

Faktiskt har jag upplevt fler Vänligheter idag. Det är ju helt otroligt egentligen. Jag skrev till lärastatistiken och scb efter uppgifter att använda i Min Uppsats. Igår. Idag fick jag svar … fast den jag skrev till hade semester … Vänlighetens Effektivitet minst sagt. Tack Inge och Gunnar vid scb!

Jag blir mer och mer intresserad av den där ryssen … Alexander Luria … nu visar det sig att han har fördjupat sig i och studerat matematiksvårigheter … också. Jag bara vill veta mer om honom och hans arbete. Neuropsykolog är han. fast jag tror han är mycket mera. Tänk han kanske också är pedagogisk filosof. Skulle inte förvåna mig.

Det är problem hemma. Här hemma. Fruktansvärda problem! Det går nästan inte att stå ut! Jag blir fnoskig och då tar jag i ordentligt. Jag skriker! Och är rädd att grannarna ska höra mig. Jag blir för-d! Hur ska jag stå ut? Två hanhundar och en löpande tik. Gamla damen och inte minskar intresset det minsta … snarare ökar … verkar det som. Kan ni begripa hur fruktansvärt det är!? Gnällande hundar … skrapande på dörrar som vill forceras … gnällandet … GNÄLLANDET. Dixie är ju iaf 12 år! Och trivs gladeligen dessutom av uppvaktningen. Det är ingen fara dock för ”släpper till” … nehej det gör inte Mattes Lilla Dixie. DixieSnuttan som Mathilda brukar säga. Billie han blir blockerad i dess allra tydligaste konkreta bemärkelse. Nosen mot marken som om det vore stark magnetisk verkan … sen drar det iväg som om det gick en magnetisk kraft under jorden och Min Billie bara följer med utan att blinka! Utan att blinka är han på stora vägen tvärs över vid grannen!! Ups! Jag ropar och Billie vaknar och chockas av att upptäcka var han befinner sig. Skamsen kommer han tillbaka. Inte ens den väntande matskålen skingrar hans skamkänslor. Hans som annars skulle kunna döda för mat. Måtte denna tid snart vara över. Något nytt riesentikbesök har vi inte haft sedan i söndags. Men det var nog lite väl tidigt för riktigt intresse. Intresset finns här hemma just nu. I olika ändar av huset och med låsta dörrar emellan.

”… skulle han börja med nåt han tänkt ut så kom nåt mellan varenda minut.”

Nalle Puh

Den 28 april 1999

247 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Egotripp! Ja-a … Eva, min cybervän säger rent ut att hennes Dagbok är en egotripp. Och det är väl kul. En liten tripp varje dag … en liten stund … för funderingar … fantasi och verklighet. Att ta sitt lilla Ego på en liten resa och pröva tankar, plocka fram dem och titta på dem en stund. Vissa ser ju riktigt bra ut och andra är inte så tokiga de heller. Allt är bra här. Allt är rätt här. Ingen endaste en har rätt att komma hit och påstå något annat än det jag sagt, gjort, tyckt eller skrivit. Det är väl för härligt! Jag trivs bra med det.

Så här står det i Mina Stjärnor idag:

Avundsjuka arbetskamrater förstår inte varför det ska gå så bra för dig och att du ska få beröm. Strunta i kommentarerna och gå din egen väg. (NST)

Så hoppas jag att det inte är. Som tur är är jag så långt borta att jag inte hör i så fall. Och gå min egen väg … det har jag alltid gjort och kommer troligen alltid att göra. Som tur är har jag en man, Min Vattuman, som tillåter det. Det måste troligtvis vara en sjusärdeles_till_tusan_till_man och det är det! Jag tror inte så’na växer på träd. Och det var faktiskt Ödet som förde oss samman. Jag tror lite på Ödet och det har jag ju skrivit om tidigare. Därför läser jag också Stjärnorna och har låtit spå mig en gång eftersom Min Mellan hade en arbetskompis som gjorde sådana arbeten. Spännande!

Idag beställde Min Vattuman tid hos sin privata Frissa. Bra! För det betyder att hans fru fick tid att prata med honom utan att han sprang till telefon hela tiden.

Det här med att gå sin egen väg. Det är ngt starkt inombords. En drift kan man säga. Inte alltid är det bra för min egen person det ska ”Gudarna” veta …. men … Jag bara måste göra det jag tror är rätt eller säga ifrån när jag tycker något är fel … jag bara måste …. och som sagt … det är inte alltid bra för mig själv … men vadå_då? Jag är ju bara en liten …. **** … och Saken …. det är ju den som gäller. Ibland kan saken vara att någon far illa. Ibland kan det vara att någon inte får den hjälp de borde fått i skolan … Skolverket konstaterar att det är långt avstånd mellan det som sägs i teorin och det som verkligen sker i praktiken. Jag kan intyga. Det är outhärdligt!

Ikväll blev det verkligen tydliggjort … avståndet mellan de vackra orden i den officiella retoriken och verkligen och på det praktiska planet. Vår kvinnliga v-partist gjorde en verkligt bra insats i kväll i KF och visade på detta angående trafiken i regionen och speciellt i vårt område. BRAVO! Bra förberett och bra genomfört och SAKLIGT! Så’nt gillar ju jag.

Tänk om det hade varit fallet hos somliga när det gäller golffrågan!!!! *suck*

Resan lider mot sitt slut. Den var trevlig. Tankar. Kul!

Ibland uppenbaras saker för en … det hände idag när jag läste statistik. Psykologers uppfattning om behova av stöd för elever med t ex rörelsehinder eller syn/hörselsvårigheter är mycket låg. Mycket lägre än för speciallärare. Den enda gruppen de hade lika hög var avseende elever med beteendestörningar!!!!!! Ja-a kontenatan kan ju bara bli att om psykologer styr resurser och som jag tidigare visat att rektorer har en orealistisk uppfattning=för låg om behov … ja då är det verkligen inte konstigt att det är för lite stöd till elever som har detta behov!!!! Detta uppenbarades för mig idag. Jag visste faktiskt inte innan. Det är ju inte så konstigt att skolan inte fungerar som den borde … eller??????

”Men vad han än väger i pund och i shilling, så verkar han större, när han skuttar som en killing.”

Nalle Puh

Den 29 april 1999

246 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

——————————————————————————–

Min Mellan är sååååå duktig! Igår kom hon som allra hastigast. Hade inte ens tid att fika. Mathilda skulle till pappan och storebrodern som fyller år idag. GRATTIS! Min Mellan hade bakat. Bröd och bullar och pajer. En hel hög trave med pajer med äppelmos. Även äppelmoset var hemlagat. Min Mellan är verkligen duktig på många områden. *Birgitta är mycket stolt*

Min Äldste är också mycket duktig. Han finner lösningar på allt. Han ställer alltid upp när någon behöver hjälp. Han kan prata med alla. Och om det mesta. Jag fattar inte var han lär sig allt. Än mindre fattar jag hur han kommer ihåg allt.

Min Yngsta kommer inte hem denna helgen. Hon skulle fira Valborg med sina kompisar i Helsingborg. Jag kommer att sakna henne. Hennes Lille Älskling, en av dom, var i tidningen, NST, idag. Jag berättade det för henne. Älsklingen heter … får man förresten skriva det … ????? … för PUL … ??? … ja ialla fall är det sångaren i Suede. jag ska lägga honom på hennes säng tills hon kommer hem nästa gång.

Min vattuman höll på att bli utskälld idag … en kvinna ringde upp och han svarade … hon hade svada …. av oförskämdheter … en liten stund innan människan besinnande sig. En okänd människa tyckte att hon kunde vräka ur sig vilka oförskämdheter som helst p gr a ett politiskt beslut som inte är taget än. Min Vattuman hanterade henne med bravur och samtalet kunde ske som det bör mellan mogna människor. Jag menar … det finns verkligen gränser för oförskämdheter … även om man som medborgare kan bli arg ger det ju inte henne rätten att svära och domdera … där går gränsen!

Apropå att skälla på eller ut folk …. när jag började i politiken då fanns politiker som uppförde sig så. Sedan hade vi inte de politikerna kvar längre och jag har tyckt att vårt kommunfullmäktige hållt en mycket trevlig och människovänlig ton. Människor som genom sarkasm och otrevligheter vill nå syften hyser jag inte särskild respekt inför. Egentligen tycker jag de är ”små” människor. Kanske är de i botten osäkra och lever efter ”anfall är bästa försvar”. Fast ibland tror jag faktiskt att det finns de som ”mår bra” och tycker de är duktiga och har presterat bra när de sablat ner någon. !!!! *Birgitta bekymras av så’nt*

Igår hände det tydligen i KF. Jag hade gått hem då för min lilla Dixie var ute eftersom hon hade smitit. Jag hade samvetskval och var orolig att hon hade sprungit bort. Om jag hade varit där så hade jag inte fått lägga mig i eftersom det var en ”enkel fråga”. Ingen annan fick naturligtvis heller. Vad man hade kunnat gjort är att passa på vid övriga frågor. Det hade kunnat vara på plats att påminna om att ta ansvar för en trevlig ton … även om man är irriterad i sak och har rätt. KF i Båstad har nått så långt att de allra flesta säkert har etiska regler för hur man är mot varandra. De som inte nått dit än får nog vänta på att erhålla kollegornas respekt. Så tror jag. Mycket synd!

Min Billie har lugnat sig nu och kan t o m ligga här vid hallen utan att gnälla. Sköööööönt! Problemen avtar här hemma. *pust*

”Han lekte hundra lekar och sen gick han i säng.”

Nalle Puh

Den 30 april 1999

245 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

*

Jag känner Sorg och Vrede idag.

Mitt hjärta gråter.

Detta är mitt sätt att demonstrera!

Jag vill visa mitt stöd för de fördrivna KosovoAlbanerna i Kosovo.

*Låt världen slippa förövarna!

För all framtid!

Låt dem mura in sig i sina egna sjuka mentala bunkrar. Låt dom och låt dom stanna där!

Birgitta Rudenius

”I en dröm hon försvann på smörblommeängen.”

Nalle Puh

%d bloggare gillar detta: