RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok 1999 01

Januari 1999

OBS! Får ej kopieras!

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh


Den 1 januari 1999


Jag tror man kan tala med djuren. Jag tror också att vi har kommunikationssinnen som rudimenterats men kan återupplivas och upplevas. Men … som med allt annat är våra förmågor olika även här. Några är bättre än andra och några är sämre än andra. Hur mycket ”man” (här=beslutsfattare) än vill tvinga alla vara lika så är det ändå inte så. Tänk om man hade kunnat mäta vad olika beslut och åsikter ställt till! Åsikter och inställningar som låts prägla avgörande beslut.

Tänk om man t ex kunnat mäta vad Alva Myrdals åsikter om familjens värde i barnuppfostran har fått för följder. Den familjepolitik hon orsakat de senaste årtiondena. Den inställning som präglat beslut.

Tänk om man hade kunnat ”se” det samhället vi hade kunnat levt i om vi inte levt i detta samhälle som nedlåter sig till att föra en ”pigdebatt”. Debattörer som envisas med att permanenta föråldrad klasskampsretorik.

Tänk om vi hade levt i ett samhälle utan ”klasskampstänkande”! Just detta att man måste sätta något mot ett annat för att driva ”sin sak”. Varför måste det vara ”fel och fult” att vara villaägare när hyrorna diskuteras? Varför måste det vara ”fel och fult” att vilja plugga? Varför är det ”fel och fult” att vara duktig? Varför ”hedras” de som tar avstånd från plugghästar? Eller de som saboterar?

Varför är det inne att vara homosexuell? Just nu verkar det vara ett krav i nöjesbranschen för att få berömmelse och erkännande? Varför är det inte inne att bara få vara? Vem är arbetare? Är det bättre att vara arbetare än tjänsteman? Eller tvärtom? Vem är tjänsteman? Är en tjänsteman inte en arbetare? Är en bonde arbetare? Att en bonde arbetar… det vet jag! Vissa av dem arbetar helt otroligt. Är man arbetare för att man får en lön? Då är förstås inte bonden en arbetare. Där kan man verkligen tala om att INTE få lön för mödan!

Vi kan leva i 140 år om vi vill. Ett_hundra_fyrtio_år! Om vi sköter oss lika väl som djuren sköts angående maten. Man vet precis vad djuren behöver i näringsvärden och mineraler. Det räknas ut! Foder sammansätts. Vetenskapligt beräknat! Vår mat då? Skinka och sega råttor, kaffe och ättiksinläggningar, choklad och rökt korv ….

Vi dör en för tidig död. Vällevnadssjukdomar! Vad då vällevnad? Hjärtinfarkt och cancer, benskörhet och njursvikt. Och så aids förstås. De som dör i aids ”hedras”! I det samhället vi lever i, just nu.  Jag förstår inte varför. Vilket ansvar har vi mot oss själva? Vilket ansvar har vi mot andra människor? Vad avgör när man tänker ”inte_bara_på_sig_själv”?

Vem behöver klasskampsretoriken?  Tänk att klasskampsretoriken lyckats hålla sig kvar! Idag på väg in i 2000-talet! Otroligt! Uttråkande och otidsenligt!

Det finns möjligheter. Det finns också hinder. Det finns beslut. Jag kan besluta att ett hinder är för högt. Jag kan också besluta att ta mig förbi hindret. Jag kan t o m besluta att det är kul med hinder. Magstarkt tycker någon och en annan tycker intressant. Jag väljer själv vad jag tycker. Det finns två olika varelser. Även här (jag har skrivit om olika varelser i nov 98.). Nu gäller det pessimister och optimister.

En pessimist är en som av två onda ting väljer båda.

En optimist är en som av två onda ting ser det goda ”beyond”.

Vem är du? På just din väg in i 2000-talet. Med just dina beslut. Beslut som inverkar både på dig själv och andra.

Det finns möjligheter. Några behöver stöd för att se möjligheterna. Ibland ser man möjligheter lätt och ibland är det svårt att se dem. Så är det nog för oss alla. Vi som vill se möjligheter alltså. Ni andra ser väl hinder och omöjligheter överallt. vad tråkigt det måste vara! Hoppas att ni inte har några barn att uppfostra för då tycker jag verkligen synd om barnen! Ty …

En sak är viktig! Vi har ett ansvar! Vi är skyldiga att hjälpa våra barn att se möjligheter. Även när det finns hinder! Det finns två gåvor att ge våra barn: rötter och vingar. (Just nu kommer jag inte ihåg vem som uttalat detta, men klokt är det.)

Idag blev det mycket och en aning rörigt. Det får det bli! Tillåtet! Jag bestämmer! Ingen annan i hela världen! Det får bli som det blir och det är faktiskt spännande att se vad det blev. Tycker jag! Det blev inte alls som jag tänkt från början, kan jag berätta. Undrar vad det blir nästa gång?

Mmmm … jag tror iaf fortfarande att man kan tala med djuren …

”Vad för slags sagor tycker han om? Sagor om honom själv. Han är en sån björn.”

Nalle Puh

Den 2 januari 1999


”Lilla hjärtat” tillika ”LillStumpan” åkte hem idag. Jag är så glad för att jag får ha henne. Himla glad! Hon är en riktig solstråle.

Visst hade jag hört att barnbarn är ”efterrätten” mm Men hur underbart detegentligen är vet man först när man själv upplever. Jag har alltid fascinerats av små barn och deras direkthet. Av små barns tänkande och strategier för att lära och förstå. ”LillStumpan” är 4,5 år, snart 5, och har kunnat skriva både sitt eget namn och bl a mormor länge.  Hon är mycket intresserad av bokstäver och idag har hon frågat på ”G” flera gånger. Jag har visat på tangentbordet. Konstigt nog har tangentbordet varit i närheten av mig just när hon frågat. *smile*

Hon vet också att hon fyller år den 13:e april. Det är en viktig dag. Morfar fick skriva in dagen i ”LillStumpans” nya almanacka. Nu kommer kanske även morfarn ihåg den dagen!  Kanske …

Klurig är hon med ”det lilla livet”. Igår blev jag mäkta imponerad. I hennes nya tidning … (I nyårspresent av mormor fick hon välja en tidning i affären. Precis vilken hon ville. Hon valde och kollade noga. Tredje gillt blev det. Först Mumintrollen sedan … det har jag redan glömt … och slutligen Tom och Jerry.) … finns en knep_och_knåp_sida. Ett knep innebar att man skulle bestämma åt vilket håll en spak skulle dras för att en julklapp skulle hissas ner. Mellan spaken och kroken, som julklappen hängde i, fanns minst 6 kugghjul.  Mathilda förklarade mycket tydligt för mig hur allt detta fungerade och åt vilket håll respektive kugghjul snurrade. Hur kan man? När man är endast 4,5 år! Hon har ju inte ens ett ”mekano”! Leker med Barbies och mosters My little Pony. Men hon är välförsedd med datorprogram tack vare sin morbror.

Själv fick jag mekano av min pappa. Och ett flygplan som gick att ta isär. En gång fick jag ett skelett i delar. Det var jag väldigt förtjust i. Jag skulle ju bli läkare på den tiden hade jag bestämt. Fy vad jag blev arg när en då klåfingrig kusin slarvade bort det ena nyckelbenet! Sedan var inte skelettet komplett längre!

Mmmm … jag tror fortfarande att man kan tala med djuren …

De talar iaf med mig. Flúgsvinn berättade nu ikväll att hon kände sig mycket bättre och hon var glad. Séita däremot var bekymrad. Hon tyckte att det hade dröjt länge innan jag kom. Och så hade hon hellre velat ha ett äpple än havre. Ska tänka på det tills i morgon. Elja var glad att slippa gå in. En stjärnklar himmel är det bästa tak man kan önska … nästan hur kallt det än är.

”Puh sa -Å! och -Det visste jag inte! och tänkte på hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.”

Nalle Puh

Den 3 januari 1999


Idag kommer det att handla om Feminism. Bara för att min högt värderade cybervän Eva efterfrågar synpunkter och reaktioner. Eva ska nämligen delta i ett TVprogram så småningom. Heja Eva! Och Lycka till! Här kommer mina tankar på dina tankar och jag ser fram emot dina tankar på mina tankar.

Feminism har fått en negativ klang, precis som du skriver. Feminism uppfattas nog som en ”kvinnomaffia mot männen”. Inte ett dugg bättre än det man bekämpar. Lika otidsenligt. Denna feminism, om det är det, tar jag avstånd ifrån. Kräver man respekt får man ju även visa respekt själv.

”För mig är feminism enkel, jag vill bli bedömd som person, inte efter att jag är kvinna. Enkelt! ” skriver Eva.

Viktigt! Jag håller verkligen med dig!

I botten handlar det om respekt för medmänniskan och respekt för alla människor. Vi vill bli sedda som individer. Vi är olika. Män och kvinnormen även kvinnor sinsemellan och männen sinsemellan. Låt oss få vara det. Se våra olikheter som en resurs. Detta har jag framfört  i sååååå….   många sammanhang. Våra olikheter är spännande. Berikande.

Att uppnå detta sätt att se på varandra kräver allas ansvar och insikt. Medvetenhet i vardagen. Inte minst inom skolan. Ge tjejerna en chans på deras villkor t ex inom naturvetenskapliga ämnen och killar på deras villkor t ex inom läsinlärningen.

Detta är den viktiga basnivån! Som arbetar på lång sikt.

Nästa handlingsnivå är ”nu och här”. Då är t ex detta sätt viktigt just att föra diskussion. Dina sidor, Eva och din medverkan i TV. Du tar ansvar och du har en möjlighet att nå ut till ännu fler. Heja dig!

I ”nu och här” gäller det att vara så som man lär, så långt som någonsin är möjligt. ”Barn lär av det de ser inte av det någon säger till dem”. Det ligger mycket i detta. Behandlar pappan i familjen mamman respektlöst, och mamman låter sig behandlas respektlöst, så lär barnen sig att detta är OK.  Det är Ok att flickor behandlas så och det är Ok att killar gör så. Talar kvinnor nedlåtande om männen så lär sig barnen detta synsätt och vise versa.

I ”nu och här” handlar det också om att vara tillsammans med våra barn och ungdomar. Inte lämna dem åt varandra att bygga upp etiska och moraliska ställningstaganden. Följden kan ju bli att gruppvåldtäkter ”legitimeras” ….  hemska tanke!

Episoder som beskrivna i sybehörsaffärer och trävaroshoppen kommer nog att leva kvar. Det ser jag verkligen inte som ngt problem. Mer pikant. Gör mig inget alls. I ett långgånget emaniceperat samhälle kommer det nog fortfarande länge att vara ”kvinnosysslor” och ”manssysslor” just för att vi är de vi är, olika, och säkert kommer att vara det länge till. Men kanske inte alltid? Min son fick docka och dockvagn av sin farmor. Han körde bilar och annat i vagnen. Dockor var han inte särskilt förtjust att leka med. Men han lekte gärna med sin lillasyster. Mitt barnbarn leker med Barbiedockor och sminkar sig gladeligt men hon är också en hejare på datorn. Låt killar, om de vill, få åka konståkning på skridskor och tjejer, om de vill, spela fotboll. Låt och tillåt och utveckla!

En tredje handlingsnivå är knepig, mycket knepig!

Tjejers ”tysta regler” och sätt att vara tillsammans och mot varandra. Här ligger nog många av hindren. Tjejers krav på varandra hur man ”ska vara” och ”se ut” och ”klä sig” och ”passa in” är värre än killarnas. Tjejer har minst lika kritiska ögon på medsystrar som killar. Tjejer har inte ett ”tillåtande” sätt att betrakta varandra. Dessa ”tysta regler” kan jag vara utan och håller  mig (o)medvetet borta från. Iaf när det innebär nivellering som så ofta t ex på arbetsplatser.  Intriger och skitsnack och utestängande och slutenhet riktad mot de som inte ”passar in”, ”avviker”, inte ”tillåts” vara med och utestängs. Tjejer kan vara mycket elaka mot varandra om någon inte följer ”reglerna”. Killar har ett ”rakare” sätt sinsemellan. Faktiskt!

Det var några av mina spontana tankar apropå ”feminism”.

Vi får ju tycka olika! Fast jag tror att vi i grunden har gemensamma etiska ställningstaganden. *glad vink till Eva*

Angående massmedias roll. Tyvärr förekommer det nog alldeles för svag och intetsägande inre debatt om etik i journalistiken bland journalister. Jag saknar en ”metanivå” inom detta skrå. Det är viktigt att denna ”metanivå” växer fram bland journalisterna själva. Vi väntar! Jag väljer och väljer bort media. Mitt ansvar och mitt val.

Media kan snedvrida vare sig det gäller politik eller feminism. För att hantera detta krävs en kritisk ådra hos var och en, inte kritik av massmedia i sig. Att skylla på någon är inte den bästa vägen att ta sig fram, tror jag.

”… därför trollar han på, tills han vet han kan trolla på riktigt.”

”Beredd på Vadsomhelst.”

Nalle Puh

Den 4 januari 1999


Idag är det väder. Ruskigt väder. Tråkigaste trista som finns. Hela dagen genomsyras av dagens väder. Regn_blåst_regn_blåst_regn_blåst_regn_blåst_regn_  …  mer eller mindre sedan länge egentligen …. ibland dis och dimma … hela senaste året faktiskt … vilket väder …. !!!!! …. går vi mot en tid av en års- …. ??? …. årstid alltså …. en ynka årstid per år …. regn och blåst …. blåst på årstider …. vädertider … årsblåst …. årsvädret blir blåstider ….

Man får göra vad man kan för att pigga upp det bedrövliga och ogästvänliga.

En gång skrev jag en outhärdligt tråkig ”vers”. Det var i Uppsala. Ska se om jag hittar den i en pärm. Den kan säkert göra även det tråkigaste väder mindre tråkigt. Inget kan tävla med denna ”vers” i tråkighet. Garanterat! …… snabba fötter springa …. Jag hittade den!

Uppsala den 27 mars 1974

”Allting är tråkigt idag. Det är tråkigt att tvätta håret. Det är tråkigt att diska formar efter rulltårtan. Det är tråkigt att lägga det nybakta brödet i plastpåsar. Det är tråkigt att duka ut efter middagen. Det är tråkigt att fylla i blanketter. Det är tråkigt att hänga upp plastsnibbar på tork. Det är tråkigt att bädda. Det är tråkigt att göra i ordning på hatthyllan. Det är tråkigt att plocka upp böcker efter barnen. Det är tråkigt att plocka upp slängda kläder. Det är tråkigt att torka av spisen. Det är tråkigt att …. Det är tråkigt att … Tråkigt! Tråkigt! Tråkigt! Tråkigt är egentligen ett tråkigt ord! Borde inte finnas. Jag är nog ganska trött. Det är väl tråkigt! Detta är säkert det tråkigaste du läst. Nu är det slut! Det var väl tråkigt!”

I morgon blir det en en fin, ljus och trevlig dag! …… Visst!? ….. Blue Bayou… <- länk

Jag tog in Elja idag. Tyckte att även en islandshäst av hennes kaliber behöver ett ombonat stall ibland. Det tycker inte Elja! Så fort jag kommer ut i stallet sparkar hon ilsket på den nya boxväggen ”Släpp ut mig! Släpp ut mig!” Det finns alltså de som vill ut … självmant ….i detta väder ….

Min man retades igår när han fick veta att jag skrev om feminism. Han ville att jag skulle skriva att ”Kvinnan ska veta sin plats! …. och ….. tvätta strumpor åt mig. Laga kaffe!” Jag, kvinnan, rusade genast och lagade kaffe. I morse tog jag igen det hela. Satt lugnt kvar vid frukostbordet. När kaffet var slut i koppen sade jag: – Jag vill ha påfyllning! Mannen reste sig genast och fyllde på kaffet. Kaffet som han själv lagat … medan jag sov lite längre … som alla andra mornar …..

Faktum är att vi har en väldigt bra fungerande arbetsfördelning i vardagen. Vi väljer de sysslor vi tycker mest_om och de vi tycker minst_sämst_om …. de sysslorna vi tycker mest_sämst om hinner vi alltså inte med … det gäller ju att prioritera … och jag har ju berättat att jag är mycket duktig på att prioritera.

För det mesta tvättar jag. Det är en syssla jag tycker minst_sämst om. Självvald alltså. Ibland hinner jag bara inte. Det kräver att mannen har ”tusentals” kalsingar och ”tusentals” strumpor. Han måste ju köpa när inga rena finns. Även vita skjortor. Det finns strykfria numera. Att stryka tycker vi båda mest_sämst_om. Strykning bortprioriteras. Våra barn kan stryka trots sina föräldrar.

Städningen har vi aldrig hunnit med. Under vårt snart trettioåriga gemensamma liv. (Jag fick kaffe nu. Nybryggt av mannen. Rykande starkt.) Städning har vi båda tyckt mest_sämst_om. Den har prioriterats bort. När det blivit tvunget att städa har vi haft mycket svårt att hitta en gemensam tid där båda är lediga. I trettio år.

Nu har vi en ”Pärla”! En ”vit” ”Pärla”! Vår ”Pärla” gillar att städa. Vår ”Pärla” gillar att städa hos oss!? En gång sade vår ”Pärla”: – Det är så roligt att komma hit för det händer alltid något här. Då blev jag glad. Hoppas verkligen att vi har råd att ha vår vita ”Pärla” kvar. Nu är det dags för enaward. Den går till Berit, vår vita ”Pärla”. *glad vink till Berit* (ifall/när du ser detta)

”-Vart ska vi gå? säger jag   — och Puh svarar: -Just vad jag tänkte nu!

-Då går vi tillsammans, vi två, säger Puh.

-Då går vi tillsammans, du!”

Nalle Puh

Den 5 januari 1999


Jag har tänkt på M. Ofta och mycket. Ända sedan igår när Den Yngsta berättade i telefon att hon träffat M i H-g.  M-s ögon speglade en uttrycksstark vilsenhet och blicken var inte närvarande. Jag blev ledsen. Ledsen i hjärtat och ledsen i ögonen. Nu kan jag ju inte tro och hoppas längre att det kanske var bra med M. Nu hade destruktiviteten tagit tag i Måterigen.

M kom till oss ngn gång i sjuan. Mer eller mindre akut. För en kort period.

Det fanns inte många som förmådde sätta gränser för M. Allra minst Msjälv. Smart och driftig men inte ens hjärnan rådde på att ”styra” och hantera den oroliga själen. M drogs till allt farligt och händelserikt som en fluga dras till socker.

Vi hade en fin tid med M. Vi hade alla alldeles speciella känslor för M. Visst frestade hon på och visst lade jag märke till den konkurrens som fanns mellan vår Yngsta och M när det gällde vår uppmärksamhet. Visst vet jag hur jobbig Äldste och Mellan ibland tyckte att M var. Men så tog de också på sig ett fantastiskt ansvar. De klarade att sätta gränser. Precis vad Mbehövde. De är nog de enda som klarat detta. Av dem som funnits närmast omkring M. Jag tror att M-s make klarade det också … tills M blev besviken …. sviken. Tyvärr höll det inte. Tyvärr!

M och hennes lilla familj kom ock hälsade på. Flera gånger. Vi blev så glada att M hörde av sig. Och framförallt att det verkade fungera så bra. Men! Den oroliga själen återuppstod och den destruktiva kraften tog ett stadigt grepp. Igen! Jag kommer ihåg dessa perioder i skolan. Då gällde mycket svart mascara runt ögonen. Hårt! Rita på jeansen och riva sönder. Riva och sticka armarna. Tröstlöst. Sorg. Saknad. Ilska. Vrede. Utbrott. Det finns många starka känslor inom unga människor som livet handskats hårt med.

Men vi hade en fin period med M. M var otrolig på att driva igenom sån’t Mtrodde M ville. Ja, just trodde. Inre krafter styrde. Hjärnan rådde inte alltid på. Då gällde det att vara hjärnan utanför …  som fattade. Min hjärna var ofta på toppkoncentration. Inte Mannens. Alls. Mannens ådra för humor blomstrade. Han kunde på de tokigaste sätt träffa mitt i prick och avdramatisera. M borde ordinerats kärleksfull humor som avslappnande medel. Bomull för själen. M kallade ibland vårt hem ”Dårhuset” i P-p.  Jag vet att hon trivdes. M mådde bra. Vår korta tid hade inga mörka perioder. Ljusa ibland fridfulla.. T ex när M låg i soffan och lyssnade på Yngstas CD med småbarnsånger. Då var det frid och ro i soffan. Kunna krypa in i en trygg småbarnsvärld. En stund.

Men nu! Nu råder nog en hård värld där M är. Mörka starka krafter som drar i en vilsen själ. Med många andra vilsna själar omkring. I en icke närvarande värld. Mitt i livet i vår härvarande värld.

Varför?

Varför måste livet vara så svårt för några att bemästra?

M … we love you!   ……………………. and you know it!

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, vare sig man behöver dem eller ej.”

Nalle Puh

Den 6 januari 1999


Har läst en bok idag. Skrivit litteraturredovisning och fört in i mitt doc för detsamma. 17 böcker på detta doc med bokmärken och ordning och reda och allt. Det handlade om läsinlärning men framförallt lässvårigheter. Tänk om alla föräldrar visste hur viktigt det är att ge barnen positiva upplevelser av läsning. Aktiv läsning av sagor, rim och ramsor. Ställa frågor, undra, fantisera om innehållet i böcker i samband med läsningen. ”Litterär amning” kallas det också. Att använda språket. Mycket och ofta. Låta böcker bli symbolen för något spännande, avkopplande, stimulerande, eggande, lockande ….. bli förknippat med idel lustbetonade känslor. Fick alla barn en sådan grund före skolan skulle mycket vara vunnet. För barnens skull. När det gäller den viktiga läsförmågan.

Idag är en sådan dag då jag inte har lust till något alls. Gillar inte att jag inte får rätt på publiceringen i FrontPage. Publiceringen avbryts och den fjärran servern säger att jobbet är klart fast det inte är klart. Skulle vara så mycket enklare om det fungerade som det borde. Nu måste jag i stället gå över ett filöverföringsprogram. Och hålla reda på vilka sidor jag jobbat med. Sedan föra över dem i rätt katalog. Livet före FrontPage låg alla filer i rotkatalogen. Jag begrep inte fullt ut vad jag gav mig in på när jag lade över allt i FrontPage. Det är nog tur det. Nu kan jag iaf programmet ungefär lika bra som det jag jobbade i innan. Kanske kan jag ännu mer. Roligt. Jag älskar att lära nytt. Men jag vill naturligtvis vara motiverad och känna det meningsfulla med lärandet. Det gäller inte bara mig. Det gäller säkert alla andra också. Är det någon som gillar att lära meningslösa saker?

Igår surfade jag runt lite i andras dagböcker. Rysligt vad man skriver olika. Tur det! Men vem läser? Vad gör en dagbok intressant? Eller är det lite spännande bara att kunna smyga in i en annans dagbok och veta att man faktiskt inte gör fel. Dagboken ligger ju i alla fall på nätet, öppen för alla och vem som …. Den ligger inte låst och instoppad på ett säkert ställe. Som i tonåren. Var det någon som gick i dagboken då var det ju en oerhört kränkande handling. Det ryser i kroppen på mig. Jag tror min dagbok då blev läst någon enstaka gång. Den människan som på eget bevåg stampar in där det inte är avsett för den att stampa in …. den människan kan ingen ha något  förtroende för. Förtroendet är för alltid förbrukat. Så fungerar det inte bland dagböckerna på nätet. På nätet underlättar man t o m för läsaren genom webringar för dagböcker. Man gör det lättare att hitta dagböcker.

Allra störst är nog AnnicaT … med sin ”Dagbok på nätet”. Kolla hennes HTMLsidor. Värda besök … minsann! Inte vet jag hur många besökare hon har per dag men det är säkert ett respektingivande antal. Jag brukar kolla i hennes dagbok. Fast idag gillade jag inte riktigt att läsa om köttfärsen … även om jag drog på munnen också. Det beror inte på att jag saknar humor. Jag har humor. Ibland. Men jag har nog aldrig riktigt gillat den typen av vitsar som är elaka mot vissa ”utvalda”.  T ex ”Norgevitsar”. S k sjuka vitsar gillar jag inte alls. Bellmanvitsar är på gränsen. Bellmanvitsar kan avpersonifieras. Blandfärsvitsen får väl kategoiseras som ”kvinnokvinnors mansvitsar”. Eller har någon något annat förslag? Min äldste anlägger moteld genom sina sida om ”skoj” på hans senaste webplats.   Visst är det oförargligt samtidigt som vitsarna har ett budskap. Jag vill inte vara moraliserande i detta. Det är inte min avsikt. Verkligen inte! Det är högst ”tillåtet” att dra sina vitsar.

Här kommer några: ”Jag heter Hekto’ och väger ett kilo.” ”Mitt namn är Ström om det kan va’ till någon ledning.” ”Två bagare och en smet.”

”Två lingon var ute på promenad. Så stannade det ena och sade: – Nu måste jag kamma mig.”

I stil med ”Kom ketchup så går vi!” Då var det två gurkor som var ute och gick. Uuuups!

Håll med om att de är söta!

”Nu drar han bort, helt utan hast och skogen väntar ….”

Nalle Puh

Den 7 januari 1999


Tidig morgon idag. Hann inte läsa tidningen ordentligt. Hann inte ens äta upp mer än den ena av de två ostmackorna. Nya presidiet skulle träffas. Det var intresssant och känns spännande med det nya uppdraget i den nya sammanslagna nämnden. Kultur och Fritid. Har ju annars min erfarenhet från socialnämnden. Det är jag glad för. Socialnämnden är en ”tung” nämnd med skiftande frågor och med påtaglig omsorg om människor. På ett särskilt ”nära” sätt. Nu kommer det att handla om en annan typ av frågor. Som också berör människors välmående i vardagen. Det kommer också att bli mycket ungdomsorienterat även om många olika åldrar är engagerade i förenings- och kulturlivet.

Jag tycker det är intressant med alla kontakter man vinner på ”nätet”. Många är så öppna och hjälpsamma. Många gör så himla mycket bra saker på nätet. Det är fantastiskt att se vilken sprudlande exploderande kreativitet det finns inne i ”cyberstugeverkstäderna”. Häromdagen när jag surfade runt bland ”mobbningsidor” var jag bl a i Finnland. Kunde inte låta bli att skriva ett mail till rektorn. Han var så glad för resultatet från en undersökning. Iofs förstår jag  …. men ändå inte!  Han var glad för att det ”bara var 3%” av eleverna som mobbades. Av 537 elever blir det 16-17. I enskola! 16-17 elever som kanske har ett h-e var dag. (Jag brukar faktiskt inte svära. Men här är ordet befogat.) Läs bara i mitt forum hur elever kan ha det! Nytt inlägg idag.

Hur känner sig de 16-17 eleverna när de läser i rapporter och tidningar att deras skolas chef tycker det är så bra? Ökar deras trygghet? Inges de nytt hopp? Varför kan man inte tänka lite längre och åtminstone försöka sätta sig in i hur det kan kännas!? Just för att det är som det är   ….. är det så himla viktigt att göra som Per. Att berätta hur det verkligen är!

Mina cyberväninnor är pärlor. Jag har berättat om Eva tidigare. Eva är snart TV-stjärna! Heja Eva!   *Vink_vink*

Christina är fantastisk på datorer och har egen server och certifikat och jag vet inte allt! Men ett vet jag ….  Christina kan allt!   Allt som är värt att veta i cyberfrågor.  Christina får dagens Bluebell Award! Hon fixade handledning_genom_nätet på ett utomordentligt effektivt sätt. Snabb är hon också … snabbare än blixten.    *Vink till Christina*

Telefonen ringde …. rrrrrrrrrrrrrr ….. jag är en aning omtumlad. Nya tider stundar. Förändring i vardagen …. så småningom ….. troligen ….

”Det var roligare att ligga på magen ….. och se hur ån långsamt flöt fram under honom.”

”Jag ska tänka i morgon ….”

Nalle Puh

Den 8 januari 1999


Lite tid vid datorn idag. Inget nyttigt, iaf inget särskilt nyttigt har blivit gjort. Inte ens handlat för helgen. Däremot har vi kört omkring på Bjäre. Tittat på olika områden och naturen. Framförallt utsikten. Den vackra utsikten som det finns så gott om på Bjäre. Kullahalvön brer ut sig vid horisonten och sedan öppna havet. Just att man kan blicka ut mot öppna havet är så underbart. Inte alls samma sak att se vatten eller hav med fasta land bortom. T ex vyn över Laholmsbukten mot Halmstad eller Mellbystrand. Det är ju inte samma sak. Tacka vet jag öppna havet. Fjärran. Öppet. Gränslöst. Vidden. Jag gillar även tavlor med öppna dörrar och öppna fönster. Det går också bra med en skogsglänta men det måste finnas ljus och en öppning. Jag är definitivt inte för begränsningar och styrning, murar och hinder. Släpp själarna fria. I vardagen.

Jag kollade på TV ikväll. Meryl Streep och Clint Eastwood släppte själarna fria i filmen. Under fyra dagar. Sedan låstes själarna in igen. Alla de andra dagarna. Så fel det kan bli. Och så länge!

Meryl S är en av mina favoritskådespelare. Hon gjorde en strålande rollprestation här precis som alltid. Temat tycker jag förstås är beklämmande. Hur kan man leva i något som man upplever är så fel för en? Ge avkall så på sina drömmar? Vilket svek mot sig själv denna korta stund på jorden!

Fast det var ju bara film! Så är det inte i verkligheten? Ju!

Jag tror faktiskt man ska var ärlig mot sig själv. Man har ett ansvar även mot sig själv. Man måste vara medveten om att göra medvetna val i livet. Det är väl det minsta man kan begära! Sedan kan det ju vara tillfälligheter som gör valet, men det ska göras. Och medvetet!

Man måste göra klart för sig själv om man vill styras eller om man själv vill  styra.

Meryl S gjorde ett medvetet val i filmen. Men samtidigt lät hon sig styras! Det var hennes val … i denna filmrollen.

Vi har gjort val under våra liv. Det är jag glad för. Ibland med lyckat resultat och ibland med mindre lyckat. Ibland vågade. Riskfyllda. Spännande. Ja, vi har gjort en hel del. Landat tryggt till slut trots …. Oförglömliga minnen att bära.

Jag tycker om att drömma också. Fantisera. Det behöver inte alls betyda att jag vill det ska gå i uppfyllelse. Vi bestämde tidigt att ‘vi ska inte sitta på ålderns höst och ”knicke-dicka” i varsin gungstol och ångra att vi inte gjorde det … eller det’ … Vi ska i stället sitta och tänka på att vi verkligen gjorde_det! Det ska inte bli någon bitterhet över livet här inte!

”Det är farligt, men jag kan göra det i alla fall.”

”Ibland vill helst Puh leka någonting, när han kommer ner, och ibland tycker han bäst om att sitta framför brasan och höra en saga.”

Nalle Puh

Den 9 januari 1999


Solen tittade faktiskt fram idag. Då blir man glad i sinnet. Allt blir lite lättare … lite roligare …. tror man iaf. Det räcker att tro.

Vi satt länge vid frukostbordet. Drack gott morgonkaffe och läste våra respektive tidningar. I ”min” tidning, NST, skriver man om mobbning på insändarsidan. De skriver mycket bra. Idag handlade det om ”Vem blir mobbad?”. Jo de starka. De som därmed blir ett hot för de övriga. Särskilt om de är duktiga och driftiga. Är arbetsledaren inte så duktig och ”mobbare” blir det extra svårt. Hotet blir ju ännu större då. Ja, det ligger nog mycket i det. Men hur kommer man åt detta otyg då. Hur många artiklar det än står om mobbning och hur bra de än är … så tror jag inte att mobbarna är kapabla till insikt! Jag tror inte det! Min tanke om att komma åt mobbningen är att satsa på medlöparna/åskådarna. Att öka antalet som reagerar på mobbning. Att fler och fler säger ifrån. Det kommer det att bli om de som mobbats får styrka nog att berätta om sina upplevelser. Beskriva det som hänt. Och hur det påverkat deras liv. Och hur det troligen fortfarande påverkar deras liv. Så tror jag är en väg! Fram för fler modiga människor som vågar reagera.

Det är underbart skönt med långa frukostsittningar. Tycker vi båda. Sedan ut i stallet. I var sin ände.

Detta är ett av våra liv. Vi har valt det själva.

Andra liv vi levt har varit i t ex modevärlden. Vi sålde kläder för unga män och kvinnor. Märkeskläder. Då fick man anstränga sig för att få rätt märken. Jag hade: X-it, Getti Spa, Boomerang, Dobber, Emanuelle, Moustache, …….. Det var roliga tider …… men krävande. Mässorna … modemänniskorna … affärerna …. våndan …. hade man gjort rätt inköp? … valt rätt färger? …. hur stor var dagskassan idag? …. Vårt företag och våra affärer hette ”Step in Style”. Plasskassen jag designade är fortfarande den snyggaste jag någonsin sett *smile* Jag har sparat en pack … som minne. Affären lever kvar … faktiskt …. i Centersyd utanför Löddeköpinge i Kävlinge kommun. Den har en helt annan profil numera. Våra fanns inne i Kävlinge.

Ett annat liv vi levt är som växthusförsäljare i UAE. Och konsulter i växtodlingsmetoder. Vid ett besök på en farm ute i öknen hade jobbarna hittat en skorpion. De hade bundit ett band runt stjärten och skorpionen gick alltså i koppel. Hur många har sett en skorpion i koppel?

En dröm jag har är att få en riesenkull. Tänk att ha 10 svarta_goa_busiga_sötdoftande_riesenvalpar runt fötterna! Vad underbart! Så går man på promenad ….. och alla springer åt olika håll …. och så visslar jag …… och alla kommer springande till mig. Då får dom lite godis! Sedan springer dom igen åt var sitt håll … och jag visslar …. de kommer glatt springande … så klart!

Det gjorde Dixies valpar! Så det så! Vad underbart det var. Jag kunde leverera valpar som redan kunde inkallas. Min hundvissling håller än idag. Jag har en hundvissling och en hästvissling.

Undrar om det är lätt eller svårt att sälja riesenvalpar? Jag fick faktiskt ett mail från en matte. Hon frågade om min Billie. Tyvärr var de släkt, hennes tik och min Billie. Billie hade nog blivit en fin hundpappa. Men det är ju inte försent än!

”Jag frågar ingen alls, sa I-or. Jag bara talar om, hur det är.”

Nalle Puh

Den 11 januari 1999


Bland det mest avkopplande som finns är ett hett bad. Då menar jag hett! Hett så det ryker om vattnet. För att klara av det måste man spola halva till en tredjedel av badkaret med så varmt vatten så man precis klarar att gå i vattnet. Varmt! Varmt! När kroppen vant sig vid detta vrider man kranen till nästa det allra varmaste och fyller på resten, i den takt kroppen klarar. Hett! Hett! Hett! Visst svettas man. Men det är väl bra att sedan kunna fylla på med rent fint eget brunnsvatten. Underbart gott brunnsvatten dessutom.

Nu ska man ligga i detta heta badet minst en timme, gärna en och en halv. Drömma och fantisera och bara koppla av. Alldeles stilla. Hade man ont någonstans så försvinner det onda. Hade man träningsvärk eller muskelvärk är det som bortblåst. Skööönt! Bara ligga stilla och fundera. Koppla av. Kan verkligen rekommenderas.

Det kräver att man inte har slängt ut badkaret. Det fanns en tid när badkaren slängdes ut och duscharna installerades. Det ena utesluter ju inte det andra. Vi bodde också  i ett hus en gång … som saknade badkar. På den tiden reste vi en del i världen. Som tur var. Nästan det första jag gjorde då …. i det nya hotellrummet var …. att ta just ett bad. Ett hett bad. Njuta och koppla av … alldeles stilla …. funderandes ….. drömmandes …. avkopplande ….

Jag drömmer om att ha en bubbelpool. Med starka vattenstrålar som ”masserar” axlarna. Bubbelpoolen ska finnas mitt ute på gräsmattan, inbyggd i glas och med vår underbara utsikt över havet och Kullaberg. Där ska vi sitta i vinterkvällarna och koppla av. Mitt ute på den snötäckta gräsmattan inne i ett glashus en stjärnklar kväll. Så ska vi ha det  …. någon gång …..

Mathilda ringde idag. Hon ville prata med mormor. Mormor blev ju jätteglad. Nu kunde Mathilda skriva ”Lina” också fick jag veta.

– Kanske ringer jag i morgon också. Vi får se …. om jag har lust! avslutade Mathilda samtalet.

Vi får se om mormor tåler sig med att invänta lusten. I badet idag kom mormorn på att ……. om det blir flyttning …. ska mormorn köpa lekstuga till ”Lillstumpan”. Morfarn får sedan anlägga trädgården tillsammans med ”Lillstumpan”. Hon har säkert bra förslag på blommor som ska planteras.

Pressad_citron_lite_socker_mycket_citron_och_kallt_vatten. Kallt_iskallt_brunnsvatten.

Så avslutas ett riktigt hett bad!

”Han satte sig ner och funderade på det mest fundersamma sätt, han kunde.”

”Här tänker jag tankar.

Nalle Puh

Den 12 januari 1999


Förändringar i vardagen. Drastiska förändringar. Förändringar som kan innebära ”nya liv”. Jag gillar det. Jag har väldigt lätt för att fångas upp av förändringens vind. Fast jag kanske egentligen inte vill ändra …. eller trodde att jag inte ville …. eller är det bara så att jag älskar förändringar ….

Så är det nog att jag bara älskar förändringar. Står livet inför en eventuell förändring så greppar jag tag i detta och lever iväg i mina tankar och drömmar. Planerar och fantiserar om det nya …. njuter under tiden …. skapar i mina tankar …. Jag skriver eventuell … för det är ju inte säkert det blir en förändring … men jag har haft en intressant ”tidvaro” i mitt drömmande …. och på något vis blir det nog en förändring ändå …. tankarna och processen har automatiskt medfört det …. på något sätt …. en slags förändring …..

Förändring kan också vara eller kallas utveckling. Men det behöver  ju inte vara utveckling. Fast jag tror att det är det! De förändringar jag deltar i iaf. Det är därför jag tycker det är så kul. Jag vill vidare. Alltid. I min tillvaro. Här och nu. Ständigt. Vill alltid lära mer. Vill mera. Pröva nya områden. Utveckla andra. Leva många liv. Leva i livet. Se möjligheter. Testa möjligheterna.

Vissa människor är spännande! Mathilda har ett bra ord. ”Visstar”. ”Visstar” kan och ”Visstar” vågar. Egentligen är ”Visstar” vissa barn …. t ex de som klarar att hoppa på ett ben med båda benen …. med båda fast ett i taget alltså …. men jag vill tro att även vissa vuxna kan vara ”Visstar”. Jag tror att Mathilda och jag är  ”Visstarna”. Ska fråga Mathilda. Hon vet alldeles säkert.

Pratade precis med Mathilda. Hon kan skriva ”I_love_you” nu. Det hade hon skrivit  till sin lilla mamma. Så här stod det på lappen: AJLAEO

”Man kan inte annat än respektera en som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt.”

”Jag kan tänka precis vad jag själv har lust, jag kan leka precis vad jag själv har lust, jag kan skratta precis som jag själv har lust.”

Nalle Puh

Den 13 januari 1999


Vi människor och vår värld. Vår gemensamma värld samtidigt som alla våra egna respektive världar. Så är det! Hur går det ihop? Nej, det gör det inte ….. alltid ….. ofta. Himmel vad har jag gett mig in på nu?

Visst är det så att vi tycker mycket om varandra. Har en massa åsikter alltså … för tycker_om varandra gör vi ju inte …. alltid. Man behöver inte älska alla ……. heller. Man behöver inte ens vara omtyckt av alla. Det är lika bra att inse annars blir man nog ledsen väldigt ofta. Kvinnor har ett större behov av att vara uppskattade? ….. sägs det …. är det så? … egentligen? … män har väl också behov av att vara uppskattade? … men någon form av skillnad är det iaf ….

Nu kom jag precis på en teori ….. och därför helt av mig från det tänkta ämnet …. nu är jag där igen …. dagboken blir vad den blir och aldrig som man tänkt … *smile* Jag tillåter det! Enväldigt! NON DUCOR, DUCO!

… tillbaka till teorin … medan den finns kvar ….

Mäns och kvinnors behov av uppskattning — olikheterna.

Min utgångspunkt: Både män och kvinnor har behov av uppskattning. Behovets storlek kan ej mätas — endast upplevas individuellt. Irrelevant att tala om mer eller mindre behov … alltså! Men ….. behoven är olika!

Målet är viktigt —– Vägen till målet är viktig.

Män är målinriktade och män tar snabba beslut, som ska genomföras som planerat. När målet är uppfyllt önskas uppskattning.

Kvinnor tar beslut när alla fakta och möjligheter är noga genomgångna. Kvinnor önskar uppskattning för alla goda tankar och idéer som leder fram till målet … hela vägen … ända fram.

Mäns snara beslut innebär ibland att målet inte nås efter planen ty det saknades något underlag som var viktigt. Men eftersom män tar snabba beslut så … nytt beslut …. och pang på ….

Kvinnors beslut inbegriper alla möjliga och omöjliga eventualiteter.

Tunnelprojektet genom Hallandsåsen är ett typiskt manligt beslut! Himla typiskt om jag får säga så … och det får jag ju!

Hade kvinnor beslutat hade tunneln funnits vid detta laget …. eller ….. en bana över med alldeles ny teknik som klarade …. eller ….. en annan lämpligare lösning …. men en lösning hade presterats och målet hade varit nått  … vid detta laget. Det är jag helt övertygad om!

Jag är riktigt nöjd med min teori. Inatt sover jag säkert gott! Jag tycker också att det är viktigt både med snabba och genomtänkta beslut.

Vad jag hade tänkt skriva om? …. Jo, om våra olika inre världar och våra olika sätt att värdera … samma saker. Så tokigt det kan bli! Tur det!

”Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

Nalle Puh

Den 14 januari 1999


Jag har fått ett pris idag! Jag är en av sju av Sveriges tuffaste internetkvinnor. Utmärkelsen: Erda — en intelligent kvinna. Jag sträcker på mig, bugar och känner mig mycket hedrad. Tack Eva! *Birgitta är röd om kinderna, mallig och stolt*

Eva är mycket engagerad i och har många tankar om feminism. Den 3 januari skrev jag några av mina tankar i detta ämne. Igår skrev jag om män och kvinnors olika sätt om …. ja läs själv här

Min Erda har jag på hedersplats här och den är länkad till denna dag.

Hur ser en bra skola ut? En skola som uppfyller behoven hos framtidens elever! I boken  ”Nya skolan. En vison av framtidens skola.” av Kenny Andersson ges en bra bild. Läs den!
Boken om författaren:
”Kenny Andersson är en av Skolverkets resurspersoner för
läroplansgenomförandet och har arbetat som lärare, skolledare,
sakkunnig och föreläsare under de år som de nya styrdokumenten för
grundskolan vuxit fram.”
Jag är själv ingen anhängare av hemklassrumsmodell och finner därför författarens syn på detta mycket intressant  (sid 26 under Timplaner):
”Nya skolan bygger inte på hemklassrumstanken, utan på möjligheterna
att skapa bästa möjliga miljöer i skolämnena. Eleverna skall inte hållas under kontroll i ett rum utan de skall få förtroende att själva söka kunskap. Då är det viktigt att det finns ansvarspersoner för varje enskilt skolämne. Konsekvensen blir att i stort sett alla lärare är ettämneslärare för att kunna fördjupa och utveckla skolan inom sitt område, inte för att täcka upp så många ämnen som möjligt i sin tjänst.
Detta är ett avgörande val för att ämneskvaliteten inte skall
urholkas.”
Ur Läroplanens och ur pedagogiskt perspektiv måste man finna lösningar som ger eleverna en verklig möjlighet till individuell utveckling och ämnesfördjupning och den lösningen är EJ hemklassrum. Tänk på det alla ”skolbyggare”!

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en del av Skogen som av misstag kommit bort.”

Nalle Puh

Den 15-16 januari 1999


Apropå skolan  (14/1)…. skolverket har kommit med sin rapport. I TV har man uttalat sig om skolans platta organisation och brister i ledarskap. rektor hinner bara med ekonomi och administration. Man har (ÄNTLIGEN) insett de stora bristerna i och behovet av specialpedagogisk kompetens.

Allt detta har jag vetat länge, länge …. Det fungerar inte bra i den svenska skolan! Det borde kunna fungera hur bra som helst och vara hur trivsamt som helst. Det borde kunna vara ett högst stimulerande ställe för barn och ungdom att utvecklas i …. Det borde kunna vara …..

På de lägre stadierna fungerar läraren som ledare och på de högre stadierna tar eleverna över! Barn behöver ledare, alla behöver ledare …. handledare … i sin utveckling …. Barn och ungdom har särskilt stort behov av ”ledning” och struktur. Det ställer krav! Läroplanen ger frihet! Det ställer krav! Det förväntas således av ”genomförarna” … lärarkåren att de inser kraven, nyttjar friheten, uppfyller behoven och därmed lever upp till förväntningarna.

I Kalmartrakten finns en speciallärare som ”slagit larm”. Svaga elever klarar inte friheten i skolan. Det borde nog tilläggas frihet utan struktur. Frihet utan ordning och målinriktning. En sådan frihet, när den finns, betyder inkompetens hos lärarna. Lärarna har ett uppdrag som beskrivs i styrdokumenten. Det förväntas att lärarna är väl förtrogna med styrdokumenten. Det förväntas också att lärarna arbetar målinriktat för att genomföra uppdraget. Det kanske inte innebär samma sak att vara lärare och att vara pedagog ….. för alla …

T ex att vara speciallärare kan vem som helst kalla sig!!! UNDERLIGT! Man behöver inte alls …. ens …. vara lärarutbildad. Är det klokt!? I grundskolan idag, i Sverige … kan en sådan speciallärare ha samma lön som en speciallärare med utbildning. Är det klokt!?

Jag anser att detta är dels JANTE och dels nedvärdering av skolan överhuvudtaget! Synen på skolan och lärarna samtidigt med sparivern i den kommunaliserade skolan har lett fram till denna katastrof. Inte har vi en skola för alla inte! Men vi skulle kunna ha. Kompetensen finns! Idéerna finns! Hur ser det ut med tillåtandet ….

Jag har fått en idé … igen …

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”

Nalle Puh

Den 17 januari 1999


Apropå idéer men först …… fy vad irriterande det är med alla dessa små rutor som hoppar upp när man surfar. Geocity eller vad det heter har dessa små irriterande rutor. Tack och lov för att min internetleverentör inte har så’na dumheter för sig. Sedan alla dessa som vill placera bokmärken i min hårddisk. Nej jag vill inte ha dessa irriterande rutor. Inte när jag kollar statistiken heller! Svarar jag nej så riskerar jag att inte få all information på sidan …. SO WHAT! …. vem bryr sig …. Jag gillar inte dessa irriterande rutor! Annonser och reklam! Min leverentör av min gästbok och mitt forum annonserar på sidan …. mina besökare slipper således de små irriterande rutorna. Hoppas ni är glada för att slippa alla_dessa_irriterande_rutor_som_måste_klickas_bort.

Jag har fått en idé … skrev jag tidigare. Jag får ofta idéer. Ibland önskar jag att någon tog hand om alla mina goda idéer och gjorde verklighet av dem. Jag hinner inte med alla själv. Denna nya idén poppade upp i badet.

Vi bor ju i ett av Sveriges mest attraktiva semesterområden. Bjäre. Sveriges grönsaksland … så man kan leva sunt också … om man vill … Vi har en massa möjligheter … så som vi bor. Här finns massor med fritidsaktiviteter … de mest kända tennisen och golfen naturligtvis. Ny golfbana och stort projekt planeras på grannmarken. Mm mm …..

Islandshästar är ju väldigt populära och det är det sannerligen inte svårt att förstå. De har ju allt och lite till att erbjuda i ridupplevelser. Tänk då en riktig turridningsverksamhet med islandshästar … mitt på Bjäre …. Själv har jag aldrig velat sätta igång med en sådan verksamhet bl a för att jag inte vill vara bunden och även för brist på tid = prioritering av andra aktiviteter …. men …

Jag kan ju erbjuda till någon med en redan befintlig verksamhet denna möjlighet! Jag menar … här finns ju stallbyggnader …. hagar …. natur …. ridstråk …. havet …. varför inte lasta 10-15 eller fler islandshästar och flytta hit verksamheten … där folk finns … under sommarmånaderna? Undrar om någon nappar på idén? undrar om det är något att arbeta vidare på? Jag har lagt in en blänkare på min hästsida. Och skickat ett mail till en med turridningsverksamhet, en medlem i islandshästringen.

Jag har fått ett gulligt brev idag. Det kommer mera ….

Just nu stavas I_love_you så här:  AJLAVJO    ”Mitt Lilla Gullhjärta” kan, minsann!

”Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.”

Nalle Puh

Den 18 januari 1999


Jo, jag fick ett gulligt brev. Från en lärarkollega och liksom jag med politiskt engagemang. I brevet fanns även en liten favoritfigur och levererandes en blomma. Bilden finns numera på hedersplatsen. Här!   *glad vink till BirgittaE*

Jag får många brev med anledning av mina websidor. Främst tänker jag nu på websidorna om dyslexi, dyskalkyli och mobbning. Men även andra sidor som har med skolan att göra. Det är verkligen roligt och ger mig så värdefull information. För att inte tala om alla trevliga kontakter. Många skriver och berättar om sina upplevelser. Både elever nu och vuxna som lämnat skolan för länge sedan.

Många bekymrade föräldrar skriver och vet inte vad de ska ta sig till för att få hjälp till sina barn. Ingen i skolan ”kan” eller ”förstår”.

Många lärarkandidater skriver och vill ha hjälp och synpunkter i deras examensarbeten. T o m från Finnland. Där har de en omfattande utbildning till speciallärare. Undrar om man i Finnland låter obehöriga tjänstgöra i något så viktigt som specialundervisning? Det kan väl ändå bara vara här i Sverige som man tilldelat specialundervisningen så låg status! Inte konstigt att så många föräldrar känner sig besvikna.  Och elever svikna … på den hjälp de aldrig fick … och som de har sån uttalad rätt till … Inte konstigt heller att många rapporter visar på dåliga resultat trots insatser. Rapporterna säger ju inget om vilken kvalitet insatsen haft. En sak inger hopp … när det gäller lärarkandidaterna …. många fördjupar sig i matematiksvårigheter …. himla bra …. ni kommer att vara så viktiga framöver och öka kunskapen och förståelsen för de elever som har specifika mattesvårigheter. För här finns det brister idag, det ska ni veta! De drabbade eleverna har det kämpigt … med självkänsla i botten. SKAM åt skolan! Idag delar jag ut en My Bluebell Award till dessa lärarkandidater!

Många lärare skriver och vill ha mina synpunkter i olika frågor. Jag känner mig hedrad och försöker verkligen besvara alla mailen. Just nu ligger ett mail och väntar. Jag ska ge min syn på vad en  pedagogisk_utredning bör innehålla. Det är en mycket intressant och en mycket viktig fråga. Jag tänker som bäst på vad jag ska svara. Måste ju vara ett väl genomtänkt svar. Det kommer snart Marianne!

Sedan kan jag ju avslöja att jag har många många fler websidor fast de är ”hemliga” än så länge. Jag har en särskild webplats för kommunikation med min handledare. Med litteraturredovisningar och uppsatstankar och reload. Fast jag har inte varit så flitig där på ett tag.

Sedan jobbar jag med en forbildningsidé för skolor. Det ska också bli en webplats och tjäna som en  handledning för skolutveckling. Till denna har jag gjort ett bildspel som introduktion. Det är roligt. Jag har massor med idéer. Ibland för många. Då vill jag egentligen inte prioritera bort någon samtidigt som jag bara hinner ta fatt i några.

Slutligen har jag ett materiel i ämnet svenska … utifrån läroplanens tankar …  utprövat under 4 år med mycket goda resultat … omtyckt arbetssätt av eleverna ….  särskilt tänkt till de med svårigheter att nå GODKÄND i svenska … därför kallar jag det helt enkelt ”Godkänd i svenska”. Många av eleverna med olika svårigheter har en särskilt kreativ ådra någonstans. Det gäller att hitta den!

”Om möjligt, … försök att komma på ett sätt att ta dig ner för trappan utan att duns-duns-dunsa med huvudet före.”

Nalle Puh

Den 19 januari 1999


Jag blir så besviken när jag upptäcker att man inte kan lita på folk. Varje gång … jättebesviken. Förtroendet rubbas och det inträffade kan inte göras ogjort. Vissa människor verkar ha lätt för att acceptera att så är det. Det är en sak jag aldrig kommer att acceptera. Vissa människor agerar på ett sätt i en situation och på ett helt annat sätt i en annan situation. Det är ett tecken på att de saknar ”en inre ledstjärna”. Tyvärr ofta styrda av den egna vinningen eller kanske t o m makten. Inom politiken har jag blivit mycket besviken på senare tid. Senast idag. Mycket besviken. Vad är ett ord värt? Från en förhandlingspart? I en uppgörelse? Tyvärr ibland inte ett piss! Ja, jag skriver så idag. Brukar inte använda ”fula” ord men idag har ordet sin plats för att symbolisera den låga rangen.

Själv försöker jag värna om ”just min inre ledstjärna”. Jag vill vara och försöker leva upp till att vara ärlig, säga vad jag tycker och vara tydlig i det jag anser vara ”rätt” och sedan hålla mig till detta. Jag vägrar att göra avkall på vad jag anser rätt och riktigt och jag gillar inte kohandel eller att ”skrubba någons rygg”. Jag avstår gladeligen för att bli skrubbad också. Visar det sig att det ”krävs” ja, då finns bara en sak ….. att lämna sällskapet eller projektet eller vad det kan röra sig om och ta tag i något nytt och … ännu intressantare. Jag var på väg att lämna politiken helt för inte så länge sedan.

Jag gillar inte heller fördomsfullhet, kringskurenhet, toppstyrning, trångsynthet ….. nej, jag gillar ett öppet och generöst sinne, ärlighet och frimodighet, omsorg om andra och respekt för olikheter. Hederlighet. Egentligen är jag inte ”politiker”. Ibland verkar det krävas egenskaper som jag föraktar och tar avstånd ifrån.

Apropå hederlighet har det varit en hel del insändare i vår tidning (NST) angående förhandlingarna för samarbetet mellan m+fp+c. I de flesta förhandlingar får man ge och ta. Det finns smärtgränser. De måste avvägas mot målet man vill nå. Här ser vi så olika och värderar olika. I insändarna påstås att f d ksordf förhandlats kvar för att få den tid som krävs för att få pension. Om det är så ….. vore det djupt omoraliskt! Om det är så ….. då kan man undra vilken ”inre ledstjärna” samtliga förhandlare haft. Det är lätt att påstå saker …. inte lika lätt att veta ….. men det finns de som vet ….. och folk undrar och fortsätter att uppröras.

Sedan blir jag lite ”sne” på att ibland höra ”det är ingen politisk tillsättning”. Ofta menar man då att ens egen ska sitta kvar!! Kanske har man inte så många goda krafter att välja på. Det är klart att det är politiskt, det mesta är politiskt, speciellt det förtroendevalda gör i olika nämnder osv. Inom mitt eget parti har vi massor med högst kompetenta, intresserade och kunniga personer inom de mest skiftande områden. Jag tror att vi alltid har någon att föreslå …. så det är klart att vi gör …. i den demokratiska organisationen vi har idag …. som säkert kommer att förändras för att passa behoven i framtiden … Apropå TV i kväll …. man blir ju lite omskakad av att så stor andel av våra ungdomar bekänner sig till odemokratiska former …..

”När någon du tycker om sitter fastklämd i ett dörrhål och måste vänta på att bli tillräckligt smal för att komma ut, kan du läsa en Uppbygglig Bok som muntrar upp och tröstar honom.”

Nalle Puh

Den 20 januari 1999


Inatt startade jag en ny webring. Tänkte att det måste ju vara en massa spännande människor som heter Birgitta. *smile* Några känner jag redan. Tyvärr har inte alla egna websidor. Idén fick jag när jag sökte på Jennifer Rushs Power of love för ett tag sedan. Då kom jag emot en massa sidor som var rena rama hyllningen till alla med just  namnet Jennifer. Det var många jättefina sidor.

Kom an nu alla Birgittor!

Ett par intressanta ”Birgittalänkar” hittade jag också och de lade jag längst ner på webringsidan  Birgitta WorldWide. Jag kommer att fylla på med fler. Detta med webringar är också en möjlighet till kontakter världen runt. Samtidigt lär jag mig en hel del nytt. Jag försökte skriva mail till en hel del Birgittor världen runt men ngt blev fel och mailen kom ej iväg … och jag som lagt en massa tid på det …. synd!

Mathilda ville sjunga in lite sånger idag. Jag önskar jag kunde omvandla till midi-filer. Går det från wav? Wav-filer tar ju lite längre tid att ladda ner. Iaf gjorde Mathilda och jag en brevsida till Mathildas mamma. Hon är själv nöjd med sidan och tycker det är gulligt. Bilden har hon naturligtvis valt själv. Mathilda alltså.

Tänk så mycket roligt man kan göra med hjälp av tekniken. IT är en välsignelse för många om de bara ges chansen. Nu tänker jag naturligtvis på elever i traditionella skolsvårigheter. Traditionella skriver jag därför att om eleverna ges möjligheter och chanser kan många av dessa svårigheter överbryggas. Jag säger inte att IT är lösningen på allt. (Man måste säga så för det finns så många ITmotståndare som annars genast poppar upp och negativiserar annars, … åh alla dessa Ior-typer.) IT är ett fantastiskt redskap och hjälpmedel att nå kontakter och utveckla språket för alla oberoende av ålder mm Världen och informationen ligger öppen. För fler och fler.

Man kan brevväxla genom websidor. Man kan samarbeta runt olika projekt med hjälp av websidor. I en kurs jag gick samarbetade vi runt ett projekt om turistinformation. Jag gjorde sidor om Bjäre och min kollega om Mörrum. Både roligt och säkert en god ”affärsidé”.

Ja där är vi igen …. massor med idéer ….. alldeles för många för … att jag själv ska ha chans att genomföra.

Mathilda har valt dagens citat. Hur kunde hon välja så ”rätt”! Dessutom har hon valt för flera dagar framöver.

”Innan du flyger iväg upp i skyn med din ballong i jakten på honung, måste du se till att de bin du letar efter är rätt sorts bin.”

Nalle Puh

Den 21 januari 1999


Jag har fått en ny medlem i den purfärska webringen Birgitta WorldWide. Jag har ”slagit” på ”Birgitta” och skickat över 40 email. Ska bli spännande att se responsen. Många av Birgittasidorna jag hamnade på var officella websidor … universitetssidor mm. Många Birgittor arbetar med de mest skiftande spännande områden. Många är t ex konstnärer. En mycket företagsam sådan finns som medlem.

Mathilda har åkt hem igen. Det är tomt och tyst nu. Första dagen här skrev hon ut en hel skrivbok. Jag förundrades över hur koncentrerat hon satt … och så länge. De flesta barn verkar ju ha myror i ändan nu för tiden … i den åldern iaf …  Men inte Mathilda. Hon ritade och producerade. Hennes stavning är logisk fast lite svårt är det med ”H”. Hästarna hon ritade var fina och vi placerades på var sin. Hon själv på Seita och jag på Argeisli.

Idag har det varit en av de där tråkiga dimmiga dagarna. Regnigt och vått dessutom. Man känner sig minst sagt instängd … Tidigare idag visste jag precis vad jag skulle skriva om … olika lojaliteter …. den holländske porr-fönster-fiskaren … och nu är inspirationen borta … i just de ämnena …. fast det där med olika lojaliteter är himla intressant! Var har vi våra lojaliteter? I denna stund? I nästa stund? För visst varierar det! Ofta då i förhållande till något annat! I vissa sammanhang skulle jag vara lojal mot skåningar och i andra kunna vara mycket kritisk. Jag skulle dock inte tåla att höra särskilt mycket negativt snack om smålänningar och det hade nog dröjt ett tag innan jag rusar till försvar för skåningar. Ena stunden kan jag vara mycket kritisk till lärarkollegor och i nästa stund försvara lärarkollektivet. Eller lärargruppen. Kollektiv är ju ett för negativt ord. Kollektiv. Kollektiv har väl ändå tjänat ut sin roll för lång tid framöver. Kollektiv där alla ska ha lika och leva lika … äta lika … uppfostra barn lika … lika … lika … likformigt … onaturligt och trist. Nej, fram för alla våra olikheter och individuella egenarter! Berikande och spännande.

En människa jag aldrig glömmer är ”Dodo”. Hon älskade katter och tog hand om alla hemlösa eller lösspringande katter i K-s centrum. Våra första katter fick vi av Dodo. Ullemissan och Sixten. Eller var det Blixten? Dodo hade dansat balett och även spelat piano till andra balettdansande primadonnor. I sina unga dagar hade hon möss och dessa fick springa runt innanför blusen runt hennes liv. Jag förstår verkligen att hennes man föll pladask för henne.

Sedan kommer jag ihåg Knud. Knud var alkoholist och en alldeles för snäll människa. För snäll därför att alla andra, särskilt alkoholisterna runt honom inte var lika snälla. Åh, vilka samvetskval jag hade när han hjälpte oss i trädgården. Jag visste ju att pengarna skulle användas till sprit och jag ville ju inte medverka till Knuds undergång. Men jag är glad att han var så stormande förtjust i mammas köttbullar. Han behövde verkligen äta något ordentligt. Vilken tur att mamma var hos oss just då när Knud hade gjort vår trädgård så fin.

”Titta in till någon när som helst om du känner för det. Säger de: -Usch, är det du!  kan du ju titta ut igen.”

”De som är smarta, som har Hjärna, begriper aldrig någonting..”

Nalle Puh

Den 22 januari 1999


Precis innan jag gick till sängs igår upptäckte jag att Mathilda skrivit på vår whiteboard i kökshallen. Så här står det:

CILEVILEVIPEN

DIKSISNOTAN

BILIEJETE

VISYKLARONTAVARDEN

När vi kallar på (Blue)Chip ropar vi alltid ”Chille_ville_vippen” och Dixie är ju allas vår lilla ”Snutta” och Billie verkligen en riktig Giant Schnauzer. Särskilt duktigt tycker jag det var att stava Billie med det sista e-et. Det måste vara bildminnet för det e-et hörs ju inte. Sedan kunde vi ju slopa X-et. Det går väl lika bra med k_s!

Sedan vet jag inte om hon skrev detta före eller efter inspelningen men iaf så sjöng hon in ”Vi cyklar runt i världen” från Nationalteaterns Lp. Mormorn gillar ju den sången skarpt. Lpn är från de äldsta barnens småbarnstid på 70-talet. Jag gillar särskilt partiet om sura_gamla_gnetar och det finns med när Mathilda sjunger. Här kan man lyssna!

Världens centrum, Omfalos, ligger inte längre i Delphi, i Grekland. Allt centrums centrum  ligger i Ladonien. – Bra för alla som bor här i närheten, menar Lars Vilks. Man behöver ju  inte resa så långt då. Juuu! En liten del av Ladonien bär upp hela Tellus. En bit av den delen i Sverige som kallas Kullaberg är förankrad vid Ladonien. Det är tur det! För annars skulle hela Tellus fara iväg.  Ladonien är Cyberlandet framför alla andra länder i alla tänkbara sinnen. Det är värt ett besök. Som dess  Eternal Minister of All Winds har jag möjlighet att ständigt finnas, up_down_above_around_…..   Idag får Lars Vilks, Ladoniens statssekreterare, en My Bluebell Award för sina högst kreativitetsgenererande insatser.

”Var alltid säker på hur många honungsburkar du har i skafferiet. Det är skönt att kunna säga: – Jag har fjorton burkar honung kvar. Eller femton, vilket det nu är.”

Nalle Puh

Den 23 januari 1999


Upp tidigt denna lördagmorgon för att åka på kurs. Mannen skulle åka på tvären, tvärs över Skåne och jag söderut till Lund. Så kan det vara när båda är engagerade i politiken.

Politiskt engagemang består av en del sammanträden som är arvoderade och en del idéellt arbete. Det idéella arbetet består i att läsa in och hålla sig ajour, föreningsarbetet, utbildningar och kurser mm. För den som inte visste kan jag berätta att den delen som man får ekonomisk ersättning för är en pytteliten del. Man blir inte ”rik” på att vara kommunalpolitiker. Snarare tvärtom med alla telefonkostnader och dylikt och tiden som man skulle kunna använt på något annat …. För den nyfikne kan jag också berätta att arvodet är 109:-, etthundranio kronor, per sammanträdestimme. Var det någon som hoppade till av avundsjuka?

De flesta politiker är ju också fritidspolitiker med familj och allt som hör till vardagen. När man då skäller på politiker i generella termer tycker jag det är orättvist  och framförallt onyancerat. Inte konstigt med alla avhopp! Varför engagerar sig inte fler? Det kan väl inte vara för att man inte vill bli skälld på?

Nu kan jag ju inte påstå att jag har råkat särskilt illa ut. Tvärtom! Men man hade ju önskat att folk oftare såg de insatser som trots allt görs och som man gör i god tro för att man vill påverka till det bättre för alla kommunmedborgare. Det finns ingen politiker i min närvaro som vill göra det sämre. Möjligen vill vi göra på olika sätt och tror på olika vägar att nå målen. Det skiljer!

Kursen? Jo, jag hoppade in och ersatte kommunalrådet, som hade fått förhinder, i en kurs i ledarskap. Mycket intressant! Mercuri höll kursen och vi var moderater från olika delar i Skåne. En brokig skara med idel trevliga individer. Engagerade politiker … för vem avsätter annars lördagar så hur som helst!

Kanske berättar jag mer om innehållet i morgon för jag måste smälta alla intryck lite först. Allt som har med människors beteende att göra är himla intressant inte minst i alla olika slags människomöten. Hur är vi? Hur uppfattas vi? Hur medvetna är vi om oss själva och vår egen roll i olika människomöten? Vilka mål har vi i olika situationer? Strävar vi efter samma mål? I politiken? På arbetsplatsen? I hemmet? Omfattar vi gemensamma mål? Har var och en sitt eget mål? Vad styr människors attityder? Hör öppet eller slutet sinne har vi var och en? Funderar vi över det? Försöker vi, vill vi … ändra eller utveckla för att växa? Innehållet i kursen var oerhört intressant och diskussionerna det förde med sig likaså.

”Jag kom bara av vänlighet. Men här är jag nu.”

Nalle Puh

Den 24 januari 1999


Jag blir upprörd, förtvivlad, arg, ledsen, ….. jag känner vanmakt …  och jag får primitiva känslor …. Hur kan det vara möjligt? Vad är det för värld vi lever i? Med människor och icke-människor. Icke-människor som är kräk och borde ….. ja här kommer mina primitiva känslor in. Inte så att jag vill döma till döden … nej … Mitt inre tillåter inte och tilldelar inte människor rätten att ta död på andra människor. Om de är icke-människor då? Nej, inte ens dessa kräk finns det någon människa som har en sådan rätt att de må  tilldela döden.

Men jag skulle förstå om de drabbade tog livet av sin förövare. Jag skulle förstå.

Det handlar alltså om de små flickorna som säljs av sina fäder och hamnar på bordeller. Flickorna köps i Bangladesh och utnyttjas i Indien. De säljs för några dollar. Flickorna från Bangladesh anses ”renare” än de indiska flickorna eftersom de kommer från ett muslimskt land. De muslimska fäderna säljer sina döttrar till andra män att utnyttja. KRÄK! Kräk som säljer och kräk som  köper! KRÄK!!! KRÄK!!! KRÄK!!!!

Skam åt dessa länder som tillåter!!! Alla länder som tillåter att barn behandlas och utnyttjas på detta förnedrande sätt.

Vad i himmelens namn ska man göra? Så liten och futtig man känner sig! Vem i världen har makt att åtgärda?

Musiken har ju makt! Varför sjunger inte ungdomspopgrupper om detta i stället för om djur som fängslats och utnyttjas i djurförsök? Varför känner man mer för djur än för människor? I ungdomskulturerna bl a!

Pengarna har ju makt! Pengar som påtryckningsmedel och pengar till utveckling. Vi i väst äter glass under ett år för lika mycket pengar som som det skulle kosta att utbilda världens fattigaste barn i 5 år!

Vissa enskilda människor har makt! Finns det någon av dessa som nyttjar sin makt för dessa världens döttrar? Inom eller utanför dessa skamliga länder. Varför tillåter den muslimska världen detta när Koranen inte gör så? Vilka straff finns i kornanen för dessa fäder? Jag bara undrar!

Har världssamfunden makt? Vad har vi världssamfunden till om de inte kan agera i länder där barnprostitution finns? Länderna ska bli föremål för åtgärder och kräken till män ska bli föremål för åtgärder. Mina primitiva tankar föreskriver kastrering och amputation av männens  i sammanhanget verksamma delar!

Alla barn i världen ska ges möjlighet att gå i skola och få utbildning! Alla barn i världen ska få vara barn. Ingen ska berövas sin barndom! Med utbildning bekämpar vi ondskan. Ondska går hand i hand med okunskap!

”Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en Olyckshändelse. Det beror alldeles på om du är över eller under den.”

Nalle Puh

Den 25 januari 1999


Mobbning i tidningen igår igen! NST har låtit många röster komma fram i denna viktiga fråga. Insändare mest varje dag och en sammanfattande helsida igår. Bra av NST! Det blir en ”My Bluebell Award” till denna tidning idag. Jag har följt insändarskribenterna men ännu inte lagt mig i debatten. Jag har ju annars skrivit en hel del i ämnet. Mycket av min kunskap får jag av de som varit och är utsatta. Många mail från ungdomarna själva och även från deras föräldrar. En teori har vuxit fram i mitt huvud och den är värd att fånga upp och utveckla. Teorin handlar om människorna i miljön där mobbning frodas.

Fler och fler uttrycker vad de får vara med om och vad de får stå ut med … år efter år … Alla drabbade har så djupa sår i själen att de präglas av sina upplevelser länge länge efter att de undsluppit plågoandarna. Unga flickor med ätstörningar har ofta haft upplevelser som utsatta av mobbning och de ”tvingas” söka psykiatrisk hjälp. BUP omvittnar dettar. Siffror och statistik visar hur det är. I skolan kan man säga ”Här har vi ingen mobbning” eller ”Vi är stolta över våra låga siffror för mobbning”. I samma skolor finns elever,  kanske 3, 7, 10, 15, …    flickor eller pojkar som genomlever ett helvete. Ibland finns det ingen måtta på hur dumma vuxna kan vara. Urbota dumma och oförmögna att förstå.

Vuxna mobbar vuxna på arbetsplatserna runt om oss. Vuxna kränker varandra. Vuxna gaddar ihop sig och låter någon lida och må dåligt. Tiden går och mobbningen fortsätter,  lidandet naglas fast och sorgen växer i själen. Sedan brister det …  det outhärdliga tar ut sin rätt  …. När jag läser vissa av insändarna kan jag inte låta bli att …. ja tårarna kommer.  Jag tycker att det är för hemskt att vuxna …. ja t o m välutbildade  … kan … bete sig så ……  och sedan vara omedvetna om sin roll … för jag tror faktiskt att flera av mobbarna inte begriper … fattar … De som begriper … de är inget annat än torterare! Så det kan väl passa bra för dessa att säga ”Han/hon får skylla sig själv” precis som ”mobbingexperten” uttalar i NST. *suck*

Förresten … hur blir man mobbningsexpert? Vem utnämner? Vem har utbildat? Om någon någonsin ska få kalla sig för mobbningsexpert så ska de utsatta ha gjort den utnämningen! För så många mobbade som mött psykologer, lärare och andra som helt avsaknat förmåga att fatta. Det finns bl a en ung flicka som berättat i mitt forum (för mobbningsfrågor).

Kvinnor är värst! På arbetsplatser med många kvinnor förekommer mobbning allra mest. Kränkning av medarbetare, medmänniskor. Det kan gå till på det mest sofistikerade eller subtila sätt. Men det sker … och fler och fler berättar …. bra … och modigt!  En ”My Bluebell Award” även till dessa skribenter idag.

Teorin?  Ja, den kommer ……. endera dagen …  

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”

”Var särskilt försiktig på farliga platser där någon kan ligga i Bakhåll. Ett Bakhåll är en slags Överraskning. Å andra sidan kan en törnbuske också vara det ibland.”

Nalle Puh

Den 26 januari 1999


Jaaaa, så var det (nästan) klart. Allt tar tid … inte minst websidearbetet. Nu har jag delat Dagboken igen. Två månader har jag skrivit dagbok och minsann inte missat mer än ett par dagar. Med tanke på julhelgen blir det ett gott betyg i idogt skrivande.  Undrar hur länge jag kan hålla denna flitens lampa vid liv? Annat blir ju lidande …. kanske …

TV idag … Alice Bah … stavas det så? … om kvinnokroppen och skönhetsideal. Jag vill varken skratta eller gråta när jag ser och lyssnar. Det passar sig inte och känns dessutom helt fel. Detta är ju allvar! På fullt allvar. Allvarligt så det förslår. Många kvinnor, i alla åldrar är missnöjda med sin kropp. Vill ändra. Förändra det naturen skapat. Nya och stora Bröst för 26000:-! Sambon betalade hälften!!!

Skrämmande är att detta inte bara gäller kvinnor utan numera unga flickor också. Så har det blivit! De unga flickorna har lärt sig att … sin kropp ska man inte vara nöjd med. Var lär man sig detta, tro?

Jag vill börja med att påpeka att jag inte kände igen mig själv. Alls! Min yngsta satt bredvid och mannen också. Min yngsta hade samma främmande känslor inför TV-programmets innehåll som jag. Det ”såg” jag när våra ögon möttes. Flera gånger.

Inte så att jag inte sminkar mig … eller …. Det här med att raka alltså … armhålorna är ju rent hygieniskt … samma känsla ungefär som männen och deras ansiktsrakning, tror jag. Man känner sig fräschare. Mina ben … tänk jag visste inte överhuvudtaget att kvinnor sysslade med att raka sina ben förrän jag kom till UAE och bodde i Abu Dhabi! Jag var då 35 år!!!! Där fick jag klart för mig av västerländska kvinnor att … raka benen skulle man. Mina hår på benen var få och så ljusa att de inte syntes. Jag prövade i alla fall. Mitt superdumma nöt! Nöt i kvadrat! Det skulle jag aldrig gjort … fy vad jag ångrar mig! Mina båda flickor vet och skulle säkert inte upprepa dumheten, hoppas jag. Efter detta dumma företag är håren inte lika få och inte heller lika ljusa längre.

Jag tror att följande faktorer avgör hur flickor hanterar detta fenomen:

Miljön för uppväxt. Mammans självkänsla och autonomitet. Eller mammans beroende av yttre faktorer. Pappans attityd och visad uppskattning av sin dotter som hon är. Är dottern sin pappas prinsessa? (Har skrivit om detta betydelsefulla tidigare i dagboken i nov98 tror jag)

Miljön för uppväxt som sedan avgör hur starkt flickan tillåter eller låterkompisarna och grupptrycket påverka. Aktivt eller passivt. Tillåter eller låter. Här kommer det viktiga … dirigerar flickan själv eller dirigeras hon … grundtryggheten …. känslan av att duga som den person man är  … eller känslan att inte vara tillräckligt OK  …  hur stark är den inre känslan av vad som är rätt eller fel … mot sig själv. Respekten för det egna jaget. En respekt som måste grundmuras ordentligt.

Miljön för uppväxt som sedan avgör hur starkt man påverkas av det historiska perspektivet. Även förmågan att se det historiska perspektivet. Förmågan att se vad som egentligen är viktigt här och nu. Förmågan till kritisk granskning i tiden. Mediatiden. Just nu i en tid med otaliga media som saknar egen etisk  diskussion inom sin verksamhet och på ett META plan.

Uppväxtmiljön är avgörande viktig. Men! Trots en utomordentlig uppväxtmiljö kan kamrat- grupp- skolmiljön vara så destruktiv att även den bästa grundmurning rämnar … vid mobbning.

Så tror jag … än så länge … tills någon kommer med synpunkter som är ännu vettigare ….  *smile* … trots allvaret.

”Om du stöter på Ior i Skogen. och han verkar dystrare än vanligt, kan du kolla ifall hans svans är på sin plats. Den kan ha försvunnit.”

Nalle Puh

Den 27 januari 1999


Jag frös hela natten. Trots mitt härliga go’a duntäcke, inhandlat i fabrik i Ungern. Valt med omsorg för nordliga vindars kyla och med en färg som bara en ”röd” natthimmel kan ha … och så förstås mitt duntäcke. Ovanpå duntäcket denna natt en hemvävd filt. Blå, varm och ullig. I vanliga fall varm alltså! Inte denna natt … varken duntäcke eller filt hjälpte. Jag frös ohjälpligt hela natten. Rzrrrrr! Rzrrrrrr! Som tur var skullen mannen upp tidigt, mycket tidigt. Jag knep hans duntäcke … så fort jag kunde och äntligen blev jag varm. Det krävde två duntäcken med vinterstoppning och en kärleksfullt hemvävd filt. Puh!

Jag har känt mig ”vissen” så någonting_har_inte_varit_ riktigt_som_det_borde. Men nu är det bättre.

Hett bad (11/1)   idag igen! Åh, vad jag ”skrev”. Jag skrev i tanken och fyllde det ena dagboksbladet efter det andra. Den ena tråden hann inte avslutas förrän nästa tog vid. Tankarna började vid självständiga och osjälvständiga kvinnor … nej förresten de började med att jag tänkte: -Himmel vilken tur att jag har en man som inte kräver att jag ska sköta pannan! (Oljepannan alltså – Birgitta tar sig för pannan)

Bakgrunden till denna tanke var att … när mannen i brådska for iväg (utan kaffe) på morgonen bad han mig ringa till Rör_Fix för att kolla brännaren, som inte ville gå igång. Jag gjorde så och strax var hjälpen här. Det plockades isär, skrapades, skruvades, …. ställdes in … och sedan fungerade det.

Så när jag äntligen hade ro i det heta badet:    Så skönt att jag har en man som inte kräver att jag ska göra denna typiskt manliga syssla! Man hör ju ofta om alla typiskt kvinnliga sysslor som männen uppfordras att göra. Men man hör ju inte motsvarande krav från andra hållet. I debatten alltså. Undrar varför? Från typiskt manliga och kvinnliga sysslor kom sedan tankarna  in i hetluften ordentligt, tror jag. Jag kom in på höger_vänster. Politik alltså.  Tänkte till om kvinnor och hur de uppfattar varandra. I vardagen. med förutfattade meningar och fördomar. I olika grupper och i olika roller. I olika lojaliteter. Jag hade många tankar omkring detta. Sätter vi etiketter på varandra? När vi inte tillhör samma krets?  Jag tror att vi gör det. Lätt! Alldeles för lätt och alldeles för orättvist! Många gånger … eller …

Därför är det så viktigt för tänkandet, jaget,   att konfronteras … mötas …. Vi olikheter … Vi motpoler … Vi  … även med  … nyupptäckbara likheter …. länkar … upplevelser … intressen … mitt i våra olikheter … fyllda av respekt blir det avgörande berikande möten … med dig … min vän i cyber.

”Man kommer ingen vart med ett samtal om den andre personens svans bara nätt och jämnt är inom synhåll under konversationens andra hälft.”

Nalle Puh

Den 28 januari 1999


Ibland förstår jag inte människors motiv! Jag förstår inte djuraktivister som medvetet skadar andra männsikor. De säger sig värna om djuren och påtalar djurens likaberättigande. Men de kan agera i handling visandes att människan har mindre rätt till liv och väl. Schaufförer som inte fattar beslut drabbas, familjer drabbas när försörjningen angrips… osv Nej, jag hyser ingen repsekt för aktivister som tar lagen i sina händer och förorsakar (andra) liv lidande. Jag undrar vilken typ av samhälle vi får om dessa odemokratiska och fanatiska handlingar får spelrum.

Jag undrar också vilket samhälle vi får om människor som tycks vilja stoppa utvecklingen skulle få råda! Här tänker jag på den tekniska hypersnabba utvecklingen hand i hand med de ökande konsumtionsbehoven. Detta kräver energi. I Sverige är det samtidigt så att forskning får beedrivas inom vissa energiområden och inte omkring andra. Tokerier! Precis som om Sverige och svenskarna skulle kunna sätta sig själva med varsin vindsnurra och forska om vindkraftverk som världens lösning. Ungefär så ser jag på tokiga svenska beslut. Allt detta medan världen kör om oss i snabbare och snabbare takt. Nej, hade man tillåtits forska friare hade vi haft säkra alternativ till nuvarande kärnkraft. ”Die dumme Sweden”.

Egentligen är det så att vi har fantastiska förmågor inom vårt land som skulle kunna nå forskningsmål och göra världsvinnande uppfinningar. De får söka sig utomlands. Tyvärr! Precis som vår bas för trygghet gör just nu, företagen med jobben! Det manar till eftertanke! Av fler!

Naturkyddsförening, det låter respektingivande men tyvärr dalar respekten för föreningen mer och mer. Jag vet inte i vilken värld de lever och inte heller vilken värld de ser framför sig. Ingen verklighetsförankring i ett utvecklingsperspektiv iaf.

Jag ser på naturskyddsföreningen på samma sätt som på en tavelinvesterare som förvarar sina tavlor i bankfack, eller kvinna som förvarar sina smycken i bankfack och inte använder dem … för att de är så värdefulla. Till vilken nytta tjänar denna ”värdefullhet”? Till vilken glädje? Vilken slags nytta och vilken slags glädje?

Nej, jag omfattar Dorothea Hertzbergs syn. Hon, en juvelprydd lady, uttalade en gång i pressen: – Varför skulle jag inte ha mina smycken på mig! Jag tycker ju om dem och förresten är det ändå ingen som tror att de är äkta!

Härliga Lady säger jag. Är det någon som tror att hon hade haft större glädje av smyckena i ett bankfack?! Är det någon som tror att hon inte vårdade sina smycken!?

”Hemligheten med att vinna i Puhpinnar är att kasta ner pinnen med den rätta knycken.”

Nalle Puh

Den 29 januari 1999


Jag berättade för mannen att jag igår skrivit om Naturskyddsföreningen och bankfack mm Han undrade hur (i hela friden) jag fick ihop det!? Det är väl inte så svårt! En dagbok består av tankar … min dagbok iaf … tankarna blev just så … spontana … känslorna … Mina tankar är rätt … för mig! Ingen kan komma och säga att mina tankar är fel! Jag kan inte komma och säga att dina tankar är fel. Dina tankar är ju rätt för dig, eller hur!

Angående Naturskyddsföreningen ska jag försöka härleda  mina tankar. Ibland verkar det som om man (här Naturskyddsföreningen) vill bevara till varje pris. Bevara något som inte har tidens förutsättningar för sig att bevaras statiskt. Vi kan ju inte hålla på att bevara miljöer som tavlor som ingen går och tittar på! Eller!? Om vi i stället bevarar naturen genom att varsamt göra naturen användbar och besöksvänlig för fler … då har vi uppnått något! I Båstad förfasar sig naturskyddsföreningen (ca 40 st!) över golfbanor! Man menar att dessa får ej ersättas av betesdjur. Vad då betesdjur!? Detta är ett lysande exempel på att man inte är verklighetsanknuten! Otroligt! Men åsikter har man.

Verkligheten är sådan att snart kommer ingen bonde att kunna hålla betesdjur på sådana marker. Det kommer man inte att ha råd med! Markerna är alldeles för magra för de krav man ställer på tillväxt mm. Skulle man börja konstgödsla till ”f-else” så skulle … och till vilken nytta … vems nytta? Djur äter och växer enligt vetenskapligt uppsatta kalkyler och foderstater. Vem gläds av naturen i detta alternativ?

Hur kan man då vårda naturvärden samtidigt som fler människor får glädje av den!? När människor gläds av naturen och vistas ute, motionerar osv blir de friskare och mår bättre. Det är faktiskt samhällsekonomiskt lönsamt samtidigt som en bra insats! Med ansvarsfulla entreprenader i naturupplevelser kan vi få ridslingor, promenadstråk, golfbanor, ….. Vi ges möjlighet att njuta, röra oss och må bra … kanske samtidigt som vi stoppar i oss ett eller annat vilt hallon eller björnbär …

Min filosofi är att anpassa efter tidens och människornas behov samtidigt som vi tar vårt ansvar och inser de fantastiskt rika naturvärden vi har runt knuten … tiddelipom!

”Om du vill göra en sång lite mer gnolig kan du lägga till någratiddelipom.”

”Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag .”

Nalle Puh

Den 30 januari 1999


Amelia idag i intervju på TV. En beräknande och planerande dam må jag säga. När det gäller vissa inte helt betydelselösa saker. När jag nu skriverberäknande gör jag det utan att värdera samtidigt som jag är väl medveten om ordets värdeladdning.

Ordet beräknande uppfattas  ofta som ett negativt ord. Är man beräknande är man också ofta kall, saknar känslor och förmåga till empati. Så tror jag inte alls är fallet med Amelia och jag använder inte heller ordet i den betydelsen. Jag använder ordet mer i betydelsen planerande medvetet. Det kan således vara både positivt och negativt. Vem dömer … bedömer … det kvittar … bara man har förnuft och ett gott omdöme när man värderar. Förresten vem ger rätt att döma? Vem tar sig rätten? Är du en så’n som dömer medmänniskor?

Många styrs av fördomar och förutfattad mening. Fy vad jobbigt det är! Trista människor! Många dömer och dömer_ut alldeles för snabbt och dessa människor missar en del av livets väsentligheter samtidigt som de troligen förorsakar andra människor skada på vägen.

Amelia var beräknande på så sätt att hon väljer män som har gott om pengar. Hon sade det själv! Män med pengar skulle innebära att det blir bättre för barnen. Bättre på vilket sätt? Lättare blir naturligtvis livet om man har det gott ställt … och har förmåga att förvalta väl. Allting blir lite besvärligare om man måste kämpa för att få det att gå ihop. Det innebär ju inte automatiskt att barnen inte får det bra.

I Indien väljer man make efter vilken stjärnbild man är född i. Jag menar föräldrarna väljer. De ”beräknar medvetet” vem som passar ihop med dottern/sonen.

Så främmande det känns … för mig … det som känns rätt för mig … är helt fel för en annan … och tvärtom … vilken tur att det får vara så! Jag som dessutom tror på ödet … och gillar att göra så … det är spännande … och min självtillit räcker väl för att jag även ska må bra av det …

Det finns en mening  med allt … när något inte blir som man tänkt så var det inte meningen  att det skulle bli så … då finns ett annat alternativ som det var tänkt att bli. För mig är detta (tänkande)  livets skola och den ger mig värdefulla erfarenheter.

Vi hade precis samma syn på makt, Amelia och jag. Makt är helt ointressant men bestämma vill vi och påverka.

”Den enda meningen med att surra är att visa att man är ett bi.”

Nalle Puh

Den 31 januari 1999

335 dagar kvar på det allra sista nittonhundratalsåret.

Eller 334?


En månad har redan gått på det ”sista” året. Redan! Ena dagen är det helt underbart väder och nästa dag mjölklik dimma med snö på morgonen och regn på eftermiddagen. Igår stod solen högt och det var alldeles klart. Kullahalvön tecknades knivskarpt i horisonten och himlen hade en ljuvlig vinröd färg med genomträngande rosa skimmer. Billie och jag trampade runt i de fantastiska omgivningarna här.

Endast dessa dagar med frusen mark är det tillgängligt i alla skrymslen. Vi var i träsken, klättrade över ”stättor”, kröp under eller klättrade över taggtråden … vi njöt hela tiden. Billie höll som vanligt koll på mig och sprang sina lovar runt omkring mig i cirklar. Mathilda brukar säga att han kollar och kör bort alla spöken och monster. Så är det nog!

Vi hittade en brunn. Full med vatten och utan lock. Huuh! Tänk om nå’n trillar i! Ett djur eller så …. Den såg djup ut och vattnet såg förfärligt kallt ut. Hade Billie trillat ner så hade jag inte orkat dra upp honom … då hade jag dött i sorg och fötrtvivlan … En gång på semestern … med vår första riesen … 4 månaders valp … glad att bada och glad för alla vatten … plumsade i vid en massa stenar och lite branta strandkanter … Mannen drog upp honom … tungt och otympligt … men lyckades … Himmel vilken tur!

Idag rena rama mjölken att promenera i. Passade på att fostra honom lite. Dressera är nog lite starkt eller …? Han kan; ”stanna”, ”gå bort därifrån”, ”hit”, …. mm Det är viktigt att han går på rätt sida av vägen, aldrig korsar utan tillsägelse, lyder på ”stanna” … det är ju livförsäkring! Han stannar t o m om rådjuren springer upp. Det är jag glad för. Billie måste uppfostras med fast och  bestämd röst. Han ”tål” inte några sätt som kränker. En aggressiv machotyp skulle han aldrig tolerera. Då skulle han troligen bli aggressiv själv. Respekt och förtroende är ledorden. Både när det gäller hundar och hästar. Mina djur styrs av rösten. Jag förenar rätt handling med välbehag. Klappar och kliar på bästa stället efter ”rätt”reaktion samtidigt som rösten är honungslen. Jag kan ryta i ordentligt också. Då hoppar de till och avbryter genast det dom höll på med.

Jag vill att Billie ska kunna gå ”här” och ”härvid”. ”Här” är inledningen till att ”gå fot” medan ”härvid” är liten aning friare ungefär 1-2 m framför eller bakom mig på vänster sida. Billie lever ett ganska fritt liv och har en beundransvärd uppfattningsförmåga. Han klarar faktiskt ansvaret.

I Sverige säger vi ”frihet under ansvar”. Man får ev. frihet och det förväntas ansvar … fast egentligen tror man inte att svenskar klarar sitt ansvar så vi får inte så särskilt mycket frihet!! Staten bestämmer en hel del i vardagen. *suck*

I Danmark säger man ”frihet till ansvar”. Omvänd ordning alltså. Man får den frihet som ansvarstagandet förtjänar … ungefär … tolkar jag. Jag är en människa med enormt behov av frihet och jag klarar också och vill ta ansvar.

”Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.”

Nalle Puh

%d bloggare gillar detta: