RSS Flöde

Kategoriarkiv: Dagbok2 2005

2:a Dagboken 2005

* En Dagbok är alltid en egotripp! * Det får den vara! * Här tänker jag tankar! *

”Denna plats där solen finns älskar Puh ömt och tänker där till dess han minns det som han hade glömt.” Nalle Puh

Min dagbok - Birgitta Rudenius

Januari 2005

Min Nya Dagbok

Carpe Diem Carpe DiemCarpe Diem

Lördagen den 1 januari 2005.

…….

…. och förlamningensatt i hela månaden …. det är bara att konstatera att …

vi är så små så små när naturkrafterna sätter in. Så är det bara!


”Till Tappra Dåd jag rider ut ….”
Nalle Puh

* En Dagbok är alltid en egotripp! * Så är det bara! * Det får den vara! *

Birgittas Dagbok Birgittas Dagbok


Till Birgittas "gamla" Dagbok - Nytt fönster ..

Min Nya Dagbok

Min Nya Dagbok

Min Nya Dagbok

Birgittas Dagbok Birgittas Dagbok

© Birgitta Rudenius

www.rudenius.se

21 – 31 december 2005 Gott Nytt 2006!


21 december 2005

Jag är alltid intresserad av tankarna, åsikterna och upplevelserna hos dem det berör. Vare sig det gäller skolan eller ute i samhället. När jag surfade in på NSTs sida – eller HD som tidningen numera heter – och såg att bönderna hade engagerat sigi golffrågan – då blev jag glad. BRAVO! tänkte jag. Det fick mig att plocka fram några gamla artiklar som tidigare legat på ”min golfsida” alltså min sida om golfbanans vara eller icke vara på Bjäre. Då – på den tiden – spelade jag inte själv golf men var ändå engagerad. Numera har jag ett grönt kort och kan spela golf men är verkligen ingen stjärna på området.
Då – på den tiden var jag politiskt aktiv. Det är jag inte just nu … mer än lite här och lite där som alltid i vardagen. Där man är och där man tänker – har åsikter. Och det har ju alla. Så ska det vara!

Jag har förändrats på en punkt. Jag är mer för strängare straff för den grova brottsligheten. Den allra grövsta och så fruktansvärt människofientliga – de brottslingarna borde placeras på en ö i antarktis eller ngt lika ogästvänligt och rymningssäkert., Världens länder borde gå samman för att hitta ngt lämpligt för denna grupp av ondsinta människor.

Något måste bara ske när det gäller denna fråga!

Tänk om ingen gör något!

23 december 2005

Tidigare har jag skrivit mycket om att media behöver rannsaka sig själv. Kritiskt betrakta hur de utför sitt viktiga arbete. Med den makt media har kräver det verkligen självrannsakan. Jag tycker det är mycket glädjande att det nu faktiskt kommer program som tycks ha en god ambition. Senast har media_TV granskats angående rapporteringen av Tsunamikatastrofen för snart ett år sedan. Jag håller med här – jag tycker det var ett OVANLIGT bra jobb som gjordes av TV-media! Jag gjorde faktiskt så då – levde mig in i hur det skulle ha varit för mig … hur jag skulle ha reagerat … jag kände verkligen av hur fruktansvärt hemskt och overkligt det var. Det var nästan som man tvingade sig att gå igenom alla bilder som om det var någon slags skyldighet som medmänniska … något slags medmänsklighet. Jag vet inte men så var det för mig. TVs rapportering fick ju otroliga konsekvenser för själva insamlingen av pengar. Folk skänkte ju hur mycket som helst. Hjälporganisationerna kunde ju nästan inte ta emot allt som givmilda svenskar ville bistå med.

Fram med fler program som rannsakar media. Med media menar jag framförallt TV.

Fram för fler program OCH artiklar om allt gott som sker. Sluta med ”lösnummer”-inslag! Sluta att ge kriminella och terrorister utrymme = oförtjänt uppmärksamhet!

Ett program som kan tjäna som förebildär Landet runt med Karin Mannberg TV2. Jag bara säger det! Karin borde fått programledarpriset! Så är det bara! Så tycker jag – det får jag!

26 december 2005

Årsdagen för Tsunamin. En påminnelse om hur små vi är när naturens krafter visar upp sin styrka.

28 december 2005

Textilbranschen har flytt från Sverige. Sverige kan inte konkurrera med länder som Kina, Thailand m.fl. I TV får vi höra om företagens vinstbegär som boven … i jagandet av lägsta möjliga produktionskostnader. Företagen och företagandet är ofta boven i svensk media … debatt ur ett vänsterperspektiv kan man säga. Där är företagens vinstmål fult och fel … oetiskt framställs det nästan. Ändå är det precis vad som behövs för att vi ska kunna upprätthålla välfärd. Det räcker inte att få in skatter från offentliga … i detta sammanhang tärande sektorn! Vi måste få in skatt som när Sveriges maskineri. I detta sammanhang finns en närande och en tärande sektor. Fast det ”får man inte säga”. Vissa saker får man inte säga i Sverige. Det skulle vara intressant att lista alla sådana saker som man inte ”får” säga men det får bli i ett annat blogg-blad.

Jag gillar att belysa och få belyst ur flera perspektiv. Så många som möjligt. Det prövar tanken och bidrar till ett öppnare förhållningssätt och ett mycket mer spännande debattklimat. Alla som tycker det är så fel och fult att vilja driva företag med vinst har väl inget emot att köpa de billiga kläderna så att den egna lilla privata ekonomin går med vinst! Eller? Det kan vara minst lika oetiskt att jaga dessa kläder producerade i låglöneländer. Ekonomi kan man prata om på många olika plan … nationellt, globalt eller personligt, individuellt. På vilket plan det än gäller måste man försöka få det att gå ihop. Mer inkomst än utgift för att kunna utveckla och utvecklas. Låglöneländerna kommer … tack vare företagen … att utveckla sina ekonomier och bygga välstånd. I takt med det ökande företagandet ökar deras välfärd. I takt med företagsflykten från Sverige blir det svårare och svårare att upprätthålla välfärden här. Jag undrar hur det ser ut om tio år? Hur ser det ut i länder som lyckas balansera utveckling, företagande och välfärd? Vilken typ av företagande och företag är då på frammarsch?

Själv är jag tärande med jobb som finansieras av skattemedel och när jag pensioneras blir jag lika tärande. Förhoppningsvis kommer några av mina elever att blir företagare och skapa arbetstillfällen, nå sina vinstmål för att kunna utveckla företaget och skapa ännu fler arbetstillfällen …. Förhoppningsvis!

Och förhoppningsvis blir företagarklimatet i Sverige så gynnsamt att de kan stanna kvar. Jag vill ju kunna göra allt det jag drömmer om när jag blir pensionär.

Eller kommer inte landsgränserna att finnas kvar? Jag kanske sitter på en strand i Asien eller Karibien och trär snäckhalsband till turister och är alldeles självförsörjandes.

Vem i hela världen kan man lita på? Staten? Sig själv?

29 december 2005

TV -programmakare är experter på repriser i olika former. Tristprissar! Bara tidsbränning utan ngt som helst värde. Senaste exemplet var gårdagens program om försmak inför Melodifestivalen. Fy så trist! Klart man bläddrade förbi! Det finns massor med TV-program som är rena rama slöseriet med licenspengar. Fy så mycket skit det finns … att välja bort! Som tur är har jag makten att välja och välja bort. Jag blir vad jag gör – Du med!

Intressant var programmet som ställer frågor till folk runt vår jord om vad som gör dom arga, rädda mm Absolut finns det mer som förenar än som skiljer!Så är det bara! Men så finns avarterna också spridda överallt och bland alla. Hur ska man kunna se till att  avarterna endast får det utrymme de förtjänar så att deras våldsdåd inte får ngn effekt på oskyldiga. Hur!? Vem agerar för att den goda saken får utrymmet? I familjen? I skolan? På jobbet? I sammanträdessalen? I media? I TV? På utbildningen? I riksdagen? I maktsfären? I tågkupén? Vem har makt? Och … Vem tar makt?

Alla har makt att agera! Men med vilken kvalitet och med vilka konsekvenser används makten?

30 – 31 december 2005

Vansinnet kommer snart att visa sig. Spenderingen på nyårsraketer är rena rama vansinnet. Man kan undra med vilka prioriteringar dessa raketsmällarkunder lever sina liv! Hur kan man spendera tusentals kronor på smällare som bokstavligen går upp i rök efter bara några sekunder! Hur kan man bara ta sådana vansinniga beslut?

Det hade varit klokare att ge pengarna till aidsdrabbade barn. Det är en av de största orättvisorna jag vet – när barn ska behöva drabbas av vuxnas oförnuft och vansinne.

Jag kan bjuda på …
ett alldeles gratis Nyårsfyrverkeri här – Varsågod!
UNICEF – ge en gåv
a.

Butterfly Blue Blåvinge på väg ...

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: