RSS Flöde

Natalia

Postat den

Min berättelse … Mitt liv i skolan … Min dag …

Skulle kunna skriva en lång lång berättelse om åren i skolan. Men vem skulle vilja läsa det. Ska försöka skriva så kort jag kan.
Det gör ännu ont inuti.
Alla kommentarer har ätit sig fast inuti. Har format mig.

Det började då vi flyttade och jag fick börja i en ny skola. Då var jag åtta år och det var mitt i terminen.
Skolan hade en regel att ingen fick gå ensam hem. Men ingen ville gå med mig och varje dag i kapprummet var det diskussion om vem som skulle gå med mig den dagen.
– Det är din tur
– Nej jag gick med henne i förrgår.
Tillsist blev någons olycka bestämd. 

Oftast gick ju många barn ihop, alla som skulle åt samma håll. Men den som behövde gå med mig blev ensam. Ofta gick min följeslagare en bit bakom mig med suckar och kommentarer. 

På rasterna fick jag inte vara med och leka.
– Nej det går inte, fråga nån annan, sa dom alltid.
I mellanstadiet fortsatte de flesta att  behandla mig som luft. Jag fanns inte.
Fick bara vara med på vissa saker ex. om jag var bollhämtare då de andra spelade Kungsboll.

Så fanns det två tjejer som var elaka mot mig varje dag. De jagade mig på väg till/från skolan. Om vi cyklade så prejjade de mig. Oftast tills jag ramlade.
De slängde upp min ryggsäck på skoltaket. Slängde mina vantar och annat i ån.
Retade mig för att jag var kort, för mina kläder och för min frisyr.
Då vi hade gymnastik gömde de mina kläder. Ibland försvann mina trosor spårlöst och sedan retades de för att jag inte hade några på mig.
Handduken kastade de ofta in i duschen.

Då vi stod i bambakön suckades det och kommenterades
– Åh guu så långsam man kan va!
Då vi sedan satt i bamba, på bestämda platser,  slängde de den mat dom inte ville ha, på min tallrik. De knuffade mig så att jag spillde dricka eller soppa på mig. Sedan retade de mig för att vara en sölig småunge.

I korridoren fick jag ofta knuffar och då sa dom
– åh jag såg dig inte.
Jag fasade för att få beröm av fröken, för då fick jag sedan höra att jag var en sån mallgroda.

På gymnastiken fick oftast barnen själva göra lag. Jag blev alltid stående kvar och fröken  fick puffa in mig i ett lag. Om vi spelade nåt bollspel så fick jag aldrig bollen. Fick bara hämta den då den kom utanför bollplan.

I sjätte klass började de skicka små lappar till mig på lektionerna (Utseendepikar. Att jag luktade illa, att jag var tjock och ful. Att jag var äcklig. Att jag hade fula kläder, fula örhängen. Att jag hade en babycykel) Lapparna var med elaka kommentarer men också med hot om vad som skulle hända om jag tjallade. I sjätte klass fick jag glasögon. Det gjorde inte saken bättre. En kille som gick i klassen över mig och som var kompis med en av tjejernas bror, han brukade jaga mig, vrida om armen på mig så jag fick blåmärken.

Läraren tyckte inte det fanns så mycket att göra åt allt…. hon tyckte jag skulle se fram mot högstadiet, då brukade alla mogna och det skulle bli bra.

Så började sjuan och jag blev så ledsen då jag märkte att allt var som förut.
Jag satt alltid ensam, ingen ville sitta bredvid mig. Så snart läraren vände ryggen till så slängde de papper och suddsmulor på mig. Ofta gick de fram för att vässa pennan och varje gång tog de vägen förbi min bänk. Ibland ”tappade” de något bredvid mig och då de böjde sig för att ta upp de viskade de nåt elakt. Ibland gick de bara förbi men viftade med handen, grimaserade och höll för näsan.

De rev sönder min skolkalender och klottrade i mina böcker. Skrev fula saker på mitt skåp. Höll för dörren så jag inte kunde komma ut från toaletten. Eller kom in och höll ner mig och hotade spola mig i toaletten om jag inte gjorde vissa saker.
Spred falska rykten… så även elever i andra klasser sa saker som gjorde mig ledsen.
Om och om igen saboterade de min cykel. ”Tror du att du ska cykla hem idag” sa de till mig samma dag som jag sedan fick däcken punkterade. Andra gånger var sadeln sönderskuren och vajern av.
De spottade efter mig både inomhus och ute. Om de träffade blev det applåder.
Då vi satt och åt kunde de slänga sitt snorpapper på min tallrik med mat.

Jag fick inte vara var som helst i skolan. En dag tryckte de in mig i ett hörn och bände upp mina armar på ryggen. Och så berättade de att det fanns förbjudna områden för såna som mig. Ex på dessa var cafeterian och uppehållsrummet.
På väg till lektioner kunde de komma och sparka mig på benen och peta hårt på mig. Knuffa in mig i väggen.

En gång blev jag inlåst i mitt skåp. (Där blev jag sittandes ganska länge. Var nog chockad för jag kommer inte ihåg vem som släppte ut mig).

Då det var grupparbeten fick jag ibland jobba ensam istället. Fick inte vara med. Ibland tvang lärarna det men då var de så elaka.

Fick några tjejkompisar i en parallellklass. Men då de upptäckte det så blev dom kompisar med dem och plötsligt slutade jag att existera för dem också. De hejjade inte ens.

Enda någorlunda trygga platsen i skolan var korridoren som gick mellan expeditionen och skolsköterskans rum. Men var jag där så stod de på andra sidan glasdörren och vaktade tills jag förr eller senare ju måste gå förbi dem. Ibland gick de sakta förbi den lilla bänken där jag satt hopkrupen och sade saker men de vågade i alla fall inte röra mig då.

På hemväg från skolan…(hade ca 5 km) blockerade de ofta vägen så att jag behövde förbi nån av dem – då knuffade de mig. Om det var regnigt och geggigt ute tvang de mig in på lilla stigen över mossen. Sedan knuffade de mig i nån geggapöl.

Två av tjejerna bodde i samma område som mig. Mötte dem så också efter skoltid. Jag höll mig dock mest hemma i vår trädgård på baksidan. Den ena flickans storebror gjorde illa mig ibland Han höll hårt tag i mig, skakade mig och hotade mig. Sa att nåt hemskt skulle hända mig om jag inte var snäll mot hans lillasyster.

Ja så såg mina skoldagar ut från den dagen jag började i den nya skolan tills sista dagen i nian var slut. Ändå är detta bara en del av allt som hände…  

….

….

….

….

….

.
RÅD till skolans personal – de vuxna

Att lärare och kuratorer inte ger upp. Att de visar vilken sida de står på.
Inte säga till den mobbade ”- seså sluta gråt ha lite skinn på näsan”.
Den kuratorn som jobbade på den högstadieskolan jag gick på sa så till mig. En gång pratade hon med ”ledaren” i tjejjgänget men flickan blev så arg, så hon kunde tyvärr inte hjälpa mig.

***

Annonser

Om *blogfia*

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: