RSS Flöde

Justina

Postat den

Justinas sida

Justina skrev i min gästbok lördagen den 15 november 2003 – Nu finns Justinas sida här.

Välkommen bland Regnbågsbarnen!

Känslan!

Jag kan leva med en tanke, att livet gör mig gott.
Jag kan leva med en tanke, att det jag lever för är flott.
Men min tanke för min nästa kan ju säga stopp.
Med en känsla av kärlek i hjärtat kan jag leva och ha det grått!
Och att se mig i sina ögon har väl ingen tagit hårt!
Se mig, hör mig, känn mig, tänk mig i din fort.
Kan du inte se mig är jag ett minne blott.
Ta mig hårt i famnen innan jag har gått.

/ Justina

Den 22 november 2003


Den 15 november 2003

Jag vill gärna berätta om min barndom. Mina föräldrar var (är) Alkoholister. Men min uppväxt var inte dåligt fysiskt sett, men mina föräldrar såg aldrig att vi barn fick skämmas för allt. Jag (den äldste) Försökte dölja det som hände. Min syster gick till lekskolan ohungrig för att jag proppade i henne flingor med vatten och hämtade henne fast skolan inte var slut för min del men hon slutade två timmar tidigare än jag. Jag dolde familjens problem för omvärlden för att mina föräldrar sa att socialen tar ungarna om någon ser. Dom sa det inte till mig utan jag hörde deras prat genom väggen till mitt rum. Jag tvättade mina två småsyskons kläder och försökte få i dom mat innan skolan så att ingen skulle se vad som hände hemma. Idag har alla flyttat hemifrån och föräldrarna har sin fina roll som morföräldrar men jag kan aldrig sluta tänka på detta smussleri som vi barn i familjen fick utstå. Idag har dom blivit vräkta från vårat barndomshem och alla våra foton har blivit körda i en dokumentförstörare, jag skulle betala vad som helst om jag fick ett foto på mig som baby. Det fanns säkert 50 stycken men inget finns kvar. Nu bor dom i husvagnen i skogen och dom säger att de trivs med det. Mina saker saknar jag mycket men jag önskar att de hade en lägenhet som jag kunde hälsa på i som var barnvänlig. Kram från en 33 årig kvinna


Den 15 november 2003

Hej igen. Jag vill berätta en grej till dig. När jag läste dom här underbara barnens berättelser så kom jag att tänka på en sak. Min pappas kompis Marko ville alltid ta med mig till norrland/Lappland. Jag tänkte att han sa så på skoj för att visa mig att jag var ett betydelsefyllt barn i hans närhet. Han sa det så att min pappa hörde det ofta. Jag reflekterade aldrig allvaret i det hela men min pappa skojade med med mig om resan när han var full. Jag skrattade och tyckte att det var fint. Men en kväll när jag gått och lagt mig kom han (Marko) till mitt rum och lade sig i sängen, jag kände att hans snopp var mot min rygg men jag bara log där och tänkte att han var full och inte visste var han gjorde. Natten blev lång och jag hoppades att mina föräldrar inte skulle vakna och se vad han gjorde. Men så berättade jag för min pappa en gång på fyllan 10 år efter. Och vet du vad gubben säger? Han var nog bara ledsen för skilsmässan av sin fru, det är inte så farligt. Då gjorde jag slut med min pappa i själen. Han hajar än idag inte vad som gick fel. Han tycker synd om sin kompis. Visst är det galet? Jag mår illa!


Den 16 november 2003

Hej Justina,
Du är verkligen ett Regnbågsbarn du också. Det finns inga åldersgränser för Regnbågsbarn.
Jag förstår att du tagit ett väldigt stort ansvar som barn, för din familj och för dina syskon.
Upplever du att dina syskon förstår detta?
Hur tar du hand om dig själv? Jag får en känsla av att du är en klok tjej och gör väl mot dig själv. Stämmer det?
Jag skulle gärna vilja få din berättelse för att lägga den på en webbsida – Justinas sida (eller om du hellre föredrar ett annat namn). Jag tror att din berättelse är mycket viktig för barn och ungdomar … som befinner sig i en liknande situation just nu … att läsa. Det kan inge dem mod och styrka och förhoppningsvis kraft att ta tag i sin situation, skaffa hjälp som leder till bra åtgärder.
Bästa hälsningar och kram
Birgitta


Den 18 november 2003

Hej igen Birgitta. Jo mina syskon förstår detta och min syster flyttade hem till mig när hon var 14 år och hon påbörjade flyttandet redan två år innan med diverse saker, lite i taget. Min bror har också bott hos mig men inte lika mycket, han är den enda i familjen som läst och jobbat med det han vill. Syrran och jag har läst en massa kurser och på komvux men aldrig har vi läst klart något. Studieskulderna har växt samtidigt som det dåliga samvetet av misslyckad skolgång och onödiga försök. Jag tar bra hand om mig själv men försöker vara en ännu bättre omhandtagare för min dotter. Jag vill vara en bra mamma men vet inte om jag är tillräckligt bra med tanke på att jag fått lära mig livets regler i vuxen ålder. Jag vill nog vara lite för bra ibland. Försöker vara perfekt för jag vill inte göra fel, jag vill att det ska vara som i en sagobok. Sen min dotter föddes har jag kämpat mot att ha det kliniskt rent och speciella normer som jag själv saknat men min pojkvän har hjälpt mig att inse att det inte behöver vara så rent och fint hela tiden så nu har jag börjat kämpa för att min dotter kan få stöka till bland dammtussarna (vi har katt) och än har ingen klagat. men jag trodde att allt skulle vara tvärtom min barndom först. Jag har bestämt mig för att inte låta min barndom ta övertaget över min dotters behov här i livet och jag tackar min pojkvän för mycket men även dom vänner jag pratat med. Jag skulle gärna låta dig lägga ut min berättelse men jag har inte tid att sitta här så ofta. Skulle du vilja ha en engångs berättelse eller skulle du vilja chatta med mig nångång istället? Jag skulle ju gärna vilja visa dessa barn att det går att leva ett liv efter helvetet där hemma när man väl kommer därifrån men för min del var det ju att vänta tills jag blev vuxen och flyttade som man normalt ska göra. Jätte kramar från Justina


Den 18 november 2003

Hej igen Justina,
Det bästa vore att du skrev din berättelse. Den kan ju fyllas på efter hand. Vi kan hålla kontakten också och skriva lite då och då. Tyvärr har jag inte heller så mycket tid (som jag skulle vilja) så det är ok.
Ha det gott!
kram
Birgitta


Den 22 november 2003

Jag hinner inte skriva min berättelse just nu men kan skicka en dikt till dig som jag skrivit själv. Kram /Justina 

Du får gärna visa mina berättelser på din sida. Kram

TACK för den fina dikten Justina!

Kram till Nina!

Annonser

Om *blogfia*

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: