RSS Flöde

Dagsarkiv: juli 14, 2011

November 2002

Efter att ha tänkt efter hur farligt allt är finns det inget som riktigt skrämmer mig längre.” Gertrude Stein


Den 1 November 2002.


Nu har jag mer minne. Mycket mer minne! Jättemycket mer minne! Nu ska jag väl klara mig ett tag till. Så skönt!

Idag har varit en dag med många telefonsamtal. Mitt Lilla GullHjärta har varit ledsen. Tur att jag var hemma och jobbade idag när ngn behövdes att svara i telefon. 

Mitt GullHjärta har varit hemma men åkt igen för fest hos kompisar. Kommer tillbaks i morgon. 

Det blir inte särdeles mycket skrivet idag för jag måste göra annat. Ville bara fixa lite här vid datorn och därför passar jag på och byta månadsblad.

Nu är det november och snart december och sedan är det nytt år – igen! Milde tid vad den går fort. 

Fy ett sånt mail jag fick igår – antar jag. Dels hade avsändaren skrivit MIN epostadress i avsändarfältet. Bara det betraktar jag som kriminellt och likvärdigt förfalskning av namnteckning! Så är det bara! Sedan annonserade man i ärenderutan att det handlade om foton på småflickor av professionella fotografer. Jag öppnade inte mailet. Jag öppnar aldrig ”skräppost”! Mailet vidarebefordrades till rikspolisen och till Rädda Barnens adress för bekämpning av barnpornografi. I fortsättningen ska jag anmäla alla som använder min epostadress i avsändarfältet. Misstänkta sidor om barnpornografi brukar jag anmäla och det fortsätter jag naturligtvis med. 

Rädda Barnens epostadresserminor@press.rb.se, rb-hotline@telia.com

”Trots att de hävdar motsatsen, tycker egentligen inte Tigrar om allting. Nalle Puh

Den 6 November 2002.


Idag är det en födelsedag. En alldeles speciell födelsedag. Den unga damen ifråga vet vem jag menar. *kramar om*

Jag har inte hört från Mia på länge nu. Det känns väldigt länge! Då blir jag lite orolig. Måtte det vara bra! Måtte inget ha hänt! 

I morgon ska jag ha en sån där supereffektiv dag. Det bara ska jag! Hinna både det ena och det tredje. Mest läsa! Läsa, läsa, läsa … 

Tänk vad härligt det är att kunna lyssna på bra böcker samtidigt som man kör bil. Jag har precis upptäckt bokbanden. Tack vare Min Äldste! Han tyckte absolut vi skulle lyssna på ett par band som han lånade till oss. De låg flera dagar och blängde uppfodrande på oss i hallen. Men sen … Det började med att vi lyssnade på ”Utvandrarna”. Helt underbart! Inte bara för småländskan. *ler* Vilka kulturskatter! Vi uppslukades helt. Kunde ju lyssna om och om igen. Jag gick till biblioteket för att se vad som fanns där och hade med mig några band hem. Så glad jag blev att de hade Ben Furman och ”Det är inte försent med en lycklig barndom”. Den hade jag ju velat läsa länge. han läste själv. och jag som är så förtjust i finlandssvenska! Det är så vackert. Sjungande och melodiskt. Behagligt att lyssna på. Kunde det bli bättre! *Birgitta så nöjd så*

Tyvärr har inte min Lilla Röda någon kassettbandspelare i sig. Bara radio och CD! Därför fick jag leta i mina lådor efter min gamla freestyle. Jojo, den fungerade. Men jag vill ha en där ljudet strömmar ut i ”rummet”. Panasonic har en inspelningsapparat med bra ljud och radio. Den vill jag ha! Så är det bara!

Jag kommer att lyssna på Ben Furman en gång till innan den lämnas tillbaka. Idag har jag lyssnat på Herman L – historieberättarmästaren – och ”Europa är vi allihopa”. Tre band går det åt på resan till och från jobbet. Himla bra! Nu ska det konsumeras skönlitteratur – äntligen! har j aldrig tid att läsa sånt – bara facklitteratur. En CD-skiva lånade jag. Stina E läser Elin S men det var alldeles för tungsint! Inget bra att lyssna på i bilen! Inte för en som ofta får kämpa med att hålla sig vaken. Bilkörning/bilåkning är sömnstimulerande för mig av ngn konstig anledning som är oerhört opraktiskt och irriterande. I alla fall när jag själv är föraren. Så är det bara!

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad. Nalle Puh

November 2002


Jag tänker inte på allt elände som varit utan på allt det underbara som ska komma.” Anne Frank


Den 9 November 2002.


Mias födelsedag har passerat och jag har inte hört något från henne på länge. Det bådar inte alls gott och det är klart att jag känner oro. Hoppas hon hör av sig snart. Måtte det inte ha hänt något!

Har fått mail från Cissi från andra sidan jordklotet. Hon är då ute på äventyr så det förslår. 

Om Mia och Cissi kan man läsa här. Två nya sidor har jag lagt upp. Dels är det Lisas sida och dels är det Johans sida. Johan gjorde ett besök i mitt forum Mot Mobbning och Lisa hittade till en av mina enkäter. Det finns så många spännande människor och så många intressanta tankar. Ibland är det svårt att vara ensam med sina tankar och då är det bra att kunna dela dem med någon eller som Nalle Puh brukar säga … ”plocka ut tankarna och titta på dem” … De kan se annorlunda ut då. De kan också se annorlunda ut när en annan människa tittar på dem. Det gör tankar lite extra spännande. Tankearbete och tankekraft är inte endast för ensamma stunder. Ibland är tankarna så snabba så man inte ens hinner fånga dem. Ibland glömmer man den där kloka tanken man hade … vad var det nu jag kom på som jag skulle ….

Jag har spännande saker att läsa … hela tiden. Så är det bara!

”Den enda meningen med att surra är för att visa att man är ett bi. Nalle Puh

Den 12 November 2002.


Mia har hört av sig.

Idag blir det inte mycket men det blir ett underverk. Det kan jag bjuda på en sån här dag som idag. När min kamera nu fungerar igen som den ska efter nytt batteri som kostar hutlöst mycket.

I morgon har jag mycket att göra … igen! Idag har varit en intressant dag.

Men!

Milde tid så svårt jag hade för att hålla mig vaken när jag körde hem. Milde tid! Vad ska jag göra för att inte somna vid ratten? Efterlyser tips!

Underverket … som ska vara en Tack-sida så småningom.

”Tänk på att bokstaven A, åtminstone för I-or, betyder Kunskap, Bildning och allt det som Nalle Puh och Nasse inte har.Nalle Puh

Den 14-15 November 2002.


Det har faktiskt slagit om till Vår Bröllopsdag nu. Vilken i ordningen …. mellan Pärl och Korall. Jag måste räkna efter. Men jag kan också tänka efter hur gammal Vår Äldste är och sedan lägga till ett år. Så det är lätt att räkna efter. 

Tänk vad tiderna har ändrat sig! När jag var ung ville jag ha barn tidigt. Jag ville få barn snarast efter min utbildning. Jag tog examen den 6 juni, fyllde själv 23 år den 14 juni och födde Vår Son den 18 juni. Allt i samma månad och samma år. Själv tyckte jag 23 år var gammalt då. Efter två år föddes Vår Dotter som skulle bli Mellanbarnet. Efter ytterligare nio år föddes Vår Yngsta Dotter. Efter ytterligare 13 år föddes Mitt Lilla Gullhjärta och Barnbarn.

Idag tycks man inte vilja föda barn. Det är ju hemskt! Men förutsättningar och villkor för ett bra vardagsliv har försämrats kraftigt. Allt tycks ha blivit hårdare och människofientligare. Ofta är det barnen som får sitta i kläm. Folk upplever stress och press. Medicineringar för än det ena och än det andra ökar. T.o.m. ner i åldrarna. Folk är tokiga! Ungdomar äter Viagra. Det är ju inte klokt! De tycker det är häftigt! Hur kan det bli så – TOKIGT! För att inte tala om vad folk sätter i sig i gymvärlden! Jag säger som ”Grynet” … det är ”sjukt”. Lever vi bokstavligen och andligen i en sjuk värld!? Hur kunde det bli så? Vem har styrt skutan dithän … 

Annars hade jag tänkt skriva om den fantastiska flickan som var med i nyheterna igår och berättade så klart om den mobbning och utfrysning hon hade varit med om. Så fantastiskt duktig och så starkt av henne! Sedan irriterade det mig fruktansvärt när reportern direkt efter sade: ”Stackars lilla flicka”. Tänk om han ändå hade sagt: ”Hur kan detta bara få ske i våra skolor?!” 

Smaka på de båda uttrycken och tänk efter vilken eftersmak de ger. Det första gör att man känner de tunga stenarna så man nästan sjunker genom jorden. Det andra blir ju lite mer av ”Upp till kamp!” Folk borde tänka lite mer på vad de säger så att de inte säger vad de tänker … särskilt när de är lite korttänkta.

Jag är nog lite trött nu efter all genomläsning dessa dagar.

”Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt. Nalle Puh

Den 18 November 2002.


Nu har jag ett sladdlöst tangentbord och en sladdlös mus. Skönt att slippa sladdarna. Nu ska jag bara vänja mig vid det nya. Tryckningarna känns inte likadana ….

Idag känns det inte som om jag fått ngt gjort … fast jag har jobbat precis hela dagen. Från 9 tills nu 21:23 med bara korta pauser. Har sorterat i pärmar och bland papper. Mest för att förbereda vad som ska vara med på föreläsningen. Föreläsningen springer runt i huvudet just nu. Skönt att jag har lång framförhållning. 

Åh vad det var roligt att Lilla GullHjärtat var här i helgen! Hade längtat efter det lilla livet. I morgon träffar jag henne igen. *glad*

Ingen inspiration! Det är faktiskt ganska sällan det är så men idag är det. 

I alla fall så stödjer jag dyslektiska webmasters! Visste ni att folk=besökare är väldigt snara att påpeka stavfel? Däremot är de inte alls lika benägna att berömma innehållet eller ens kommentera det. Men stavfel måste man tydligen anmärka på. Hur kul kan det vara för en dyslektisk webmaster på en skala på 10!!!! 0 skulle jag tro utan att blinka. Är folk stavningsfixerade? Ja, i min undersökning på högstadiet visade det sig att det var högre samband mellan stavning och betyg än läsförståelse!!! Eller ens Ordkunskap!!! Slutsatsen blir att … nej den är så trist att jag struntar i att skriva den!

”Min stavning är ruskig. Jag stavar egentligen bra, men det ruskar så att alla bokstäver kommer på fel plats. Nalle Puh

Den 22 November 2002.


Nu börjar jag känna mig lite stressad. Helt plötsligt ramlar det på en massa saker som måste göras inom en ganska snar framtid. Vet inte om det har med julen att göra? Jag trodde att jag gjort mig av med de värsta julkraven. Men de kanske ändå sitter någonstans fast förankrade och gör sig påminda. Julbordet avskaffade vi för länge sedan. Vi gör vårt eget ”julbord”. Förra julafton hade vi t.ex. piggvar. När jag såg den stora fula fisken på ugnsplåten innan den for in i ugnen tänkte jag att hur i hela fridens dar ska detta bli. Men Min Vattuman är verkligen en hejare på fisk. Speciellt hel fisk. Det var kanongott! Helt enkelt himla fantastiskt gott. Fisken var färdig precis tills vi var tillbaka från högtidlighet i kyrkan. Vi hade det mysigt och gott.

En jul så såg faktiskt vår julgran ut så här. Förskräckligt va´!

Men våra julgubbar är faktiskt ett ”Måste”. När vi hade hundar bakades det naturligtvis även till dem. Min Yngsta har tagit upp beställning på julbaket. Hon har skaffat sig sällskap av En Liten Busig Wikk. Min Yngsta hann före med Den Andra …. Jag funderar fortfarande på vad Min Andra ska bli för något …. Min Första.

Julklappar – i sista minuten. Nyttiga saker. Överraskningar. Inget överdåd! Fy! Men små nyttiga klappar är kul. Visst hinner jag sista veckan … eller?

Innan julveckan har jag mina mest intensiva pass och under tre veckor. Jag behöver ladda för de veckorna. Jag behöver börja ladda nu. Så är det bara!

Jag vill läsa och jag vill skriva. Jag vill få tid att hinna läsa och hinna skriva. Det finns så mycket som är intressant och det finns så många intressanta tankar att tänka och utveckla. Dom kommer på en lika hastigt och plötsligt som meteoritregnet för lite sedan. Brinner till och slocknar. Men jag vill fånga dom innan de hinner slockna. Ja, det vill jag. 

Jo vann jag en miljon eller tre så visste jag vad de skulle användas till. De skulle användas för att skapa möjligheter både för mig och andra. Så är det bara! Så får det vara!

Min Mellan hälsade på mig idag. Då blev jag glad. Hon var (läs är) så söt i sitt nyklippta hår. Mitt Lilla GullHjärta berättade att hon hade ”sin kille” (!) hos sig idag. De spelade dataspel. Troligen i nätverk. Nästa gång jag hälsar på Mitt GullHjärta ska jag be henne visa mig för jag har aldrig spelat dataspel i nätverk.

Varför skriver man egentligen Dagbok så här!? Varför fungerar det inte att skriva i en bok!? Jag undrar varför det är så att det fortsätter och inte upphör som det gjort med pappersdagböcker och ibland redan efter bara några dagar. Varför är det egentligen så!? Egentligen! Kanske för att jag bara blir så trött på att min skrivstil varierar och inte är lika fin längre som den en gång var … alltså tiden före ”den nya handskriften” infördes i skolan. Nu är den borta som tur är men min egen personliga finfina skrivstil hann den förstöra totalt.

”Jag brukar vanligtvis äta något litet litet vid den här tiden på morgonen. Nalle Puh

Den 26 November 2002.


Jag ska skaffa mig en ny domän på Internet. Jag vill hålla isär det privata från det …. andra. Så är det bara!

Idag är det födelsedag. Min Allra Käraste Faster A fyller 92 år. Vi firade i söndags. Ett kalas som planerades in i minsta detalj av födelsedagsbarnet själv. Fantastiskt! Jag ligger i lä för en sådan kapacitet. Men hjälpa till kan jag och det gjorde jag. Med lite av varje. Det blev lyckat och återigen en minnesvärd dag. 

Nu har jag läst lite och förberett mycket. Bland annat har jag jobbat med en föreläsning. Nu känns det som om den ”slutit sig” och fått struktur. Det tog lite tid att komma dit … finns ju så mycket att ta med … måste sovra … begränsa … ringa in … välja … leta upp filer … användbara dokument … mm mm mm 

Nu känns det som om allt ramlat på plats. Så skönt! *pust*stånk*stön*

*djup suck av belåtenhet*

I morgon kommer Min Yngsta och hämtar sin Fido. De stannar ett par dagar. Ska bli så kul! Fast jag har massor att göra. Undrar om jag gör för mycket? Kanske skulle jag hålla ett öga på nedlagd tid? Kanske? Men det tar ju också tid!

Det är så himla mycket som är kul och så himla mycket jag vill … göra … och jag gör det hela tiden. Mitt jobb t.ex. Jag håller nästan hela tiden på med det. På det ena eller det andra sättet. Så är det bara!

”Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar från Puh. Nalle Puh


”Var särskilt försiktig på farliga platser där någon kan ligga i Bakhåll. Ett Bakhåll är en slags Överraskning. Å andra sidan kan en törnbuske också vara det ibland. Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: