RSS Flöde

September 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1-2 september 2000.


”Denna veckan har varit intensiv”… så skrev jag de sista dagarna i augusti … och trampade även in i september … tjuvstart blev det … så är det när dagarna ska rymma mer än de tål.

Jag har varit på föreläsningar i två dagar … lite grupparbete med … nu ska jag sätta mig och läsa de nya böckerna. Jag gillar nya böcker. Vet inte om Min Vattuman gillar räkningen … !?

Mitt Lilla GullHjärta hade läxa häromdagen. Hon skulle ringa in det som började med [a]. Mitt Lilla GullHjärta ringade in tanten på bilden … tanten som räfsade löv … varför …. jo … arbetade var vad bilden visade … och i ”arbetade” finns [a] alldeles i början. Så det så!

I mitt stilla sinne undrar jag om Mitt Lilla GullHjärta får uppgifter som är en utmaning … eller får hon uppgifter som är alldeles för lätta för henne …? Det undrar jag mycket över. Mitt Lilla GullHjärta som börjat skolan nu vid 6 år och som läste redan vid 5. Då menar jag läste riktigt. Mitt Lilla GullHjärta läser riktiga böcker för mig när jag ligger i varma badet. Hoppas verkligen att hon får uppgifter som utmanar och utvecklar och inte avvecklar den pågående utvecklingen. *lite orolig*

Regnet det bara öser ner … dripp dropp … dripp dropp … hu så våttgrått! Vill inte! Vill se solen! Vill plocka björnbär på hundrundan! Vill inte … Vill … Så är det bara!

Nu undrar jag varför Tella inte hört av sig? Nu är jag rädd att Mia …? Emmiz kanske har …?

Alla som har och som kommer att få små babysar …. gulla med dom. Kela och gulla, prata och sjung, dansa och le … med de små babysarna … era små barn … De blir intelligentare då visar nya undersökningar … visserligen undersökningar på … men det går alldeles säkert att omsätta på små människobarn. Jag gillar att gulla med små barn. Kindkela och vyssa … prata och sjunga. Det är den enda gången jag sjunger bra när jag sjunger för små barn. När jag sjöng för min systerson för en himla massa år sedan … var det ur Csardasfurstinnan … åh vad fint jag kunde sjunga … då … Jag fick sjunga mycket … föräldrarna tentamensläste då på den tiden … annars kunde jag inte sjunga … det fick jag veta av min musikfröken i skolan … men spela piano kunde jag ju så det fixade sig ändå … *ler*

Om jag hade haft en mer välvilligt inställd musikfröken då … så kanske jag hade sjungit med någon gång vid allsång i festliga sammanhang. Jag sjunger aldrig med. Jag kan ju inte!

Men jag vill kunna! Så är det bara!

”Och hela skogen brister ut i vårlig morgonhymn till slut.”
Nalle Puh

Den 3-4 september 2000.


Nu har det varit insändare i tidningen igen … mot mot mot … Mot Påarp … samma fanatiker som tidigare. Nu har det bildats en aktionsgrupp … mot mot mot … Mot Påarp … Det var länge sedan jag upplevt så mycket ovederhäftigt, oseriöst, osakligt, lågnivå tjafs! Mycket längesedan! Förhoppningsvis faller de på sitt eget sanslösa agerande.

Man, läs jag,  blir ju inte ens stimulerad att skriva för att bemöta! Då ska det mycket till när det gäller mig. Det kan jag lova. Fy så trista personer med de allra tristaste av trista osakliga/oseriösa argument. Respektlösa fanatiker med en verklighetsfrånvänd insikt. Dessutom drar de sig inte för att kränka andra människor … människor de inte känner. Hätskt, aggressivt, egoistiskt, fientligt, uppviglande, bytet utsett och jakten har börjat … fy så fruktandvärt vidrigt handlande av egoistiska fanatiker.

Jag avskyr när människor beter sig så mot andra människor! Så är det bara! Jag kommer att studera vad som sker noga. Jag kommer att invänta rätt ögonblick och då ska jag verkligen lyfta fram det oetiska och människovidriga. Må de falla som skämda frukter … geggiga och illaluktande …

Milde tid vad jag kämpar med min ena kurs! Inte kunde jag tro att det skulle vara så komprimerat invecklat och tidsjagande. Hur svårt det än blir så ska jag komma in med ett svar före deadline. Så är det bara! Frågan är om jag klarar det så jag även kan åka till Småland i helgen. Tveksamt! Beteendegenetik och tvillingforskning, standardavvikelse, varians och korrelation … inte vilken korrelation som helst dock … är det inom eller mellan det avgör r eller R … så det så! Additiva genetiska effekter eller non-additiva med dominans eller … eller …. e …. ep …. se(!) nu kommer jag inte ens ihåg vad det hette när det handlar om genetiska effekter mellan lokus! Så är det hela tiden! Jag skulle vilja ha lite förstärkning av minnesmolekyler. Kan jag inte få ngt email om att få köpa sådana. Viagra behöver jag ju inte! Viagra erbjuds titt som tätt … varför inte minnesmolekyler!?

Statistiken däremot är inte så knepig. Den hänger jag med i … är ju kul med beräkningar … gillar det … men …

Hela dagen i skolan för att sedan sätta mig att plugga och nu är klockan 22:54 … Hundrundan blev en tur i trädgården … Stackars Billie *skuldkänslor* … funderar redan på vilken lektyr som ska med i sängen … dominansfaktorn eller tvillingforskningen …?

Lilla GullHjärtat ringde, hon skulle ta foto med till skolan. Foton när hon var liten. Jag undrade om hon inte fick ta med foton på mormorn när hon var liten? *ler* Lilla GullHjärtat skulle fråga Fröken.

”Gusten är ett lejon med två meter svans.”
Nalle Puh

Den 5-6 september 2000.


Epistasi, var ordet jag inte kom på igår. Epistasi är genetiska effekter mellan lokus … naturligtvis non-additiva. Ja idag har jag läst igen. Nu är jag igenom Lektion 1. Sällan har jag pluggat ngt så komprimerat. Först måste jag läsa superkoncentrerat tills minnes- och koncentrationsmolekylerna håller på att gå i swing. Det gör dom ganska fort kan jag avslöja. Då fortsätter jag att läsa utan att begripa så mycket. kanske var 20:e rad eller i alla fall något på var 20:e rad. Jag läser på och slutar när jag endast begriper något enstaka på var 50:e rad. Då pausar jag för att sedan ta raderna med mig i sängen.

*puh* … stackars dom som kommer direkt från gymnasiet, tänker jag. Men det kanske inte går några sådana på kursen? Vet inget om någon! Det tycker jag inte om. Jag är nyfiken på de andra i kursen. *jättenyfiken*
Men vad hjälper det!? Nygräddade studenter går kanske den traditionella kursen med levande föreläsningar i en aula med en massa andra nybakade studenter … och inte o-livande föreläsningar som i cyber där man sitter var och en på öde avlägsna ”ö-celler” i cyberrymden. Jag skulle åtminstone önska att jag hade kommunikationsantenner till ö-cellerna.

Idag har jag hunnit koppla av lite också. *ler* Jag följde med Min Vattuman för att provköra …. hrm… Cross Countryn. Jo, jag provkörde också denna gången. Oj, lätt att hamna i baksätet … vilket krut! Min Vattuman myste och då menar jag M_Y_S_T_E. Han gillade nog denna bilen. Trygg, stabil, säker, kvalitet, lite upphöjd, säker, säker, relativt tyst, säker, … säkerhet betyder mycket för Min Vattuman. Han vill vi ska färdas väl och säkert. Jag opponerar inte mig.

Om ett par månader vet vi hur lite bil vi kan köpa. Lite eller jättelite … tror inte … eller är rädd för att det inte kan bli jättemycket bil.

Färgen har jag bestämt. Det ska bli (pärlemor-mörk-)blåmed ljus skinnklädsel och bästa musikkvalitet. *drömmer*

Jag kanske t o m kan tänka mig att lämna min lilla trogna bil för att … ja ”Kermit” ska vi ju sälja … men min …. *uanameja* …

”-Jag älskar att hoppa, sa Ru. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 7-9 september 2000.


Fattar inte vart dagarna tar vägen! Jag känner mig emellertid mycket nöjd med veckans arbete. Både skolarbetet, studierna och annat absolut nödvändigt som genomförts. Jag har heller inget dåligt samvete för det nödvändiga som också borde gjorts men blivit bortprioriterat.

Vilken härlig känsla det var idag när jag satte mig för att besvara mina tentamensfrågor och jag faktiskt kunde en del av det invecklade. Jag känner dock inte att jag behärskar det än och det vill jag ju! Så är det bara! jag vill kunna och jag vill begripa … allt.

Tänk! Jag sade det till Min Vattuman vid frukostbordet … tänk att ha en ”äkta hälft” som man kan resonera t o m kursavsnittet inom psykologikursen angående invecklad ärftlighetslära med … och som kan bidra med förklaringar så jag fattar bättre. Det är faktiskt mer än underbart. Fast nog är Min Vattuman lite trött på mitt studerande ibland men det hindrar honom inte från att ställa upp ändå när det behövs.

Men … när dessa kurser är igenom måste jag skärpa mig! Hur det nu ska gå till. Men jag bara måste … och jag måste finna en väg att klara av det … att inte påbörja fler universitetskurser alltså samtidigt som jag jobbar. Denna veckan har bara inneburit jobb och pluggande men jag har fixat det!

Jag är lite ledsen idag. Min Allra Käraste Faster A har ramlat och hennes muskler har fått en ordentlig omgång förstod jag. Det hade hänt i söndags. Usch så hemska saker som kan ske från den ena sekunden till den andra. Vi hade tänkt åka och hälsa på men Min Allra Käraste Faster A ville vi skulle vänta. Men jag nästan vill åka ändå. Jag blir ledsen bara jag tänker på att något kan hända dem. Det bara får det inte! Det är sånt jag inte kommer att klara …. känns det och tårarna flödar …

I morgon är det sovmorgon och en dag då nya böcker väntar på att bli lästa …

”Morgonluften drar de in med lust, och lämnar kvar den mildare än nyss den var.”
Nalle Puh

Den 10-11 september 2000.


Igår var jag tusan så effektiv! Två och en tredjedels bok hann jag läsa. (Nu ska jag förstås erkänna att två av dem var ganska tunna.) Det kändes himla bra. Det känns som om jag hinner. Jag är verkligen glad för att jag kan läsa så effektivt när det gäller. Det är mitt sätt och min studieteknik. Alla måste lära sig att hitta sin egen väg. Jag kan t ex inte sätta mig i soffan. Omöjligt precis … somnar efter en liten stund. Jag måste sitta rakt upp och ner vid ett vanligt bord med papper och pennor i närheten. Olika slags pennor. Överstrukningspennor, blyertspennor och trivsamma kulspetspennor. Var penna har sitt användningsområde beroende på vad det handlar om. Skriver jag i marginalen i boken eller skriver jag i särskilt block, stryker jag under eller över eller ringar in …

Den boken som jag läste till en tredjedel … den gillar jag. Den känns otroligt nära mitt eget tänkande och görande. En speciallärare i Norge har skrivit boken och hon är säkert i min ålder … en himla bra ålder vill jag påstå … kanske den bästa ….?… Nej, den räknar jag med att ha kvar … det är då när jag ”har tid” för det skönlitterära … Det kommer att bli en härlig tid … det också!

I morgon ska jag på kurs. Det är ett tema på tre kursdagar vid flera tillfällen. Det första handlar om Barn och sorg. Viktigt ämne att kunna hantera. Ska bli intressant.

Fick också veta att jag är en bland 20 utvalda att var med på en annan kurs. Inbjudan kommer och jag ser verkligen fram emot den. Tänker på Katarina nu *vinkar* Det ämne den kursen berör kommer att bli mitt fördjupningsområde … tänkte jag ut i badet igår … i en av mina högskolekurser. Passar ju bra. Då får det lite extra skjuts.

Det verkar som jag bara ”kursar” och visst är jag tokig i att lära ständigt och jämt … men … jobbet går först … och jag tror faktiskt att jag är ganska effektiv där också … Överhuvudtaget känns det nästan som när jag gick sista terminen på Folkskollärarutbildningen. Då höjde jag flera betyg i min examen …+… att jag läste en ”etta” i Pedda …+… att jag väntade Min Äldste som ju föddes några dagar efter min examen. Då hade jag energi utav bara attan. Det har jag nu med … känns det som. Men milde tid … jag väntar inte barn nu …! Det är bara en bra ålder. Så måste det helt enkelt vara!

Nedanstående har jag hämtat från Lektion 1 i Psykologikursen. Jag kan inte låta bli att le särskilt åt den sista punkten.

* Skillnader på personlighetsfaktorn neuroticism (ångest, nervositet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn föräldrars förkastande-accepterande beteende

* Skillnader på personlighetsfaktorn autonomy (självständighet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorerna föräldrars kontroll och föräldrars tillgivenhet

* Skillnader på personlighetsfaktorn openness (öppenhet, nyfikenhet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn teknologiska sensationsupplevelser

*ler och tänker på Min Pappa och Min Allra Käraste Farbror H*

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 12-15 september 2000.


Skriver bara för att visa ett litet livstecken. Jag har fullt upp med annat just nu. Jag har nog läst så mycket på senaste tiden att jag överanstränkt läsnerven. På mig sitter den i vänstra ögonlocket som börjat rycka i sig vid olämpliga tillfällen. Alla tillfällen är olämpliga i detta sammanhang.

Idag hade vi studiedag och tränade målbeskrivningar för arbetsplatsplanen. Massor med diskussioner, olika synpunkter, olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka, massor med tyckande åt olika håll … till slut kom det ner någorlunda på papper. Jag tyckte vi varit duktiga. Jag tycker t o m att man får tycka att man är duktig. Någon tyckte inte att vi hade varit duktiga. Tillräckligt duktiga tror jag att jag ska tolka uttalandet. Vi hade för låga pretantioner om vi tyckte vi var duktiga. Där ser man vad olika man kan tycka …. men visst verkar det roligare att tycka att man varit duktig …. *ler* … man blir nog gladare också vågar jag mig på att tro … dessutom var det intressant och ämnet utomordentligt viktigt! Så det så!

Sedan bar det iväg direkt till K-stad, 10-12 mil, och litteraturseminarium. Även där tyckte vi väldigt olika och hade väldigt olika synpunkter och upplevelser på litteraturen. Många berättade om sin vardag eller delgav ”fallbeskrivningar”. Jag ångrar att jag gjorde det. Bara därför att det inte kändes bra eller blev rätt. Jag vill inte falla in i detta alldeles för lätta att bara beskriva sin vardag och inte komma ”vidare”. Jag vill att diskussionen ska föra vidare, ge nya öppningar, vinklingar … inte fastna i konstaterande, eller i berättandet av det egna … Min vardag känns också helt annorlunda än vad många andra upplever idag. Det verkar inte som det är särskilt roligt att vara lärare i K-stad. Det verkar som mycket sker godtyckligt och inte sker utifrån vad som är elevernas bästa eller utifrån deras behov. Det verkar inte så. Avseende beslut som tas eller stadieövergångar som sker …. Jag upplever nog att min vardag är annorlunda. Dels behöver jag inte beklaga mig över min situation och dels tycker jag nog att det satsas på skolan i min kommun … satsas på barnen alltså … sedan inte sagt att det är fullt tillräckligt i alla delar … men det är ändå väldigt mycket bättre än på många andra ställen förstår jag.

Den djupaste diskussionen handlade om … diagnoser eller ej … lärares uppfattningar är olika i detta. Hur vet man vilket som är det bästa för barnet? Min bestämda uppfattning är att ”samhället” saknar alldeles för mycket kompetens för att diagnoser inte ska behövas. Vi kan inte heller veta allt om den mänskliga variationen inom skolans väggar. Vi måste inse att vi behöver ytterligare kompetens ibland för att få en rättvisande bild av hur specifika mänskliga variationer fungerar, behöver bemötas och hanteras för gynnsam inlärningsmiljö. Jag skulle aldrig idag varken våga eller vilja säga att diagnoser är fel. Väldigt många lärare tycker det. Undrar vad föräldrar tycker? Undrar vad eleverna tycker när de ser tillbaka på sina grundläggande skolår? Hur vet man att man gör rätt? Tänk om man gör väldigt fel när man tror att man gör rätt? Vad avgör valen man gör? Vi har länge haft en ”diagnosfri” skola och den skolan lät alldeles för många barn passera utan att få uppmärksamhet och stöd. Om nu själva begreppet ”diagnos” är för känsligt så kanske det är bättre att byta ut det.

Idag kan jag se en stor risk för små människovariationer som omges av lärare som är emot diagnoser. I morgon kan det se annorlunda ut. I morgon är inte ännu.

”Jag önskar jag kunde hoppa så där.”
Nalle Puh

Den 16 september 2000.


Himla intressant föreläsning idag av Mats A. Vad fantastiskt för K-stad att ha ett fungerande utredningsteam. Ett utredningsteam för bl a neuropsykiatriska tillstånd hos barn. Neuropsykiatriska tillstånd kombinerat med kognitionshinder gör det inte lätt för den det gäller. Det ställer stora krav på den omgivande miljön. Otroligt stora krav. För att göra så rätt som möjligt i allt alla gör behövs kunskap. Massor med kunskap och kunskap som måste genomsyra. Man måste ha tillgång till en bred kompetens. Man blir inte hjälpt av ett team som grävt ner sig i höga travar av väntande barn och deras svårhanterliga vardagssituationer. Det är oacceptabelt med långa väntetider! Så är det bara!

Vädret har varit underbart och solen har skinit. Att promenera längs havet är otroligt njutbart och avkopplande men jag känner hur det bränner i ansiktet. Jag hade ju inget som skyddade mot solens starka strålar. Är nog knallröd just nu. Rödare blir jag när jag lagt mig i det varma badet som snart ska vara klart.

Nu väntar nästa omgång pluggande. Jag är ganska trött efter den första vill jag lova. Det ska bli spännande att läsa in ”hjärnan”. Den ska kombineras med ”kris och utveckling” samt samtalandet. En lite märklig kombination men så blir det och det är bara att sätta igång. Tre nya böcker igen. Tusentals kronor i böcker och en ansenlig summa i reskostnader och lite i uppkopplingen … det är vad det kostar att läsa … exklusive allt arbete och all tid förstås.

På något ställe fick man 2000kr för varje 10-tals poäng man läser frivilligt. Det ja! Jag hade väl varit uppe i 30000kr sisådär vid detta laget … undrar var det var …!? Någon fick en dag per vecka i inläsning och de flesta verkade inte få något alls. Jag har inte bett om något så jag får skylla mig alldeles själv. Jag tycker också det är bra att kurserna är fristående. Det passar mig och det är vad jag sökt till också. Men faktiskt upplever jag att lite av innehållet är åt det hållet som jag gjorde för länge sedan. Försöker man göra en specialpedagoglinje och kopia av något som funnits så är det inte så konstigt heller. Jag vill nog mer och jag hoppas jag får tillfälle att fördjupa mig i områden som jag vill utveckla. Min tid är så värdefull känns det som …. jag vill också känna meningsfullheten med uppgifterna. Fast man kan ju resignera också och bara falla in … jag ska kanske inte ha så mycket synpunkter och jag ska kanske inte ifrågasätta … Jag får nog ta beslut i detta mistänker jag … fast först ska jag …. för inte vill jag ge upp … Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 17-18 september 2000.


Nu är jag i Småland. Här är precis så underbart som det bara kan vara i Småland. Precis här där mina rötter är … är så det bara visslar om det  … Så är det bara!

Oh vad vi har diskuterat, närvarande, härvarande och bortom och omkring. Jag har läst ”Tio tankar om tid” högt. Vi är nu på kapitel 7. Tankar tar tid och vår tid nu är ostyckad och milde tid vad vi hinner. Min Allra Käraste Faster A tyckte vi hade fått mycket gjort. Det är jag glad för. Min Allra Käraste Faster A är lite piggare nu. Det är jag så glad för. Min Allra Käraste Farbror H har som alltid så fruktansvär ont … jämt … jämt … jämt och vareviga stund. Men det hindrar inte alla hans tänkvärda tankar att ta form. Jag frågade hur han tänker omkring sin smärta .. tänker omkring att det hela tiden gör ont … hur i hela fridens dar tänker han för att klara av det, undrar jag? Nu efter 10 år av outhärdlig smärta … Min Allra Käraste Farbror H tänker att denna smärta blir han inte av med. Denna smärta får han leva med. Han har lärt sig att leva med ngt outhärdligt. Min Allra Käraste Farbror H är 93 år och klar som en kristallkula där det är allra viktigast att vara klar. Min Allra Käraste Faster A blir snart 90 och är precis lika kristallklar! Hoppas det smittar. Jag vill ha lite av den smittan. Min Allra Käraste farbror H och Min Allra Käraste Faster A behöver minsann inga minnesmolekyler.

Jag blev VG precis … på min tenta i beteendegenetik. Gissa vem som är himlaglad!

H_I_M_L_A_G_L_A_D

Oh vad jag kommer att kunna fortsätta att plugga effektivt. Vilken kick! Tjolahopp! *Birgitta gör en piruett och slår ihop fötterna i luften*

Mitt enda kapital här i denna världsliga världen ska jag förvalta väl. Kapitalet är Tiden. Min Tid. Den ska inte styckas, den ska upplevas ostyckad och all ställtid ska förvaltas mycket väl. Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 19-20 september 2000.


Idag har varit en höjdardag i skolan. En av mina elever har varit såååå duktig. Jag blir så glad. *glad* *g_l_a_d* Jag riktigt dansade på små rosa moln en stund. I skolan kan arbetet vara så skiftande. För det mesta är alla mina elever jätteduktiga. Alla barn vill lyckas. Så är det bara! Ibland har barn misslyckats så ofta att de nästan inte tror att de kan. När det är så kan det inte heller kännas att det är roligt, eller hur! Jag vill att mina elever ska tycka att det är roligt. Jag vill att de ska känna att de kan … eller i alla fall kan hitta en lösning … veta att det finns knep … strategier. Vi jobbar mycket med knep och strategier. Då följer också oftast självkänslan och tilliten till den egna förmågan med. Då blir det roligt. Det ska vara roligt att lära sig! Det ska vara meningsfullt. Det ska kännas meningsfullt.  Så är det bara!

Min Allra Käraste Farbror H funderar och tänker. Denna gången undrar han mycket över: Är Minnen är stelnad tid? Varför säger präster Evigheters evigheter? Är evigheten tidlös?

Det var naturligtvis innan jag började läsa ”Tio tankar om tid” av Bodil J högt för dem.

Min Allra Käraste Faster A är en otrolig medmänniska. Tänk om man kunde räkna ihop allt hon sytt, virkat, broderat, vävt, bakat …. och skänkt till välgörande ändamål! Det skulle inte förvåna mig om det handlade om sexsiffrigt belopp sammanlagt. Jämt finns något arbete på gång. Ibland broderar Min Faster den vackraste duk och sedan köper hon själv in den för att ge den till någon i present. När jag var liten fick jag gå med på symötena. Visst hade jag också en liten duk att sy på och alla tyckte jag var sååå duktig. Åh vad jag varit inne i många varma småländska stugor.

Jo jag tyckte nog att Minnen kunde vara stelnad tid … ungefär som foton. Vissa Minnen kan gott få stelna och vittra sönder där långt långt borta … medan vissa andra Minnen blir ömt vårdade. Jag har massor med ljusa Minnen som jag plockade fram och som vi ”tittade på” tillsammans Min Allra Käraste Farbror H och Min Allra Käraste Faster A. Jag tror att de är glada för alla Mina Ljusa Minnen jag har från Mina Barndoms Somrar. De sa att jag var deras ”elixir”. Det var väl det mest underbara man kan få höra. Jag vill gärna vara deras ”elixir” om jag får. Jag älskar Min Farbror och Min Faster. Jag skulle inte kunna älska dem mer om de så vore mina (biologiska) föräldrar. Det är otroligt! Tänk att just jag har fått dela så mycket med Dessa Underbara Två. Det är en ”gåva” jag vill vårda ömt.

Ny sida idag. Tjolahopp! … Himmel, jag har ju inte hunnit plugga än …!!!

”Med ett skratt hon rusar ner i vattnet, Näckens flicka.”
Nalle Puh

Den 21 september 2000.


Inte har jag hunnit plugga idag heller. Fast jag har förberett. Och jag ligger inte efter egentligen. Men jag måste komma igång. Det är roligt men det är också annat som MÅSTE göras.

Jag har fått så rara mail. Camilla skriver ”så mycket människa” i brevhuvudet på mailet. Ibland kan jag nästan känna mig lite generad när människor skriver så rart till mig. Många har råkat komma till våra sidor med mailkommunikationen … Regnbågsbarnsidan … många har fått länk till sidan genom andra som läst och vill tipsa … många förundras över våra intensiva mailväxlingar … men jag vill bara säga att jag är bara en helt vanlig människa … Man kan kanske undra över varför jag gör detta. Varför egentligen? jag gör det. Man kan kanske spekulera i om jag har egna behov att tillfredställa … Behov av att vara omtyckt – uppskattad – synas – … ja man kan nog tänka en hel del och undra … Faktum är att jag faktiskt inte gör detta för att tillfredställa egna behov. Jag gör det därför att jag av en händelse … det var Semlan och Flingan som skrev till mig … och till varandra … jag fick en idé … och där är det. Jag tänkte helt enkelt att människor måste få veta! Människor måste få ”se” hur det egentligen kan vara och framförallt kännas. Människor måste få veta så att fler och fler kan göra mer och mer gott. Fler goda handlingar behöver bre ut sig. Jag vill att beslutsfattare och andra viktiga nyckelpersoner … och alla ska börja reflektera över sina handlingar. Jag vill att alla ska bli uppmärksamma på barn som kanske far illa i sin vardag. Barn ska ha det bra och barn har rätt att växa upp under kärleksfulla omständigheter. Jag kämpar för det! Det är bland det viktigaste jag vet! Så är det bara!

Jag har själv vuxit upp och känt mig synnerligen älskad av många i min närhet. Jag har känt mig uppskattad på alla platser jag varit utom på mitt förra jobb där jag ”gick i väggen” som man brukar säga. Fast inte av utbrändhet inte! Där fanns alldeles för många destruktiva krafter som höll verksamhetsnivån på en låg nivå. Det klarade inte jag i längden. (Mitt nuvarande jobb trivs jag mycket bra på.) Min egen familj är generös och snarare uppmuntrar mig än klandrar mig. Min familj tar också del i mina Regnbågsbarns öden och undrar hur de har det. De frågar om jag hört något från den eller den … t ex Semlan eller Flingan … *Birgitta undrar hur det är med er*

Mia och jag har mailat i över ett år nu. Vi har kommit varandra väldigt nära och blivit vänner av ett alldeles speciellt slag. Sedan har det kommit fler och fler. Cissi, Tella ….

Av någon konstig anledning så har arbetet inte blivit övermäktigt även om det bitvis varit otroligt intensivt. När det var som intensivast med Semlan, Flingan och Mia samtidigt tidigare kunde jag sitta här uppkopplad flera timmar i sträck på kvällen och natten. Det blev dyrt vill jag lova. Så är det inte längre. 

Ne-ej det är faktiskt så … att jag verkligen vill stötta ”mina” flickor för att de själva ska komma underfund med hur fina små människor de faktiskt är och att världen behöver dom. Jag är stolt och glad att ha fått komma i deras väg. Så är det bara! Visst är dom otroliga! De är värda medalj allihop!

Ny sida (igår). Tjolahopp! … !!!

”Jag kom bara av vänlighet. Men här är jag nu.”
Nalle Puh

Den 22 september 2000.


Idag ska det handla om Frei-lds. Ministern har avgått eftersom hon inte lever som hon lär. Det är ett praktexempel på att den politiken hon företräder är fel. Fruktansvärt fel! MEN! Jag fördömer det hon utsätts för av journalister. Att förfölja henne så vid hennes hem är avskyvärda och oetiska handlingar av en journalistmaffia. Fy så genomskinliga deras ursäkter är! Varje människa har rätt att känna sig fredade i sitt hem och vid sin dörr. Särskilt politiker i utsatta ställningar behöver ha en fredad zon där deras integritet visas respekt. Hur i allsin dar ska de annars orka med att vara politiker. De är ju för katten bara människor de med! Hur ska vi någonsin få vanligt folk att ställa upp på politiska uppdrag om de kan behandlas med så låg respekt! Fy! säger jag med avsky och tänker på de journalisterna som Frei-lds sa borde skämmas. De som stod utanför hennes privata dörr och trängde sig på! Fy!

Fram för lite mer respekt! Dessutom är det på sin plats att journalisterna sätter igång sin inre diskussion om vika etiska spelregler som bör gälla i jakten på människor … journalisternas rovjakt … rovdrift … Har de reflekterat över sitt behov att kränka medmänniskor … de journalister som gör så alltså … det finns naturligtvis seriösa journalister också. kanske inte att de hittas så lätt på vissa ställen/tidningar …!

Mia skriver och berättar och hon tycker att det känns bättre då. Jag är glad att hon får det ur sig och glad att hon känner att det gör nytta. Nu måste vi hålla tummarna så det ger Mia styrka att kontakta BUP. De behöver sätta ”flytväst” på henne ett tag … tills hon kan ta av den själv igen. *håll tummarna!*

*håll tummarna hårt*

I morgon får jag träffa Lilla GullHjärtat och Stora Hjärtat. Eller blir det kanske ”bara” Lilla GullHjärtat? GullHjärtats mamma ska plugga … precis som mormorn. Tur att Lilla GullHjärtat är så duktigt och så självständigt. Hon pysslar och donar på Kastanjebacken. Sköter hund och annat …. åh så roligt det ska bli!

Ny sida (iförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han hade hittat på en liten stump samma morgon.”
Nalle Puh

Den 23 september 2000.


Häromdagen skrev jag om varför jag skriver … det där alldeles speciella skrivandet … Varför det är så viktigt. Varför det behöver få synas. Varför folk måste skaffa sig vetskap. Vetskap om barns och ungdomars villkor i vardagen. Hur barn och ungdomar kan ha det. Hur himla svårt livet kan vara. Viktig vetskap. Fruktansvärt viktig vetskap.

Jag utelämnade en viktig dimension som mailkommunikationen för med sig. En livsviktig meningsfullhet det också. Nämligen att många andra som också lever i en outhärdligt svår vardag kan läsa och se att de inte är ensamma. Kanske någon av dessa t o m kan få kraft och mod att förändra sin situation. Tilda som skrev i en av gästböckerna ”Tyck till!” är den senaste som detta gäller för. Tilda är ett bland många ”trasiga” barn … många som aldrig upptäcks … många som inte får det stöd och den omsorg som de har rätt till.

Jag gillar inte när Göran P säger att Sverige är det barnvänligaste landet. Vi har alldeles för många barn som far illa i sin vardag för att man ska kunna slå sig så för bröstet. Jag tycker det är skamligt och för många barn kränkande. Göran P visar att han saknar viktig vetskap och även insikt om hur svår många barns vardag är … i Sverige … i dag. Så är det bara!

Hur har dessa barn det i skolan? Hur ser deras skolresultat och skolprestationer ut? Jag kan nog lova att de flesta av dessa barn underpresterar! De visar mycket sämre resultat än vad deras begåvning egentligen svarar emot. När deras liv ordnats till det bättre … efter flera år … ja, då kan de klara studier med glans. Ofta tycker de dessutom att det är roligt att studera. Det berättade Bibi som läser på folkhögskola och gillar det skarpt. Folkhögskolorna gör många gånger ett kanonjobb tror jag. De lever ett litet undanskymt liv. Men ett bra liv tror jag. Det skulle säkert vara intressant att jobba på folkhögskola.

Idag har jag hunnit mycket av en hel del och ingenting av en annan del. Tänk så kan det vara!

Lilla GullHjärtat har fixat och donat. Hon har längtat så efter mormorn och morfarn. En gång t o m längtade hon så mycket i skolan så hon nästan fick tårar … berättade hon. Lilla GullHjärtat tyckte att det hade dröjt alldeles för länge sedan hon var på Kastanjebacken sist. Mormorn undrade vad hon hade tänkt när hon blev så ledsen … jo på Billie, på hästarna, på grisarna och …. Lilla GullHjärtat ville veta hur man skriver I love you med skrivstil idag … mormor visade … skrivstil både på svenska och engelska … I love you. Nu med korrekt stavning och inte den ”levande stavningen” som var GullHjärtats alldeles egna från början … AJLAVJO…

Ny sida (iförrförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”
Nalle Puh

Den 24 september 2000.


Vilka underbara höstdagar! Den ena efter den andra. Bara att njuta. Nu önskar man ju att man var igång med ridningen. Så underbart det skulle vara att ta en galopp över stock och sten. Där är jag inte just nu. Tyvärr! Hästarna önskade lika mycket som jag. Så är det bara!

Tänk om

Idag har varit en lugn dag med en hel del samvaro. Både Min Mellan och Min Yngsta har hälsat på för att hämta GullHjärtat. Vi har kört en sväng. Haft lugnt och mysigt. Suttit ute i solen och fikat. Snart kommer vi inte att kunna sitta här i detta underbara och fika längre. Då får vi sitta på annat ställe och hoppas att det är lika underbart. Kan det vara det? Det återstår att upptäcka …

Jag tror inte det blir mer här idag.  … …

”Inte längst nere, inte högst opp.”
Nalle Puh

Den 25 september 2000.


Nu ligger jag lite efter för nu har jag tusen millioner idéer i huvudet igen. Jag har precis gjort en sida med en massa bilder jag scannat in och alltihop är till en av mina elever. Det ska bli en överraskning och dessutom så blir det enklare med bilderna på det viset. Man har tagit bort mina mappar för man har lagt om tekniken på kommunen … säger man … Man struntar tydligen i att det drabbar undervisningen och eleverna. Jag blir bara så irriterad!!! Undrar vad dom tänker som har länkat till mina skolsidor. Där finns ju faktiskt en hel del pedagogiska knep.

Nu måste jag i stället använda min egen privata webadress. Nej sånt gillar jag inte! Sånt som försvårar och krånglar till bara för att nån har fått för sig … FY!

Två timmar har jobbet tagit hittills och nu återstår publiceringen. Därför blir det inte mer här idag. Jag måste se till så allt funkar och sedan har jag en rapport att skriva också.     …

”Jag kan stå på ett ben och räkna till sju.”
Nalle Puh

Den 26 september 2000.


Fy vad det tog tid igår. Och inte blev det rätt heller. Jag trodde att det berodde på trassel p gr a strömavbrottet i H-stad men icke! Felet låg här i min egen dator som hade hängt sig själv i kontakten med servern. Dumma dator! Nu är det fixat och allt verkar OK.

De 1000 eller var det 1000000 idéer …???… ja några av dem ska jag fortsätta med idag … ikväll menar jag. Det är kul att utveckla användandet av basprogrammen i undervisningen. Idag har vi skrivit frågor till böcker som lästs. Några frågor var och varje fråga skulle ha tre alternativ att välja bland. Vi gjorde rutor för alternativen och klicklänkar till RÄTT eller FEL. Det gillades! Kul! Tänk vad mycket roligt man kan göra bara med detta! Man kan göra sin egen ”skattsökarväg” eller stavningsrunda. Man kan skriva ”klassens berättelseantologi” … massor med roliga uppgifter … gemensamhetsövningar eller de egna individuella … både och … balans …

Social kompetens … vad är det … men viktigt är det! Hur gör vi för att barnen ska vinna en god social kompetens? Hur ska vi göra? Vi vuxna … hur … vi måste medvetet arbeta med siktet inställt på … målet … ”En god social kompetens hos våra barn” … För att vi ska arbeta rätt måste vi först veta vad vi menar med begreppet ”Social kompetens”. Kanske tänker vi olika? Då måste vi tänka till tillsammans. Vi kan ju inte ha våra olika mål!

Jag tänker så här … som bas att stå på är vår s k värdegrund. I denna inbegrips vår människosyn och hur vi menar att människor ska vara mot varandra och vilka regler som ska gälla i vår vardag.

Enkla värdegrundsregler är t ex … människors lika värde … respekt mellan människor … man får inte skada eller tillfoga skada och man ska efterleva de regler/lagar som överenskommits på demokratisk väg …

Skolan har en alldeles speciellt viktig roll eftersom barnen fostras och tränas i samhällsumgänge. Skolan kan ses som ett samhälle med sin samhällskultur där vi är många som verkar tillsammans. Just detta att vi verkar tillsammans … vi lever tillsammans under en ganska stor del av dagen. Det är viktigt att det blir god kvalitet på den tiden. Det vill vi alla!

Vad vill vi då uppnå för våra elever under denna värdefulla tid … avseende social kompetens …

Jag tänker så här …. samtidigt som vi arbetar för att varje elev ska känna sig viktig och betydelsefull … kunna känna tillit till sin egen förmåga … uppleva sig bekräftad … känna att man lyckas i sina arbetsuppgifter … samtidigt med detta ska eleverna även kunna uppskatta varandras olikheter … hellre se till och uppmuntra varandras goda sidor än kritisera svaga … ha inlevelseförmåga och kunna ingripa när något är fel …  känna glädje när andra lyckas … uppmuntra varandra och kunna se det gemensammas bästa …

I en sådan miljö kan alla känna trygghet. Det är en av de allra viktigaste förutsättningarna för lärande. I en sådan miljö ser alla till varandras resurser och där blir våra individuella olikheter till en värdefull resurs. En sådan resurs behöver vi för att kunna finna lösningar på alla svårigheter vi kommer att ställas inför i framtiden. Jag tror på människans förmåga att finna lösningar. Särskilt om vi strävar tillsammans. Så tror jag och så tänker jag.

Det är också vad som präglar mitt arbete i vardagen. Så är det bara!

”Det finns tolv honungsburkar i mitt skafferi, och de har ropat på mig i timmar nu.”
Nalle Puh

Den 27 september 2000.


Hade inte tänkt skriva här ikväll. Har redan suttit här så mycket med skoljobbet.

Men nu kunde jag ju inte låta bli efter besöket i min gästbok av Min Mellan. Jag blir ju bara så glad att jag får tårar i ögonen.

Tack Lilla Gumman! I love you!

*kram* I love you!

*kram*

Så är det bara!

”Han kände sig ovanligt glad just idag.”
Nalle Puh

Den 28-29 september 2000.


Idag är dagen D för en protestaktion.  Jag protesterar för att kunna fortsätta arbeta lika mycket som tidigare med ITK tillsammans med mina elever. Jag vill inte bli motarbetad! Jag gillar inte att mitt arbete med mina elever försvåras! Jag tycker det är dåligt att inte få svar på mail som jag skickat ……

Så är det bara! *suck*  *djup suck*

Känsloladdat eller hur!?

Ja, ibland känner man så. Ibland känner man på annat sätt. En sak är då säker! Det finns alldeles för många människor som har en konstig begränsande inställning. Man ska möjligen få göra si och man ska inte få göra så och inte så och inte så … Den som gör så ska styras in i en återhållsam farstu, hindras, tryckas tillbaka. Man vill ha kontroll och man vill kontrollera. Nu kommer det intressanta … kolla människorna som vill styra och kontrollera … kolla dom ordentligt … Jag tror det är människor som saknar visioner … de är utvecklingsfientliga … rädda för förändringar … dessutom … nu kommer mina ”fördomar” … jag tror det oftast gäller männsikor med bristfällig utbildning … man är rädd om sitt eget … rädd för konkurrens. Så är det! Man klarar inte konkurrrens.

Den som är utvecklingsvänlig och som även har visioner … förmår se lite mer … resultat … den ser ju bara konkurrensen som utvecklingsgynnande … alla lär bättre ju fler som uppmuntras och låts utvecklas i frihetlig anda …

Vissa organisationer kan lyfta fram sin kompetens och vissa organisationer håller tillbaka … hindrar. Så är det tyvärr! Tänker även på (var det) Nenne (hon hette) i TV igår som slog larm att det anställdes kriminella på vårdhemmet, hennes arbetsplats. Hon fick lämna jobbet och sympatiserande arbetskamrater fick munkavel. Skandal! Vad är det för ”småpåvar” som låts styra och låts få sådan makt! Skandal!

Forskaren konstaterade ju också att kompetensen fanns längre ner i organisationen … där … där det bestämdes och beslutades där saknades kompetensen … alltså är det inte fördomar eller förutfattade meningar jag bär … det är vetskap som finns. Så är det bara!

Fy för den begränsande! Nivelleringsandan … den som håller nere nivån på verksamheten … vad det än rör sig om! Fy attan!

Vad i hela fridens dar är de rädda för!?

Tänk att pensionärer kan ha arbetat i hela sitt liv för att sedan som pensionär få 4000kr i månaden och tvingas till socialhjälp! Tänk! Vilket totalt misslyckat (s)ystem! Välfärd á la (s) …. ha! Men vänta bara snart kommer tomten och delar ut allmo(s)or … då blir alla pensionärena glada … Finns det nåra snälla …. pensionärer … Milde tid så förnedrande!

”Somliga förstår och somliga vill inte.”
Nalle Puh

Den 30 september 2000.


Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Det flyter så bra så jag tror jag klarar det. Plugg från tidiga morgon till sena kväll. Somnar med hjärnan på magen. Den ramlade så småningom ner på golvet tillsammans med pennan.

*nöjd*

”Den enda mening med att surra är att visa att man är ett bi.”
Nalle Puh


”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Om B i r g i t t a

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: