RSS Flöde

Dagsarkiv: juni 19, 2011

November 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 november 2000.


På väg … kommer snart …  

Nu är jag här! Datorn är ihopplockad och Mia finns vid sidan om mig. Fotot på Mia alltså. Jag behövde bara starta om datorn tre gånger och det var bara hälften av vad jag brukar …! Börjar bra på nya stället … I nya huset.

Roligt!

Här är det grannsämja har vi redan fått veta av trevliga grannar som välkomnar. Roligt!

Nu är klockan 00:00. Trött som tusan och med värkande kropp. Särskilt fötterna som burit så mycket tyngder idag. Det har gått bra och nu ska jag sova i nya huset. Undrar om jag sover lika gott hör …?

Jag har fått låna Chippen …. *glad*

Snart kommer jag tillbaka!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh

Den 2-8 november 2000.


Så här länge har det inte varit oskrivet tidigare. Som tur är har det sin förklaring. Flyttning tar tid och flyttning tar på krafterna. Minsann!

Vi har kommit i ordning ganska bra. Jag har ju i tankarna ”bott” i nya huset för att testa hur vi ska disponera utrymmena och hur vi ska möblera. Därför gick själva flyttningen väldigt effektivt. Möblerna hamnade genast på sin rätta plats. Det enda som inte är uppackat än är böckerna och mina kläder. Pianot som endast krävde två mäns muskler förra flytten krävde nu dubbelt så många mäns muskler. Undrar om det blivit tyngre …*ler*

Utsikten är underbar …. fast det var den ju innan också … nu är den åt andra hållet … Båstad för fötterna … Kungsberget mitt emot … Laholmsbukten i norr … sannerligen njutbart … även på en ”frimärkstomt” … Så är det bara!

I flera dagar hörde jag inte från Mia. Jag skrev men fick inget svar. Då började jag bli orolig och sedan kom det mail. Mia har mått dåligt och Mia har försökt ta sitt liv. Det är så förskräckligt så jag blir alldeles matt. Jag vill inte att Mia ska känna sig så nere och känna en sådan hopplöshet så … nej! Mia Lilla du måste kämpa! Det blir bättre! Jag lovar. Ditt liv har bara börjat än och du har sannerligen fått en svår start. Du har prövats till bristningsgränsen. Men du är stark och du har gnista i dig. Du har så mycket kreativt inom dig och alla som följer dig ser detta. Det är bara du själv som har svårt att se det just nu. Du ska ta kontroll över ditt liv för att styra i den riktning som är bra för dig. Du kommer att få ett ”rikt” liv … det är jag säker på! *kram Lilla Mia*

*trött*

Förstår inte hur jag kan känna mig så trött som jag gör! Vi sover ju gott och våra timmar … Kan det vara anspänningen i samband med flyttning …? Annars begriper jag inte …. *så trött*

Så skönt att jag kunnat ta kompledigt ett par dagar denna veckan också!

”… var är mina Nalle Puh – böcker …?”
Nalle Puh

Den 9-15 november 2000.


Det finns en anledning till att jag inte skriver här just nu. Tyvärr blir denna månad den som skrivits minst på faktiskt två år. Tyvärr! Men så är det bara! Anledningen är att jag VILL klara min psykologikurs. VILL VILL VILL Så är det bara! Jag pluggar vareviga stund och halva nätterna. jag har ju min andra kurs också.

Jag pluggar och pluggar och pluggar. Det är intressant och det är roligt men hu vad krävande det är också. Ska man dessutom flytta mitt i allt så …. ja då blir det inte mycket skrivet i Min Dagbok. Kära Lilla dagbok … jag kommer igen!

Nu passar jag på att berätta att Mia har det bra. Mia har fått en familj. En rar och omtänksam familj. En familj som är glad för att ha fått just Mia till sig. Fattas annat! *ler* Men så är det faktiskt. När jag fick mail från familjemamman kom glädjetårarna. Det kändes så starkt att det faktiskt är en rar familj. Snart kommer jag att lägga ut detta mail så alla ni som följt Mia också får uppleva glädje- ja faktiskt lyckotårar efter alla andra tårar som runnit på våra kinder. Vi har levt oss in i ”Vår Lilla Mia” och försökt styra med all vår uppbådade tankekraft, eller hur!

Jag hoppas också innerligt att Mia vill fortsätta hålla kontakten med mig så jag får följa hennes utveckling. Jag förstår om det blir mer sparsamt med mail för nu … NU … börjar Mias Nya Liv. Vad månde bliva av denna flicka. Något alldeles särskilt det är då helt klart. För det är ju  Mia redan. Så är det bara! *kram Lilla Gumman*

Regnbågsflickan Mia …   i mitt hjärta.

”Det är alltid bra att veta var man har sina släktingar och vänner, oavsett om man behöver dem eller ej.”
Nalle Puh

Den 16-19 november 2000.


Idag har det verkligen varit en sån där grå och lite trist dag … avseende vädret alltså. Väldigt grå och väldigt trist. Det gäller att lätta upp så mycket som möjligt sådana gråtrista dagar.

Inte blev vi mer uppiggade av att ge oss ut till Kastanjebacken för att sortera och sortera bort bland det sista! Nehejdå! Vi blev ganska fort väldigt trötta … troligen psykiskt trötta. Vi röjde och slängde ett tag och sedan köpte vi pizza och åkte hem.

Milde tid så hungriga vi hade hunnit bli. Vi slängde nästan i oss pizzorna. Sedan åkte barn och barnbarnet hem och vi satte på bastun. Så skönt!

Nu har vi bastat, druckit Ramlösa och Prima Liv eller vad det heter … kollat lite på TV … noshörningar … sedan har vi skrivit diverse artiklar och även skickat in dem. Jo, jag känner mig ganska nöjd med min insats. Jag lever faktiskt lite på att jag lyckades få in mina psykologisvar till tentan. Satt ju till 4 på fredagsmorgonen och kämpade. När svaren väl var insända så föll en sten från hjärtat. Jag ville ju klara av’et! Jag gjorde det. Nu är det bara att hoppas att den och den senaste tentan blir G. *hoppas*

Nästa arbete blir den skriftliga biten på den andra kursen. Den finns och planeras i mitt huvud än så länge men ska ner på papper också. Denna veckan ska det ”pappersarbetet” påbörjas. Så är det bara!

I fredags hade vi bjudit ett par av våra bästa vänner … vårt första ”kalas” här. Jättekul! Milde tid vad Min Vattuman fick till maten! Vilken succé! Fattar inte hur han kan! Jag hade servat innan och skalat potatis och morötter mm Men Min Vattuman lagade till det. Mmmmmm! Vad det blev? Jo, morotssoppa till förrätt och sedan hälleflundra med en utsökt svampröra och sedan pepparrotssmör och potatis. Ingen som inte var med kan ens ana hur lyckat det blev.
***** Ja, så många stjärnor blev det!

Jag har ett nytt skrivbord nu! *jätteglad*
Så fint i mitt arbetsrum! *så glad*

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 20-22 november 2000.


Dessa dagarna har jag faktiskt vilat upp mig när jag varit hemma. Skolan har varit lite krävande och jag om alla andra är trött vid denna tiden. Idag när jag slutar tidigare har jag faktiskt sovit hela eftermiddagen. Så skönt! Jag har också under dessa dagar kopplat upp eller rättare registrerat mig så att jag kan betala och sköta mina bankärenden genom Internet. Det är kul att kunna vara effektiv.

Nu har jag suttit en lång stund och gjort ngt jag inte alls planerat och det har tagit flera timmar! Ibland kommer det saker emellan. Hur ska jag nu hinna det jag egentligen tänkte …?! Låter det som jag är stressad … nja … det är bara att prioritera … endast jag själv kan lastas för mina prioroteri ngar … alltså ingen idé alls att bli stressad så det är jag inte. Det är bara så himla mycket jag vill.

Och en sak som jag vill är att sluta med politiken. Jag har kommit fram till att jag har gjort mitt! Basta! Jag har lagt mer än tio … !!! …. år av mitt liv och av min fritid för politiska uppdrag och engagemang för andra människor. Jag tycker också att jag bidragit med en hel del gott under denna tid. Jag har varit engagerad och jag har varit aktiv. Nu är jag trött på den delen i mitt liv. Jag kommer att lägga av så gott som helt med politiken. Att sedan läsa insändare som ofta är fyllda med hat mot politiker gör ju inte engagemanget roligare. Folk tycker att de får vara hur otrevliga som helst. Mot politiker får man vara hur ovederhäftig som helst. Detta anser jag är högst oroväckande. Vilka vill egentligen bli politiker och utsätta sig för orättvis häxjakt. Nu är inte jag personligen drabbad utan jag resonerar generellt här. Fast idag fick jag ett mail:

”hejsan! ni och andra politiker bara tjatar om mobbning i skolor o.s.v men vad gör ni åt vuxenmobbning på jobbet? inte ett skit. det är mer allvarligt än i skolor förr att s.k vuxna kan skada andra mer än ni vet tro mig . så sluta att tjata om det och gör något istället , eller är ni bara skitsnackare allihopa?”

*suck*

Mailet var inte anonymt men heller inte undertecknat. Vem är en sådan människa som anser sig ha rätt att formulera sig så till mig!? Ska jag finna mig i otrevligt bemötande bara för att jag tagit av min fritid till politiska engagemang!? Nej, det ska bli slut på detta! Undrar vilken typ av människor man önskar som politiker … hårdhudade känslolösa individer kanske …!? Sådan är inte jag i alla fall! Urtrist är det och jag är nu trött på detta!

Mitt liv ska renas från politiken … snart! Så är det bara!

”Han jagade fjärilar som flög på en äng.”
Nalle Puh

Den 23-28 november 2000.


Nu har jag hunnit med ett helt underbart 90-årskalas. Mer om det kommer snart.

Annars har jag varit sjuk och hemma ett par dagar. Näsan rinner halsen är skrovlig och kroppen värker. *suck*

Men snart är jag bra igen! Så är det bara!

Föresten … Mias sida är uppdaterad … Tänkte att det kunde vara viktigt för de som finns i Mias närhet att veta … jag tror Mia vill att de ska veta … jag tror att Mia vill göra upp med sitt förflutna … jag tror det … men det måste vara Mia som känner att hon är redo … jag tror Mia känner att hon nu kan få det stöd hon behöver. Så är det säkert … då brast det … för att kunna byggas upp på riktigt … från början …

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

Den 29-30 november 2000.


Det var inte bra att börja jobba igen … för förkylningen alltså … eller rättare sagt för mig och min hals. Torr luft och pratande gjorde halsen sämre. Tyvärr! Men nu är det bara kort dag i morgon så det klarar jag nog. Sedan är det helg med lugn och ro. Ganska mycket lugn och ro i alla fall.

Vår kommun har ju fått pengar till fortbildning av lärare avseende ”elever i behov av särskilt stöd”. En generell fortbildning för alla lärare, i samarbete med Göteborgs universitet, en poängkurs. Just för att den är för samtliga lärare visade sig vara ett plus i Skolverkets bedömning. Vår kommun blev en av få utvalda och många kommuner hade sökt.

Nu är det så att båda lärarfacken har reagerat kraftigt mot att de som de säger inte fått vara med och bestämma eller ens fått information. Facken reagerar mot, väldigt mycket mot, i en skrivelse till nämnden.

Jag reagerade när jag fick kännedom om denna skrivelse. Jag vill absolut inte vara en del av den! Absolut inte! Och hör och häpna … inte hade jag fått veta att mitt fack skulle lämna in en dylik skrivelse! Inte har jag fått information från mitt fack! Mitt lokala fack alltså! Inte den minsta lilla information på flera år! Inte ens angående ev årsmöte! LR kanske inte har årsmöte här!?

Är skrivelsen förankrad, undrar man stilla!?

Någonstans finns ett problem här! Gäller det informationsgivande eller informationstagande? Gäller det viljan att ge eller ta emot information?

Sakfrågan och händelseförloppet spelar en nyckelroll för att bedöma reaktionerna.

Jag tror att det har gått till så här:

Behov om generell fortbildning har uttryckts någonstans – skolchefen har ansökt hos skolverket om medel – skolchefen har informerat i rektorsgruppen – rektorerna har informerat ute på skolorna – positivt besked från skolverket – vilket noterades av lokaltidningen – negativa reaktioner, skrivelse från facket – kommunfullmäktige beslutar om medel – …… besk sötma …

Varför är det så fruktansvärt att vi fått medel till en fortbildning som ämnar göra lärare bättre på att hantera ”barn i behov av särskilt stöd”?

Det är naturligtvis inte det! Nej, det är fruktansvärt att LR och Lf inte fått vara med och bestämma eller fått MBL-förhandla eller … alltså … !?

Men … jag bara undrar … vilken bild ger en sådan skrivelse av lärarkåren!

Tänk om lärarfacken visat uppskattning och intresse … en positiv attityd. Tänk om! Vilken bild hade det gett av lärarkåren?

Vad ska man ha facket till egentligen!?

Finns det några andra fack som åsamkat sina medlemmar så enorma försämringar som skedde när lärare kommunaliserades!? NEJ det finns det inte!

”Halvvägs i vår trapp är mitt trappsteg.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

Oktober 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1 oktober 2000.


Ny månad igen! Kul – jätteroligt – det närmar sig …!

Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Det flyter så bra idag också så jag tror jag klarar det. Plugg från tidiga morgon till sena kväll. Tar med mig hjärnan i sängen i kväll igen. Kanske kommer jag igenom den men troligen inte innan den åter ramlar ner på golvet.

*nöjd*

*glad*

”För de som inte är bildade är ett A bara tre pinnar.”
Nalle Puh

Den 2 oktober 2000.


Med risk för att bli tråkig …

Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Jobbade på jobbet … tog sats igen hemma … för att plugga … en fråga till är nu besvarad. Tre återstår. Idag handlade det om perception. Det ligger ju nära mitt område och det är så intressant. Perception är en högst individuell aktivitet. Den handlar om att organisera och tolka sinnesintryck. Massor med saker händer i denna aktivitet. Sinnesintryck mottas och kodas för nervsystemet som organiserar för att ge mening utifrån vår erfarenhet. Här spelar vår personlighet stor roll. Har vi ett öppet eller snävt sinne? Hur förmår våra sinnesorgan fungera? Vilken erfarenhet har vi som hjälp att tolka? Hur fungera vår hjärna som ska organisera sammanställa allt detta? Är alla vägar öppna till och från vår hjärna? mm mm

Sedan valde jag ur avsnittet att redovisa som särskilt intressant just hur vi kan klara att hantera svår smärta. Visst tänkte jag på Min Allra Käraste Farbror H! Jag ska berätta vad jag har läst sedan för honom. Det skulle inte förvåna mig om han redan vet det mesta jag har läst. Det finns metoder! Man kan träna sig … om man vill! Så är det bara!

”Ordentligt Te är mycket trevligare än Närapå Te, som är en sådan måltid som man genast glömmer bort.”
Nalle Puh

Den 3 oktober 2000.


En ovälkommen gäst …

PÅARPAREN I PÅARP <PAARPAREN@hotmail.com>

Igår kom ett mail … vid 20-tiden … ett hemskt mail … på så vis att det är hemskt att tänka sig vilka stackars (fanatiska – onda – avundsjuka) människor det finns … i närheten … anonyma naturligtvis …

FEGA små människor …

Det är en människa som inte gillar att jag är positiv till planerna för påarpsområdet … Strålande planer för natur och kultur samt inte minst hälsofrämjandet.

Personen ifråga ska bl a göra det så svårt som möjligt för oss avseende våra byggplaner.

Personen ifråga anser bl a att vi har förstört två gårdar genom att vi odlat ekologiskt.

… mm …

Mailet kommer att publiceras här. Det är bra att visa upp hur människan agerar. Det är viktigt att alla tänker på att kunna stå för vad man gör. En ursäkt och erkännande av handlingen är det enda som kan godtas. För att jag inte ska gå vidare.

Jovisst – Mailet är anmält och håller på att spåras.

Vissa saknar helt hyfs och fason … Så är det bara!

Dagbokens böcker kommer tillbaka ……

”… somliga kan och somliga kan inte …”
Nalle Puh

Den 4 oktober 2000.


En ovälkommen gäst …

Jag vill visa hur folk är och kan handla. Fega små människor som inte vågar sätta ut sitt namn. Stackars arma krake! För feg att stå för vad han tycker och vad han gör!

Här är det.
(Det anonyma mailet. Det är anmält och spåras.)

Det enda vi godtar är en ursäkt och ett erkännande av handlingen

Vissa saknar helt hyfs och fason … Så är det bara!

Så länge man inte ändrar sitt beteende!

”… somliga kan och somliga kan inte …”
Nalle Puh

Den 5 oktober 2000.


Nu har man äntligen börjat fokusera på matematiksvårigheter. Skolverket har nu insett att många elever faktiskt har speicifika matematiksvårigheter. Skolverket har blivit uppmärksammat på detta eftersom eleverna inte klarar att nå G. Tänk om vi inte hade haft betygen! Då hade dessa elever fått fortsätta att i framtiden inte bli uppmärksammade utan de hade fortsatt flyta genom skolan och känt sig vissna för att de inte klarade vad kompisarna klarade … och därmed trott att det var fel på dem. Så som det varit alldeles för länge. Nu kommer de att få hjälp och stöd. Nu kanske de får den möjlighet att finna framkomliga strategier för att kompensera det som fungerat dåligt.

Matte är kul. Matte är jätteroligt. Det finns massor med matteknep. Alltid något som passar. Alla måste hitta sina specifika vägar och strategier.

Radion kontaktade mig igår. De ska göra ett program om dyskalkyli i ”Tendens”. De undrade om jag kände några som hade dyskalkyli. Visst … många har ju skrivit … jag skickade radions mail till ett par. Viktigt att belysa och berätta hur man upplever detta. Jätteviktigt för att påverka så det blir bättre i framtiden. Nu handlar många artiklar om dyskalkyli eller rättare (specifika) matematiksvårigheter. Tänk när jag gjorde min sida om dyskalkyli för en ”massa” (IT)år sedan … då var det bara min sida som kom upp när man slog på just ”dyskalkyli”. Nu finns det säkert jättemånga. Under åren har jag fått många mail … mest från bekymrade föräldrar men även från väldigt många ungdomar. Ungdomarna har upplevt en stor lättnad när de läst min sida. För första gången har de fått någon form av förklaring på det som varit så nedslående för dom.

Min sida riktar sig just till ungdomar och ”vanliga” människor. Inte till lärare i första hand. Fast det finns nog en del lärare som fått ögonen öppnade också … för fenomenet matematiksbvårigheter.

Matte är kul! Man måste hitta vägen bara. En av mina elever uttryckte det så här:
-Jag är en riktig hejare på matte!
Jag blev glad i hjärtat och höll verkligen med … och ändå gör vi inget märkvärdigt … vi bara löser våra matteproblem … och … har roligt samtidigt. Matte är så kul!

”-Jag vet att det låter lätt, sa Nasse för sig själv, men vem som heslst kan visst inte göra det.”
Nalle Puh

Den 6 oktober 2000.


En bra dag. Bra i skolan och skönt att komma hem. Mail från Lilla Stumpan … höll på att skriva Lilla GullStumpan … Gullis … hon skulle få dåndimpen om hon visste att jag kallade henne så … Lilla Gumman … Lilla Hjärtat … Lilla Stumpan … så kallar jag mina flickor. Mitt Lilla Barnbarn får förstås heta Lilla GullHjärtat … Min Son och tillika Min Äldste får heta Lille Vännen …!!!… Inte är han liten precis. Stora karlen … man tänker ju inte på vad man säger egentligen!
*stolt mamma*
*stolt mormor*

Man ska tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker! har någon klokhet uttryckt. Jag vet inte vem men jag vet var man kan läsa det. På ett visst ställe samlar Min Allra Käraste Farbror H alla klokhetsord han hittar. Sedan kan man fastna både verkligt, bildligt och andligt … på detta ställe … där det också kan läsas … Ack hur skönt att utan möda bli av med gammal föda. Fast det var nog Fröding förstås … eller!?

Här tänker jag precis vad jag vill! Mina tankar flödar ner genom tangenterna. Jag skiter blanka katten i vad fega ohyfsade anonyma ovälkomna besökare tycker! Ovälkomna är alla som inte har hyfs och fason. Detta är Min Dagbok och här tänker jag mina tankar så det bara sprudlar om det …

© … sprudling o tankling … á la Birgitta … ©

Nåja … tillbaka till mailet. Min Lilla Gullis undersöker som bäst Min och Min Vattumans inlärningsstilar. De … syskonen hade redan gjort det och nu ville de veta vem de liknar och tar efter. Det vill jag också … så jag väntar otåligt på resultatet …. Lilla Gullis! … maila … eller ring! … hrm … upptaget … hon sitter säkert och chattar …. hrm …

Mina Pållar … de är på väg att säljas … verkar det som … Åh så svårt det blir. Jag kommer att sakna dom … om … Men det kan bli till en som också förstår sig på att kunna prata med hästar … det känns lugnande. Det är faktiskt bra för dom att få komma igång och jobba. Här går de och bara har det ”bra”.

Märkligt detta med dagboksskrivande.

Idag har jag påbörjat en idé för stavningsträning. Eleverna ska själva kunna träna och föra protokoll. Fyra timmar har jag lagt på det hittills. Tiden bara springer iväg. Alla elever, var de än befinner sig, kan arbeta med det. Alla kan vara kreativa stavare. Var och en på sitt sätt. Lite kul faktiskt. Undrar om det kan bli något …? Ibland bara tränger sig idéerna på … nu har det inte blivit något läst …!!!! Måste …. basta!

”Att det är vackert väder idag spelar ingen roll. Det kan hagla i morgon – blixtra och jag vet inte vad.”
Nalle Puh

Den 7 oktober 2000.


Det är Birgitta idag … GRATTIS!

Jag säger grattis till alla mina vänner som heter Birgitta. Det är en hel del. Några finns i Min Webring för alla som heter Birgitta.
*vinkar glatt*

Idag är det 20 år sedan jag slutade röka. *stolt*

…. nu ska jag fortsätta att plugga …   minnet nästa … svara på frågorna alltså … *liten (bara liten) suck*

… jag har faktiskt inte kunnat jobba så effektivt som jag brukar kunna … men det blir nog bättre nu …

…. jag har skrivit lite på ”abuse”-sidan också … *stor suck*

”Och solen silar snett mellan tallarna ner, och kaniner kommer fram och hälsar godmorgon.”
Nalle Puh

Den 8 oktober 2000.


Det är Nils idag … GRATTIS!

Jag har inte haft samma panik idag för pluggandet. Resignerat på ett konstruktivt sätt. Min föresats var att vara klar med psykologin senast kl 12 på lördagen för att hinna läsa ett par böcker i andra kursen på resten av lördagen och söndagen. Nu tog psykologin lite längre tid och jag har kämpat idag också. Sedan har jag hunnit med att gå igenom vad jag ska ta upp angående KOAS, kartläggning av ordavkodningsstrategier, vid speciallärarkonferensen på tisdag. Har skrivit ihop ett litet papper. Man brukar ju vilja ha ngt i handen med sig hem.

Mina hästar är nog sålda nu … i morgon kommer hovslagaren … nästa vecka troligen transporten … det kommer att bli svårt … Så är det bara!

Men … det känns som det blir mycket bra … de får ett bra ställe. Det känns så. Det är det viktigaste. Vi kan hälsa på …

Vi satt länge idag vid frukostbordet … Min Vattuman och jag … det gör vi när vi kan … mysigt … mycket att prata om … mysigt … Så är det bara! Denna gången fick jag också hjälp med psykologin … dopamin …GABA … hyperpolarisering och depolarisering … ångest …neurala aktiviteter … hrm …

Min Vattuman bara fattar ibland … bara så där … helt självklart … detaljer. Han är bra på detaljer och jag är bra på helheter. Vi kompletterar varandra i det mesta. Så är det bara!

I morgon är det en ny dag … och en ny vecka … Så det så!

”Han var mer duktig, klok och lärd än alla andra riddersmän.”
Nalle Puh

Den 9-10 oktober 2000.


Igår visste jag så säkert vad jag skulle skriva om. Jag vet att det var något viktigt. Nu har jag glömt det. Attan också!

Jo, det har varit fullt ös på alla fronter. Högväxeln inlagd. I kväll vara jag TRÖTT när jag kom hem. Det hade varit vanliga skoljobbet – planering av konferens – utvecklingssamtal – allt i ett och dessutom skulle vattnet stängas av p gr a vattenläcka. Allt fixade sig och jag har kommit levande ur … utan ”skavanker”. Det är skönt med rara kollegor. Jag gillar mina. Det kändes jättebra att efter allt även kunna sätta sig ner en stund och prata igenom eftermiddagen.

Vad roligt att du kunde stanna en stund *A*. Vi har nämligen inte lyckats få in en regelbunden pratstund ännu detta läsåret. Förra läsåret lyckades vi få en stund varje torsdag då vi pratade pedagogik, utveckling, specialpedagogik, elever mm mm

Jag kunde inte låta bli att slå en signal även till *I* och *B* fast vi träffas igen i morgon.

I morgon träffar jag även Min Yngsta … Åh vad det ska bli roligt. Det var så LÄNGE sedan nu tycker jag. Chippen kommer också på besök. Lilla Chille_Ville_Vippen som är så lycklig nu när han får vara på heltid hos Min Yngsta … hans Matte. Jag längtar redan.

Längtade otåligt gjorde troligen Billie idag. När jag på väg hem och nästan hemma … 1,5 km kvar … såg jag ett par gula ögon komma mot mig på vägen. Det var en svart kropp som hängde vid såg jag sedan. Min Billie … vad hade hänt!? Jag stannade bilen i den mörka kvällen, visslade min hundvissling, såg ingen hund, öppnade bakluckan, visslade igen, då … en försiktig och våt ”liten” nos stack in i min hand. ”Lille” Billie vad har hänt!? Inga glädjeskutt … fast … Väl hemma kom dom … glädjeskutten alltså. Han visste nog att han var någonstans där han inte fick vara. Han tyckte nog att något var ordentligt fel när matte inte kom hem som vanligt. Min Billie hade nog bara givit sig ut för att hämta hem sin matte. Min Vattuman satt i telefonen så han var ju inte så intressant och dessutom är han inte alls så viktig som matte. Så är det bara!

Min Billie är MIN Billie! Så det så!

Ny sida …. Tjolahopp!

”Han var mer duktig, klok och lärd än alla andra riddersmän.”
Nalle Puh

Den 11 oktober 2000.


Lite kul att Yngsta kom och med sig hade hon sin Syster och sin SysterDotter. Överraskning! Lilla GullHjärtat kom direkt från badet och simskolan. Hon behövde bli badad i badkar och det fick Mostern ombesörja medan mamman skulle göra annat viktigt uppdrag. Lilla GullHjärtat började på en fin teckning. Himla fin. Den hann inte bli klar så hon fortsätter på den hemma. Var ju tvungen att lägga sig lite i mormorns och morfarns säng för att kunna vara pigg i skolan i morgon. Lilla Mamman kom ganska sent.

Min Yngsta gjorde analysen av våra inlärningsprofiler … dvs … hur vi lär oss … vilka som är våra respektive sätt att lära. Intressant som tusan. Himla intressant. Både Min Vattuman och jag hade ytterligheter på olika sätt … säger inte vilka … visst visste vi det innan … vi kompletterar varandra … Det lustiga var att se hur barnen till sådana föräldrar blir … blev … Det var kul … riktigt kul … ingen av dem var ytterligheter. Systrarnas profiler mycket väl överensstämmande med varandra och ganska väl med broderns som drogs en liten aning mot både pappans och mammans ytterligheter dock inte till ytterlighet. Väldigt balanserade barn. Kanske en bra kombination. Precis som jag brukar säga om Elja och Sölvi. Himla bra kombination! *ler* *ler ännu mer*

Min Yngsta skulle göra grupparbete och gruppen ville ägna sig åt Montessori men Min Yngsta vill annat … så hon skulle göra en sammanfattning av samhällsutvecklingen och den miljö som gjorde att Montessori växte fram. Inspirerad av sin farbror … lite (läs mycket) stolt över sin farbror som det refererades flitigt till vid en föreläsning. Farbrodern är professor i historia med specialitet barn. Min Yngsta ska bli professor i religion. Så är det! Så blir det säkert!

Hon har även bestämt inom vilket område. Så är det bara!

Men nu sover hon gott … med Chille_ville_vippen i sin omedelbara närhet.

”I händelse av plötslig Doppning är det bäst att hålla Huvudet Över Vattnet.”
Nalle Puh

Den 12-13 oktober 2000.


Fredagen den trettonde … vilken turdag … eller otursdag … beroende på hur man ser på saker och ting och framförallt på livet.

Livsfilosofi … jag har min och jag hoppas verkligen att alla andra och lyckats hitta sin egen och som fungerar … bra. Min består av tre … tre som allt heligt … Min livsfilosofi och min kompass har tre riktningar. Dessutom kan man betrakta allt utifrån tre överordnade perspektiv. Överordnade över alla andra perspektiv.

Dessa tre är …

Inåt ~ Bortom ~ Omkring

Jag gillar ju förstås det engelska ordet för ”bortom” mycket bättre ”b_e_y_o_n_d”.

Min livsfilosofi ställer krav på tänkandet och det är bra det! Det driver på och det gör allting så spännande. Jag ”pratar” ibland här om driftstyrda människor. Människor som inte är förnuftsstyrda. Den senaste i raden är ju den fege anonyme mailaren. Han är minsann driftsstyrd och känslostyrd. Definitivt inte förnuftsstyrd. Det finns säkert inte heller hopp för denne fege att nå insiktstänkande och den djupa förståelsen! Det är bara att beklaga. Hoppas bara att denna ynkliga människa inte lyckas ställa till det alltför illa för andra på sin driftsstyrda väg genom livet.

Här har jag åskådliggjort vad jag menar med tankestyrning. Det kräver en hel del att ta sig upp genom nivåerna. Men det går för den som inser vad som är viktigt i livet. Om man nu vill applicera detta på livsfilosofin ovan så innebär det att den ynklige fegeendast lyckas få ett tunt skal av omkring-et. Där finns inga tecken på något djup och definitivt inget beyond. För en del är det så och för andra inte. Det viktiga är att man själv bestämmer vad och vart man vill. Man bär ansvaret över sin egen väg i livet … även om andra gör det svårt emellanåt. Svårast är det för barn som farit illa. De kan vara så tilltufsade att de har svårt att se sin egen bästa väg. De kanske bara har sett vägar som burit fel. Barn ska förlåtas. Men vuxna ska ta ansvar. Så är det bara!

Den fege är den fege tills han självmant givit sig tillkänna och bett om ursäkt. Formuleringarna i mailet … hrm …

Nu hade jag ju inte alls tänkt blanda in den fege men det blev ju ett bra konkret exempel så låt gå för det!

Jag vill bara påpeka att jag medvetet valt ordens form. Bortom i st f bortåt vilket annars borde vara logiskt tillsammans med inåt. Det är värt att reflektera över dessa ordval. Och deras olika innebörd. Begrepp är viktigt … oerhört viktigt. Så är det bara! 

Jag är stolt över en sak … jag gjort klart idag … det kommer kanske i morgon …

”Först Eftertanke och sedan Hårt Arbete.”
Nalle Puh

Den 14 oktober 2000.


Jag har borstat svansar och manar idag. Jag har pratat och pysslat om mina fyrfota vänner. I morgon hoppas jag på fint väder för då ska jag fotografera dem från alla håll och kanter. Jag älskar faktiskt mina fina hästar. De har berett mig så mycket glädje och avkoppling. Närheten till naturen och det levande är balsam för själen, brukar jag säga och mena på livsviktigt allvar. Var och en måste finna sin källa till återhämtning och ro. Den inre djupare ron. Den som är så där lite överordnad på ett tryggt sätt. Kanske jag blir för djuplodande nu …

En bok klarade jag ganska snabbt nu i kväll. Ska erkännas att jag läst den ett antal gånger tidigare i mitt liv. ”Kris och utveckling” … mycket har ju hänt sedan boken skrevs. De olika åldrarnas sätt att se på livet och tillvaron … hrm …

I morgon ska jag läsa två böcker och sedan i veckan repetera ett par. Jo, det blir fulltecknat hela veckan och varje minut. Så är det bara! Fast jag hinner med lite annat också. Mia har fått ett jättebra betyg på sin berättelse … GRATTIS MIA! … *kram*    … Vad glad jag blir. Sent igår kväll fick jag veta. Visst visste jag att det vara att vänta … goda vitsord för Mias skrivande … men tänk att det kom så snabbt! Måste vara en bra lärare Mia äntligen fått. Det önskar jag henne verkligen. Lärare ska vara uppmuntrande, stödjande, handledande, förklarande … och mycket mycket mera. De ska hjälpa eleverna att finna sina egna resurser och uppmuntra viljan att lära. Alla vill lära och alla vill lyckas i sitt lärande. Trodde någon något annat!

Jag tänker inte avslöja vad jag var stolt över … inte här … nej … men jag ska gärna göra det till de som vill veta … Det jag är stolt över … det blev så fint … tycker jag. Jag får faktiskt vara duktig … bara därför att jag är det. I vissa miljöer är det inte så tillåtet … i vissa … alltså … de där ointressanta miljöerna …. de människo-ovänliga miljöerna. Just nu håller jag inte särskilt till i sådana miljöer. Som tur är.

LR-tidningen hade många intressanta artiklar denna gången. Bl a om att ge lärare legitimation. DET har jag skrivt om och även betonat i min senaste uppsats. BRA! Driv på där! Bra!

Nu ska jag sussa … natti!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh

Den 15 oktober 2000.


Det blev en film. En hel film. Den ska skickas in så jag får den snarast. Jag ska också ta några bilder med min digitala kamera. Sedan ska det bli en ny hästsida. När jag kollade igenom albumet så visade det sig att jag hade helt bedårande bilder på mina hästar som föl. Och på deras jätteduktiga mamma. Elja har verkligen varit en bra hästmamma. Elja är en högrangshäst och lite till åren nu. Men jag tror nog hon kan få ett litet föl till.  

Jag har ju skrivit en del om den fege … ville bara påpeka att den fege har en liten ”svärm” omkring sig … så är det med mobbare också … de har en liten svärm omkring sig, plågoanden och medlöparna. Apropå mobbning så har jag gjort en websida med litteraturlista. Där började jag med litteratur om mobbning och fortsatte sedan med litteratur om dyskalkyli/matematiksvårigheter samt ADHD m. fl. Det blir nog bra och det kommer att fyllas på efterhand. Jag har litteraturen lite utspridd. faktiskt har jag skrivit litteraturredovisningar också men de har jag depublicerat nu. Vill inte att någon ska frestas att kopiera. Mina sidor är ©-skyddade. Ingen får skriva av utan att fråga och fått godkännande först. Det är många som frågat och de har fått G. Ofta handlar det om arbeten om mobbning. Bra att det skrivs om detta elände.

Jag har läst en bok om konflikthantering och ledarskap mm Den var ganska bra fast jag gillade inte alls upplägget. Den innehöll mycket bra referenser och återgivning av olika forskares teorier men jag saknande författarens lite mer (tydliga) personliga prägel på den övergripande dispositionen … eller kanske saknade jag författarens egna teori … som jag hade önskat skulle stötts och blötts mot övriga befintliga … Vet inte riktigt … men något saknades och något gjorde att det inte blev en tydlig överblick. Alldeles för mycket som gick in i vartannat. Kanske ville författaren tvunget se till att ha ett antal sidor … och fyllde ut dem på detta sätt … vad vet jag. Boken skulle kunna vara ännu mycket bättre. Så är det bara! Då hade ju all möda med efterforskningsarbetet kommit bättre till sin rätt.

Ja, nu avslöjar jag min inlärningsstrategi …*ler* … jo jag gillar teorier. Jag är inte den som prövar och testar handgripligen och konkret. Får jag en teknisk apparat i mina händer så börjar jag inte trycka på knapparna för att se vad som händer och lära mig av det. Nehej-minsann! Jag tar fram instruktionsboken och går metodiskt tillväga. Så är jag och det trivs jag utmärkt med. Så är inte Min Vattuman kan jag avslöja … men så kompletterar vi varann alldeles utmärkt också. Det finns 4 inlärningsstrategier enligt den teorin … var det Kolbergs …(?). Nu betyder alltså inte detta att jag inte är praktisk. Det är inte det handlade om. Det handlar om vilket sätt man har för att lära bäst. Ibland har folk så svårt att hålla reda på saker. Svårast för somliga är att hålla isär s_a_k och p_e_r_s_o_n. Det är handlingen som oftast är det som ska kritiseras. Personen är en helt annan sak. Det är handlingen den fege har utfört som jag fördömer … den fege själv bryr jag mig inte så värst mycket om … det får han göra själv … tillsammans med sin svärm. Genom hur man beter sig ger man en bild av sig själv. Den fege ger en tydlig bild av sig … beklagansvärt men sant. Stackarn!

”Se dig alltid noga för. Annars kan du kliva på en bit av Skogen som av misstag kommit bort.”
Nalle Puh

Den 16-17 oktober 2000.


Idag (tisdag) har jag hållt på med utvecklingsarbete och dokumentationsstrategier. Låter kanske lite lustigt men det är viktigt och det kan faktiskt utvecklas och behöver utvecklas … för att kunna fungera och hinnas med i vardagsarbetet. Jag har suttit här ikväll i … hrm … himmel … nästan 4 timmar. Fattar inte hur tiden springer iväg vid datorn. Man märker det när man reser sig och är stel i hela kroppen. Fattar inte varför jag tycker det är så kul!

Jag har också förberett för en fin websida. Det ska snart bli en fin alltså. Än så länge är den bara provisorisk och med alla bilderna. Jag kan ju lägga ett smakprov här. Kolla bara Far och Son! Och kolla bara Min Ögonsten! Och bara kolla en annan ögonsten! Här är det hästkrafter till tusen!

OchVåran Cirkus!

Kanske Hönan Agda får vara med på en hörna också.

Det blev djurens dag idag. Det är de värda!

”Om du står på en hal åstrand måste du vara försiktig. Om någon skuttar till dig bakifrån halkar du förmodligen.”
Nalle Puh

Den 18 oktober 2000.


Min Yngsta berättade att hon sett en misshandel igår. Ja det kan faktiskt kallas för misshandel! En ca 10-årig flicka satt på en ca 8-årig pojke och slog honom illa. Det sista flickan hann göra var att sparka killen i skrevet, sedan sprang hon för att Min Yngsta ingrep. Pojken grät hejdlöst av sparken. Min Yngsta lyckades få reda på lite. Ett flickgäng brukade vara så dumma mot honom. Flickorna fick inte vara ute på rasterna i skolan bara för att de bar sig dumt åt. Ja det var mycket mer. Min Yngsta ringde och berättade allt detta för mig och undrade hur hon skulle göra. Idag gick hon till barnens skola och berättade vad hon sett. Rektorn var borta men det fanns ngn typ av bitr rektor och sedan en kurator. Kuratorn var det som ”tog emot”. Fast Min Yngsta fick komma tillbaka kl si och så …!!!! Min Yngsta fann sig i detta bemötande. Men hon reagerade när kuratorn svarade att det är ett sånt område där man säger så … när Min Yngsta berättade att det fanns (små)killar som hotade att hämta knivar för att döda andra killar. Vardagsspråk! Då är det väl för tusan dags att göra något åt det! Barn ska inte prata till varandra på det sättet! Absolut inte!

Man blir ju lite chockerad. Föräldrar borde faktiskt ta sitt föräldraansvar på allvar. Hur ska man komma åt det!? Inget av de här barnen mår ju bra i en sådan miljö. Inte är det bra för flickorna att få härja så här! Här borde ingripas med fast hand. Klarar inte föräldrarna så är det faktiskt samhällets … de sociala myndigheterna som måste gå in och vidtaga åtgärder. Så är det bara!

Undrar hur länge saker får fungera dåligt och fel! Kanske längre i vissa områden …?

I morgon är en svår dag! Den kommer att bli jättesvår genast och tidigt. Den kommer att förbli svår länge. Jättesvår! Känslorna kommer att leva sitt liv och förnuftet sitt. Helt skilda liv. I morgon ….

”Vad ska han ta sig till nu ?”
Nalle Puh

Den 20-21 oktober 2000.


Den gladaste överaskning man kan tänka sig öppnade dörren idag när jag kom hem efter fortbildningen. Det var Lilla GullHjärtat som stod i dörren. Jag fick veta att morfarn, Min Vattuman hade varit i H-d och simmat med GullHjärtat och hennes mamma. Sedan hade GullHjärtat velat följa med morfarn till Kastanjebacken … och så kunde hon öppna dörren när mormorn kom hem. *glad*

Det var jättekul att åka på fortbildning. Fast det är lördag. Roligt därför att dels åka tillsammans med kollegor och dels därför att det är roligt när det är så trevligt arrangerat och i en vacker miljö. Grand Hotel gör att det blir det där lilla extra. Specialpedagogiska föreningen som ordnar. Tänk att slippa sitta i en tråkig skolmiljö på trista hårda stolar … tänk att sitta och vara i en så fin miljö och lyssna till intressanta föreläsare. God mat och väldigt välbesökt. Södra Sveriges förening lär vara den största och den som växer mest … undrar om det är så fortfarande …? Inte så konstigt i så fall … *ler*

Annars känns det väldigt tomt på Kastanjebacken dessa dagar när många liv saknas här. Så är det bara! *ledsen i hjärtat*
*saknar*

Ett rart besök i Min Gästbok vet också hur det kan kännas …Tack!

”Det var en vacker vårmorgon i skogen.”
Nalle Puh

Den 22 oktober 2000.


Idag har jag bara tagit det lugnt. Vi väcktes av vår Käre Granne ..You_know_who .. som var kaffesugen. Klockan var då 11 …!!! Vi sov länge. Sååå skönt! Men det var skönt att stiga upp också. Fikade och snackade om allt möjligt och omöjligt. Vi kom fram till vem Den Fege är också … Jodå! Det är ju som sagt inte så många möjliga. Det är trist att människor sänker sig så lågt. ”Sjukt!” som någon annan i byn sa! Jag har även fått mail tillbaka från ”hotmail” angående händelsen. Stackars krake! Vad hemskt det måste vara att vara en sån som inte vågar stå för sina handlingar! Fy så hemskt! Smyga fegt och ”hugga i ryggen”. Stackars även dom i Den Feges närhet! Fy vilken liten värld somliga lever i! Men för tusan … låt dom!

Oktober månads dagbok får bli en påminnelse om att det finns en massa ”små” människor i sina trångsynta ibland nästan ”sjuka” världar… som lever i allas våra andra världar. Jag är hård och oresonlig när det handlar om människor som vill och gör andra människor ont! Så är det! Helt oresonlig! Jag kan hysa enorm förståelse och djup empati och ett gränslöst tålamod för stora och små människor. Men när det gäller den kategorin som gör och vill andra människor illa eller ont … då är jag förkastande och oresonlig. *bister*

Jag har fått ett mail från Emmiz som gör mig så orolig. Något har hänt Tella …. måtte Emmiz berätta snart. *känner oro* 

Jag har också pratat med Nanne. Hon är så glad för hästarna och hon tycker de har ett så fint lynne. Det fungerar bra med de andra hästarna också. De verkar trivas! Vad mer kan jag önska …!!!
*glad mitt i saknaden*

”Jag är Baron Bister, så djärv som ett lejon.”
Nalle Puh

Den 23 oktober 2000.


Idag har varit en ”höjdardag” på sitt sätt … ett visst sätt. Hoppas det fortsätter i morgon. Kul med ”höjdardagar” inom vissa områden.

På annat sätt har det inte alls varit någon ”höjdardag”! Ibland vill jag inte alls flytta. Så är det bara! Å andra sidan … eftersom det är så bestämt så vill jag bara få det gjort så fort som möjligt. *suck*

Nu har jag suttit några timmar och planerat för vår Pedagogiska Cirkel i morgon. Jag har gjort i ordning en kassett och jag har skrivit ihop lite enkla instruktioner. Det ska handla om datorn – itk – programvaror som *.doc, *.xls m. fl. Vanliga program på ett lite roligare sätt … kanske …? Hoppas det flyter som jag tänkt.

Tänk om folk … läs föräldrar … visste hur viktigt det är med kontakten med sina barn. Att barnen bärs nära mamman eller pappan när de är riktigt små och att det pratas mycket och riktigt och riktiga meningar och mycket mycket och mycket mycket mera …!!! Tänk om alla föräldrar visste hur himla viktigt det är för deras barns språkutveckling. Tänk om!

Nej nu känner jag att jag är för trött för att skriva här mer ikväll.

”Dagen är synnerligen Orkanartad.”
Nalle Puh

Den 24 oktober 2000.


T

R

Ö

T

T

… skulle det lagstiftas om pensionering vid 67 …!!!…

… så …

T

R

Ö

T

T

… man blir av blotta tanken …!!!…

”Dagen är synnerligen Orkanartad.”
Nalle Puh

Den 25 oktober 2000.


En väldigt glad nyhet idag … Tella är OK och minsann har hon inte fått en liten hundvalp! Vad kan vara gosigare än en hundvalp!? Inget … fast små babysar är himla gosiga också. *ler*

Jag har inte Min Billie kvar. Jag pratar inte överhuvudtaget om det för jag klarar inte det. Förtränger effektivt! Billie har ”somnat in”. Så nu pratar jag inte mer om det! Går bara inte! Så är det bara! Nu rullar jag upp detta så jag inte ser vad jag skrivit ….

Drottning S har fokuserat på världens barn. Hon uppmanar alla blivande lärare, psykologer, läkare m fl att vara uppmärksamma på när barn far illa. Bra! Ju fler som lyfter fram det viktiga i vardagen desto bättre. Barn är viktiga. Det viktigaste som finns att vara rädd om och vårda.

Tack vare Tella och Emmiz har jag kommit i kontakt med Emma. Vilket otroligt jobb hon lägger ner! Högst Berömvärt! Seriöst och genomtänkt! Värt all respekt!

Både jag och Min Lilla Mia är i flyttagen. Jag har skrivit flyttändringar så handmusklerna blev stela. I huvudet planerar jag vilket som ska packas först och vilket som ska flyttas först. Mattor som ska rullas ut och möbler som ska placeras. Rum som ska stå klara snabbt … snabbt som tusan. Undrar om det blir så snabbt…? Min Vattuman blir nog lite stressad av min ”hialöshet” = otålighet … allt ska ske så himla snabbt och effektivt. Vips så ska rummet vara färdigmöblerat! Så är det bara! Tavlorna får vänta med att inta sin hängning. Det kan ju bli ommöblering …
Mia ska också byta bostad. Hoppas det blir bra för henne. Hon behöver någon i sin nära omgivningen. Hoppas denna någon kommer att vara jättebra för henne. *hoppas så*

Jag har gjort en ny website under mitt användarnamn i skolan. Där publicerar jag och testar jag lite idéer som har med skolarbete, metodik och pedagogik att göra. Vissa sidor är lite ”hemliga” än. Jag protesterar också lite över de skrivbordsbeslut som är tagna centralt i den IT-ansvariga kommungruppen. Så mycket arbete jag la ner för några år sedan när jag startade IT-projektet ”discoIT”. Jag var tidig på det. Mycket tidig! Registrerade projektet på flera internationella siter … tidsödande jobb … Mina elever kommunicerade med USA, Sydafrika m fl Milde tid så duktiga de blev på att förstå engelska! Inte precis på att skriva grammatiskt korrekt men på att förstå. Jätteduktiga! Vi nyttjade skolverkets lexikon flitigt. Så bestämde denna IT-grupp att det inte skulle finnas några kortnamn (som mina ”special” och ”discoIT”) under bastad.se! Bara så där. Skrivbordsbeslut! Webadresser som var inarbetade internationellt togs bara puts – väck – bort!!! Inte tänker jag lägga ner sån möda igen för någon som bara tar bort! Därför lägger jag det under min privata för att markera. Det är irriterande men skit samma. Jag får väl någon gång lära mig att inte vilja så mycket inom skolan. Måste hejda mig liksom.

Kanske lär jag mig någon gång. *suck*

Jag tycker det är roligt att göra websidor. Jättekul! Det är den kreativa biten just nu förutom att jag målar ngn sten då och då. Sedan kommer jag ju på ngn pedagogisk guldklimp emellanåt när jag jobbar med ”ITK” – Information – Teknik – Kommunikation.

Inte blev det pluggat idag inte … det var annars meningen!

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 26 oktober 2000.


Nu har jag sorterat i bokhyllan och alla papperskorgar blev fulla av det bortsorterade. Vissa saker och mappar ska jag ta med till jobbet eftersom det har med ”ämnesområdet” att göra även om det är mitt.

I morgon är det skoldag och sedan har jag kompledigt. Skönt ska det bli även om flyttningen kommer att kräva energi och muskler. Alla på skolan ser så trötta ut. Verkar som om man uppbådar sina yttersta för att orka fram till Allhelgonahelgen. Det är väl såna tider just nu. 

Det kom ett så rart mail från Tina. Jag har lagt det påSupportsidan. Tack snälla rara Tina! Mia glöm inte att kolla vad Tina skriver!

Folk bryr sig! Det värmer in i hjärterötterna. Alla som läser om Mia rörs och berörs. Alla ser de goda sidorna. Men alla förstår också hur himla svårt det kan kännas ibland. Det kan kännas som livet helt rasar ihop och som man inte orkar längre. Nu tänker jag på många. Bland annat Sanna. Men en sådan stund är ändå kort i det stora hela. Jag har också haft stunder i mitt tidigare liv då jag misströstat djupt. Men det har ju hänt massor sedan den stunden eller de stunderna. Massor med intressanta händelser. Massor med spännande upplevelser. Massor med livgivande människomöten. Visst har det varit knökigt och trist också men de stunderna glömmer man bäst. Lustigt nog. Jag kommer nästan bara ihåg sånt som varit positivt. Vi har levt ett spännande liv och vi har styrt vårt liv åt det hållet vi velat. Vi har prövat på sånt vi önskat. Vi har inte suttit stilla …. Vi har testat våra drömmar. Ibland funkar de och ibland inte och ibland har jag drömmar som inte är precis till för att bli verkliga … de är bäst att drömmas. Så tror jag. Det funkar bra för mig – bara jag får bestämma *ler*

Nu ska jag äta mango – en av mina favoriter! *mmmmmmango*

”Han kan alltid fundera ut en snillrik plan.”
Nalle Puh

Den 27-29 oktober 2000.


Har det gått flera dagar sedan jag skrev!?

Så är det när tiden går fort … eller är innehållsrik … eller …

Vi har möblerat och möblerat. Det har vi gjort vid frukostbordet. Jag lever mig in i det nya och prövar i mina tankar.  Ja ja det löser sig väl med tiden. Undrar … nej förresten det tänker jag inte göra här!

Min Mellan och Mitt Lilla GullHjärta kom och hälsade på. GullHjärtat var så trött och så kelig och så trött. Det brukar hon vara när hon varit hos sin pappa. Snart vaknade hon dock och ville rita. Idag skulle det ritas hundar. Hundar över hela pappret. Mormor skulle rita … stora och små hundar. Morfarn fick rita en också … fast bara en … undrar varför?! Morfars hund såg ut som en Pluto. Mormorns hundar såg ut lite hur som helst i olika ställningar. En satt och en sprätte med benet så som hanhundar gör ibland när de uträttat sina behov. En hade långa öron och en små uppstående. Sedan skulle det ritas en häst. Det blev också mormorns uppgift. Det finns ju inga Plutohästar!

Jag har packat och sorterat. Min Mellan fick några saker med sig också. Bland annat denna … som Min Äldste låtit henne få … på villkoret att Min Mellan visste vem den gjorts för från början *ler* *ler igen*

Jag vet precis nu hur flyttningen ska organiseras. Det måste gå undan. Det måste gå snabbt. Kommer nog inte att vara här så mycket nu några dagar.

”När du ser att någon sätter på sig sina stövlar, kan du vara ganska säker på att Något Spännande snart kommer att hända.”
Nalle Puh

Den 30-31 oktober 2000.


Igår kom Min Yngsta hem för att hjälpa till. Jag hämtade vid tåget och Chille_Ville_Vippen var också med. Chip har morskat till sig. Han t o m morrade lite när Min Vattuman kom hem idag. Vi skrattar åt honom för vi tycker han är så gullig … både när han morrar och annars. Han har ju aldrig behövt det tidigare för det är ju alltid någon annan som haft vaktansvaret. Nu är han själv om det. Han bär upp ansvaret med den äran.

Vi har jobbat idag. Ett tag började jag nästan misströsta. Fy vad prylar man har fast man försöker sålla bort undan för undan! Vi har packat låda efter låda och dammsugit mattor och annat. Vi har verkligen jobbat hårt. Nu ska jag packa mina böcker. Dvs de som är viktiga i mitt pluggande. Måste ju veta var de är. Psykologin har jag kommit igång med att besvara. Det länns skönt. Vi har fått förlängt datum så allt ska vara klart till nästa helg och då är det minsann en hel del. Hoppas jag har fler dagar att ta ut kompledigt. Behöver nog extra dagar nästa vecka. Fast jag har vissa mycket viktiga saker i jobbet också och det går ju alltid i första hand. Fattas bara annat!

Kläderna har jag inte alls tänkt på än. De får jag väl rafsa ner sedan när ”det viktiga” är på plats. Undrar hur vädret blir i morgon? Vi ska fara hit och dit under några timmar innan vi kan komma igång med det riktiga jobbet. Det blir nog lite stressigt. Men också spännande.

Roligt att en annan gård i byn sålts nu. Den har varit till salu länge. Där ska bli galleri. Jättetrevligt! Jag tror att Påarp kan bli ett väldigt fint område för allehanda hälsofrämjande aktiviteter. Fysiskt, psykiskt och kulturellt mm Det ska bli roligt att se hur det utvecklas.

Statyn invigdes häromkvällen. Den hade också haft en massa motmänniskor i släptåget på planeringsvägen fram. De första skisserna … förklaringen … min föreställningsbild … var jättefin och intressant. Min Vattuman var med på den festliga invigningen men jag prioriterade annat. Vi åkte en sväng senare samma kväll så jag fick se statyn. Jag blev väldigt besviken! Fy! Den var inte alls så som jag föreställt mig. Jag gillade inte ytan som skulle påminna om lite kopparärg … men jag väntade mig bronsytans vackrare utseende. Själva statyn … ne-ej … i mina ögon är den inte ens estetisk. Den tilltalar mig inte! Så är det bara! Så blev det … tyvärr! 

Konst är väldigt subjektivt. Konst är att uppleva. Människor upplever väldigt olika och ser väldigt olika i samma bild. Så ska det vara! Det allra viktigaste är att tillåta sig uppleva … Lev!

”Det är ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte har någon att dela dem med.”
Nalle Puh


”Somliga förstår och somliga vill inte.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

September 2000

Perspective 6 of Air

High above the storm’s turmoil, the eagle soars.
From this height, he sees the bigger picture, and is
not caught in the emotional tempests that damage
those below. Learn to detach from the daily
dramas as needed, and to step back far enough
to gain perspective. When you can be calm
even in the eye of the storm, you stand a much
better chance of surviving it. Learn to soar on
the winds of change, not be battered by them.


Den 1-2 september 2000.


”Denna veckan har varit intensiv”… så skrev jag de sista dagarna i augusti … och trampade även in i september … tjuvstart blev det … så är det när dagarna ska rymma mer än de tål.

Jag har varit på föreläsningar i två dagar … lite grupparbete med … nu ska jag sätta mig och läsa de nya böckerna. Jag gillar nya böcker. Vet inte om Min Vattuman gillar räkningen … !?

Mitt Lilla GullHjärta hade läxa häromdagen. Hon skulle ringa in det som började med [a]. Mitt Lilla GullHjärta ringade in tanten på bilden … tanten som räfsade löv … varför …. jo … arbetade var vad bilden visade … och i ”arbetade” finns [a] alldeles i början. Så det så!

I mitt stilla sinne undrar jag om Mitt Lilla GullHjärta får uppgifter som är en utmaning … eller får hon uppgifter som är alldeles för lätta för henne …? Det undrar jag mycket över. Mitt Lilla GullHjärta som börjat skolan nu vid 6 år och som läste redan vid 5. Då menar jag läste riktigt. Mitt Lilla GullHjärta läser riktiga böcker för mig när jag ligger i varma badet. Hoppas verkligen att hon får uppgifter som utmanar och utvecklar och inte avvecklar den pågående utvecklingen. *lite orolig*

Regnet det bara öser ner … dripp dropp … dripp dropp … hu så våttgrått! Vill inte! Vill se solen! Vill plocka björnbär på hundrundan! Vill inte … Vill … Så är det bara!

Nu undrar jag varför Tella inte hört av sig? Nu är jag rädd att Mia …? Emmiz kanske har …?

Alla som har och som kommer att få små babysar …. gulla med dom. Kela och gulla, prata och sjung, dansa och le … med de små babysarna … era små barn … De blir intelligentare då visar nya undersökningar … visserligen undersökningar på … men det går alldeles säkert att omsätta på små människobarn. Jag gillar att gulla med små barn. Kindkela och vyssa … prata och sjunga. Det är den enda gången jag sjunger bra när jag sjunger för små barn. När jag sjöng för min systerson för en himla massa år sedan … var det ur Csardasfurstinnan … åh vad fint jag kunde sjunga … då … Jag fick sjunga mycket … föräldrarna tentamensläste då på den tiden … annars kunde jag inte sjunga … det fick jag veta av min musikfröken i skolan … men spela piano kunde jag ju så det fixade sig ändå … *ler*

Om jag hade haft en mer välvilligt inställd musikfröken då … så kanske jag hade sjungit med någon gång vid allsång i festliga sammanhang. Jag sjunger aldrig med. Jag kan ju inte!

Men jag vill kunna! Så är det bara!

”Och hela skogen brister ut i vårlig morgonhymn till slut.”
Nalle Puh

Den 3-4 september 2000.


Nu har det varit insändare i tidningen igen … mot mot mot … Mot Påarp … samma fanatiker som tidigare. Nu har det bildats en aktionsgrupp … mot mot mot … Mot Påarp … Det var länge sedan jag upplevt så mycket ovederhäftigt, oseriöst, osakligt, lågnivå tjafs! Mycket längesedan! Förhoppningsvis faller de på sitt eget sanslösa agerande.

Man, läs jag,  blir ju inte ens stimulerad att skriva för att bemöta! Då ska det mycket till när det gäller mig. Det kan jag lova. Fy så trista personer med de allra tristaste av trista osakliga/oseriösa argument. Respektlösa fanatiker med en verklighetsfrånvänd insikt. Dessutom drar de sig inte för att kränka andra människor … människor de inte känner. Hätskt, aggressivt, egoistiskt, fientligt, uppviglande, bytet utsett och jakten har börjat … fy så fruktandvärt vidrigt handlande av egoistiska fanatiker.

Jag avskyr när människor beter sig så mot andra människor! Så är det bara! Jag kommer att studera vad som sker noga. Jag kommer att invänta rätt ögonblick och då ska jag verkligen lyfta fram det oetiska och människovidriga. Må de falla som skämda frukter … geggiga och illaluktande …

Milde tid vad jag kämpar med min ena kurs! Inte kunde jag tro att det skulle vara så komprimerat invecklat och tidsjagande. Hur svårt det än blir så ska jag komma in med ett svar före deadline. Så är det bara! Frågan är om jag klarar det så jag även kan åka till Småland i helgen. Tveksamt! Beteendegenetik och tvillingforskning, standardavvikelse, varians och korrelation … inte vilken korrelation som helst dock … är det inom eller mellan det avgör r eller R … så det så! Additiva genetiska effekter eller non-additiva med dominans eller … eller …. e …. ep …. se(!) nu kommer jag inte ens ihåg vad det hette när det handlar om genetiska effekter mellan lokus! Så är det hela tiden! Jag skulle vilja ha lite förstärkning av minnesmolekyler. Kan jag inte få ngt email om att få köpa sådana. Viagra behöver jag ju inte! Viagra erbjuds titt som tätt … varför inte minnesmolekyler!?

Statistiken däremot är inte så knepig. Den hänger jag med i … är ju kul med beräkningar … gillar det … men …

Hela dagen i skolan för att sedan sätta mig att plugga och nu är klockan 22:54 … Hundrundan blev en tur i trädgården … Stackars Billie *skuldkänslor* … funderar redan på vilken lektyr som ska med i sängen … dominansfaktorn eller tvillingforskningen …?

Lilla GullHjärtat ringde, hon skulle ta foto med till skolan. Foton när hon var liten. Jag undrade om hon inte fick ta med foton på mormorn när hon var liten? *ler* Lilla GullHjärtat skulle fråga Fröken.

”Gusten är ett lejon med två meter svans.”
Nalle Puh

Den 5-6 september 2000.


Epistasi, var ordet jag inte kom på igår. Epistasi är genetiska effekter mellan lokus … naturligtvis non-additiva. Ja idag har jag läst igen. Nu är jag igenom Lektion 1. Sällan har jag pluggat ngt så komprimerat. Först måste jag läsa superkoncentrerat tills minnes- och koncentrationsmolekylerna håller på att gå i swing. Det gör dom ganska fort kan jag avslöja. Då fortsätter jag att läsa utan att begripa så mycket. kanske var 20:e rad eller i alla fall något på var 20:e rad. Jag läser på och slutar när jag endast begriper något enstaka på var 50:e rad. Då pausar jag för att sedan ta raderna med mig i sängen.

*puh* … stackars dom som kommer direkt från gymnasiet, tänker jag. Men det kanske inte går några sådana på kursen? Vet inget om någon! Det tycker jag inte om. Jag är nyfiken på de andra i kursen. *jättenyfiken*
Men vad hjälper det!? Nygräddade studenter går kanske den traditionella kursen med levande föreläsningar i en aula med en massa andra nybakade studenter … och inte o-livande föreläsningar som i cyber där man sitter var och en på öde avlägsna ”ö-celler” i cyberrymden. Jag skulle åtminstone önska att jag hade kommunikationsantenner till ö-cellerna.

Idag har jag hunnit koppla av lite också. *ler* Jag följde med Min Vattuman för att provköra …. hrm… Cross Countryn. Jo, jag provkörde också denna gången. Oj, lätt att hamna i baksätet … vilket krut! Min Vattuman myste och då menar jag M_Y_S_T_E. Han gillade nog denna bilen. Trygg, stabil, säker, kvalitet, lite upphöjd, säker, säker, relativt tyst, säker, … säkerhet betyder mycket för Min Vattuman. Han vill vi ska färdas väl och säkert. Jag opponerar inte mig.

Om ett par månader vet vi hur lite bil vi kan köpa. Lite eller jättelite … tror inte … eller är rädd för att det inte kan bli jättemycket bil.

Färgen har jag bestämt. Det ska bli (pärlemor-mörk-)blåmed ljus skinnklädsel och bästa musikkvalitet. *drömmer*

Jag kanske t o m kan tänka mig att lämna min lilla trogna bil för att … ja ”Kermit” ska vi ju sälja … men min …. *uanameja* …

”-Jag älskar att hoppa, sa Ru. -Ska vi se vem som kan hoppa längst, du eller jag?”
Nalle Puh

Den 7-9 september 2000.


Fattar inte vart dagarna tar vägen! Jag känner mig emellertid mycket nöjd med veckans arbete. Både skolarbetet, studierna och annat absolut nödvändigt som genomförts. Jag har heller inget dåligt samvete för det nödvändiga som också borde gjorts men blivit bortprioriterat.

Vilken härlig känsla det var idag när jag satte mig för att besvara mina tentamensfrågor och jag faktiskt kunde en del av det invecklade. Jag känner dock inte att jag behärskar det än och det vill jag ju! Så är det bara! jag vill kunna och jag vill begripa … allt.

Tänk! Jag sade det till Min Vattuman vid frukostbordet … tänk att ha en ”äkta hälft” som man kan resonera t o m kursavsnittet inom psykologikursen angående invecklad ärftlighetslära med … och som kan bidra med förklaringar så jag fattar bättre. Det är faktiskt mer än underbart. Fast nog är Min Vattuman lite trött på mitt studerande ibland men det hindrar honom inte från att ställa upp ändå när det behövs.

Men … när dessa kurser är igenom måste jag skärpa mig! Hur det nu ska gå till. Men jag bara måste … och jag måste finna en väg att klara av det … att inte påbörja fler universitetskurser alltså samtidigt som jag jobbar. Denna veckan har bara inneburit jobb och pluggande men jag har fixat det!

Jag är lite ledsen idag. Min Allra Käraste Faster A har ramlat och hennes muskler har fått en ordentlig omgång förstod jag. Det hade hänt i söndags. Usch så hemska saker som kan ske från den ena sekunden till den andra. Vi hade tänkt åka och hälsa på men Min Allra Käraste Faster A ville vi skulle vänta. Men jag nästan vill åka ändå. Jag blir ledsen bara jag tänker på att något kan hända dem. Det bara får det inte! Det är sånt jag inte kommer att klara …. känns det och tårarna flödar …

I morgon är det sovmorgon och en dag då nya böcker väntar på att bli lästa …

”Morgonluften drar de in med lust, och lämnar kvar den mildare än nyss den var.”
Nalle Puh

Den 10-11 september 2000.


Igår var jag tusan så effektiv! Två och en tredjedels bok hann jag läsa. (Nu ska jag förstås erkänna att två av dem var ganska tunna.) Det kändes himla bra. Det känns som om jag hinner. Jag är verkligen glad för att jag kan läsa så effektivt när det gäller. Det är mitt sätt och min studieteknik. Alla måste lära sig att hitta sin egen väg. Jag kan t ex inte sätta mig i soffan. Omöjligt precis … somnar efter en liten stund. Jag måste sitta rakt upp och ner vid ett vanligt bord med papper och pennor i närheten. Olika slags pennor. Överstrukningspennor, blyertspennor och trivsamma kulspetspennor. Var penna har sitt användningsområde beroende på vad det handlar om. Skriver jag i marginalen i boken eller skriver jag i särskilt block, stryker jag under eller över eller ringar in …

Den boken som jag läste till en tredjedel … den gillar jag. Den känns otroligt nära mitt eget tänkande och görande. En speciallärare i Norge har skrivit boken och hon är säkert i min ålder … en himla bra ålder vill jag påstå … kanske den bästa ….?… Nej, den räknar jag med att ha kvar … det är då när jag ”har tid” för det skönlitterära … Det kommer att bli en härlig tid … det också!

I morgon ska jag på kurs. Det är ett tema på tre kursdagar vid flera tillfällen. Det första handlar om Barn och sorg. Viktigt ämne att kunna hantera. Ska bli intressant.

Fick också veta att jag är en bland 20 utvalda att var med på en annan kurs. Inbjudan kommer och jag ser verkligen fram emot den. Tänker på Katarina nu *vinkar* Det ämne den kursen berör kommer att bli mitt fördjupningsområde … tänkte jag ut i badet igår … i en av mina högskolekurser. Passar ju bra. Då får det lite extra skjuts.

Det verkar som jag bara ”kursar” och visst är jag tokig i att lära ständigt och jämt … men … jobbet går först … och jag tror faktiskt att jag är ganska effektiv där också … Överhuvudtaget känns det nästan som när jag gick sista terminen på Folkskollärarutbildningen. Då höjde jag flera betyg i min examen …+… att jag läste en ”etta” i Pedda …+… att jag väntade Min Äldste som ju föddes några dagar efter min examen. Då hade jag energi utav bara attan. Det har jag nu med … känns det som. Men milde tid … jag väntar inte barn nu …! Det är bara en bra ålder. Så måste det helt enkelt vara!

Nedanstående har jag hämtat från Lektion 1 i Psykologikursen. Jag kan inte låta bli att le särskilt åt den sista punkten.

* Skillnader på personlighetsfaktorn neuroticism (ångest, nervositet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn föräldrars förkastande-accepterande beteende

* Skillnader på personlighetsfaktorn autonomy (självständighet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorerna föräldrars kontroll och föräldrars tillgivenhet

* Skillnader på personlighetsfaktorn openness (öppenhet, nyfikenhet) korrelerade signifikant med skillnader på miljöfaktorn teknologiska sensationsupplevelser

*ler och tänker på Min Pappa och Min Allra Käraste Farbror H*

”Om du i hemlighet kryper ner i en kängurus ficka och hon hoppar iväg, får du bereda dig på en skuttig färd.”
Nalle Puh

Den 12-15 september 2000.


Skriver bara för att visa ett litet livstecken. Jag har fullt upp med annat just nu. Jag har nog läst så mycket på senaste tiden att jag överanstränkt läsnerven. På mig sitter den i vänstra ögonlocket som börjat rycka i sig vid olämpliga tillfällen. Alla tillfällen är olämpliga i detta sammanhang.

Idag hade vi studiedag och tränade målbeskrivningar för arbetsplatsplanen. Massor med diskussioner, olika synpunkter, olika sätt att se på saker, olika sätt att tolka, massor med tyckande åt olika håll … till slut kom det ner någorlunda på papper. Jag tyckte vi varit duktiga. Jag tycker t o m att man får tycka att man är duktig. Någon tyckte inte att vi hade varit duktiga. Tillräckligt duktiga tror jag att jag ska tolka uttalandet. Vi hade för låga pretantioner om vi tyckte vi var duktiga. Där ser man vad olika man kan tycka …. men visst verkar det roligare att tycka att man varit duktig …. *ler* … man blir nog gladare också vågar jag mig på att tro … dessutom var det intressant och ämnet utomordentligt viktigt! Så det så!

Sedan bar det iväg direkt till K-stad, 10-12 mil, och litteraturseminarium. Även där tyckte vi väldigt olika och hade väldigt olika synpunkter och upplevelser på litteraturen. Många berättade om sin vardag eller delgav ”fallbeskrivningar”. Jag ångrar att jag gjorde det. Bara därför att det inte kändes bra eller blev rätt. Jag vill inte falla in i detta alldeles för lätta att bara beskriva sin vardag och inte komma ”vidare”. Jag vill att diskussionen ska föra vidare, ge nya öppningar, vinklingar … inte fastna i konstaterande, eller i berättandet av det egna … Min vardag känns också helt annorlunda än vad många andra upplever idag. Det verkar inte som det är särskilt roligt att vara lärare i K-stad. Det verkar som mycket sker godtyckligt och inte sker utifrån vad som är elevernas bästa eller utifrån deras behov. Det verkar inte så. Avseende beslut som tas eller stadieövergångar som sker …. Jag upplever nog att min vardag är annorlunda. Dels behöver jag inte beklaga mig över min situation och dels tycker jag nog att det satsas på skolan i min kommun … satsas på barnen alltså … sedan inte sagt att det är fullt tillräckligt i alla delar … men det är ändå väldigt mycket bättre än på många andra ställen förstår jag.

Den djupaste diskussionen handlade om … diagnoser eller ej … lärares uppfattningar är olika i detta. Hur vet man vilket som är det bästa för barnet? Min bestämda uppfattning är att ”samhället” saknar alldeles för mycket kompetens för att diagnoser inte ska behövas. Vi kan inte heller veta allt om den mänskliga variationen inom skolans väggar. Vi måste inse att vi behöver ytterligare kompetens ibland för att få en rättvisande bild av hur specifika mänskliga variationer fungerar, behöver bemötas och hanteras för gynnsam inlärningsmiljö. Jag skulle aldrig idag varken våga eller vilja säga att diagnoser är fel. Väldigt många lärare tycker det. Undrar vad föräldrar tycker? Undrar vad eleverna tycker när de ser tillbaka på sina grundläggande skolår? Hur vet man att man gör rätt? Tänk om man gör väldigt fel när man tror att man gör rätt? Vad avgör valen man gör? Vi har länge haft en ”diagnosfri” skola och den skolan lät alldeles för många barn passera utan att få uppmärksamhet och stöd. Om nu själva begreppet ”diagnos” är för känsligt så kanske det är bättre att byta ut det.

Idag kan jag se en stor risk för små människovariationer som omges av lärare som är emot diagnoser. I morgon kan det se annorlunda ut. I morgon är inte ännu.

”Jag önskar jag kunde hoppa så där.”
Nalle Puh

Den 16 september 2000.


Himla intressant föreläsning idag av Mats A. Vad fantastiskt för K-stad att ha ett fungerande utredningsteam. Ett utredningsteam för bl a neuropsykiatriska tillstånd hos barn. Neuropsykiatriska tillstånd kombinerat med kognitionshinder gör det inte lätt för den det gäller. Det ställer stora krav på den omgivande miljön. Otroligt stora krav. För att göra så rätt som möjligt i allt alla gör behövs kunskap. Massor med kunskap och kunskap som måste genomsyra. Man måste ha tillgång till en bred kompetens. Man blir inte hjälpt av ett team som grävt ner sig i höga travar av väntande barn och deras svårhanterliga vardagssituationer. Det är oacceptabelt med långa väntetider! Så är det bara!

Vädret har varit underbart och solen har skinit. Att promenera längs havet är otroligt njutbart och avkopplande men jag känner hur det bränner i ansiktet. Jag hade ju inget som skyddade mot solens starka strålar. Är nog knallröd just nu. Rödare blir jag när jag lagt mig i det varma badet som snart ska vara klart.

Nu väntar nästa omgång pluggande. Jag är ganska trött efter den första vill jag lova. Det ska bli spännande att läsa in ”hjärnan”. Den ska kombineras med ”kris och utveckling” samt samtalandet. En lite märklig kombination men så blir det och det är bara att sätta igång. Tre nya böcker igen. Tusentals kronor i böcker och en ansenlig summa i reskostnader och lite i uppkopplingen … det är vad det kostar att läsa … exklusive allt arbete och all tid förstås.

På något ställe fick man 2000kr för varje 10-tals poäng man läser frivilligt. Det ja! Jag hade väl varit uppe i 30000kr sisådär vid detta laget … undrar var det var …!? Någon fick en dag per vecka i inläsning och de flesta verkade inte få något alls. Jag har inte bett om något så jag får skylla mig alldeles själv. Jag tycker också det är bra att kurserna är fristående. Det passar mig och det är vad jag sökt till också. Men faktiskt upplever jag att lite av innehållet är åt det hållet som jag gjorde för länge sedan. Försöker man göra en specialpedagoglinje och kopia av något som funnits så är det inte så konstigt heller. Jag vill nog mer och jag hoppas jag får tillfälle att fördjupa mig i områden som jag vill utveckla. Min tid är så värdefull känns det som …. jag vill också känna meningsfullheten med uppgifterna. Fast man kan ju resignera också och bara falla in … jag ska kanske inte ha så mycket synpunkter och jag ska kanske inte ifrågasätta … Jag får nog ta beslut i detta mistänker jag … fast först ska jag …. för inte vill jag ge upp … Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 17-18 september 2000.


Nu är jag i Småland. Här är precis så underbart som det bara kan vara i Småland. Precis här där mina rötter är … är så det bara visslar om det  … Så är det bara!

Oh vad vi har diskuterat, närvarande, härvarande och bortom och omkring. Jag har läst ”Tio tankar om tid” högt. Vi är nu på kapitel 7. Tankar tar tid och vår tid nu är ostyckad och milde tid vad vi hinner. Min Allra Käraste Faster A tyckte vi hade fått mycket gjort. Det är jag glad för. Min Allra Käraste Faster A är lite piggare nu. Det är jag så glad för. Min Allra Käraste Farbror H har som alltid så fruktansvär ont … jämt … jämt … jämt och vareviga stund. Men det hindrar inte alla hans tänkvärda tankar att ta form. Jag frågade hur han tänker omkring sin smärta .. tänker omkring att det hela tiden gör ont … hur i hela fridens dar tänker han för att klara av det, undrar jag? Nu efter 10 år av outhärdlig smärta … Min Allra Käraste Farbror H tänker att denna smärta blir han inte av med. Denna smärta får han leva med. Han har lärt sig att leva med ngt outhärdligt. Min Allra Käraste Farbror H är 93 år och klar som en kristallkula där det är allra viktigast att vara klar. Min Allra Käraste Faster A blir snart 90 och är precis lika kristallklar! Hoppas det smittar. Jag vill ha lite av den smittan. Min Allra Käraste farbror H och Min Allra Käraste Faster A behöver minsann inga minnesmolekyler.

Jag blev VG precis … på min tenta i beteendegenetik. Gissa vem som är himlaglad!

H_I_M_L_A_G_L_A_D

Oh vad jag kommer att kunna fortsätta att plugga effektivt. Vilken kick! Tjolahopp! *Birgitta gör en piruett och slår ihop fötterna i luften*

Mitt enda kapital här i denna världsliga världen ska jag förvalta väl. Kapitalet är Tiden. Min Tid. Den ska inte styckas, den ska upplevas ostyckad och all ställtid ska förvaltas mycket väl. Så är det bara!

”I-or, som är en av mina vänner, har tappat sin svans.”
Nalle Puh

Den 19-20 september 2000.


Idag har varit en höjdardag i skolan. En av mina elever har varit såååå duktig. Jag blir så glad. *glad* *g_l_a_d* Jag riktigt dansade på små rosa moln en stund. I skolan kan arbetet vara så skiftande. För det mesta är alla mina elever jätteduktiga. Alla barn vill lyckas. Så är det bara! Ibland har barn misslyckats så ofta att de nästan inte tror att de kan. När det är så kan det inte heller kännas att det är roligt, eller hur! Jag vill att mina elever ska tycka att det är roligt. Jag vill att de ska känna att de kan … eller i alla fall kan hitta en lösning … veta att det finns knep … strategier. Vi jobbar mycket med knep och strategier. Då följer också oftast självkänslan och tilliten till den egna förmågan med. Då blir det roligt. Det ska vara roligt att lära sig! Det ska vara meningsfullt. Det ska kännas meningsfullt.  Så är det bara!

Min Allra Käraste Farbror H funderar och tänker. Denna gången undrar han mycket över: Är Minnen är stelnad tid? Varför säger präster Evigheters evigheter? Är evigheten tidlös?

Det var naturligtvis innan jag började läsa ”Tio tankar om tid” av Bodil J högt för dem.

Min Allra Käraste Faster A är en otrolig medmänniska. Tänk om man kunde räkna ihop allt hon sytt, virkat, broderat, vävt, bakat …. och skänkt till välgörande ändamål! Det skulle inte förvåna mig om det handlade om sexsiffrigt belopp sammanlagt. Jämt finns något arbete på gång. Ibland broderar Min Faster den vackraste duk och sedan köper hon själv in den för att ge den till någon i present. När jag var liten fick jag gå med på symötena. Visst hade jag också en liten duk att sy på och alla tyckte jag var sååå duktig. Åh vad jag varit inne i många varma småländska stugor.

Jo jag tyckte nog att Minnen kunde vara stelnad tid … ungefär som foton. Vissa Minnen kan gott få stelna och vittra sönder där långt långt borta … medan vissa andra Minnen blir ömt vårdade. Jag har massor med ljusa Minnen som jag plockade fram och som vi ”tittade på” tillsammans Min Allra Käraste Farbror H och Min Allra Käraste Faster A. Jag tror att de är glada för alla Mina Ljusa Minnen jag har från Mina Barndoms Somrar. De sa att jag var deras ”elixir”. Det var väl det mest underbara man kan få höra. Jag vill gärna vara deras ”elixir” om jag får. Jag älskar Min Farbror och Min Faster. Jag skulle inte kunna älska dem mer om de så vore mina (biologiska) föräldrar. Det är otroligt! Tänk att just jag har fått dela så mycket med Dessa Underbara Två. Det är en ”gåva” jag vill vårda ömt.

Ny sida idag. Tjolahopp! … Himmel, jag har ju inte hunnit plugga än …!!!

”Med ett skratt hon rusar ner i vattnet, Näckens flicka.”
Nalle Puh

Den 21 september 2000.


Inte har jag hunnit plugga idag heller. Fast jag har förberett. Och jag ligger inte efter egentligen. Men jag måste komma igång. Det är roligt men det är också annat som MÅSTE göras.

Jag har fått så rara mail. Camilla skriver ”så mycket människa” i brevhuvudet på mailet. Ibland kan jag nästan känna mig lite generad när människor skriver så rart till mig. Många har råkat komma till våra sidor med mailkommunikationen … Regnbågsbarnsidan … många har fått länk till sidan genom andra som läst och vill tipsa … många förundras över våra intensiva mailväxlingar … men jag vill bara säga att jag är bara en helt vanlig människa … Man kan kanske undra över varför jag gör detta. Varför egentligen? jag gör det. Man kan kanske spekulera i om jag har egna behov att tillfredställa … Behov av att vara omtyckt – uppskattad – synas – … ja man kan nog tänka en hel del och undra … Faktum är att jag faktiskt inte gör detta för att tillfredställa egna behov. Jag gör det därför att jag av en händelse … det var Semlan och Flingan som skrev till mig … och till varandra … jag fick en idé … och där är det. Jag tänkte helt enkelt att människor måste få veta! Människor måste få ”se” hur det egentligen kan vara och framförallt kännas. Människor måste få veta så att fler och fler kan göra mer och mer gott. Fler goda handlingar behöver bre ut sig. Jag vill att beslutsfattare och andra viktiga nyckelpersoner … och alla ska börja reflektera över sina handlingar. Jag vill att alla ska bli uppmärksamma på barn som kanske far illa i sin vardag. Barn ska ha det bra och barn har rätt att växa upp under kärleksfulla omständigheter. Jag kämpar för det! Det är bland det viktigaste jag vet! Så är det bara!

Jag har själv vuxit upp och känt mig synnerligen älskad av många i min närhet. Jag har känt mig uppskattad på alla platser jag varit utom på mitt förra jobb där jag ”gick i väggen” som man brukar säga. Fast inte av utbrändhet inte! Där fanns alldeles för många destruktiva krafter som höll verksamhetsnivån på en låg nivå. Det klarade inte jag i längden. (Mitt nuvarande jobb trivs jag mycket bra på.) Min egen familj är generös och snarare uppmuntrar mig än klandrar mig. Min familj tar också del i mina Regnbågsbarns öden och undrar hur de har det. De frågar om jag hört något från den eller den … t ex Semlan eller Flingan … *Birgitta undrar hur det är med er*

Mia och jag har mailat i över ett år nu. Vi har kommit varandra väldigt nära och blivit vänner av ett alldeles speciellt slag. Sedan har det kommit fler och fler. Cissi, Tella ….

Av någon konstig anledning så har arbetet inte blivit övermäktigt även om det bitvis varit otroligt intensivt. När det var som intensivast med Semlan, Flingan och Mia samtidigt tidigare kunde jag sitta här uppkopplad flera timmar i sträck på kvällen och natten. Det blev dyrt vill jag lova. Så är det inte längre. 

Ne-ej det är faktiskt så … att jag verkligen vill stötta ”mina” flickor för att de själva ska komma underfund med hur fina små människor de faktiskt är och att världen behöver dom. Jag är stolt och glad att ha fått komma i deras väg. Så är det bara! Visst är dom otroliga! De är värda medalj allihop!

Ny sida (igår). Tjolahopp! … !!!

”Jag kom bara av vänlighet. Men här är jag nu.”
Nalle Puh

Den 22 september 2000.


Idag ska det handla om Frei-lds. Ministern har avgått eftersom hon inte lever som hon lär. Det är ett praktexempel på att den politiken hon företräder är fel. Fruktansvärt fel! MEN! Jag fördömer det hon utsätts för av journalister. Att förfölja henne så vid hennes hem är avskyvärda och oetiska handlingar av en journalistmaffia. Fy så genomskinliga deras ursäkter är! Varje människa har rätt att känna sig fredade i sitt hem och vid sin dörr. Särskilt politiker i utsatta ställningar behöver ha en fredad zon där deras integritet visas respekt. Hur i allsin dar ska de annars orka med att vara politiker. De är ju för katten bara människor de med! Hur ska vi någonsin få vanligt folk att ställa upp på politiska uppdrag om de kan behandlas med så låg respekt! Fy! säger jag med avsky och tänker på de journalisterna som Frei-lds sa borde skämmas. De som stod utanför hennes privata dörr och trängde sig på! Fy!

Fram för lite mer respekt! Dessutom är det på sin plats att journalisterna sätter igång sin inre diskussion om vika etiska spelregler som bör gälla i jakten på människor … journalisternas rovjakt … rovdrift … Har de reflekterat över sitt behov att kränka medmänniskor … de journalister som gör så alltså … det finns naturligtvis seriösa journalister också. kanske inte att de hittas så lätt på vissa ställen/tidningar …!

Mia skriver och berättar och hon tycker att det känns bättre då. Jag är glad att hon får det ur sig och glad att hon känner att det gör nytta. Nu måste vi hålla tummarna så det ger Mia styrka att kontakta BUP. De behöver sätta ”flytväst” på henne ett tag … tills hon kan ta av den själv igen. *håll tummarna!*

*håll tummarna hårt*

I morgon får jag träffa Lilla GullHjärtat och Stora Hjärtat. Eller blir det kanske ”bara” Lilla GullHjärtat? GullHjärtats mamma ska plugga … precis som mormorn. Tur att Lilla GullHjärtat är så duktigt och så självständigt. Hon pysslar och donar på Kastanjebacken. Sköter hund och annat …. åh så roligt det ska bli!

Ny sida (iförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han hade hittat på en liten stump samma morgon.”
Nalle Puh

Den 23 september 2000.


Häromdagen skrev jag om varför jag skriver … det där alldeles speciella skrivandet … Varför det är så viktigt. Varför det behöver få synas. Varför folk måste skaffa sig vetskap. Vetskap om barns och ungdomars villkor i vardagen. Hur barn och ungdomar kan ha det. Hur himla svårt livet kan vara. Viktig vetskap. Fruktansvärt viktig vetskap.

Jag utelämnade en viktig dimension som mailkommunikationen för med sig. En livsviktig meningsfullhet det också. Nämligen att många andra som också lever i en outhärdligt svår vardag kan läsa och se att de inte är ensamma. Kanske någon av dessa t o m kan få kraft och mod att förändra sin situation. Tilda som skrev i en av gästböckerna ”Tyck till!” är den senaste som detta gäller för. Tilda är ett bland många ”trasiga” barn … många som aldrig upptäcks … många som inte får det stöd och den omsorg som de har rätt till.

Jag gillar inte när Göran P säger att Sverige är det barnvänligaste landet. Vi har alldeles för många barn som far illa i sin vardag för att man ska kunna slå sig så för bröstet. Jag tycker det är skamligt och för många barn kränkande. Göran P visar att han saknar viktig vetskap och även insikt om hur svår många barns vardag är … i Sverige … i dag. Så är det bara!

Hur har dessa barn det i skolan? Hur ser deras skolresultat och skolprestationer ut? Jag kan nog lova att de flesta av dessa barn underpresterar! De visar mycket sämre resultat än vad deras begåvning egentligen svarar emot. När deras liv ordnats till det bättre … efter flera år … ja, då kan de klara studier med glans. Ofta tycker de dessutom att det är roligt att studera. Det berättade Bibi som läser på folkhögskola och gillar det skarpt. Folkhögskolorna gör många gånger ett kanonjobb tror jag. De lever ett litet undanskymt liv. Men ett bra liv tror jag. Det skulle säkert vara intressant att jobba på folkhögskola.

Idag har jag hunnit mycket av en hel del och ingenting av en annan del. Tänk så kan det vara!

Lilla GullHjärtat har fixat och donat. Hon har längtat så efter mormorn och morfarn. En gång t o m längtade hon så mycket i skolan så hon nästan fick tårar … berättade hon. Lilla GullHjärtat tyckte att det hade dröjt alldeles för länge sedan hon var på Kastanjebacken sist. Mormorn undrade vad hon hade tänkt när hon blev så ledsen … jo på Billie, på hästarna, på grisarna och …. Lilla GullHjärtat ville veta hur man skriver I love you med skrivstil idag … mormor visade … skrivstil både på svenska och engelska … I love you. Nu med korrekt stavning och inte den ”levande stavningen” som var GullHjärtats alldeles egna från början … AJLAVJO…

Ny sida (iförrförrgår). Tjolahopp! … !!!

”Han gick tätt intill Puh och kände sig betydligt modigare.”
Nalle Puh

Den 24 september 2000.


Vilka underbara höstdagar! Den ena efter den andra. Bara att njuta. Nu önskar man ju att man var igång med ridningen. Så underbart det skulle vara att ta en galopp över stock och sten. Där är jag inte just nu. Tyvärr! Hästarna önskade lika mycket som jag. Så är det bara!

Tänk om

Idag har varit en lugn dag med en hel del samvaro. Både Min Mellan och Min Yngsta har hälsat på för att hämta GullHjärtat. Vi har kört en sväng. Haft lugnt och mysigt. Suttit ute i solen och fikat. Snart kommer vi inte att kunna sitta här i detta underbara och fika längre. Då får vi sitta på annat ställe och hoppas att det är lika underbart. Kan det vara det? Det återstår att upptäcka …

Jag tror inte det blir mer här idag.  … …

”Inte längst nere, inte högst opp.”
Nalle Puh

Den 25 september 2000.


Nu ligger jag lite efter för nu har jag tusen millioner idéer i huvudet igen. Jag har precis gjort en sida med en massa bilder jag scannat in och alltihop är till en av mina elever. Det ska bli en överraskning och dessutom så blir det enklare med bilderna på det viset. Man har tagit bort mina mappar för man har lagt om tekniken på kommunen … säger man … Man struntar tydligen i att det drabbar undervisningen och eleverna. Jag blir bara så irriterad!!! Undrar vad dom tänker som har länkat till mina skolsidor. Där finns ju faktiskt en hel del pedagogiska knep.

Nu måste jag i stället använda min egen privata webadress. Nej sånt gillar jag inte! Sånt som försvårar och krånglar till bara för att nån har fått för sig … FY!

Två timmar har jobbet tagit hittills och nu återstår publiceringen. Därför blir det inte mer här idag. Jag måste se till så allt funkar och sedan har jag en rapport att skriva också.     …

”Jag kan stå på ett ben och räkna till sju.”
Nalle Puh

Den 26 september 2000.


Fy vad det tog tid igår. Och inte blev det rätt heller. Jag trodde att det berodde på trassel p gr a strömavbrottet i H-stad men icke! Felet låg här i min egen dator som hade hängt sig själv i kontakten med servern. Dumma dator! Nu är det fixat och allt verkar OK.

De 1000 eller var det 1000000 idéer …???… ja några av dem ska jag fortsätta med idag … ikväll menar jag. Det är kul att utveckla användandet av basprogrammen i undervisningen. Idag har vi skrivit frågor till böcker som lästs. Några frågor var och varje fråga skulle ha tre alternativ att välja bland. Vi gjorde rutor för alternativen och klicklänkar till RÄTT eller FEL. Det gillades! Kul! Tänk vad mycket roligt man kan göra bara med detta! Man kan göra sin egen ”skattsökarväg” eller stavningsrunda. Man kan skriva ”klassens berättelseantologi” … massor med roliga uppgifter … gemensamhetsövningar eller de egna individuella … både och … balans …

Social kompetens … vad är det … men viktigt är det! Hur gör vi för att barnen ska vinna en god social kompetens? Hur ska vi göra? Vi vuxna … hur … vi måste medvetet arbeta med siktet inställt på … målet … ”En god social kompetens hos våra barn” … För att vi ska arbeta rätt måste vi först veta vad vi menar med begreppet ”Social kompetens”. Kanske tänker vi olika? Då måste vi tänka till tillsammans. Vi kan ju inte ha våra olika mål!

Jag tänker så här … som bas att stå på är vår s k värdegrund. I denna inbegrips vår människosyn och hur vi menar att människor ska vara mot varandra och vilka regler som ska gälla i vår vardag.

Enkla värdegrundsregler är t ex … människors lika värde … respekt mellan människor … man får inte skada eller tillfoga skada och man ska efterleva de regler/lagar som överenskommits på demokratisk väg …

Skolan har en alldeles speciellt viktig roll eftersom barnen fostras och tränas i samhällsumgänge. Skolan kan ses som ett samhälle med sin samhällskultur där vi är många som verkar tillsammans. Just detta att vi verkar tillsammans … vi lever tillsammans under en ganska stor del av dagen. Det är viktigt att det blir god kvalitet på den tiden. Det vill vi alla!

Vad vill vi då uppnå för våra elever under denna värdefulla tid … avseende social kompetens …

Jag tänker så här …. samtidigt som vi arbetar för att varje elev ska känna sig viktig och betydelsefull … kunna känna tillit till sin egen förmåga … uppleva sig bekräftad … känna att man lyckas i sina arbetsuppgifter … samtidigt med detta ska eleverna även kunna uppskatta varandras olikheter … hellre se till och uppmuntra varandras goda sidor än kritisera svaga … ha inlevelseförmåga och kunna ingripa när något är fel …  känna glädje när andra lyckas … uppmuntra varandra och kunna se det gemensammas bästa …

I en sådan miljö kan alla känna trygghet. Det är en av de allra viktigaste förutsättningarna för lärande. I en sådan miljö ser alla till varandras resurser och där blir våra individuella olikheter till en värdefull resurs. En sådan resurs behöver vi för att kunna finna lösningar på alla svårigheter vi kommer att ställas inför i framtiden. Jag tror på människans förmåga att finna lösningar. Särskilt om vi strävar tillsammans. Så tror jag och så tänker jag.

Det är också vad som präglar mitt arbete i vardagen. Så är det bara!

”Det finns tolv honungsburkar i mitt skafferi, och de har ropat på mig i timmar nu.”
Nalle Puh

Den 27 september 2000.


Hade inte tänkt skriva här ikväll. Har redan suttit här så mycket med skoljobbet.

Men nu kunde jag ju inte låta bli efter besöket i min gästbok av Min Mellan. Jag blir ju bara så glad att jag får tårar i ögonen.

Tack Lilla Gumman! I love you!

*kram* I love you!

*kram*

Så är det bara!

”Han kände sig ovanligt glad just idag.”
Nalle Puh

Den 28-29 september 2000.


Idag är dagen D för en protestaktion.  Jag protesterar för att kunna fortsätta arbeta lika mycket som tidigare med ITK tillsammans med mina elever. Jag vill inte bli motarbetad! Jag gillar inte att mitt arbete med mina elever försvåras! Jag tycker det är dåligt att inte få svar på mail som jag skickat ……

Så är det bara! *suck*  *djup suck*

Känsloladdat eller hur!?

Ja, ibland känner man så. Ibland känner man på annat sätt. En sak är då säker! Det finns alldeles för många människor som har en konstig begränsande inställning. Man ska möjligen få göra si och man ska inte få göra så och inte så och inte så … Den som gör så ska styras in i en återhållsam farstu, hindras, tryckas tillbaka. Man vill ha kontroll och man vill kontrollera. Nu kommer det intressanta … kolla människorna som vill styra och kontrollera … kolla dom ordentligt … Jag tror det är människor som saknar visioner … de är utvecklingsfientliga … rädda för förändringar … dessutom … nu kommer mina ”fördomar” … jag tror det oftast gäller männsikor med bristfällig utbildning … man är rädd om sitt eget … rädd för konkurrens. Så är det! Man klarar inte konkurrrens.

Den som är utvecklingsvänlig och som även har visioner … förmår se lite mer … resultat … den ser ju bara konkurrensen som utvecklingsgynnande … alla lär bättre ju fler som uppmuntras och låts utvecklas i frihetlig anda …

Vissa organisationer kan lyfta fram sin kompetens och vissa organisationer håller tillbaka … hindrar. Så är det tyvärr! Tänker även på (var det) Nenne (hon hette) i TV igår som slog larm att det anställdes kriminella på vårdhemmet, hennes arbetsplats. Hon fick lämna jobbet och sympatiserande arbetskamrater fick munkavel. Skandal! Vad är det för ”småpåvar” som låts styra och låts få sådan makt! Skandal!

Forskaren konstaterade ju också att kompetensen fanns längre ner i organisationen … där … där det bestämdes och beslutades där saknades kompetensen … alltså är det inte fördomar eller förutfattade meningar jag bär … det är vetskap som finns. Så är det bara!

Fy för den begränsande! Nivelleringsandan … den som håller nere nivån på verksamheten … vad det än rör sig om! Fy attan!

Vad i hela fridens dar är de rädda för!?

Tänk att pensionärer kan ha arbetat i hela sitt liv för att sedan som pensionär få 4000kr i månaden och tvingas till socialhjälp! Tänk! Vilket totalt misslyckat (s)ystem! Välfärd á la (s) …. ha! Men vänta bara snart kommer tomten och delar ut allmo(s)or … då blir alla pensionärena glada … Finns det nåra snälla …. pensionärer … Milde tid så förnedrande!

”Somliga förstår och somliga vill inte.”
Nalle Puh

Den 30 september 2000.


Pluggade – pluggade – pluggade – pluggade … och … åter … pluggade.

Det flyter så bra så jag tror jag klarar det. Plugg från tidiga morgon till sena kväll. Somnar med hjärnan på magen. Den ramlade så småningom ner på golvet tillsammans med pennan.

*nöjd*

”Den enda mening med att surra är att visa att man är ett bi.”
Nalle Puh


”Han tyckte det skulle vara härligt att kunna flyga.”
Nalle Puh

© Birgitta Rudenius

%d bloggare gillar detta: