Mina första websidor handlar om skolan och funktionshinder som läs- och skrivsvårigheter/dyslexi samt specifika matematiksvårigheter/dyskalkyli.

Min websida om mobbning som terror är mycket välbesökt och många har länkat till denna sida. Många har givit feedback genom mail eller inlägg i  Mitt Forum för mobbningsfrågor.

Min Motion ”Trivsel och trygghet i skolan. Kartlägg och åtgärda mobbningen” behandlades positivt och en kartläggning kom till stånd hösten 96. Emellertid anser jag att kartläggningen skulle kunna haft en högre kvalitet.

Min skrivelse angående revisionens kontroll av skolornas verksamhet avseende mobbning. Jag vill lyfta fram de utsatta barnen i stället för procenttalen.

Min Motion ”Ungdomar är betydelsefulla! Ungdomars förslag och synpunkter är nödvändiga!” har resulterat i att Båstads kommun numera har ett KUR, Kommunalt UngdomsRåd, fr o m 1998.

Min uppsats i pedagogik 60p ägnade jag åt att kartlägga den språkliga förmågan i en hel åldersgrupp i Båstads kommun HT 1995. Resultaten påvisade brister hos relativt många elever. Syftet var även att visa nödvändigheten av kartläggningar för att kunna ge det stöd eleverna har rätt till. Tyvärr lyckades jag inte uppnå detta. Tyvärr för elevernas skull. Jag var för tidigt ute.  ”Den språkliga förmågan” i min uppsats mätte läsförståelse – ordförståelse -stavning. Flickors och pojkars resultat analyserades.

Mitt inlägg i skoldebatten i en nätkonferens pekar på skolpolitikernas ansvar.

Min redigerade nedkortade sammanfattning efter ”Läs- och skrivsvårigheter, en specialpedagogiks utmaning”.

Min uppsats i pedagogik 80p kommer att behandla barnen/eleverna som skolan inte ”såg”. De elever som gått genom den svenska grundskolan, som säger sig vara för alla, och inte fått den hjälp de hade rätt till. Min kurskamrats handlar om mobbning. Denna sidan har jag omarbetat idag (20/5 -99).

Mitt stora IT-intresse gjorde att jag tidigt såg informationsteknikens möjligheter för ”mina” elever. Jag upplever det oerhört frustrerande att omgivningen inte lika snabbt hade viljan/förmågan att inse. Av alla mina IT-elever då … var det endast en som inte ”var vän med” tekniken. De etiska diskussionerna fick en framskjuten plats.

Min första webring skapas i syfte att bidra till bättre villkor för barn och unga samt även sprida information som ringar på vattnet.

Min tredje webring dedicerar jag alla webmasters med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. Det finns många webmasters som irriterar sig på folks hjälpsamhet att alltid påpeka stavfel. Inte så många medlemmar än. Dessutom har jag stavat fel själv; dyslectic i stället för dyslexic *!!!*

Mina webbringar fungerar inte längre eftersom de bytt värdar hela tiden och jag bara hinner inte med …

Min Dagbok på nätet handlar mycket om barn och barns villkor. Inte varje dag dock. Ibland är det politik, ibland filosoferande, ibland bara en egotripp, ibland om familjen mm
Men den handlar faktiskt ganska mycket om barn.

Min My Bluebell Award instiftades i Min Dagbok 12/12 -98. Denna Award delas ut till små och stora som gör gott för andra människor. Gärna till de som bekämpar Jante och mobbning.

Min senaste motion 9/3 -99 handlar om handikappade. Det gäller även de handikappade barnens villkor. Tillgänglighet på bredden för alla medborgare är vad varje samhälle måste sträva efter.

Mitt intresse för webdesign medför otaliga mail från ungdomar och föräldrar som besöker sidorna om dyslexi och dyskalkyli. Jag försöker besvara alla mail. Dessa mail kommer att ligga till grund för min D-uppsats i Pedagogik. De ”osedda” kommer att göras ”sedda”.

Mitt intresse för skolutveckling ledde till att jag gick en SIPU-kurs och sedan blev denna webbplats till i Mitt första steg i en Distanslärarutbildning.

Min senaste idé på gång och tack vare ”2 friends”. (25/5 99)

Min starka övertygelse är att skrivande är överordnat … Man kan skriva för bättre läsning-läsinlärning, skriva för att göra någon glad, skriva för att lära, skriva för ökad insikt både för sig själv och för andra … bara skriva … skrivandet har en läkande kraft … Att skriva för livet.
”2 friends” har utökats till KRIS och Flingans skrivarsida. 30/6-99

Mitt allra senaste arbete (en lång tid sedan 10/3) är Mias sida. Den publicerades idag. Innan har det blivit flera sidor för Semlan och Flingan. Himmel! Har jag inte berättat här om Flingan och Semlan och min webbring Mot Mobbning!? På tiden då. Jag har tydligen inte haft tid att uppdatera här. Jag har över 60 medlemmar i Lyckans Biljett nu.

Mitt arbete här fortsätter … idag är det 19/8 1999.

När jag nu åter tar fram denna sida för uppdatering är det den 31 mars 2001. Mycket har hänt. Väldigt mycket!

Mitt webbarbete för utsatta barn och ungdomar har vuxit. Det finns en speciell webbplats Regnbågsbarn. Där finns Jens berättelse, Mattias berättelse, Emmiz liv …. Mias berättelse har blivit till ett färdigt manuskript som jag gärna vill få tryckt till en bok, Regnbågsflickan.

Mitt senaste under Regnbågsbarn är kommunikationen mellan e – My – Ilse, tre flickor som stöttar varandra i deras respektive svåra vardagsliv.

Mitt arbete mot mobbning har fått en ny sida. Jag gör även en undersökning som kommer att ligga till grund för ett ny vetenskaplig uppsats där jag kommer att fokusera på mobbningens väsen och verkan. ”Mobbning i skolan – en utmaning för pedagoger.”

Mitt arbete inom den professionella sfären kan t ex vara sidan om barn med FAS, Fetalt alkoholsyndrom.

Mitt liv på Internet består av olika delar

Den professionella – mitt yrke och min fortbildning
Den samhällsengagerade – politiskt engagemang
Den medmänskliga – det nära i vardagen
Barnperspektivet gäller här

+ Webbdesign – uppdrag och uppdateringar

Det finns en risk att ge en så bred och personlig bild av sig själv på Internet. Ett personligt risktagande. Hittills har det positiva övervägt det negativa med råge. Dessutom har jag fått en ovärderlig kunskap och erfarenhet. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig! All min erfarenhet och all min kunskap bär jag ständigt med mig. Med dess hjälp hoppas jag att mina handlingar i vardagen kännetecknas av kompetens och ansvar.

Det finns en möjlighet med mitt angelägna arbete på Internet. Möjligheten att bidra till att förbättra barns och ungdomars villkor i vardagen. Det är den möjligheten som gäller här och är överordnad annat.

Till kommunalrådet

 Till BUN

 Birgitta Rudenius

Ledamot i Kommunfullmäktige

Alla kan agera Mot Mobbning!

Mot Mobbning

Tragiskt … Ett livsöde …

Så ofattbart tragiskt! Precis så tänker jag varje gång jag ser ett program med eller om Elvis!

Varför? Varför! Varför? … måste det bli så!

Så onödigt! Så fruktansvärt onödigt!

Jag förstår att det är en ofantlig press på många sätt. Dels att vara så populär, dels att vara föremål för orättvis kritik och mediajakt, dels att tvingas ha många omkring sig som man måste lita på men kanske egentligen inte borde lita på, dels att ha så stora krav på sig själv, dels uppvarvningen som en konsert måste innebära, med ofrånkomlig nedvarvning efteråt, dels att tvingas göra banala filmer när man förmår mycket mer kvalificerat, dels att ….., dels att …., ….

Jag förstår även om jag ändå aldrig kan begripa omfattningen.

Men varför kan så få artister klara av detta liv? Hur gör de som kan klara av det?

Elvis ansåg inte själv att han var drogmissbrukare. Kanske var han inte det!? Men han vara i alla fall läkemedelsmissbrukare. Varför gjorde ingen något!?

Det är säkert många som lever sig igenom en liknande situation. Lever så man sakta tar sitt eget liv med omgivningen som åskådare. Varför ingriper ingen!?

Jag önskar att någon hade tvingat iväg Elvis till en lugn fin plats där hans hälsa och kondition hade återställts. En plats dit ingen kunde nå. Där han fick återhämta hälsa och krafter ifred.

 Skulle Elvis ha velat det?

Eller hade Elvis givit upp?
Hade han kommit till en punkt där livet saknade mening?
Så tragiskt. Så fruktansvärt tragiskt!
Så fruktansvärt tragiskt att han saknade vänner för livet!

Det är bara så ofattbart tragiskt!

Det enda som kan ge någon liten tröst i ett så tragiskt livsöde är att Elvis tydligen hade en stark tro.

Människor som har en stark tro har ett rofyllt lugn någonstans inom sig – en slags inre trygghet och förvissning om något …. ja, vad?.

Men jag tror att Elvis plågades av livet ända in i döden och det är så fruktansvärt tragiskt.
Så orättvist!

Livet och döden. Ödet och livsödet. Det nu levande …

… lever …

…TCB